Handel med alkoholdrycker : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

HANDEL MED

ALKOHOLDRYCKER

Delbetáinkande av

Alkoholhandelsutredningen

Stockholm 1985

löl

Statens offentliga utredningar

ww 1985:15

%

Socialdepartementet

Handel med

alkoholdrycker

Delbetänkande av

allkoholhandelsutredningen

Stockholm 1985

Omslag av utredningsmannen ISBN 91-38-08878-9 ISSN 0375-250X Minab Gotab Stockholm 1985

Ti11 regeringen

Statsrådet Gertrud Sigurdsen

Genom besiut den 28 juni 1984 bemyndigade regeringen statsrådet Gertrud Sigurdsen att ti11ka11a en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av vissa reg1er inom a1kono11agstiftningen.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag justitierådet Staffan Magnusson til] särski1d utredare. Utredningen har antagit namnet a1koho1nandes1utredningen.

Ti11 har knutits en referensgrupp bestående av

utredningen byrådirektören Kari Fiygare, 1änsstyre1sen i Värm1ands iän, sektionscnefen Kar1-Axe1 Johansson, Svenska kommunförbundet,

Jakob Lindberg, s0cia1departementet, och

departementsrådet

avde1ningschefen Ni1s Magnusson, soc1a1styre1sen.

Ti11 sekreterare åt utredningen förordnades från och med den 1 oktober 1984 revisionssekreteraren Håkan Sandesjö.

Iämnar 1 detta de1betänkande förs1ag ti11 iag om Utredningen ändring 1 lagen (1977:293) om hande1 med drycker.

Samråd har skett med stämpe1skatteutredningen (Dir. B 1977:06).

Stockho1m i juni 1985

Staffan Magnusson

/Håkan Sandesjö

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 10

DEL I KARTLÄGGNING

INLEDNING 30

1.1 Uppdraget 30 1.2 Arbetets bedrivande 30

GÄLLANDE ORDNING 32

2.1 Kort historik 32 2.2 Det a1koh01po1itiska regelsystemet 34

2.2.1 Lagen om ti11verkning av drycker 35

2.2.2 Lagen om hande1 med drycker 36

A11mänt 36

Partihande1, import och export 38

Länsstyreisernas

UTLÄNDSK RÄTT 71

4.1 Danmark 71 4.2 Fin1and 71 4.3 Norge 73 4.4 Frankrike 74 4.5 Ita1ien 75 4.6 Storbritannien 75 4.7 Västtyskland 76 4.8 Österrike 77

REFORMFÖRSLAG 78

5.1 Utredningar 78

5.1.1 Hote11- och restaurangutredningen 78

5.1.2 EKO-kommissionen 81

5.1.3 Utredning av riksrevisionsverket 84

5.1.4 Näringsförbudskommittên 90 5.2 Riksdagsbehand1ing 93 5.3 Skrive1ser m.m. 98 5.4 Önskemå1 framförda vid enkät och intervjuer 100

DEL II ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

INLEDNING 105

SERVERING AV ALKOHOLDRYCKER 107

7.1¶Ti11ståndsprövande myndighet 108

7.2 Det k0mmuna1a infiytandet 111

7.3¶Ti11ståndsprövningen 117

7.3.1 Behovsprövningen 118

7.3.2 Lämp1ighetsprövningen 122

7.3.3 Loka1prövningen 126

7.3.4¶Mathå11ningen 127

7.3.5 Ungdomsstä11en 135

Vissa särskilda tillståndsfrågor 138

7.4.1 Tillståndets omfattning 138

7.4.2 Slutna sällskap 141

7.4.3 Trafikservering 144

7.4.4 Nöjes- och 147

idrottsplatser

7.4.5 Föreståndare och ersättare 151

bedrivande 153

Serveringens

7.5.1 m.m. 154

Serveringstider

7.5.2 m.m. 158

Självservering

HANDEL MED ÖL 161

TILLSYN OCH KONTROLL 168

lOoF och lokal 168

Regional tillsyn COoh) 172

Bokföring SDo(AJ Sanktioner 174 §00 å Statistik 179 SDrU1 Socialstyrelsens roll 180

BESVÄR 182

11 ÖVRIGA FRÅGOR 185

11.1 Remissförfarandet 185 11.2 Avgifter 188 11.3 Sekretess 190

11.4¶Resursfrågor 191

12 SPECIALMOTIVERING 194

1 Direktiv 213 Bilaga Bilaga 2 Restaurangbranschen i det svenska samhället (en

rapport av Ilpo Koskikallio och Kettil Bruun) 216

SAMMANFATTNING

Uppdraget

Utredningen skall enligt direktiven se över lagstiftningen på alkoholområdet och därvid söka åstadkomma förenklingar och rationaliseringar i regelsystemet. I detta betänkande redovisas en översyn av lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).

Gällande ordning

Grunderna för den nuvarande svenska alkoholpolitiken fastställdes av riksdagen år 1977. Det regelsystem som då infördes, bl.a. LHD, syftar huvudsakligen till att begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet. Den handel med alkoholdrycker som ligger vid sidan av Vin- & Spritcentralens och Systembolagets försäljning styrs genom tillstånds- och tillsynsregler. Även andra bestämmelser, exempelvis om ålderskrav och försäljningstider, begränsar tillgängligheten.

Utöver vissa bestämmelser som rör det statliga försäljningsmonopolet innehåller LHD huvudsakligen regler om parti- och detaljhandel samt servering av alkoholdrycker. Enligt en av lagens grundläggande bestämmelser skall försäljningen av alkoholdrycker skötas på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. Den som sysslar med försäljning av alkoholdrycker skall se till att ordning, nykterhet och trevnad råder på försäljningsstället.

Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl, dvs. den försäljning som sker via Systembolaget, gäller en åldersgräns på 20 år. För detaljhandel med öl och för servering av alkoholdrycker är åldersgränsen 18 år. Alkoholdrycker får inte säljas eller lämnas ut till berusade personer eller om det finns anledning misstänka att varan olovligen skall överlämnas till någon annan. Vidare är det förbjudet att som ombud anskaffa alkoholdrycker till den som inte har rätt att få en sådan vara utlämnad till sig.

Sammanfattning SOU 1985: 15

Enligt LHD krävs det särskilt tillstånd för och parti- detaljhandel med öl (klass II). Vidare är all servering av alkoholdrycker i princip tillståndsbunden. Tillstånd får bara ges åt sådana

serveringsrörelser som har ett förhållandevis omfattande och

allsidigt utbud av maträtter. Det krävs att matserveringen skall utgöra en betydande del av rörelsen. För av öl servering ställs dock något lägre krav

på mathållning.

När tillstånd söks för av servering alkoholdrycker bedöms behovet av den tilltänkta serveringen, sökandens lämplighet och serve-

ringslokalernas tjänlighet för ändamålet. Vad gäller sökandens

lämplighet ställs krav inte bara på branscherfarenhet utan också

på möjligheterna att ekonomiskt driva verksamheten. Vidare undersöks om sökanden har gjort sig skyldig till ekonomisk

brottslighet e.d.

Vid servering av skall alkoholdrycker det alltid finnas en person tillståndshavaren eller någon annan godkänd person (föreståndare eller ersättare) som har tillsyn över Serveserveringen. ring får normalt bedrivas mellan klockan 12 och 01. Vid serve-

ringen skall lagad mat alltid finnas att

tillgå.

Tillståndsprövningen ankommer på länsstyrelsen i det län där

försäljnings- eller serveringsstället är beläget. Länsstyrelsen har också det ansvaret övergripande på regional nivå för att la-

gens bestämmelser efterlevs. Skulle missförhållanden

uppstå, kan

länsstyrelsen ingripa med föreskrifter. Även andra

åtgärder kan

vidtas, t.ex. varning eller återkallelse av tillståndet.

I de flesta ärenden som rör nyetablering av serveringsrörelse

skall länsstyrelsen inhämta från yttrande polismyndigheten och

från den kommun där skall serveringen bedrivas. I dessa ärenden

får tillstånd inte om det har meddelas, avstyrkts av kommunen.

Tillståndet får inte heller omfatta starkare drycker än kommunen har tillstyrkt.

Bedrivs försäljning utan tillstånd eller överträds på annat sätt

bestämmelserna i LHD, kan sanktioner straffrättsliga tillgripas.

Sanunanhnnüng 3

Utredningens förslag

står det klart att serveringen av åtminstone Enligt utredningen de starkare dvs. spritdrycker, vin och starköl, alkoholdryckerna, även bör vara underkastad en tillståndsplikt. i fortsättningen Det nuvarande bör därför kvarstå i huvudsak. Utregelsystemet har emellertid kommit fram till att vissa förenklingar redningen utan att man därigenom rubbar de grunder för alkoholkan vidtas som fastställdes av riksdagen år 1977. politiken

anser att länsstyrelserna liksom i dag bör ha hand om Utredningen LHD. Länsstyrelserna har en väl funtillståndsprövningen enligt och stor vana att handlägga dessa frågor. gerande organisation av till kommunerna, vilket

En överflyttning tillståndsprövningen

har från en del håll, skulle innebära praktiska föreslagits ökade kostnader totalt sett. Dessutom finns problem och medföra risk för att en sådan ordning skulle leda till alltför stor det oenhetlighet i tillämpningen.

Även om kommunerna inte får rätt att besluta om serveringstillär det att kommunerna har ett stort inflytande i stånd, angeläget dessa särskilt med tanke på kommunernas allmänna ansvar

frågor,

Det är också viktigt att ta till vara kom-

inom nykterhetsvården.

kännedom om de lokala förhållandena. I många fall torde munernas kommunerna ha en speciell kännedom om sökanden och om sociala förhållanden som kan vara till nytta i tillståndsärendena. Utredhar emellertid ansett att det kommunala inflytandet inte ningen bör komma till som i dag föreligger i uttryck genom den vetorätt vissa utredningen strider Vetorätten serveringsärenden. Enligt mot de allmänna strävandena att få till stånd en större enhetlighet kommunerna emellan, bl.a. när det gäller samhällsservice. Även rättssäkerhetssynpunkter bör beaktas. Vetorätten medför att den enskilde sökanden inte har någon möjlighet att exempelvis få sin i högre instans. Det förhållandet att sak överprövad kommunerna inte behöver motivera ett avstyrkande inger också

Utredningen föreslår därför att den kommunala betänkligheter. Vetorätten i serveringsärenden avskaffas.

4 Sammanfattning SOU 1985115

Det har från flera håll riktats kritik mot att länsstyrelserna vid skall beakta tillståndsprövningen behovet av den tilltänkta

serveringen. På det sättet kan nya koma restauranger att stängas ute, trots att de kanske bättre än de befintliga tillgodoser både alkohol- och konsumentpolitiska intressen. Det har också pekats på svårigheterna att fastställa efter vilka grunder behovet skall bedömas. Olika bedömningsgrunder tillämpas av kommunerna, vilket leder till olikhet i av behandlingen likartade ärenden. Alkoholpolitiska har synpunkter på åtskilliga håll fått ge vika för näringspolitiska krav ökad på sysselsättning.

Även om det kan vissa nackdelar från uppstå ordnings- och nykterhetssynpunkter, om restauranger med alkoholservering får etable-

ras utan hänsynstagande till behovet, anser utredningen att den anförda kritiken är av sådan att styrka behovsprövningen nu bör slopas. De ordnings- och nykterhetsproblem som kan till uppkomma följd av en omfattande etablering av får serveringsställen mötas med en skärpt tillsynsverksamhet och ett effektivt av utnyttjande sanktionsmöjligheterna enligt lagen.

Kraven på att länsstyrelsen skall pröva sökandens lämplighet och serveringslokalernas tjänlighet bör enligt stå kvar utredningen oförändrade. Det innebär bl.a. att tillstånd liksom i dag kan vägras, om sökanden har gjort sig till ekonomiska skyldig oegentligheter eller om han inte har att förutsättningar sköta den tilltänkta rörelsen.

Det nuvarande kravet på att en matserveringen på restaurang skall utgöra en betydande del av rörelsen har vållat till-

åtskilliga

lämpningsproblem. Många restauranger har svårigheter att uppfylla detta krav, åtminstone om man i enlighet med socialstyrelsens allmänna råd beräknar inom skilda omsättningen verksamheter, exempelvis lunchservering och kvällsverksamhet, var för sig.

Enligt utredningen bör man behålla att av principen servering alkoholdrycker skall förbehållas verksamheter som har restaurang-

sou 1935; 15 Sammanfattning 5

karaktär. Utredningen anser emellertid att man bör kunna

släppa på kravet att matserveringen skall utgöra en viss andel av rörelsen. I stället bör länsstyrelserna göra där

en helhetsbedömning, det avgörande är om verksamheten kan antas medföra

nykterhetspolitiska olägenheter eller ej. Är det fråga om en serveringsrörelse som får anses ha restaurangkaraktär, bör det kunna

accepteras att det vid vissa tillfällen eller inom vissa lokaler serveras förhållandevis litet mat.

Utredningen anser emellertid inte att man bör luckra det

upp nuvarande kravet på att mat skall finnas att under hela

tillgå

den tid som alkoholservering sker. I bör det också vara

princip fråga om lagad mat. Det innebär att ganska krav får stäl-

stränga las på serveringsställets lokaler och m.m. Åtmin-

köksutrustning stone gäller detta om det är fråga om mera permanenta

serveringstillstånd. Avser tillståndet servering under en kortare period eller vid ett enstaka tillfälle, bör kraven kunna ställas

lägre. För serveringsställen med begränsade resurser bör liksom i

dag serveringstillstånden kunna inskränkas till vissa alkoholdrycker.

Vid sidan av prövningen av sökandens personliga ser-

lämplighet, veringsställets tjänlighet och mathållningen skall det vid tillståndsprövningen inte tas någon särskild hänsyn till om den tilltänkta rörelsen vänder sig till en ungdomlig publik. Det får i stället ankomma på de tjänstemän som har hand om tillsynsverksamheten att kontrollera att till såväl äldre

serveringen som yngre personer sker med den återhållsamhet som är påkallad. Det är emellertid naturligt att det härvid ägnas särskild

uppmärksamhet åt dansrestauranger och andra som i större

serveringsställen utsträckning besöks av ungdomar.

Det har i olika sammanhang framförts önskemål

om en uppmjukning av de regler som gäller för servering av till

alkoholdrycker slutna sällskap. Utredningen har emellertid kommit fram till att ett avskaffande av tillståndstvånget i denna del skulle leda till avsevärda gränsdragningsproblem. Svårigheter redan när

uppstår

det gäller att i lagtext definiera vad som avses med slutet säll-

6 Sammanfattning SOU 1985: 15

skap. Risken för etablering av s.k. svarta är också

festvåningar

uppenbar. En del av kritiken mot den nuvarande kan dock ordningen tillgodoses, om man, som utredningen föreslår, slopar tillståndstvånget för servering av öl klass II. Sådant öl kommer alltså att kunna serveras fritt såväl till slutna som i sällskap andra sammanhang.

Utredningen föreslår att den särskilda för alkoholregleringen servering på flygplan, båtar och tåg (trafikservering) avskaffas. Detta innebär att trafikservering skall bedömas efter samma grunder som all annan förordar också alkoholservering. Utredningen ett avskaffande av den särskilda för alkoreglering som gäller holservering vid nöjes- och idrottsplatser. Den speciella prövning som kan vara befogad med hänsyn till förhållandena dessa

på

platser bör i fortsättningen ske inom ramen för den normala tillståndsprövningen. Kravet på att ett serveringsställe skall ha restaurangkaraktär innebär emellertid att det inte heller i fortsättningen blir möjligt att servera alkoholdrycker i samband med teaterföreställningar o.d.

Som tidigare nämnts skall det f.n. vid all finalkoholservering nas föreståndare och ersättare som har över tillsyn serveringen. Det åligger länsstyrelsen att pröva att dessa är personer lämpliga för sin uppgift och att utfärda särskilda Utgodkännanden. redningen föreslår att man slopar detta som prövningsförfarande, totalt sett tar avsevärda resurser i Ansvaret för att

anspråk.

lämpliga personer övervakar alkoholserveringen skall i stället åvila tillståndshavaren. Finns det inte som ansvarar någon person för serveringen eller kan den inte anses får ansvarige lämplig, sanktioner vidtas mot tillståndshavaren.

När det gäller serveringstiderna föreslås större inga ändringar. Intresset av att undvika onödiga restriktioner motiverar dock att alkoholservering tillåts från klockan 11 i stället för klockan 12. Däremot har utredningen inte funnit skäl att den förlänga normala tidpunkten - 01 - för avslutande. Liksom nu serveringens bör länsstyrelsen kunna föreskriva andra tider i det särskilda fallet. Utredningen anser emellertid att i enhetlighet dispensgivningen bör eftersträvas, så att konkurrenssituationen inte

Sammanfattning 7

påverkas genom beslut om olika serveringstider för restauranger inom ett och samma område.

Utredningen föreslår vidare att de särskilda bestämmelserna om självservering och servering i drinkbar samt förbudet mot uppmaning till alkoholförtäring upphävs.

Utvecklingen av framför allt ungdomars alkoholvanor visar att öl klass II inte har kommit att ersätta mellanölet som sällskapsdryck. Ölförsäljningen har stadigt minskat sedan slutet av 1970talet, trots att öl är tillgängligt på en mängd försäljnings- och serveringsställen. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om det är alkoholpolitiskt motiverat att bibehålla samtliga restriktioner för ölhanteringen. Som tidigare nämnts krävs det tillstånd för försäljning och servering av öl i varje särskilt fall. Ett avskaffande av detta tillståndstvång skulle medföra betydande lättnader för tillämpande myndigheter. Tillgängliga resurser skulle kunna användas bättre, om de i högre grad koncentrerades på sådana ärenden som gäller alkoholstarkare drycker.

De fördelar som står att vinna genom en minskad byråkrati och resursinbesparingar motiverar enligt utredningens mening att ölhanteringen får ske under friare former. Utredningen föreslår därför att tillståndsprövningen såväl när det gäller parti- och detaljhandel som servering av öl slopas. Däremot behålls den nuvarande åldersgränsen 18 år liksom de allmänna kraven på att försäljningen av öl skall skötas på ett sådant sätt att skador så långt möjligt förhindras och med beaktande av att ordning, nykterhet och trevnad råder försäljningsstället. Utredningen anser emellertid inte att några särskilda tidsgränser för servering av öl är nödvändiga.

Skulle missförhållanden uppstå i samband med servering eller försäljning av öl föreslår utredningen att den som säljer eller serverar öl skall kunna meddelas varning eller förbjudas att under en viss bestämd tid fortsätta med verksamheten. Vidare bör det kunna meddelas föreskrifter om försäljningens eller serve-

8¶Sammanfattning

ringens bedrivande. Beslut i dessa skall fattas av

frågor läns-

styrelsen.

Enligt utredningens mening är det viktigt att

tillståndsgivning-

en på serveringsområdet med en effektiv följs upp tillsyn. Liksom i dag bör länsstyrelserna ha huvudansvaret för tillsynen. Det är angeläget att länsstyrelsernas i ökad handläggare utsträckning kan ägna sig åt sådant arbete. Det är emellertid nödvändigt att kommunala tjänstemän så det är långt möjligt hjälper till med inspektioner o.d. av Ett sådant serveringsställen. engagemang kan ses som en viktig del av den sociala inte fältverksamheten, minst när det gäller strävandena att motverka alkoholmissbruk hos ungdomar. Även polismyndigheter m.fl. kan en värdefull ingöra sats.

Som tidigare nämnts har länsstyrelserna f.n. möjlighet att ingripa med olika sanktioner, om missförhållanden skulle i samuppstå band med servering av Det alkoholdrycker. förutsätts dock att rättelse i första hand skall sökas på frivillig väg genom överläggningar med eller påpekanden till tillståndshavaren.

Någon egentlig kritik mot sanktionssystemet har inte framförts och utredningen har inte heller funnit anledning att föreslå några grundläggande förändringar. anser dock att Utredningen det kommunala inflytandet i dessa bör förstärkas. frågor Bl.a. föreslås en uttrycklig om att regel socialnämnderna skall kunna begära beslut om sanktioner hos länsstyrelsen. Har någon sådan framställning inte gjorts, skall om det länsstyrelsen, finns skäl till det, inhämta från yttrande socialnämnden innan beslut fattas.

När det i övrigt gäller remissförfarandet anser utredningen att

länsstyrelserna i princip alltid bör vara skyldiga att liksom i dag höra berörd kommun och när polismyndighet det är fråga om nyetablering av en serveringsrörelse eller utökade rättigheter. Denna skyldighet att inhämta yttrande föreslås bli utsträckt till ärenden som gäller överförande av serveringstillstånd till ny rörelseinnehavare. Endast i särskilda bör undantagsfall remiss kunna underlåtas.

anser att även i fortsättningen skall Utredningen socialstyrelsen svara för den centrala tillsynen över efterlevnaden av LHD och m.m. föreslår emellertid att utfärda allmänna råd Utredningen inte skall vara besvärsinstans i frågor socialstyrelsen längre av LHD. Denna uppgift bör i stället ligga som rör tillämpningen på kammarrätterna.

finns det anledning att höja expedi- Enligt utredningens mening LHD. anser dock att det förtionsavgifterna enligt Utredningen kostnadsrelaterat som f.n. övervägs av slag om ett avgiftssystem bör avvaktas, innan någon ändring av

stämpelskatteutredningen

avgiftsbestämmelserna sker.

bedöms inte medföra behov av ökade resurser Utredningens förslag I stället torde flera av förslagen leda till hos länsstyrelserna. att en del av de resurser som i dag ägnas åt tillståndsprövningen blir därmed för länsstyrelserna att lägga frigörs. Det möjligt ned mer tid tillsynsverksamheten. Vidare kan de sammanlagda

på

bli om man genomför de avgiftshöjningar som kostnaderna mindre, utredningen har ansett påkallade.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:293) om handel med

dryckerl

dels att 21, 30, 31, 33, 41, 57 och 61 §§ skall 51-53, upphöra att gälla,

dels att underrubrikerna närmast före 25 och 30 §5 skall utgå,

dels att 3-5, 13, 18, 23, 24, 32, 34, 36-40, 42-46, 54, 55, 58- 60, 63-65, 68-70, 72 och 76 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Det är förbjudet att försälja av Försäljning spritdrycker, alkoholdrycker om rätt därtill vin och starköl får bedrivas ej föreligger enligt denna endast av den som har tilllag. stånd eller

medges rätt_§1ll

försäljning enligt denna lag.

1 Senaste lydelse av 21 § 1980:290 30 § 1984:907

S()lJ 1985:15 Förfaztningsförslag

Nuvarande 1yde1se Föresiagen iydeise

Utan hinder av bestämme1serna Utan hinder av denna iag får denna får vin, starköi spritdrycker, vin och starköi 1 1ag och ö1 serveras tiH passage- serveras ti11 passagerare på rare i interna- järnvägståg i internationeii

på järnvägståg

tione11 trafik. Vin får säijas trafik. Vin får säijas för för behov eniigt kyrkiigt behov eniigt förekyrkiigt föreskrifter som meddeias av skrifter som meddeias av e11er efter rege- regeringen eiier, efter regeregeringen, bestämmande sociai sty- ringens bestämmande, sociairingens reisen. styrei sen.

Genom vad som föreskrives i Denna 1ag inskränker inte den denna inskrän - rätt tili försäijning som

iag g§res ej

i den rätt ti11 försäij- föijer av gäiiande bestämmeining som föijer av ser om tu11ager som har inning gäliande bestämme1ser som rättats för förvaring av proom tu11ager har inrättats för förvaring av viant m.m. samt ti11 försäijm.m. samt ti11 för- ning av obeskattade varor i proviant säijning av obeskattade varor exportbutik. i exportbutik.

5 §

Om rätt att över om rätt att förfoga över förfoga alkosom nedföres som spritdrycker, vin och starköi ho1drycker proviant på fartyg och iuft- som medförs som proviant på i internationeii trafik fartyg och iuftfartyg i interfartyg bestämmei- natione11 trafik gä11er sär-

gä11er särskiida

ser. ski1da bestämmei ser.

13 §

Försäijning av a1koho1fria Försäijning av Ö1 och a1koh01med de inskränk- fria drycker är, med de indrycker är,

12V

Författningsförslag S()lJ 1985:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningar som föreskrives i denna skränkningar som föreskrivs i lag, tillåten under samma denna tillåten lag, under villkor som gäller för drivan- samma villkor som gäller för de av handel i allmänhet. drivande av handel i allmänhet.

18 §

Spritdrycker, vin och starköl vin och Spritdrycker, starköl får införas till landet får införas till landet 1. av den som har rätt till 1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 7 § tullför- tullfrihet enligt 7 S tullförordningen (1973:979), ordningen (1973:979), 2. av handelsresande som med- 2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för för varan som prov, i och för dennes rörelse, dennes rörelse, 3. av resande eller av 3. av person, resande eller av person, som utför arbete på som utför arbete transport- på transportmedel, för eget eller famil- medel, för eller famileget jens bruk eller som gåva till bruk eller jens som gåva till närstående för dennes eller närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som medde- bestämelser enligt som meddelas av regeringen, las av regeringen, 4. i form av enstaka 4. i

gåvoför- form av enstaka gåvoför-

sändelse till enskild sändelse person till enskild person för dennes eller dennes fa- för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt miljs bruk personliga enligt bestämmelser som meddelas av bestämmelser som neddelas av regeringen, regeringen, 5. som proviant på 5. fartyg som proviant på fartyg eller luftfartyg sär- eller enligt luftfartyg enligt särskilda bestämmelser. skilda bestämmelser.

Författningsförslag 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vin och starköl, som medföres Spritdrycker, vin och starköl, som proviant på järnvägståg i som medförs som proviant på internationell trafik, får järnvägståg i internationell införas i den utsträckning som trafik, får införas i den kräves för servering av passa- utsträckning som för

krävs

gerare under tågets färd inom servering av passagerare under landet. tågets färd inom landet.

23 §1

Den som enligt lagen Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har tillstånd drycker, m.m. har tillstånd att tillverka vin får sälja av att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för honom tillverkad vara för export och till partihandels- export och till partihandelsbolaget. bolaget.

Den som har tillstånd att Den som har tillstånd att tillverka starköl får sälja tillverka starköl får sälja sådan vara för export, till sådan vara för export, till partihandelsbolaget, till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget och till detaljhandelsbolaget och till annan tillverkare av starköl annan tillverkare av starköl samt till den som har rätt att samt till den som har rätt att servera starköl. servera starköl.

Överföres tillstånd till ser- överförs serveringstillstånd vering av alkoholdrycker en- enligt 36 § andra stycket på ligt 36 § andra stycket på någon annan, får överlåtaren annan, får överlåtaren sälja sälja sitt lager av spritsitt lager av dessa drycker drycker, vin eller starköl till sin efterträdare. &

1 Senaste lydelse 1980:290

Förfqttningsförslag

Nuvarande lydelse lydelse

Föreslagen

För konkursbo eller dödsbo får För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna utan hinder av denna lag 1 denna lag spritdrycker, vin spritdrycker, vin och starköl och starköl säljas till parti- säljas till parti- eller deeller detaljhandelsbolaget taljhandelsbolaget samt starksamt starköl och öl säljas öl säljas till tillverkare av till tillverkare av sådan sådan dryck enligt de föredryck enligt de föreskrifter skrifter som meddelas av

regesom meddelas av regeringen ringen eller, efter regeeller, efter regeringens be- ringens bestämmande, socialstämmande, socialstyrelsen. styrelsen. Motsvarande gäller Motsvarande gäller även i i andra fall om särskilda andra fall om särskilda om- omständigheter annars visas ständigheter annars visas föreligga. föreligga.

24 §

Vid partihandel med alkohol- Vid partihandel med alkoholdrycker är säljaren skyldig drycker är säljaren skyldig att förvissa sig om att köpa- att förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja ren har rätt att återförsälja varan. varan.

Vid varje lager för Vid varje partihandelsställe

partihan-

del med starköl eller öl med försäljning av starköl skall, om innehavaren är eller öl skall, om innehavaren

ej

enskild person som själv före- är enskild person som

inte

står verksamheten, en själv förestår verksamheten,

gtsgs för uppgiften lämplig person, finnas en eller flera för som har tillsyn över försälj- uppgiften

lämpliga personer, ningen (föreståndare). som har tillsyn över försälj-

ningen (föreståndare).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid partihandel med alkohol- Vid partihandel med alkoholdrycker få endast anlitas drycker få endast anlitas anställd personal. Såld vara anställd personal. Såld vara får dock sändas genom annan får dock sändas genom annan till återförsäljare. till återförsäljare.

32 §

för varje detaljhandelsställe !jd_varje detaljhandelsställe skall, om tillståndshavaren ej med försäljning av öl skall, är enskild person som själv om innehavaren inte är enskild förestår verksamheten, person som själv förestår

utses

en för uppgiften lämplig per- verksamheten, finnas en eller

som utövar tillsyn över j1era_för uppgiften lämpliga

son

försäljningen (förestånda- personer, som E: tillsyn över re). För föreståndare skall försäljningen (föreståndautses ersättare som är lämplig re). för uppgiften.

Vid detaljhandel med öl får Vid detaljhandel med öl får endast anlitas anställd perso- endast anlitas anställd personal. Såld vara får dock sändas nal. Såld vara får dock sändas

till köpare. genom annan till köpare. genom annan

34 §

av alkoholdrycker Servering av spritdrycker, vin Servering får ske endast om tillstånd eller starköl får ske endast har meddelats. Utan tillstånd om tillstånd har meddelats får dock alkoholdrycker serve- (serveringstillstånd). ras i militär mäss ombord på örlogsfartyg.

16 Författningsförslag

Nuvarande lydelse lydelse

Föreslagen

36 §

Tillstånd till servering av Serveringstillstånd hänför sig alkoholdrycker hänför sig till till viss lokal eller annat viss lokal eller annat avgrän- angränsat utrymme. sat utrymme.

överlåter tillståndshavare överlåter tillståndshavare

rörelsen, kan tillståndsmyn- rmdsm,km1üHsüM9wm

digheten medgiva att tillstån- att tillståndet

digheten_ggdgg

det överföres på förvärvaren. överförs på förvärvaren.

37 S

Tillstånd kan avse servering Serveringstillstånd kan avse av alkoholdrycker servering 1. till allmänheten året runt 1. till allmänheten året runt eller årligen under viss tids- eller årligen viss

under_gn

period, tidsperiod, 2. i förening, klubb eller 2. i förening, klubb eller annat slutet sällskap året annat slutet sällskap året runt eller årligen under viss

& tidsperiod, viss tidsperiod, 3. vid enstaka tillfälle eller 3.HdemtuatülñHeeHer under enstaka tidsperiod. enstaka tidsperiod.

under_gn

Tillstånd enligt första Tillstånd enligt första stycket 1-2 gäller tills vida- stycket 1 _ell_er_ 2 gäller tills

re. Tillståndsmyndigheten får vidare. Tillståndsmyndigheten

dock om särskilda skäl före- får dock, om särskilda skäl ligger begränsa tillståndets föreligger, begränsa tillstångiltighet till viss tid. dets giltighet till viss tid.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §

Tillstånd till servering kan kan gälla

Serveringstillstånd

alla slag av alkohol- såväl spritdrycker som vin och gälla drycker eller begränsas till starköl eller begränsas till att avse någon eller några av en eller två av dessa dessa drycker. drycker.

Tillstånd till servering på luftfartyg, fartyg eller järnvägståg i inrikes trafik (trafikservering) får avse vin, starköl eller öl eller, om särskilda skäl föreligger, alla slag av alkoholdrycker.

39 §

Tillstånd till servering av Serveringstillstånd får endast alkoholdrycker på nöjes- eller meddelas serveringsställe som idrottsplats får meddelas kan tillhandahålla lagad mat. endast om särskilda skäl föreligger.

Första stycket gäller ej tillstånd till servering i slutet sällskap enligt 37 § första stycket 3.

40 S

Vid tillståndsprövningen skall Vid tillståndsprövningen skall

särskilt beaktas behovet av särskilt beaktas sökandens serveringen, sökandens lämp- lämplighet och serveringslighet och serveringsställets ställets tjänlighet för ändatjänlighet för ändamålet. målet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 S

Ombyggnad av serveringsställe Ombyggnad av serveringsställe som medför väsentlig ändring som medför väsentlig ändring av serveringslokalerna av serveringslokalerna kräver

eller

som innebär inrättade av särskilt medgivande av tilldrinkbar kräver särskilt med- ståndsmyndigheten.

givande av tillståndsmyndig-

heten. Drinkbar skall vara en mindre väsentlig del av restaurangen, inrättad i nära anslutning till matsal.

43 §

Tillståndsmyndigheten får i Tillståndsmyndigheten får i

tillstånd till servering av serveringstillståndet meddela alkoholdrycker meddela de de föreskrifter som behövs. föreskrifter som behövs.

44 §

för serveringsställe, där lig serveringsställe för alkoservering kräver tillstånd holdrycker skall finnas

en

enligt denna lag, skall finnas eller flera som har

personer, föreståndare med uppgift att tillsyn över serveringen §13 tillsyn över serveringen. (föreståndare). skall

92251 För föreståndare skall finnas med hänsyn till sina egenskaerforderligt antal ersättare. per och övriga omständigheter

vara lämpliga för uppgiften.

Föreståndare och ersättare skall med hänsyn till sina

Nuvarande Iydelse Föresiagen iydelse

egenskaper och övriga omständigheter vara Iämpiiga för uppgiften.

Föreståndare för serveringsställe där spritdrycker, vin e11er starkö1 får serveras och ersättare för denne skall vara

godkända av tiiiståndsmyndig-

EVE

45 §

får Aikoholdrycker får serve- Aikohoidrycker gi_serveras inte om föreståndare e11er ersätta- ras, om inte någon föreståndare är närvarande på serve- är närvarande på serverings-

Igijåi

ringsstä11et. stä11et.

Vid bedrivande av serverings- Vid bedrivande av serveringsröreise för a1koho1drycker får rörelse för aikohoidrycker får endast aniitas pers0na1 som är endast an1itas personal som är anstä11d av ti11ståndshava- anstä11d av innehavaren. ggn.

46 §1

Servering av får påbörjas Servering av spritdrycker, vin

öl å

kiockan 07.00 och och starköi får påbörjas tiditidigast av andra a1koho1- gast k1ockan 11.00 och skal] servering kiockan avs1utas senast k1ockan 01.00. drycker tidigast 12.00. Servering av a1koho1- Tiiiståndsmyndigheten får dock ska11 avs1utas senast förordna om andra tider för drycker klockan 01.00. Tiliståndsmyn- serveringens bedrivande.

1 Senaste iydeise 1984:907

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

digheten får dock förordna om andra tider för serveringens bedrivande.

Första stycket gäller vid Första stycket inte vid

gl gäller trafikservering. servering på luftfartyg, far-

tyg eller järnvägståg i inrikes trafik (trafikservering).

54 §

Från serveringsställe Från får

får_g1 serveringsställe inte någon medföra eller tillåtas någon medföra eller tillåtas medföra serverad eller på medföra serverad alkoholannat sätt där utlämnad alko- dryck. holdryck.

56 §

På serveringsställe, för vil- På serveringsställe, för vilket tillstånd till servering ket

serveringstillstånd gäll-

av alkoholdrycker gäller, får er, får dricka

inte någon

gl någon dricka eller tillåtas eller tillåtas dricka

sprit;

dricka andra alkoholdrycker än drycker, vin eller starköl i som har serverats i enlighet annan utsträckning än vad som med tillståndet. har serverats i enlighet med

tillståndet.

Ej heller får någon dricka Ej heller får dricka

någon

eller tillåtas dricka alkohol- eller tillåtas dricka

sprit-

drycker på serveringsställe drycker, vin eller starköl på där alkoholdrycker ej får serveringsställe där sådana serveras eller i lokal, som drycker inte får serveras yrkesmässigt upplåtes för eller i lokal, som yrkesanordnande av sammankomster i mässigt för anordnande

upplåts

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slutna sällskap vid vilka mat av sammankomster i slutna och dryck tillhandahålles av sällskap vid vilka mat och innehavaren eller genom dennes dryck tillhandahålls av inneförsorg och där servering av havaren eller genom dennes alkoholdrycker ej är tillå- försorg och där servering av ten. spritdrycker, vin och starköl

ej är tillåten.

Alkoholdryck som får serve- §pritdrycker, vin eller stark-

gi

ras i lokal som avses i denna som inte får serveras i

öl

paragraf får ej heller förva- lokal som avses i denna pararas i sådan lokal eller där- graf får ej heller förvaras i till hörande utrymmen annat än sådan lokal eller därtill om det är uppenbart att dryck- hörande utrymmen annat än om en är avsedd att drickas på det är uppenbart att drycken

gi

stället. inte är avsedd att drickas på

stället.

58 §1

Tillstånd till annan servering Serveringstillstånd meddelas av alkoholdrycker än trafik- av länsstyrelsen i det län där servering meddelas av länssty- serveringsstället är beläget. relsen i det län där serve- Avser tillståndet trafikserveringsstället är beläget. ring meddelas det dock av

länsstyrelsen i det län där

det företag som vill bedriva

serveringen har sitt säte. Har

företaget inte säte inom lan-

det, meddelas tillstånd av

länsstyrelsen i Stockholms

län.

1 Senaste lydelse 1980:290

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd till trafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län, där det företag som vill bedriva serveringen har

sitt säte. Har företaget_gi

säte inom landet, meddelas tillstånd av länsstyrelsen i Stockholms län.

59 §

Ansökan om tillstånd Ansökan om tillstånd enligt 58

enligt_§Z

ggg 58 §§ göres skriftligen S görs skriftligen hos till-

hos tillståndsmyndigheten. ståndsmyndigheten.

so §1

I ärende om tillstånd till I ärende om -

serveringstil

servering av alkoholdrycker stånd enligt 37 § första enligt 37 § första stycket 1 stycket 1 2 eller om

3113:

ggg 2 skall tillstândmyndighe- överförande av tillstånd enten alltid inhämta yttranden ligt 36 S andra stycket skall från polismyndighet och kom- tillståndsmyndigheten, om det munfullmäktige i den kommun inte finns särskilda skäl som där serveringen skall bedri- föranleder annat, inhämta vas. yttranden från polismyndighet

och kommunfullmäktige i den

kommun där serveringen skall

bedrivas. Vad som nu har sagts

gäller inte vid trafikserve-

ring.

I ärende om tillstånd till I ärende om

serveringstill-

servering av alkoholdrycker stånd inom eller invid mili-

1 Senaste lydelse 1984:907

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inom ett invid militärt område tärt område skall tillståndsskall tillståndsmyndigheten, myndigheten, utöver vad som utöver vad som sägs i första sägs i första inhämta

stycket, stycket, inhämta yttrande från yttrande från vederbörande vederbörande militära chef. militära chef.

Kommunfullmäktige får uppdraga Kommunfullmäktige får uppdra åt kommunalt organ eller åt en åt kommunalt eller åt en

organ eller flera särskilt utsedda eller flera särskilt utsedda personer att i fullmäktiges personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttrande. yttrande.

ställe_gvgg

Yttrande skall vara till- Yttrande skall vara till-

ståndsmyndigheten tillhanda ståndsmyndigheten tillhanda

inom tre månader från det inom tre månader från det yttrandet begärdes, om inte yttrandet begärdes, om inte

tillståndsmyndigheten i det tillståndsmyndigheten i det

särskilda fallet bestämmer särskilda fallet bestämmer något annat. Kan yttrande inte annat. Kan inte

något yttrande lämnas inom angiven tid, skall lämnas inom angiven tid, skall en skriftlig förklaring om en skriftlig förklaring om orsaken lämnas inom samma tid. orsaken lämnas inom samma

tid.

63 §

Har den som fått tillstånd Har en som fått

serveringstill detaljhandel med öl eller tillstånd försatts

avlidit, till servering av alkohol- konkurs eller förklarats

omyndrycker avlidit, försatts i dig och vill dödsboet, konkonkurs eller förklarats omyn- kursboet eller

förmyndaren dig och vill dödsboet, kon- fortsätta rörelsen, skall kursboet eller förmyndaren anmälan göras till tillståndsfortsätta rörelsen, skall myndigheten. Anmälan skall ha anmälan göras till tillstånds- inkonunit senast två månader myndigheten med om efter dödsfallet respektive

uppgift

Författningsförslag

Nuvarande 1yde1 se Föresiagen 1yde1se

föreståndare. Anmäian ska11 första borgenärssammanträdet ha inkommit senast två månader e11er omyndighetsförkiaringen. efter dödsfa11et respektive Har anmä1an_1ntg inkommit inom första borgenärssammanträdet föreskriven tid, upphör ti11e11er omyndighetsförkiaringen. ståndet att gäiia den dag Har inkommit inom anmäiningstiden utgick.

anmä1an_gi

föreskriven tid, upphör tillståndet att gä11a den dag anmäiningstiden utgick.

54 §1

Föran1eder sådan försäijning Föran1eder servering av spritav alkohoidrycker som äger rum drycker, vin e11er starköi med tiilstånd en1igt denna 1ag o1ägenheter i fråga om ordo1ägenheter i fråga om ord- ning, nykterhet_gllgr trevnad ning, trevnad e11er iakttas inte bestämmei-

nykterhet_ggQ

e11er iakttages ej bestämmel- serna i denna 1ag e11er med serna i denna 1ag e11er med stöd därav meddeiade Förestöd därav meddeiade före- skrifter, ska11 tiiiståndsmynskrifter, ska11 tiiistånds- digheten återka11a ti11ståndet myndigheten återkalia tiil- e11er begränsa det ti11 att ståndet e11er begränsa det avse viss e11er vissa drycker. ti11 att avse viss e11er vissa Finns an1edning_ggtg att tiildrycker. Finns an1edning_gntg- fredsstä11ande förhålianden

att ti11fredsstä11ande kan åstadkommas utan så gg att_gg förnålianden kan åstadkommas ingripande åtgärd vidtas, får utan att så ingripande åtgärd tiiiståndshavaren i stä11et vidtages, får ti11ståndsnava- medde1as varning e11er särren i stä11et meddelas varning ski1da föreskrifter. e11er särskiida föreskrifter.

1 Senaste 1yde1se 1982:289

Författningsförslag

Nuvarande lydelse lydelse

Föreslagen

Första stycket tillämpas även Första stycket tillämpas även i fall då tillståndshavaren i fall då tillståndshavaren inte längre kan anses lämplig inte längre kan anses lämplig att bedriva av att bedriva eller

försäljning serveringen

alkoholdrycker eller annars de annars de förutsättningar som förutsättningar som gäller för gäller för meddelande av tillmeddelande av tillstånd längre

gi stånd_1ntg föreligger. längre föreligger.

I ärende enligt första eller Frågor om åtgärd enligt denna andra stycket kanégodkännande paragraf tas upp på begäran av av föreståndare eller ersätta- social nämnden i den konlnun där re för föreståndare återkall- serveringen bedrivs. Till-

as. ståndsmyndigheten får också

självmant ta upp sådana frågor. Innan beslut fattas skall yttrande i sådant fall inhämtas från socialnämnden, om skäl föreligger. Nämnden får uppdra åt en eller flera särskilt utsedda personer att avge yttrande i nämndens ställe.

65 §

Föranleder försäljning av Föranleder försäljning av

§1

alkoholfria drycker olägenhe- eller alkoholfria drycker ter i fråga om ordning, nyk- olägenheter i om ord-

fråga

terhet_ggh trevnad skall den ning, nykterhet trevnad

eller

som bedriver försäljningen eller iakttas inte bestännelmeddelas varning eller förbju- serna i denna lag eller med das att fortsätta verksamhet- stöd därav meddelade föreen. I sådant ärende kan även skrifter, skall den som bedrimeddelas föreskrifter om för- ver försäljningen meddelas säljningens bedrivande. varning eller förbjudas att

26 Författningsförslag

Nuvarande 1yde1se Föres1agen 1yde1se

fortsätta verksamheten. I sådant ärende kan även medde- 1as föreskrifter om försä1jningens bedrivande.

Förbud som avses i första stycket kan hänföras til] viss 1oka1 e11er annat avgränsat utrymme.

Ärende som avses i första Ärende som avses 1 första stycket prövas av 1änsstyre1- stycket prövas av 1änsstyre1sen 1 det län där försä1j- sen i det 1än där försä1jär be1äget. Sak- ningsstä11et är be1äget. Sakningsstä11et nas fast försä1jningsstä11e nas fast försä1jningsstä11e, 58 § andra stycket mot- ti11ämpas 58 § andra och tred-

êggr

svarande ti11ämpning. je meningarna.

Förbud en1igt denna paragraf ska11 medde1as för viss tid, dock 1ängst fem år.

68 §

Ta1an mot 1änsstyre1sens be- Länsstyre1sens bes1ut en11gt s1ut en11gt denna 1ag föres denna 1ag överk1agas genom hos s0cia1styre1sen genom besvär i kammarrätten. besvär. Mot socia1styre1sens beslut får ta1an ej föras.

69 §1

Socia1styre1sen utövar den Socia1styre1sen utövar den centra1a ti11synen över efter- centra1a ti11synen över efter- 1evnaden av denna 1ag. Ievnaden av denna 1ag.

1 Senaste 1yde1se 1982:289

Författningsförslag 27

Nuvarande lydeise Föresiagen Iydeise

Länsstyreiser, sociainämnder Länsstyrelser, sociainämnder och poiismyndigheter ska11 och poiismyndigheter skall övervaka efterievnaden av övervaka efterievnaden av bestämmeiserna i lagen. bestämmeiserna i Iagen.

Polismyndigheter och sociai- Polismyndigheter och sociainämnder ska11 underrätta iäns- nämnder ska11 underrätta länsstyreisen om förhåiianden som styreisen om förhålianden som är av betydeise för Iänssty- är av betydeise för Iänsstyreisens tillsyn. reisens tillsyn.

Kronofogdemyndigheter ska11 Kronofogdemyndigheter ska11 underrätta iänsstyreisen när underrätta iänsstyrelsen när den som har tilistånd att den som har serveringstiiiservera a1k0ho1drycker brister stånd brister i sina åliggani sina åligganden att eriägga den att eriägga skatter e11er skatter e11er socialavgifter. sociaiavgifter. På begäran av På begäran av iänsstyreisen Iänsstyrelsen ska11 skattemynska11 skattemyndigheter och digheter och andra myndigheter andra myndigheter som uppbär som uppbär eiler driver in e11er driver in skatter e11er skatter e11er avgifter iämna avgifter iämna uppgifter som uppgifter som iänsstyrelsen iänsstyreisen behöver för behöver för ti11ståndsprövning tiiiståndsprövning e11er ti11- e11er ti11syn en1igt denna syn eniigt denna 1ag. lag.

70 §1

Bokföring i röreise som avser Bokföring i rörelse som avser försä1jning av aikohoidrycker servering av spritdrycker, vin ska11 vara så utformad att e11er starköi ska11 vara så kontro11 av verksamheten är utformad att kontro11 av verkmöjiig. Den som driver rörei- samheten är nöjiig. Den som sen är skyidig att på anford- driver rörei sen är skyidig att

ran av tiiiståndsmyndigheten på anfordran av tiiiståndsmyn-

1 Senaste 1yde1se 1982:289

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förete bokföringen i rörelsen. digheten förete bokföringen i Han är dessutom skyldig att rörelsen. Han är dessutom lämna statistiska uppgifter i skyldig att lämna statistiska enlighet med de föreskrifter uppgifter i enlighet med de regeringen eller, efter rege- föreskrifter regeringen eller, ringens bestämmande, social- efter regeringens bestämmande, styrelsen meddelar. socialstyrelsen meddelar.

72 §1

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet oaktsamhet 1. säljer alkoholdrycker utan 1. säljer spritdrycker, vin tillstånd eller, om tillstånd eller starköl utan tillstånd

behövs, utan rätt enligt eller, om tillstånd be-

ej inte

denna lag, hövs, utan rätt enligt denna

lag, 2. serverar spritdrycker, vin 2. serverar spritdrycker, vin eller starköl som har an- eller starköl som har anskaffats på annat sätt än som skaffats på annat sätt än som sägs i 49 §, döms för olov- sägs i 49 §, döms för olovlig försäljning av alkohol- lig försäljning av alkoholdrycker till böter eller drycker till böter eller fängelse i högst två år. fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, döms till Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid fängelse i högst fyra år. vid bedömande av om brottet är bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas grovt skall särskilt beaktas om försäljningen har utgjort om försäljningen har utgjort led i en verksamhet som bedri- led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i vits yrkesmässigt eller i större omfattning. större omfattning.

1 Senaste lydelse 1981:398

Författningsförslag 29

Nuvarande lydelse lydelse

Föreslagen

75 §1

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utläm- oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker i strid mot nar alkoholdrycker i strid mot 11 § till någon som kan antas 11 § till någon som kan antas inte ha uppnått föreskriven inte na uppnått föreskriven ålder eller som är märkbart ålder eller som är märkbart påverkad av alkohol eller påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, eller annat berusningsmedel, eller vid partihandel underlåter att vid partihandel underlåter att på sätt föreskrivs i 24 § på sätt föreskrivs i 24 § första stycket förvissa sig om första stycket förvissa sig on att köparen har rätt att åter- att köparen har rätt att återförsälja varan, döms för försälja varan, döms för olovlig dryckeshantering olovlig dryckesnantering till böter eller fängelse i till böter eller i

fängelse högst sex månader. högst sex månader.

För olovlig dryckeshantering För olovlig dryckeshantering dömes också den som försäljer döms också den som säljer öl alkoholfria drycker i strid eller alkoholfria drycker i mot förbud som meddelats en- strid mot förbud som meddelats ligt 65 §, förvarar drycker i enligt 65 §, förvarar drycker strid mot 55 § Qller tillåter i strid mot 55 § eller tillåalkonolförtäring eller förva- ter förtäring eller förvaring ring av alkoholdrycker i strid av spritdrycker, vin eller mot 56 §. starköl i strid mot 56 §.

1 Senaste lydelse 1981:398

1. Denna lag träder i kraft den

2. I fråga om besvär som anförts enligt denna lag före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

30 Inledning

DEL I KARTLÄGGNING

1 INLEDNING

1.1 Uppdraget

Utredningen skall enligt direktiven (se bilaga 1) se över vissa regler i lagstiftningen på alkoholområdet och därvid söka åstadkomma förenklingar och rationaliseringar i regelsystemet. Översynsarbetet skall främst beröra frågor om servering och annan handel med alkoholdrycker. Lagen (1977:306) om dryckesskatt skall inte omfattas av översynen.

Till utredningen har överlämnats vissa regeringsärenden i

alkoholfrågor.

Efter samråd med socialdepartementet begränsar sig utredningen i detta betänkande till att behandla frågor som gäller servering och annan handel med alkoholdrycker. Frågor som gäller tillverkning av alkoholdrycker och handel med teknisk sprit m.m. kommer att tas upp i ett senare betänkande.

1.2 Arbetets bedrivande

Som tidigare nämnts har till utredningen varit knuten en referensgrupp bestående av byrådirektören Karl Flygare, länsstyrelsen i Värmlands län, sektionschefen Karl-Axel Johansson, Svenska kommunförbundet, departementsrådet Jakob Lindberg, socialdepartementet, och avdelningschefen Nils Magnusson, socialstyrelsen. Utredningsarbetet har bedrivits under fortlöpande diskussioner med referensgruppen.

Som ett led i kartläggningen av bestämmelserna om hanteringen av alkoholdrycker nar utredningen besökt länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Jämtlands län. Utredningen har också genomfört en enkätundersökning hos samtliga länsstyrelser. Enkäten har tagit upp frågor som rör parti- och detaljhandel med öl samt servering av alkohol-

Inledning 31

drycker. Diskussioner har vidare ägt rum med länsstyrelsernas handläggare av alkoholfrågor i samband med en av socialstyrelsen anordnad handläggarkonferens.

Utredningen har haft ett flertal överläggningar med socialstyrelsen, särskilt dess alkohol- och narkotikabyrå. Vidare har syn-

inhämtats från företrädare för kommunerna, dels vid besök punkter i några av de större kommunerna, dels vid ett möte med en handläggargrupp inom Svenska kommunförbundets storstadsdelegation.

Ytterligare överläggningar har ägt rum med företrädare för nykterhetsrörelsen, Hotell- och restauranganställdas förbund (HRF), Sveriges hotell- och restaurangförbund (SHR), Svenska Bryggareföreningen, Statens järnvägar, AB Trafikrestauranger, Systembolaget AB, marinstaben samt polismyndigheten i Stockholm.

Utredningen har också gjort ett studiebesök i Finland, där samtal har ägt rum med företrädare för social- och hälsovårdsministeriet och OY Alko AB.

För att belysa restaurangbranschens utveckling inom det svenska samhället har utredningen anlitat professorn Kettil Bruun och alkoholforskaren Ilpo Koskikallio. Deras rapport bifogas betänkandet som bilaga 2.

sou 1985:15

2 GÄLLANDE ORDNING

2.1 Kort historik

Alkoholdrycker har alltsedan medeltid varit tidig föremål för fiskala regleringar i Först i och med 1855 Sverige. års brännvinsreform inleddes en medveten i alkoholpolitik syfte att komma till rätta med brännvinseländet. Den nya lagstiftningen riktade sig framför allt mot om tillhusbehovsbränningen genom regler verkningskontroll och tillverkningsavgifter. Brännvinshandeln skildes från annan handel och blev tillståndsbunden. Samtidigt uppdelades detaljhandeln i utminutering och Kommunal utskänkning. vetorätt infördes beträffande flertalet

detaljhandelsrättigheter.

Särskilda systembolag inrättades för utskänkningen. Viktigast blev Göteborgssystemet, stadens

som övertog brännvinsutskänkning

utan hänsyn till egen vinst och för den arbetande klassens fördelar i moraliskt och ekonomiskt avseende. Under 1800-talets senare del skärptes successivt. lagstiftningen Husbehovsbränningen förbjöds helt. Handeln med vin och öl men även alkoholfria drycker reglerades liksom tillverkningen av maltdrycker.

Under början av 1900-talet växte sig nykterhetsrörelsen allt starkare. Nykterhetsvännerna arbetade för alkoholförbud. Under storstrejken år 1909 gällde en tid totalt rusdrycksförbud och de positiva verkningarna därav antas ha påverkat den allmänna inställningen till alkohol. Vid en av nykterhetsorganisationerna anordnad namninsamling vintern 1909-10 antecknade sig nämligen nära två miljoner eller 56 personer, procent av befolkningen över 18 år, på listor för förbud. med oppinionsyttring Den 27 augusti 1922 hölls en konsultativ

förbudsomröstning. Då röstade 51 pro-

cent mot förbud. Därmed ansågs frågan om allmänt rusdrycksförbud ha fallit.

Under perioden 1919 - 1955 dominerades svensk alkoholpolitik av det s.k. Brattsystemet. med detta Syftet var bl.a. att så långt möjligt eliminera privata ekonomiska intressen inom alkoholhanteringen och att genan åstadkomma en motbokssystem individuell kontroll av utminuteringen. Man byggde på anordningen med system-

sou 1935:15 Gällande 33

ordning

bolag. Dessa gjordes nu obligatoriska och täckte med sina distrikt hela landet. Systembolagen hade hand om all handel med rusdrycker. På spritrestaurangerna genomfördes detaljerade centiliterrestriktioner och bestämmelser om måltidstvång. Även vinet blev föremål för vissa restriktioner. För starköl gällde försäljningsförbud. Ölförsäljningen underkastades krångliga restriktioner, bl.a. med rekvisitions- och kvittenstvång vid rörlig försäljning på landsbygden.

Under motbokssystemets sista årtionde förändrades restriktionerna något till följd av debatten kring och kritiken mot systemet. Motbokstilldelningarna blev alltmer uttryck för en kollektiv ransonering medan den individuella prövningen sköts i bakgrunden. Den år 1944 tillsatta nykterhetskommittên ansåg att motbokssystemet inte längre var någon verksam konsumtionsdämpande faktor utan snarare suggererade till ökad förbrukning. Kommittén föreslog därför att motbokssystemet skulle avskaffas.

Den reform (prop. 1954:151) som trädde i kraft den 1 oktober 1955 innebar att dittills gällande restriktioner i fonm av inköpsregistrering, legitimationstvång m.m. togs bort. sat-

Inköpsåldern

tes lika med myndighetsåldern, som då var 21 år. Systembolagen slogs ihop till ett enda landsomfattande bolag. Starkölsförbudet hävdes. Ölförsäljningen liberaliserades och förenklades. Syftet med reformen var att ge större frihet under ökat ansvar. I detta låg samtidigt en strävan att ta bort den lockelse som restriktionerna i sig antogs medföra.

Förhoppningen att 1954 års reform skulle leda till minskad alkoholkonsumtion infriades inte. Försäljningen av spritdrycker ökade kraftigt. Som motåtgärder företogs bl.a. skattehöjningar och vidare infördes regler om avstängning och legitimationskontroll vid inköp av rusdrycker.

I oktober 1965 tillkallades sakkunniga med uppdrag att se över alkohol- och nykterhetspolitiken. De sakkunniga, som antog namnet alkoholpolitiska utredningen (APU), kom att arbeta i närmare tio år.

34 Gällande ordning sou 1985: 15

Högsta alkoholhalten hos öl som fick försäljas på den allmänna marknaden hade alltsedan andra världskriget varit 2,8 viktprocent. Den 1 oktober 1965 infördes emellertid mellanölet. Därmed introducerades i allmänna handeln ett öl med högst 3,6 viktprocent. Syftet var att skapa ett alternativ till starkare alkoholdrycker. Sedan APU tagit upp mellanölsfrågan till särbehandling (SOU 1971:66) infördes år 1972 en åldersgräns för inköp av mellanöl på 18 år, eller samma åldersgräns som redan gällde i fråga om utskänkning av rusdrycker. Vidare gjordes insatser för att öka informationen om alkoholens skadeverkningar m.m. Efter motioner till riksdagen vid 1975/76 års riksmöte fattade riksdagen beslut som innebar att mellanölet avskaffades från den 1 juli 1977.

Den alkoholpolitiska debatten intensifierades under slutet av 1960-talet, bl.a. till följd av de tilltagande problemen med mellanölsförsäljningen. APU avlämnade i december 1974 sitt slutbetänkande (SOU 1974:90-93), som innehöll omfattande och detaljerade förslag om den närmare utformningen av alkoholpolitiken. Betänkandet utsattes emellertid för en omfattande kritik från remissinstanserna. En särskild beredningsgrupp inom regeringskansliet (S 1976:02) tillsattes med uppdrag att göra en samlad bedömning av de alkoholpolitiska frågorna. Dess rapport (Ds S 1977:1) utgjorde grunden för det av riksdagen år 1977 fattade beslutet om ett samlat alkoholpolitiskt program (prop. 1976/77:108, SkU 40, rskr 231). Genom beslutet fastställdes de nuvarande grunderna för den svenska alkoholpolitiken.

2.2 Det alkoholpolitiska regelsystemet

Målet för de alkoholpolitiska insatserna är att minska den totala alkoholkonsumtionen och därigenom minimera alkoholens skadliga verkningar. Samhällets åtgärder för att åstadkomma detta består i första hand av ett omfattande opinionsbildande arbete och av en rad bestämmelser som reglerar alkoholhanteringen.

Det alkoholpolitiska regelsystemet syftar huvudsakligen till att begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet. Ett av de viktigaste styrinstrumenten är priset på alkoholdrycker. Genom höga skatter

Gällande ordning 35

hå11s priserna på en hög nivå. Ett annat viktigt styrinstrument är att en stor del av a1k0ho1hanteringen, framför a11t avseende de starkare a1koh01dryckerna, handhas av m0nop01bo1ag. Parti- och deta1jhande1 med ö1 samt servering av a1koho1drycker styrs från samhä11ets sida genom ti11stånds- och ti11synsreg1er. Rikt1injer har också dragits upp för etab1ering av systembutiker. Vidare begränsas ti11gäng1igheten av bestämme1ser om b1.a. å1dersgränser vid försä1jning samt av öppethå11ande- och serveringstider.

Bestämme1serna om a1koh01hanteringen är i huvudsak sam1ade i

1agen (1977:292) om ti11verkning av drycker m.m.,

1agen (1977:293) om hande1 med drycker,

1agen (1961:181) om försä1jning av teknisk sprit och a1koho1ha1tiga preparat samt

1agen (1977:306) om dryckesskatt.

Ti11ämpningsföreskrifter ti11 1agen om hande1 med drycker återfinns i förordningen (1977:305) om hande1 med drycker. Vidare har socia1styre1sen, som är centra) ti11synsmyndighet, i anslutning ti11 rege1systemet utfärdat vissa föreskrifter och a11männa råd.

2.2.1 Lagen om ti11verkning av drycker (LTD)

I Iagen definieras som en vara innehå11ande mer än 1,8

sprit

viktprocent ety1a1k0ho1. Vin e11er ma1tdryck anses dock ej som sprit (1 §). Spritdryck är sådan sprit som är avsedd att förtäras (2 §). Med avses dryck som är framstä11d genom jäsning av

vin

b1.a. fruktsaft och som innehå11er mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent ety1a1k0ho1. Vin ka11as lättvin om det har en a1koh01ha1t av högst 15 volymprocent och starkvin om a1k0ho1ha1ten överstiger 15 men inte 22 vo1ymprocent (3 §).

36 Gällande ordning

Med maitdryck förstås jäst, odestiiierad dryck som är framstäild huvudsakiigen av torkat eiier rostat mait (4 §). Maitdryckerna de1as upp i och starköi. Aikohoihaiten i iättöi

1ättö1,_§l får

inte överstiga 1,8 och i öi inte 2,8 viktprocent. Starköi innehålier mer än 2,8 viktprocent (nonnait aikohoi. ca 4,5)

Med aikohoifri dryck förstås en dryck är fri från som antingen a1koho1 eiier innehåiier högst 1,8 a1koho1 viktprocent (5 §).

Sprit får inte tiliverkas utan tiiistånd (7 S). Endast AB Vin- & Spritcentraien får tiiiverka spritdrycker (8 §). starköi Vin, och öi får inte heiier tiiiverkas utan om det inte

tiiistånd,

gäiier tiiiverkning i hemmet för eget behov (9 §). Hemtiiiverkning av starköi med en aikohoihait överstigande 4,5 viktprocent är dock inte tiiiåten (11 §).

Med vissa undantag råder förbud mot innehav av apparat som kan användas för tiilverkning av sprit

(destiilationsapparat, 18 §).

Tiiiverkningstillstånd får meddeias endast den som med hänsyn ti11 sina ekonomiska förhåiianden kan och omständigheter i övrigt anses iämpiig för verksamheten (20 §). är tiii- Sociaistyreisen stånds- och tiiisynsmyndighet (23 §).

010v1ig ti11verkning av sprit, vin, starköi och ÖT iiksom o1oviigt innehav av destiilationsapparat m.m. medför straffansvar. Lagen innehålier också bestämmeiser om förverkande och besiag.

2.2.2 Lagen om handei med drycker (LHD)

Alimänt

LHD gäiier handel med spritdrycker, vin, starköi och öi (a1kohoidrycker) samt Iättöi, iäskedrycker och andra aikohoifria drycker (1 S). Lagen reglerar i första hand import, export, partihandei, detaijhandei och servering av aikohoidrycker. Vidare finns bestämmeiser om ansvar och om förverkande av aikohoidrycker. Från lagens undantas av

tiiiämpningsområde försäijning

sou 1985:15 Gällande ordning 37

spritdrycker, vin och starköi för tekniskt, industrieiit, medicinskt, vetenskapiigt e11er likartat ändamåi (6 §).

Med försäijning eniigt LHD avses varje form av tillhandahåliande av dryck mot ersättning. Lagen nämner tre former av försä1jning. Med partihandei avses försä1jning ti11 återförsäijare i och för hans röreise. Annan försäijning benämns detaijhandei, eiler, om den sker för förtäring på stäilet, servering (2 S).

A11 försäijning av alkohoidrycker inom iandet är i princip ti11ståndspiiktig. Vissa undantag gäiier för b1.a. servering på järnvägståg i internationeii trafik och försäijning av obeskattade varor i exportbutik (4 §). Försäijning av aikohoifria drycker är, med vissa inskränkningar, ti11åten under samma vi11kor som gäiler för drivande av handei i ailmänhet (13 S).

Försäijning av drycker som omfattas av LHD ska11 skötas på sådant sätt att skador i möjiigaste mån förhindras. Den som tar befattning med försä1jning av drycker ska11 se tili att ordning, nykterhet och trevnad råder på försäijningsstäilet (7 S). Den som är omyndig får inte bedriva försäijning av alkohoidrycker (10 §).

Vid detaijhandei med spritdrycker, vin och starköi gä11er en å1dersgräns på 20 år. För detaijhandei med öi och för servering av aikohoidrycker är åidersgränsen 18 år. Aikoholdrycker får inte säijas e11er utiämnas ti11 den som är märkbart påverkad av a1koho1 e11er annat berusningsmedei. Inte he11er får aikohoidrycker utiämnas om det finns särskiid aniedning anta att varan o1ov1igen ska11 överiämnas ti11 annan (11 §). Vidare är det förbjudet att som ombud e11er på därmed jämföriigt sätt anskaffa aikohoidrycker tili den som inte har rätt att få sådan vara utiämnad ti11 sig. Det är också förbjudet att i större omfattning tiiihandagå annan med att anskaffa a1koho1drycker (12 §).

38 Gällande ordning

Vid detaijhandei med och servering av ska11 a1koaikohoidrycker ho1fria drycker finnas att ti11gå i tillfredsstäiiande urvai och

omfattning (9 §). I prop. 1976/772108 framhö11s att ti11synsmyndigheten i tiliämpningsföreskrifter sku11e påminna om skyidigheten att tiilhandahålla a1koho1fria och drycker ge anvisningar i fråga om omfattningen av denna skyidighet och om urva1 av drycker. Sociaistyrelsen har med aniedning härav föreskrivit följande (SOSFS 1979:27).

Som a11män regel gä11er att en kund e11er en som önskar gäst aikohoifritt ska11 behandias samma sätt som en som bestälier

på

a1koho1drycker. Aikohoifria drycker ska11 ti11handahå11as i fö1jande utsträckning.

Vid detaijhandei med spritdrycker, vin och starköi ska11 finnas aikohoifria fest- och säiiskapsdrycker. Vid med ö1 detaijhandei ska11 finnas 1ättö1 samt bordsvatten och andra iäskedrycker.

Vid a11 servering ska11 friskt dricksvatten aiitid nåilas lätt ti11gäng1igt. Vid servering av spritdrycker ska11 dessutom finnas iättöi, uicer och bordsvatten. Vid av vin ska11 finnas servering minst tva a1ternativ av aikoholfria fest- och säiiskapsdrycker till förekommande s1ag av rött, vitt och mousserande iättvin och som är lämpiigt ti11 kötträtt, fiskrätt och dessert. Ti11 starkvin ska11 finna ett aikohoifritt aiternativ. Dessutom skall erbjudas juicer och Iäskedrycker. Vid servering av starköi och ö1 skaH finnas lättöl samt bordsvatten och andra iäskedrycker.

Serveras aikohoidrinkar, ska11 även a1koho1fria drinkar tiiihandanåiias.

Vid servering ska11 de a1koho1fria behandias dryckerna 1ikvärdigt med motsvarande aikohoidrycker vad gä11er kvantiteter (g1as, karaff, ha1vbute1j osv.) och uppförande på prisiista. Av mat/vin1istan bör framgå tiil viiken en viss a1koho1fri dryck feste11er säiiskapsdryck utgör aiternativ.

Partihandei, import och export

Partihande1 med spritdrycker, vin och starkö1 får med vissa un-

dantag endast bedrivas av det s.k. AB & partihandeisboiaget, Spritcentra1en (20 §). Partihandel med ÖT får bedrivas av den som har tiiistånd ti11 detaijhandei med öi. Efter särskiit tiiistånd får partihande1 med ö1 även bedrivas av den besom yrkesmässigt driver partihande1 med matvaror e11er aikohoifria e11er drycker yrkesmässigt inför öl tiil iandet (21 §). Tilistånd ti11 partihande1 med ö1 meddeias av i det län där iänsstyreisen försä1jningsstäilet är beiäget (57 §).

Gällande ordning 39

Vid sidan av partihandelsbolaget får det s.k. detaljhandelsbolaget (Systembolaget AB) sälja spritdrycker, vin och starköl till

s den som har serveringstillstånd (22 §). Vidare får den, som har rätt att tillverka vin, sälja av honom tillverkad vara till partihandelsbolaget. F.n. är det endast Vin- & Spritcentralen samt ytterligare ett företag i landet som tillverkar vin. Tillverkare av starköl får sälja tillverkad vara till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget och till annan tillverkare av starköl samt till den som har rätt att servera starköl (23 §).

Införsel av spritdrycker, vin och starköl är i princip förbehållen partihandelsbolaget (17 §). Undantag gäller för exempelvis resande vid införsel av mindre kvantiteter och för utländska beskickningar (18 §). Beträffande övriga drycker finns inga införselbegränsningar. Vissa krav på märkning av emballage finns dock uppställda beträffande maltdrycker som införs till landet (19 §).

Spritdrycker och sådant vin, som inte har tillverkats inom landet, får exporteras endast av partihandelsbolaget (17 §). Den som har tillstånd att tillverka vin eller starköl får också sälja tillverkad vara för export (23 §). I övrigt är export av spritdrycker, vin och starköl inte tillåten. Däremot föreligger inga utförselbegränsningar beträffande övriga drycker.

Detaljhandel

Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får bedrivas uteslutande av detaljhandelsbolaget genom särskilt inrättade systembutiker (25 §). Mellan regeringen och Systembolaget träffades den 23 september 1982 följande avtal beträffande förläggning av systenbutik.

Det åligger bolaget att bygga ut sitt butiksnät med iakttagande av riksdagens beslut om alkoholpolitiken i denna del. I enlighet härmed skall bolagets av fråga rörande förläggning av systembutik grundas pgrövningen avvägning mellan alkoholpolitiska intressen och allmänhetens krav på service.

40 Gällande

ordning

Vid utbyggnaden av butiksnätet skall sådan turordning eftersträvas som bäst tillgodoser servicen gentemot allmänheten, med hänsyn till bl.a. vägavståndet till närmaste systembutik och

befolkningsunderlag.

I första hand skall av butiksnätet utbyggnaden ske i kommuner, där centralorten är ett till belägen på vägavstånd närmaste ort med systembutik om minst 30 kilometer. Beslut om etablering i de kommuner i denna som har grupp, gjort framställning om inrättande av systembutik, skall fattas i sadan takt att beslut beträffande samtliga kommuner föreligger senast under år 1987 eller, om ansökan inkommer till under år 1986 eller bolaget senare, inom två år från inkomstdagen.

Uppkommer fråga om att öppna i ort ytterligare systembutik som redan har sådan får i butik, ny butik stället inrättas i annan ort i samma eller annan om detta kommun, med hänsyn till servicen gentemot allmänheten framstår som motiverat vid en samlad bedömning.

systembutik förläggs centralt i så nära anslutning som möjligt till annan sällanköpshandel orten. Därvid på skall iakttas att etableringen genomförs på ett sådant sätt att såväl alkoholpolitiska som sociala i mån undviks. olägenheter möjligaste

Etableringen av nya butiker skall ske i sådan ej takt att arbetet med att byta ut eller renovera befintliga butiker med dålig miljö för anställda och kunder eftersätts.

Innan beslut fattas om nyetablering, nedläggning eller flyttning av systembutik skall inhämta från bolaget yttrande länsstyrelse, kommunfullmäktige och polismyndighet. Vid eller nyetablering flyttning skall remissinstanserna dessutom beredas tillfälle att yttra sig över platsen eller i vart fall området för den till-

tänkta

lokaliseringen.

Bolaget skall årligen senast den 31 januari till regeringen anmäla vilka etableringsbeslut som har fattats under närmast föregående kalenderår och lämna uppgift om vilka beslut som ännu inte har lett till etablering och orsaken härtill, samt om vilka framställningar om etablering som ännu inte har prövats.

Detaljhandel med öl får bedrivas av - en

detaljhandelsbolaget

möjlighet som dock inte utnyttjas - och av den som har meddelats

särskilt tillstånd (30 S). Tillstånd kan enligt 31 § meddelas

endast den som säljer matvaror till allmänheten (matvaruhandlare)

eller den som tillverkar lättöl eller öl, läskedrycker (tillver-

kare). Tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län där försälj-

ningsstället är beläget (57 S).

Gällande ordning 41

I ärende om tillstånd till detaljhandel med öl skall tillstånds-

myndigheten pröva om sökanden med hänsyn till personliga egen-

och övriga omständigheter kan antas vara lämplig som tillskaper ståndshavare (31 §).

krav (32 §) på att tillståndshavaren, om han inte LHD uppställer är enskild som själv förestår verksamheten, skall utse person föreståndare och ersättare att utöva tillsyn över verksamheten.

Tillståndshavaren svarar för att föreståndare och ersättare är

lämpliga för uppgiften.

Matvaruhandlare får sälja öl endast i anslutning till försäljning

av matvaror (33 §). Bestämmelsen innebär att matvaruhandlares

av öl inte får vara lokalmässigt skild från övrig försäljning t.ex. på särskild dryckesmarknad, i särskild lokal försäljning, eller särskilt dryckesavdelning. I denna del har fölavgränsad jande riktlinjer meddelats (SOSFS 1979:71).

För att matvaruhandlare skall få tillstånd att sälja öl gäller allmänt sett att öl och alkoholfria drycker skall ingå som ett led i affärens sortiment. Utgångspunkten är att det naturligt skall vara matvaror, dvs sedvanligt livsmefråga om egentliga delssortiment. Man brukar även räkna hit t.ex. pizzor, piroger och däremot inte livsmedel inom det s.k. kiosksorti-

smörgåsar,

mentet. Till det sistnämnda hör t.ex. portioner av mat som har värmts eller stället (med tillbehör), glass, konfekgrillats på alkoholfria drycker, kaffe, te, kakao, frukt, produkter av tyrer, frukt, honung, kex och därmed jämförliga småbröd i förpackning. Kravet att det skall vara fråga om egentliga matvaror leder

på

fram till att bl.a. kaffe-, frukt- och konfektyrbutiker inte kan komma ifråga för tillstånd.

matvarorna skall vidare utgöra en väsentlig del av De egentliga är 50 %. Slutligen skall sortimentet av omsättningen. Riktpunkten matvaror vara någorlunda brett. Detta för med sig att egentliga t.ex. utpräglade fisk- eller grönsaksbutiker inte kan få tillstånd.

Är det om matvaruavdelning i varuhus eller annan kombinerad

fråga

skall hänsyn tas bara till omsättningen i försäljningsrörelse, denna avdelning.

Vid matvaruförsäljning i anslutning till bensinstation skall hänsyn tas till den andel den egentliga matvaruförsäljningen av totalförsäljningen inne i butiken. utgör

42 Gällande ordning

Tillverkare får bedriva detaljhandel med öl s.k.

genun kringföringsförsäljning och försäljning från sådant lager som är beläget på tillverkningsstället eller huvudsakligen avsett för kringföringsförsäljning eller partihandel. I samband med sådan detaljhandel får tillverkare inte sälja andra varor än öl och alkoholfria drycker (33 §). Tillverkare får inte inrätta särskilda dryckesmarknader, skilda från tillverknings- eller lagerstället, eller försälja från butik som finns i omedelbar till

anslutning sådan lokal. För att skall tillåtas, skall den alltså

försäljning ske från en lager- eller fabrikslokal, inte från en butik (SOSFS 1979:71).

Försäljningen av öl inom deltaljhandeln är numera inte tidsbegränsad. Före den 1 januari 1985 gällde att försäljning av öl endast fick ske vardagar mellan klockan 08 och 20 (prop. 1984/85:44, SkU 13, rskr 36).

Servering

Genom 1977 års alkoholpolitiska beslut att

fastslogs målsättning-

en för alkoholpolitiken skall vara att dels

på restaurangområdet

eftersträva ordning, nykterhet och trevnad

på serveringsställena och dels undvika detaljreglering. Det underströks att övervakningen av serveringsställena främst bör ges en sådan inriktning att olägenheter i nykternetshänseende kan undvikas. Vidare framhölls att servering av alkoholdrycker endast bör före-

i princip komma på egentliga restauranger, dvs rörelser vars

primära uppgift är att tillhandahålla lagad mat, och att starkare alkoholdrycker inte får serveras i rörelser som i stor

utsträckning vänder sig till ungdomar. Departementschefen framhöll att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt rörelser som besöks

av ungdomar.

All servering av alkoholdrycker är i princip tillståndsbunden. Undantag gäller för servering i militär mäss ombord på

örlogsfartyg (34 §). Eftersom tillstånd endast krävs vid

försäljning föreligger inte tillståndstvång då alkoholdrycker utan särskild betalning tillhandahålls boende eller patienter på vårdinrättningar eller då varje deltagare i ett själv anskaffar de

sällskap

ordning 43

1985:15 Gällande

(SOU

drycker, som de övriga bjuds på, eller då s.k. samköp föreligger (SOSFS 1979:71).

Tillstånd till av alkoholdrycker är knutet till viss servering lokal eller annat avgränsat utrymme (36 S). Tenmen avgränsat används med syfte på att servering av alkoutrymme i lagtexten skall kunna tillåtas även utomhus. I praxis förstås holdrycker alla lokaler och utrymmen som används för med serveringsställe rörelsen, alltså - utom de egentliga serveringslokalerna/utrymmena - kök och övriga ekonomilokaler, entréer, korridorer, toaletter, uteterasser m.m. Med serveringslokaler/utrymmen åsyftas den del av serveringsstället där servering av alkoholdrycker är tillåten. Socialstyrelsen anser att serveringslokaler/utrymmen skall vara angivna i tillståndsbeviset, t.ex. genom noggrant planritning som utgör bilaga (SOSFS 1979:71).

Tillhandahållande av alkoholdryck genom automat inom ett serveär att räkna som servering. I den mån det följer av ringsställe eller särskilt medgivande får automat med

serveringstillståndet

öl finnas inon vestibuler, korridorer o.d. i ett hotell eller Under sådant villkor får ölautomat även finnas i perpensionat. sonalmatsal med tillhörande pentry o.d. (SOSFS 1979:71).

Serveringstillstånd kan avse servering året runt (helårsrättigunder viss eller vid het), årligen tidsperiod (säsongsrättighet) enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (tillfällig Tillstånd kan gälla servering till allmänheten eller rättighet). till slutet Helårs- och säsongsrättighet gäller tills sällskap. vidare. Tillståndsmyndigheten får dock begränsa tillståndets giltighet, om särskilda skäl föreligger (37 §).

Tillstånd att servera allmänheten innefattar rätt att servera till slutet Tillstånd slutet sällskap kan sällskap. som gäller avse antingen ett visst sällskap, såsom klubb, förening, personalgrupp e.d. (klubbrättighet) eller flera olika sällskap (fest- Det får dock inte vara fråga om tillställning

våningsrättighet).

som kan anses offentlig (SOSFS 1979:71).

44 Gällande ordning

En enstaka tidsperiod anses i praxis omfatta några dagar upp till ett par månader. Enligt socialstyrelsen skall tillstånd för ett enstaka tillfälle till slutet kunna erhållas sällskap snabbt genom ett enkelt skriftligt förfarande. I brådskande fall kan ansökan göras muntligen (SOSFS 1979:71).

Tillstånd till servering av alkoholdrycker och idrottspå nöjesplats får - med undantag av tillfälligt tillstånd för slutet sällskap - meddelas endast om särskilda skäl föreligger (39 §).

Serveringstillstånd kan gälla alla slag av alkoholdrycker eller begränsas till att avse eller av dessa

någon några drycker

(38 §). Tillstånd får dock inte omfatta starkare än vedrycker derbörande kommun har tillstyrkt (61 §).

Tillstånd till servering båt eller i inrikes på flyg, tåg trafik (trafikservering) får nonnalt inte omfatta starkare än drycker vin, starköl och öl. Endast om särskilda skäl får föreligger tillstånd ges för alla av alkoholdrycker slag (38 §). Med undantagsregeln avses i första hand särskilda evenemang och arrangemang av offentlig eller privat karaktär i slutet Det sällskap. framhölls i förarbetena att regeln om särskilda skäl inte skall tillämpas strängt då det gäller fartyg i inrikes trafik. Permanenta spriträttigheter dock inte få förekomma ansågs annat än undantagsvis. Tillstånd till nonnalt spritdryckservering medges för den svenska delsträckan vid kombinerad in- och utrikestrafik med båt.

I tabell A redovisas antalet serveringstillstånd uppdelat på olika typer av rättigheter (Alkoholstatistik, 1983).

Gällande ordning 45

Tabell A. stadigvarande serveringstillstånd för alkohol-

drycker, 1980-1983 Tillständets 1980 1981 1982 1983 omfattning

Trafikservering

Vin, starköl och öl 760 783 833 850 Allmänheten, helar 645 658 705 709

32 35 29 37 Allmänheten, säsong Klubbar och slutna sällskap 35 38 41 43

48 52 58 61 Trafikservering

Trafikservering

Kombinerade tillstånd 565 596 616 664 Vin, starköl och ol till allmänheten (helår) samt spritdrycker, vin, starköl och öl till klubbar och slutna (helår) 314 320 330 357

sällskap Starköl och öl till allmänheten (helår) samt spritdrycker, vin, starköl och öl till klubbar och

(helår) 18 17 14 16 slutna sällskap Ol till allmänheten (helår) samt spritdrycker, vin, starköl och öl till klubbar

slutna sällskap (helår) 182 203 214 222

och

kombinationer 51 56 58 69 Ovriga

5 371 5 326 5 135 5 178

§1

Allmänheten, helår 4 540 4 481 4 299 4 342 Allmänheten, 244 257 252 243

säsong Klubbar och slutna sällskap 512 514 513 516 Trafikservering 75 74 71 77

Summa 9 225 9 267 9 226 9 463

l

* 46 Gällande ordning

Vid tillståndsprövningen skall särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens lämplighet och serveringsställets tjänlighet för ändamålet (40 §9. Departementschefen framhöll i förarbetena att tillståndsprövningen bör vara noggrann i syfte att undanröja riskerna för alkoholpolitiska olägenheter i samband med serveringen.

Som motiv för föreskriften om behovsprövning har anförts att överetablering erfarenhetsmässigt leder till hårdare konkurrensläge för restaurangerna med åtföljande risk för alkoholpolitiska olägenheter. Behovsprövningen skall framför allt ske genom kommunens försorg. Tillståndsmyndigheten kan emellertid - trots tillstyrkande från kommunen - i redan

vägra nya serveringsrättigheter överetablerade områden med hänvisning till att behov av ytterligare alkoholrestauranger inte finns. Det framhålls dock i förarbetena att en sådan kompletterande behovsprövning av tillståndsmyndigheten bör tillämpas mycket försiktigt.

Vad gäller den sökandes lämplighet har det ansetts påkallat med en noggrann prövning för att motverka renodlade spekulationer i restaurangrörelser. Enligt förarbetena krävs det till en början att sökanden har kännedom om alkohollagstiftningen. I förarbetena framhölls vidare att bristande ekonomiska förutsättningar hos en restauratör kan leda till att denne ger serveringsrörelsen en inriktning som medför alkoholpolitiska olägenheter. En prövning av sökandens förutsättningar att sköta rörelsen på ett från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt därför

ansågs alkoholpolitiskt motiverat. Prövningen skall dock begränsas till de fall då det genom sökandens tidigare misskötsamhet i ekonomiska frågor eller av andra skäl är uppenbart att risk i berört hänseende föreligger. Prövningen får sålunda inte ges det innehållet att sökanden avkrävs ekonomiska garantier för rörelsens bedrivande.

Socialstyrelsen har framhållit att lämplighetskravet allmänt sett får anses innebära att sökanden skall vara lämplig för den socialt ansvarsfulla uppgiften att driva servering av alkohol-

. Gällande ordning 47

drycker (SOSFS 1979:71). I sina allmänna råd rörande denna fråga uttalar socialstyrelsen vidare.

Socialstyrelsen anser att tyngdpunkten i lämplighetsprövningen bör ligga i en allmän bedömning av sökanden. För att kravet på kännedom om alkohollagstiftningen skall vara uppfyllt, krävs enligt soicalstyrelsens uppfattning att kunskaperna är dokumenterade till exempel genom att sökanden har gått igenom restaurangskola och/eller har ett par års erfarenhet i branschen. Socialstyrelsen anser vidare att en ytterligare förutsättning bör vara tillräcklig förmåga att behärska svenska språket i tal och skrift samt kännedom om förhållandena på den svenska arbetsmarknaden. För att länsstyrelsen skall kunna bedöma om sökandens ekonomiska förhållanden är tillfredsställande, bör enligt socialstyrelsens mening en finansieringsplan krävas då det är fråga om ett nytt företag eller en ny företagare.

Socialstyrelsen anser vidare att lämplighetskravet givetvis måste omfatta ett ansenligt krav på sökandens sociala anpassning. Om sökanden är känd för tidigare misskötsamhet i ekonomiska frågor, bör detta beaktas vid lämplighetsprövningen. Ibland kan det visa sig att sökanden begått brott. Hur brottslighet skall påverka bedömningen kan inte sägas generellt. Tillståndsmyndigheten måste i det enskilda fallet göra en bedömning med hänsyn till brottslighetens art, svårighetsgrad och dess relevans för sökandens lämplighet att bedriva alkoholservering. Det bör i regel förflyta viss tid efter brottet för att sökanden skall visa att han ur social synpunkt är lämplig att driva serveringsrörelse. Ett lämpligt riktmärke vid alkohol- och narkotikabrott samt brott som har samband med restaurang- eller klubbverksamhet är två år efter att brottet begåtts eller vid frihetsberövande två år efter att straffet avtjänats.

Vad här sägs om sökanden bör gälla såväl enskild person som juridisk person, styrelseledamöter och i möjlig mån annan person i ledande ställning inom företaget, såsom verkställande direktör, bolagsdelägare och aktieägare med mera betydande aktieinnehav. Prövningen bör gälla den som kommer att ha det verkliga inflytanmtirwdsm.

Beträffande kravet att serveringslokalerna skall vara lämpliga för ändamålet har socialstyrelsen lämnat följande riktlinjer

(SOSFS 1979:71).

Syftet med bestämmelsen är att länsstyrelsen skall pröva om serveringsstället, och särskilt serveringslokalerna, är tjänliga med hänsyn till belägenhet, utfonmning och överblickbarhet.

Socialstyrelsen framhåller följande: - Vad gäller belägenhet bör bl.a. beaktas eventuell närhet till

skolor, ungdoms- och fritidsgårdar, sjukhus och andra allmänna inrättningar samt risken för att störa dem som bor i grannskapet.

48 Gällande ordning

- ställets a11männa inte de-

Utformningen gä11er karaktär, ta1jer i inredningen, såsom mattor, dukar och dylikt. Det ska11 finnas ett lämpiigt avpassat kök med övriga ekonomiiokaler.

- God överb1ickbarhet är med tanke

nödvändig på ti11synen.

Detta gälier inte minst när det förekommer sjä1vservering av

alkoholdrycker. Ett serveringsstä11e måste också uppfy11a kraven i annan

iagstiftning som t.ex. 1ivsmede1s-, byggnads-, brandskydds- och arbetarskydds1agstiftning. vid ti11ståndsprövningen ska11 också beaktas att en serveringsröre1se för a1koh01drycker inte eniigt praxis kan kombineras med butiksrörelse e11er annan deta1jhande1. Deta1jhande1 i begränsad utsträckning samt deta1jhande1 med konditorivaror har dock godtagits. Deta1jhande1 med ö1 får endast förekomma i särski1da fa11, se 33 och 54 §§. Sökande ska11 en1igt praxis visa att han/hon har förfoganderätt över 1oka1erna, t.ex. genom köpe-, hyres- e11er arrendeavta1. Socia1styre1sen påpekar att både person- och 1oka1prövningen sjä1vfa11et ska11 vara mera summarisk när det är fråga om ti11fä11ig servering e11er om sökande och 1oka1 som redan är kända för 1änsstyre1sen.

Ti11stånd tili servering får meddeias endast under förutsättning att ti11handahå11ande av 1agad mat kommer att utgöra en betydande de] av rörelsen. Ti11stånd ti11 servering av Ö1 kan dock medde1as om Iagad mat finns att ti11gå e11er om särskiida skä1 före1igger (41 §). Vid servering av spritdrycker, vin och starkö1 ska11 lagad mat a11tid finnas att ti11gå (48 §).

Då det gä11er kravet på mathå11ning framhöiis i prop. 1976/77:108 att det i 1agstiftningen inte borde faststäiias någon minimigräns för ande1en Iagad mat som sedan hade avgörande betyde1se för meddeiande av t111stånd. Ti11ståndsfrågan ska11 i stä11et avgöras på grundva1 av en tota1 bedömning av restaurangen med beaktande av sådana faktorer som verksamhetens inriktning, kundkrets, ioka- 1er och mathå11ning. Departementschefen påpekade att specie11 uppmärksamhet bör riktas mot restauranger med ungdomiig kundkrets och att etablissemang, som huvudsakiigen vänder sig ti11 en

ungdom1ig publik och som dessutom främst inriktas på dans och 1iknande, bör förvägras rättigheter att servera starkare a1koho1drycker än ö1.

sou 193515 Gällande ordning 49 Av tabe11 B framgår restaurangernas omsättning av olika varusiag åren 1980-1983. (Aikohoistatistik, 1983). Tabe11 B Restaurangernas omsättning av o11ka varusiag, milj kr, 1980-1983

Typ av År Antai Mat Sprit- Vin Stark- 012 Övriga Entré- Summa företag restau- drycker Ö1 drycker avg

rangerl m.m.

vering tiii a11mänheten

mänheten3

Bortfa11 förekommer. Restauranger som inte kan särredovisa öiomsättning får redovisa den under

ovriga drycker.

Inkiuderar kombinerade t111stånd med rätt att servera vin, starkö1 och ö1 ti11 aiimänneten året runt samt rätt att servera a11a s1ag av drycker ti11 klubbar och s1utna sä11skap året runt. 4Starkö1srestauranger, kombinerade ti11stånd som inte avses i not 3, trafik-

restauranger samt tilistånd som enbart avser servering ti11 kiubbar och siutna säiiskap.

50 Gällande ordning

Socialstyrelsen framhåller i sina allmänna råd att en matandel under 20-25 % av den totala omsättningen är en varningssignal som innebär att förhållandena kan vara otillfredsställande. Om det bedrivs skilda verksamheter på kräver en restaurang, socialstyrelsen att varje verksamhet för sig skall kunna godtas med hänsyn till dess inriktning, kunder, matförsäljning m.m. Socialstyrelsen har vidare uttalat att inrättningar som genom musikval, lokalanordning, ljudstyrka, ljusnivå, annonsering etc. inriktas särskilt på ungdomlig publik inte bör få tillstånd att servera starkare drycker än öl. I tveksamma fall bör tillstånd över huvud taget inte lämnas. Socialstyrelsen har vidare med stöd av departementschefens tidigare nämnda uttalanden i prop. 1976/77:108

påpekat

att länsstyrelsen har möjlighet att föreskriva att en restaurang med rättigheter att servera alkoholdrycker inte skall få servera annat än öl när dans anordnas (SOSFS 1979:71).

Ombyggnad av serveringsställe som medför väsentlig ändring av .serveringslokalerna eller som innebär inrättande av drinkbar kräver särskilt medgivande av tillståndsmyndigheten. Drinkbar skall vara en mindre väsentlig del av restaurangen, inrättad i nära anslutning till matsal (42 §). Servering i drinkbar får med undantag för hotellrörelse med helpensionsgäster - bara ske om servering bedrivs samtidigt i en annan del av serveringsstället (51 §).

Liksom vid detaljhandel med öl skall föreståndare finnas som övervakar serveringsverksamheten. För föreståndare skall finnas erforderligt antal ersättare. LHD ställer krav på att föreståndare och ersättare skall vara lämpliga för uppgiften. av Prövning föreståndares och ersättares lämplighet görs av tillståndsmyndigheten i fall då serveringen avser andra alkoholdrycker än öl (44 §). Samma krav på lämplighet som ställs upp för sökande gäller i fråga om föreståndare och ersättare. I praxis brukar dock inte tillståndsmyndighetens prövning av föreståndares och ersättares lämplighet omfatta en bedömning av deras ekonomiska förhållanden. Självfallet kan tillståndshavaren, om denne är en enskild person, utöva funktion som föreståndare eller ersättare. Ansvaret för att det vid enbart finns föreståndare ölservering lämplig eller ersättare åvilar tillståndshavaren.

Gällande ordning 51

Servering av öl får påbörjas tidigast klockan 07.00 och servering av andra alkoholdrycker tidigast klockan 12.00. All servering av alkoholdrycker skall normalt avslutas senast klockan 01.00. Tillståndsmyndigheten kan meddela utsträckt serveringstid och även i övrigt förordna om andra tider för serveringens bedrivande (46 §). Serveringsstället skall enligt 47 S vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång (stängningstid).

Tabell C visar att stora variationer förekommer vad gäller serveringens avslutande i restauranger med servering för allmänheten (Alkoholstatistik, 1983). Tabellen visar senaste tidpunkt enligt tillstånd.

Tabell C Tidpunkt för serveringens avslutande i restauranger

med servering till allmänheten år 1983

Tidpunkt för Sprit- Vin- Starköls- Ölserveringens restau- restau- restau- restau-

avslutandel ranger ranger? ranger? ranger

Serveringens avslutande knuten till annan verk-

- - - 12

§amhet4

runt - - - 29 Oppet dygnet

Summa 1 966 746 35 4 585

1Enligt 46 § LHD i dess lydelse före den 1 januari 1985 skulle

servering av öl avslutas senast kl 22.00. ?Exkl kombinerade tillstånd. 3Exkl trafikrestauranger samt exkl klubbar och slutna sällskap.

T ex vid teatrar och liknande.

52 Gällande ordning

På serveringsställen får inte förtäras andra än alkoholdrycker som har serverats i enlighet med gällande tillstånd (56 §). Vidare skall föreståndare eller ersättare hela tiden vara närvarande (45 §). I fråga om priserna på finns vissa förealkoholdrycker skrifter i 50 §. Närmare anvisningar om restaurangers prissättning har utfärdats av socialstyrelsen (SOSFS 1981:23).

Självservering av spritdrycker, vin eller starköl får bedrivas endast efter särskilt medgivande av

tillståndsmyndigheten (52 §).

Självservering innebär att gästerna själva vid serveringsdisk eller liknande tar flaskor eller får i och dryck ifylld glas sedan betalar vid kassa.

På serveringsställe får inte vidtas åtgärder som syftar till att förmå en gäst till inköp av alkoholdrycker (53 §). Detta s.k. animeringsförbud avser åtgärder som innebär en aktiv

påverkan

(SOSFS 1979:71).

Serveringstillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län där serveringsstället är beläget (58 §). Är det fråga om tillstånd till nyetablering av servering eller utökade skall länsrättigheter, styrelsen inhämta yttrande från vederbörande kommunfullmäktige och polismyndighet när det gäller helårs- och säsongsrättigheter (60 §). Obligatorisk remiss är inte föreskriven i ärenden om tillfälliga tillstånd. Inte heller krävs remiss beträffande andra serveringsärenden, såsom överförande av tillstånd till ny ägare, ombyggnad av serveringsställe och utsträckt serveringstid. Samtliga ärenden som gäller trafikservering är från det undantagna obligatoriska remissförfarandet. Självfallet kan dock tillståndsmyndigheten, om det bedöms vara av värde, inhämta även i yttrande sådana fall.

I ärenden där obligatorisk remiss till är kommunfullmäktige föreskriven får länstyrelsen inte meddela om det

serveringstillstånd,

avstyrkts av kommunen. Tillstånd får nämnts inte som tidigare heller omfatta starkare drycker än vad kommunen tillstyrkt (61 S).

sou 193545 Gällande ordning 53

Sanktioner

Föranleder försäljning av alkoholdrycker som äger rum med tillstånd enligt LHD olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad eller iakttas inte bestämmelserna i LHD eller meddelad föreskrift, skall tillståndsmyndigheten återkalla tillståndet eller begränsa det till viss eller vissa drycker. I stället för återkallelse kan varning eller särskild föreskrift meddelas (64 S).

I förarbetena till LHD förutsattes att rättelse av uppkomna missförhållanden i första hand söks på frivillig väg genom överläggningar med eller påpekanden till tillståndshavaren. Socialstyrelsen framhåller i sina allmänna råd (SOSFS 1979:71) att det är nödvändigt att länsstyrelsen tillämpar bestämmelsen på ett kraftfullt sätt för att de alkoholpolitiska syftet med den skall kunna förverkligas.

Åtgärder av nu angivet slag kan också vidtas, då de förutsättningar som gäller för ett meddelat tillstånd inte längre föreligger. Härmed avses exempelvis att tillhandahållande av lagad mat inte längre utgör en betydande del av rörelsen eller att en butiksrörelse inte längre är att anse som en matvaruhandel.

För att det klarare skulle framgå att bristande lämplighet hos en tillståndshavare också kan utgöra grund för att ingripa med återkallelse eller varning eller särskild föreskrift, kompletterades LD år 1982 med en särskild bestämmelse härom (64 § andra stycket). I prop. 1981/82:143, som låg till grund för lagändringen, påpekades att ekonomisk misskötsamhet kan föranleda åtgärd även om själva serveringen av alkoholdrycker sköts i enlighet med författningar och meddelade föreskrifter. Departementschefen framhöll emellertid att det bl.a. av rättssäkerhetsskäl måste krävas att misskötsamheten varit betydande. Enbart en eller flera restförda skatte- eller avgiftsskulder får exempelvis inte i sig vara diskvalificerande för tillståndshavaren. Den som systematiskt missköter skatte- och avgiftsbetalningar eller allvarligt åsidosätter bokförings- eller uppgiftsskyldighet skall dock

54 Gällande ordning

anses olämplig att inneha tillstånd. För att ingripande skall kunna ske krävs inte att misskötsamheten är brottslig eller att den är uppsåtlig. Ett betydande åsidosättande av ekonomiska förpliktelser mot samhället genom vårdslöshet kan alltså utgöra grund för ingripande.

Socialstyrelsen har i samband med lagändringen meddelat följande allmänna råd (SOSFS 1982:86).

Allmänt

För att få tillstånd att servera alkoholdrycker måste sökanden uppfylla högt ställda krav på lämplighet för denna socialt ansvarsfulla uppgift. När det gäller juridisk person måste

lämplighetskraven riktas mot den eller de fysiska personer som har ett betydande inflytande i rörelsen i egenskap av t.ex. verkställande direktör, styrelseledamot, bolagsdelägare, aktieägare med betydande aktieinnehav, annan ekonomisk intressent eller på annat sätt.

Kravet på skötsamhet och personlig lämplighet kvarstår även efter det att tillstånd meddelats. Om brister konstateras

föreligger inte längre de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd, vilket innebär att åtgärd skall vidtas enligt 64 § andra stycket. Detsamma gäller om bristen fanns redan vid tillståndsgivningen men uppdagas först senare.

Åtgärder skall vidtas mot en tillståndshavare som visar bristande lämplighet även om han skött serveringen av alkoholdrycker i enlighet med LHD och meddelade föreskrifter. Genom den senaste ändringen av lagtexten framgår klart det som redan

tidigare gällde, nämligen att administrativa ingripanden skall då en

göras tillståndshavare inte längre anses lämplig att bedriva

försäljning av alkoholdrycker.

Olämplighet hos tillståndshavare som bör medföra att serveringstillståndet återkallas är t.ex. brott som har anknytning till rörelsen, narkotikabrott, trafiknykterhetsbrott och misshandel. Vidare är, något som särskilt framhållits i prop. 1981/82:143 s. 87, ekonomisk misskötsamhet, även sådan som inte är brottslig, exempel på personlig olämplighet som skall föranleda omprövning av tillståndet.

Ekonomiskt misskötsamma tillståndshavare

Rätten för en restauratör att servera alkoholdrycker är villkorlig. För att ett tillstånd skall få behållas krävs ekononisk skötsamhet. Ekonomiskt misskötsama tillståndshavare kan på ett otillbörligt sätt skaffa sig konkurrensfördelar och det

göra svårt för seriösa tillståndshavare att hävda sig, vilket leder

Gällande ordning 55

till en för branschen osund utveckling. Det kan också medföra risker att alkoholserveringen missköts. Den som drar sig undan från beskattning eller i övrigt på ett betydande sätt missköter sina ekonomiska åligganden gentemot det allmänna är därför inte lämplig att inneha serveringstillstånd. Som exempel kan nämnas misskötta skatte- och avgiftsinbetalningar och allvarligt åsidosättande av bokförings- och uppgiftsskyldigheter (här bortses från enstaka bagatellförseelser). Av en tillståndshavare krävs således att han självmant fullgör sina åligganden när det gäller bl.a. skatter och avgifter och reglerar uppkomna skulder. Gör han inte det riskerar han att få driva sin rörelse utan servering av alkoholdrycker.

Ekonomisk brottslighet

Ekonomisk misskötsamhet kan visa sig på många olika sätt. Den allvarligaste fonnen av ekonomisk misskötsamhet är ekonomisk brottslighet. Som exempel kan nämnas brott enligt skattebrottslagen, uppbördslagen samt bokföringsbrott. I det alkoholpolitiska sammanhanget får sådan brottslighet som har anknytning till rörelsen betraktas som särskilt allvarlig.

I fråga om brottslig verksamhet kan ingripande enligt praxis ske redan innan dom har meddelats, t.ex. om gärningen är erkänd eller omständigheterna är sådana att det sannolikt blir en fällande dom. Socialstyrelsen anser nämligen att förtroendet för vederbörande redan då kan ha rubbats så allvarligt, att han inte längre bör anförtros rätt att servera alkoholdrycker.

Annan ekonomisk misskötsamhet

Här avses både vårdslöshet i ekonomiska sammanhang och ett uppsåtligt beteende som, utan att vara straffbelagt, innebär ett systematiskt åsidosättande av skyldigheter som medborgare eller näringsidkare. För att länsstyrelsen skall kunna ingripa krävs således inte att misskötsamheten är uppsåtlig. Än mindre krävs det att den är brottslig. Ett åsidosättande av ekonomiska förpliktelser mot samhället genom vårdslöshet kan alltså utgöra grund för ingripande.

Enbart en eller ett fåtal skatte- eller avgiftsskulder m.m. bör, såvida det inte rör sig om betydande belopp, enligt socialstyrelsens mening normalt inte diskvalificera tillståndshavaren. Även en seriös företagare kan, under en kortare tidsperiod, råka t.ex. i ekonomiska svårigheter. Oppna kontakter med kronofogdemyndigheten och en välskött avbetalningsplan får nonnalt anses tyda på att tillståndshavaren ändå är seriös. Det är väsentligt hur skulden uppkommit, om det t.ex. rör sig om upprepade försummelser, och visad vilja att betala.

Betydande ekonomisk misskötsamhet som inte är brottslig kan vara av många olika slag. Som exempel kan nämnas upprepade restföringar, brutna avbetalningsplaner, ökande skuld trots avbetalning, stora slutliga räkningar på grund av uteblivna preliminära debiteringar, skattebetalning först vid konkursansökan eller fortsatt drift av en rörelse i likvidationspliktigt skick.

56 Gällande ordning

En viktig del av rörelsens skötsel är bokföringen. Den ligger till grund för bl.a. moms- och

inkomsttaxering, löneredovisning,

källskatt, arbetsgivaravgifter, kontrolluppgifter för anställda och kvartalsrapportering. är En riktig bokföring således ett krav

för att en serveringsrörelse skall kunna skötas ett seriöst

på

sätt. I prop. 1981/822143 s. 86 framhålls särskilt att en bristfällig bokföring eller avsaknad av bokföring kan föranleda att en tillståndshavare bedöms som olämplig att bedriva försäljning av alkoholdrycker.

Länsstyrelsens granskning av ekonomiskt misskötsamma tillstånds-

havare

I länsstyrelsens skall tillsynsarbete de alkoholpolitiska aspekterna alltid vara utgångspunkten. Kontrollen av att ordning, nykterhet och trevnad iakttas och att på serveringsstället rörelsen har restaurangkaraktär måste ha en framträdande roll i läns-

styrelsens arbete. Arbetet med att den ekonomiska granska skötsamheten bör i första hand koncentreras till de serveringsrörelser som har tillstånd att servera starkare drycker än öl. Vidare bör särskild vikt fästas vid om den ekonomiska misskötsamheten har samband med restaurangverksamheten. Misskötsamhet av den

privata ekonomin bör beaktas endast vid underlåtenhet upprepad att deklarera, vid stora skatteskulder eller liknande.

Det är tillståndshavarens innan agerande länsstyrelsen inlett en omprövning av tillståndet som främst har för betydelse bedömning av lämpligheten för fortsatt tillstånd. Om en tillståndshavare helt eller delvis betalar av en skuld till kronofogdemyndigheten eller överenskommer först om en avbetalningsplan efter det att

länsstyrelsen inlett sin bör detta inte annat än i omprövning, undantagsfall påverka bedömningen. Ett sådant fall kan vara att

tillståndshavaren övertygande visar att han har och vilja möjlighet att seriöst sköta rörelsen i fortsättningen. Om betalning till sker under den tid

kronofogdemyndigheten länsstyrelsens

omprövning pagår, är det av stor vikt att finansieringen av denna betalning granskas.

Försäljning av rörelsen kan aktualiseras efter det att länsstyrelsen inlett sin omprövning. Den alkoholpolitiska grundsynen i LHD gör det emellertid omöjligt att betrakta serveringstillstånd som en realiserbar ekonomisk nyttighet. Länsstyrelsen kan därför inte underlåta att vidta enbart av åtgärd det skälet att försäljning har skett eller planeras.

Återkallelse medför bl.a. att en ny sökande endast kan meddelas

tillstånd efter föregående remiss till kommunen. Sådan remiss tar

i vissa fall lång tid. Detta förhållande kan självfallet inte påverka frågan om återkallelse.

Om länsstyrelsen, t.ex. efter förfarande 69 § och enligt kompletterande utredning, ifrågasätter hos en tillståndslämpligheten havare, skall länsstyrelsen underrätta honom om detta skriftligt. Det är viktigt att skrivelsen innehåller tydliga upplysningar om

att den påbörjade kan

omprövningen resultera i återkallelse.

Gällande ordning 57

Efter fullgjord utredning skall länsstyrelsen göra en sammanfattande bedömning av de ekonomiska förhållandena och tillståndshavarens lämplighet. vid denna bedömning måste hänsyn tas till misskötsamhetens art, svårighetsgrad och relevans för tillståndshavarens lämplighet att anförtros uppgiften att driva alkoholservering.

Tillsyn

Socialstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av LHD. Den regionala och lokala tillsynen av den verksamhet som styrs genom LHD åligger länsstyrelser, socialnämnder och polismyndigheter (tillsynsmyndigheter, 69 S). Länsstyrelsen har huvudansvaret och har ensam befogenhet att vidta åtgärder enligt LHD. De länsstyrelsetjänstemän som handlägger tillståndsfrågor fullgör också länsstyrelsens tillsynsuppgifter på fältet. I 1977 års lagstiftningsarbete framhölls att tyngdpunkten i tjänstemännens arbete bör ligga på rådgivande och förebyggande verksamhet samt att administrativa tvångsmedel endast skall komma till begränsad användning.

Det åligger socialnämnderna och polismyndigheterna att underrätta länsstyrelsen om förhållanden som är av betydelse för tillsynsverksamheten. Det förutsätts att polismyndigheter och kommunala myndigheter tar initiativ för att avhjälpa missförhållanden, då

sådana uppstår.

I samband med att reglerna rörande återkallelse av tillstånd ändrades år 1982 utvidgades också tillståndsmyndighetens möjlighet att erhålla uppgifter om eventuell ekonomisk misskötsamhet. Det åligger således numera kronofogdemyndigheten att underrätta tillståndsmyndigheten när den som har tillstånd att servera alkoholdrycker brister i sina åligganden att erlägga skatter eller sociala avgifter. Vidare skall på begäran av tillståndsmyndigheten skattemyndigheter och andra myndigheter, som uppbär eller driver in skatter eller avgifter, lämna uppgifter som tillståndsmyndigheten behöver för sin tillsyn (69 § fjärde stycket). Denna uppgiftsskyldighet föreligger givetvis även i samband med tillståndsprövningen. Det förutsätts att uppgiftslämnande sker genan ett samrådsförfarande mellan berörda myndigheter.

58 Gällande ordning

Socialstyrelsen har i denna fråga givit ut allmänna råd av föl-

jande innehåll (SOSFS 1982:86).

Informationsutbytet

Det fjärde stycket i paragrafen avser att säkerställa informationsutbytet mellan kronofogdemyndigheten, skattemyndigheter m.fl. och länsstyrelsen om tillståndshavarnas eventuella ekonomiska misskötsamhet. För att undvika att lämnas om

uppgifter samma sak från flera håll har kronofogdemyndigheten som

angivits den primära uppgiftslämnaren. Den är skyldig att underrätta länsstyrelsen om tillståndshavare som blivit restförda på grund av att de underlåtit att erlägga skatter eller sociala

avgifter. Skattemyndigheter och andra som uppbär eller driver

myndigheter

in skatter eller avgifter skall pa begäran lämna som

de uppgifter behövs för tillståndsprövning eller tillsyn.

Formerna - blankett andra

telefon, samrådsförfaranden - för överlämnande av uppgifter, da länsstyrelsen begär dem, bör utarbetas i samråd med berörda myndigheter, respektive mellan läns-

styrelsens olika enheter.

Länsstyrelsens uppgiftslämning

För att kronofogdemyndigheten skall kunna sin

fullgöra uppgiftsskyldighet krävs att länsstyrelsen förser

myndigheten med uppgifter om vilka tillståndshavare som finns.

Kronofogdemyndigheten skall därför förses med kopior av de tillståndsbevis som avser servering av starkare drycker än öl. För att

kronofogdemyndighetens samling av tillståndsbevis skall kunna hållas skall

aktuell, uppgift lämnas om tillstånd som upphört, överföring av tillstånd och nytillkomna tillstånd.

För tillståndshavare som är juridiska personer är det kronofogdemyndigheten i den kommun, där den juridiska personen har sitt säte, som är rätt myndighet. I de flesta fall torde denna komun vara densamma som den i vilken För

serveringsstället är beläget. fysiska personer är det mantalsskrivningskommunen som är aktuell. Da länsstyrelsen får kännedom om att en tillståndshavare som är -

person flyttat från ett kronofogdedistrikt till ett annat,

fysisk

maste länsstyrelsen således kontakta

den nya kronofogdemyndigheten.

Kronofogdemyndigheternas uppgiftslämning

Av förarbetena till lagändringen att

framgår

ternas kronofogdemyndighe-

uppgiftsskyldighet inte skall innebära något aliggande för dem att föra särskilda register för ändamålet. från

Uppgifterna länsstyrelsen om vilka som är tillståndshavare förs därför in

på

spärrkort i kronofogdemyndighetens centralregister. Hos de myndigheter som har datasystem förs i stället in i data-

uppgifterna register.

Gällande ordning 59

Kronofogdemyndigheten skall underrätta länsstyrelsen när en tillståndshavare blir restförd. Bedömningen, huruvida en restföring skall föranleda åtgärd enligt 64 §, skall till alla delar åligga länsstyrelsen. Självfallet är det under utredningen ofta värdefullt att inhämta kronofogdemyndighetens synpunkter i ärendet. Hur det praktiska samarbetet närmare skall utformas får avgöras av de lokala förhållandena och ske i samråd mellan länsstyrelsen och kronofogdemyndigheten.

För att underlätta länsstyrelsens tillsynsverksamhet har den som bedriver försäljning av alkoholdrycker ålagts skyldighet att ha en så utformad bokföring att kontroll av verksamheten är möjlig. Han är också skyldig att - om så erfordras - förete bokföringen (70 S). Tillsynsmyndigheterna har rätt att på anfordran få upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheterna har också rätt att få tillträde till försäljningsställe med tillhörande lokaler (71 §).

Ansvar m.m.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer alkoholdrycker utan tillstånd döms för olovlig försäljning av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, är straffet fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om försäljningen har varit led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning. (72 S). Försäljning av olovligt tillverkad sprit rubriceras som olovlig försäljning av alkoholdrycker.

Den som innehar alkoholdrycker i uppenbart syfte att olovligen sälja dem döms för olovligt innehav av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst ett år (75 S).

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anskaffar alkoholdrycker åt någon som inte har rätt att få sådan vara utlämnad till sig eller anskaffar drycker åt någon i större omfattning döms för olovligt anskaffande av alkoholdrycker till samma påföljd som enligt 72 §, dvs. 1 normalfallet böter eller fängelse högst två år och i grova fall fängelse i högst fyra år (74 §).

i 60 Gällande ordning sou 19x5: 15

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller lämnar ut alkoholdrycker till någon som kan antas inte ha uppnått föreskriven ålder eller är märkbart påverkad av berusningsmedel döms för olovlig dryckeshantering till böter eller fängelse i högst sex månader (76 §).

I ringa fall skall inte dömas till straff för de gärningar som nu har beskrivits (78 §).

För försök till olovlig försäljning av alkoholdrycker (72 §) eller till olovligt anskaffande av sådana drycker (74 §) döms till ansvar enligt bestämmelserna i brottsbalken om försök till brott. Den som medverkat till sådant försök eller till av

någon

de gärningar som nu har beskrivits döms till ansvar enligt brottsbalkens bestämmelser om medverkan till brott. Den till vilken alkoholdrycker har sålts eller annars anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar (78 §).

Drycker som varit föremål för brott enligt LHD eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart obilligt. Förverkande av drycker kan ske även hos den som är fri från ansvar för brottet. Förverkande kan också ske av hjälpmedel vid brott enligt 72 eller 74 § (79 S).

Avgifter

Enligt expeditionskungörelsen (1964:618) skall länsstyrelsen ta ut en expeditionsavgift på 160 kr för tillstånd till försäljning enligt LHD och 80 kr för medgivande eller godkännande. Den sistnämnda avgiftsskyldigheten avser exempelvis överförande av tillstånd till ny ägare (36 § andra stycket), till

medgivande onbyggnad av serveringslokal (42 §) eller godkännande av föreståndare (44 §). Tillfälliga tillstånd till servering är avgiftsfria.

Enligt riksrevisionsverket uppgick genomsnittskostnaderna för tillstånds- och godkännandeärenden år 1982 till 1 300 resp. 510 kr. Vid beräkningarna uteslöts kostnader för den uppföljande tillsynsverksamhet som varje tillstånd för med sig.

Gällande ordning 61

Länsstyrelsernas handläggare

Som tidigare nämnts finns på varje länsstyrelse en eller flera

tjänstemän med särskild uppgift att fullgöra länsstyrelsens skylenligt LHD. Rörande omfattningen av tjänstemännens ardigheter betsuppgifter anfördes följande i prop. 1976/76:108.

Tjänstemännen skall vara länsstyrelsens expert på ärenden om försäljning av drycker. Tyngdpunkten i hans arbete bör ligga på och förebyggande verksamhet. Genom rådgivande verk-

rådgivande

samhet och en smidig av ärendena bör det kunna und-

handläggning

vikas att administrativa tvangsmedel kommer till annat än begränsad användning.

Tjänstemannen skall verka för att serveringen av och detaljhandeln med alkoholdrycker inom länet bedrivs i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter samt att nykterhet, trevnad och ordning upprätthålls på försäljningsställena. Han bör i första hand lita till individuell information till rättighetshavare, försäljningsföreståndare samt restaurang- och butikspersonal. När missförhållanden ådagaläggs bör han söka åstadkomma rättelse i första hand på frivillig väg genom överläggningar med tillståndsinnehavaren. För att dessa uppgifter skall kunna fullgöras krävs ett gott samarbete med polis- och socialmyndigheter samt andra institutioner och organisationer som är engagerade i myndigheter, alkohol- och nykterhetsvårdsfrågor i länet. Tjänstemannen bör delta konferenser och kurser som berör nykterhetsi regionala och alkoholfrågor. Det är särskilt viktigt att tjänstemannen har ett samarbete med de sociala centralnämnderna i de fortlöpande olika kommunerna.

underströk att övervakningen av handeln med Departementschefen alkoholdrycker bör ha en offensiv inriktning med särskild tonvikt insatser och skärpt lagtillämpning. För att på förebyggande åstadkomma detta föreslogs en ökning av antalet handläggartjänster vid länsstyrelserna från 27,5 till 45, vilket också godkändes av riksdagen. En viss utvidgning av arbetsuppgifterna skedde tillståndsgivningen för detaljhandel med öl samtidigt genom att fördes över från polisen till länsstyrelsen. Som en följd av

bl.a. neddragningskraven på länsstyrelserna har flera handläggar-

tjänster vakantsatts. Den 1 januari 1985 var 7 av de 45 tjänsterna vakanta. Två av de vakanta tjänsterna finns i Stockholm.

62 Gällande ordning

Socialstyreisens ro11

I samband med 1977 års reform övertog s0cia1styre1sen det centra- Ia ansvaret för de a1koho1po1itiska frågorna. Socia1styre1sens främsta uppgift är att verka för att a1k0ho1po1itiska synpunkter beaktas i samhäiisutvecklingen och att samordna o1ika a1koh01p0iitiska insatser med varandra och med insatser på angränsande områden.

Som tidigare nämnts utövar socia1styre1sen den centra1a tilisynen över efterievnaden av LHD. Sociaistyreisen är också besvärsinstans beträffande bes1ut som medde1ats av Iänsstyreiserna i frågor enligt LHD. Sociaistyreisens bes1ut kan inte överk1agas (68 §).

Frågor rörande ti11ämpningen av LHD handiäggs inom socia1styre1sen av byrån för a1koh01- och narkotikafrågor. Byrån är organisatoriskt p1acerad inom socia1styre1sens avde1ning för socia1tjänst. Byrån handiägger besvärsärenden en1igt LHD och utarbetar a11männa råd rörande tiliämpningen av Iagen. Byrån har vidare ti11 uppgift att utarbeta och sammanstä11a statistik inom a1kohoiområdet samt förmedia information ti11 b1.a. 1änsstyre1sernas hand1äggare. Byrån skall också föija utveck1ingen på a1koho10mrådet när det gä11er ti11verkning, försä1jning och konsumtion samt be1ysa effekterna av konsumtionen. Byrån är dessutom ansvarig för den statiiga droginformationen.

TiH socia1styre1 sen inkommer år1igen ca 100 besvärsärenden eniigt LHD. I ca 20 procent av ärendena har överkiagande skett trots att vederbörande kommun utnyttjat vetorätten.

2.2.3 Teknisk sprit m.m.

En1igt lagen (1961:181) om försä1jning av teknisk sprit och a1koholhaltiga preparat förstås med teknisk sprit sådan sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industrie11t, medicinskt, vetenskap1igt e11er annat iikartat ändamåi och som är hänföriig

Gällande ordning 63

till vissa tulltaxenummer. Bestämmelserna om teknisk sprit gäller även spritdrycker, vin och starköl som är avsedda för nyss angivna ändamål (1 §).

Med alkoholhaltigt preparat menas vara som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och som inte är hänförlig till vissa tulltaxenummer och inte heller är läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962:701).

Kontrollen över försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga

utövas av socialstyrelsen, som har rätt att ta del av preparat bl.a. bokföring och andra handlingar i verksamheten (2 S).

Teknisk sprit och sådana alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda för förtäring skall denatureras. När det finns särskilda skäl får socialstyrelsen dock medge undantag från denatureringstvånget under förutsättning att fara för missbruk inte föreligger (3 S).

Vin- & Spritcentralen får utan tillstånd importera teknisk sprit. För annan införsel av teknisk sprit och för införsel av alkohol-

preparat krävs med vissa undantag tillstånd av socialstyhaltiga relsen (4 §).

Alkoholhaltiga preparat får i princip säljas under samma villkor

för drivande av handel i allmänhet. Teknisk sprit får som gäller utan tillstånd säljas av Vin- & Spritcentralen, Systenbolaget, tillverkare och apotek. För annan försäljning av sådan sprit krävs socialstyrelsens tillstånd (5 §).

Teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat får inte tillhandahållas, om det föreligger särskild anledning att anta att varan är avsedd att användas i berusningssyfte (7 §).

Vid överträdelse av lagens bestämmelser eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter kan socialstyrelsen utfärda varning, förbjuda försäljning eller återkalla meddelat tillstånd (8 §).

64 Gämmkonmmg SOU1%iü

01ov1ig försä1jning och 01ov1ig renaturering medför straffansvar.

3 ALKOHOLKONSUMTIONENS UTVECKLING

har konsumtionen av a1koh01 i stort sett Sedan andra väridskriget ökat i he1a den industriaiiserade väriden. Fram ti11 oavbrutet mitt var i Sverige ungefär densamma som 1970-talets ökningstakten i andra industriiänder. Den totaia försäijningen av alkoholdryck-

er har därefter minskat avsevärt. Är 1983 var försäiji Sverige av alkohoidrycker, omvandiat ti11 100-procentig a1koh01, ningen invånare med en åider av 15 år och 6,0 liter i genomsnitt per sedan år 1976 med närmare en däröver. Det innebär en minskning Ti11 en dei har minskningen berott på att me11anö1et fjärdedei. De senaste årens minskningar förkiaras utesiutogs ur marknaden. minskat. Vin- och tande av att försäijningen av spritdrycker har däremot ökat något. starköisförsäijningen

I ett internati0ne11t framstår den tota1a a1k0ho1konperspektiv som förhåiiandevis blygsam. För år 1983 var sumtionen i Sverige konsumtionen av aikohoidrycker i iandet, omvandden registrerade iiter per invånare. A1koho1- 1at ti11 100-procentig a1koho1, 5,2 invånare i ett anta1 industri1änder under åren konsumtionen per av föijande tabe11. 1980-1982 framgår

66 Alkoholkonsumtionens

utveckling

Tabell D Alkonolkonsuntion per invånare i olika länder, liter 100 1 alkohol, 1980-1982.

Land Spritdrycker Vin och maltdrycker Summa liter 100 % liter 100 % liter 100 % alkohol/inv alkohol/inv alkohol/inv 1980 1981 1982 1980 1981 1982 1980 1981 1982

11,2 Sovjetunionen 3,3 3,3 3,3 2,9

2,9 2,8 6,2 6,2 6,1 Spanien 3 3 3

11,1 10,0 9,7 14,1 13,0 12,7 Storbritannien 1,79 1,69 1,59

Alkoholkonsumtionens utveckling 67

sista år var den åriiga registrerade konsum- Under Brattsystemets 1 1iter (med de a1koh01ha1ter som före-

tionen av spritdrycker 8,0

invånare om 15 år och däröver. Avveckiingen kommer i handein) per innebar en kraftig ökning av spritkonsumtioav motbokssystemet kunde konsumtionen benen. Genom framför a11t skattehöjningar samma nivå som år 1954. för att år 1958 ligga på ungefär gränsas därefter inga större förändringar

Spritkonsumtionen genomgick

Denna förförrän år 1974, då den steg med omkring 10 procent. fram tiil början av 1980-talet då för-

brukningsnivå bibehö11s

minskade. År 1984 var försäijsäijningen av spritdrycker på nytt 1iter invånare om 15 år och däröver. ningen 6,6 per

i stort sett oavbrutet sedan år 1954, Vinkonsumtionen har stigit ti11 2,6 1iter per då den registrerade försäijningen uppgick däröver. Motsvarande siffra för år 1984 är invånare om 15 år och liter. avser väsentiigen Iättvinet. 14,2 Ökningen

av starköi markant under början av 1970-taiet. Konsumtionen sjönk ti11 3,8 1iter per invånare om 15 Försäljningen år 1976 uppgick Å andra sidan hade försäljningen av me11anö1 år och däröver. och ti11 nästan 50 iiter per stigit kraftigt uppgick åriigen däröver. Sedan me11anö1sförbudet år 1977 invånare om 15 år och ökat avsevärt. Försäijningen år 1984 har starköisförsäljningen var mer än fyra gånger så hög som år 1976.

av ö1 k1ass II kraftigt efter me11anö1s- Även konsumtionen steg tiodubbiades från år 1976 ti11 1978. förbudet. Försä1jningen stadigt minskat. Den sam- Därefter har eme11ertid ölförsäijningen (starköi, öl och 1ättö1) är maniagda försäijningen av maitdrycker i ren aikohol - avsevärt 1ägockså - såväi volymmässigt som mätt

den då me11anö1et fanns på marknaden. re än under period

av den tota1a försä1jningen av aikohoidrycker Serveringens andei i är internationeiit sett mycket 1åg. Särskiit sprit- Sverige andei av konsumtionen har visat en vikande utveckiing dryckernas Ãr 1954 svarade serveringen för omsedan mitten av 1950-taiet. av och 11 procent av

kring 12 procent spritdryckskonsumtionen

68 Alkoholkonsumtionens

utveckling

vinkonsumtionen. Motsvarande siffror var år 1984 3,3 resp. 8,3

procent. Under senare år har dock en svag ökning kunnat noteras

beträffande försäljningen av vin på restaurangerna. serveringen

av starköl har under de sista tio åren legat på i stort sett

samma nivå och utgör ca av all 25 procent

starkölsförsäljning.

De nu redovisade siffrorna är hämtade från publikationen Alkohol-

statistik, som ges ut årligen av socialstyrelsen. Statistiken

grundas i huvudsak från på uppgifter Systembolaget, riksskatte-

verket och generaltullstyrelsen. Systembolaget redovisar uppgif-

ter om försäljningen av spritdrycker, vin och starköl till all-

mänheten och till innehavare av serveringstillstånd. Riksskatte-

verket redovisar den skattepliktiga utlämningen av starköl, öl

och lagrat lättöl medan generaltullstyrelsen lämnar uppgifter om

import av öl och lättöl.

Utöver den registrerade konsumtionen förekommer konsumtion av

hemtillverkat vin och öl, av otillåtet tillverkade spritdrycker

samt av alkoholdrycker som införts av resande från utlandet.

Denna oregistrerade alkoholkonsumtion antas uppgå till betydande

kvantiteter. Resultat från undersökningar om otillåten sprittill-

verkning (hembränning) tyder på att den har ökat under senare år.

Antalet hembränningsbrott som kommit till polisens kännedom ökade

fram till år 1983 men har därefter minskat något. Generaltullsty-

relsen uppskattade år 1979 att den sammanlagda införseln det året

av sprit och vin i samband med resor uppgick till mellan fem och

sex miljoner liter och spritdrycker mellan fyra och fem miljoner

liter vin. Den obeskattade införseln av spritdrycker motsvarade

8 ä 10 procent av den registrerade

spritdrycksförsäljningen och

införseln av vin ca 5 procent av

försäljningen. För år 1983

upp-

skattade socialstyrelsen att hemtillverkning av vin (enbart med

hjälp av snabbvinsatser) uppgick till 10 miljoner liter.

Förändringar i alkoholkonsumtionen studeras i viss utsträckning

genom alkoholvaneundersökningar. Det är dock endast

för skolung-

domen som utvecklingen har studerats mer i detalj. Skolöversty-

relsen har sedan år 1971 låtit genomföra undersökningar av drog-

Alkoholkonsumtionens utveckling 69

vanorna i årskurserna 6 och 9. Sammanfattningsvis kan konstateras att pojkarnas aikohoivanor var reiativt oförändrade under början och mitten av 1970-taiet, medan andeien fiickor som brukade dricka reiativt stora kvantiteter per gång ökade. Sedan år 1977 har dock konsumtionen minskat biand både pojkar och fiickor. Ande1en ungdomar som konsumerar en förhåiiandevis stor mängd aikohoi åtminstone gång per månad har bland pojkarna i årskurs 9

någon

minskat från 37 tiii drygt 20 procent och biand fiickorna från 29 tiii 18 procent fram tiii år 1983. På motsvarande sätt har berusningsbenägenheten minskat. Samtidigt har andeien icke-konsumenter ökat, från 9 tiii 19 procent bland pojkarna och från 7 tiil 17 bland fiickorna. De kraftigaste förbättringarna inträfprocent fade under åren 1979-1981 men trenden håiier aiitjämt i sig.

Svenska Institutet för Opinionsundersökningar (SIFO) genomför åriigen en aikoholvaneundersökning bland ungdomar i åidern under tiden december - 12 - 24 år. Undersökningarna genomförs februari. Den senaste undersökningen, som pubiicerades i mars 1985, visar att konsumtionen av spritdrycker biand ungdomar mer än haiverats under de senaste sex åren. Eniigt undersökningen har spritkonsumtionen, omräknat i 100-proden genomsnittiiga åriiga centig aikohoi, sjunkit från 1,11 iiter år 1979 ti11 0,47 iiter år 1984. Motsvarande siffror för den totaia genomsnittiiga konsumtionen av aikohoidrycker, dvs. spritdrycker, vin, starköi och öl, är 2,87 resp. 1,78 liter. Detta motsvarar en minskning på 38 För vin, starköi och öi är siffrorna stabilare även om procent. tendensen också här är sjunkande. Vinkonsumtionen har sjunkit minst, från 0,54 iiter år 1979 ti11 0,46 iiter år 1984. Den gestarköikonsumtionen har sjunkit från 0,81 ti11 0,58 nomsnittiiga iiter och motsvarande siffror för öl är 0,41 resp. 0,27 liter (a11t omräknat tiil 100-procentig aikohoi).

Försvarets forskningsanstait (FOA) genomför år1igen undersökningar av främst narkotikavanorna biand dem som skrivs in för värnpiikt. Det stäiis dock också frågor om aikohoiberusning. Liksom eievundersökningen visar FDA-undersökningen en minskad berus- År 1977 angav såiedes ca 20 procent av de värnningsbenägenhet. att de berusade sig någon gång i veckan, medan piiktsinskrivna motsvarande andei för år 1984 var drygt 6 procent.

70 Alkoholkonsumtionens utveckling

En Yiten grupp storkonsumenter av svarar för

a1koho1drycker en mycket stor de1 av den tota1a a1koho1konsumtionen. APU 1

återgav

en de1rapport (SOU 1971:77) som visade att

undersökningsresultat storkonsumenterna, ca 15 procent av samt1iga konsumenter, svarade för mer än hä1ften av den totala alkoho1konsumtionen. Männens a1koh01konsumt10n var fyra gånger så stor som kvinnornas. Av undersökningen framgick vidare att a1k0ho1konsumtionen var

betyd- 1igt större 1 socialgrupp 1 och 2 än i 3. var

soc1a1grupp Drygt tionde man och drygt var fjärde kvinna var

nykterister.

sou 1985:15

4 UTLÄNDSK RÄTT

4.1 Danmark

I Danmark finns ingen speciaiiagstiftning på aikohoiområdet. Däremot finns vissa regier i den näringsrättsiiga iagstiftningen som direkt e11er indirekt syftar ti11 att begränsa utbudet av aikohoidrycker.

Försäijningen av aikohoidrycker sköts he1t av privata intressen. Verksamheten är formeiit tiiiståndspiiktig men regieringen är utan praktisk betydeise. För servering krävs 1ikaså tiiistånd men sådant är förhåiiandevis iätt att få. Endast vissa krav på branscherfarenhet stälis upp. De 1oka1a myndigheterna har ett visst infiytande på tiiiståndsgivningen. Någon ovi11kor1ig vetorätt föreiigger dock inte.

Genom bestämmeiser i en aiimän 1ag om butikstider begränsas försäijningen av aikohoidrycker ti11 tider för vaniigt öppethåiiande. Vissa undantag meddeias dock för exempeivis turistorter. Servering av aikohoidrycker ti11 personer under 18 år är förbjuden. Någon åidersgräns vid butiksförsäijning finns däremot inte.

Totalkonsumtionen av a1koho1drycker omräknat ti11 100-procentig a1koho1 är i stort sett dubbeit så stor som i Sverige. Öikonsumtionen är heit dominerande.

4.2 Finland

Under 1800-taiet uppstod i Finiand Iiksom i Sverige en stark nykterhetsröreise som vände sig mot det utbredda brännvinsbruket. Totait aikoholförbud rådde under åren 1919 - 1932. Därefter ti11iäts försäijning av aikohoidrycker men enbart från butiker som drevs av den finska staten. År 1969 infördes en iiberaiare ordning, som i stort överensstämmer med den svenska. Det aikohoipoiitiska regeisystemet är dock mer inveckiat och hanteringen av alkohoidrycker är noga uppbunden genom en mängd detaijrestriktioner.

72 Utländsk rätt

Den finska a1koho1po1itiken Ieds främst från A1ko. monopolboiaget Dess förva1tningsråd utses av regeringen och består av representanter för riksdagens partier, socia1- och finansministerierna samt nykterhetsröreisen. A1ko k0ntro11erar produktion, import och butiksförsä1jning, ger tiiistånd ti11 servering och bestämmer aikohoidryckernas priser, dvs. i praktiken även beskattningen. A1ko bedriver forskning och upp1ysningsverksamhet och föres1år Iagändringar och andra poiitiska åtgärder. A1kos befogenheter begränsas i viss mån av kommuna1 vetorätt i frågor om nyetab1ering av butiks- e11er restaurangförsä1jningsstäi1en.

Servering av spritdrycker, vin och starköi får bedrivas endast av A1ko e11er av den som bo1agets s.k. förvaltningsråd beviijat utskänkningsti11stånd. Me11an Aiko och företagare, som erhå11it utskänkningsrättigheter, ingås ett skriftiigt utskänkningsavtal om skötsein av serveringen m.m. Efter att ha hört A1ko godkänner länsstyrelsen på ansökan av rättighetsinnehavaren föreansvarig ståndare och stä11företrädare. Innehavaren samt föreståndare och stä11företrädare är sky1diga att se ti11 att seder iakttas goda vid serveringen. Vid överträde1ser kan inskrän-

förvaitningsrådet

ka e11er he1t återka11a Vidare kan utskänkningsrättigheterna. 1änsstyre1sen medde1a varning e11er vidta annan åtgärd mot utskänkningsstäiiet.

Innan utskänkningsrättigheter beviijas prövar förva1tningsrådet behovet av serveringen varvid b1.a. ortens invånaranta1 och avståndet tili närmaste utskänkningsstä11e ska11 beaktas. Rättigheter bevi1jas endast företagare som äger nödiga förutsättningar och erforder1ig ti11för1it1ighet. I praktiken meddeias rättigheter enbart ti11 restauranger och 1iknande företag (förp1ägnadsröreiser) med ti11fredsstä11ande verksamhetsidé. Något särski1t krav på viss andei matförsä1jning stä11s dock inte upp.

För servering av öl k1ass III (me11anö1) krävs också tiilstånd. Ti11ståndskraven är dock mindre ingående än för a1k0ho1övriga drycker.

sou 1985:15 Utländsk rätt 73

Aikohoiserveringen får påbörjas tidigast kiockan 12. Servering av starköi och me11anö1 får dock påbörjas k1ockan 09. Serveringen pågår nonmait fram tiil kiockan 24 e11er 01 beroende på restaurangens standard m.m. serveringen av öl ska11 dock i norma1fa11et upphöra senast kiockan 22.

Åidersgränsen för aikohoiservering på restaurang är 18 år. Vid servering av unga personer ska11 iakttas särskiid försiktighet. Åldersgränsen vid butiksförsäijning är 20 år för s.k. starka aikohoidrycker (mer än 17 viktprocent aikohoi).

Tiiisynsansvaret på centrai nivå iigger på sociai- och hä1sovårdsministeriet. I ti11synen medverkar emeiiertid också medicinaistyreisen, iänsstyreiserna, poiisen, gränsbevakningsväsendet och tuiiverket. Den rena inspektionsverksamheten sköts av företrädare för A1ko och av särskiida kommunaia tjänstemän (a1koho1inspektörer). Övervakningen av restaurangerna anses mycket väsentiig. Det visar inte minst den ekonomiska satsningen på verksamheten. Kostnaderna för den s.k. a1koho1inspektionen var år 1983 ca 4,5 mi1joner mark.

Den totala aikoholkonsumtionen i Finiand har de senaste tio åren iegat på ca. 8 iiter 100-procentig a1k0ho1 per invånare om 15 år och däröver, dvs. betydligt över konsumtionen i Sverige (se avsnitt 3) men ändå förhåiiandevis iågt internatione11t sett. Ungefär en fjärdedei av konsumtionen kan hänföras ti11 restaurangserveringen.

4.3 Norge

I Norge uppstod under s1utet av 1800-talet en stark nykterhetsröreise som fick ett stort inf1ytande på norsk a1koho1po1itik. Hembränning förbjöds och tiiiståndspiikt för försäijning infördes. Från 1919 rådde totaiförbud för starkvin och spritdrycker. Förbuden upphävdes år 1923 resp. 1928. Handein med vin och spritdrycker sköts sedan dess av det statiiga monopoiföretaget, Vinmonopoiet. Ö1hande1n bedrivs i huvudsak på samma sätt som i Sverige.

74 Utländsk rätt

Tillstånd till såväl försäljning som servering av alkoholdrycker meddelas - med vissa undantag - av kommunerna. I vissa fall företas allmän omröstning för att bestämma av alkoholom försäljning drycker över huvud taget skall få förekomma i kommunen. Förfarandet har medfört att ca en fjärdedel av kommunerna inte har någon försäljning eller servering av alkoholdrycker.

Åldersgränsen för såväl butiksförsäljning är 20 år som servering för spritdrycker och 18 år för vin och öl. Servering av spritdrycker är förbjuden under sön- och helgdagar samt vissa helgdagsaftnar men får annars pågå mellan klockan 15 och 23.

Den registrerade alkoholkonsumtionen är mycket låg, ca. 4 liter 100-procentig alkohol per invånare om 15 år eller däröver. Det antas dock att den illegala tillverkningen av alkoholdrycker är betydande, kanske 20 procent av den legala Omtillverkningen. kring 15 procent av totalkonsumtionen sker på restaurang.

4.4 Frankrike

All försäljning av alkoholdrycker i Frankrike kräver tillstånd. Tillståndstvånget är enbart motiverat av fiskala intressen. Tillstånd ges frikostigt, dock inte inom s.k. zoner skyddade (i närheten av skolor, sjukhus etc).

Tillståndsgivningen begränsas

också i viss mån av bestämmelser antal invånare om högsta per försäljningsställe.

Serveringstillstånden delas upp i fyra kategorier beroende

på

vilka drycker som tillståndet avser. I vissa fall meddelas tillstånd endast under förutsättning att serveringen av alkoholdrycker sker i samband med matservering.

Några särskilda lagregler om serveringstider etc finns inte nen regler kan förekomma i lokala Däremot finns ordningsstadgor. bestämmelser om vissa åldersgränser. I allmänhet krävs att man är över 14 år för inköp av vin och 16 år för inköp av spritdrycker (på restauranger dock 18 år, om inte äldre person är med).

Utländsk rätt 75 sou 1985:15

I Frankrike svarar vinet för ca två tredjedeiar av den totaia aikohoikonsumtionen. Vinet används i stor utsträckning som dag1ig måitids- och Trots en svag nedgång av vinkonsumsäilskapsdryck. tionen under senare år har Frankrike a11tjämt en mycket hög konsumtion av Omräknat ti11 100-procentig a1koho1 alkohoidrycker. totaikonsumtionen per invånare år 1982 t111 13,3 liter. uppgick

4.5 Italien

I Ita1ien finns få som rör a1koho1hanteringen. Med mycket regier vissa är försä1jningen heit fri. Så har t.ex. samtiiga undantag och supermarkets (dock inte iivsmedeisaffärer, grönsaksaffärer charkuteriaffärer) rätt att säija aikohoidrycker av a11a siag utan ti11stånd. har också rätt att utan ti11stånd Restauranger servera aikohoidrycker som innehåller mindre än 21 volymprocent a1koho1. För starkare drycker krävs ti11stånd av vederbörande kommun. från ambu1erande försä1jningsstä11en är för- Försä1jning bjuden.

får inte sä1jas ti11 den som är under En1igt 1ag a1koho1drycker 16 år.

Även i Ita1ien svarar vinet för en mycket stor dei av a1koho1konsumtionen. Den totaia a1koho1konsumtionen är i det närmaste 1ika stor som i Frankrike (se tabe11 D).

4.6 Storbritannien

Det finns inte övergripande a1koho1po1itik 1 Storbritan-

någon

nien. är eme11ertid ganska högt beskattade och Aikohoidryckerna det finns sedan gammait ett ti11ståndstvång för försä1Jning.

är on 1icense e11er off Försä1jningsrättigheterna antingen iicense. innefattar ett ti11stånd av typ on Iicense I princip rätt att både ti11 stä11et och ti11 avhämtsä1ja förtäring på En stor de1 av dessa tilistånd är dock begränsade ti11 ning.

76 Utländsk rätt S()lJ 1985:15

enbart servering. En off license ger rätt till butiksförsäljning. Sådana tillstånd lämnas till såväl specialbutiker som speceriaffärer och snabbköp.

Vad gäller serveringen finns ett system med s.k. broken hours, vilket betyder att serveringen måste avbrytas minst två timmar på eftermiddagen. Med den inskränkningen får serveringen bedrivas högst nio timmar per dag mellan klockan 10 och 22.30 (i storstäderna nio och en halv timmar mellan klockan 10 och 23). I Skottland är det sedan år 1976 tillåtet att ha öppet mellan kl 11 och 23 utan avbrott.

Vissa åldersgränser skall iakttas. Den som är under 18 år får inte köpa alkoholdrycker och den som är under 14 år får inte släppas in på en pub. Den som är mellan 14 och 18 år får dricka alkohol som betalas av annan, dock inte på pubar och barer. I övrigt finns inga restriktioner och inga regler om prissättning.

I Storbritannien är ölkonsumtionen den dominerande. ölet svarar för 65 procent av den totala alkoholkonsumtionen. Konsumtionen av spritdrycker och vin är mycket låg vid en internationell jämförelse. Totalkonsumtionen är också förhållandevis låg (se tabell D).

4.7 Västtyskland

Inte heller i Västtyskland finns någon primärt alkoholpolitisk lagreglering. I huvudsak är handeln med alkoholdrycker fri. Tillstånd erfordras endast för servering. Några särskilda prövningsgrunder finns dock inte uppställda. Däremot kan tillståndet återkallas om serveringen leder till exempelvis onykterhet och oordning.

Serveringstiderna varierar från ort till ort även inom en delstat. Däremot har för detaljhandeln öppethållandet reglerats för hela landet.

Utländsk rätt 77

får inte ti11handahå11as personer under 18 år. För Spritdrycker dvs under 14 år, gä11er förbudet samtiiga a1kobarn, personer För 14-15-åringar är offentiig förtäring av ö1 och noidrycker. vin tiliåten endast om de befinner sig i säliskap med en vuxen

person.

har konsumtion av ö1 (ca 55 procent av Västtyskiand en mycket hög totaikonsumtionen). År 1982 var den totaia konsumtionen av a1koomräknat ti11 100-procentig a1koho1, 10,9 iiter per hoidrycker, invånare.

4.8 Österrike

I Österrike har tanken att genom systematiska åtgärder ned-

på

den tota1a aikohoikonsumtionen inte po1itisk aktuaiitet. bringa Alkohoireiaterad hänför sig i första hand ti11 kvaiagstiftning 1itetskontro11 av drycker. A1koho1beskattningen är a1koho1ha1tiga helt styrd av fiskaia intressen.

får under 16-18 år (varierar från deistat En1igt iag personer ti11 inte dricka a1koh01 om de inte är i sällskap med de1stat) vuxna. Det finns även förbud mot att servera ti11 kraftigt berusade personer.

I Österrike dominerar Ö1- och vinkonsumtionen. Tota1t sett 1igger konsumtionen på en hög nivå (se tabe11 D).

5 REFORMFÖRSLAG

5.1 Utredningar

5.1.1 Hote11- och restaurangutredningen

Hote11- och restaurangbranschen har setts över av en stat1ig utredning, hote11-och restaurangutredningen (H 1974:01), som hade till uppgift att kartiägga och analysera förhåiiandena i branschen och att 1ämna försiag ti11 åtgärder för förbättringar. Utredningen sku11e eniigt sina direktiv b1.a. a11sidigt beiysa etabieringsförhåiiandena i branschen och därvid ta stä11ning ti11 frågan om införande av någon form av etab1eringskontro11 e11er auktorisation. Utredningens resu1tat redovisades i betänkandet (SOU 1978:37) Hote11- och restaurangbranschen.

I sitt betänkande redovisade utredningen viss statistik om anta- 1et verksamhetsstä11en för vissa år fram ti11 1975. Tota1t fanns inom hote11- och restaurangbranschen år 1975 omkring 6 000 verksamhetsstäiien. Anta1et serveringsan1äggningar med restaurangverksamhet (dvs. borträknat kaféer, konditorier och iiknande) var ca 4 000. Härav uppgick anta1et restauranger som kunde antas ha utskänkningsti11stånd ti11 drygt 3 000. Anta1et utskänkningstiiistånd var under samma år ca 2 300 i fråga om vin och spritdrycker och 1 fråga om öl ca 4 000. I antaiet tiiistånd att sä1ja öl inrymdes också servering vid t.ex. dansbanor och tiv01in.

F1erta1et företag inom hote11- och restaurangbranschen var eniigt utredningens beräkningar småföretag. Över häiften drevs av enski1da näringsidkare. Mindre än 40 procent var aktiebo1ag.

Hote11- och restaurangutredningen redovisade uppgifter som tydde på att minst 40 procent av restaurangbeståndet förnyades under en tioårsperiod. I uppgifterna om förnyelse ingick dock bara nyetableringar och nediäggningar, däremot inte den typen av förändringar som innebär att ett restaurangföretag ändrar inriktning på verksamheten t.ex. från gri11bar tili serveringsstäiie för aikohoidrycker. Utredningen fann inget nämnvärt nettotiiiskott av

Reformförslag 79

inom restaurangnäringen under den studerade tioårsperioföretag den 1965-1975. Antaiet sysseisatta personer var 1975 ungefär

62 000.

konstaterade att restaurangnäringen är föremål för en Utredningen omfattande i olika avseenden och hänvisade tili iagregiering b1.a. föreskrifter om brandskydd och arbetsmiljö livsmedeisiagen, samt annan som genereiit gäiler för näringsutövning. iagstiftning framhö11 också att prövningen eniigt LHD, som just Utredningen trätt i innebar en skärpning av kraven för att få ti11kraft, stånd tili av alkohoidrycker. I jämföreise med många servering andra kunde det kontroHsystem som gäHde för hoteHnäringar och restaurangbranschen anses som omfattande, påpekade utredning-

en.

särskiid åt oegentiigheter i Utredningen ägnade uppmärksamhet konstaterade att det vid diskussioner om branschen. Utredningen konkurrenssituation ofta hade anförts både från brannäringens schens företrädare och från myndigheterna att oiika siag av snedvridit konkurrensen så att iäget försvårats oegentiigheter för de seriösa företagarna. Från andra hå11 hävdades att oegentendast hade effekt på konkurrens1äget i Iigheterna margineii branschen.

konstaterade att restaurangnäringen i oiika samman- Utredningen som en kritisk bransch vad beträffade ekonomisk och hang nämnts Användandet av svart arbetskraft och organiserad brottsiighet. kiubbverksamhet var på detta. Utredningen kunde i11ega1 exempei visa att i om de skattemässiga förhåiiandena hade

vidare på fråga

och skatterazzior anmärkningsvärda rerevisionsverksamhet gett suitat. Oredovisade skatter inom resturangnäringen ti11 uppgick än i andra undersökta branscher. mycket högre beiopp

siutsatsen att man inte kunde bortse från att Utredningen drog förekom i branschen, men probiemen syntes främst oegent1igheter framhöil också att de vara ett storstadsprobiem. Utredningen missförhåiianden som förekom kunde förrycka konkurrensen och

försvåra situationen för de seriösa företagen.

I betänkandet betonades vikten av att åtgärder vidtogs för att komma tili rätta med brottsiigheten inom branschen. Utredningen övervägde åtgärder som etab1eringsk0ntro11 och auktorisation. Med hänsyn främst tiii riskerna för oacceptabia konkurrensbegränsningar avstod dock utredningen från att föreslå någon a11män kontr011 av etabieringen. Åtgärder för bättre ti11syn och kontro11 borde eme11ertid en1igt utredningen komma ti11 stånd. Exempe1vis kunde detta ske genom revisionsinsatser från skattemyndigheternas sida.

Vid prövningen av serveringsti11stånd borde stä11as högre krav på att sökanden ägde kännedom om gä11ande regier på området och vidare borde stä11as stränga krav på den personiiga Iämpiigheten. Den som brustit i sina åiigganden gentemot samhäiiet e11er de anstä11da borde, menade utredningen, anses oiämpiig att ha hand om aikohoiservering.

En1igt utredningens mening borde en noggrannare Iämpiighetsprövning i kombination med en intensifierad tillsynsverksamhet göra en mängd detaijföreskrifter överfiödiga. Utredningen konstaterade att ti11komsten av LHD var ett steg i rätt riktning men framhö11 att ytter1igare förenkiingar i regelsystemet borde eftersträvas. Utredningen föresiog bi. a. att det i 40 S LHD uppstä11da kravet på serveringslokaiernas tjän1ighet sku11e utgå och anförde.

Begreppet tjäniighet är inte närmare preciserat. Deis avses att Iokaierna ska11 vara överskådiiga, de1s avses att 1oka1erna ska11 håila viss inredningsstandard. I fråga om denna standard har en praxis vuxit fram, som varit hindrande för företagens anpassning ti11 en förändrad efterfrågeinriktning. Vår mening är att så 1änge en serverings10ka1 uppfy11er de krav som kan stäiias med hänsyn ti11 iivsmedeishantering, arbetarskydd, brandskydd e. d. bör restauratören ges frihet att utforma sin Iokal såsom han/hon önskar. Att lokaierna u pfy11er dessa krav kontro11eras i annan ordning. Vi vi11 ocksååterknyta ti11 ett tidigare resonemang om restaurangernas socia1a funktion som samlingspiats. Man bör undvika stereotypa förestä11ningar om viiken standard en 1oka1 ska11 ha för att man där ska11 kunna servera a1koho1. Det är hur röreisen bedrivs som bör vara avgörande.

Reformförslag 81

SOU 1985: 15

av bestämmeisen om mathåiining i 41 § Vad gä11er tiiiämpningen

LHD iämnade utredningen föijande synpunkter.

hote11- synpunkter är det vä- Från och restaurangbranschens att formeii för matens ande1 av omsättningen sentiigt någon gräns inte har möjligheter att anpassa sig ti11 fastiagts. Företagens förändrade verksamhetsförutsättningar har härigenom förbättrats.

betona vikten av att krav av detta s1ag inte he11er ti11- Vi vi11 iåts att växa fram i praxis. Inte he11er bör man i framtiden

en toikning av begreppet betydande de1 av omsättningen, ti11ämpa som sku11e innebära en av den praxis för tiiistånds-

skärpning

som aiimänt har fatt växa fram under 1970-taiet. bedömning

Det bör i detta sammanhang påpekas att det redovisningstekniskt är reiativt enkeit att en viss ande1 av totaige matomsättningen försäijningen genom manipuiationer med entrêintäkter, prissätto.s.v. Detta ett skäi för att inte bestämning utgör ytterligare ma att matförsä1jningen ska11 vara av viss storiek.

framhå11a att man i en stor restaurangröreise med f1era Vi vi11 inte bör stä11a krav på att matförsäijningen ska11 avdeiningar vara av samma omfattning i a11a avde1ningar. Det är t.ex. rimiigt har nämnvärd matförsä1jning i en drinkbar, som att man inte någon ett naturiigt kompiement tili en intiiiiggande restaurangutgör matsai med fri förbindeise ti11 baravdeiningen.

bör eniigt vår mening vid Även mer utprägiade dansrestauranger bedömas samma grunder som andra restu-

tillståndsgivningen på

nämiigen med utgångspunkt från verksamhetens inriktning, ranger, kundkrets och 1oka1er. Hänsyn bör inte tas ti11 huruvida meny, yngre pub1ik etc. Om där förekommer musik, inträdesavgifter, har att drivas på ett riktigt sätt restaurangen förutsättningar att den i väsentiig utsträckning tiiihanbör den omständigheten e11er dans inte vara ett hinder för servedahå11er underhåiining

ringstiiistånd.

5.1.2 EKO-kommissionen

för kommissionen mot ekonomisk brottsiighet (Ju I uppdraget

b1.a. att undersöka möjiigheterna att använda 1982:05) ingick

för att komma ti11 rätta med ekonomisk etab1eringsk0ntro11

Kommissionen undersökte en brottsiighet och skatteundandragande.

rad oiika branscher som särskiit utsatta för ekonomiska

ansågs

b1.a. restaurangbranschen. I februari 1984 Iade oegentiigheter,

82 Reformförslag

kommissionen fram ett delbetänkande (SOU 1984:8) Näringstillstånd. Betänkandet har remissbehandlats och är f.n. föremål för överväganden inom regeringskansliet.

I betänkandet föreslås ett system för med innäringstillstånd riktning på att sanera de branscher där med ekonomisk problemen brottslighet och skatteundandragande är mest akuta. Kommissionen pekar på transport-, bygg-, bil-, städ- och restaurangbranscherna. Inom dessa branscher bör företagarna underkastas en vandelsprövning innan de får bedriva verksamhet. Vidare bör krävas att de har en grundläggande i utbildning företagsskötsel och att de ställer ekonomiska garantier för skatter och avgifter.

Vandelsprövningen innebär enligt förslaget att de personer som under de närmast föregående åren ekonomiska begått grövre brott eller i större underlåtit att betala utsträckning skatter och avgifter inte skall anses att driva rörelse. lämpliga Enstaka, smärre förseelser skall inte inverka för den sökande. Det menligt är främst mer allvarliga brott, som lett till eller fängelse höga böter, som skall leda till att näringstillstånd vägras. När det gäller underlåtenhet att betala skatter och avgifter är det stora eller upprepade restföringar som skall ett hinder. utgöra En vandelsprövning utformad på detta sätt kommer enligt kommissionen inte att innebära några för de seriösa egentliga olägenheter näringsidkarna, utan prövningen bör i stället vara till fördel för dessa genom att oseriösa motas bort. personer

Grundläggande kunskaper i företagsskötsel bör kommissionen enligt kunna motverka ekonomisk och brottslighet skatteundandragande. Det skall vara fråga om elementära inte kunskaper, kvalificerad yrkesutbildning.

Kommissionen anser också att samhället skall kunna kräva säkerhet av företagare för av framtida skatter och betalning avgifter. Säkerheten skall bestå av en från bank. betalningsutfästelse Enligt förslaget skall det garanterade beloppet vara 50 000 kr. Viktigt är att banken på affärsmässiga grunder gör kreditprövningen och bevakar garantin. Utfästelsen skall förvaras hos till-

Reformförslag 83

ståndsmyndigheten och kunna tas i anspråk om företaget sedennera inte fu11gör sina betalningsskyidigheter gentemot det allmänna.

En handiäggning på regiona1 nivå är eniigt kommissionen den bästa iösningen för ärenden om näringsti11stând. Det föres1ås därför att 1änsstyre1serna ska11 vara tiiiståndsmyndigheter.

Kommissionen anser att en viktig dei av det föres1agna systemet med näringstillstånd är ti11syn och kontro11. Erfarenheterna av hittiiisvarande system för ti11stånd anses visa att det oftast är i den efterföljande kontroilen det brister. Om förutsättningarna för näringsti11stånd inte 1ängre föreiigger ska11 tiliståndet återka11as. Länsstyreisen föreslås vara ti11synsmyndighet. Poiisoch kronofogdemyndigheter ska11 underrätta iänsstyreisen i fail då en ti11ståndshavare begått ekonomiska brott e11er ådragit sig stora skatteskuider. Länsstyreisen ska11 dock sjäiv ta aktiv del i kontro11en. Att myndigheten har god kännedom om förhåiiandena 1 branscherna anses vara en förutsättning för att systemet ska11 fungera bra.

Eniigt kommissionens bedömning är restaurangbranschen drabbad av oseriöst företagande. Kommissionen framhå11er i sitt betänkande att den kontro11 som sker genom 1änsstyre1sernas 1ämp1ighetsprövning i samband med ti11ståndgivning en1igt LHD inte är ti11räck- 1ig för att komma ti11 rätta med ekonomisk brotts11ghet och skatteundandragande. Kommissionen konstaterar att restaurangverksamheten ger så stor handiingsfrihet åt näringsidkare och så många t111fä11en tiil fiffe1, att stora krav bör stä11as på restaurangägarens personiiga egenskaper.

Kommissionen konstaterar vidare att den nuvarande 1ämp1ighetsprövningen en1igt LHD är vidsträckt och innebär en biandning av a1koho1po1itiska överväganden och åtgärder mot ekonomisk brotts- 1ighet. Vissa moment i prövningen stä11er sig kommissionen skeptisk ti11. Det gä11er t.ex. bedömningen på förhand av om sökandens ekonomiska förhå11anden kan anses vara ti11fredsstä11ande. En sådan prövning - där man söker uppskatta företagarens möjiig-

84 Reformförslag

heter att driva rörelse - ter sig enligt kommissionen tveksam bl.a. från

rättssäkerhetssynpunkt.

Enligt kommissionens mening bör

lämplighetsprövningen enligt LHD

kunna ersättas med den av kommissionen föreslagna vandelsprövningen. Däremot bör en prövning från rent alkoholpolitisk synpunkt även i fortsättningen ske enligt LHD. Den föreslagna ordningen med en fördelning av prövningen anses ha den fördelen att en allmän kommer att ske redan

lämplighetsprövning vid etable-

ringen och inte först i samband med att serveringstillstånd söks.

5.1.3 Utredning av riksrevisionsverket

Riksrevisionsverket (RRV) har i en promemoria den 14 februari 1984 redovisat resultatet av en översiktlig kartläggning av reglerna för servering av alkoholdrycker som verkställts huvudsakligen under hösten 1983. Kartläggningen har även omfattat tillämpningen av gällande regler, den administrativa av hanteringen ärenden rörande serveringstillstånd samt berörda myndigheters roll och uppgifter. Till grund för slutsatserna ligger bl.a. intervjuer med representanter för myndigheter och organisationer som på olika sätt berörs av hanteringen med serveringstillstånd.

RRV konstaterar inledningsvis att det vid kartläggningen inte framkommit något som tyder på att

alkoholserveringen i sig är

något stort alkoholpolitiskt problem. RRV pekar bl.a. på att alkoholserveringen utgör en ringa andel av den totala al koholförsäljningen och framhåller att prissättningen på alkoholdrycker torde ha stor betydelse för att begränsa alkoholkonsumtionen. Mot bakgrund härav anser RRV rent allmänt att serveringen är omgärdad av ett förhållandevis och en därmed krångligt regelsystem sammanhängande omfattande administration. RRV anser vidare att ansvarsoch arbetsfördelningen mellan de inblandade är myndigheterna oklar, vilket leder till ett i vissa fall betydande dubbelarbete.

Enligt RRV:s uppfattning skulle, främst med hänsyn till adninistration och arbetsbelastning, för

tillståndsplikten servering av

Reformförslag 85

SOU 1985: 15

61 och för siutna sä11skap i vad avser enstaka ti11fä11en kunna RRV att ti11fä11iga ti11stånd för s1utna

ifrågasättas. påpekar

sä11skap har en mindre aikoho1po1itisk betydeise än de permanenta tiiistånden för servering av starkare drycker än Ö1. Beträffande ti11ståndsp1ikten för detaijhandei med ö1 framhåiler RRV att den som sker är begränsad och att antaiet avsiag

tiliståndsprövning

är iitet. RRV anser därför att tiiiståndspiikten för deta1jhande1 med öl kan avskaffas.

RRV har regierna för servering av a1koho1drycker a11tmer En1igt kommit att användas i syfte att bekämpa ekonomisk brottsiighet o.d. krav på iämpiighet som stä11s på en

genom de 1ångtgående

som söker e11er innehar serveringsti11stånd. En1igt RRV:s person uppfattning har därmed det ursprungiiga a1koho1po1itiska syftet med LHD kommit i bakgrunden. RRV framhåHer att LHD används som skärpning av befintiiga genere11a regeisystem röranen punktvis de b1.a. skatter och avgifter. Lagen bör i stä11et användas i sitt a1koho1po1itiska syfte. Bekämpande av ekonomisk ursprungiiga och Iiknande bör, betonar RRV, ske inom ramen för brotts1ighet och kontroiisystem som har just detta syfte. RRV hänvisar regeii det b1.a. ti11 EKO-kommissionens försiag om infösammanhanget rande av vandeisprövning för vissa branscher (se avsnitt 5.1.2).

RRV konstaterar att behovsprövningen eniigt LHD har kritiserats från vissa hå11, b1.a. för att den verkar konserverande på näringen och därmed kan förhindra etab1ering av serveringsstäiien som bättre ti11godoser konsumenternas intressen och de aikohoipoiitiska strävandena. RRV framhå11er att begreppen behov och överetablering i detta sammanhang är reiativa och svårtoikade. Eniigt i vissa fa11 behovsprövningen ha kommit att ut- RRV synes också i andra syften än som anges i förarbetena ti11 LHD. RRV nyttjas anser att bör utveckias under så fria förhå1restaurangnäringen ianden som möjiigt och att tiilståndsgivningen eniigt LHD inte får hindra seriösa företagare från nyetabiering e11er skydda redan etabierade restauranger mot konkurrens. Som ett a1ternativ ti11 föresiår RRV en prövning som inriktas enbehovsprövningen

86 Reformfärslag

bart på riskerna för alkoholpolitiska olägenheter i och med att ett serveringsställe etableras.

Enligt RRV har de långtgående kraven bl.a. en på sökandes lämplighet medfört att - i strid mot intentionerna i LHD - tillsynsverksamheten kommit i andra hand. RRV anser att en effektiv tillsyn av serveringsställena är minst lika väsentlig som prövningen av nya tillstånd 0.d. och framhåller att tillståndshanteringen bör begränsas till förmån för tillsynsverksamheten. För att en sådan av berörda förskjutning myndigheters arbetsuppgifter skall kunna komma till stånd RRV från utgår att stora delar av lämplighetsprövningen lyfts bort från LHD i enlighet med EKO-kommissionens förslag. RRV föreslår att kraven att på erhålla serveringstillstånd begränsas enligt följande.

- Serveringsrörelsen skall ha restaurangkaraktär och skall således kunna erbjuda ett rimligt åtminstone då målmatutbud, tider normalt intas.

- Föreståndaren för serveringen skall vara för lämplig uppgiften, främst genom kunskaper om gällande regler.

- Lokalerna skall hålla en viss standard och inte vara så belägna att de utgör en olägenhet för omkringboende.

RRV anser också att som finns de sanktionsmöjligheter borde kunna modifieras för att bli mer Det skulle slagkraftiga. kunna övervägas en möjlighet att tillfälligt, utan föregående utredning, dra in ett tillstånd då exempelvis ordningsproblem uppdagas.

I tillståndsärenden enligt LHD skall, som tidigare nämnts, yttrande normalt inhämtas från kommunen. Det förutsätts i förarbetena till lagen att yttrandet i huvudsak skall grunda sig på en alkoholpolitisk bedömning av behovet av och serveringsrörelsen lokalernas lämplighet. Kommunens roll i detta sammanhang är i princip att tillstyrka eller avstyrka ett tillstånd. RRV konstaterar att en del kommuner gör mer eller mindre omfattande egna utredningar i enskilda tillståndsärenden och i fall

många går in

sou 1935; 15 Reformförslag

länsstyrelsen har att pröva. RRV pekar också

på frågor som även

att kommunerna genom sin vetorätt har ett starkt styrinstru-

på

ment till sitt förfogande. RRV framhåller att samarbetet mellan och kommuner i många fall fungerar bra men att det länsstyrelse finns vissa motsättningar som delvis hänger samman med systemets utformning. RRV åsyftar här det förhållandet att länsstyrelsen har beslutanderätt beträffande såväl tillstånd som sanktioner, medan kommunerna saknar beslutanderätt men ändå förutsätts ta aktiv del i tillämpningen av LHD. RRV pekar vidare på den omständigheten att kommunerna inte har någon möjlighet att själva åstadkomma att ett tillstånd återkallas och hävdar att detta kan medföra att kommunerna i stället blir mycket restriktiva med att

tillstyrka nya tillstånd.

RRV har övervägt en omfördelning av myndigheternas arbetsuppgifter i tillståndsärenden. Man konstaterar dock att det med hänsyn till det nuvarande utformning och komplexitet inte regelsystemets vore att helt överföra tillståndsgivningen till kommulämpligt nerna. Det skulle då finnas risk för en mycket olikartad tillämp- Under förutsättning att regelsystemet förenklas ning av reglerna. anser emellertid RRV att en annan ansvarsfördelning kan diskuteras och anför följande.

Primärkommunerna har i dag ansvaret för bl.a. socialtjänsten. I detta också att de har huvudansvaret när det gäller missbruksfr ligger gor, och de skall därvid bl.a. förebygga och motverka missbruk. Det kan därför framstå som naturligt att kommunerna även får ett huvudansvar för frågor rörande alkoholservering. Dessa ärenden kunde då bättre sättas in i sitt social-/alkoholpoliüsm ummmmm.

En decentralisering av beslutanderätten i ärenden om serveringstillstånd till kommunerna förutsätter dock, enligt RRV:s uppfattning, att den alkoholpolitiska prövningen skiljs från lämplighetsprövningen av den sökande. Den senare prövningen bör även fortsättningsvis ligga på länsstyrelsen, främst med hänsyn till sambandet med skatteförvaltningen, tillgången till sekretessbelagda uppgifter etc.

88 Reformförslag

SOU 1985: 15

Kommunal beslutanderätt i tillståndsärenden skulle möjliggöra för kommunerna att bättre kunna förebygga alkoholpolitiska problem i samband med

alkoholserveringen. Samtidigt finns krav på

att ärenden skall få en likartad någorlunda behandling oavsett var de prövas och att är handläggningstiderna rimliga. Ramarna för beslutanderätten skulle därför behöva definieras, och besluten göras prövbara till med hänsyn rättssäkerheten.

De punkter som kommunen skulle kunna pröva borde främst vara

följande:

- Har rörelsen restaurangkaraktär?

- Håller lokalerna en rimlig standard och är så att de belägna de inte kommer att utgöra för en olägenhet omkring boende?

- Föreligger risk för att alkoholpolitiska kommer olägenheter att uppstå som en följd av av rörelsen etableringen (som ett alternativ till den nuvarande behovsprövningen)?

Om kommunerna skulle ges ansvaret för den alkoholpolitiska prövningen av serveringstillstånd, borde också att följa kommunen får ansvaret för tillsynen av samt serveringsrörelsen möjligheten att besluta om sanktioner, dvs. eller varning återkallelse, då alkoholpolitiska olägenheter e.d. uppkommer eller verksamheten i

övrigt inte bedrivs enligt givna bestämmelser. Tillsynen av alkoholserveringen skulle därmed kunna i den infogas fältverksamhet som socialförvaltningarna redan i dag bedriver. Kommunen skulle

därmed också få den från vissa kommuner efterlysta möjligheten att vidta åtgärder då problem i alkoholpolitiskt hänseende uppst sgälvar.

Ytterligare en punkt som skall prövas i samband med tillståndsan-

sökan är lämpligheten (främst kännedom om

alkohollagstiftningen)

hos föreståndaren för I de fall serveringen. sökande och föreståndare är samma person torde den lämpligaste lösningen vara att låta länsstyrelsen göra hela

lämplighetsprövningen, dvs. både

vandelsprövningen och prövningen av kännedomen om lagstiftningen.

I de fall föreståndaren är annan är sökanden person skulle kommunen formellt kunna pröva föreståndaren inom ramen för den totala alkoholpolitiska prövningen av serveringsrörelsen, men länsstyrelsen skulle då avge yttrande om den tilltänkta föreståndaren.

Som ett alternativ till det nu skisserade förslaget föreslår RRV

att man inom ramen för det nuvarande regelsystemet rekommenderar

länsstyrelser och större kommuner att träffa överenskommelser om

en rimlig arbetsfördelning, så att dubbelarbete kan undvikas. Ett

annat alternativ anges vara att länsstyrelserna ges rätt att

delegera delar av och tillsynen till

tillståndsprövningen kommu-

nerna.

SOU 1985: 15 Reformförslag 89

Enligt RRV:s uppfattning bör höjning ske av de nuvarande expeditionsavgifterna för serveringstillstånd och vissa andra beslut enligt LHD. RRV hänvisar till stämpelskatteutredningen (B 1977:06) som enligt direktiven (Dir. B 1977:55) har att överväga om prestationer, för vilka expeditionsavgift nu tas ut, i stället kan beläggas med kostnadstäckande avgifter. RRV hänvisar vidare till RRV:s rapport Länsstyrelsernas expeditionsavgifter (Dnr 1981:1236). I rapporten föreslås att statsverkets kostnader för expeditioner enligt expeditionskungörelsen (1964:618) täcks av avgifter.

RRV har också övervägt om inte kommunerna bör ges rätt att ta ut avgifter. Enligt RRV:s mening finns det emellertid inom de nuvarande reglernas ram inte skäl att ge kommunerna denna rätt, eftersom kommunerna endast är remissorgan. Om däremot ett formellt prövningsansvar skulle läggas på kommunerna kommer avgiftsfrågan, påpekar RRV, i ett annat läge.

RRV tar också upp frågan om vilka av en myndighets aktiviteter som bör beaktas vid avgiftssättningen. Enligt RRV:s uppfattning bör inte bara de kostnader som föranletts av själva tillståndsgivningen ersättas utan även de kostnader som uppstått till följd av den tillsynsverksamhet som är förenad med exempelvis ett ser-

veringstillstånd.

RRV anser att arbetet med att sammanställa statistik från restaurangområdet kan ifrågasättas. Som exempel nämns den statistik som föranleds av kravet på att en viss del av omsättningen i en serveringsrörelse skall utgöras av matförsäljning. RRV, som anser att det berörda kravet 1 och för sig kan ifrågasättas, påpekar att det för med sig ett stort behov av detaljuppgifter som kräver tid och resurser att ta fram och sammanställa hos såväl restauratörerna som länsstyrelserna och socialstyrelsen. RRV förespråkar därför en översyn av den statistik som rör alkoholservering, bl.a. såvitt gäller detaljeringsgrad, periodicitet och presentationsform. En analys av behovet av statistik för central uppföljning anses särskilt angelägen.

90 Reform

förslag

RRV finner det siutiigen otilifredsstäiiande att socialstyreisen som enda besvärsinstans har en rådgivande funktion i

frågor rör-

ande ti11ämpningen av LHD. RRV föresiår därför att en annan be-

svärsordning införs.

5.1.4 Näringsförbudskommittên

Näringsförbudskommittên (Ju 1981:03) har haft i uppdrag att se över konkursiagens bestämmelser och att om näringsförbud undersöka om det är 1ämp1igt att utvidga reglernas så tiliämpningsområde att förbud kan meddeias även utan samband med konkurs. Kommitténs betänkande (SOU 1984:59), i juni har som avgavs 1984, remissbehandiats och är f.n. föremå1 för inom överväganden regeringskansliet.

I betänkandet konstaterar kommittén att in1edningsvis det i princip råder näringsfrihet i Sverige. Var och en har en grundiäggande rätt att idka näring. Ett sådan undantag gä11er verksamhet för viiken särski1da ansetts tiiiståndsregier nödvändiga. Hänsynen til] 1iv, hä1sa, säkerhet, personiig integritet och stora ekonomiska intressen har såiunda motiverat inskränkningar i näringsfriheten på vissa områden. Sådana inskränkningar finns exempeivis när det gäiier hantering av iäkemedei, a1koh01, brandfariiga varor och skjutvapen samt beträffande banker, inkassoföretag och kredituppiysningsverksamhet. Även risken för br0tts1ighet har

på

vissa områden motiverat att det uppstäiis särskiida krav på ti11stånd liksom det förhåiiandet att det föreiigger ett utprägiat behov av skydd för konsumenter. Kommittén pekar vidare på att näringsfriheten kan inskränkas inte bara för vissa utan näringar också för vissa personer. Kommittén då att åsyftar utomnordiska medborgare måste ha ett särskiit näringsti11stånd och att kon-

kursgäidenärer inte får driva näring så 1änge konkursen

pågår.

Därtiii kommer konkursiagens bestämmeiser om tidsbegränsat näringsförbud.

Vid utvärderingen av konkursiagens regier om näringsförbud har kommittén kunnat konstatera att kontro11 myndigheternas av de personer som meddeiats näringsförbud På är bristfä11ig. många

Reformförslag 91

SOU 1985: 15

hå11 har man inte som heist kännedom om huruvida de nä-

någon

åtiyder förbudet e11er inte. I en stor ringsförbjudna personerna har det, kommittén, förekommit misstankar om mängd fa11 eniigt att näringsförbudet överträtts. Så1unda har fiera av de personer som förbud fortsatt att vara verksamma i samma företag som

åiagts

bara med den ski11naden att någon annan tagit över den tidigare, forme11a Huruvida den andre då också tagit över den Iedningen. faktiska har varit svårt att avgöra. Misstankarna har Iedningen varit starka om att det i reaiiteten rört sig om en

många gånger

bu1van. Åtal för överträdeise har dock, såvitt kommittén känner tiil, bara väckts mot tre personer. I övrigt har, en1igt de uppkommittén fått, utrednings- och bevissvårigheterna varit gifter så stora att det inte ansetts meningsfu11t att försöka styrka överträde1se. Bevissvårigheterna är uppenbar1igen ett stort problem i detta Ett annat probiem är osäkerhet om var sammanhang. me11an tiilåtna och oti11åtna hand1ingar för den som gränsen gått å1agts näringsförbud.

Trots de konstaterade probiemen anser dock kommittén att systemet har fungerat i många hänseenden. Ett reiativt med näringsförbud stort anta1 förbud har meddeiats, har såiedes och Iagstiftningen ti11 praktisk tiiiämpning, påpekar kommittén. I i hög grad kommit de a11ra f1esta fa11 har rättsti11ämpningen varit utan anmärkning och även ti11synen har på sina hå11 fungerat vä1. Näringsförbudsiagstiftningen och intentionerna bakom denna synes ha accepterats hos såvä1 myndigheter som a11mänhet.

Kommittén anser att är ett 1ämp1igt vapen mot den näringsförbud ekonomiska och även mot vissa andra missförhåiianbrottsiigheten den som förekommer i samband med näringsverksamhet. Kommittén framhå11er dock att påfö1jden måste göras effektivare genom att de nuvarande bristerna undanröjs e11er avsevärt begränsas.

Kommittén har gjort en jämföre1se med andra former av inskränkningar i näringsfriheten såsom obiigatorisk branschregistrering,

ti11ståndstvång (näringsti11stånd) och etab1eringskontro11. Kom-

mittén har också studerat i vad mån dessa o1ika instrument kan finnas vid sidan av varandra och hur de kan samspe1a. En1igt

92 Reformförslag

kommitténs slutsats kan ett system med branschinriktad kontroll inte ersätta bestämmelser om näringsförbud. En generell etableringskontroll skulle göra särskilda regler onöom näringsförbud diga, men någon sådan kontroll kommittén är det enligt inte aktuellt att införa.

Kommittén anser att kravet på konkurs för näringsförbud bör slopas. Också sådana missförhållanden som saknar samband med konkurs bör således kunna föranleda näringsförbud. Kommittén framhåller att en sådan utvidgning undanröjer den inkonsekvens som det innebär att ett visst förfarande ibland kan leda till näringsförbud, i andra fall inte.

Kommittén har ingående diskuterat om det för frågan näringsförbud bör erfordras att vederbörande till gjort sig skyldig brott. Nu gällande regler är inte utformade på detta sätt. Kommittén framhåller att ändamålet med näringsförbud främst bör vara att hindra de personer som i sin orsakar näringsverksamhet stora skador att fortsätta med detta. Genom förbudet skall man således kunna undanröja en skadehärd. Syftet bör vidare kommittén vara enligt att näringsförbud skall kunna användas som ett slags sista utväg att komma till rätta som konsekvent med de personer vägrar åtlyda de spelregler som gäller för näringsverksamhet. Det skall inte

gå

att nonchalera reglerna hur mycket som helst utan att samhället så småningom sätter stopp. är också Reglerna om näringsförbud tänkta att ha en viss effekt. allmänpreventiv

Kommittén anser alltså att näringsförbud i princip bara bör användas i sådana fall då det är om kvalificerat fråga illojala förfaranden. Kommittén avvisar emellertid tanken att det nödvändigtvis måste vara fråga om brottsliga kommithandlingar. Enligt téns uppfattning kan ett sådant krav medföra att det för frågan om näringsförbud blir helt avgörande om ett mindre brott

begåtts,

vilket kanske i och för vid en samlad sig bedömning framstår som helt oväsentligt.

Kommittén föreslår att reglerna om näringsförbud tas in i en särskild lag. skall För näringsförbud enligt huvudregeln fordras

sou 1935; 15 Reformförslag 93

att näringsidkaren grovt åsidosatt vad som åiegat honom som näringsidkare och att förbud därjämte är påkaiiat från alimän synpunkt. Det ska11 såiunda krävas inte bara att de missförhåiianden som förekommit i sig är aiivariiga utan också att det vid en samiad bedömning framstår som motiverat att åiägga förbud. Vid den senare prövningen skaii beaktas inte bara de oegentiigheter som förekommit utan även t.ex. hur verksamheten skötts i övrigt. I iagtexten anges tre omständigheter som domstoien ska11 ta

sär5

ski1d hänsyn ti11, nämiigen on missbruket varit systematiskt, om det medfört betydande skada och om det fortsatt sedan vederbörande dömts för brott i näringsverksamhet. Kommittén har ansett att dessa omständigheter typiskt sett är särskiit ägnade att ge en biid av näringsidkaren, av hans instäiining ti11 de regier han har att föija och av förekommande missbruk.

5.2 Riksdagsbehandling

Skatteutskottet behandiade år 1978 (SkU 1977/78:27) motionsyrkanden om siopande av tiiiståndskraven för servering av starkare aikohoidrycker än ö1 vid s1utna tiiistäiiningar i personaimatsa- 1ar och för servering av öi i sådana iokaier. Utskottet avstyrkte motionerna och framhöii att tiiiståndskravet motiverades främst av önskemåiet om enhetiiga regier för heia serveringsområdet. Utskottet behandiade också en motion med yrkande om en särskiid översyn av aikohoiiagstiftningen i syfte att minska byråkratiseringen och att förtydiiga iagstiftningen. Motionärerna åberopade b1.a. vissa formuieringar gäiiande kravet på mathåiining vid servering. Utskottet framhöil att lagstiftningen endast kan ange ramarna för tiiiståndsgivningen och att erforderliga föreskrifter och förtydiiganden meddeias av sociaistyreisen. Utskottet avstyrkte därför motionen. Riksdagen föijde utskottet.

Även vid riksmötet 1978/79 avvisade skatteutskottet (SkU 1978/79:33) ett motionsyrkande om siopande av tiiiståndstvånget för servering av öi i personaimatsaiar. Vidare avstyrkte utskottet en motion med begäran om siopad regiering av försäijningen av aikohoifria drycker. Utskottet erinrade om att bakgrunden tiii att de aikohoifria dryckerna omfattas av aikohoiiagstiftningen är r

94 Reformförslag

de s.k. förvarings- vilka och förtäringsförbuden, exempelvis innebär att ingripande kan ske mot ett serverihgsställe som inte har rätt att servera men som låter alkoholdrycker gästerna förtära medhavda sådana drycker. Utskottet framhöll att dessa regler inte kan anses betungande för de lojala Även här näringsidkarna. följde riksdagen utskottet.

Frågan om tillståndstvånget för personalmatsalar

och liknande togs upp på nytt i prop. 1978/79:111 om åtgärder mot och

krångel

byråkrati m.m. I propositionen att föreslogs servering av alkoholdrycker till slutna sällskap i personalmatsalar och servering av öl i personalmatsalar, kollektivmatsalar och heminackorderingar skulle få ske utan tillstånd. skatteutskottets Enligt mening (SkU 1979/80:44) skulle ett bifall till i denna propositionen del kunna leda till uppkomsten av svårkontrollerade serveringsrörelser som skulle bereda tillsynsmyndigheterna betydande problem. Enligt utskottets uppfattning måste nämligen tillsynsmyndigheterna kunna leda i bevis att rörelsen inte avsåg personalmatsal eller att försäljningen inte skedde till slutet innan de sällskap kunde påfordra tillstånd och vidta andra erforderliga åtgärder. Utskottet avstyrkte därför bifall till i denna propositionen del. Utskottet avstyrkte också ett motionsyrkande om att utsträckt tid för servering endast skulle få medges om särskilda skäl

förelåg.

Riksdagen anslöt sig till vad utskottet föreslagit.

Trafikutskottet avstyrkte år 1980 ett motionsyrkande om ändring av inskränknihgen i rätten att servera alkoholdrycker på tåg (TU 1979/80:10). Riksdagen godtog utskottsförslaget.

Samordningsorganet för alkoholfrågor i sin första (SAMO) föreslog rapport om alkoholpolitiken (Ds S 1980:10) ändringar i 41 och 45 §§ LHD. Enligt SAMO borde tillstånd till endast få servering meddelas om det kunde antas att kom att få serveringsstället karaktären av restaurang där tillhandahållande av lagad mat utgjorde en betydande del av rörelsen. också SAMO föreslog att, under tider då tillhandahållande mat inte av lagad utgjorde en betydande del av rörelsen, starkare drycker än öl inte skulle få serveras. Bakgrunden till var att det förslagen inom restaurang-

Reformförslag 95

SOU 1985: 15

branschen biivit a11t att serveringsstäiien vissa vaniigare

kvä11ar i veckan övergick tili rena nöjes- och/e11er ungdoms-

stä11en utan egentiig matservering.

kommenterades i prop. 1980/81:179 med försiag ti11 SAMO:s försiag

vissa åtgärder inom aikohoipoiitiken. Departementschefen ansåg

inte beredd att föresiå riksdagen några Iagändringar innan sig

på nytt prövats av regeringen. Vid utskottsbehandlingen

frågorna

utskottet ett motionsyrkande med förav propositionen avstyrkte

tiil (SkU 1980/81:54). Utskottet hänvisade tili siag iagändring

uttaiande och fann inte skäi föregripa regedepartementschefens

ringens prövning. Riksdagen följde utskottet.

Vid år 1981 av frågan om återka11e1se av riksdagsbehandiingen

grund av ekonomisk misskötsamhet (64 §

serveringstiiistånd på

skatteutskottet b1.a. (SkU 1981/82:50) att det kan LHD) uttaiade

en viss fara i att tiilämpa en iagstiftning med ett rent iigga

syfte för att bekämpa ekonomisk misskötsamhet. alkohoipolitiskt

Utskottet fann emeliertid ej skäi att ti11styrka ett motionsyr-

kande om avs1ag på försiaget tiii iagändring. Utskottet avstyrkte

också en motion att den berörda kommunen ska11 kunna med yrkande

återkaiiande av serveringstiiistånd på grund av ekonomisk begära misskötsamhet och att det kommunaia vetot ska11 gä11a i sådana

fa11. Utskottet yttrade härvid föijande.

Yrkandet torde deivis få ses mot bakgrund av vissa tiiiståndsärenden inom Stockho1ms kommun, där kommunen veiat gå hårdare fram Motionens torde emeiiertid i huvudän iänsstyreisen. syfte sak överensstämma med intentionerna bakom det föreiiggande iagoch är då närmast vilka metoder som bäst gagnar försiaget, frågan detta utskottets mening är det uppenbart att regesyfte. Eniigt bör och snabbare möjiigheter att ingripa ringsförsiaget ge bättre mot oredii a restauratörer än den kommunaia metod som motionärerkar. Sku11e i fa11 de kommunaia organen ha inna förespr något formationer som iänsstyreiserna saknar har de givetvis a11a möjatt informera och vid missnöje med iigheter iänsstyreiserna, besiut har kommun rätt att få en sådan fråga med iänsstyreisens Motionärernas försiag att förtur överprövad av sociaistyreisen. det kommunaia vetot ti11 att avse även innehavare av utvidga strider eniigt utskottets mening mot de

serveringsti11stånd

för iagstiftningens konstruktion. En grundiäggande principerna

96 Reformförslag

sådan åtgärd skulle också kunna bidra till en betydande rätts-

osäkerhet, eftersom den kommunala kan skifta bedömningen med de

politiska majoritetsväxlingarna.

Utskottet (SkU 1981/82:50) vidare en avstyrkte motion med begäran

om obligatorisk remiss till fackliga vid organisationer prövning

av ärenden om återkallelse av serveringstillstånd på grund av

ekonomisk misskötsamhet. anslöt till Riksdagen sig vad utskottet

anfört.

I samma utskottsbetänkande berörde skatteutskottet den av SAMO

(Ds S 1980:10) behandlade frågan om den nöjes- och dansverksamhet

som vissa restaurangrörelser bedriver på sen kvällstid. Utskottet

gjorde därvid följande uttalande.

Innan utskottet lämnar villkoren för serveringstillstånd vill utskottet något beröra en som inte fråga behandlas i den egent-

liga propositionen utan endast till i den som bilaga propositionen fogade lagrådsremissen. I SAMO:s första rapport föreslogs vissa ändringar av serveringsbestämmelserna i lagen om handel med

drycker för att förhindra av starkare servering alkoholdrycker än öl under de tider då verksamheten en på restaurang ändras från

vanlig serveringsrörelse till diskoteksdans utan matservering med huvudsakligen ungdomlig publik. Förslaget torde ha ursprungligen initierats av socialstyrelsens alkoholbyrå, som funnit det förenat med påtagliga att utan svårigheter lagändring hindra att

åtskilliga restauranger startade sådan diskoteksdans med spritservering någon kväll i veckan. har lett till Utvecklingen att de företag som försökt att följa intentionerna bakom lagstiftningen och drivit diskotek med enbart ölservering konkurrerats ut. I lagrådsremissen hänvisas till att vid förslaget remissbehandlingen visat sig vara kontroversiellt. Vidare erinras om att till-

ståndsgivningen enligt gällande rätt skall grundas på en helhets-

bedömning av rörelsen, varvid kravet skall beak-

på mathållning

tas, och att tillståndsmyndigheten enligt departementschefsut-

talanden i samband med LHD:s tillkomst vid tillsynen borde rikta särskild uppmärksamhet på restauranger med ungdomlig kundkrets.

Socialministern finner inte att anledning ta upp förslagen i denna del med hänsyn till de möjligheter till ingripanden som

gällande lagstiftning erbjuder.

Reformförslag 97

SOU 1985: 15

vill för sin del inte bestrida riktigheten av den Utskottet rent formella tolkningen av gällande bestämmelser men utskottet har erfarit att det vissa håll varit förenat med samtidigt på svårigheter att komma till rätta med spritserveringen betydande vid även om viss sanering kunnat konstateras under diskoteksdans, senare tid. har i olika sammanhang understrukit värdet Riksdagen av alkoholfria Mot den bakgrunden framstår det ungdomsmiljöer. som närmast stötande om man inte effektivt skulle kunna ingripa mot ett rent kommersiellt utbud av spritdrycker i samband med diskoteksdans. Utskottet förutsätter därför att regeringen utan vidtar som leder till att de här påtalade olä-

dröjsmål åtgärder

genheterna undanröjs.

beslöt att som sin mening tillkännage för regeringen Riksdagen

vad utskottet anfört.

Vid 1982/83 års riksmöte avstyrkte skatteutskottet (SkU

en motion med yrkande om slopande av reglerna om 1982/83:47)

av alkoholdrycker i samband med servering (50 § prissättningen och stängningstid (46 och LHD) samt reglerna om serveringstider

47 §§). Riksdagen följde utskottet.

behandlade hösten 1984 (SkU 1984/85:1) ett tret- Skatteutskottet

tiotal motioner alkoholpolitikens område. Vissa av motionerna

på

rörde om handel med alkoholdrycker. I motionen

frågor

ställdes krav en samlad översyn av LHD. Motionä- 1983/84:1124 på

framhöll särskilt att det kommunala vetot medför olika rerna

från län till län. De hävdade också att det allt vanbehandling förekommande av diskoteksmusik i samband med ligare inslaget

lett till bedömningssvårigheter. Motionä-

restaurangverksamhet framhöll vidare att bestämmelserna om drinkbar i 42 § LHD rerna

svåra att I motionen 1983/84:386 hävdades att serveär tillämpa.

inte bör få återkallas på grund av ekonomisk

ringstillstånd

endast skäl. Motionärerna i brottslighet utan av alkoholpolitiska

ville ha en av bestämmelserna om motion 1983/84:951 utvärdering

återkallelse av I sistnämnda motion fram-

serveringstillstånd.

hölls också att det är obilligt att koppla ihop ett återkallande

med att fullgöra vissa ekonomiska

av serveringstillstånd oförmåga

i fall då det inte föreligger några anskyldigheter, speciellt

mot sättet att sköta serveringsverksamheten. I motiomärkningar att restauranger skall få köpa alkonen 1983/84:1463 föreslogs

98 Reformförslag

holdrycker till reducerat pris för att därigenom kunna sänka de höga serveringspriserna på alkoholdrycker. I motion 1984/85:941 begärdes slopande av tillståndstvånget för servering av öl i personalmatsalar. Utskottet avstyrkte motioner samtliga med hänvisning till att de i motionerna upptagna frågorna skulle behandlas av denna utredning. Riksdagen anslöt sig till utskottets för-

slag.

Riksdagen godtog vid 1984/85 års riksmöte ett propositionsförslag som innebar dels att förbudet mot kvälls- och

söndagsförsäljning

av öl slopades, dels att servering av öl skulle få ske under samma tid som andra alkoholdrycker, dels att tiden för kommunernas yttrande enligt 60 § LHD begränsades. Vid

utskottsbehandling-

en yttrade sig skatteutskottet över (SkU 1984/852139) en motion med yrkande bl.a. om ytterligare liberalisering av reglerna för

serveringstillstånd. Motionärerna hävdade bl.a. att LHD lämnar

ett betydande utrymme för godtycke i tillämpningen, skapar rättsosäkerhet och utgör ett onödigt ingrepp genom de många för restaurangnäringen försvårande och krångliga Krav reglerna. framställdes på precisering av vissa begrepp i 40 § LHD, slopande av

behovsprövningen och av kommunernas inflytande över tillstånds-

frågorna samt avskaffande av serveringstiderna enligt 46 §. Med hänvisning till pågående översynsarbete avstyrkte utskottet med riksdagens godkännande bifall till motionen.

5.3 Skrivelser m.m.

Vissa skrivelser, ställda till regeringen, har överlämnats till utredningen. Hit hör en skrivelse från organisationskommittên för socialstyrelsen den 22 juni 1981, där det lämnas vissa förslag rörande m.m. tillståndsgivning och tillsyn på alkoholområdet. I

skrivelse den 25 april 1983 har Stockholms med

kommunfullmäktige

bilagt utlåtande från kommunstyrelsen hemställt bl.a. att oktrojprövningen återinförs i Stockholm och att kommunen blir formell remissinstans vid prövning av serveringstillstånd i samband med

ägarskifte (ej nyetablering). Vidare har Stockholms konserthusstiftelse i skrivelse den 29 december 1983 anhållit om tillstånd att på försök få servera vin och öl före konserterna och i kon-

SOU 1985: 15 Reformförslag

i Halmstads kommun har i skriserternas paus. Kommunstyrelsen den 19 mars 1984 bl.a. frågan om kommunal besluvelse tagit upp

tanderätt i ärenden rörande serveringstillstånd.

Värmlands socialdemokratiska partidistrikt har den 17 oktober

till översänt en motion från Karlstads arbetar- 1984 utredningen I motionen, som bifallits av distriktskommuns representantskap. ställs krav att om mathållning i samband styrelsen, på reglerna modifieras. Liknande krav framförs i skrimed alkoholservering velser från Stockholm, har i en privatpersoner. AB Kolingen, skrivelse till den 26 februari 1985 begärt att utredutredningen om alkoholservering i teaterlokaler. ningen prövar frågan

instruktionen (1982:1048) för näringsfrihetsonbudsmannen Enligt det N0 bl.a. att från konkurrenssynpunkt särskilt (NO) åligger olika former av etableringshinder, även i fall där kongranska (1982:729) inte är tillämplig. På grund av nämnda kurrenslagen bestämmelse har NO tagit emot och behandlat ett antal anmälningar

från om diskriminering vid tillståndsgivrestaurangägare påstådd LHD. I sina beslut riktar NO kritik mot behovsprövning enligt och hävdar att en sådan försvårar en fri ningen (40 §) prövning av restauranger. I ett ärende (nr 1983:129) pekar NO etablering att en objektivt riktig behovs-

särskilt på svårigheterna göra

utan att samtidigt hindra etableringen av nya restauprövning som kanske skulle bättre tillgodose de alkoholpolitiska ranger intressena än vad redan befintliga restauoch konsumentpolitiska

ranger gör. Vidare uttalar N0 bl.a. följande.

N0 har vid kontakt med olika företrädare för bl.a. socialföri Stockholm fått intrycket att det finns exempel på valtningen som ansöker om utskänkningstillstånd som bättre än restauranger vissa av de existerande restaurangerna med tillstånd skulle tillintressen. --- Från effektivitetssynpunkt godose alkoholpolitiska att får utvecklas under så är det lämpligt restaurangstrukturen fria förhållanden som möjligt. Detta skulle främja utvecklingen mot restauranger av god kvalitet och med rimliga priser. Tillbör till att förhindra missbruk. Den

ståndsgivningen begränsas

bör inte hindra seriösa företrädare att nyetablera och skydda redan etablerade restauranger mot konkurrens.

Reformfärslag

SOU 1985: 15

5.4 Önskemål framförda vid enkät och intervjuer

Som ett led i utredningsarbetet har, som nämnts i

inledningen

(avsnitt 1.2), diskussioner ägt rum med representanter för olika

länsstyrelser. Vidare har en

enkätundersökning genomförts hos

samtliga länsstyrelser. I denna har tagits upp frågor rörande

servering av alkoholdrycker samt parti-och detaljhandel med öl. Genom enkäten har länsstyrelserna också beretts möjlighet att

lägga fram förslag till förändringar av den gällande lagstift-

ningen på området.

Såväl vid diskussionerna som i samband med enkäten har det från

länsstyrelsehåll lämnats en rad förslag till förändringar. Utredningen kommer att vid av de särskilda behandlingen frågorna (del

II) närmare redogöra för som har de synpunkter framförts. Här

skall bara lämnas en kort sammanfattning.

Från flertalet har länsstyrelser framförts önskemål om ett av-

skaffande av den kommunala vetorätten. Som skäl anförs i första

hand rättssäkerhetssynpunkter och behovet av en enhetlig tillämpning på serveringsområdet. Det framhålls också att kommunerna kan påverkas otillbörligt av egna engagemang inom restaurangnäringen

på orten.

En majoritet av länsstyrelserna anser att av

behovsprövningen

serveringsställen bör slopas. Vidare har man föreslagit avskaf-

fande av särbestämmelserna rörande

trafikservering (38 S LHD) och

servering på nöjes- och idrottsplats (39 S). Det anses bl.a. att bestämmelserna har mist sin aktualitet. Reglerna om godkännande av föreståndare och ersättare (44 §) har föreslagits förenklade eller helt slopade. Det anses att en noggrann prövning av sökan-

den i ett serveringsärende är tillräcklig, eftersom denne under alla omständigheter har ansvaret för att sköts

alkoholserveringen

på ett tillfredsställande sätt.

Kraven på ett slopande av bestämmelserna om föreståndare och

ersättare är dock inte Från enstämmiga. flera håll hävdas att den

särskilda prövningen av föreståndare och ersättare måste kvarstå

för att bl.a. säkerställa att branscherfarenhet finns på varje serveringsställe.

Vissa bestämmelser om serveringens bedrivande, såsom medgivande till av serveringsställe eller inrättande av drinkbar ombyggnad (52 §), har ansetts kunna utgå. Det (42 §) och självservering framhålls bl.a. att de missförhållanden som reglerna är avsedda att förhindra kan åtgärdas inom ramen för den allmänna tillsynsverksamheten. Vidare har föreslagits förenklingar av reglerna om serveringstider och stängningstid (46 och 47 §§).

Rörande själva tillämpningen av bestämmelserna i LHD har påpekats att särskilt 40 och 41 §§ ger upphov till tolkningssvårigheter. Det anses allmänt att svårigheterna är särskilt framträdande när det gäller kravet att matförsäljningen på ett serveringsställe skall utgöra en betydande del av den totala omsättningen. Förslag har lagts fram om förenklingar och förtydliganden av anvisningarna till angivna lagrum.

Förändringar har slutligen begärts i fråga om besvärsförfarandet. Det anses bl.a. att socialstyrelsens uppgift som rådgivande i alkoholfrågor inte går att förena med dess funktion som organ besvärsinstans. Vidare hävdas från en del håll att frågor om varoch återkallelse av serveringstillstånd bör prövas av länsning rätterna för att säkerställa en objektiv och allsidig utredning i ärendet.

Som tidigare nämnts har utredningen haft ytterligare diskussioner med länsstyrelsernas handläggare i samband med en av socialstyrelsen anordnad Vid samtalen framfördes i handläggarkonferens. huvudsak sådana synpunkter som tidigare redovisats i enkätsvaren. Därutöver ställdes bl.a. krav på införande av en anmälningsskylnär ett bolag som har serveringstillstånd genomför föränddighet även om det formellt sett inte är fråga ringar i ägarstrukturen, om en rörelseöverlåtelse, s.k. ägarbyte.

102 Reformförslag _ SOU 1985: 15

Utredningen har besökt företrädare för Stockholms, Göteborgs, Malmö, Jönköpings och Östersunds kommuner. Vidare har utredningen sammanträffat med en handläggargrupp inom Svenska kommunförbundets storstadsdelegation. Skilda har härvid synpunkter förts fram beträffande den kommunala vetorätten Åtresp. behovsprövningen. skilliga har ansett att såväl vetorätten som behovsprövningen bör finnas kvar. Det har också allmänt ansetts att kravet

på

mathållning i samband med alkoholservering borde definieras på ett annat sätt än vad som f.n. är fallet. Anknytningen till rednodlade restauranger borde dock inte luckras Vidare har upp. framhållits att kommunerna borde få ett ökat när tillsynsansvar det gäller fältverksamheten och att kommunerna också borde få rätt att besluta i Ett ökat samarbete

sanktionsfrågor. myndighe-

terna emellan anses eftersträvansvärt.

Vad särskilt gäller har tanken behovsprövningen framförts att man skulle kunna ha en schabloniserad tillämpning byggd på ett beslut om ett visst högsta antal i ett serveringsställen område. Från vissa kommuner har framförts önskemål av bestämom förenklingar melserna om serveringstider och slutna sällskap.

Flera nykterhetsorganisationer, nämligen Nykterhetsrörelsens Landsförbund, IOGT-NTO, Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF), Blå Bandet och De kristna samfundens nykterhetsrörelse (DKSN), har vid en särskild framfört till hearing synpunkter utredningen. Nykterhetsorganisationerna framhåller särskilt att det nuvarande alkoholpolitiska regelsystemet har visat sig vara effektivt och därför inte bör förändras. En bättre uppföljning av reglernas efterlevnad efterlyses dock, särskilt vad gäller restaurangernas skyldighet att upprätthålla viss matförsäljning och tillhandahålla alkoholfria drycker som alternativ till alkoholdryckerna. Det anses väsentligt att det kommunala inflytandet på alkoholområdet inte undergrävs. Såväl det kommunala vetot som behovsprövningen anses vara viktiga instrument i arbetet med att begränsa tillgängligheten av alkoholdrycker. Det hävdas också att tillståndskravet för bör bibehållas för att bl.a.

ölförsäljning förhindra

missbruk vid Åtminstone försäljningen. bör man avvakta effekterna av de nyligen upphävda bestämmelserna om förbud mot försäljning

av ö1 kväiistid och under heiger, innan ytteriigare reformer

på

beträffande ö1hande1n genomförs.

Diskussioner har också ägt rum med Sveriges hote11- och restau- (SHR) och med Hote11- och restauranganstäiidas förrangförbund bund (HRF). SHR har framhåiiit att mathåiiningen är en väsent1ig

dei av och att serveringsti11stånd bör

restaurangverksamheten förbehåiias sådana företag som kan garantera gästerna en rimlig service i detta hänseende. Någon forme11 gräns för hur stor de1 av försäijningen som ska11 utgöras av mat anses dock inte böra faststäiias, utan tiiiståndsgivningen bör ske på grundvai av en av verksamheten med beaktande av kraven på b1.a. totaibedömning nykterhet och trevnad. SHR anser vidare att samma åiordning, dersgräns bör gälia för såväi servering på restaurang som föri systembutiker och att servering av aikohoidrycker bör säijning tiiiåtas från kiockan 11. Eniigt SHR bör den kommunaia vetorätten och behovsprövningen siopas. Det hävdas b1.a. att den nuvarande ordningen ger utrymme för godtycke och att partipoiitiska hänsyn styr kommunernas stäiiningstaganden. SHR anser vida-

många gånger

re att vissa detaijföreskrifter, såsom kraven på särskilda medgivanden för inrättande av drinkbar och sjäivservering, bör s1opas.

Även HRF har framhåiiit att sambandet me11an mat- och a1koho1serbör bibehåiias. Förbundet befarar att en friare etabiering vering av för a1koh01drycker sku11e föra med sig en serveringsröreiser minskad att teckna koilektivavtal. Förbundet anser att benägenhet form av behovsprövning bör vara kvar, åtminstone i de om-

någon

råden där det finns många restauranger. Det finns annars risk för ett ökat antai konkurser och därmed fristäliande av personai. Förbundet hävdar att kravet på branscherfarenhet bör skärpas, inte minst biand serveringspersonaien, som i större utsträckning än hitti11s bör informeras om innehåiiet i det alkohoipoiitiska regeisystemet. HRF stä11er också krav på en bättre ekonomisk redovisning i restaurangverksamheten. Man anser att serveringstiiistånd bör meddeias endast om serveringsröreisen har ti11för- 1it1ig kassautrustning. Förbundet framhåiier vidare att ti11syn-

104 Reformförslag

en, särsküt bör

inspektionsverksamheten, skärpas för att b1.a.

förhindra uppkomsten av o1ämp1iga ungdomsmüjöer.

Vid samta1 med företrädare för Svenska

Bryggareföreningen har

hävdats bLa. att ett slopande av tiHståndskravet för nande] med öl inte kommer att medföra ökad någon försä1jning av denna dryck. Det anses att ö1 k1ass II är en renod1ad

må1t1dsdryck och därför

bör kunna HkstäHas med 1ättö1 i reg1eringshänseende.

DEL II ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

6 INLEDNING

Som tidigare nämnts har grunderna för den nuvarande svenska alkoholpolitiken fastställts genom 1977 års alkoholpolitiska program, som i sin tur byggde vidare 1954 års Propå nykterhetsreform. grammet innebär att socialpolitiska insatser av skilda skall slag vidtas i syfte att undanröja orsakerna till alkoholmissoruk och motverka ett bruk som leder till skador. skall också

Åtgärder

vidtas för att begränsa den totala alkoholkonsumtionen. Tyngdpunkten har lagts på insatser för ungdomen.

I samband med att uttalade programmet antogs riksdagen att alkoholfrågorna i fortsättningen borde infogas i sitt sociala sammanhang och att ett klart mål borde ställas de olika insatupp för serna. Målet skulle uppnås genom utökade förebyggande åtgärder och upplysningsverksamhet. Medel avsattes för riksomfattande informationskampanjer ocn särskilda informationsprojekt, t.ex. inom arbetslivet. Vidare avsattes medel för undervisen utvidgad ning om alkonolfrågor i skolorna, liksom för av fortbildning skolans personal. Försöksverksamnet skulle med frigenomföras tidsaktiviteter för grupper av människor som är särskilt utsatta för risken att hamna i alkoholmissbruk. Samhällets stöd till nykterhetsorganisationerna byggdes ut. Forskningen om alkohol fick ökade resurser.

De kontrollpolitiska åtgärderna i form av beskattning av alkoholdrycker och restriktioner i alkoholhanteringen bibehölls med vissa modifieringar. Det alkoholpolitiska regelsystemet gjordes dock lättnanterligare bestämmelserna genom att koncentrerades till i princip fyra lagar (se avsnitt 2.2). Regler om försäljning av alkohol, däribland bestämmelser in om servering, togs i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att de restriktioner som finns på alkoholområdet måste till sådana som allbegränsas mänheten uppfattar som meningsfulla. Det finns enligt riksdagen

106 Inledning

risk för att förtroendet för alkoholpolitikens grunder minskar, om regelsystemet är onödigt krångligt eller

alkohollagstiftningen

uppfattas som föråldrad.

Tillkomsten av LHD innebar inga i stort förändringar i vad avser de restriktioner som tidigare gällt beträffande och servering annan handel med alkoholdrycker. Vissa förenklingar skedde dock. Så t.ex. avskaffades dels med tidsbestämda systemet tillstånd (oktrojperioder) för servering, dels turistutskänkningstillstånden. Lagen har emellertid sedermera utsatts för kritik i olika avseenden. Det har sagts att serveringen av alkoholdrycker omgärdas av alltför många och att vissa detaljregler av bestämmelserna medför tolkningssvårigheter. Vidare har stora pekats på skillnader i tillämpande nyndigheters och en alltför praxis omfattande administration.

Utredningen har enligt sina direktiv till uppgift att söka åstadkomma förenklingar och rationaliseringar - och därmed en minskad byråkrati - i det alkoholpolitiska regelsystemet. Utredningen, som i detta betänkande enbart tar som rör upp frågor LHD, kommer att i detta syfte föreslå vissa som rör dels lagändringar servering av alkoholdrycker, dels parti- och detaljhandel med öl. Förslagen har bedömts kunna genomföras utan att man rubbar de grunder för alkoholpolitiken som fastställdes år av riksdagen 1977.

sou 1985:15 107 _

7 SERVERING AV ALKOHOLDRYCKER

Servering av alkoholdrycker får i princip endast ske om tillstånd har meddelats. Serveringstillstånd kan, som tidigare nämnts, avse året runt (helårsrättighet), årligen under viss tidsservering period (säsongsrättighet) eller vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (tillfällig rättighet). Tillstånd kan gälla servering till allmänheten eller till slutet sällskap. Det kan avse alla slag av alkoholdrycker eller begränsas till någon eller några av dessa drycker.

ankommer på länsstyrelsen i det län där

Tillståndsprövningen

är beläget. Länsstyrelsen har också det överserveringsstället gripande ansvaret på regional nivå för att serveringsbestämmelserna efterlevs.

I samband med att serveringstillstånd ges kan länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs. Länsstyrelsen kan också i efterhand ingripa med föreskrifter. Även andra åtgärder kan vidtas, t.ex. varning eller återkallelse av tillståndet.

Vid tillståndsprövningen skall länsstyrelsen särskilt beakta behovet av serveringen, sökandens lämplighet och serveringsställets tjänlighet för ändamålet. Tillstånd får inte meddelas serveringsställe som inte kan tillhandahålla lagad mat. Matserskall dessutom utgöra en betydande del av rörelsen. På den vering gäller dock vissa undantag när det är fråga om tillstånd punkten till servering av öl.

I ärenden som inte rör tillfälliga serveringstillstånd eller s.k. skall länsstyrelsen alltid inhämta yttrande från trafikservering och från den kommun där serveringen skall bedripolismyndigheten vas. I dessa ärenden får tillstånd inte meddelas, om det har avstyrkts av kommunen. Tillståndet får inte heller omfatta starkare drycker än kommunen har tillstyrkt.

Det är uppenbart att serveringen av åtminstone de starkare alkoholdryckerna, dvs. spritdrycker, vin och starköl, även i fort-

108 Servering av alkoholdrycker

sättningen bör vara underkastad en tillståndsplikt. Som har framgått av ett tidigare avsnitt är en sådan tillståndsplikt

vanligt förekommande, internationellt sett. Det kan emellertid ifrågasättas om inte öl (klass II) bör kunna serveras utan särskilt tillstånd. Det kan också diskuteras om inte bör

en uppmüukning kunna ske när det gäller servering av alkoholdrycker till slutna sällskap.

De nu angivna frågorna kommer att behandlas närmare i ett par följande avsnitt. I det följande kommer också att tas upp

frågan

om vem som bör ha hand om tillståndprövningen. Vidare skall diskuteras hur det kommunala inflytandet bör utövas för den händelse tillståndsprövningen även i fortsättningen bör åvila länsstyrelserna. Av särskilt intresse är om det kommunala vetot bör behållas.

I särskilda avsnitt kommer också att diskuteras vilka

omständigheter som bör beaktas vid tillståndsprövningen. Det kan bl.a. ifrågasättas om hänsyn alltjämt skall tas till behovet av den ifrågasätta serveringen och i vad mån det skall krävas tillhandahållande av lagad mat. Även frågor om tillsyn och sanktioner vid misskötsamhet m.m. kommer att behandlas närmare i det följande.å

7.1¶Tillståndsprövande myndighet

Utredningens förslag: Länsstyrelserna bör även i fortsättningen pröva frågor om tillstånd till servering enligt LHD.

Det har från en del håll, bl.a. från RRV och vissa

kommuner, ifrågasätts om inte länsstyrelsernas beslutanderätt i serveringsärenden helt eller delvis borde överföras till kommunerna. Det har hävdats att kommunernas åligganden inom nykterhetsområdet borde leda till att de också får huvudansvaret för rörande

frågor

alkoholservering. Härigenom skulle dessa ärenden bättre kunna sättas in i sitt socialpolitiska Det har också

sammanhang. pekats på den kännedom om lokala förhållanden som finns i kommunerna och

Servering av alkoholdrycker 109

på att man redan i dag har en viss form av beslutanderätt genom vetorätten i vissa serveringsärenden.

RRV har för sin del ansett att den rent

alkoholpolitiska prövningen borde skiljas från prövningen av den sökandes lämplighet och att den senare prövningen även fortsättningsvis borde ligga på länsstyrelsen, främst med hänsyn till sambandet med skatteförvaltningen, tillgången till sekretessbelagda uppgifter etc. Om kommunerna ges ansvaret för den alkoholpolitiska prövningen, oör de enligt RRV:s mening också få ansvaret för tillsynen och möjlighet att besluta om sanktioner. Tillsynen över alkoholserveringen skulle därmed kunna infogas i den fältverksamhet som socialnämnderna redan i dag bedriver.

Från länsstyrelsehåll har framförts en rad omständigheter som talar mot att lägga över tillståndsärendena på kommunerna. Det har särskilt framhållits att en ändring i beslutsordningen skulle medföra en alltför stor oennetlighet i praxis. Vidare har pekats pä länsstyrelsernas större vana att handlägga frågor av förvaltningsrättslig art. Farhågor har framförts att, om kommunerna får nand om tillständsprövningen, politiska överväganden i alltför stor utsträckning kan komma att gå före rättssäkerhetssynpunkter eller att alkoholpolitiska aspekter får stå tillbaka för näringspolitiska. Många kommuner har ekonomiska intressen i serveringsrörelser (subventionerade stadshotell m.m.), vilket skulle kunna

påverka tillståndsprövningen.

En utgångspunkt vid övervägandet av vem som bör ha hand om tillståndsärendena mäste enligt utredningens mening vara att prövningen inte utan starka skäl bör flyttas från länsstyrelserna. Dessa nyndigneter har en väl fungerande organisation och stor vana att handlägga ärenden enligt LHD. Den juridiska och administrativa kompetensen har inte ifrågasatts. En överflyttning av tillståndsärendena till kommunerna skulle innebära praktiska problem och åtminstone i ett övergångsskede medföra ökade kostnader totalt sett.

110 Servering av alkoholdrycker

Utredningen vill för sin del först ta avstånd från tanken=på att göra en uppdelning av beslutsfattandet enligt RRV:s modell. En sådan ordning är ägnad att öka byråkratin och skulle också innebära att det sammantaget blev ett väsentligt merarbete för berörda instanser.

I och för sig torde åtminstone de större kommunerna vara väl rustade att pröva frågor om serveringstillstånd. Dessa kommuner har redan nu inarbetade rutiner för handläggning av serveringsärenden och har i många fall avsatt betydande utredningsresurser. På en del håll har man också antagit riktlinjer för hur serveringsfrågor bör bedömas. Till detta kommer ett väl utbyggt kontaktnät med olika myndigheter och organisationer som ger underlag för en allsidig och objektiv bedömning.

Läget är emellertid annorlunda i de mindre kommunerna. Det kan befaras att resurserna där inte alltid kommer att räcka till för att tillståndsärendena skall kunna hanteras på ett tillfredsställande sätt. Det mindre antalet tillståndsärenden kan också medföra att handläggarna inte får den erfarenhet som är önskvärd.

I det följande kommer utredningen att föreslå att man vid tillståndsprövningen inte längre skall ta hänsyn till behovet av det ifrågasätta serveringsstället. Därmed bortfaller ett av de moment vid tillståndsprövningen som kommunerna är särskilt skickade att ta ställning till. Kvar står framför allt prövningen av den sökandes lämplighet, bl.a. i ekonomiskt avseende. Här har länsstyrelserna lättare än kommunerna att få fram den utredning som behövs, bl.a. genom sina nära kontakter med kronofogde- och skattemyndigneter. Redan nu sköts också den ekonomiska prövningen i stor utsträckning av länsstyrelserna ensamma.

Ett starkt skäl mot att lägga tillståndsprövningen på kommunerna är den uppsplittring av beslutsfattandet som skulle bli följden. Även om kommunernas beslut i och för sig skulle kunna överklagas, finns det en uppenbar risk för att det skulle bli en alltför stor oennetlighet i tillämpningen.

Servering av alkoholdrycker

Sammanfattningsvis har utredningen kommit fram till att den nuvarande ordningen bör behållas och att länsstyrelserna således även i fortsättningen bör pröva frågor om tillstånd till servering av alkoholdrycker. Sanktionsfrågorna återkommer utredningen till i ett följande avsnitt (9.3).

7.2 Det kommunala inflytandet

Utredningens förslag: Kommunerna bör liksom i dag ha ett stort inflytande i serveringsärenden. Den formella vetorätten avskaffas emellertid.

Att kommunerna har ett stort inflytande i serveringsärenden, även om själva beslutsfattandet ligger kvar hos länsstyrelserna, är angeläget av flera skäl. Från flera håll har betonats vikten av att frågor rörande alkoholservering sätts in i sitt socialpolitiska sammanhang. Kommunernas allmänna ansvar inom nykterhetsvården måste omfatta även frågor som gäller servering av alkohol. Det är också viktigt att ta till vara kommunernas kännedom om de lokala förhållandena, bl.a. den ifrågasatta serveringslokalens utseende och belägenhet. Det kan exempelvis från kommunalt håll lämnas upplysningar om huruvida lokalen har ett sådant läge att den kan tänkas bli i större utsträckning besökt av ungdomar eller av personer med missbruksproblem. I många fall torde det också i den berörda kommunen finnas en speciell kännedom om sökanden som kan vara till nytta i tillståndsärendet.

Klart är alltså att länsstyrelserna liksom hittills bör ha nära kontakt med kommunerna i ärenden enligt LHD. Utredningen återkommer i ett följande avsnitt till frågor som rör remissförfarandet (11.1).

Vad som här skall diskuteras är om kommunerna liksom hittills bör ha vetorätt, så att länsstyrelserna blir bundna av kommunernas avstyrkande av serveringstillstånd liksom av deras uppfattning om vilka drycker som skall få serveras.

112 Servering av alkoholdrycker

Enligt 1855 års brännvinsförsäljningsförordning gällde att länsstyrelsen inte fick lämna tillstånd till inrättande av nya eller bibehållande av gamla utminuterings- och utskänkningsställen för brännvin, om kommunala organ hade avstyrkt en ansökan. Meningen med denna vetorätt var att de vältänkande och kloke bland församlingarnas och kommunernas invånare måtte kunna från den mindre stadgade delen av befolkningen avlägsna lockelser och tillfällen till missbruk av starka drycker (BevU 1853-1854).

Den kommunala medbestämmanderätten utökades under de följande decennierna och genom antagandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning kom den att omfatta frågor rörande bl.a. försäljningsställenas förläggning, försäljningstider och försäljningens bedrivande. Denna vidsträckta vetorätt kritiserades starkt under 1920-talet. 1928 års rusdryckslagstiftningsrevision samanfattade diskussionen på följande sätt (sou 1934:39).

Till stöd för den gällande ordningen hava anförts bland andra följande synpunkter. Vetorätten har så småningom blivit fast rotad i svensk tradition och rättsuppfattning och har möjliggjort åtskilliga nykterhetsgagnande åtgärder, som eljest icke skulle kunnat genomföras. Den medgiver också en sådan tillämpning av försäljningslagstiftningen, som är anpassad efter den på olika orter skiftande inställningen till nykterhetsfrågan. Vetorättens utvidgning till att avse närmare villkor för försäljningens bedrivande har ock möjliggjort praktisk prövning av olika uppslag i fråga om begränsning av försäljningens skadliga verkningar. a, Slutligen har vetorätten varit ägnad att inom kommunerna skapa en känsla av ansvar för upprätthållandet av de inskränkande föreskrifter, som kommit till stånd på kommunernas eget initiativ. andra sidan har anmärkts mot den kommunala vetorätten, såsom den hittills utvecklats, att tillämpningen av densamma i vissa fall förhindrat inträffande av försäljningsställen, beträffande vilka förelegat ett mera allmänt intresse inom kontrollområdet samt att de kommunala myndigheterna stundom utnyttjat sin ifragavarande befogenhet för att gynna kommunala särintressen av ekonomisk art. Framför allt har emellertid kritiken riktats däremot att den kommunala medbestämmanderätten åstadkommit ojämnhet och olikformighet ifråga om lagstiftningens tillämpning i olika delar av landet samt i vissa fall medfört lokala inskränkningar, som icke visat sig möjliga att genomföra i tillämpningen. Den vidsträckta kommunala självbestämmanderätten har ock ansetts leda till en icke gagnelig politisering av nykterhetsfrågan.

Som en följd av kritiken slopades kommunernas bestämmanderätt i fråga om utminuteringen i samband med antagandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning. Vidare inskränktes kommunernas

Servering av alkoholdrycker

vetorätt beträffande utskänkningen så till vida att Kungl. Majzt gavs möjlighet att medge utskänkning i fråga an turistorter trots kommunalt avstyrkande (turistutskänkning).

1954 års nykterhetsreform medförde ytterligare inskränkningar i den kommunala vetorätten. Det kommunala inflytandet var dock alltjämt betydande. Bestämmanderätten omfattade sålunda inte bara tillståndsfrågor utan kommunen hade också det avgörande inflytandet i fråga om det högsta antalet serveringsställen och serveringsställenas förläggning inom kommunen. Vidare hade kommunen rätt att med bindande verkan för länsstyrelsen meddela föreskrifter i en rad frågor rörande serveringens bedrivande.

I sitt slutbetänkande (SOU 1974:91) lämnade APU en redogörelse för den kritik som riktats mot den kommunala vetorätten efter 1954 års reform. Bl.a. hade vissa betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt framförts. Vidare hade gjorts gällande att systemet bidrog till en ojämn rättstillämpning i olika kommuner och under olika tider. Utredningen avvisade emellertid tanken att helt slopa det kommunala vetot och uttalade följande.

vad först angår det förhållandet, att ansökningar i serveringsärenden blir bedömda av en myndighet som själv direkt eller indirekt kan vara engagerad i serveringsrörelse och därigenom ha ett intresse motsatt sökandens, måste beaktas att kommunen företräder den lokala gemenskapens intressen och att någon typisk jävssituation därför aldrig kan uppkomma. Något nämnvärt missbruk av vetorätten i det påtalade hänseendet har inte kunnat beläggas. Institutet kommunalt veto är heller inte unikt för det här behandlade området. Av samma typ är t.ex. kommunens bestämmanderätt enligt allmänna ordningsstadgan då frågan är om att tillåta att allmän plats tas i anspråk för försäljning. Polisen, som är till-

myndignet, skall inhämta yttrande från kommunen.

ståndsgivande

Tillstand får inte ges mot kommunens avstyrkande, och avslag får inte lämnas mot dess tillstyrkande.

APU finner därför, att de här åberopade skälen nnt det kommunala vetot måste tillmätas en relativt underordnad betydelse. När det gäller den ojämna tillämpningen av det kommunala vetot synes nackdelen främst bestå i, att vissa kommuner inte alls eller otillräckligt utnyttjar sina möjligheter att förhindra nyetableringar. Det kommunala vetots främsta alkoholpolitiska funktion i dagens samhälle synes vara just att hindra överetablering. En alltför hård konkurrens innebär erfarenhetsmässigt risker för att de restauranger som klarar sig sämst överträder gällande bestämmelser. Problem härmed har uppkommit främst i de större städerna.

114 Servering av alkoholdrycker .

Det framstår som naturligt att kommunerna ges ett avgörande inflytande över etableringen av hotell och restauranger inom det egna området. Dessa frågor har samband med den service som kommunen kan erbjuda och har även betydelse för den förebyggande ungdomsvården.

APU fann däremot kritiken mot den del av det kommunala vetot som

gällde rätten att meddela detaljbestämmelser om serveringen värd beaktande och uttalade följande.

Från näringens sida har framhållits, att tillämpningen av denna form av kommunalt veto medfört påtagliga Det

olägenheter. kan inte visas, att nackdelarna uppvägs av alkoholpolitiska vinster. Man synes inte längre kunna tillmäta skälen för

regleringen samma vikt som tidigare. De ständigt ökade att

möjligheterna

snabbt förflytta sig mellan olika orter medför salunda att lokala förbud och inskränkningar alltmer kommer att sakna

alkoholpolitiskt betydelse. Men även bortsett härifrån måste

den alkoholpolitiska effekten av olika detaljrestriktioner ifrågasättas. Det är därför angeläget att finna ett annat som ger bättre

system, möjligheter än det nuvarande att komma till rätta med missförhållanden inom branschen.

Enligt APU:s mening bör ett sådant system bygga på en noggrann prövning i samband med tillståndsgivningen och en med kraft bedriven uppföljning av att de centrala bestämmelser

verkligen efterlevs, som tar sikte på att alkoholförtäringen på restaurangerna skall ske med iakttagande av kraven

på ordning, nykterhet och trevnad.

APU anser under hänvisning till det anförda, att den här behandlade delen av det kommunala vetot i princip bör slopas. Vetot bör dock av praktiska skäl också kunna avse vilka som till-

drycker ståndet skall omfatta. Det bör nämligen finnas möjligheter för en kommun att delvis bifalla en ansökan

om fullständiga rättigheter t.ex. beträffande vin och starköl.

APU var inte enig i fråga om det kommunala vetots bibehållande. Två av utredningens ledamöter framhöll i en reservation att det

kommunala vetot över huvud taget är en otidsenlig och förlegad

företeelse i vår tid med dess förbättrade kommunikationer och dess strävanden till ökad jämlikhet kommunerna emellan vad gäller

bl.a. allmän service. Reservanterna ansåg också att vetot innebar en direkt begränsning av konkurrensfriheten samt att

uppenbar risk förelåg för missbruk av vetorätten i fall där kommuner själva eller indirekt var engagerade

i restaurangnäringen. Viktigast

Servering av alkoholdrycker 115

och avgörande vid bedömningen av vetots vara eller inte vara ansåg dock reservanterna vara rättssäkerhetssynpunkter. Man framhöll att det är oförenligt med kravet på rättssäkerhet att en beslutsinstans utan motivering och utan möjlighet till överprövning skall få fatta för en rättssökande avgörande beslut, som dessutom berör medborgarna i gemen.

Beredningsgruppen anslöt sig till APU:s förslag och framhöll bl.a. att det kommunala inflytandet i berörda frågor är av stor betydelse inte minst med hänsyn till den lokala kännedomen om serveringsställena och deras lokalisering, serveringspersonal m.m. Beredningsgruppen påpekade att den kritik som riktats mot det kommunala vetot i allt väsentligt hade gällt bestämmanderätten i vad avser detaljföreskrifter.

I 1977 års lagstiftning utformades den kommunala vetorätten i enlighet med beredningsgruppens förslag. Bestämmanderätten är således, som tidigare berörts, begränsad till dels ansökningar om servering av alkoholdrycker i samband med nyetablering av en serveringsrörelse, dels ansökningar om utökade rättigheter för redan etablerade serveringsställen. Kommunen har dessutom rätt att med bindande verkan föreskriva vilka dryckesslag som får serveras.

Under det nu aktuella utredningsarbetet har, som tidigare nämnts, flertalet länsstyrelser framfört önskemål om ett avskaffande av den kommunala vetorätten. Härvid har man bl.a. pekat på rättssäkerhetsskäl och behovet av en enhetlig rättstillämpning. Även RRV har varit inne på att de kommunala ställningstagandena bör kunna omprövas. Vid utredningens kontakter med företrädare för kommunerna har meningarna varit delade.

Utredningen delar den tidigare redovisade uppfattningen att en kommunal vetorätt från flera synpunkter kan ses som en otidsenlig företeelse och att den inte bör behållas annat än om det finns starka skäl. Vetorätten strider mot de allmänna strävandena att få till stånd en större enhetlighet kommunerna emellan, bl.a. när det gäller samhällsservice. Angelägenheten av att söka åstadkomma

116 Servering av alkoholdrycker

en sådan enhetlighet har ökat i takt med de förbättrade kommunikationerna och den ökade rörligheten inom landet.

Det kan också hävdas att, även om en kommunal vetorätt alltjämt är befogad när det gäller centrala ordnings- eller

miljöfrågor

inom kommunen, frågor om servering av alkoholdrycker får bedömas annorlunda. Intresset av ett kommunalt får avgörande inflytande här antas vara mindre. Som framgår av den tidigare redogörelsen har den kommunala vetorätten område på alkohollagstiftningens efter hand blivit alltmer inskränkt. Vid kontakter utredningens med företrädare för olika kommuner har en del håll på den uppfattningen kommit fram att det inte är så angeläget att behålla den formella vetorätten i serveringsärenden. kommuner

Många tycks

också ha utnyttjat vetorätten i allt mindre under utsträckning senare år.

Frågan kommer i ett delvis nytt läge ämnar om, som utredningen föreslå i det följande, behovet av en viss inte serveringsrörelse längre skall beaktas vid Därmed minskar

tillståndsprövningen.

rimligtvis ytterligare kommunernas intresse av att utöva en vetorätt.

Från både enskilda och allmänna synpunkter är det angeläget att tillståndsfrågor överallt bedöms efter samma principer. En sådan enhetlig rättstillämpning motverkas emellertid, om man behåller den kommunala vetorätten. En risk för oenhetlighet föreligger, även om man inte, som har antytts från en del håll, behöver befara att kommunerna påverkas inom otillbörligt av egna engagemang restaurangnäringen på orten. Däremot kan självfallet mer eller mindre tillfälliga politiska in. uppfattningar spela

Även det förhållandet att kommunen inte behöver motivera ett avstyrkande av serveringstillstånd inger betänkligheter. En sådan ordning strider mot moderna förvaltningsrättsliga och principer måste i många fall framstå som klart otillfredsställande för den enskilde. Inte minst när kommunens ställningstagande grundas på misstankar om ekonomiska oegentligheter torde sökanden ha ett

i Servering av alkoholdrycker 117 sou 198595

intresse av att detta blir klart redovisat, så att han bl.a. blir i tillfälle att göra invändningar.

I och för är det möjligt att införa en skyldighet för kommusig nerna att motivera varje beslut om avstyrkande. För den enskilde sökanden kvarstår emellertid den stora nackdelen att han, om han drabbas av ett kommunalt veto, inte kan få frågan överprövad i instans. Detta är särskilt betänkligt med hänsyn till de högre ekonomiska följder som ett avslag på en ansökan om ingripande serveringstillstånd kan få för den enskilde.

Rättssäkerhetssynpunkter talar alltså med styrka för att den kommunala vetorätten på det aktuella området avskaffas. Om man beaktar även de övriga synpunkter som har redovisats, bl.a. den att det kommunala intresset av en vetorätt får omständigheten antas minska, om behovsprövningen i samband med tillståndsgivavskaffas, kommer man enligt utredningens mening fram till ningen att kommunerna inte längre bör ha någon formell vetorätt.

vill emellertid betona att, även om den kommunala Utredningen vetorätten i serveringsärenden avskaffas, kommunernas synpunkter självfallet måste tillmätas stor vikt vid tillståndsprövningen. nämnts är det angeläget att länsstyrelserna bl.a. Som tidigare tar till vara kommunernas sakkunskap när det gäller de lokala förhållandena. Kommunerna bör också liksom nu kunna överklaga beslut och har alltså möjlighet att framföra länsstyrelsernas sina synpunkter även i högre instans.

7.3¶Tillståndsprövningen

Tillkomsten av LHD innebar en skärpning och precisering av kraven för att erhålla serveringstillstånd. Ökade krav infördes på att den sökande skulle vara lämplig att ha hand om alkoholservering. Vidare infördes en skyldighet för tillståndsmyndigheten att pröva behovet av den tilltänkta serveringen. Redan tidigare gällde att servering av alkoholdrycker tilläts enbart på resprincipen tauranger, dvs. serveringsställen vars primära uppgift är att tillhandahålla lagad mat. I LHD togs emellertid in ett uttryck-

118 Servering av alkoholdrycker SAOU1985:15

ligt krav på att matserveringen skall utgöra en betydande del av rörelsen. Vidare framhölls i förarbetena att särskild

uppmärksamhet borde ägnas rörelser som i stor besöks

utsträckning av ungdomar.

Utredningen kommer i det följande att diskutera de enskilda mo-

menten i tillståndsprövningen med utgångspunkt från den kritik

som riktats mot bestämmelserna från framför allt

tillämpande myndigheters sida. Utredningen vill redan här betona att, även om vissa ändringar görs, en noggrann är

tillståndsprövning väsentlig

för att undvika olägenheter i samband av alkohol-

med servering drycker.

7.3.1 Behovsprövningen

Utredningens förslag: Behovet av en tilltänkt serveringsrörelse skall inte längre bedömas som en särskild

omständighet

i samband med tillståndsprövningen.

I 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning fanns krav

inget på att tillståndsmyndigheten skulle göra av behovet

någon prövning _ av den tilltänkta serveringen. Däremot förutsattes att en allmän prövning av behovet skulle göras i samband med utgången av varje oktrojperiod. Denna prövning ansågs kunna leda till en rättvis och lämplig fördelning av tillstånden på olika intresserade.

APU, som föreslog ett avskaffande av systemet

med oktrojperioder, ansåg att det fanns ett klart alkoholpolitiskt motiv för att förhindra överetablering av restauranger. Man framhöll att en alltför hård konkurrens inom restaurangbranschen kunde leda till alkoholpolitiska olägenheter. APU föreslog därför att tillståndsprövningen skulle omfatta även behovet av den tillämnade rörelsen. I varje ärende skulle tillgången i området

på restauranger beaktas. Enligt APU:s mening skulle det dock vara mindre

lämpligt att införa bestämmelser om att antalet skulle stå i

restauranger ett visst förhållande till exempelvis antalet invånare orten.

på

Servering av alkoholdrycker 119

Principen borde vara att iaktta en allmän vid till-

försiktighet delning av nya tillstånd.

Förslaget möttes av viss kritik. Bl.a. framhölls

svårigheterna

att göra en objektivt riktig benovsprövning utan att

samtidigt nindra etablering av nya restauranger som kanske bättre än de redan befintliga kunde tillgodose de alkoholpolitiska och konsumentpolitiska intressena. Beredningsgruppen ansåg det dock befogat att lagfästa en benovsprövning ned hänsyn till riskerna för alkoholpolitiska olägenheter vid överetablering. Enligt beredningsgruppens uppfattning borde prövningen framför allt ske genom kommunens försorg. Departementschefen anslöt sig till

beredningsgruppens bedömning.

RRV framhåller i sin utredning att behov och överetab-

begreppen lering i detta sammanhang är relativa och svårtolkade. vad

Enligt RRV erfarit synes i vissa fall ha kommit att

behovsprövningen utnyttjas i andra syften än vad som är avsett. RRV:s

Enligt uppfattning borde uppkomsten av alkoholpolitiska olägenheter kunna förhindras främst genom en förbättrad tillsyn

av serveringsställena och genom tillgripande av sanktioner när problem uppdagas.

Som tidigare berörts har även N0 riktat kritik mot behovsprövningen (se avsnitt 5.3). Enligt N0:s uppfattning kan denna form av etableringskontroll förhindra en sund utveckling av restaurangnäringen. NO instämmer sålunda i den kritik som riktades mot behovsprövningen i samband med behandlingen av APU:s förslag.

Vid enkätundersökningen har framkommit att nor-

behovsprövningen malt företas av kommunerna, medan länsstyrelserna endast i undantagsfall företar en egen utredning i frågan. Vanligtvis

accepterar länsstyrelserna den kommunala Det före-

bedömning som gjorts. kommer sålunda knappast att länsstyrelserna själva avslår en ansökan om tillstånd på den grunden att det inte finns

något

behov av serveringen.

120 Servering av alkoholdrycker

Det har vidare framkommit att kommunernas praxis i detta sammanhang är eller har varit mycket skiftande. Tendensen är emellertid att antalet kommunala avstyrkanden med hänsyn till bristande behov minskar. Många kommuner avstår numera helt och hållet från att beakta behovet av den tilltänkta rörelsen.

Från en majoritet av länsstyrelserna har uttalats önskemål om ett slopande av behovsprövningen. Man anför bl.a. att det föreligger uppenbara svårigheter att fastställa efter vilka grunder behovet skall bedömas. Vidare hävdas att olika bedömningsgrunder tillämpas av kommunerna, vilket leder till olikhet i behandlingen av likartade ärenden. I kommuner med ett stort antal serveringsställen anses det särskilt svårt att bedöma behovet, eftersom såväl utbud som efterfrågan på restaurangtjänster ständigt fluktuerar. En friare etableringsrätt med en effektiv uppföljande kontroll av att alkoholserveringen inte vållar olägenheter anses som både mera rationellt och mera tilltalande ur rättsäkerhetssynpunkt.

Även utredningen anser att befogad kritik kan riktas mot systemet med behovsprövning. På alla områden där en etableringskontroll av olika anledningar har ansetts behövlig är det en strävan att undvika en ren behovsprövning. Här kan bl.a. hänvisas till det tidigare berörda betänkandet SOU 1984:8 från kommissionen mot ekonomisk brottslighet. Kommissionen har där föreslagit att det inom vissa branscher, bl.a. restaurangbranschen, skall införas ett krav på näringstillstånd som villkor för att en rörelse skall få bedrivas. Enligt kommissionens mening bör emellertid någon behovsprövning inte ingå i tillståndsprövningen. Som skäl för detta har kommissionen bl.a. pekat på att en behovsprövning skulle innebära att marknadsmekanismerna åtminstone delvis sätts ur spel och att detta skulle kunna få mycket allvarliga konsekvenser för näringslivets utveckling. Kommissionen understryker att marknaden kontinuerligt behöver ett nytillskott av företag och att detta nytillskott inte bör regleras genom kvantifiering från samhällets sida.

Servering av alkoholdrycker 121

deiar de synpunkter som har förts fram av kommissio- Utredningen nen och som överensstämmer med vad b1.a. NO har anfört. Inte minst inom restaurangområdet är det angeiäget att företag som bedrivs ett seriöst sätt får konkurrera fritt. Som tidigare

på

nämnts kan en behovsprövning iätt få tiil resuitat att nya ressom bättre än de befintiiga kan tiligodose både a1kotauranger hol- och konsumentpoiitiska intressen stängs ute.

Ti11 detta kommer de omvittnade probiemen att finna objektiva kriterier efter vi1ka behovet av en viss serveringsröreise kan bedömas. Det finns här en uppenbar risk för godtycke. Det har också, som tidigare berörts, framkommit att kommunernas praxis på detta område har varit mycket skiftande. Vissa kommuner har sedan gammait varit restriktiva när det gäller att tiiistyrka aikohoimedan andra har intagit en iiberaiare hålining. På servering, hå11 har aikohoipoiitiska synpunkter fått vika för åtskiliiga krav på ökad sysselsättning (Jfr. Koskikaiiios näringspoiitiska och Bruuns 2). De näringspoiitiska intressena i rapport, biiaga förening med svårigheterna att bedöma behovet av en servering torde ti11 det minskade antaiet avstyrkanden, totait ha bidragit sett.

I och för kan det naturiigtvis uppstå nackdeiar från både sig och nykterhetssynpunkter, om restauranger med aikohoiordningsligger mycket tätt inom ett område. Eniigt utredningens servering dock de skäi som kan anföras ti11 förmån för uppfattning väger ett bibehå11ande av behovsprövningen mindre tungt, jämfört med de omständigheter som taiar för ett slopande. De ordnings- och nyksom kan uppkomma ti11 föijd av en omfattande etabterhetsprobiem Iering av serveringsstäiien får mötas med en skärpt tilisynsverksamhet och ett effektivt utnyttjande av de sanktionsmöjiigheter som LHD erbjuder.

föresiår utredningen såiedes att det inte Sammanfattningsvis

ska11 någon behovsbedömning i tiiiståndsprövningen.

Iängre ingå

122 av alkoholdrycker Servering

7.3.2 Lämplighetsprövningen

Utredningens förslag: Prövningen av den sökandes lämplighet skall ha samma omfattning och inriktning som hittills. Underlaget för prövningen skall i första hand inhämtas från skatte-, kronofogde- och polismyndigheterna. Även kommunerna förutsätts kunna bidra med upplysningar.

Enligt 1954 års rusdrycksföräljningsförordning kunde tillstånd till servering av rusdrycker meddelas endast om sökanden hade gjort sig känd för ordentlighet och det med hänsyn till hans personliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden kunde anses lämpligt att han fick bedriva rörelsen. Genom LHD skärptes kraven på den sökandes lämplighet. I förarbetena framhölls särskilt att den som driver servering skall ha ekonomiska förutsättningar att sköta verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Vidare underströks vikten av kännedmn om alkohollagstiftningen. Närmare preciseringar av lämplighetskravet har gjorts av socialstyrelsen (se avsnitt 2.2.2).

I sammanhanget bör också nämnas den lagändring som skedde år 1982 och som syftade till att klargöra att bristande lämplighet hos en tillståndshavare också kan utgöra grund för olika sanktioner. I förarbetena till lagändringen underströks att ekonomisk misskötsamhet kan föranleda åtgärd även om själva alkoholserveringen sköts på ett korrekt sätt. Även här har kompletterande råd meddelats av socialstyrelsen.

Prövningen av den sökandes lämplighet har kommit att utgöra tyngdpunkten i tillståndsprövningen. Länsstyrelserna tillämpar i viss mån olika rutiner men följer i stort de råd som socialstyrelsen har meddelat. Sålunda görs en kontroll av den sökandes vandel, där uppgifter från skatte-, kronofogde- och polismyndigheter har stor Vidare kontrolleras -

betydelse. vanligtvis genom infordrande av en finansieringsplan - att sökanden har ekonomiska förutsättningar för att bedriva den tilltänkta rörelsen på ett

Servering av alkoholdrycker 123

ti11fredsstä11ande sätt. Därutöver stä11s krav på viss branscherfarenhet och kunskap i svensk a1koho1- och arbetsrättsiagstiftning.

Det är uppenbart att det även i fortsättningen måste ske en nogav sökandens iämpiighet, innan ti11stånd ti11 grann prövning aikohoiservering medde1as. Prövningen bör iiksom nu innefatta både en k0ntro11 av sökandens ekonomiska förutsättningar och en av hans kunskaper inom o1ika berörda områden. Av undersökning är inte bara att sökanden har kännedom om a1koho1- och betydeise arbetsrättsiagstiftningen utan också att kunskaper i bokföring o.d. är ti11fredsstä11ande. Det får Iiksom i dag ankomma på socia1styre1sen att medde1a närmare råd i dessa frågor.

Det kan eme11ertid ifrågasättas hur pass ingående prövningen av den sökandes vandei bör vara. Under senare tid har tiiistånds- LHD a11tmer kommit att användas san ett instruprövningen en1igt ment för att motverka skattefusk och annan ekonomisk brotts1ighet inom restaurangnäringen. Sanktionssystemet har använts på motsvarande sätt, inte minst efter 1982 års 1agändring. Det innebär att den som exempeivis har gjort sig sky1dig ti11 ekonomiska brott e11er haft a11tför stora skatteskuider har vägrats ti11stånd ti11 aikohoiservering eller fått sitt ti11stånd indraget.

Att på detta sätt använda LHD i kampen mot ekonomisk brottsiighet o.d. strider syftena med 1agen. Kommissionen mot mot de egent1iga ekonomisk brottsiighet har också tagit fasta på detta och i det nämnda betänkandet SOU 1984:8 föresiagit att vandeistidigare av företagare inom restaurangbranschen he1t och hå11et prövningen ska11 ske inom ramen för det nya system med tiliståndsprövning kommissionens mening bör införas på vissa områden. som eniigt eniigt LHD sku11e därmed ske enbart utifrån nykter- Prövningen hetspoiitiska synpunkter. Genom en sådan fördeining av prövningen kan man en1igt kommissionen få ti11 stånd en uppstramning, samtidigt som kriterierna b1ir k1arare och lättare att tiilämpa. Vidare får man bättre möjiigheter att hindra misskötsamma personer från att starta restaurangverksamhet, i och med att 1ämp1ig-

i 124 Servering av alkoholdrycker

hetsprövningen kommer att ske redan vid etableringen och inte först i samband med att serveringstillstånd söks.

Utredningen har i och för sig förståelse för de synpunkter som komissionen har fört fram. Kommissionens förslag har emellertid ännu inte lett till någon lagstiftning, vilket att gör lämplighetsprövningen enligt LHD åtminstone tills vidare bör ha samma omfattning som hittills. Det innebär att bl.a. bör länsstyrelsen beakta om den som söker tillstånd till har visat alkoholservering misskötsamhet i ekonomiska frågor. Framför allt bör naturligtvis tidigare brottslighet inverka på bedömningen, varvid får hänsyn tas till brottets art och och när det har

svårighetsgrad begåtts.

Som riktpunkt kan lämpligen gälla att förhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden inte bör inverka.

Vid sidan om brottslighet bör sådan misskötsamhet beaktas som innebär ett systematiskt åsidosättande av ekonomiska skyldigheter. Här kan bl.a. upprepade beträffande restföringar skatter och avgifter verka diskvalificerande. Denna form av misskötsamhet liksom exempelvis bristfällig bör också liksom bokföring nu kunna utgöra grund för olika sanktioner LHD. enligt

Det underlag som länsstyrelserna behöver för att göra den angivna lämplighetsprövningen bör liksom f.n. i första hand inhämtas från skatte-, kronofogde- och polismyndigheterna. Även kommunerna bör emellertid kunna bidra Det kan sålunda med upplysningar. tänkas att sökanden har gjort känd för ekonomiska sig oegentligheter inom kommunen. Han kan också ha drivit en tidigare restaurangrörelse på ett sätt som enligt kommunens inte bedömning har varit tillfredsställande från nykterhetspolitiska Sådana synpunkter. förhållanden bör självfallet rapporteras till länsstyrelsen.

Som nar understrukits både av RRV och från och länsstyrelsekommunhåll är det emellertid att dubbelarbete angeläget undviks. Information från skatte-, bör kronofogde- och polismyndigheterna således inhämtas enbart av länsstyrelserna.

Servering av alkoholdrycker 125 SOU 198545

En särskild är hur prövningen skall gå till fråga i sammanhanget när sökanden är en juridisk person. I förarbetena till LHD lämnades i denna fråga. Socialstyrelsen har anelinga anvisningar lertid i sina allmänna råd (SOSFS 1979:71) framhållit att prövi sådana fall bör avse den som kommer att ha det verkliga ningen inflytandet i rörelsen. Härvid har särskilt angivits styrelseledamöter och andra personer i ledande ställning inom företaget, såsom verkställande direktör, bolagsdelägare och aktieägare med mera betydande aktieinnehav.

I samband med 1982 års lagändring uttalade departementschefen att skall innefatta lämpligheten hos den eller de personer prövningen som har det verkliga inflytandet i rörelsen. Det framhölls också att en omprövning av tillståndet kan vara befogad när betydande aktieposter byter ägare.

från - Under utredningsarbetet har det länsstyrelsehåll påpekats särskilt de mindre handels- och aktiebolagen - att vad gäller byte av ledande personer i bolagen eller förändringar i aktieinnehavet många gånger leder till att den tidigare lämplighetsmister sin aktualitet. Det är här fråga om situationer prövningen där rörelsen inte formellt överlåts men där ändå de faktiska förhållandena är att jämställa med ett s.k. ägarbyte. Det har om det inte borde införas en skyldighet att till

ifrågasätts

anmäla förhållanden som på detta sätt förskjuter länsstyrelsen ägarstrukturen inom bolaget.

utredningens mening bör de uttalanden som har gjorts om Enligt skall avse vara vägledande även i fortvem lämplighetsprövningen Prövningen bör alltså gälla den eller de personer som sättningen. kommer att ha det verkliga inflytandet i rörelsen.

Liksom i dag bör det självfallet krävas förnyad tillståndsprövnär en rörelse byter ägare. Att det därvid i princip också ning bör krävas ett nytt remissförfarande återkommer utredningen till i ett senare avsnitt. Med ägarbyten bör jämställas de nyss berörda fallen då det sker en väsentlig förändring i ägarförhållanden m.m. hos en juridisk person.

126 av alkoholdrycker SOU 1985115 Servering

Det Iigger i sakens natur att det ofta är svårt för tiiiståndsmyndigheten att få kännedom om sådana ändrade förhåiianden som bör föranieda en omprövning av serveringstiiiståndet. Utredningen har därför förståeise för önskemåien om ett obiigatoriskt anmäiningsförfarande vid betydande förändringar i aktieinnehav etc. Ett sådant förfarande sku11e emellertid dra med sig ett icke oväsentiigt administrativt merarbete och en ökad byråkrati. Det sku11e också vara förenat med vissa svårigheter att avgränsa de situationer där en anmäian kan anses befogad. Eniigt utredningens uppfattning bör i stäiiet iänsstyreiserna bedriva en aktiv undersökande verksamhet, exempeivis genom regeibundna kontroiier av handeis- och aktieboiagsregistren. Vid misstanke om väsentiigt ändrade ägarförhåiianden bör också uppgifter kunna begäras från tiiiståndshavaren. Från fa11 ti11 fail får avgöras om situationen har förändrats i så hög grad att en omprövning av tiliståndet bör göras.

7.3.3 Lokaiprövningen

Utredningens förslag: Bestämmeisen om att serveringsstäiiets tjäniighet särskiit ska11 beaktas vid tiliståndsprövningen behå11s oförändrad. Däremot föresiås upphävande av de särskiida bestämmeiserna om inrättande av drinkbar.

Den nuvarande prövningen av Iokaiernas tjän1ighet innefattar ti11 en början en k0ntr011 av att iokaierna har godkänts av häisovårds- och brandmyndigheterna. Vidare undersöks 1oka1ernas belägenhet, överbiickbarhet och aiimänna standard. Ti11 sin hjäip har iänsstyreiserna vanligtvis ritningar, men vid nyetabieringar företas normait också syn på platsen. I stor utsträckning beaktas de aiimänna råd som har iämnats av sociaistyreisen (se avsnitt 2.2.2).

Det har inte framkommit att iokaiprövningen skuiie ha våiiat några större praktiska problem. Den bör a11tså äga rum på i stort sett samma sätt som hittiiis. Som utredningen tidigare har varit

Servering av alkoholdrycker 127

inne är det viktigt att, utöver de förhållanden som har med

på

hälsovården och brandskyddet att göra eller som i övrigt gäller lokalernas om de har ett sådant läge att utformning, uppmärksamma de kan tänkas i större utsträckning besökas av ungdomar eller missbrukare. Är detta fallet, kan det finnas anledning för länsatt vägra tillstånd eller begränsa tillståndet såvitt styrelsen gäller sortiment eller serveringstider.

I detta sammanhang bör nämnas att det under utredningsarbetet har framförts önskemål om ett slopande av de nuvarande bestämmelserna om inrättande av drinkbar. Enligt dessa bestämmelser kräver inrättande av drinkbar ett särskilt medgivande av länsstyrelsen. Vidare föreskrivs att drinkbar skall utgöra en mindre väsentlig del av restaurangen och finnas i nära anslutning till matsal.

utredningens uppfattning utgör bestämmelserna om drinkbar Enligt ett detaljreglering. Såväl kravet på särskilt exempel på onödig till inrättande av drinkbar som föreskriften om drinkmedgivande barens m.m. bör utan olägenhet kunna utgå. Detta hindbelägenhet rar självfallet inte att länsstyrelserna vid sin allmänna prövav de tilltänkta lokalernas tjänlighet ändå tar hänsyn till ning om en särskild drinkbar skall inrättas och undersöker om denna i så fall har fått eller utformning. Denna en lämplig placering bör emellertid kunna ske mera fritt än f.n. bedömning

Utöver vad som nu har sagts har utredningen inte funnit anledning att föreslå någon ändring i bestämmelserna om lokalprövning.

7.3.4¶Mathållningen

förslag: Den nuvarande regeln att matservering Utredningens skall en betydande del av rörelsen ersätts med en bestämutgöra melse om att serveringstillstånd får ges endast åt serveringsställen som tillhandahålla lagad mat. Regeln om att lagad mat

kan

hela tiden skall finnas att tillgå vid servering av spritdrycker, vin eller starköl behålls.

Enligt gällande lag får, som tidigare nämnts, tillstånd till

servering av spritdrycker, vin och starköl meddelas endast om det

kan antas att tillhandahållande en av lagad mat kommer att utgöra

betydande del av rörelsen. Vidare stadgas att lagad mat alltid

skall finnas att tillgå vid serveringen.

En regel om att lagad mat skall finnas att vid tillgå servering av starkare alkoholdrycker har gällt sedan år 1885. Även dessför-

innan nade bestämmelser utfärdats i ämnet. Vid sidan av detta

allmänna krav på mathållning fanns i äldre också ett lagstiftning s.k. måltidstvång. I 1954 års

rusdrycksförsäljningsförordning

stadgades sålunda att spritdrycker och starköl endast fick serve-

ras i samband med måltid. Vidare fanns bestämmelser om lägsta pris för måltiden.

Inför 1954 års nykterhetsreform hade röster höjts för ett avskaf-

fande av måltidstvånget. Som skäl för ett bibehållande anfördes

bl.a. att berusningseffekten av sprit blir mindre, om drycken

förtärs tillsammans med mat. Måltidstvänget också ha en

ansågs

viss återhållande verkan för dem som besöker i hurestauranger vudsakligt syfte att få alkohol.

Rörande den närmare utformningen av måltidstvånget på restaurangerna uttalades följande av departementschefen (prop. 1954:151).

Enligt min uppfattning bör här vissa reformer genomföras i syfte att bättre anpassa bestämmelserna efter konsumenternas vanor och på så sätt göra dem lättare att iaktta.

Beträffande de måltider som skall serveras i samband med spritutskänkning meddelas bestämmelser i två hänseenden. huvudsakligen Måltiderna skall betinga visst lägsta pris, och de skall bestå av lagad mat. Till dessa bestämmelser är anknutna

åtskilliga detalj-

föreskrifter.

Även i fortsättningen bör bestämmelser finnas om lägsta priser. Sådana bestämmelser går ej att avvara an icke

måltidstvånget

skall oli en tom formalitet. Priserna bör avi fortsättningen passas så att de motsvarar vad en enkel måltid av men smaklig genomsnittstyp med lagad mat kostar på vederbörande restaurang.

Åtskilliga av de svårigheter san mött vid av måltillämpningen tidstvånget torde sammanhänga med föreskriften att maten skall var lagad. av de restauranggäster det när önskar Många gäller icke förtära sadan mat i samband med spritförtäringen restau-

på

rangen men skulle kanske inte ha något emot mat i annan form.

Servering av alkoholdrycker 129

Frångår man kravet på att maten skall vara lagad, kan restauratörerna lättare tillgodose gästernas olika önskemål om mältidernas Man torde kunna räkna med att om sammansättning. införes att få servera sprit till en måltid bestående möjlighet av eller av en smörgåsbricka, skulle

exempelvis några smörgåsar

man kunna att den serverade maten i större utsträckning än

uppnå

nu är fallet verkligen blev förtärd; de avsedda fysiologiska skulle sålunda uppnås bättre. I restauratörernas verkningarna intresse bör att verka för att kombinationerna av dryck och ligga måltid överensstämmer med god bordskultur.

för starköl avskaffades år 1957 och efter en om- Måltidstvånget fattande försöksverksamhet med måltidsfri spritservering under

1960- och 70-talen avskaffades måltidstvånget för spritdrycker i

samband med genomförandet av 1977 års lagstiftning. Genom dis-

hade dock vid denna tid måltidstvånget i det närmaste helt penser satts ur kraft.

1955 års rusdrycksförsäljningförordning innehöll ingen bestäm-

melse om matserveringens andel av den totala rörelsen. Enligt

fast meddelades dock tillstånd till alkoholservering enpraxis dast i rörelser som hade ett förhållandevis omfattande och allsi-

utbud av maträtter. Vissa krav ställdes på köks- och ekonodigt milokalernas beskaffenhet.

APU framhöll i sitt slutbetänkande att den grundläggande regeln

att i första hand skulle vara matställen hade restaurangerna förhindrat en etablering av den i utlandet vanliga typen av ser-

av enbart alkoholdrycker. APU betonade vikten av att den vering svenska modellen bibehölls och föreslog därför en lagregel som

att alkoholservering endast skuluttryckligen fastslog principen le få ske på sådana serveringsställen där matserveringen utgjorde

en väsentlig del av rörelsen. Utredningen anförde vidare bl.a.

följande.

Vad gäller tillståndsprövningen måste bedömningen av om tillhandahållande mat kan antas bli en väsentlig del av av lagad rörelsen till stor del på hur stort restaurangens kök är grundas och den utrustning som skall finnas där. Till ledning kan därvid tjäna vad som f.n. gäller enligt motiv och praxis. I

enlighet

härmed får f.n. utskänkning av rusdrycker normalt försigga endast på egentliga restauranger som tillhandahåller både mat och dryck. egentliga restauranger bör förstås servering som Med uttrycket har sådana köks- och ekonomiutrymmen som nñjliggör servering av

130 Servering av alkoholdrycker

fullständiga måltider i ett med hänsyn till restaurangens storlek och allmänna standard tillfredsställande urval och omfattning. Enbart kiosk- eller kaffekök, ev. med elektronugn, kan alltså inte godkännas. Dessa riktlinjer bör uppehållas vid servering till allmänheten.

Vid t.ex. klubbservering bör kunna godtas att köks- och ekonomiutrymmen inte helt fyller dessa krav. Det kan här räcka med t.ex. anordningar för färdigställande av prefabricerade maträtter.

Vad härefter gäller prövningen under serveringens bedrivande blir den avgörande frågan vad som skall läggas i uttrycket väsentlig del av rörelsen. Till omsättning av mat bör räknas försäljningsvärdet i kronor för serverad mat inklusive mervärdeskatt men exklusive serveringsavgift. Matomsättningen bör ses i förhållande till motsvarande försäljningsvärde för all servering av mat och dryck jämte entré, bords- och kuvertavgifter o.d. Det får normalt förutsättas att matomsättningen skall vara minst 50 % av denna totalomsättning. Likaså får det anses rimligt att spritdrycksomsättningen normalt inte överstiger 30 % av totalomsättningen.

Vid bedömningen av om försäljningen av lagad mat utgör en väsentlig del av omsättningen måste härutöver beaktas att matomsättningen inte i allt väsentligt hänför sig till lunchförsäljning utan att man också på kvällstid håller uppe denna del av rörelsen.

APU:s förslag utsattes för kraftig kritik av remissinstanserna. Även beredningsgruppen hade invändningar mot utformningen av förslaget och anförde.

Ett fastställande av en viss lägsta andel omsättning från matserveringen i förhållande till totalomsättningen skulle givetvis underlätta kontrollen. Riskerna med ett sådant grovt mått är dock uppenbara. Det behöver nödvändigtvis inte vara så att rörelser som har en lägre matandel än 50 % av omsättningen vållar alkoholpolitiska olägenheter. Enbart förändringar av t.ex. inköpspriser på mat resp. drycker kan ge kraftiga utslag på relationssiffrorna. Vi kan därför inte förorda att det i den kommande lagstiftningen fastställs någon minimigräns för andelen lagad mat med avgörande betydelse för tillstånd till servering av alkoholdrycker. Tillståndsfrågan bör i stället avgöras på grundval av en total bedömning av restaurangen med beaktande av sådana faktorer som verksamhetens inriktning, kundkrets, lokaler och mathållning. Mathållningen bör dock vara en betydande del i rörelsen och i likhet med vad som gäller i dag bör gälla att lagad mat skall finnas att tillgå under hela serveringstiden. Självfallet bör inte detta betyda att lika stort urval av maträtter som tillhandahålls under normala måltidstider också skall kunna serveras t.ex. klockan 01.00 på natten. Kravet på omfattningen av matutbudet behöver inte heller tillämpas på så sätt att renodlade fisk- eller köttrestauranger diskvalificeras i fråga om alkoholserveringsrättigheter.

Servering av alkoholdrycker 131

I prop. 1976/77:108 anslöt sig departementschefen till beredningsgruppens bedömning och framhöll att servering av alkoholdrycker visserligen enbart borde förekomma på egentliga restauranger, dvs. rörelser vars primära uppgift är att tillhandahålla lagad mat, men att det i lagstiftningen inte borde fastställas någon minimigräns för andelen mat.

Som tidigare nämnts har socialstyrelsen i sina allmänna råd (se avsnitt 2.2.2) angivit att en matandel understigande 20-25 procent av den totala omsättningen är en varningssignal som kan tyda på att förhållandena på serveringsstället är otillfredsställande. Socialstyrelsen anser vidare att varje separat verksamhet i en restaurangrörelse skall bedömas för sig.

SAMO framhöll i en av sina rapporter (Ds S 1980:10) att restauranger i allmänhet sköter serveringen av alkoholdrycker utan anmärkning och att ställen som enbart tillhandahåller alkoholdrycker i stort sett har kunnat undvikas. Som tidigare nämnts (se avsnitt 5.2) påpekade dock SAMO att det blivit allt vanligare att restauranger förändrar sitt utbud under kvällstid och utnyttjar lokalerna på sådant sätt att de inte kan betraktas som egentliga restauranger. SAMO ansåg det angeläget att förhindra uppkomsten av ställen som enbart är inriktade på alkoholservering och föreslog vissa lagändringar för att man skulle kunna komma till rätta med den uppkomna situationen. Det borde sålunda föreskrivas i LHD att tillstånd till alkoholservering fick meddelas endast om det kunde antas att serveringsstället kom att ha karaktären av restaurang där tillhandahållandet av lagad mat utgjorde en betydande del av rörelsen. Det borde också införas en regel om att starkare drycker än öl inte fick serveras under tider då tillhandahållande av lagad mat inte utgjorde en betydande del av rörelsen.

SAMO:s förslag ledde inte till någon lagändring. Kritik riktades mot förslaget bl.a. från företrädare för restaurangbranschen, som ansåg att det inte framgick om ändringarna var avsedda att understryka principer som redan gällde eller om avsikten var att förändra restaurangnäringen. Enligt kritikerna skedde alkoholserveringen under former som främjade samhällets önskemål i fråga om

132 Servering av alkoholdrycker

alkoholhanteringen. Gällande regler om möjlighet att återkalla eller begränsa tillstånd vara för att komma ansågs tillräckliga till rätta med oönskade tendenser. till en ny regel an Förslaget inskränkt servering under vissa tider ansågs kunna som uppfattas om matförsäljningen oberoende av klockslaget måste ha en viss minsta omfattning.

Den utveckling inom restaurangbranschen som SAMO vände sig emot har fortsatt. Det har sålunda blivit allt att restauvanligare ranger ätminstone vissa kvällar i veckan anordnar en ren nöjesverksamhet där serveringen av mat spelar en underordnad roll. I många fall är det fråga om diskotekverksamhet o.d. som i första hand vänder sig till en ungdomlig publik.

Restaurangbranschen är emellertid långt ifrån homogen. Hotelloch restaurangutredningen konstaterade redan år 1978 att det hade skett en ökad specialisering i fråga om Verksamhetsinriktning, sortiment och kundkrets. Specialiseringen hade gått i två riktningar, dels mot renodlade matställen, såsom kvartersrestauranger och namburgerbarer, dels nnt mer nöjesbetonade rörelser som dansoch varitêrestauranger. Detta innebar stora variationer i öppethållande och i matserveringens andel av den totala omsättningen.

De problem som hänger samman med servering av alkohol till ungdom skall tas upp närmare i följande avsnitt. Här skall diskuteras mn LHD även i fortsättningen bör innehålla regler om matservering och hur dessa regler i så fall bör vara utformade.

Klart är att den nuvarande regleringen har vållat avsevärda problem i den praktiska tillämpningen. Inte minst detta socigäller alstyrelsens rekommendation om en matandel om 20-25 procent av den totala omsättningen. Det har framkommit att ett betydande antal restauranger har svårigheter att detta ätuppfylla krav, minstone om man i enlignet med socialstyrelsens råd beräknar omsättningen inom skilda verksamheter, exempelvis lunchservering och dansverksamhet, var för sig. Enligt vad utredningen erfarit har det dock bara i begränsad omfattning förekommit att serveringstillstånd har återkallats till följd av en alltför liten

av 133

Servering alkoholdrycker

matandel. torde sålunda i allmänhet ha ansett att Länsstyrelserna verksamheten trots den bristande matförsäljningen inte har vållat

några alkoholpolitiska olägenheter.

Den rådande situationen kan emellertid i längden inte accepteras. Det finns bl.a. en uppenbar risk för oenhetlighet länsstyrelserna emellan när det att bedöma mathållningens betydelse. Det gäller har också från många håll framförts krav på en bättre anpassning av bestämmelserna till rådande förhållanden. Bl.a. anses det att bestämda minimikrav försäljning av mat inte bör upp-

några på

ställas.

kan det inte komma i fråga att lösa Enligt utredningens mening mellan mat- och alkoholservering. Att alkohol i upp sambandet bara skall serveras på restauranger torde vara en uppprincip som omfattas av de allra flesta. Även om det inte finns fattning krav att den som vill bli serverad alkohol också måste

något på

beställa torde det rådande verka dämpande på alkomat, systemet holkonsumtionen. Om det blev för rena drinkbarer att få möjligt tillstånd till alkoholservering, skulle det sannolikt bli en kraftig ökning av antalet serveringsställen. Det finns en uppenbar risk för att den totala alkoholkonsumtionen därmed skulle öka i icke omfattning och att den också till stor del oväsentlig skulle ske under mindre kontrollerade former än i dag.

är också att den nuvarande ordningen nöd- En viktig omständighet relativt kostsamma investeringar i lokaler och köksvändiggör m.m. för den som vill ha serveringstillstånd. Därmed utrustning kan en del oseriösa företagare utestängas från marknaden.

Även om man alltså bibehåller om att servering av alkoprincipen skall förbehållas verksamheter som har restaurangkaholdrycker anser att man bör kunna släppa på kravet att raktär, utredningen skall en viss andel av rörelsen. Det kan i matservering utgöra och för finnas för berörda myndigheter att beakta sig anledning förhållandet mellan mat- och alkoholförsäljning även i fortsättoch att med särskild granska sådana serveningen uppmärksamhet där matandelen är låg. Myndigheterna bör emellertid ringsställen en helhetsbedömning, där det avgörande bör vara om verksamgöra

134 Servering av

alkoholdrycker

heten, trots en ringa matförsäljning, medför kan antas resp. medföra nykterhetspolitiska eller En sådan olägenheter ej. helhetsbedömning görs i motsvarande situationer i Finland.

I det sagda ligger att vid sin myndigheterna granskning av ett företag inte skall behöva dela totala verksamheten upp den på samma sätt som nu. Är det om en rörelse som vid fråga en helhetsbedömning får anses ha restaurangkaraktär, bör det kunna accepteras att det vid vissa tillfällen eller inom vissa lokaler serveras förhållandevis litet mat.

Utredningen anser däremot inte att man bör luckra nuvarupp det ande kravet på att mat skall finnas att under hela

tillgå den tid

som servering av spritdrycker, vin eller starköl sker. I princip skall det också vara fråga om lagad mat i tillfredsställande urval och omfattning. Kravet ett varierat matutbud bör på dock inte ställas alltför högt. Det bör t.ex. kunna accepteras att ett serveringsställe vid sen sitt

kvällsservering begränsar utbud

till ett par Varmrätter.

I princip bör alltså tillstånd till endast kunna alkoholservering meddelas sådana restauranger som har karaktär av full-serviceföretag. Detta innebär inte att måste restaurangen servera både lunch och middag, utan tillstånd bör kunna ges även åt sådana serveringsställen som exempelvis bara har kvällsöppet. Det förhållandet att lagad mat hela tiden skall finnas att medför

tillgå

emellertid att ganska krav får ställas både stränga på serveringslokaler och på köksutrustning m.m. Åtminstone detta gäller om det är fråga tillstånd. om mera permanenta Avser tillståndet servering under en kortare period eller vid ett enstaka tillfälle, bör kraven kunna ställas I sådana lägre. fall bör det normalt kunna accepteras att maten till transporteras serveringsstället från ett annat håll. återkommer Utredningen till dessa frågor i specialmotiveringen.

Servering av alkoholdrycker 135

7.3.5 Ungdomsställen

förslag: Tillståndsmyndigheterna skall inte, vid

Utredningens sidan av prövningen av sökandens personliga lämplighet, serveringslokalernas tjänlighet och mathållningen, behöva ta någon särskild hänsyn till om den tilltänkta rörelsen vänder sig till en ungdomlig publik. Det får i stället ankomma på de tjänstemän som har hand om tillsynsverksamheten att kontrollera att serveringen till såväl äldre som yngre personer sker med den återhållsamhet som är påkallad.

I 1977 års alkoholpolitiska program har tyngdpunkten lagts på insatser för ungdomen. Det framhålls att restriktionerna inom det alkoholpolitiska regelsystemet måste bibehållas, främst som ett led i skyddet av ungdomen. Rörelser som huvudsakligen vänder sig till en ungdomlig publik och som dessutom främst inriktas på dans och liknande bör, sägs det i programmet, förvägras rättigheter att servera starkare alkoholdrycker än öl. Restauranger med en ungdomlig kundkrets bör vara underkastade en särskild kontroll och tillsyn.

I LHD föreskrivs vissa åldersgränser när det gäller försäljning av alkoholdrycker. Sålunda får spritdrycker, vin och starköl inte säljas eller utlämnas till den som kan antas ej ha fyllt 20 år. Vid detaljhandel med öl och servering av alkoholdrycker är åldersgränsen 18 år.

Under utredningsarbetet har framkommit att tillämpande myndigheters bedömning av serveringsärenden som gäller rörelser med huvudsaklig inriktning på en ungdomlig publik varierar avsevärt. Det framhålls allmänt att dessa frågor vållar svåra tillämpningsproblem. Problemen anses bl.a. bero på att några enhetliga och lättolkade regler inte har ställts upp beträffande serveringsställen med en ungdomlig kundkrets. Vidare är det oklart vad som menas med ungdomlig publik. Från vissa håll har därför framförts önskemål om en närmare definiering av detta begrepp. Från andra

i

136 Servering av alkoholdrycker

håll hävdas å andra sidan att särskilda rörande några regler serveringsrättigheter för ungdomsställen inte bör utan att gälla servering av alkoholdrycker alltid skall få ske till den som uppnått gällande ålder under förutsättning att serveringsstället uppfyller de krav som i övrigt i LHD. Det har vidare uppställs

ifrågasatts om inte åldersgränserna för av

servering resp. inköp alkoholdrycker på systembolaget borde vara desamma.

Enligt utredningens uppfattning kan det inte komma i att i

fråga

detta sammanhang föreslå av

någon ändring åldersgränsen för inköp

på systembolaget. Även i fortsättningen bör alltså av inköp sprit, vin och starköl förbehållas dem som har 20 år. fyllt

I och för sig talar intresset för av enhetliga regler att man har samma åldersgräns för servering som för av starkare alkoinköp holdrycker. Det får också förutsättas att ett införande av en 20årsgräns på restauranger skulle ha positiva effekter från alkoholpolitiska synpunkter. Även ordningssituationen på de typiska ungdomsställena skulle kunna förbättras.

Det inger å andra sidan starka utöver betänkligheter att, vad som redan nu gäller, inskränka myndiga personers handlingsfrihet. Åtgärder av det slaget bör inte ske utan att det föreligger mycket starka skäl. Det har inte framkommit att situationen när det gäller ungdomars bruk av alkohol åtminstone f.n. är sådan att den utgör att sådant skäl (se härom avsnitt 3). Inte heller i övrigt anser utredningen att det föreligger tillräcklig anledning att höja den nuvarande åldersgränsen för Den bör alltservering. så fortfarande vara 18 år, åtminstone när det gäller starkare alkoholdrycker. Huruvida det finns skäl att ha en lägre åldersgräns för öl återkommer till i det utredningen följande.

Självfallet åligger det personalen som har på de restauranger rätt att servera alkohol att noga iaktta att efter-

18-årsgränsen

levs, så att inte yngre personer serveras starkare drycker. En försummelse på denna punkt måste bedömas strängt av tillsynsmyndigheterna. Det finns också skäl för berörda restauranger att iaktta försiktighet när det gäller att servera alkoholdrycker åt

sou 193545 Servering av alkoholdrycker 137

dem som har fyllt 18 år. En sådan försiktighet är motiverad bl.a. med hänsyn till det allmänna kravet att och

på ordning, nykterhet trevnad skall råda på serveringsstället. All serveringspersonal har också ett ansvar för att ett särskilt

skadligt alkoholbruk, hos ungdomar, motverkas.

En svårare fråga är i vad mån de myndigheter som prövar en tillståndsfråga skall undersöka om det tilltänkta serveringsstället vänder sig till en ungdomligare och vilken detta

publik betydelse i så fall skall ha. Som tidigare har berörts

uppstår problem

redan när det gäller att avgöra

vad som bör menas med ungdomlig publik. Även i övrigt har det visat sig svårt att ställa

upp några klara hållpunkter för bedömningen.

Utredningen har i ett tidigare avsnitt föreslagit att

serveringstillstånd endast skall kunna ges åt sådana serveringsställen som kan tillhandahålla lagad mat. Det skall alltså krävas att rörelsen har restaurangkaraktär. Med en sådan åtmins-

regel utestängs tone en del av de typiska ungdomsställena från att

möjligheten servera alkohol. Det torde sålunda vara mindre vanligt, i vart fall i storstäderna, att diskotek o.d. som i första hand vänder sig till en ungdomlig publik tillhandahåller lagad mat. Regeln om mathållning utgör emellertid inte något hinder mot att tillstånd ges åt sådana ställen som kombinerar lunch- eller middagsservering med andra mera nöjesbetonade verksamheter kvällen, förut-

på

satt att rörelsen vid en helhetsbedömning får anses ha restaurangkaraktär.

Även den tidigare behandlade regeln om prövning av de tilltänkta lokalernas belägenhet kan medföra att en del ställen som kan tänkas i större utsträckning locka en ungdomlig

publik vägras tillstånd till alkoholservering eller får endast ett begränsat tillstånd. Det kan exempelvis röra sig som

om serveringsställen ligger i närheten av en skola.

Utöver vad som nu har sagts talar bl.a. intres-

övervägande skäl, set av att tillståndsprövningen blir så enkel som möjligt, för att tillståndsmyndigheterna inte skall behöva ta särskild

någon

138 Servering av ,

alkoholdrycker

hänsyn till om den tilltänkta rörelsen vänder sig till en ungdomlig publik. Det får i stället ankomma på de tjänstemän som har hand om tillsynsverksamheten att kontrollera att serveringen till såväl äldre som yngre personer sker med den återhållsamhet som är påkallad. Det är emellertid naturligt att särskild uppmärksamhet härvid ägnas åt dansrestauranger och andra serveringsställen som i större utsträckning besöks av ungdomar. Konstateras missförhållanden i samband med servering av alkoholdrycker bör, som tidigare har antytts, sanktioner vidtas utan dröjsmål.

Utredningen återkommer i det följande till ytterligare frågor som rör tillsynsverksamheten.

7.4 Vissa särskilda tillståndsfrågor

7.4.1 Tillståndets omfattning

)

Utredningens förslag: Liksom nu bör tillstånd som avser servering året runt eller årligen under en viss period gälla tills vidare, med möjlighet för tillståndsmyndigheten att i särskilda fall begränsa tillståndets giltighet. Tillståndsmyndigheten bör kunna bestämma fritt vilka drycker som tillståndet skall omfatta.

Serveringstillstånd kan avse servering året runt (helårsrättig-

het), årligen under viss tidsperiod (säsongsrättighet) eller vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (tillfällig rättighet).

Som tidigare nämnts avskaffades i och med införandet av LHD den regelbundet återkommande prövningen av meddelade serveringstillstånd (den s.k. oktrojprövningen). Som huvudregel har i stället föreskrivits att tillstånd som avser servering året runt eller under en viss tidsperiod skall gälla tills vidare. Det ansågs emellertid nödvändigt (prop. 1976/772108) att behålla en möjlig-

SOU 1§85:15 Servering av alkoholdrycker 139

het för tillståndsmyndigheten att i särskilda fall begränsa tillståndets giltighet. Man tänkte härvid bl.a. på fall då det var vanskligt att avgöra om en serveringsrörelse kunde ge upphov till olägenheter i nykterhetshänseende på grund av sitt läge. Det kunde i sådana situationer vara lämpligt med ett tidsbegränsat tillstånd så att tillståndsmyndigheten, sedan rörelsen drivits en tid, kunde få bättre underlag för sin bedömning. Det framhölls dock att bestämmelsen om tidsbegränsning borde tillämpas mycket restriktivt och inte komma till upprepad användning beträffande en och samma rörelse.

Under utredningsarbetet har uppmärksammats att det på vissa håll i stor utsträckning meddelas tidsbegränsade serveringstillstånd. Från en kommun har framhållits att permanenta tillstånd (helårsoch säsongsrättigheterl i princip alltid bör föregås av en prövotid. Samma kommun har fört fram krav på återinförande av systemet med oktrojperioder.

Huvudskälet för slopandet av oktrojsystemet var att det ansågs innebära ett mnfattande administrativt arbete. Det var också sällsynt att ett serveringstillstånd inte förnyades i samband med omprövningen.

Enligt utredningens mening är de skäl som anfördes till förmån för avskaffandet av oktrojprövningen alltjämt bärande. Det bör alltså inte komma i fråga att återinföra detta system. I stället bör huvudregeln liksom nu vara att sådana serveringstillstånd som inte är tillfälliga gäller tills vidare. Skulle det visa sig att ett tillstånd har föranlett olägenheter får åtgärder vidtas i efterhand inom ramen för sanktionssystemet (se vidare avsnitt 9.3).

Vad som nu har sagts hindrar inte att det av alkoholpolitiska skäl kan vara befogat att i vissa fall överväga en tidsbegränsning. Som framhölls i prop. 1976/77:108 kan t.ex. en serveringsrörelses läge redan från början inge farhågor om kommande ord-

14Ö Servering av alkoholdrycker

nings- och nykterhetsproblem. Sådana situationer torde dock vara mindre vanliga. Av länsstyrelsernas praxis också att

framgår

bestämmelsen om tidsbegränsning i allmänhet strikt och

tillämpas att således tidsbegränsade tillstånd meddelas endast

i undantagsfall. Enligt utredningens mening bör av bl.a. resursskäl

tillämpningen av undantagsbestämmelsen även i fortsättningen vara restriktiv.

Serveringstillstånd kan omfatta alla slag av alkoholdrycker eller begränsas till att avse någon eller några av dessa drycker. Normalt meddelas fullständiga rättigheter stark-

(spritdrycker, vin, öl och öl), vinrättigheter (vin, starköl och öl),

starkölsrättigheter (starköl och öl) eller ölrättigheter (enbart öl).

Enligt utredningens mening bör som huvudregel alltjämt gälla att en rättighet som avser en viss starkare dryck skall omfatta samtliga alkoholsvagare drycker. Tillståndsmyndigheten bör dock liksom i dag ha nñjlighet att avvika från denna princip i det särskilda fallet. Det bör alltså inte hinder mot att

föreligga något undanta exempelvis starköl från om det

serveringstillståndet,

finns att anta att just skulle

anledning den drycken komma att missbrukas. Motsvarande bör gälla, om det i efterhand konstateras missförhållanden på ett serveringsställe. Om missförhållandena kan hänföras till serveringen av en viss bör

dryck tillståndsmyn-

digheten alltså - i stället för att återkalla serveringstillståndet i dess helhet - kunna begränsa tillståndet såvitt avser den drycken, oavsett om det är fråga om en starkare eller

svagare alkoholdryck. Med hänsyn till den utbredning som starkölskonsumtionen har bland yngre personer, bör av starköls-

indragning rättigheter kunna användas som ett medel att komma till rätta med exempelvis olämpliga ungdomsmiljöer.

Spörsmål som hänger samman med ölservering återkommer utredningen till i det följande.

i sou 198545 av alkoholdrycker 141

Servering

7.4.2 Slutna sällskap

Utredningens förslag: Tillståndskravet för servering av spritdrycker, vin och starköl till slutna sällskap behålls.

Serveringstillstånd kan, som tidigare nämnts, gälla servering till allmänheten eller till slutet sällskap. Tillstånd att servera allmänheten innefattar också rätt att servera slutna sällskap. Tillstånd som gäller slutet sällskap kan avse antingen ett visst sällskap, såsom klubb, förening, personalgrupp e.d. (klubbrättighet) eller flera olika sällskap (festvåningsrättighet).

Regleringen i LHD innebär att all servering av alkoholdrycker som innefattar försäljning till slutna sällskap är tillståndsbunden. Utanför tillståndstvånget faller exempelvis servering i samband med tillställningar där varje deltagare själv anskaffar drycker eller då s.k. samköp föreligger.

Det har från tid till annan framförts önskemål om att tillståndstvånget för alkoholservering till slutna sällskap borde mjukas upp. Vad som särskilt åsyftats är servering vid personalfester o.d. som äger rum i personalmatsalar, föreningslokaler och liknande samlingslokaler. Det har framhållits att dessa tillställningar inte medför några alkoholpolitiska olägenheter och att de vanligtvis anordnas utan vinstintresse. Tillståndstvånget uppfattas därför som meningslöst, i synnerhet som tillstånd vanligtvis meddelas efter enbart muntlig anmälan till tillståndsmyndigheten och någon egentlig kontroll av verksamheten inte förekommer. Det har ansetts att i varje fall öl borde få serveras utan tillstånd.

Frågan aktualiserades av APU, som föreslog att tillstånd inte skulle krävas vid servering till slutna sällskap vid enstaka tillfällen, under förutsättning att ersättning endast skulle utgå för de verkliga kostnaderna för tillställningen och serveringen inte ingick som led i en rörelse. Beredningsgruppen ansåg sig

å 142 Servering av alkoholdrycker

inte kunna godta förslaget. Det framhölls att ett från undantag tillståndsplikten skulle leda till och gränsdragningsproblem svårbedömbara situationer. framhöll att arbetet Beredningsgruppen med tillstånd till slutna inte är särskilt sällskap betungande för vare sig arrangören eller myndigheterna. Ett skulle undantag underlätta etableringen och försvåra upptäckten av s.k. svarta festvåningar. Departementschefen delade beredningsgruppens uppfattning (prop. 1976/77:108) och ansåg alltså att all servering av alkoholdrycker i princip skulle vara tillståndsbunden.

Under utredningsarbetet har olika framkommit i den uppfattningar berörda frågan. En del länsstyrelser har framhållit att den nuvarande prövningen av slutna sällskap och knappast är meningsfull att, även om varje enskilt ärende inte tar så ärende-

lång tid,

mängden är sådan att den totalt sett kräver arbetsen betydande insats. En majoritet av länsstyrelserna anser dock att tillståndsplikten bör finnas kvar även för slutna framför sällskap, allt med hänsyn till de gränsdragningsproblem som annars skulle uppstå. Liksom APU har man också pekat risken för svarta fest-

på

våningar o.d. Från polishåll liksom av företrädare för restaurangbranschen har det sagts att kraven dem som vill ordna

på

servering till slutna sällskap borde skärpas, bl.a. så att tillstånd bara ges åt rörelser Det med fullständiga restaurangkök. har också ifrågasatts om man inte bör antalet tillfällibegränsa ga tillstånd för en och samma sökande.

Utredningen vill först framhålla att en del av den kritik som har riktats mot nuvarande ordning blir tillgodosedd, om man, som utredningen ämnar föreslå i det följande,

slopar tillståndstvång-

et för servering av öl. Denna typ av alkoholdryck kommer alltså att få serveras fritt såväl till slutna som i andra sällskap samanhang. Därmed bortfaller den del av som

tillståndsprövningen

ofta torde ha uppfattats som särskilt Kvar står meningslös. emellertid en stor mängd ärenden där måste bli summaprövningen risk men som ändå föranleder en hel del arbete. Besparingssynpunkter och intresset av att undvika byråkrati talar för onödig att man mjukar upp tillståndsplikten ytterligare. De alkoholpoli-

Servering av alkohbldrycker 143

tiska skäien för en kontroii gör sig också i aiimänhet mindre starkt gäiiande, när det är fråga om servering ti11 siutna sä11skap.

Som har framhåliits från f1era håli sku11e det eme11ertid uppstå avsevärda gränsdragningsprobiem, om siutna säiiskap undantogs från ti11ståndsp1ikten. Svårigheter uppstår redan när det gäiler att i iagtexten definiera vad som ska11 avses med slutet sä11- Tiilståndsmyndigheterna sku11e också få ta stä11ning til] skap. åtskiiiiga svårbedömda situationer.

Mot en uppmjukning taiar vidare att det redan i dag inte sä11an förekommer att tiiistånd söks ti11 förmån för föreningar 0.d., trots att det i själva verket är fråga om servering ti11 en mera krets av personer. Särskiit i sådana fa11 då samma person öppen eiier sammansiutning gång efter annan ansöker om ti11fä11iga tiilstånd har det ibiand visat sig vara fråga an en affärsmässig nöjesverksamhet med serveringen huvudsakiigen inriktad på aikohoi. Sådana förtäckta serveringsröreiser torde med ai] säkerhet b1i om man släpper på tiiiståndskravet för s1utna vaniigare, Förutom de aikohoipoiitiska nackdeiar som en sådan säliskap. utveckiing sku11e föra med sig sku11e den i hög grad missgynna den seriösa restaurangverksamheten.

De skä1 som eniigt vad som nu har sagts taiar för ett bibehå11ande av tiiiståndspiikten för siutna sä11skap överväger eniigt klart de skäi som kan anföras till förmån för utredningens mening ett slopande. Det finns å andra sidan inte tiilräckiig aniedning att ti11ståndskraven, så att exempelvis endast sökande med skärpa eget restaurangkök skuiie kunna få tiiistånd.

Att iiksom f.n. blir tämiigen summarisk, när

ti11ståndsprövningen

det är om tiilstånd för siutna säiiskap, torde vara ofrån-

fråga

komligt. Det är också angeiäget att ti11ståndsmyndigheterna har så enk1a rutiner som möjiigt i dessa ärenden. Är sökanden känd

för tiliståndsmyndigheten, torde tiiiståndsfrågan ofta kunna

kiaras av per teiefon.

144 Servering av alkoholdrycker

Vad som nu sagts gäller framför allt tillstånd till vid

servering personalfester och liknande tillställningar karak-

av tillfällig tär. Är det fråga om mera permanenta tillstånd till

festvåningar

o.d. finns det anledning att göra en mer omfattande

prövning. Det kan i sådana fall vara befogat att inhämta från

yttrande polismyndighet och kommun. Kan det konstateras att

samma förening eller grupp av personer står bakom ständigt återkommande ansökningar bör tillfälliga tillstånd vägras. Sökanden kan i så fall anmodas att ansöka om helårs- eller

säsongrättighet.

För att den tidigare antydda mot en nera utbredd

utvecklingen illegal restaurangverksamhet skall kunna förebyggas är det

angeläget att de som har hand om tillsynsverksamheten

ägnar uppmärksamhet även åt dem som har fått tillstånd och att

tillfälliga konstaterade missförhållanden snabbt blir rapporterade.

7.4.3 Trafikservering

Utredningens förslag: Den särskilda regleringen för alkoholservering på flygplan, båtar och tåg avskaffas.

Servering av alkoholdrycker på flyg, båt och tåg i inrikes trafik följer i stort sett samma regler som gäller för annan alkoholservering. En viss särreglering förekommer dock. Sålunda får serveringstillstånd inte avse spritdrycker annat än om särskilda skäl föreligger. Vidare förekommer ingen skyldighet för länsstyrelsen att remittera ett ansökningsärende till kommun eller

polismyndighet. För trafikserveringen gäller inte heller de särskilda bestämmelserna om serveringstider.

I fråga om servering på olika trafikmedel i utrikes trafik finns inga regleringar. Detta innebär bl.a. att alkoholservering ombord på passagerarfartyg mellan Sverige och annat nordiskt land eller östersjöstat inte kräver tillstånd av svensk Vidare

myndighet. gäller att vin, starköl och öl får serveras fritt till

passagerare på tåg i internationell trafik.

Servering av alkoholdrycker 145

Begränsningen eniigt LHD av dryckesutbudet vid trafikservering motiverades av departementschefen på föijande sätt.

I likhet med beredningsgruppen anser jag hänsyn ti11 en god ordning på tåg och andra trafikmedel medföra att tiiistånd ti11 trafikservering bör omfatta servering av spritdrycker endast om särskiida skä1 föreligger. Däremot bör regeln om särskiida skä1 inte nödvändigtvis ti11ämpas så strängt som hitti11s har skett då det gä11er fartyg i regu1jär inrikes trafik. Det tidigare kravet på att resan ska11 sträcka sig över ett dygn bör utan oiägenheter kunna mjukas upp. Permanenta rättigheter avseende även

spritdrycker bör dock inte komma i fråga ombord på fartyg i regu1jär skärgårdstrafik. Detsamma bör gä11a passagerarfartyg som inte bedriver reguijär trafik.

I praxis har tiiistånd ti11 servering av spritdrycker i inrikes trafik i första hand kommit att meddeias för ti11fä11ig servering tili slutna säliskap i samband med särski1da evenemang. Tiiistånd tili servering av spritdrycker medges en1igt praxis även för den svenska deisträckan vid kombinerad in- och utrikes båttrafik av

- Strömstad - Oslo. Kravet typ Göteborg på mathå11ning har gjort att tilistånd ti11 servering i inrikes flygtrafik inte har kunnat avse starkare drycker än öl.

En övervägande majoritet av 1änsstyre1serna har förordat ett siopande av den särskiida reg1eringen av trafikserveringen. Det har framhåilits att några särski1da ordningsprob1em, som kan hänföras ti11 denna form av a1koho1servering, inte förekommer och att även servering av spritdrycker därför bör kunna ti11åtas eniigt samma regier som gä11er i övrigt. Liknande synpunkter har framförts av företrädare för såväi AB Trafikrestauranger som tågpersona1en vid Statens järnvägar.

Enligt utredningens mening torde de nuvarande begränsningarna i möjligheten att servera a1koh01 på 01ika trafikmedei inte ha någon större betydeise ur a1koho1po1itisk synpunkt. Med särskiit beaktande av vad som har framförts av företrädare för berörd tågpersonal anser utredningen vidare att några ordningsprobiem

146 Servering av alkoholdrycker

inte behöver befaras, för om särregleringen trafikmedel slopas. Strävandena att uppnå förenklingar i regelsystemet och skapa enhetlighet på serveringsområdet motiverar ett slopande.

Utredningen föreslår alltså att trafikserveringen skall bedömas efter samma grunder som all annan

alkoholservering. De speciella

förhållanden som råder på de flesta trafikmedel medför dock att kraven på exempelvis bör restaurangmässighet tillämpas något annorlunda. Utredningen återkommer till denna fråga i specialmotiveringen. Det bör emellertid redan här att påpekas servering av starkare alkoholdrycker liksom nu bör vara utesluten, om det över huvud taget inte förekommer någon servering av lagad mat.

När det gäller undantaget från bestämmelsen om serveringstider och därmed också - har från stängningstid flera håll hävdats att någon förändring av gällande ordning inte bör ske. Även denna särreglering kan emellertid ifrågasättas. återkommer Utredningen till denna fråga till en allmän i anslutning diskussion om serveringstiderna (se avsnitt 7.5.1).

Av praktiska skäl bör det ej heller i

fortsättningen förekomma

något obligatoriskt remissförfarande när det gäller trafikservering. Detta hindrar inte att

tillståndsmyndigheten ibland kan ha

anledning att höra exempelvis berörda kommuner.

Till frågan om servering på tåg i internationell trafik återkommer utredningen i specialmotiveringen.

Serveringav alkoholdrycker 147

7.4.4 Nöjes- och idrottsplatser

Utredningens förslag: Den särskilda bestämmelse som gäller för alkoholservering vid nöjes- och idrottsplatser upphävs. Den speciella prövning som kan vara befogad med hänsyn till förhållandena vid dessa platser bör i fortsättningen ske inom ramen för den normala - Kravet att ett serve-

tillståndsprövningen. på

ringsställe skall ha restaurangkaraktär innebär att det inte heller i fortsättningen blir möjligt att servera alkoholdrycker i samband med teaterföreställningar o.d.

Tillstånd till servering av alkoholdrycker på nöjes- eller idrottsplatser får - med undantag av tillfälliga tillstånd för slutna sällskap - meddelas endast om särskilda skäl föreligger.

Denna speciella reglering infördes första gången i 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning. Som motivering anfördes bl.a. att det numera på ansvarigt håll torde vara allmänt erkänt att rusdrycksförtäring inte bör tolereras vid idrottstävlingar. Vidare framhölls att rusdrycker i möjligaste mån borde hållas borta från offentliga nöjestillställningar inte minst med hänsyn till ungdomen. Rörande innebörden av begreppen nöjes- och idrottsplats yttrade 1944 års nykterhetskommittê följande: Vad beträffar nöjesplats avses därmed verkliga nöjesfält och dansbanor men ej fritidsområden, såsom parker, bad- och campingplatser. Med idrottsplats menas utom egentliga idrottsanläggningar även hästsportanläggningar, skjutbanor, tennisbanor, golfbanor o.d., däremot inte friluftsbad även om det inrymmer idrottsanläggningar.

Enligt förarbetena borde utskänkningstillstånd endast ges till välskötta restauranger som redan tidigare hade fått tillstånd. I praktiken visade det sig emellertid att denna utgångspunkt för tillståndsgivningen var alltför restriktiv. Möjligheten att erhålla utskänkningstillstånd utvidgades därför under 1960-talet. APU lämnade i sitt slutbetänkande följande redogörelse för den praxis som dittills utbildats på området.

148 Servering av

alkoholdrycker

Restauranger vid egentliga nöjesfält, dansbanor folkparker, och danspalats nekas regelmässigt tillstånd. I en del fall har dock tillstånd lämnats i den formen att får utskänkning äga rum vid de tillfällen då nöjesverksamheten eller dansbanan hålls stängd. Det kan då t.ex. bli vid

fråga om servering middagsmålti-

der på söndagar. av På festplatser typen Liseberg, Gröna Lund och

Parken i Eskilstuna, som inte enbart har karaktären av nöjesfält utan även av (med kulturpark teater, konserter 0.d.), har nya tillstånd ansetts kunna lämnas i viss - För omfattning. restauranger av klass vid travbanor och andra

god hästsportanläggningar

har tillstand brukat lämnas. Detsamma gäller motionsanläggningar utan syfte att anordna för tävlingar publik. Det kan anmärkas att vid golfbanor förekommer i fall åtskilliga serveringstillstånd för vederbörande klubb till klubbens medlemmar och gäster samt till golfspelare som utan att vara medlemmar spelat golf på golfbanan; eftersom golfbanorna ej är för av öppna spel allmänheten faller dessa tillståndsärenden utanför tillämpningen av denna paragraf.

På förslag av APU utvidgades tillståndskravet för servering på

nöjes- och idrottsplatser till att omfatta även öl. Det framhölls

i förarbetena till LHD att

tillståndsgivningen även i fortsätt-

ningen borde vara restriktiv och följa den som redan praxis ut-

bildats på området.

Flera länsstyrelser har framfört önskemål om att de särskilda

bestämmelserna beträffande och nöjes- idrottsplatser skall upphä-

vas. Man anser att till stor del har lagrummet mist sin aktuali-

tet eftersom praxis har utvecklats dithän att tillstånd regel-

mässigt meddelas för exempelvis restauranger vid trav- och golf-

banor.

Enligt utredningens mening har den berörda regeln ett

mycket

begränsat alkoholpolitiskt värde. När det gäller idrottsanlägg-

ningar av annan typ än t.ex. trav- och såsom golfbanor, fotbolls-

arenor 0.d. som bygger sin verksamhet på tillfälliga idrottseve-

nemang, torde möjligheterna att över huvud bedriva en taget per-

manent restaurangrörelse vara Förekomsten av begränsade. denna

typ av restaurangverksamhet är också liten. Att mycket för dessa

fåtal fall ställa en särskild ter upp regel sig inte särskilt

ändamålsenligt. Den speciella prövning som kan vara med befogad

hänsyn till förhållandena vid en kan utan vidare idrottsplats ske

inom ramen för den normala

tillståndsprövningen. Skulle det uppkmnna missförhållanden, kan de de

åtgärdas genom vanliga sanktio-

nerna enligt LHD.

av alkoholdrycker 149 Servering

På nöjesplatser är restaurangverksamheten mer utvecklad och får också i fall anses allmänt accepterad som en del av nöjes-

många

utbudet. utredningens mening föreligger inte heller här Enligt skäl för en särreglering. Självfallet får dock tilltillräckliga ståndsmyndigheten även i dessa fall ta i beaktande de särskilda omständigheter som föreligger och i mån av behov meddela föreskrifter om hur verksamheten skall bedrivas.

föreslår alltså att de undantagsbestämmelser som Utredningen gäller för nöjes- och idrottsplatser upphävs.

En särskild fråga i sammanhanget är huruvida servering av alkoskall tillåtas i teatrar, konserthus och andra likholdrycker nande lokaler i anslutning till olika slag av föreställningar. behandlades av APU, som i sitt slutbetänkande bl.a. redo-

Frågan

för en försöksverksamhet med alkoholservering på ett tjugjorde teatrar i landet under av 1960-talet. Försöksverk-

gotal slutet

samheten fick ett övervägande positivt utfall i den meningen att konstaterade var få. Å andra sidan framfördes betänkolägenheter ligheter mot att medge undantag från principen om tillgång till tillämpning ansågs ha bidragit till att lagad mat, som genom sin vissa miljöer behållits alkoholfria.

APU sig, trots de positiva försöksresultaten, inte kunna

ansåg

föreslå något avsteg från huvudregeln om krav på viss mathållning i samband med alkoholservering. Beredningsgruppen däremot ansåg att från huvudregeln borde kunna tillåtas för servering undantag i teatrar och liknande lokaler om det endast var fråga om serveunder i föreställningarna. Prop. 1976/77:108 utformaring pauser des i enlighet med beredningsgruppens förslag men mötte i denna del motstånd vid riksdagsbehandlingen. Skatteutskottet avstyrkte bifall till förslaget med hänvisning till att alkoholpolitiken borde till att främja alkoholfria miljöer. Riksdagen anslöt syfta sig till vad utskottet anfört.

Frågan har på nytt aktualiserats genom skrivelser till utredningen (se avsnitt 5.3). Med hänvisning till bl.a. resultatet av försöksverksamheten hävdas att alkoholservering, i första hand

150 Servering av alkoholdrycker

vin och öl, bör kunna tillåtas i teatrar och konsertlokaler i samband med föreställningar som vänder till en sig vuxen publik.

Det torde kunna förutsättas att en försäljning av alkoholdrycker i de sammanhang som här kan bli aktuella knappast skulle innebära några problem i nykterhetshänseende. Av rent praktiska skäl kan det inte bli fråga om annat än en blygsam försäljning. Detta visar inte minst resultaten från försöksverksamheten (SOU 1974:91 s. 360). Vid en internationell kan jämförelse också de nuvarande restriktionerna uppfattas som onödig byråkrati.

Strävandena att åstadkomma och förenklingar enhetlighet på serveringsområdet motverkas emellertid om kravet på restaurangmässighet luckras upp genom undantagsbestämmelser. Avsteg från huvudregeln bör därför inte göras om inte starka skäl talar för det. Det kan ifrågasättas om önskemålen om en möjlighet till alkoholservering i samband o.d. är med teaterföreställningar så utbredda att de utgör skäl för en tillräckliga särreglering.

Till detta kommer de gränsdragningsproblem som skulle uppstå för tillståndsmyndigheterna, om det gjordes ett från kravet undantag på mathållning vid servering i teaterlokaler o.d. Tvekan skulle i en del fall kunna redan vid uppstå klassificeringen av den aktuella lokalen. Angelägenheten att så långt möjligt undvika alkoholservering till en yngre publik skulle också ibland det göra nödvändigt med en särskild prövning av varje enskild föreställning i en viss lokal. Det finns därmed risk för ett omfattande merarbete hos berörda instanser.

Sammantagna är omständigheterna enligt utredningens mening sådana att någon särskild för i undantagsregel servering teaterlokaler o.d. inte bör införas.

Servering av alkoholdrycker 151

7.4.5 Föreståndare och ersättare

förslag: Liksom nu skall det vid all servering Utredningens av alkoholdrycker finnas en eller flera personer som har tillsyn över verksamheten. Det särskilda prövningsförfarandet hos länsstyrelsen beträffande föreståndare och ersättare slopas dock.

Vid all servering av alkoholdrycker skall det finnas en föreståndare som övervakar verksamheten. Föreståndare skall ha en eller flera ersättare. Är tillståndshavaren en enskild person, kan han själv vara föreståndare eller ersättare. I annat fall skall föreståndare och ersättare vara godkända av länsstyrelsen. Godkännande krävs dock inte vid enbart ölservering.

Ansvaret för att föreståndare eller ersättare finns på plats åvilar tillståndshavaren, som också har skyldighet att till länsstyrelsen anmäla byte av föreståndare eller ersättare. Serveringsrätten får inte utövas, om godkännande saknas eller utsedd person inte är närvarande på serveringsstället.

Samma krav på lämplighet som ställs upp för tillståndshavaren också för föreståndare och ersättare. Någon prövning av gäller föreståndares och ersättares ekonomiska lämplighet görs dock inte i praktiken.

Ett godkännande av föreståndare eller ersättare kan återkallas, om serveringen bedrivs på ett sätt som strider mot bestämmelserna i LHD eller meddelade föreskrifter eller om förutsättningarna för tillstånd inte längre föreligger.

Det har från åtskilliga länsstyrelser ifrågasätts om det är nödatt bibehålla kravet på att tillståndsmyndigheten skall vändigt pröva och godkänna föreståndare och ersättare. Det anses att en noggrann prövning av sökanden är tillräcklig, eftersom denne under alla omständigheter har ansvaret för att alkoholserveringen sköts på ett tillfredsställande sätt.

152 Servering av alkoholdrycker

Det har å andra sidan från flera hävdats att den länsstyrelser särskilda prövningen av framför allt föreståndare bör kvarstå för att säkerställa att branscherfarenhet finns på varje serveringsställe. Det har också framhållits att bidrar till att prövningen motverka etablering av icke seriösa företag i restaurangbranschen.

Antalet ärenden som gäller godkännande och av föreståndare byte eller ersättare är varje år betydande. Om man bortser från de ärenden som rör tillfälliga serveringstillstånd, denna utgör ärendegrupp vid vissa länsstyrelser en tredjedel eller mer av den totala mängden tillståndsärenden. Stora variationer förekommer dock. Avsevärda skillnader också när det tidsföreligger gäller åtgången i varje enskilt ärende.

Det sagda innebär att ej resurser skulle kunna obetydliga friställas, totalt sett, om denna typ av ärenden bort. Ett togs avskaffande ligger också i linje med önskemålet i om förenklingar det alkoholpolitiska regelsystemet. Starka skäl talar således för ett slopande av kravet på i länsstyrelsens godkännande dessa

frågor.

Det är i och för sig angeläget att det vid av alkoholservering drycker alltid finns en eller flera personer närvarande som har tillsyn över serveringen och som har om tillräckliga kunskaper alkohollagstiftning m.m. Enligt utredningens bör det uppfattning emellertid kunna läggas på tillståndshavaren att se till att förhållandena på denna punkt är tillfredsställande. I den mån han inte själv kan närvara vid bör han alltså serveringen utse andra ansvariga personer i sitt ställe och därvid förvissa om att sig de har behövliga och även i är kunskaper övrigt lämpliga. Det får sedan kontrolleras i samband med tillsynen att tillståndshavaren uppfyller de nu berörda skyldigheterna. Anträffas inte

någon

person som ansvarar för eller kan den inte serveringen ansvarige anses lämplig, får sanktioner vidtas mot tillståndshavaren. Dessutom kan naturligtvis all drabbas av serveringspersonal påföljd när en straffsanktionerad lagbestämmelse om servering har åsidosatts.

- 153 Servering av alkoholdrycker

föreslår alltså att det i lagen alltjämt skall finnas . Utredningen bestämmelser om att det vid all servering av alkoholdrycker skall finnas en eller flera närvarande som har tillsyn över personer verksamheten och som är lämpliga för sin uppgift. Däremot föreslås att det särskilda prövningsförfarandet hos länsstyrelsen beträffande föreståndare och ersättare skall slopas.

Att, som har föreslagits från vissa länsstyrelser, ersätta prövmed ett förfarande som innebär att utsedda föreningsförfarandet ståndare anmäls och registreras hos länsstyrelsen skulle innebära ett icke obetydligt administrativt arbete som inte kan anses fördelarna med en sådan ordning. Utredningen vill därför uppväga inte föreslå något anmälnings- och registreringssystem.

7.5 Serveringens bedrivande

LHD innehåller en rad bestämmelser som rör bedrivande av alkoholav dem har redan berörts i det föregående. Hit servering. Några hör bestämmelserna om att föreståndare eller ersättare skall vara närvarande vid serveringen och att lagad mat skall finnas att tillgå. Andra regler, nämligen de som handlar om serveringstider och om självservering och uppmaning till förtäring, kommer att behandlas i särskilda avsnitt i det följande. I övrigt anser att om serveringens bedrivande bör kvarstå i utredningen reglerna huvudsak oförändrade. Några av reglerna återkommer utredningen till i specialmotiveringen.

Det finns emellertid anledning att här beröra några centrala bestämmelser som rör såväl detaljhandel som servering. Hit hör bestämmelserna om att all försäljning enligt LHD skall skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras och att den som tar med försäljning av drycker skall se till att befattning ordning, nykterhet och trevnad råder på försäljningsstället. Dessa regler är visserligen allmänt hållna men har betydelse bl.a. som vägledning vid tillsynsarbetet. De bör därför finnas kvar i lagen. Som utredningen återkommer till i ett följande avsnitt bör bestämmelserna liksom f.n. gälla inte bara vid handel med starkare alkoholdrycker utan också vid försäljning och

154 Servering av _

alkoholdrycker

servering av öl. För att ingripande lättare skall kunna ske vid förtäring av medhavd alkohol o.d. bör på restauranger bestämmelserna vidare liksom i dag omfatta försäljning av alkoholfria drycker.

Enligt en annan allmän bestämmelse skall vid detaljhandel med alkoholdrycker och vid alkoholservering alkoholfria findrycker nas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Vid utredningens diskussioner med företrädare för nykterhetsrörelsen nar det sagts att och andra inte restaurangägare sällan brister när det gäller iakttagandet av denna regel. Utredningen vill med anledning därav framhålla vikten av att den som bedriver alkoholservering inte bara ser till att alkoholfria finns i drycker sortimentet utan också presenterar utbudet ett attraktivt

på

sätt. Vidare är det naturligtvis att det angeläget finns ett tillräckligt varierat utbud av alkoholalternativ och att prissättningen inte avskräcker från Här har även inköp. systembolaget liksom bryggerinäringen ett ansvar.

Enligt utredningens uppfattning bör bestämmelsen om till

tillgång

alkoholfria drycker kvarstå oförändrad i lagen. Det kan finnas anledning för dem smn har hand om tillsynsverksamheten att ägna ökad uppmärksamhet åt regelns tillämpning.

7.5.1 Serveringstider m.m.

Utredningens förslag: Servering av spritdrycker, vin och starköl skall enligt få huvudregeln påbörjas klockan 11 i stället för som i dag klockan 12. för Tidpunkten serveringens avslutande skall även vara klockan i fortsättningen 01 med möjlighet för länsstyrelsen att förlänga tiden i det särskilda fallet.

serveringen av alkoholdrycker har alltsedan 1855 års reform be-

gränsats genom särskilda regler om serveringstider. 1954 Enligt års fick

rusdrycksförsäljningsförordning allmän servering av

spritdrycker, vin och starköl inte före klockan 12

påbörjas på

sou 193515 Servering av alkoholdrycker 155

vardagar och före klockan 13 på sön- och helgdagar. Serveringen skulle avslutas senast klockan 22, om inte länsstyrelsen förordnat om annan tid. Servering av öl fick ske mellan klockan 07 och 22.

Mot bakgrund av att det hade förekommit en omfattande dispensgivning, särskilt vad gällde tidpunkten för serveringens avslutande, föreslog APU att serveringstiderna skulle förlängas. APU förordade sålunda att servering av de starkare alkoholdryckerna skulle få ske mellan klockan 12 och 24.

Vid remissbehandlingen av APU:s förslag framfördes önskemål om ett avskaffande av tidsregleringen. Beredningsgruppen framhöll dock att en avveckling av regleringen kunde medföra alkoholpolitiska olägenheter och föreslog i likhet med APU en fortsatt lagreglering. Serveringstiderna ansågs dock böra anpassas till vad som faktiskt gällde för flertalet restauranger. Enligt beredningsgruppen borde därför tidpunkten för serveringens avslutande generellt bestämmas till klockan 01. I likhet med APU ansåg beredningsgruppen att spritdrycker, vin och starköl skulle få serveras från klockan 12 och öl från klockan 07.

Beredningsgruppens förslag godtogs i huvudsak. I propositionen (prop. 1976/77:108) föreslogs dock att serveringstiden för öl alltjämt skulle vara 07-22. Regeln att servering av öl skall avslutas senast klockan 22 är numera upphävd (prop. 1984/85:44). De nu gällande bestämmelserna om serveringstider har därför följande utformning.

Servering av öl får påbörjas tidigast klockan 07 och servering av andra alkoholdrycker tidigast klockan 12. All servering av alkoholdrycker skall avslutas senast klockan 01. Serveringstiderna gäller för såväl allmän servering som servering till slutna sällskap. Tillståndsmyndigheten får liksom tidigare förordna om andra tider. Bestämmelserna gäller inte vid trafikservering.

Vid utredningens kontakter med företrädare för olika myndigheter och organisationer har framkommit att bestämmelserna om serve-

156 Servering av alkoholdrycker

ringstider fyller en viktig funktion genom att nmtverka nykterhets- och ordningsproblem, inte minst runt i omgivningarna restaurangerna. Från företrädare för såväl som restaurangbranschen de restauranganställda har framhållits att det från arbetsmiljösynpunkt är väsentligt att en viss bibehålls. Det tidsreglering har emellertid från flera håll framförts önskemål mn en bättre anpassning av bestämmelserna till rådande förhållanden. Krav

på

en striktare tillämpning av undantagsbestämmelsen har också förts fram.

Vad särskilt gäller den tidpunkt får då alkoholservering påbörjas har det från flera håll, bl.a. från en rad länsstyrelser, uttryckts önskemål så att av om en tidigareläggning servering spritdrycker, vin och starköl blir redan från möjlig den tidpunkt då restaurangernas lunchservering normalt börjar. Den nuvarande regleringen på denna punkt uppfattas, inte minst bland restaurangpersonalen, som onödigt byråkratisk och föga meningsfull.

Enligt utredningens mening är behovet av enhetliga på regler alkoholområdet särskilt när det bestämmelser om

påtagligt gäller

serveringstider. Det är också angeläget att undvika till synes godtyckliga klockslag.

Vad först gäller tidpunkten för serveringens början bör beaktas att konsumtionen av alkoholdrycker på restaurang till övervägande del sker på kvällstid. Det finns att ingen anledning befara att konsumtionsmönstret skulle förändras märkbart, om det blev möjligt att servera alkohol tidigare än i dag. Alkoholpolitiska skäl talar alltså inte med större för att man bör någon styrka behålla den nuvarande tidpunkten klockan 12. Däremot talar intresset av att undvika onödiga restriktioner för en viss uppluckring.

Vilken tidpunkt som i så fall bör väljas kan diskuteras. I Finland har nyligen föreslagits som innebär att en lagändring alkoholservering blir tillåten från klockan 11. Ett motsvarande förslag nar förts fram av SHR. Med en sådan regel uppnår man att alkoholservering alltid kan ske under normal lunchtid. En annan

& Serveñng avcdkoholdrycker 157

lösning är att välja samma tid som den då det är möjligt att inhandla alkoholdrycker i systembolagets butiker, dvs. klockan 09. Fråga uppstår emellertid då om samma tidpunkt bör gälla under sådana dagar då Systembolagets butiker är stängda.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för att man går fram med en viss försiktighet och nöjer sig med att låta servering av spritdrycker, vin och starköl börja klockan 11. Frågan om tidigaste tidpunkt för servering av öl kommer att tas upp i ett senare avsnitt.

Liksom hittills bör länsstyrelsen ha möjlighet att i det enskilda fallet förordna om andra tider för serveringens påbörjande. Här får hänsyn bl.a. tas till serveringsställets karaktär och belägenhet. Det kan också finnas anledning att i en del fall överväga ett senare klockslag för sön- och helgdagar.

Vad beträffar tidpunkten för serveringens avslutande anses på de flesta håll att gällande bestämmelser är godtagbara. Uttalade önskemål om alkoholservering efter klockan 01 finns bara i fråga om de större tätorterna. Där medges i många fall också servering till klockan 02 eller 03, under förutsättning att serveringen inte förorsakar ordningsproblem eller andra olägenheter i närheten av restaurangen.

Den dispensgivning som sålunda förekommer synes inte ha lett till några påtagliga alkoholpolitiska problem. I många fall har restaurangerna f.ö. inte utnyttjat den medgivna förlängningen av serveringstiden fullt ut. Det har emellertid från restaurangnäringens sida framnållits att enhetlighet i dispensgivningen bör eftersträvas, så att konkurrenssituationen inte påverkas genom beslut om olika serveringstider. Från polisháll har också understrukits att det från ordningssynpunkt är angeläget att restauranger inom samma område stänger samtidigt.

Enligt utredningens mening talar både alkoholpolitiska skäl och ordningssynpunkter för att man i lagen har en regel som inte tillåter alltför sen alkoholservering. De särskilda förhållanden

158 Servering av alkoholdrycker SOU 1935:15

som kan motivera en förlängning av serveringstiden får beaktas genmn dispensgivning. Vad som har förekommit under utredningsarbetet ger vid handen att den nuvarande gränsen, klockan 01, är väl avvägd. Denna gräns bör alltså behållas, med möjlighet för länsstyrelsen att i det särskilda fallet bestämma en annan tid för serveringens upphörande. Vid dispensgivningen bör bl.a. beaktas vad som har sagts från bransch- och polishåll om angelägenheten av att så långt möjligt låta samma tider gälla för restauranger inom samma område.

Som tidigare nämnts är den s.k. trafikserveringen inte underkastad några särskilda regler om serveringstider. Det har ifrågasatts om det inte borde införas en tidsreglering även för denna form av servering. Bl.a. har påpekats att en sådan reglering skulle underlätta tillståndsgivningen för sådana fartyg som har ordinär serveringsverksamhet vid kaj under vinterhalvåret. Enligt utredningens mening talar emellertid övervägande praktiska skäl för att bibehålla den nuvarande ordningen. De påtalade problemen torde utan olägenhet kunna lösas genmn att länsstyrelsen meddelar tidsbegränsade tillstånd.

I LHD finns f.n. en särskild regel om stängningstid, som innebär

1 att varje serveringsställe skall vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång. Denna regel har framför allt från polishåll ansetts vara av värde. Även de övriga myndigheter och organisationer som utredningen har varit i kontakt med har i allmänhet godtagit regeln. Utredningen förordar därför att regeln om stängningstid behålls.

7.5.2 Självservering m.m.

Utredningens förslag: Bestämmelserna om självservering och servering i drinkbar upphävs. Vidare slopas det s.k. animeringsförbudet.

Servering av alkoholdrycker 159

Självservering av spritdrycker, vin och starköl får enligt gällande lag bedrivas endast efter särskilt medgivande av länsstyrelsen. Under denna regel faller sådana fall då gästerna själva vid serveringsdisk eller liknande tar flaskor eller fyllda glas och sedan betalar i kassa.

Enligt utredningens mening utgör bestämmelsen ett exempel på onödig detaljreglering. Det bör i princip kunna anförtros åt tillståndshavaren att själv avgöra under vilka former serveringen skall bedrivas. I allmänhet torde ordningssynpunkter 0.d. föranleda tillståndshavaren att välja andra former för alkoholservering än självservering. Om emellertid självservering tillåts och detta vållar missförhållanden, bör detta kunna åtgärdas inom ramen för den allmänna tillsynsverksamheten.

Servering av alkoholdrycker i drinkbar får enligt gällande ordning ske endast om servering samtidigt bedrivs i annan del av serveringslokalen. Undantagna från denna regel är sådana hotell där flertalet gäster har inackordering med helpension (turisthotell).

Utredningen har i ett tidigare avsnitt (7.3.3) föreslagit ett slopande av de särskilda bestämmelserna om inrättande av drinkbar. Även den nu aktuella bestämmelsen bör enligt utredningens mening utan olägenhet kunna utgå. Bestämmelsens syfte att begränsa en renodlad dryckesservering får anses tillräckligt tillgodosett genom kravet på att det vid servering av spritdrycker, vin och starköl skall finnas lagad mat att tillgå. Självfallet bör dock tillsynsmyndigheterna även i fortsättningen beakta de särskilda olägenheter som kan uppkomma i samband med servering i drinkbar.

LHD innehåller f.n. ett uttryckligt förbud mot åtgärder som syftar till att förmå en restauranggäst till inköp av alkoholdrycker. Ett sådant animeringsförbud fanns även enligt tidigare gällande lagstiftning. I prop. 1976/77:108 konstaterades att bestämmelsen hade fått liten praktisk tillämpning. Det ansågs dock att

160 Servering av alkoholdrycker

det från alkoholpolitisk synpunkt inte var utan

betydelse att möjlighet fanns till ingripande med stöd av bestämmelsen.

Animeringsförbudet har ofta kritiserats, såväl före som efter tillkomsten av gällande lag. Det har härvid att

gjorts gällande även självklara serviceåtgärder från

restaurangägarens sida kan uppfattas som försök att förmå till

gästen inköp av alkoholdrycker. Vanliga från

förfrågningar serveringspersonalen om ytterligare alkoholdrycker önskas före serveringstidens anses

utgång

dock inte strida mot förbudet.

Enligt utredningens uppfattning torde bestämmelsen

om animeringsförbud sakna nämnvärd

alkoholpolitisk betydelse. Med hänsyn härtill och då bestämmelsen, vad som har

enligt framkommit, kan vålla praktiska problem bör den

i tillämpningen utgå. Skulle det förekomma ett otillbörligt utbjudande av

alkoholdrycker på ett serveringsställe, får sanktioner även här vidtas inom ramen för

tillsynssystemet.

sou 1985:15

8 HANDEL MED ÖL

Försäljning och servering av öl (klass Utredningens förslag: II) skall i fortsättningen få ske utan särskilt tillstånd. I huvudsak behålls dock de restriktioner som gäller själva ölhantet.ex. åldersgränsen 18 år. Vidare införs en möjlighet att ringen, vid missförhållanden förbjuda fortsatt försäljning eller servering av öl.

Detaljhandel med öl får bedrivas av Systembolaget - en möjlighet som dock inte - och av den som har meddelats särskilt utnyttjas tillstånd. Tillstånd meddelas bara den som säljer matvaror av visst sortiment eller tillverkare av öl, lättöl eller läskedrycker. I tillståndsärenden skall länsstyrelsen pröva sökandens lämplighet att handha försäljningen. Om inte tillståndshavaren själv förestår och övervakar verksamheten, har han skyldighet att utse en föreståndare och ersättare för denne. Tillståndshavaren svarar för att föreståndare och ersättare är lämpliga för uppgiften. särskilt från länsstyrelsens sida av dessa Något godkännande personer krävs inte.

I ansökningsärenden rörande detaljhandel med öl infordrar länsstyrelsen vanligtvis personbevis och bevis om firmaregistrering samt handlingar som utvisar att sökanden har dispositionsrätt till Lokalen skall också vara godkänd för försäljningslokalen. Sökanden får vidare lämna uppgift om varulivsmedelshantering. sortimentets I enstaka fall görs en inspektion av sammansättning. remiss till kommunen eller berörda försäljningslokalen. Någon krävs inte. För att kontrollera den sökandes lämpligmyndigheter het brukar länsstyrelsen dock i de flesta fall höra kronofogdeoch polismyndigheter.

Partihandel med öl får bedrivas av den som har tillstånd till med öl och, efter särskilt tillstånd, av den som detaljhandel bedriver partihandel med matvaror eller alkoholfria yrkesmässigt drycker eller yrkesmässigt inför öl till landet.

162 fiandelrned öl

Även servering av öl är tillståndsbunden. Prövningen av ansökningar om serveringstillstånd för öl är i huvudsak densamma som gäller för övriga alkoholdrycker. Länsstyrelsen skall alltså bedöma sökandens lämplighet, behovet av serveringen och lokalernas tjänlighet för ändamålet. Något krav att på rörelsens matförsäljning skall utgöra en betydande del av totalomsättningen föreligger dock inte. Lagad mat skall emellertid finnas att tillgå, om inte särskilda skäl föreligger.

Länsstyrelsen har skyldighet att höra vederbörande kommun och polismyndighet när det gäller servering av öl som inte är tillfällig. Kommunen har här liksom i övriga ärenden om serveringstillstånd vetorätt. Vidare att det gäller vid servering av öl skall finnas en föreståndare, som har tillsyn över verksamheten, och att det även skall finnas ett behövligt antal ersättare. Personerna skall vara för sin lämpliga uppgift, men lämpligheten behöver inte prövas av länsstyrelsen.

För all handel med öl gäller i princip samma inskränkande regler som för försäljning av övriga alkoholdrycker. Regeln om att omyndiga ej får bedriva försäljning medför av alkoholdrycker således att personer under 18 år inte kan få tillstånd till parti- eller detaljhandel med öl eller till servering av öl. Vidare får vid detaljhandel och servering öl inte säljas eller lämnas ut till den som inte fyllt 18 år eller är märkbart av alkohol

påverkad

eller annat berusningsmedel. Öl får inte heller som gåva eller lån överlämnas till en omyndig person.

Skulle försäljning av öl föranleda i olägenheter fråga an ordning, nykterhet eller trevnad kan länsstyrelsen återkalla tillståndet eller meddela Vidare varning. kan särskilda föreskrifter meddelas.

Före den 1 januari 1985 gällde vissa särskilda tidsbegränsningar för ölförsäljning i detaljhandeln liksom för servering av öl. Försäljning fick endast ske vardagar mellan kl. 08 och 20. Denna tidsbegränsning har numera upphävts (prop. 1984/85:44, SkU 13,

Handel med öl 163 sou 1985:15

har för öl utökats från kl. rskr 36). Samtidigt serveringstiden 01. Som skäl för uttalades bl.a. att de 22 till lagändringarna fick anses ha haft ringa alkoholdittillsvarande begränsningarna också att konsumtionen av öl politisk betydelse. Det pekades på hade minskat under senare år.

Det har från flera håll framförts önskemål om en ytterligare handeln med öl. Riksuppmjukning av de bestämmelser som reglerar har således vid flera tillfällen haft att behandla förslag dagen av tillståndskravet för servering av öl i personalom slopande lokaler. Under åberopande främst av att matsalar och liknande hela är att föredra har

enhetliga regler på serveringsområdet

emellertid förslagen inte godtagits.

i sin att tillståndskravet för detaljhan- RRV föreslår utredning helt avskaffas. En motsvarande indel med öl nüukas upp eller har kommit fram vid enkätundersökningen. En majoritet ställning har sålunda förordat ett slopande av tillav länsstyrelserna ståndskravet för såväl parti- och detaljhandel som servering. kontakter som utredningen har haft med olika Även vid de direkta har man från flera håll uttryckt den kommuner och myndigheter att ölrestriktionerna bör kunna nüukas upp. Det har uppfattningen hävdats att alkoholpolitiska olägenheter inte kunnat

bl.a. några

uppmärksammas i samband med ölförsäljningen.

har dock mot ett avskaffande av till- Vissa kritiska röster höjts Det har bl.a. framhållits att en ökning av antalet

ståndstvånget.

försäljningsställen kan medföra ordnings- och nykterhetsproblem, Det befaras att kvällsöppna inrättframför allt bland ungdomen. kan erhålla tillstånd, kommer att helt ningar, som i dag inte Från sida

inriktas på ölförsäljning. nykterhetsorganisationernas

har att man i varje fall först bör avvakta erfarenheterna sagts ändringarna av försäljnings- och serveav de nyligen genomförda innan ytterligare reformer övervägs. ringstiderna,

I samband med mellanölsförbudet ökade försäljningen av öl (klass avstannade dock redan i slutet II) markant. Försäljningsökningen och sedan dess har försäljningen gått ner år från av 1970-talet

164 Handel med öl

år. De av skolöverstyrelsen och SIFO årligen genomförda alkohol-

vaneundersökningarna visar en minskad ölkonsumtion även bland ungdomsgrupperna. Utvecklingen innebär att klass II-ölet inte har kommit att ersätta mellanölet som sällskapsdryck. Delvis torde detta hänga samman med en förändring i ungdomars allmänna in-

ställning till alkoholbruk. En annan bidragande orsak till den ur

alkoholpolitisk synpunkt gynnsamma kan antas vara utvecklingen den kraftigt minskade reklamen och marknadsföringen av alkoholdrycker som föranletts området. av lagstiftningen på Det kan inte heller bortses från att öl klass II relativt sett är väsentligt alkoholsvagare än mellanölet och därmed också mindre lockande att dricka i berusningssyfte.

Det kan mot bakgrund av den gynnsamma utvecklingen ifrågasättas om det är alkoholpolitiskt motiverat att bibehålla restsamtliga riktioner för ölhanteringen. Ett avskaffande av

tillståndstvånget

skulle medföra betydande lättnader för tillämpande myndigheter. Även om den sammanlagda handläggningstiden i varje enskilt till-

ståndsärende kan antas vara förhållandevis liten, medför tillståndsprövningen totalt sett ett inte arbete. oväsentligt Särskilt gäller detta med deras serveringsärendena krav på remissförfarande. Det kan om inte ifrågasättas resurserna skulle användas bättre, om de i högre grad koncentrerades sådana på ärenden som gäller alkoholstarkare drycker. Som utredningen senare återkommer till är det också angeläget att flytta en del resurser från tillstånds- till tillsynsverksamheten.

Viss hänsyn bör också tas till att det i dag mycket sällan inträffar att en begäran om tillstånd till ölförsäljning eller ölservering avslås. Även detta gör att det kan

ifrågasättas om

tillståndsförfarandet är meningsfullt.

Antalet försäljningsoch serveringsställen som i dag tillhandahåller öl är trots till begränsningen matvaruhandlare resp. natserveringar mycket stort. Som tidigare nämnts får försäljningen numera bedrivas även under kvällstid och på sön- och helgdagar. Någon nämnvärd begränsning i tillgängligheten förekommer allzså i

praktiken inte. Avskaffas är det

tillståndstvånget, i och fö sig

Handel med öl 165

sannolikt att antalet försäljningsställen ökar, så att öl exempelvis säljs i vissa kiosker eller på en del bensinstationer. Det är emellertid knappast troligt att ett ökat antal försäljningsställen kommer att medföra ordnings- eller nykterhetsproblem. Inte heller torde det behöva befaras att ölet blir en vara som dominerar utbudet i en försäljningsrörelse.

De fördelar som står att vinna genom minskad byråkrati och resursinbesparingar motiverar enligt utredningens mening att ölhanteringen får ske under friare former. I och för sig är det möjligt att införa en differentiering, så att man exempelvis låter servering av öl få ske utan tillstånd i personalmatsalar och liknande lokaler. En sådan reglering skulle emellertid medföra gränsdragningsproblem och även i övrigt komplicera tillämpningen. Ett bättre alternativ är att åtminstone tills vidare slopa tillhelt och hållet. Det finns därvid inte någon

ståndsprövningen

anledning att göra skillnad mellan å ena sidan parti- och detaljhandel och å andra sidan servering, utan avskaffandet av tillståndstvånget bör avse samtliga försäljningsformer.

Det förhållandet att försäljning och servering av öl bör kunna ske utan särskilt tillstånd betyder inte att alla andra restriktioner skulle vara överflödiga. Tvärtom är det angeläget att behålla nuvarande åldersgränser. För öl liksom för exempelvis andra alkoholdrycker bör alltså gälla att servering endast får ske till den som har fyllt 18 år. Samma åldersgräns bör tillämpas för försäljning av öl inom detaljhandeln. Skulle försäljning eller servering ske till yngre personer, bör liksom i dag straffkunna användas. Att även andra sanktioner bör

rättsliga påföljder

kunna tillgripas återkommer utredningen strax till.

För ölförsäljning liksom för annan försäljning av alkoholdrycker är det också att behålla de allmänna kraven på att förviktigt säljningen skall skötas på ett sådant sätt att skador så långt förhindras och så att ordning, nykterhet och trevnad möjligt råder på försäljningsstället. Däremot kan det ifrågasättas om man bör ha kvar särskilda tidsbegränsningar. Det framgår av vad

några

som förut har sagts att detaljhandel med öl redan i dag får ske

166 Handel med öl

under samma tider som gäller för handel i allmänhet och att hinder mot servering i princip bara mellan kl. 01 och föreligger 07. Det ter sig inte särskilt angeläget ur vare eller sig nykterhetsordningssynpunkt att ha kvar denna I enkelhetens tidsbegränsning. intresse föreslår utredningen därför att särskilda tids-

några

gränser inte skall gälla för ölhanteringen.

Även om försäljning och av öl inte medför servering samma risker från bl.a. nykterhetspolitiska som starkare alkoholsynpunkter drycker är det viktigt att de som sköter tillsynsverksamheten på alkoholområdet även ägnar uppmärksamhet åt Inte ölhanteringen. minst gäller detta för det fall att antalet försäljningsställen ökar. Skulle missförhållanden framkomma bör det, som utredningen nyss antydde, finnas möjlighet att tillgripa även andra sanktioner än Efter modell av vad som f.n. de straffrättsliga. gäller i fråga om försäljning av alkoholfria drycker bör den som säljer eller serverar öl kunna meddelas eller varning förbjudas fortsätta verksamheten. Vidare bör det kunna meddelas föreskrifter om försäljningens eller serveringens bedrivande. För att man skall kunna förhindra att verksamheten i en annan fortgår persons namn bör det vidare vara möjligt att låta ett förbud avse den lokal där försäljningen eller har serveringen bedrivits. Förbudet bör tidsbegränsas och bör, efter modell av vad som gäller för näringsförbud enligt konkurslagen, kunna avse högst fem år.

Det kan diskuteras om man inte, för att underlätta tillsynsverksamheten, bör införa ett anmälningsförfarande som skulle innebära att den som har för avsikt att eller servera sälja öl också skall anmäla detta med angivande av bl.a. eller serveförsäljningsringsstället. Som har påpekats från flera håll skulle emellertid ett sådant anmälningsförfarande i hög grad begränsa värdet av de förenklingar och besparingar som ett slopande av

tillståndspröv-

ningen skulle innebära. Utredningen vill därför inte förorda en sådan ordning.

Det bör understrykas att en för förutsättning att tillståndsprövningen på ölområdet skall kunna avskaffas är att marknadsföringen av öl inte ändras så att den blir mera

påträngande e.d. I annat

Handel med öl 167

fall finns det risk för att ölkonsumtionen, särskilt bland yngre

ökar ett icke önskvärt sätt. Utredningen har emellpersoner, på ertid inte funnit anledning befara att någon sådan ändring i marknadsföringen kommer att ske. Det finns också goda möjligheter att inskrida mot otillbörlig marknadsföring av såväl öl som andra alkoholdrycker med stöd av den särskilda lagen i ämnet (1978:763).

av att så långt möjligt motverka ett ölmissbruk Angelägenheten oland ungdomar talar för att tillsynen i första hand ägnas åt sådana försäljnings- och serveringslokaler som i större utsträck-

besöks av yngre personer. Hit hör diskotek o.d. och även ning kiosker och andra försäljningsställen som ligger nära skolor. Det kan vara av värde att de som har hand om tillsynsverksamheten samarbetar med bl.a. skolmyndigheter, fritidsförvaltningar och föräldraföreningar.

Avslutningsvis vill utredningen understryka vikten av att den allmänna utvecklingen på ölområdet följs med uppmärksamhet. Skulle, mot vad utredningen har förmodat, ett slopande av tillståndskravet föra med sig missförhållanden i alkoholpolitiskt avseende, får en lagändring övervägas på nytt.

SÖU 1985:15

9 TILLSYN OCH KONTROLL

En viktig del av det är alkoholpolitiska regelsystemet tillsynsverksamheten. Det är självfallet att handeln med alkoangeläget holdrycker övervakas effektivt så att missföralkoholpolitiska hållanden snabbt kan åtgärdas. Berörda har myndigheter därför getts stora befogenheter när det att kontrollera gäller verksamheten. Såväl administrativa sanktioner som straffrättsliga kan tillgripas i åtskilliga situationer. I förarbetena till LHD har dock framhållits att skall tillsynsverksamheten inriktas på främst rådgivande och förebyggande insatser och att

tvångsmedel

endast skall komma till begränsad användning.

Utredningen kommer i det följande att närmare diskutera omfattningen och inriktningen av tillsynsverksamheten samt vissa andra närliggande frågor. Det kan emellertid redan här nämnas att det inte har framkommit skäl för större av några förändringar nuvarande ordning.

9.1 Regional och lokal tillsyn

Utredningens förslag: Tillsynsverksamheten bör bedrivas på i stort sett samma sätt som hittills. Den behöver dock byggas ut. Det är också viktigt att inte inspektionsverksamneten eftersätts. Ett ökat kommunalt är önskvärt. deltagande

Den regionala och lokala tillsynen av alkoholhanteringen enligt LHD skall skötas av socialnämnder länsstyrelser, och polismyndigheter. Länsstyrelsen har huvudansvaret och har ensam befogenhet att vidta sanktioner. socialnämnder och polismyndigheter har skyldighet att till länsstyrelsen om sådana rapportera förhållanden som kan ha betydelse för Vidare tillsynen. åligger det kronofogdemyndigheterna att underrätta när en tilllänsstyrelsen ståndshavare brister i sin att betala skatter skyldighet eller socialavgifter. På begäran av länsstyrelsen skall också skattemyndigheter och andra myndigheter som uppbär eller driver in

Tillsyn och kontroll 169

skatter eller avgifter lämna uppgifter som länsstyrelsen behöver för tillsynen.

Länsstyrelsernas tillsynsskyldighet fullgörs på likartat sätt i de olika regionerna. Vissa skillnader förekommer dock, främst beroende på olikheter i restaurangstruktur och restaurangtäthet. I viss mån kan också skönjas olikheter i länsstyrelsernas samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.

Normalt skiljer länsstyrelserna på s.k. inre och yttre tillsyn. Med inre tillsyn avses kontroll av uppgifter från olika myndigheter, främst i frågor av ekonomisk art. Vidare undersöks företa-

genom tertialrapporter från tillståndsgens försäljningssiffror havarna. Till den inre tillsynen räknas också en fortlöpande

av restaurangernas marknadsföring i annonser o.d. Den övervakning yttre tillsynen fullgörs genom inspektioner av försäljningsställena. Inspektionerna företas såväl dag- som kvällstid och i stor utsträckning i samråd med kommunerna och polismyndigheterna.

Det har påpekats från flera håll att tillsynsarbetet väsentligt förändrats sedan rapporteringsskyldignet år 1982 infördes för kronofogde- och skattemyndigheter. Arbetet har mer och mer kommit att inriktas på att avslöja ekonomiska oegentligheter och den renodlat alkoholpolitiska fältverksamheten har fått en mindre framträdande roll. Av de uppgifter som lämnats från länsstyrelserna framgår att inspektionsverksamheten utgör ca en tiondel av alkoholhandläggarnas totala arbetstid. Tidsåtgången för det totala tillsynsarbetet överstiger inte hos någon länsstyrelse 30 procent av arbetstiden (oftast endast 10-20 procent).

Det anses allmänt från länsstyrelsehåll att tillsynsverksamheten är mycket betydelsefull och att den utgör en viktig del av alkoholhandläggarnas arbetsuppgifter. Det påpekas också att tillsynsarbetet ger kunskaper och erfarenheter som är till stor nytta i den övriga verksamheten. Från flera kommuner har framhållits att övervakningen av alkoholhandeln är ett viktigt led i den sociala fältverksamheten, inte minst när det gäller strävandena att motverka alkoholmissbruk hos ungdomar.

170 Tillsyn och kontroll

Någon egentlig kritik mot den nuvarande uppläggningen av tillsynsverksamheten har inte förts fram. Däremot anses det allmänt att bristande personella och ekonomiska resurser beväsentligt gränsar möjligheterna att utöva en tillfredsställande tillsyn. Inte bara länsstyrelserna utan också RRV och företrädare för kommunerna har framhållit att ökade resurser bör ägnas åt tillsynsverksamheten.

Enligt utredningens mening är det självklart att

tillståndsgiv-

ningen måste följas upp med en kontroll av att inte några nykterhetspolitiska olägenheter uppstår. Inte minst viktigt är det att förebygga uppkomsten av olämpliga ungdomsmiljöer. Självfallet är det också angeläget att ekonomiska inom restauoegentligheter rangbranschen så långt möjligt upptäcks. Även om det kan riktas principiella invändningar mot att den sortens kontrollverksamhet bedrivs inom ramen för LHD anser som har berörts i utredningen, ett tidigare avsnitt, att denna ordning åtminstone t.v. bör bestå. Det har också visat sig att hotet om alkoholpolitiska sanktioner, främst indragning av serveringstillstånd, är ett kraftigt verkande medel för att exempelvis motverka skattefiffel och förmå restaurangägare att fullgöra sina förpliktelser mot det allmänna.

Utredningen har, lika litet som de som har hörts under utredningsarbetet, någon invändning mot den allmänna uppläggningen av tillsynsverksamheten. Utredningen delar emellertid uppfattningen att tillsynsverksamheten behöver byggas ut. Det är också viktigt att inspektionsverksamheten inte eftersätts till förmån för det mera skrivbordsmässiga arbetet. Genom att de som har hand om tillsynsverksamheten med jämna mellanrum träffar restaurangägare och andra som sköter oläalkoholservering kan alkoholpolitiska genheter snabbare upptäckas och beivras. Det bör också vara av värde för restaurangpersonalen att då och då utbyta synpunkter med företrädare för tillsynsmyndigheterna. vill i det Utredningen sammanhanget erinra om att tillsynsverksamheten främst skall inriktas på rådgivande och förebyggande insatser och att

tvångs-

medel endast skall vara en nödfallsutväg.

Tillsyn och kontroll 171

En särskild är hur inspektionsverksamheten skall fördelas

fråga

mellan de olika tillsynsorganen. Även om, som utredningen senare återkommer till, länsstyrelsernas resurser i ökad utsträckning bör ägnas åt tillsynsverksamheten, är det klart att länsstyrelsernas tjänstemän inte har möjlighet att ensamma i tillräcklig utsträckning besöka restauranger och andra försäljningsställen. Här måste det ske ett samarbete med framför allt kommunala företrädare. I de flesta större kommuner ligger också inspektionsarbetet redan nu till stor del kommunala tjänstemän. I några

på

fall har särskilda tjänster inrättats för bl.a. denna verksamhet. Det förekommer också samrådsgrupper med företrädare för dels dels berörda kommuner och polismyndigheter. Detta länsstyrelsen, samarbete har på många håll slagit mycket väl ut.

utredningens uppfattning bör huvudansvaret för tillsyns- Enligt verksamheten kvar hos länsstyrelserna. Det finns i det ligga sammanhanget skäl att betona vikten av att länsstyrelserna tar initiativ till och aktivt medverkar i sådant arbete som syftar till att alkoholbruk bland ungdomar. Som exempel kan förebygga nämnas det samarbete som på en del håll etableras mellan länsstyrelsens handläggare och företrädare för polis- och skolmyndigheter samt föräldraföreningar. Enligt utredningens mening bör också de kommunala fritidsförvaltningarna i större utsträckning än hittills engageras i detta arbete.

Över huvud är det önskvärt att det kommunala deltagandet i taget ut ytterligare. Att företrädare för tillsynsverksamheten byggs kommunerna medverkar i inspektioner av serveringsställen o.d. får ses som en naturlig del av den fältverksamhet som kommunerna bedriver inom socialtjänstens ram. Vid sidan av den allmänna som det kommunala deltagandet utgör är socialresursförstärkning tjänstemännens speciella lokal- och personkännedom av stor betydelse i tillsynsarbetet.

Självfallet kan det uppstå problem på mindre orter, där det inte alltid kan avdelas kommunala resurser för den kontitillräckliga övervakning av försäljningsställena som är önskvärd. Här nuerliga

172 Tillsyn och kontroll SOU 1985115

kan länsstyrelsernas tjänstemän få åta en större del av insig spektionsverksamheten. Även i övrigt kan speciella behö-

åtgärder

va vidtas från länsstyrelsernas sida. Exempelvis kan särskilda inspektionsplaner läggas upp i samråd med kommunens företrädare.

Såväl när det gäller större som mindre kommuner är det angeläget att det samarbete som redan i dag finns mellan de olika tillsynsorganen vidareutvecklas. Vid sidan av länsstyrelserna och kommunerna kan polisen med dess rörlighet och särskilda lokalkännedom göra en värdefull insats. Med anledning av vad som framkommit under utredningsarbetet bör framhållas vikten av att socialnämnder och polismyndigheter utan dröjsmål underrättar länsstyrelsen om förhållanden av betydelse, så att omedelbara

åtgärder kan

vidtas mot exempelvis en olämplig alkoholservering.

9.2 Bokföring

Utredningens förslag: De nuvarande bestämmelserna om bokföringsskyldighet bör behållas i om rörelser fråga som avser spritdrycker, vin och starköl.

Bokföringen i rörelser som avser försäljning av alkoholdrycker skall enligt LHD vara så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Den som driver rörelsen att är skyldig på uppmaning av tillståndsmyndigheten visa upp bokföringshandlingarna.

En motsvarande bestämmelse fanns tidigare i rusdrycksförsäljningsförordningen men inte i Den

ölförsäljningsförordningen.

utvidgning som skedde i samband med tillkomsten av LHD motiverades med kravet av handeln på en ökad övervakning med alkoholdrycker. I förarbetena till LHD framhölls att bokföringen skulle vara utformad på ett sådant sätt att det skulle kunna utläsas hur stor del av omsättningen i en serveringsrörelse som kunde hänföras till försäljning av varje slag av alkoholdrycker. Det ansågs också nödvändigt att tillståndsmyndigheten hade möjlighet att vid

Tillsyn och kontroll 173

detaljhandel med öl kontrollera ölförsäljningens andel av den totala omsättningen.

Socialstyrelsen har i sina allmänna råd redogjort för de krav som SHR ställer upp för sina medlemsföretag i bokföringshänseende. Bl.a. krävs att redovisningen skall vara upplagd på ett seriöst sätt, att auktoriserad eller godkänd revisor skall anlitas och att sådana tekniska hjälpmedel (tillförlitlig kassautrustning etc.) skall användas att en vederhäftig ekonomisk hantering garanteras.

Enligt utredningens uppfattning är en tillfredsställande bokföring av stor betydelse för tillsynsmyndigheternas nñjligheter att bedriva en effektiv tillsyn och att komma till rätta med ekonomiska oegentligheter. LHD bör därför liksom i dag innehålla regler om bokföringsskyldighet. Bestämmelserna bör emellertid begränsas till att gälla sådana rörelser som avser spritdrycker, vin och starköl. När det gäller servering eller försäljning av öl, som i fortsättningen föreslås få ske utan föregående tillstånd, finns det inte tillräckliga skäl att ha kvar några särskilda bokföringsregler i LHD.

Utredningen har i ett tidigare avsnitt föreslagit att lagen inte

skall innehålla något uttryckligt krav på en viss matandel längre i en serveringsrörelse för att tillstånd till alkoholservering skall få meddelas. Även om detta krav tas bort, kommer länsstyrelserna fortfarande att ha ett visst intresse av att få veta hur stor del av onsättningen som hänför sig sig till mat resp. olika slag av alkoholdrycker. Bokföringen bör därför liksom nu vara utformad så att den ger upplysning i detta hänseende.

Under utredningsarbetet har från bl.a. restaurangbranschens sida förts fram krav på att alla serveringsrörelser skall vara utrustade med kassaapparater som lämnar underlag för bokföringen. Vidare har det ansetts att varje restaurangnota bör vara maskinstämplad med angivande av olika poster mat och dryck var för sig.

174 Tillsyn och kontroll

De angivna kraven på kassaapparater och på maskinstämplade notor är enligt utredningens mening berättigade. Det kan emellertid i undantagsfall finnas anledning att släppa efter på kraven. Utredningen vill därför inte föreslå att det förs in några uttryckliga bestämmelser i dessa frågor i LHD. Det får förutsättas att tillfredsställande förhållanden kan uppnås genom bl.a. socialstyrelsens råd och genom överläggningar mellan länsstyrelserna och berörda restaurangägare.

9.3 Sanktioner

Utredningens förslag: Serveringstillstånd bör liksom i dag kunna återkallas eller begränsas till vissa drycker. Vidare bör varning eller meddelande av föreskrifter kunna ske. Beslutanderätten i sanktionsfrågor föreslås ligga kvar hos länsstyrelserna. Däremot stärks det kommunala inflytandet i dessa

frågor,

bl.a. genom att socialnämnden, om det finns skäl till skall det, höras innan beslut fattas.

Föranleder försäljning av alkoholdrycker i om olägenheter fråga ordning, nykterhet och trevnad eller iakttas inte bestämmelserna i LHD eller meddelade föreskrifter, skall återkalla länsstyrelsen tillståndet eller begränsa det till viss eller vissa I drycker. stället för återkallelse kan varning eller särskild föreskrift meddelas.

Åtgärder av nu angivet slag kan också vidtas, då de förutsättningar som gäller för ett meddelat tillstånd inte längre föreligger. Härmed avses t.ex. att till en restaurangrörelse övergår ren pubverksamhet. Viktigare är emellertid att bristande lämplighet hos en tillståndshavare kan utgöra för att med grund ingripa återkallelse eller varning eller särskild föreskrift.

Som tidigare nämnts tillkom bestämmelsen om tillståndshavares bristande lämplighet som grund för ingripanden så sent som år 1982 (se avsnitt 2.2.2). Bestämmelsen, som i och för inte sig

Tillsyn och kontroll [75

innebära någon ändring av vad som redan tidigare gällde,

ansågs

har fått stor genomslagskraft och utnyttjas i stor utsträckning för att komma till rätta med ekonomiska oegentligheter inom res- I förarbetena till lagändringen att taurangbranschen. framhölls ekonomisk misskötsamhet skall kunna föranleda åtgärd enligt LHD även om alkoholförsäljningen sköts i enlighet med författningar och meddelade föreskrifter. Departementschefen påpekade dock att det av bl.a. rättssäkerhetsskäl måste krävas att misskötsamheten varit betydande.

Av enkätundersökningen framgår att ekonomisk misskötsamhet är det skälet till att tillstånd återkallas. Ingripanden på vanligaste rent alkoholpolitiska grunder, såsom oordning, onykterhet, bristande restaurangkaraktär etc., förekommer också men i betydligt mindre omfattning.

1976/77:108 förutsattes, som tidigare nämnts, att rättel- I prop. i första hand skall sökas på frise av uppkomna missförhållanden med eller påpekanden till tillvillig väg genom överläggningar ståndshavaren och att administrativa tvångsmedel endast skall komma till begränsad användning. De flesta länsstyrelser har också framhållit att det oftast är tillräckligt med diskussioner med tillståndshavarna och andra som har del i alkoholhanteringen för att man skall kmmna till rätta med uppkomna olägenheter. Det anses allmänt att ett förtroendefullt samarbete mellan länsstyrelsernas och restauratörerna på sikt leder till nandläggare större vilja och förmåga att följa och acceptera gällande bestämmelser.

har vid sina kontakter med företrädare för olika Utredningen i allmänhet inte mött någon kritik myndigheter och organisationer mot sanktionssystemet. Från restaurangnäringens sida har exempelvis enbart synpunkter framförts när det gäller tillämppositiva av återkallelseinstitutet vid ekonomisk misskötsamhet. ningen Från vissa kommuner hävdas dock att åtgärder mot misskötsamhet ibland behöver sättas in snabbare och oftare än smn nu är fallet. Det har också från en del håll framförts önskemål om ett större kommunalt inflytande när det gäller tillgripandet av sanktioner.

176 Tillsyn och kontroll

Utredningen har redan tidigare understrukit betydelsen av att det hålls fortlöpande kontakter mellan dem som har hand om tillsynen och personalen på serveringsställena. Att man i första hand bör söka förebygga eller avhjälpa

missförhållanden genom överlägg-

ningar och andra mera informella kontakter är självklart. Det är emellertid också givet att möjligheten att vidta olika sanktioner inte kan undvaras. Liksom i dag bör alltså serveringstillstånd kunna återkallas eller begränsas till viss eller vissa drycker. Vidare bör, som utredningen har varit inne i ett på tidigare avsnitt, den som serverar eller säljer öl kunna förbjudas att fortsätta med sin verksamhet. I stället för de nu angivna, mera långtgående åtgärderna bör det kunna förekomma varning eller meddelande av föreskrifter, exempelvis om ändrade serveringstider.

I LHD nämns f.n. återkallelse eller begränsning av serveringstillståndet som den sanktion som i första hand kommer i I

fråga.

praktiken torde det emelletid i många fall vara att naturligt först pröva de mindre ingripande åtgärderna. Det bör dock inte föreligga något hinder mot att dra in ett tillstånd eller meddela serverings- eller försäljningsförbud utan

föregående varning

eller föreskrift. Som har framhållits under kan utredningsarbetet det ibland uppstå sådana missförhållanden att det är angeläget att snabbt ingripa med en kraftigt verkande sanktion. Ett omedelbart återkallande av ett tillstånd kan vara både när en befogat serveringsrörelse har vållat allvarliga alkoholpolitiska olägenheter och när omfattande ekonomiska har konstateoegentligheter rats.

När det sedan gäller frågan om vem som bör fatta beslut om de olika sanktionerna har det från en del länsstyrelser hävdats att beslut som innebär varning eller återkallelse av serveringstillstånd bör flyttas från länsstyrelsen till länsrätten. Länsstyrelsernas handläggare skulle i så fall kunna som allmänna tjänstgöra ombud i dessa ärenden. Som skäl för har bl.a. anförts föreslaget att de mera ingripande åtgärderna ofta är aktuella när det har framkommit ekonomiska oegentligheter, som inte sällan är vidlyftiga och komplicerade att utreda. Eftersom särskilt återkallelser

Tillsyn och kontroll 177

av tillstånd kan vara mycket kännbara för den enskilde, gör sig rättssäkerhetskraven starkt gällande i dessa ärenden. De angivna anses tala för att frågorna bör prövas av domomständigheterna stol.

Från vissa kommuner har å andra sidan, som tidigare nämnts, förts fram önskemål om ett större kommunalt inflytande över sanktionssystemet. Det har ansetts föreligga ett sådant samband mellan sanktionerna och det tillsynsarbete som bedrivs i kommunerna att de kommunala bör ha en formell beslutanderätt. Motsvaranorganen de synpunkter har anförts av RRV.

Det är självklart att alla sanktionsbeslut måste grundas på en allsidig och objektiv utredning och att rättssäkerhetskraven noga måste iakttas. Rättssäkerhetssynpunkterna kan anföras till stöd för att sanktionsfrågorna skall prövas av domstol. Ett system som innebär att tillståndsfrågor prövas av länsstyrelsen medan återkallelse av tillstånd beslutas av länsrätten förekommer också redan nu i körkortsärenden.

Enligt utredningens mening finns det emellertid flera omständigheter som talar mot att beslutanderätten i sanktionsfrågor på alkoholområdet flyttas till länsrätterna. För det första skulle sannolikt den sammanlagda tidsåtgången för varje enskilt ärende stiga i ej obetydlig omfattning. Därigenom skulle möjligheterna att snabbt komma till rätta med missförhållanden på ett serveminska. Ett system som innebär att länsstyrelsernas ringsställe först måste göra en egen utredning och sedan presenhandläggare tera materialet för länsrätten skulle också i många fall framstå som onödigt och resurskrävande. Inte minst med tanke på tungrott de knappa resurser som redan i dag står till buds inger varje av den formella hanteringen betänkligheter. Till detta utbyggnad kommer att länsstyrelserna har en sådan organisation och kompetens att de måste anses väl skickade att besluta om alla typer av sanktioner, utan att rättssäkerhetskraven åsidosätts.

Även om vissa principiella skäl talar för att sanktionsärendena till länsrätterna, väger enligt utredningens mening skäflyttas

178 Tillsyn och kontroll

len mot en sådan ordning vill tyngre. Utredningen alltså inte tillstyrka en sådan överflyttning.

När det sedan gäller om en eventuell frågan kommunal beslutanderätt torde i och för de större kommunerna sig ha möjlighet att sätta av sådana resurser att sanktionsärendena kan bli behandlade på ett tillfredsställande sätt. Situationen är emellertid mera tveksam i de mindre kommunerna. Den uppsplittring av beslutsfattandet som skulle följa med en kommunal beslutanderätt inger också betänkligheter. Det finns en uppenbar risk för meloenhetlighet lan kommunerna, som är särskilt något bekymmersamt med hänsyn till de allvarliga följder som exempelvis en återkallelse av ett tillstånd kan ha för den enskilde.

Till detta kommer att, även om det är angeläget att kommunerna tar stor del i tillsynsarbetet, huvudansvaret bör alltjämt ligga på länsstyrelserna. Särskilt i de mindre kommunerna torde också, som tidigare har berörts, länsstyrelsernas tjänstemän i stor utsträckning få ta hand om den praktiska inspektionsverksamheten. Det kan därför knappast komma i att helt och hållet fråga frånta länsstyrelserna beslutanderätten i sanktionsärendena.

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för att låta länsstyrelserna besluta an de olika sanktionerna i oförändrad omfattning. Detta hindrar emellertid inte att stor hänsyn bör tas till kommunernas synpunkter. I fall torde det många finnas anledning för länsstyrelsen att inhämta från yttrande socialnämnden, innan beslut fattas i ett sanktionsärende. En föreskrift om att socialnämnden skall höras, när skäl bör föreligger, tas in i lagen.

Med anledning av vissa synpunkter som har förts fram från kommunalt håll anser vidare att kommunerna bör utredningen ha en uttrycklig möjlighet att, när missförhållanden har konstaterats, göra en formell framställning om sanktion hos länsstyrelsen. Skulle en sådan begäran inte vinna bör bifall, länsstyrelsens beslut på vanligt sätt kunna till instans. överklagas högre Även på denna punkt bör en komplettering ske av lagens bestämmelser.

Tillsyn och kontroll 179 SOU 198545

l 9.4 Statistik

förslag: Den nuvarande bestämmelsen om skyldig- Utredningens het att lämna statistiska uppgifter behålls för serveringsrörelser med tillståndsbunden alkoholservering. Uppgiftsskyldigheten föreslås begränsad till en gång per halvår.

LHD har den som bedriver rörelse med försäljning av alko- Enligt att lämna statistiska uppgifter om rörelsen holdrycker skyldighet med föreskrifter som regeringen eller, efter regei enlighet bestämmande, socialstyrelsen meddelar. Socialstyrelsen ringens har i detta föreskrivit att den som har tillstånd att sammanhang servera starkare alkoholdrycker än öl skall lämna statistiska till länsstyrelsen. Rapportering skall ske var fjärde uppgifter månad.

RRV föreslår i sin utredning att lämnandet av statistiska upptill två per år. En majoritet av länsgifter begränsas gånger vill euiellertid ha kvar tertialrapporteringen. Det styrelserna anses att restaurangrapporteringen har stor betydelse för tillförsäljningsutvecklingen kan följas. Det påpekas synen genom att också att inverkar positivt på restaurasjälva rapporteringen törernas sätt att sköta bokföringen.

delar att rapporteringen från serve- Utredningen uppfattningen till är av väsentlig betydelse för ringsställena länsstyrelserna att skall kunna utövas på ett effektivt sätt. En betillsynen stämmelse om lämnande av statistiska uppgifter bör alltså finnas kvar i LHD. Enligt mening kan emellertid kontrollen utredningens av rörelsernas ekonomiska förhållanden genomföras på ett tillfredsställande sätt även om antalet rapporteringstillfällen minskas. av försäljningsstatistik torde Socialstyrelsens upprättande inte heller kräva varje tertial. Utredningen anser rapportering att en lämplig avvägning är halvårsvis rapportering.

har inte funnit anledning att föreslå några I övrigt utredningen förändringar beträffande restaurangrapporteringen.

180 Tillsyn och kontroll

9.5 roll Socialstyrelsens

Utredningens förslag: Socialstyrelsen bör även i fortsättningen svara för den centrala över tillsynen efterlevnaden av LHD och utfärda allmänna råd m.m.

Socialstyrelsen nar ansvaret för alkoholpolitiken på central verksnivå. Styrelsens främsta uppgifter på detta område är att verka för att alkoholpolitiska synpunkter beaktas i skilda sammanhang och att samordna olika alkoholpolitiska insatser. Styrelsen skall dessutom ta initiativ till särskilda insatser för information och forskning på alkoholområdet.

Till socialstyrelsen uppgifter hör, som tidigare nämnts, att utöva den centrala över tillsynen efterlevnaden av LHD. Socialstyrelsen är också besvärsinstans beträffande alla beslut som meddelas av länsstyrelserna med stöd av lagen.

I rollen san central tillsynsmyndighet ligger att socialstyrelsen utfärdar allmänna råd rörande tillämpningen av LHD. Vid sidan av den mera formella rådgivningen bedriver socialstyrelsen också en

omfattande informationsverksamhet som i

första hand riktas till länsstyrelsernas handläggare.

Organisatoriskt handläggs frågor rörande

tillämpningen av LHD

inom socialstyrelsens för alkohol-

byrå och narkotikafrågor.

Byrån är i sin tur placerad inom socialstyrelsens avdelning för socialtjänst.

Enligt utredningens mening finns det inte anledning att vidta någon ändring såvitt gäller socialstyrelsens mera övergripande uppgifter på alkoholområdet. Det bör alltså liksom hittills åvila socialstyrelsen att bl.a. svara för den centrala tillsynen över efterlevnaden av LHD och utfärda allmänna råd beträffande tilllämpningen av lagen. Även i bör övrigt socialstyrelsen vidta de

informationsåtgärder som behövs.

Tillsyn och kontroll 181

Vad som eme11ertid kan ifrågasättas är om socia1styre1sen också i fortsättningen bör vara besvärsinstans i förhå11ande ti11 länsstyre1serna. Denna fråga ska11 diskuteras i närmast fö1jande avsnitt.

10 BESVÄR

Utredningens förslag: Länsstyrelsebeslut enligt LHD skall överklagas till kammarrätterna.

Som tidigare nämnts tillkommer det i första hand länsstyrelserna att fatta beslut i som rör frågor tillämpningen av LHD. Besluten kan i huvudsak delas i två upp kategorier, dels beslut som rör tillstånd eller annat till en viss medgivande verksamhet, dels beslut om eller återkallelse av inskränkning tidigare meddelade tillstånd eller medgivanden. Vissa andra beslut meddelas också. Så har t.ex. länsstyrelsen möjlighet att förbjuda av

försäljning

alkoholfria drycker.

Beslut som har meddelats av får länsstyrelsen överklagas till socialstyrelsen, som härvid är sista instans.

Utredningen har i tidigare avsnitt kommit fram till att det även i bör åvila fortsättningen länsstyrelserna att fatta beslut i samtliga frågor som rör tillämpningen av LHD. Både tillståndsoch sanktionsärenden bör alltså handhas av länsstyrelserna som första instans. Frågan då om den uppstår gällande besvärsordningen bör bibehållas.

I avsnitt 9.5 har utredningen konstaterat att det inte finns någon anledning att vidta några förändringar såvitt sogäller cialstyrelsens tillsynsfunktion eller dess mer övergripande uppgifter enligt LHD. Från håll har framhållits

åtskilliga att denna

funktion av rent principiella skäl inte bör förenas med uppgiften att vara besvärsinstans. Till dem som sålunda har föreslagit att besvärsprövningen skall flyttas från hör RRV. socialstyrelsen Även socialstyrelsen har själv ansett att besvärsprövningen bör flyttas till en annan myndighet.

Utredningen delar uppfattningen att det i är princip mindre lämpligt att en myndighet som har allmänna och

tillsyns- rådgivnings-

Besvär 183

funktioner ett område också prövar enskilda besvärsärenden.

på

Det har i olika sammanhang varit en strävan att dela upp de anfunktionerna genom att lägga dem på skilda instanser. givna Ibland har härvid särskilda organ tillskapats för besvärspröv-

ningen.

Även det nu aktuella området får det anses motiverat att an-

på

förtro tillsyns- och rådgivningsuppgifterna resp. besvärsprövåt skilda myndigheter. Besvärsärendena bör alltså flyttas ningen från socialstyrelsen.

Efter modell av vad som gäller i fråga om besvär över åtskilliga andra av länsstyrelsebeslut ligger det nära till hands att typer låta kammarrätterna ta hand om besvärsprövningen enligt LHD. Att det sättet låta besvären gå till en domstol innebär klara

på

fördelar från rättssäkerhetssynpunkt. Som tidigare nämnts måste sådana tillmätas stor vikt med hänsyn till den betysynpunkter delse som både tillstånds- och sanktionsbeslut kan ha för den enskilde. I ett avsnitt har det också ifrågasätts om tidigare inte sanktionsfrågorna redan i första instans borde bli föremål för domstolsprövning.

Mot att lägga besvärsprövningen på kammarrätterna kan emellertid invändas att ärenden enligt LHD i en del fall innefattar alkoholöverväganden av ett slag som lämpar sig mindre väl för politiska domstolar. Utredningen har därför övervägt möjligheten att tillen särskild besvärsnämnd, som kanslimässigt skulle kunna skapa till socialstyrelsen. En sådan nämnd skulle kunna ges en knytas sammansättning som svarar mot de speciella krav som ställs i ärenden LHD. En fördel med en besvärsnämnd skulle också enligt vara att man fick en sammanhållen besvärsprövning, utan de skillnader tillämpningen som kan bli följden med kami den praktiska marrätterna som besvärsinstans.

Kostnadssynpunkter talar emellertid starkt mot inrättandet av en särskild besvärsnämnd. Det bör också beaktas att socialstyrelsen

184 Besvär

f.n. inte handlägger mer än ca. 100 besvärsärenden om året. Ärendemängden kan inte väntas större genomgå någon förändring. Det kan ifrågasättas om det är motiverat att tillskapa en ny myndighet för att pröva ett så pass litet antal ärenden.

Till detta kommer att de allmänna alkoholpolitiska övervägandena träder något i bakgrunden om, som utredningen tidigare har föreslagit, tillståndsärendena inte längre skall innefatta

någon

bedömning av behovet av den ifrågavarande I serveringsrörelsen. stället kommer prövningen i såväl tillståndssom sanktionsärenden att i stor utsträckning gälla den enskildes personliga lämplighet, inte minst i ekonomiskt hänseende. Här får kammarrätterna med sin erfarenhet av bl.a. skattemål anses vara i hög grad kompetenta.

Kammarrätterna har också en stor vana vid att handlägga mål av mycket skiftande slag. En del av de ärenden som redan i dag ligger på kammarrätterna har vissa med ärendena beröringspunkter enligt LHD. Som exempel kan framför allt nämnas ärenden inom ramen för socialtjänsten.

Utredningen har vid en samlad kommit fram till bedömning att besvärsprövningen enligt LHD åtminstone tills vidare bör läggas på kammarrätterna. Det förhållandevis antalet ringa ärenden kan inte antas medföra behov några av resursförstärkningar eller omdisponeringar av personal.

Vad beträffar den vidare

överklagandemöjligheten finns det inte

anledning att avvika från vad som i övrigt i gäller fråga om kammarrätternas avgöranden. Även i bör det

alkoholfrågor alltså

finnas möjlighet att föra målen vidare till regeringsrätten.

sou 1985:15

11 ÖVRIGA FRÅGOR

11.1 Remissförfarandet

förslag: Är det fråga om nyetablering av en Utredningens serveringsrörelse eller utökade serveringsrättigheter bör länsstyrelserna i princip alltid inhämta yttrande från vederbörande kommun och polismyndighet. Principen utsträcks till att gälla vid s.k. ägarbyten. I undantagsfall skall dock remiss kunna underlåtas .

För att få tillräckligt underlag för prövningen av olika serveringsärenden infordrar länsstyrelsen i regel yttranden från olika myndigheter och organisationer. Länsstyrelsen nar i allmänhet frihet att i varje enskilt fall själv bedöma behovet av remiss. I fråga om tillstånd till nyetablering av serveringsrörelse eller utökade serveringsrättigheter föreskrivs emellertid att länsstyrelserna alltid skall inhämta yttrande från vederbörande kommun Obligatorisk remiss är dock inte föreskriven och polismyndighet. 1 ärenden om tillfälliga tillstånd. Utanför remisstvånget faller dessutom alla andra serveringsärenden, exempelvis överförande av tillstånd till ny ägare, ombyggnad av serveringsställe, byte av föreståndare etc. Även ärenden som gäller trafikservering är undantagna från det obligatoriska remissförfarandet.

Det remissförfarande som tillämpas av de olika länsstyrelserna är 1 stort sett likartat. I tillståndsfrågor inhämtas regelmässigt - förutom från kommunen och polismyndighet - även från yttrande kronofogde- och skattemyndigheter samt från bransch- och fackorganisationer. I övriga serveringsärenden begränsas vanligtvis remissförfarandet till vederbörande kommun och polismyndighet.

När länsstyrelsen hör en kommun skall remissen ställas till kom- Fullmäktige får emellertid uppdra åt ett annat munfullmäktige. kommunalt organ eller åt en eller flera särskilt utsedda personer

186 Övriga frågor sou 1985:15

att avge yttrande i fullmäktiges ställe. Det är vanligt i de större kommunerna att yttrande avges av socialnämnden. I särskilt de mindre kommunerna har emellertid att inte

möjligheten delegera utnyttjats i samma utsträckning.

Det har från flera länsstyrelser anmärkts att vissa tillståndsärenden är av sådan natur att remiss till kommun och polismyndighet utgör en onödig byråkratisk omgång. Vad som är i

åsyftas

första hand sådana ärenden där det redan vid en preliminär

genomgång av ansökningshandlingarna, särskilt vad gäller sökandens vandel och ekonomiska förutsättningar att driva rörelsen, kan konstateras att ett bifall till ansökningen är uteslutet. Vidare har pekats på att ansökningar an utökade i

serveringsrättigheter en del fall kan vara enkla och okontroversiella, beroende bl.a. på vederbörande kommuns allmänna inställning i serveringsärenden.

Från kommunalt håll har framhållits att ärenden över-

som gäller förande av tillstånd till ny innehavare i fall kan jämstäl-

många

las med nyetaoleringar. Det anses därför att även i dessa

befogat ärenden föreskriva obligatorisk remiss till

kommun och polismyndighet. Att det också har framförts önskemål om ett kommunalt inflytande i sanktionsärenden har berörts i ett tidigare avsnitt.

Enligt utredningens mening är det en viktig princip att kommuner och polismyndigheter skall höras i ärenden som rör

nyetablering av en serveringsrörelse eller utökade serveringsrättigheter. Som tidigare nar framhållits torde de berörda instanserna många

gång-

er kunna lämna nyttig information i dessa ärenden. Även

i övrigt är det viktigt att bevara ett lokalt

inflytande.

Vad som nu har sagts är tillämpligt även i en del andra fall än de som nu har nämnts. Särskilt gäller detta vid de s.k. ägarbytena. Dessa ärenden är många gånger att jämställa

med nyetableringar, och den utredning som i dag görs hos länsstyrelserna är i stort sett lika ingående i bägge fallen. Det förekommer sålunda

Övriga frågor 187 sou 193545

redan nu i stor utsträckning att kommun och polismyndighet hörs när det är fråga om ett ägarbyte.

På grund av det anförda föresiår utredningen att 1änsstyre1sen a11tjämt ska11 vara sky1dig att höra berörd kommun och poiismyndighet 1 ärenden om sådana serveringstilistånd som inte är tilifä11iga och att denna föreskrift ska11 utsträckas ti11 att gäila i ärenden om överförande av ti11stånd ti11 ny innehavare. Med hänsyn ti11 vad som har sagts från 1änsstyre1sehå11 anser emei- 1ertid att det bör införas en möjlighet att i undanutredningen tagsfail under1åta remiss. En sådan regei är motiverad av önskemåien att undvika onödig byråkrati och att förkorta handläggi enk1a ärenden. Det ska11 eme11ertid vara fråga om ningstiden k1ara undantagsfaii av den typ som har nämnts från 1änsstyre1sernas sida för att remiss ska11 kunna under1åtas.

om det kommuna1a infiytandet i sanktionsärenden har be-

Frågan

handiats i avsnitt 9.3.

Vid sidan om kommuner och p01ismyndigheter torde Iänsstyreiserna vanligtvis ha aniedning att höra kronofogde- och skattemyndigheter iiksom bransch- och fackorganisationer. Att det också krävs från hä1sovårds- och brandmyndigheter för att 1oka1ernas yttrande ska11 kunna bedömas har berörts i det föregående. tjän1ighet utredningens mening behöver 1agen eme11ertid inte, iika Eniigt litet som idag, innehå11a några bestämmeiser om dessa remisser.

Det är från fiera synpunkter ange1äget att hand1äggningstiden hos 1änsstyre1serna är så kort som möjiigt. Den ny1igen genomförda om att remissyttranden i princip ska11 ha kommit in iagändringen tili länsstyreisen inom tre månader efter det att yttrande begärdes ska11 ses mot denna bakgrund. En1igt utredningens mening finns det inte an1edning att nu föres1å ytter1igare 1agändringar för att åstadkomma förkortningar av hand1äggningstiden.

När det s1ut1igen gä11er kommunernas hantering av remissfrågor har f1era 1änsstyre1ser framhå11it som önskvärt att yttrande avges av sociainämnden i stä11et för av kommunfu11mäktige. Som

188 Övriga frågor sou 1985:15

tidigare nämnts överensstämmer detta också med den praxis som ti11ämpas i åtski11iga kommuner. För att övera11t handläggningen ska11 b1i densamma har det ifrågasatts om inte en lagändring borde ske.

Att ärenden eniigt LHD hand1äggs av socia1nämnden i stä11et för k0mmunfu11mäktige har b1.a. den förde1en att i handiäggningstiden många faH kan bli kortare. Utredningen viH emeHertid inte förorda någon 1agändring på denna punkt. Liksom nu bör det anförtros åt kommunerna att sjä1va hur man vi11 bereda de akavgöra tueHa ärendena.

11.2 Avgifter

Utredningens förslag: En höjning av expeditionsavgifterna i ärenden en1igt LHD bör ske. bör eme11ertid i Höjningen anstå avvaktan på stämpe1skatteutredningens betänkande.

En1igt expediti0nskungöre1sen (1964:618) ska11 1änsstyre1sen ta ut en expeditionsavgift på 160 kr. för ti11stånd ti11 försä1jning en1igt LHD och 80 kr. för medgivande e11er Den sistgodkännande. nämnda avgiftsskyidigheten avser exempeivis ägarbyte, medgivande ti11 ombyggnad av serverings10ka1 och av föreståndagodkännande re. Ti11fä1liga ti11stånd ti11 är servering avgiftsfria.

RRV föresiår i sin utredning att de nuvarande expeditionsavgifterna höjs kraftigt och att de nya avgifterna sätts i re1ation tili myndigheternas RRV bör handläggningskostnader. En1igt inte bara de kostnader som föranietts av

sjä1va ti11ståndsprövningen

ersättas utan även de kostnader ti11 av den som uppstått föijd tiilsynsverksamhet som är förenad med exempeivis ett serveringsti11stånd. RRV har om inte kommunerna också bör övervägt ges rätt att ta ut avgift. En1igt RRV:s finns emellertid inte mening skäi för en sådan ordning, så kommunerna endast är Iänge remissorgan och inte besiutsfattande myndighet i LHD.

frågor en1igt

Övriga frågor 189

Samtliga länsstyrelser anser att expeditionsavgifterna bör höjas En majoritet vill ha en kostnadsrelaterad avgift. Man kraftigt. anser dock allmänt att inte bör konstrueras så avgiftssystemet att även tillsynskostnaderna täcks. Det sägs bl.a. att det inte att skapa ett rättvist system på den punkten och att tillsy-

går

nen enligt LHD bör ses som ett led i samhällets allmänna alkoholoch socialpolitiska verksamhet.

Ett flertal länsstyrelser anser att avgifterna bör differentieså att spritrestauranger åläggs en större avras, exempelvis gift än andra. Förslag har också framförts om införande av en ansökningsavgift för samtliga ärenden.

Frågan om kostnadsrelaterade expeditionsavgifter är, som tidigare föremål för översyn av stämpelskatteutredningen (Dir. B nämnts, 1977:06). Enligt inhämtade uppgifter kommer förslag att läggas fram om ett schabloniserat avgiftssystem med olika avgiftsklasser som är grundat på en beräkning av den genomsnittliga tidsåtgången enskilt ärende. Tillsynskostnader avses inte bli täckta. i varje Systemet skall enligt planerna omfatta även ärenden enligt LHD. Ett betänkande i dessa beräknas bli framlagt under hösten

frågor

1985.

utredningens mening är det helt klart att de nuvarande Enligt i ärenden LHD är alltför låga. En höjning bör avgifterna enligt alltså ske. Det kan härvid ifrågasättas om beloppen skall, liksom bestämmas mera godtyckligt eller om man skall faststälhittills, la en beräkningsgrund som utgår från de verkliga handläggningskostnaderna. Vidare kan ifrågasättas om inte tillsynskostnaderna skall tas med. En avgiftsbeläggning av de i dag avgiftsfria ärendena bör också övervägas.

Enligt utredningens mening bör, med hänsyn till det väntade betänkandet från någon ändring av avstämpelskatteutredningen, inte ske i detta sammanhang. Skulle emellergiftsbestämmelserna tid betänkandet dröja, kan det finnas anledning att överväga en provisorisk avgiftshöjning.

190 Övriga frågor

11.3 Sekretess

Utredningens förslag: De sekretessbestämme1ser som berör tiiiämpningen av LHD bör t.v. kvarstå oförändrade.

Eniigt 8 kap. 6 § sekretess1agen gä11er sekretess i den utsträckning regeringen föreskriver i fråga an statiiga myndigheters tiiiståndsgivning och ti11syn med avseende på produktion,

handei, transportverksamhet e11er närings1ivet i övrigt för uppgift om enskiids affärs- och driftsförhå11anden, om det kan antas att den enskiide 1ider skada om uppgiften röjs. Av 2 § sekretessförordningen (1980:657) och punkt 37 i biiagan tili förordningen framgår att 8 kap. 6 § sekretess1agen ska11 i ärenden an-

ti11ämpas

gående tiiiståndsgivning och ti11syn en1igt LHD.

I praxis har de angivna bestämmelserna kommit att för-

tiliämpas håilandevis strängt. Regeringsrätten har så1unda i en dom den 10 november 1982 (se RÅ 1982 Ab 290) uttaiat att namnet en res-

på

taurang för vi1ken ett serveringsti11stånd återkaiiats är att hänföra tili sådana uppgifter om tiliståndshavarens affärs- och driftsförhåiianden för vilka sekretess gä11er. I en dom den 13 november 1984 i må1 4228-1984 ti11

tog regeringsrätten stälining en begäran om utiämnande, inte bara av namnet på

restaurangen, utan också av återkalleisebeslutet i sin he1het. Även i detta fa11 vägrades ut1ämnande. I en 1984 nr

dom den 20 juni (måi 2158- 1984) har emeilertid ansetts att ett ut1ämnande av de de1ar av återkaileisebesiutet, som innehå11er en redovisning av skäien för återkailelsen, inte sku11e medföra skada för ti11ståndshavaren.

Det har från ett par Iänsstyreiser framstäiits önskemåi om att utredningen ser över de aktue11a sekretessbestämmeiserna. Det har b1.a. framhållits att vissa som fått sina serve-

restaurangägare, ringstiiistånd återkailade, oemotsagda går ut i massmedia och kritiserar Iänsstyreiserna för deras

myndighetsutövning.

frågor 191

Övriga

utredningens mening måste förändringar i sekretessbestäm- Enligt melserna av överväganden som inte lämpligen kan ske i

föregås

detta Bestämmelserna bör därför åtminstone t.v. kvarsammanhang. stå oförändrade.

11.4¶Resursfrågor

förslag: Sammantagna medför inte utredningens Utredningens något behov av ökade resurser hos länsstyrelserna. I förslag stället torde flera förslag leda till att en del resurser som i åt tillståndsprövningen frigörs. Det blir därmed möjdag ägnas för handläggare att lägga ned mer tid på ligt länsstyrelsernas Genomförs de avgiftshöjningar som utredtillsynsverksamheten. har ansett påkallade, kan de sammanlagda kostnaderna bli ningen

Som av det föregående har utredningen inte funnit skäl

framgått

att, vid sidan av besvärsförfarandet, föreslå några organisatoriska när det gäller handläggningen av tillståndsförändringar och LHD. Länsstyrelserna bör alltså även i

tillsynsfrågor enligt

ha huvudansvaret för såväl tillståndsgivningen som fortsättningen tillsynsverksamheten.

skyldigheter enligt LHD fullgörs av särskilda Länsstyrelsernas Antalet nandläggartjänster är formellt 45 men som en handläggare. av bl.a. på länsstyrelserna har flera följd neddragningskraven vakantsatts sedan år 1977, då antalet tjänster fasttjänster ställdes 2.2.2). Härtill kommer att åtskilliga hand- (se avsnitt tilldelats som inte rör tillämpningen av läggare arbetsuppgifter såsom allmänna ombud i körkortsärenden. Detta LHD, exempelvis innebär att den verkliga handläggningstid som i dag ägnas åt alkoholfrågor motsvarar 32,5 heltidstjänster.

Det kan alltså konstateras att de personella resurser, som enligt 1977 års beslut ansågs behövliga, väsentligt har alkoholpolitiska beskurits. Det har också från länsstyrelsehåll framhållits att

192 Övriga frågor

resurserna är otillräckliga, särskilt när det gäller tillsynsverksamheten.

Under utredningsarbetet har framkommit att de flesta handläggare ägnar merparten av sitt arbete åt Från

tillståndsprövningen.

åtskilliga länsstyrelser har emellertid framhållits att tillsynsarbetet, särskilt fältverksamheten, bör tillföras ökade resurser. Motsvarande synpunkter har förts fram av företrädare för kamnunerna och RRV.

Utredningen har redan i det föregående understrukit vikten av att länsstyrelsernas handläggare i ökad utsträckning åt ägnar sig tillsynsarbete (se avsnitt 9.1). Särskilt betydelsefullt är det att kontrollera sådana som i större serveringsställen omfattning besöks av ungdomar.

För att ökade insatser skall kunna inom göras tillsynsverksamheten är det nödvändigt att en del resurser som i åt dag ägnas tillståndsprövningen frigörs. Flera av utredningens förslag har också en sådan innebörd. Detta inte minst gäller slopandet av tillståndsprövningen för servering och annan av öl. försäljning Enligt länsstyrelserna upptar denna handläggning f.n. genomsnittligt minst 10 procent av tiden. försvin- Med utredningens förslag ner också en stor mängd ärenden avseende av godkännande föreståndare och ersättare, som enligt i utredningens bedömning dag upptar ytterligare ca 10 procent En del resurser av handläggartiden. bör vidare kunna frigöras till av följd förslagen om upphävande av behovsprövningen, slopande av särskilda för medgivanden drinkbar och självservering samt av begränsning restaurangstatistiken.

Genomförs utredningens förslag, blir det alltså för länsmöjligt styrelsernas handläggare att ägna mer tid åt tillsynsverksamheten. Om dessutom de kommunala tjänstemännen deltar i i tillsynen enlighet med vad utredningen har bör denna tidigare förordat, kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt utan att det totalt sett sker någon resursförstärkning.

Övriga frågor 193

i torde medföra behov av Inte he11er utredningens förs1ag övrigt ökade resurser hos 1änsstyre1serna. I stä11et kan de samman1agda

bli de avgiftshöjningar som kostnaderna mindre, om man genomför utredningen har ansett påka11ade.

_12 SPECIALMOTIVERING

3 §

Försäljning av spritdrycker, vin och starköl får bedrivas endast av den som har tillstånd eller rätt till medges försäljning enligt denna lag.

Paragrafens nya lydelse är föranledd i första hand av förslaget om slopande av tillståndskravet beträffande handel med öl. Av den

nya lydelsen framgår också tydligare regelsystemets uppbyggnad. Vid sidan av fall då tillstånd har meddelats i vissa simedges tuationer försäljning vin eller av spritdrycker, starköl direkt

enligt bestämmelser i lagen (4, 20, 22, 23 och 25 §§).

4 §

Utan hinder av denna lag får vin och starköl spritdrycker, serveras till passagerare i internationell

på järnvägståg trafik.

Vin får säljas för kyrkligt behov föreskrifter som meddeenligt las av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, socialstyrelsen.

Denna lag inskränker inte den rätt till av försäljning som följer gällande bestämmelser om tullager som har inrättats för förvaring av proviant m.m. samt till försäljning av obeskattade varor i exportbutik.

Enligt 18 § andra stycket i dess nu gällande får vin och lydelse starköl, som medförs som proviant i internationell

på järnvägståg

trafik, införas i den utsträckning som krävs för av servering passagerare under tågets färd inom landet. nuvarande 4 § Enligt första stycket får sådan ske utan tillstånd. servering Även servering av öl är undantagen från tillståndstvånget.

Utredningen har i den allmänna motiveringen (se avsnitt 7.4.3)

föreslagit att man slopar den särskilda av alkoholregleringen servering på luftfartyg, fartyg och järnvägståg i inrikes trafik.

Förslaget innebär att servering av spritdrycker dessa trafik-

på

medel skall kunna tillåtas enligt samma regler som gäller för all

annan alkoholservering. I överensstämmelse härmed bör servering

SOU 1985: 15 Specialmotivering

av kunna ske även på järnvägståg i internatione11 spritdrycker trafik. Denna form av aikohoiservering bör vara jämstäiid med

annan internatione11a tåg och såiedes vara undantaservering på från tiliämpningsområde. Liksom hitti11s bör undantag gen Iagens från inte bara sådana drycker som införs

ti11ståndstvånget gä11a

utan också de drycker som under färden anskaffas här som proviant i riket. Ti11 av utredningens förslag om avskaffande av följd för hande1 med ö1 saknas aniedning att låta

ti11ståndstvånget

innefatta servering av ö1. undantagsbestämmeisen

i andra stycke är av redaktione11 natur. Ändringen paragrafens

5 §

att vin och starkö1 som Om rätt förfoga över spritdrycker, medförs som proviant och Iuftfartyg i internatione11 pa fartyg trafik gä11er särskilda bestämmeiser.

är föraniedd av försiaget m s10pande av tillståndskra- Ändringen vet vad gä11er handei med ö1.

13 §

av ö1 och a1koh01fria drycker är, med de inskränk- Försäljning som föreskrivs i denna lag, ti11åten under samma vi11k0r ningar för drivande av handel i a11mänhet. som gäiier

av för hande1 med Ö1 innebär i prin-

Slopandet tiiiståndstvånget

att av ö1 får ske enligt samma vi11kor som gä11er cip försä1jning för i a11mänhet. Som utredningen tidigare framnäringsverksamhet bör eme11ertid vissa finnas. En1igt utredhå11it inskränkningar är det angeiäget att behå11a nuvarande ningens mening exempe1vis vid av ö1 (11 § första stycket). Därutöå1dersgräns försäijning bör 7-10 deiar av 11 § samt 12, 24, 32, 44, 45, 54 ver §§, övriga

och 55 §§) behålias i huvudsak oförändrade.

196 Specialmotivering

SOU 1985: 15

18 §

Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet

1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 7 § tullförordningen (1973:979),

2. av handelsresande som medför varan i och för som prov, dennes rörelse,

3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av regeringen,

4. i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes eller dennes familjs bruk personliga enligt bestämmelser som meddelas av regeringen,

5. som proviant eller på fartyg luftfartyg enligt särskilda bestämmelser.

Spritdrycker, vin och starköl, som medförs som proviant på järnvägståg i internationell trafik, får införas i den utsträckning som krävs för servering under av passagerare tågets färd inom landet.

Angående skälen för den ändrade lydelsen av paragrafens andra

stycke hänvisas till under specialmotiveringen 4 §.

21 §

Paragrafen, som i sin nuvarande lydelse

reglerar förutsättningar-

na för att få driva partihandel med öl, upphävs som en följd av

förslaget att handel med öl skall få bedrivas utan särskilt till-

stånd (se avsnitt 8).

23 §

Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker,

m.m. har tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export och till partihandelsbolaget.

Den som har tillstånd att tillverka starköl får sådan sälja vara för export, till till partihandelsbolaget, detaljhandelsbolaget och till annan tillverkare av starköl samt till den som har rätt att servera starköl.

Specialmotivering 197

sou 1985; 15

enligt 36 § andra stycket på

överförs serveringstillstånd

nagon annan, far överlåtaren sälja sitt lager av spritdrycker,

vin eller starköl till sin efterträdare.

För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av denna lag spritvin och starköl säljas till parti- eller detaljhandelsdrycker, samt starköl säljas till tillverkare av sådan dryck enbolaget de föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter ligt Motsvarande gäller i regeringens bestämmande, socialstyrelsen. andra fall om särskilda omständigheter annars visas föreligga.

Ändringarna i paragrafens tredje och fjärde stycken är föranledda

av tillståndskravet för handel med öl. av förslaget om slopande

Här bör att termen serveringstillstånd avser tilluppmärksammas

stånd till av spritdrycker, vin eller starköl (jfr 34 servering

§).

24§

Vid med alkoholdrycker är säljaren skyldig att partihandel förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja varan.

Vid varje med försäljning av starköl eller öl partihandelsställe om innehavaren inte är enskild person som själv förestår skall, verksamheten, finnas en eller flera för uppgiften lämpliga personer, som har tillsyn över försäljningen (föreståndare).

Vid med alkoholdrycker får endast anlitas anställd partihandel Såld vara får dock sändas genom annan till återförsälpersonal. jare.

framhållits är det angeläget att försäljningen av öl Som tidigare

även i fortsättningen bedrivs med iakttagande av de grundläggande

Kravet på föreståndare vid varje alkoholpolitiska principerna.

med försäljning av öl, liksom för starköl, har partihandelsställe

därför behållits. Bestämmelsen om föreståndare (andra stycket i

förevarande har emellertid formulerats om något. Det paragraf)

föreskrivs liksom i motsvarande bestämmelse som gäller för de-

med öl (32 § första stycket) att det skall finnas en taljhandel

eller flera som har hand om tillsynen över försäljningen personer

och som är lämpliga för uppgiften.

198 Specialmotivering

I lämplighetskravet ligger bl.a. att varje föreståndare måste ha tillfredsställande kunskaper

på alkohollagstiftningens område.

Någon myndighetsprövning i förväg av länsstyrelsen föreskrivs inte, lika litet som i dag. Däremot kan sanktioner vidtas i efterhand, om paragrafens krav inte är uppfyllda (se 65 §).

30, 31 och 33 §§

Paragraferna, som i sin nuvarande lydelse

reglerar tillståndsgiv-

ningen för detaljhandel med öl och andra frågor beträffande sådan handel, upphävs (jfr. avsnitt 8).

32 §

Vid varje detaljhandelsställe av öl med försäljning skall, om innehavaren inte är enskild person som själv förestår verksamheten, finnas en eller flera för uppgiften lämpliga personer, som har tillsyn över försäljningen (föreståndare).

Vid detaljhandel med öl får endast o anlitas anställd personal. Sald vara får dock sändas till genom annan köpare.

Första stycket har ändrats bl.a. till följd av förslaget om slopande av tillståndskravet för handel med öl. Se också vad som har anförts i specialmotiveringen till 24 §.

34 §

Servering o av spritdrycker, vin eller starköl får ske endast om tillstand har meddelats

(serveringstillstånd).

För servering vin och starköl av spritdrycker, skall alltjämt fordras särskilt tillstånd. Sådant tillstånd bör oavsett vilka rättigheter som meddelats - betecknas som serveringstillstånd.

Före tillkomsten av LHD gällde särskilda regler för servering av alkoholdrycker på militära mässar. Eftersom dessa

regler ansågs

sou 1935:15 Specialmotivering

ha orsakat vissa tillämpningssvårigheter, upphävdes de (prop. 1976/77:108). Samma krav på tillstånd till servering gäller alltför både civila och militära lokaler. Från tillså i princip ståndstvånget har dock - utan särskild motivering - undantagits mässar ombord på örlogsfartyg.

förslår att undantagsregeln upphävs. De rent praktis- Utredningen ka skäl som kan antas ligga bakom bestämmelsen om servering på mässar ombord på örlogsfartyg kan inte anses tillräckliga för att motivera en särreglering.

av tillstånd till servering ombord på olika Angående prövningen trafikmedel hänvisas till specialmotiveringen under 39 §.

36 §

hänför sig till viss lokal eller annat

Serveringstillstånd

avgränsat utrymme. överlåter tillståndshavare kan tillståndsmyndigheten

rörelsen,

medge att tillståndet överförs pa förvärvaren.

Tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller starköl skall liksom hittills vara knutet till ett visst serveringsställe. Härmed avses avgränsade utrymmen såväl inomhus som utomhus. Serveringen får endast ske i sådana lokaler eller utrymmen som anges i tillståndsbeviset.

Kravet på att serveringstillstånd skall hänföras till en viss lokal innebär inte att separata tillståndshandlingar behöver upprättas för varje lokal eller utrymme inom en viss restaurang. Ett tillståndsbeslut kan avse flera lokaler eller utrymmen. Avgörande för om ett eller flera tillstånd behövs blir bl.a. om de olika lokalerna har gemensamt kök o.d. Normalt bör det emellertid krävas skilda tillstånd för lokaler som ligger i olika fastigheter eller som annars inte är belägna i anslutning till varandra. Däremot saknas anledning att meddela separata tillstånd enbart därför att det i samma lokal bedrivs olika verksamheter under exempelvis dagtid och kvällstid.

Specialmotivering SOU 1985: 15

37 §

Serveringstillstånd kan avse servering

1. till allmänheten året runt eller årligen under en viss tidsperiod,

2. i förening, klubb eller annat slutet sällskap året runt eller årligen under en viss tidsperiod,

3. vid enstaka tillfälle eller under en enstaka tidsperiod.

Tillstånd enligt första 1 eller stycket 2 gäller tills vidare. Tillståndsmyndigheten får dock, om särskilda skäl föreligger, begränsa tillståndets giltighet till viss tid.

Paragrafen har, frånsett några redaktionella ändringar, lämnats oförändrad. Frågor om tillämpningen av paragrafen har behandlats

i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4.1 och 7.4.2).

38 §

Serveringstillstånd kan gälla såväl som vin spritdrycker och starköl eller begränsas till en eller två av dessa drycker.

Paragrafens andra stycke upphävs till följd av förslaget om slopande av den särskilda av regleringen alkoholservering på luft-

fartyg, fartyg och järnvägståg i inrikes trafik (se avsnitt 7.4.3). Ändringarna 1 övrigt är föranledda av förslaget om slo-

pande av tillståndstvånget för handel med öl.

Angående tillämp-

ningen av paragrafen hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4.1).

39 S

Serveringstillstånd får endast meddelas serveringsställe som kan tillhandahålla lagad mat.

Specialmotivering 201

Paragrafens nuvarande iydelse regierar servering av a1k0ho1drycker på nöjes- och idrottspiatser. Utredningen har i avsnitt 7.4.4 närmare motiverat förs1aget att uppnäva denna reglering.

I paragrafen har i stä11et tagits in det grundiäggande kravet på att serveringstiilstånd bara får ges åt sådana serveringsstäilen som kan ti11handahå11a 1agad mat. Bestämmelsen har sin motsvarighet i nuvarande 41 §. Utredningen anser emeiiertid att bestämmelsen har en sådan centra] betydeise för ti11ståndsprövningen att den bör före de bestämmeiser som i övrigt behandlar piaceras förutsättningarna för medgivande ti11 servering av spritdrycker, vin och starköi.

Frågan om kravet på mathåiining har behandiats i den a11männa motiveringen (avsnitt 7.3.4). Huvudprincipen är att endast sådana som vid en he1hetsbedömning har restaurangkaraktär ska11 företag kunna få tiiistånd att servera a1koh01. Det ska11 vara fråga om s.k. fu11-serviceföretag, dvs. företagen ska11 kunna erbjuda sina ett varierat och kompiett utbud av såvä1 maträtter som gäster drycker. Höga krav måste därför stä11as på både serverings10ka1er och köksutrustning m.m. Loka1erna ska11 ha en sådan utformning och vara utrustade på sådant sätt att det kan förekomma matservesätt. Köksutrustningen ska11 vara av sådan ring på vedertaget beskaffenhet att 1agad mat i ti11räck1ig omfattning kan tiliredas av råvaror. Enkiare uppvärmningsanordningar för prefabricerade varor kan i princip inte anses ti11räck1iga.

De krav köksutrustning m.m. som nu har angetts gä11er i första

på

hand sådana företag som vi11 ha ti11stånd att under en Iängre tidsperiod servera a1koho1drycker. Är det fråga om servering vid enstaka ti11fä11en får kraven stä11as iägre. Det bör då kunna accepteras att serveringsstä11et inte har någon fu11ständig köksutrustning utan att maten hämtas färdig1agad utifrån. Det kan i sådana fa11 inte he11er a11tid krävas att det finns några uppvärmningsanordningar på serveringsstäiiet.

Vad som eme11ertid bör krävas som förutsättning för a11a siags är att 1agad mat he1a tiden ska11 finnas att

serveringsti11stånd

202 Specialmotivering SOU 1985: 15

tillgå. Denna princip kommer till uttryck i 48 §. Det är alltså inte tillräckligt att det finns ett välutrustat

restaurangkök o.d. utan köket skall också användas. Gästerna skall vidare erbjudas ett varierat utbud av maträtter, åtminstone om det är fråga om fullständig alkoholservering till allmänheten. Gäller det servering till ett slutet bör kravet matutbud

sällskap, på kunna ställas lägre. Det bör emellertid också beträffande slutna sällskap krävas att det serveras lagad mat för att tillstånd till alkoholservering skall få meddelas.

Ett mera begränsat utbud av maträtter bör också kunna om

godtas, sökanden bara vill ha tillstånd till av vin eller

servering starköl. Liksmn i dag bör alltså och kvar-

exempelvis pizzerior tersrestauranger, som från andra synpunkter kan anses

lämpliga, kunna få begränsade tillstånd utan hinder av att matutbudet

inte är så varierat.

Även om lagad mat nela tiden skall finnas att ett ser-

tillgå på

veringsställe med tillstånd att servera alkohol, behöver matserveringen rent faktiskt inte ha en viss minsta För-

omfattning. hållandet mellan mat- ha ett

och alkoholservering kan visserligen intresse vid bedömningen om ett skall anses ha restau-

företag rangkaraktär, men det skall inte längre krävas att tillhandahållandet av lagad mat vid varje tillfälle del av

utgör en betydande omsättningen. Vid sen kvällstid bör det alltså kunna

accepteras att det serveras förhållandevis litet mat. hänvisar

Utredningen på denna punkt till vad som redan i den allmänna motive-

sagts ringen.

Närmare anvisningar om serveringslokalernas

och ekonomiutrymmenas utformning och utrustning får meddelas av socialstyrelsen.

En särskild fråga olika

i sammanhanget är servering på trafikmedel. Utredningen har tidigare antytt att man här bör kunna ställa mindre krav på såväl serveringslokaler Det

som köksutrustning. bör även kunna accepteras att utbudet av maträtter inte är lika stort som i andra fall. att det

Principen på serveringsstället skall tillhandahållas lagad mat får dock inte Är det

frångås.

SOU 1985: 15 Specialmotivering

om begränsade serveringsrättigheter bör det även på trafik-

fråga

medei kunna godtas att matutbudet är mindre varierat.

40 §

Vid tiiiståndsprövningen ska11 särskiit beaktas sökandens Iämpiighet och serveringsstäiiets tjän1ighet för ändamåiet.

I paragrafen har gjorts den ändringen att behovet av en viss servering inte 1ängre ska11 beaktas vid ti11ståndsprövningen. Skäien härför har redovisats i den a11männa motiveringen (se avsnitt 7.3.1).

Vad som fortsättningsvis särskiit skall beaktas är a11tså den sökandes och serverings1oka1ernas tjänlighet. Utred- 1ämp1ighet ningen har i avsnitten 7.3.2-3 framhå11it att de sistnämnda prövningsgrunderna bör ti11ämpas på i huvudsak samma sätt som hitti11s. Vissa rekommendationer har också 1ämnats om hur prövningen bör ti11. Det får förutsättas att socia1styre1sen iiksom hit-

gå

ti11s 1ämnar kompietterande a11männa råd.

41 §

Paragrafen, som i sin nuvarande 1yde1se innehålier regier om mathå11ningen på serveringsstä11en, upphävs. Det grundiäggande kravet på att ett serveringsstäiie ska11 kunna ti11handahå11a iagad mat har i stä11et tagits in i 39 §.

42 §

av serveringsstä11e som medför väsentiig ändring av Ombyggnad serverings1oka1erna kräver särskiit medgivande av tiilståndsmyndigheten.

De särskilda bestämme1ser som gä11er inrättande av drinkbar har utgått ur paragrafen (se avsnitt 7.3.3). En1igt utredningens mening ska11 frågor som gä11er drinkbar inte behöva bli föremå1 för särskiida bes1ut från 1änsstyre1sernas sida utan de bör ingå som ett 1ed i heihetsbedömningen av verksamheten. Däremot behå11s kravet på särskilt medgivande för ombyggnad av serveringsstäiie.

204 Specialmotivering SOU 1985115

43 §

Tillståndsmyndigheten får i serveringstillståndet meddela de föreskrifter som behövs.

Ändringen är av redaktionell art.

44 §

Vid serveringsställe för skall finnas en eller alkoholdrycker flera personer över som har tillsyn serveringen (föreståndare). Dessa skall med hänsyn till sina egenskaper och övriga omsfandigheter vara lämpliga för uppgiften.

Utredningen har i den allmänna motiveringen att det föreslagit särskilda prövningsförfarandet hos länsstyrelsen beträffande

föreståndare och ersättare slopas (avsnitt 7.4.5). har Paragrafen ändrats i enlighet härmed. Det har härvid ansetts onödigt att skilja mellan föreståndare utan och ersättare, samtliga personer som skall svara för tillsynen har fått benämningen föreståndare. Att det hela tiden måste finnas en föreståndare närvarande på serveringsstället framgår av 45 §. Liksom nu gäller att en innehavare som är enskild person själv kan vara föreståndare.

Det bör framhållas att kravet föreståndare på gäller även vid ölservering (jfr 24 och 32 §5).

45 §

Alkoholdrycker får inte serveras, om inte föreståndare

någon

är närvarande på serveringsstället.

Vid bedrivande av serveringsrörelse för alkoholdrycker får endast anlitas personal som är anställd av innehavaren.

I paragrafen, som gäller all alkoholservering, har endast gjorts smärre ändringar. Sålunda nämns i första inte stycket längre ersättare utan endast föreståndare (se specialmotiveringen till

SOU 1985: 15 Specialmotivering

44 §). Vidare har, som en föijd av siopandet av tiiiståndskravet för öiservering, ordet tiiiståndshavaren i andra stycket bytts ut mot innehavarewü

46 §

av spritdrycker, vin och starköi får påbörjas tidi- Servering k1ockan 11.00 och ska11 avsiutas senast kiockan 01.00. gast Ti11ståndsmyndigheten får dock förordna om andra tider för serveri ngens bedri vande.

Första stycket inte vid servering på iuftfartyg, fartyg

gä11er

e11er järnvägstag i inrikes trafik (trafikservering).

innehålier inte Iängre några regler om tider för ser- Paragrafen vering av ö1 (se avsnitt 8). Vidare har tidpunkten då spritdrycker, vin och starköi eniigt huvudregein tidigast får serveras från k1. 12 tiil k1. 11. Denna fråga iiksom andra frågor flyttats serveringstider har diskuterats i avsnitt 7.5.1. som gä11er

har paragrafen bara ändrats redaktioneilt. I övrigt

51-53 §§

som i nuvarande 1yde1ser reglerar servering i Paragraferna, drinkbar, sjäivservering och det s.k. animeringsförbudet, upphävs. Angående skälen hänvisas ti11 den a11männa motiveringen (avsnitt 7.5.2).

54 §

Från får inte någon medföra e11er ti11åtas serveringsstäiie medföra serverad alkohoidryck.

I och med att av 61 inte iängre ska11 kräva ti11stånd försäijning bör det vara möjiigt för restauranginnehavare att säija ö1 på annat sätt En sådan försä1jning torde framför än genom servering. a11t b1i aktue11 för pizzarestauranger och iiknande, som säijer

206 Specialmotivering SOU 1985: 15

mat för avhämtning. Förevarande har därför så paragraf ändrats, att den endast talar om förbud mot att medföra serverade alko-

holdrycker från ett serveringsställe. Om öl nar omfatserverats, tar förbudet även denna dryck.

Att den som har inte har rätt att till-

serveringstillstånd sälja

ståndspliktiga drycker, dvs. starkare drycker än öl, på annat sätt än genom servering av andra bestämmelser

framgår (jfr.

betäffande detaljhandel 25 §).

56 §

På serveringsställe, för vilket serveringstillstånd gäller, får inte någon dricka eller tillåtas dricka vin spritdrycker, eller starköl i annan utsträckning än vad som har serverats i enlighet med tillståndet.

Ej heller får någon dricka eller tillåtas dricka spritdrycker, vin eller starköl på serveringsställe där sådana inte får drycker serveras eller i lokal, som yrkesmässigt för anordnande

upplåts

av sammankomster i slutna vid vilka tillsällskap mat och dryck handahålls av innehavaren eller genom dennes och där försorg servering av spritdrycker, vin och starköl ej är tillåten.

Spritdrycker, vin eller starköl som inte får serveras i lokal som avses i denna paragraf får ej heller förvaras i sådan lokal eller därtill hörande utrymmen annat än om det att är uppenbart drycken inte är avsedd att drickas på stället.

Den nya lydelsen av paragrafen är i första hand föranledd av

förslaget om slopande av tillståndskravet för handel med öl.

Enligt utredningens mening saknas anledning att bibehålla förtärings- och förvaringsförbuden när det gäller öl. Ändringarna i övrigt är av redaktionell natur.

57 §

Paragrafen, som i sin nuvarande lydelse länsreglerar behörig styrelse vid ansökan om tillstånd till eller parti- detaljhandel med öl, upphävs.

58 §

Serveringstillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län där serveringsstället är beläget. Avser tillståndet trafikservering

Specialmotivering 207 SOU 1985: 15

meddelas det dock av länsstyrelsen i det län där det företag som vill bedriva serveringen har sitt säte. Har företaget inte säte inom landet, meddelas tillstånd av länsstyrelsen i Stockholms län.

Ãndringarna i paragrafen är av redaktionell natur.

59 §

Ansökan om tillstånd enligt 58 § görs skriftligen hos tillståndsmyndigheten.

Den nya lydelsen är föranledd av förslaget om upphävande av 57

S.

60 §

I ärende om serveringstillstånd enligt 37 § första stycket 1 eller 2 eller om överförande av tillstånd enligt 36 § andra skall tillståndsmyndigheten, om det inte finns särskilda stycket skäl som föranleder annat, inhämta yttranden från polismyndighet och kommunfullmäktige i den kommun där serveringen skall bedrivas. Vad som nu har sagts gäller inte vid trafikservering.

I ärende om serveringstillstånd inom eller invid militärt område skall utöver vad som sägs i första styck-

tillståndsmyndigheten,

et, inhämta yttrande fran vederbörande militära chef.

Kommunfullmäktige får uppdra åt kommunalt organ eller åt en eller flera särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avge yttrande. Yttrande skall vara tillståndsmyndigheten tillhanda inom tre månader från det yttrandet begärdes, om inte tillståndsmyndigheten i det särskilda fallet bestämmer något annat. Kan yttrande inte lämnas inom angiven tid skall en skriftlig förklaring om orsaken lämnas inom samma tid.

Bestämmelserna i första stycket om remiss till polismyndighet och kommunfullmäktige har utvidgats till att gälla ärenden om överförande av serveringstillstånd till ny ägare (se avsnitt 11.1). har det öppnats en möjlighet att underlåta remissför- Samtidigt om särskilda skäl föreligger. Som har framhållits i farande,

208 Specialmotivering SOU 1985: 15

avsnitt 11.1 avses i första hand fall då en ansökan redan vid en

preliminär granskning kan förutsättas leda till Även avslag. andra undantagsfall kan tänkas då ett remissförfarande skulle

utgöra en onödig omgång, t.ex. då det är fråga om ett utökat tillstånd och förändringen måste bedömas som okontroversiell med hänsyn till kommunens tidigare redovisade inställning.

I första stycket har dessutom gjorts som innebär att tillägg bestämmelserna om remiss inte gäller vid Detta trafikservering. hindrar inte att länsstyrelsen i vissa fall ändå kan ha anledning att höra berörda kommuner eller när polismyndigheter, exempelvis det är fråga om servering ombord en båt i inrikes trafik på (jfr avsnitt 7.4.3).

Övriga ändringar är av redaktionell art.

61 §

Paragrafen, som i sin nuvarande lydelse reglerar den kommunala vetorätten i vissa serveringsärenden, (se avsnitt upphävs 7.2).

63 §

Har den som fått serveringstillstånd försatts i konavlidit, kurs eller förklarats omyndig och vill konkursboet dödsboet, eller förmyndaren fortsätta skall anmälan till rörelsen, göras tillståndsmyndigheten. Anmälan skall ha inkommit senast två månader efter dödsfallet respektive första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen. Har anmälan inte inkommit inom föreskriven tid, upphör tillståndet att gälla den dag anmälningstiden utgick.

Den nya lydelsen är föranledd av att beträffan-

tillståndstvånget

de handel med öl av föreståndares föreoch prövningen lämplighet slås slopade.

64 S

Föranleder servering av spritdrycker, vin eller starköl olägenheter i fråga om ordning, nykterhet eller trevnad eller iakttas inte bestämmelserna i denna eller med stöd därav meddelalag de föreskrifter, skall tillståndsmyndigheten återkalla tillståndet eller begränsa det till att avse viss eller vissa drycker.

SOU 1985: 15 Specialmotivering

Finns anta att ti11fredsstä11ande förhå11anden kan aniedning åstadkommas utan att en så ingripande åtgärd vidtas, får ti11ståndshavaren i stället medde1as varning e11er särski1da föreskrifter.

Första även i fa11 då ti11ståndshavaren inte stycket ti11ämpas kan anses att bedriva serveringen e11er annars de Iängre 1ämp1ig som gälier för medde1ande av ti11stånd inte 1ängförutsättningar re föreiigger.

om denna tas upp på begäran av Frågor åtgärd eniigt paragraf sociainämnden i den kommun där serveringen bedrivs. Tiilståndsfår också sjäivmant ta upp sådana frågor. Innan bemyndigheten siut fattas ska11 yttrande i sådant fa11 inhämtas från socia1om skäl före1igger. Nämnden får uppdra åt en e11er f1era nämnden, särski1t utsedda att avge yttrande i nämndens stä11e. personer

Den ändrade av första och andra styckena är föraniedd av 1yde1sen det slopade tiiiståndstvånget vid servering och annan försä1jning av ö1. När det närmare gä11er i vi1ka fa11 sanktioner bör vidtas och vi1ken sanktion som i första hand bör komma i fråga hänvisas

ti11 avsnitt 9.3.

innehå11er f.n. en bestämme1se om återka11ande av Tredje stycket av föreståndare e11er ersättare. Bestämmeisen upphävs godkännande av att sådant godkännande inte 1ängre ska11 förekomma som fö1jd (se avsnitt 7.4.5). Iakttas inte regierna om att det vid a1k0ho1-

servering ska11 finnas en e11er fiera föreståndare närvarande,

b1ir första stycket ti11ämp1igt.

I tredje stycket har i stä11et tagits in bestämme1ser om att ska11 ta upp frågor om sanktion, om socia1nämnden Iänsstyreisen det, och att 1änsstyre1sen också, Iiksom i dag, kan ta upp begär sådana sjä1vmant. I sistnämnda fa11 ska11 yttrande inhäm-

frågor

tas från sociainämnden, om det finns skäi ti11 det (se härom avsnitt 9.3). Sådana skä1 torde i första hand före1igga när det

är fråga om en mera ingripande åtgärd.

Av en särski1d föreskrift framgår att sociainämnden kan delegera rätten att avge yttrande ti11 en e11er f1era särski1t utsedda 60 § tredje En sådan deiegation gör det personer (jfr. stycket). för att inhämta yttrande per te1ef0n e11er möjiigt 1änsstyre1sen på annat informelit sätt.

210 Specialmotivering

SOU 1985: 15

65 §

Föranleder försäljning av öl eller alkoholfria drycker olägenheter i fråga om ordning, nykterhet eller trevnad eller iakttas inte bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav meddelade

föreskrifter, skall den som bedriver försäljningen meddelas varning eller förbjudas att fortsätta verksamheten. I sådant ärende kan även meddelas föreskrifter om försäljningens bedrivande.

Förbud som avses i första stycket kan hänföras till en viss lokal eller annat avgränsat utrymme.

Ärende som avses i första stycket prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningsstället är beläget. Saknas fast försäljnings-

ställe, tillämpas 58 § andra och tredje meningarna.

Förbud enligt denna skall paragraf meddelas för viss tid, dock längst fem år.

Utredningen har i avsnitt 8 föreslagit att, om det förekommer

missförhållanden eller i samband med servering annan försäljning

av öl, den som bedriver försäljningen skall kunna drabbas av för-

säljningsförbud och andra åtgärder i enlighet med vad som f.n.

gäller vid försäljning av alkonolfria drycker. Första stycket har

därför kompletterats.

Den nya lydelsen av paragrafens andra och fjärde stycken har

närmare motiverats i avsnitt 8.

68 §

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas genom besvär i kammarrätten.

Angående skälen till den föreslagna lydelsen av paragrafen hänvi-

sas till den allmänna motiveringen (avsnitt 10).

69 S

Socialstyrelsen utövar den centrala över tillsynen efterlevnaden av denna lag.

Länsstyrelser, socialnämnder och polismyndigheter skall övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen.

sou 193545 Specialmotivering 211

Poiismyndigheter och socia1nämnder ska11 underrätta Iänsstyreisen om förhå11anden som är av betydeise för 1änsstyre1sens ti11syn.

ska11 underrätta 1änsstyre1sen när den som Kronofogdemyndigheter har serveringsti11stånd brister i sina åligganden att erlägga skatter e11er socia1avgifter. På begäran av 1änsstyre1sen ska11 och andra myndigheter som uppbär e11er driver skattemyndigheter in skatter e11er avgifter iämna uppgifter som 1änsstyre1sen behöver för ti11ståndsprövning eiier ti11syn en1igt denna Iag.

Ändringen 1 fjärde stycket har föran1etts av förs1aget om s1opan-

de av kravet på ti11stånd för servering av ö1.

70 §

i röreise som avser servering av spritdrycker, vin Bokföring e11er starkö1 ska11 vara så utformad att kontr011 av verksamheten är Den som driver röre1sen är skyidig att på anfordran av möj1ig. tiiiståndsmyndigheten förete bokföringen i röreisen. Han är dessutom sky1dig att 1ämna statistiska uppgifter i eniighet med de föreskrifter regeringen e11er, efter regeringens bestämmande, socialstyreisens medde1ar.

Som utredningen tidigare framhå11it saknas ti11räck1iga skäi för att ha kvar särskiida bokföringsreg1er när det gä11er ser-

några

och annan försä1jning av ö1. Lagrummet har justerats i vering emimmthmmm.

72 §

Den som uppsåtiigen e11er av oaktsamhet 1. sä1jer spritdrycker, vin eiier starköi utan ti11stånd e11er, om ti11stånd inte behövs, utan rätt eniigt denna 1ag, 2. serverar spritdrycker, vin eiier starkö1 som har anskaffats på annat sätt än som sägs i 49 §, döms för försäijning av aikohoidrycker ti11 böter eiler o1ov1ig fänge1se 1 hogst tva ar.

Är brottet döms tili fängeise i högst fyra år. Vid bedögrovt, mande av om brottet är grovt ska11 särski1t beaktas om försäijningen har utgjort 1ed i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt e11er i större omfattning.

212 Specialmotivering

SOU 1985: 15

Den nya lydelsen av första stycket 1 är en följd om av förslaget

slopande av tillståndskravet för handel med öl.

76 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker i strid mot 11 § till som kan antas någon inte na uppnått föreskriven ålder eller som är märkbart av alko-

påverkad

hol eller annat eller vid berusningsmedel, partihandel underlåter att på sätt föreskrivs i 24 § första stycket förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja döms för varan, olovli dryckeshantering till böter eller fängelse i högst sex manader.

För olovlig döms också dryckeshantering den som säljer öl eller alkoholfria drycker i strid mot förbud som meddelats enligt 65 §, förvarar drycker i strid mot 55 § eller tillåter förtäring eller förvaring av spritdrycker, vin eller starköl i strid mot 56 §.

Förslaget att förbud enligt 65 § skall kunna meddelas mot för-

säljning av öl har föranlett ett i andra av företillägg stycket

varande paragraf. Vidare har den nya lydelsen av 56 § föranlett

en ändring.

Övergångsbestämmelse

Bestämmelsen innebär att besvär över som har länsstyrelsebeslut

anförts före lagens ikraftträdande skall prövas av socialstyrel-

sen.

sou 1985:15

Biiaga 1

Översyn av vissa regier inom a1koho11agstiftningen

Dir 1984:30

Besiut vid regeringssammanträde 1984-06-28.

Statsrådet Sigurdsen anför.

I riksdagens aikohoipoiitiska besiut år 1977 1ades grunderna fast för den svenska a1koh01po1itiken (prop. 1976/77:108, SkU 40, rskr 231). Bes1utet innebar b1.a. omfattande förändringar av a1koho1iagstiftningen. Denna Iagstiftning är i huvudsak samiad i 1agen (1977:292) om ti11verkning av drycker, iagen (1977:293) om handel med drycker, iagen (1961:181) om försäijning av teknisk sprit och aikohoihaltiga preparat och iagen (1977:306) om dryckesskatt.

Under senare tid har från flera hå11 förts fram krav på vissa ändringar av regierna på aikohoiområdet.

Riksrevisionsverket (RRV) har nyligen genomfört en kart1äggning av hur regierna för servering av aikohoidrycker ti11ämpas och kommit med försiag tili vissa ändringar. I promemorian (1984-02- 14) Servering av aikohoidrycker konstaterar RRV att serveringsomgärdas av ett förhå11andevis krångligt regeisystem och

frågorna

en omfattande administration. I promemorian berör RRV också regierna om tiiistånd för detaijhandei med öi. Promemorian utmynnar i en rekommendation att en rad frågor borde ses över mer ingående.

Även i andra sammanhang har oiika brister i aikohoiiagstiftningen aktuaiiserats. Det gälier främst tiiiståndsgivningen vid servering och försäijning samt svårigheter och inkonsekvenser vid toikningen av vissa bestämme1ser. En rad förändringar har b1.a. efteriysts i o1ika riksdagsmotioner.

214 Bilaga 1 S()lJ 1985:15

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att de restriktioner som finns på alkoholområdet måste begränsas till sådana som allmänheten uppfattar som meningsfulla. Det finns risk för att förtroendet för alkoholpoitikens grunder minskar om regelsystemet är onödigt krångligt eller om

alkohollagstiftningen uppfattas som

föråldrad.

Grunderna för alkoholpolitiken enligt 1977 års riksdagsbeslut bör ligga fast. Det finns emellertid skäl att se över vissa i regler lagstiftningen på alkoholområdet. Som grund för detta arbete bör ligga de synpunkter som förts fram av bl.a. RRV.

översynsarbetet

kommer därmed främst att beröra frågor om servering och annan handel med alkoholdrycker. bör Syftet vara att åstadkomma förenklingar och rationaliseringar - och därmed en minskad byråkrati i det alkoholpolitiska regelsystemet. Lagen om dryckesskatt bör inte omfattas av översynen.

Kommittén mot ekonomisk har brottslighet i ett delbetänkande (SOU 1984:8) Näringstillstånd fram lagt förslag bl.a. om förutsättningarna för etablering i restaurangbranschen. Betänkandet bereds f.n. i regeringskansliet. utgången av denna beredning bör beaktas i översynsarbetet. Översynen har vidare beröringspunkter med

stämpelskatteutredningen (Dir B 1977:06).

För översynsarbetet gäller kommittêdirektiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

översynen skall slutföras under första halvåret 1985.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om hälsovård

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att en övergöra syn av vissa regler inom

alkohollagstiftningen,

Bilaga 1 215 sou 1985:15 att bes1uta om sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemstä11er jag att regeringen bes1utar att kostnaderna ska11 be1asta femte huvudtite1ns kommittêans1ag. Beslut ans1uter ti11 föredragandens överväganden och Regeringen sig bifa11er hennes hemstä11an. (Socia1departementet)

Bilaga 2

Restaurangbranschen i det svenska samhället

Ilpo Koskikallio och Kettil Bruun

Historiskt perspektiv på utvecklingen

För att kunna förstå och -branschens restaurangkulturens nuläge är det nödvändigt att känna till den också i internationellt perspektiv unika historiska utvecklingen i Sverige. Den svenska restaurangpolitikens säregna restriktiva skede inleddes i mitten av 1800-talet. Då grundades de första komunala monopolbolagen enligt det s.k. Göteborgssystemet. Dessa bolag hade ursprungligen två ändamål. Det mest centrala var att få arbetarnas krogar under kommunal övervakning och på detta sätt söka hindra av uppkomsten den arbetarklassens krogkultur som var på etableras. Det väg att andra målet var att begränsa det privata vinstintresset i alkoholhandeln. Emellertid blev kommunens ekonomiska intressen snart den viktigaste faktorn i bolagens verksamhet efter det bolagen visat sig vara vinstgivande.

utomordentligt

För att få en helhetsbild struktur är det av restaurangbranschens nödvändigt att ge en snabbskiss av läget under senare delen av 1800-talet. Den tidens restauranger kan indelas i tre grupper: städernas folkrestauranger/krogar, och herrskapsrestaurangerna landsbygdens gästgiverier. Dessutom fanns ännu ett otal lönnkrogar både i städerna och på landsbygden. den Restaurangkulturen på tiden kan betecknas som tudelad. Dels fanns en överklassens restaurangkultur, dels en stadsbefolkningens spirande krogkultur. Den egentliga restaurang/krogkulturen kan betraktas som ett nästan enbart urbant fenomen. hade Landsbygdens gästgiverier ingen bred fast kundkrets varför det inte lika klart utuppkom formade vanor som på städernas Det finns restauranger. många förklaringar till detta. För det första var främst gästgiverierna avsedda för resande, som mestadels blev kunder. Gästtillfälliga giverierna blev sällan mötesplats för den lokala befolkningen, bl.a. för att man redan tidigt började kontrollera lokalbe-

Bilaga 2 217

folkningens a1kono1bruk genom en rad oiika regler. För det andra var avstånden på iandsbygden Iånga och iandsbefoikningen var 1 regel bunden ti11 sin boningsort, där såvä1 hem som arbetspiats var beiägna. Gästgiverierna iämpade sig därför då1igt som nöjesplatser för landsbygdsbefoikningen och därför har krogkuituren i Sverige alitid varit ett specifikt urbant fenomen.

Städernas burgnare skikt använde främst två typer av restauranger. De1s fanns konditorier och schweizerier, ett siags caféer med rätt att utskänka a1koho1drycker. De1s började man i siutet av 1800-taiet eniigt kontinentait mönster bygga hote11, ti11 viika ofta stora restauranger ansiöts.

Utan tvekan mest intressant och tili sina samhäileiiga verkningar betydeisefullast var den restaurangform som här betecknats som arbetarnas/foikets krogar. Dessa avvek k1art från andra utskänkningspiatser. De biev för den första generati0nens_stadsbor en viktig närmiljö. Krogen var ofta ett andra hem för arbetare med usia bostadsförhå11anden. I industriaiiseringens inledningsfas fungerade krogarna b1.a. som arbetsförmediingsbyråer och t.o.m. iöneutbetainingspiatser.

Påståendet att arbetarkiassens krogkuitur var betydeisefuii bygger inte på att det sku11e ha varit fråga om en utbredd institution för en stor dei av befoikningen. Så är inte fa11et eftersom stadsbefoikningens andei av folkmängden ännu i början av 1900taiet var Iiten; år 1850 bodde 90 procent av befoikningen på 1andet och 1910 ännu 71 procent. sistnämnda år bodde endast 15 procent av befoikningen i städer med över 25 000 invånare.

Krogkuiturens betydeise iigger däri att den var en dei av den snabbast växande folkgruppens iivssfär. Den berörde städernas och omgivningarnas Iönearbetare vi1ka under industriaiiseringen växte oerhört kraftigt i antai.

2ll8 Bilaga 2

Krogarnas centrala betydelse för arbetarbefolkningen kan lätt observeras i länder som industrialiserats tidigare än Sverige. T.ex. pubarna i England var förankrade i folkkulturen och djupt de utgjorde ett slags skyddsplatser dit den stakapitalistiska tens kontroll inte nådde. I Tyskland sökte man kontrollera krogarna vid sekelskiftet, men detta var dömt att eftermisslyckas som arbetarnas fackliga och politiska verksamhet redan utvecklats och var intimt bunden till Arbetarnas levnadssätt och krogarna. alkoholkultur under den förindustriella var perioden på många sätt oförenliga med industrisamhällets krav. Städernas krogar (det gäller särskilt de större städerna) var den nya livsstilens centrala punkter. Det är därför att naturligt Göteborgssystemets kontrollpolitik särskilt under inledningsfasen nästan enbart inriktade sig på att sanera krogarna. var att Systemets grundidê arbetarkrogarna (folkrestaurangerna) skulle övertas av kommunala monopolbolag. Det lokala monopolet fick i sin stad ensamrätt att sköta folkrestaurangverksamheten. Formellt var aktiebobolagen lag, och i ledningen och som aktieägare återfanns stavanligen dens mäktiga - ofta sådana personer som hade intresse av att

industrialiseringen främjades. Bolaget var emellertid till sin karaktär allmännyttigt i den att i meningen aktieägarna allmänhet erhöll högst 5-6 procents ränta på sitt medan den årlig kapital, övriga vinsten gick till allmännyttiga ändamål.

1985:15 Bilaga 2 219 sou

Tabe11 1 Anta] b01agsrestauranger i St0ckho1m och Göteborg

1865-1915

__“*__ _

År Stockho1m-__._ Göteborg

bo1agsrestauranger bo1agsrestauranger anta1 inv/rest anta1 inv/rest

d_

1865 .. .. §5 91é__

1) 1876

Det var natur1igtvis i storstäderna restauranginstitutionen var viktigast.

Tabe11 1 visar hur folkrestaurangernas anta1 i Stockh01m och

snabbt så snart I Stockho1m var Göteborg sjönk bo1ag grundats. utvecklingen rent av dramatisk, särski1t med tanke på fo1kökningen. Dessutom började man kontro11era utskänkningen på många o1ika sätt. Som vi11kor för brännvinsutskänkning krävdes nästan a11tid

och anta1et begränsades strikt - åtminstone i

må1tidstvång supar

princip.

De nya boiagen visade sig från första början vara ytterst Iönsamma och de 1evererade år1igen betydande summor ti11 kommunen (dessutom också ti11 hushå11ningssä11skap, Iandskommuner och 1andsting). Utskänkningsbo1agens ekonomiska framgångar 1edde ti11 att de snabbt spred sig över he1a 1andet och redan innan sekeiskiftet fanns utskänkningsbolag i nästan a11a 1andets städer. Detta innebar att bo1ag bi1dades också på sådana orter, där arbetarnas krogku1tur inte var något probiem. I riksperspektiv var Göteborgssystemets fiska1a ro11 centra1. B01agets 1edande

ti11hörde i många städer den po1itiska e1iten, varför personer

220 Bilaga 2 sou 1985:15

det var naturligt att bolagen fick stor betydelse som finansiärer av de snabbt växande investeringarna i infrastrukturer på kanmunal nivå. Men inom bolagen fanns en inre på grund av två

spänning motstridiga grundläggande idéer om verksamheten. Å ena sidan skulle krogarna saneras, å andra sidan skulle ett ekonaniskt

gott resultat garanteras i enlighet med de fiskala intressena. Denna inre motsättning är säkert ett skäl till att skillnaderna mellan de olika bolagens politik var utomordentligt stora. I vissa städer, som Göteborg och Stockholm, var och förblev det centrala målet att kontrollera arbetarklassen och därmed förhindrades utvecklingen av en vital folklig krogkultur.

Utskänkningsbestämmelserna var stränga och antalet krogar var litet. I andra städer, särskilt i södra Sverige, var kontrollen svagare och det fiskala intresset kom klarare fram.

Göteborgssystemets tillkomst just vid tiden för industrialiseringens inledningsprocess har starkt påverkat både svensk restaurangkultur och hela den samhälleliga utvecklingen. Det är främst fråga om två centrala effekter. För det första blev

den disciplinering som industriproduktionen krävde totalare i Sverige än i de flesta andra länder. I Sverige också att det

kom krogarna främja nya samhällets målsättningar. För det andra fick de nya restaurangerna karaktären av socialpolitisk apparat i den meningen att utskänkningsrestaurangernas vinst blev en viktig finansieringskälla när grunden för den svenska socialstaten formades.

Restauranginstitutionens utveckling i Sverige efter Göteborgssystemets tillkomst avvek sålunda på många sätt från den i andra industriländer. Detta historiska arv har haft inverkan

långsiktig

på hela restaurangstrukturen.

Göteborgssystemets restaurangkontroll inriktade sig nästan enbart på folkrestaurangerna. Fina restauranger var fortfarande de privata restauratörernas verksamhetsområde. Egentligen var den enda betydelsefulla kontrollåtgärd som riktade sig mot dessa restauranger begränsningen av antalet, men också denna kontroll drabbade folkrestaurangerna betydligt hårdare. Detta ledde till att restaurangstrukturen alltmer började ändras till förmån för de finare restaurangerna. av denna kan

Spår strukturförändring observeras än i dag.

Bilaga 2 221

Tabe11 2 visar att verkningarna av Göteborgssystemet är betydande också vad gä11er försäljningens omfattning. I Stockholm sjönk utskänkningsb01agets restaurangförsäljning från det första verksamhetsårets (1878) 6,5 1iter per invånare ti11 2,8 liter 1895 och ti11 0,8 1iter 1909. Minutförsä1jningen sjönk i betyd1igt 1ångsammare takt, från 6 1iter 1878 ti11 3,5 1iter 1895 och ti11 3,8 Iiter 1910.

Tabe11 2 Bo1agsförsä1jning i 100 % a1koh01 per invånare i

St0ckho1m och Göteborg 1878-1915

År St0ckho1m Göteborg

bo1agsförsä1jning utskänk- bo1agsförsä1jning utskänk- 1iter per inv ning i Iiter per inv ning i utmin utsk total % utmin utsk tota1 %

1878 6,0 6,5 12,5 52 5,3 6,42) 11,7 55 1880 5,2 6,0 11,2 54 4,3 5,22) 9,5 55

1)1909 2)I siffrorna ingår även de privata restaurangernas försä1jning (över1åtna rättigheter)

222 Bilaga 2 S(3lJ 1985:15

Utskänkningens andel av Stockholmsmonopolets försäljning sjönk alltså från 52 procent 1878 och 29 procent 1895 ända till 17 procent 1910. också i Göteborg kan samma utvecklingslinje observeras, men förändringen var inte lika dramatisk. Göteborgssystemet var alltså ett effektivt medel att disciplinera städernas krogar och i början av 1900-talet hade den proletära krogkulturen i stort sett förintats.

Hur var det möjligt att genomföra denna radikala politik utan starka protester? Skälet är helt enkelt att motståndarna till reformen i riksperspektiv utgjorde en relativt liten och maktlös grupp. Den bestod av innehavarna av arbetarkrogarna och krogbesökarna. I Göteborgssystemets begynnelseskede fungerade de flesta bolagsrestauranger så att bolaget avlönade en krogföreståndare och denne skötte för bolagets räkning utskänkningen mot en fast ersättning. Dessutom sålde föreståndaren för egen räkning mat och öl. För de krögare, som togs i bolagens tjänst, var förändringen inte nödvändigtvis ofördelaktig ur ekonomisk synpunkt, eftersom försäljningen på grund av nedgången i antalet krogar kunde öka trots en sjunkande total försäljning; Dessutom steg efterfrågan på mat till följd av bestämmelserna om måltidstvång och därigenom steg krögarens egen omsättning. Reformen kunde genomföras så smärtfritt främst för att den genomfördes på ett så tidigt stadium. Krögarsamarbetet var nästan obefintligt. Eftersom reformen ägde rum i början av den häftiga urbaniseringsprocessen, representerade inte arbetarkrogarnas kundkrets någon betydande kraft i samhället. Då den egentliga ruschen till städerna började var krogarna redan disciplinerade och de kom därför aldrig att representera samma grundläggande behov som i många andra länder i Europa.

Vid sekelskiftet blev förbudsfrågan central i den alkoholpolitiska diskussionen och därigenom kom också stränga kontrollpolitiska system att accepteras av förbudsmotståndarna som ett slags kompromiss och ett mindre ont. Ironiskt nog skulle det emellertid visa sig att det strängaste alkoholpolitiska alternativet, totalförbudet, var mindre ödesdigert för krogkulturen än den samman-

Bilaga 2 223

Iagda effekten av Göteborgs- och Brattsystemen i Sverige. Detta visar en jämföre1se me11an Sverige och Fin1and under 1900-ta1ets första decennier.

Den s.k. Brattepoken

På 1910-taiet övergick Sverige från Göteborgssystemet till Brattsystemet, som kan uppfattas som en kompromiss me11an förbudsanhängarna och deras antagonister. Samtidigt fortsattes och utveckiades systematiskt den kontro11po1itiska tradition som Göteborgssystemet representerade.

Det finns en viktig ski11nad me11an de båda systemen. I motsats ti11 Göteborgssystemet var kontro11po1itikens tyngdpunkt för Brattsystemet utminuteringen. Denna omorientering var en natur1ig konsekvens av den ovan beskrivna strukturförändringen från utskänkning ti11 utminutering. Detta innebar emeliertid inte någon

l

å iiberaiisering på utskänkningssidan, utan snarare att kontroiien skärptes såvä1 på utminuterings- som utskänkningssidan, även om som sagt tyngdpunkten iåg i utminuteringskontro11en. Den viktigaste förändringen på utskänkningssidan var att det område som berördes av kontro11 och restriktioner vidgades. För det första innebar Bratts program att restauranger för fint fo1k sku11e kontrolleras bättre. För det andra uppfattades vin och Ö1 som a1koho1drycker k1arare än tidigare och kontro11en visavi dessa drycker sku11e skärpas.

Ett särdrag i Bratts a1k0ho1po1itiska tankeiinjer och verksamhet var hans planer och experiment med a1koho1fria restauranger på 1910-ta1et i Stockho1m. Det är vanskiigt att avgöra i vad mån det var fråga om en äkta tro på möjiigheterna att skapa ett nät av spritfria restauranger och i vad mån det var fråga om taktik för att få stöd av nykterhetsf01ket. Faktum är att det experiment, som förverk1igades genom AB Stockho1ms Foikrestauranger i avsikt att så småningom få ti11 stånd ett a11t större nät av spritfria restauranger, visade sig vara ekonomiskt orea1istiskt. Den ursprungliga tanken var att så småningom förvandia a11a fo1krestauranger ti11 spritfria. På sätt och vis kan pianerna ses som en iogisk fortsättning av den kontinuer1iga nedgången i restaurang-

224 Bilaga 2 sou 1985:15

försäijningen under de senaste årtiondena. Denna utveckiing torde på vissa håil ha gett näring åt drömmarna om en total

torriäggning av restaurangerna; utskänkningen sku11e bii ett första steg mot totaiförbud.

Men det visade sig att en restauranginstitution utan a1koho1drycker åtminstone i stor skaia var en ekonomisk omöj1ighet. Experimentet visade konkret gränserna för kontroiipoiitiken. Arbetarbefoikningens krogkuitur hade visser1igen begränsats genom kontrolipoiitiska åtgärder och discip1inerats i eniighet med nya samhä11e1iga krav, men att tota1t eiiminera denna fonm av fo1kku1tur var helt enkeit omöjiigt - detta hade ju brännvinets siopande från foikrestaurangerna inneburit.

Under Brattsystemet var instä11ningen tiil att begränsa vinstintresset betydiigt mera konsekvent än under Göteborgssystemet. Här drev Bratt och hans anhängare en iinje som innebar att även det kommunaia vinstintresset borde e1imineras ur a1koho1hanteringen som heihet. Må1et var ett statiigt mon0po1 om också man ansåg att detta kunde nås endast genom stegvisa refonner. Behovet av att eiiminera det kommunaia vinstintresset var en natur1ig konsekvens av att verksamheten inom många utskänkningsboiag visade att kommunens fiskaia intressen hotade att åsidosätta e11er redan hade åsidosatt de grundiäggande a1koho1po1itiska

principerna.

Bratt ansåg det också som utomordentiigt viktigt att vinsterna från den privata utskänkningsverksamheten begränsades och må1et var att de så småningom he1t sku11e eiimineras. Bratts reformförsiag fram1ades 1912 och förverkligades 1938, då en ny förordning trädde i kraft. Enligt denna sku11e restaurangernas vinster av utskänkningen på starksprit och starkviner, de s.k. vinstkvantiteterna, åriigen skäras ned med 4 procent så att man efter 25 år e11er 1962 sku11e ha he1t eiiminerat a11 vinst av utskänkning av dessa aikoholdrycker. Vi återkommer nedan ti11 denna reform som haft ett utomordentiigt stort inf1ytande på den svenska restaurangbranschen och -kuituren.

S()lJ 1985:15 Bilaga 2 225

Ur restaurangbranschens synpunkt hade Brattsystemet många negativa drag. Främst gä11er detta givetvis strävan att begränsa och e1iminera vinsterna av utskänkningen och att utsträcka kontro11en ti11 de privata restaurangerna. Vissa skärpningar av kontro11en var också oväikomna, men särskilt stark kritik från restaurangernas sida fick inspektionen av de privata restaurangerna och bruket att använda sig av hem1ig kontro11 e11er spritspioneri. Trots a11t detta var de privata restaurangernas ekonomiska stä11ning stark ända ti11 s1utet av 1940-taiet. Detta berodde främst på att Brattsystemet också innehö11 ur branschens synpunkt positiva drag. För det första var skärpningen av utminuteringskontroiien fördeiaktig för restaurangerna. Vidare var systemet ti11 sin ideo1ogiska grunduppfattning positivt för restaurangerna eftersom dessa uppfattades som ett s1ags säkerhetsventi1er“. För dem som vi11e konsumera mera än sin utminuteringsranson (motboksspriten) var restaurangalkoholen den enda 1ag1iga möj1igheten. Vidare var den stränga etab1eringspo1itiken förde1aktig för de restauratörer som hade ti11stånd. Ur tabe11 3 framgår att restaurangernas anta1 var nästan konstant under perioden 1916 ti11 1955. Om man beaktar den potentie11a kundkretsens ti11växt ti11 fö1jd av urbaniseringen är det uppenbart att betyde1sen av restaurangerna och av restaurangku1turen under he1a 1900-ta1ets förra hä1ft fortgående minskade.

1) Stockhom, Göteborg och Maimö 2) Säsongs- och k1ubbrättigheter medräknade (10-20 % av tota1a

antaiet)

226 Bilaga 2 S()lJ 1985:15

Den stränga etableringskontrollen garanterade att branschens företagare behöll sina positioner fastän kontrollen blev strängare och fastän utskänkningsvolymen var liten. Det är anmärkningsvärt att restaurangbranschen i klarade från Sverige sig 1930talets kris med mindre förluster än restauratörerna i de flesta andra länder. Vidare var en sådan som kontrollpolitisk åtgärd måltidstvånget i regel fördelaktig för eftersom restaurangerna, den bidrog till att öka och matförsäljningen vinstmarginalen på maten var på den tiden större än på starksprit.

Systemet med sjunkande vinstkvantiteter hade, som nämnts, framlagts av Bratt redan på 1910-talet. Systemet innebar att man för varje restaurang slog fast en bestämd alkoholkvantitet, för vilken utskänkningsersättning erlades. För den som utskänkmängd tes därutöver erhölls endast en

spillmånsersättning på någon

procent. Kvantitetssystemet förverkligades i praktiken första gången i hela landet från ingången av 1920. fasta Då fastslogs vinstkvantiteter för restaurangerna. Reformens inverkan blev emellertid inte stor, eftersom kvantiteterna fast basen slogs på av försäljningen 1919. år hade av Utskänkningen sagda på grund högkonjunktur varit utomordentligt stor. Därför blev kvantiteterna så höga att de endast i undantagsfall överskreds. Kvantiteterna förändrades visserligen i enskilda t.ex. vid fall, ägarbyte, men med tanke på helheten hade dessa fall större ingen betydelse.

Branschen motsatte sig bestämt det nya och kvantitetssystemet försökte under riksdagsbehandlingen få denna eliminerad ur punkt lagen. I själva verket hade hela vinstkvantitetssystemet inkluderats i lagförslaget utan att det i det betänkande föreslagits från år 1934 som låg till grund för Det återfanns lagförslaget. dock i ett avvikande yttrande i betänkandet. Under lagförslagets behandling infördes emellertid målet om att eliminera vinsten i lagen. Förslag till hur vinsterna skulle minskas i praktiken lades däremot fram i en särskild Landets motivering. tidningspress reagerade betydligt negativare på kvantiteternas reduceringssystem än på övriga lagändringar.

sou Bilaga2

1985:115

Efter reformen ebbade diskussionen om kvantiteterna snabbt ut och ti11 detta säkert att siutet på 1930-talet och krigsåren bidrog för var en period av högkonjunktur. I slutet restaurangbranschen av 1940-ta1et och början av 1950-taiet biossade diskussionen om vinstkvantiteterna på nytt sedan förhå11andena nonnaiiserats upp och kvantiteternas nedskärningar på a11var började märkas i resekonomi. Ti11 föijd härav tiiisattes 1953 en kommittaurangernas tê för att studera restaurangbranschens Täge och pianera nya för restaurangpoiitiken. Kommittén fick dock inte sitt rikt1injer arbete förrän 1955 ändrades så att färdigt aikohoiiagstiftningen motboken siopades. För utskänkningen innebar sjäiva iagen inga större men de praktiska konsekvenserna var dock förändringar, avsevärda. Omedeibart efter reformen sjönk utskänkningsvoiymen närmast av att motbokens s1opande eiiminerade starkt, på grund ro11 som säkerhetsventi1. Ti11 föijd härav restaurangernas man ti11 improviserade besiut eniigt vi1ka man fördröjtvingades de kvantiteternas nedskärningstakt. Senare frös man ned kvantiteterna man att skära ned dem. och s1ut1igen upphörde

1953 års behandiade i sitt betänkande

utskänkningsvinstkomittê

främst om vinstkvantiteterna. Men två andra frågor som

frågan

var centraia för branschen och de återspegiar den titogs upp, dens diskussion. Det gä11de för det första frågan om utskänkoch för det andra det prob1emkomp1ex som rörde ti11ningsskatten utskänkningspiatser samt sådana som befann fä11iga och o1ag1iga sig på gränsen til] det ti11åtna.

infördes i Sverige från ingången av 1920. I En utskänkningsskatt för skattens införande hänvisade myndigheterna ti11 motiveringen statsfinanserna. Den nya påiagan betraktades som ett siags 1yxskatt av statens svaga ekonomiska situation. I sjäiva betingad verket 1ade stat och systemboiag på den tiden besiag på en mycket stor dei den a1koho1 som utskänktes. Statens utav priset på skänkningsskatt t.ex. 1955 var 23 procent av utskänkningspriset. Därutöver sku11e restauratören betaia 25 procent av den egentiiga ti11 systenboiaget, dvs. ski11naden me11an utskänkningsvinsten och försä1jningspris (detta gäiide starksprit och starkinköpsviner). Vidare skuiie he1a försäljningsvinsten för den försä1j-

228 Bilaga 2

ning som översteg de fastställda kvantiteterna frånsett den 2procentiga spillmånsersättningen betalas in till systembolaget. På grund av dessa bestämmelser tenderade att utskänkningspriset tidvis stiga långt över Detta trots utminuteringspriset. att utskänkningspriserna var fasta och att restauratörens andel av försäljningsvinsten var mycket liten. I mitten av 1950-talet var restauratörens bruttovinst på starksprit under 10 procent av utskänkningspriset. En konsekvens av det dåvarande prissystemet var att priserna på svaga viner tenderade att stiga kraftigt, eftersom dessa inte berördes av vinstkvantitetssystemet och bruttovinsten inte överlämnades till systembolaget. De svaga vinernas vinstmarginal var alltså avsevärt alkohögre än övriga holdryckers. Men den höga prisnivån var en orsak till att svagvinernas restaurangkonsumtion också förblev i fortsättningen mycket liten.

Olika privata utskänkningsutrymmen som konkurrerade med restaurangerna upplevdes av branschen allt från 1930-talet som ett alltmer brännande problem. Begreppet svarta använ-

festvåningar

des för att beteckna olika av vilka en del var verksamhetsformer, lagliga platser med tillfälliga utskänkningsrättigheter, en del olagliga och en del sådana som befann mellan sig på gränsområdet lagligt och olagligt. De sistnämnda var de egentliga svarta festvåningarna och det var dem man främst berörde i diskussionen. Det var fråga om olika av som idkade

typer festvåningar

affärsverksamhet i relativt fasta former. Verksamheten byggde på att våningsinnehavaren arrangerade och mat åt kunden som utrymmen själv sörjde för dryckerna. Officiellt krävdes för att detta skulle vara lagligt att våningsinnehavaren inte sätt

på något

medverkade i servering eller av drycker, varken alkoanskaffning holfria eller alkoholdrycker. Denna regel torde vara den man oftast bröt mot, eftersom en fast praxis utvecklat sig enligt vilken gästerna levererade till som

dryckerna våningsinnehavaren,

sedan skötte serveringen alldeles som på en vanlig restaruang. Särskilt efter 1955, då utminuteringen blev fri och inköpsmängden inte mera reglerades, blev situationen helt utom kontroll. Det blev ju avsevärt lättare att efter detta anskaffa stora mängder

sou 1985:15 Bilaga 2 229

alkohoidrycker ti11 de svarta festvåningarna. Detta var säkert en av de viktigaste omständigheterna bakom restaurangbranschens växande svårigheter och den svaga försä1jningsutveck1ingen under denna tid.

År 1958 beräknade man att det i Sverige fanns omkring 3 500-4 000 piatser där man kunde ordna sammankomster för större siutna sä11skap. De svarta festvåningarna“ hade a11tså vuxit ti11 en viktig inofficieil dei av restaurangnäringen. Det är fråga om ett fenomen som var specifikt för Sverige och dess rötter står att finna i landets särprägiade kontroilpoiitiska tradition och i den restaurangkuitur som kontroiipoiitiken medverkat ti11 att forma.

Expansionen av denna festvåningssektor var också den huvudsak1iga orsaken ti11 att det alkohoipoiitiskt intressanta och unika experimentet med att skära ned vinstkvantiteterna missiyckades. De ambitiösa alkohoipoiitiska måien (att fuliständigt eiiminera det privata vinstintresset från utskänkningen av starksprit) bröt samman inför de ekonomiska reaiiteterna. Måiet kunde inte nås utan att de ekonomiska förutsättningarna för den etabierade privata restaurangsektorn på a11var ifrågasattes. I de ka1ky1er som gjordes, då kvantiteternas nedskärningssystem etabierades, beaktades inte a11s att det redan fanns en inofficie11 festvåningsinstitution och att den kunde förstärkas. Detta ledde tili att verkiighetsfrämmande drag i systemet ievde kvar.

I och med att Göteborgssystemet iyckades i försöket att pacificera krogkuituren, upphörde restauranginstitutionen att vara en väsentiig arena för arbetarkiassens sociala Iiv. Folkrestaurangernas betydeise i det svenska samhä11et b1ev margineii. Under Brattsystemets iniedningsskede torde restaurangernas viktigaste kunder ha rekryterats bland storkonsumenter från de högre samhäiisskikten, för vi1ka restaurangaikohoien var en säkerhetsventi1 då motboksspriten inte räckte ti11.

För majoriteten av befoikningen (e11er åtminstone för stadsbefolkningen) biev restaurangerna i högre grad än tidigare en institution för fest snarare än för vardag. Befoikningens bostads-

230 Bilaga 2

förhållanden förbättrades avsevärt under 1920 och 1930-talen och konsumtionsmöjligheterna ökade snabbt. I denna situation var restaurangkulturens marginella betydelse i fortsättningen ett resultat såväl av kontrollpolitiken som av den allmänna samhällspolitiken.

Utvecklingen innebar att restaurangstrukturen gick i en alltmer elitistisk riktning. De restauranger som tillhörde den dyra prisklassen var klart överrepresenterade. Tendensen förstärktes

ytterligare genom prisutvecklingen efter 1963, då man övergick till fri prissättning på Priserna efter-

restaurangerna. steg snabbt, som efterfrågestrukturen redan tidigare utvecklats så att

priselasticiteten var låg. Då dessutom antalet ännu

restauranger på 1960-talet var relativt litet, att hålla

kom restaurangnäringen fast vid traditionen med höga priser, eftersom detta var ekonomiskt rationellt. Ett betydande inslag i kundkretsen var de som kom i representationssyfte, och kunderna räckte till trots den höga prisnivån. En mindre justering av priserna nedåt hade knappast varit tillräcklig för att väsentligen öka kundkretsen.

Sveriges kontrollpolitiska historia har sålunda varit antagonistisk mot krogarna. Detta har haft en tydlig effekt på

opinionsklimatet. Detta framgår bl.a. av den offentliga debatten ännu långt in på 1950-talet. Restaurangerna som form

uppfattades någon av syndens nästen trots att utskänkningens andel av alkoholkonsumtionen höll sig kring 10 procent eller t.o.m. därunder, Betecknande är utvecklingen på 1940-talet, vars början var en högkonjunktur för restaurangerna på grund av undantagsförhållandena. Då andra konsumtionsmöjligheter begränsades till av krisår-

följd en, samtidigt som inkomstutvecklingen var god, ökade efterfrågan på restaurangtjänster starkt. också restaurangdanserna blev allt populärare. I den offentliga debatten kom reaktionen snabbt. Särskilt nykterhetsrörelsens kritik blev

mot restaurangdanserna skarpare under krigstidens undantagsförnållanden. Man hävdade att lagens dansbestämmelser tolkats alltför liberalt. i

Försämringen nykterhetstillståndet skylldes allmänt på de allt vanligare restaurangdanserna. Frågan togs också upp i riksdagen.

i sou 1985:15 Bilaga 2 231

År 1943 tiiisattes en snabbkommittê för att undersöka situationen

och föreslå åtgärder för att förbättra nykterhetstiiiståndet.

Kommittén fick sitt betänkande färdigt i början av 1944. Kommittên ansåg att nykterhetsiäget försämrats, men man iade skuiden på de undantagsförhåiianden som rådde. Inkaiieiserna ti11 militären iedde tiii att män samiades i stora massor. Restaurangerna biev naturiiga rekreationsplatser för soidaterna, som tvingades ieva iångt hemifrån. Ransonering och varuknapphet bidrog också ti11 att människor sökte sig ti11 restaurangerna. Kommittén föresiog att dans skuiie förbjudas i samband med utskänkning och om detta inte ansågs möjiigt borde antaiet dansaftnar begränsas. Vidare föresiogs att utskänkningsåidern skuiie höjas, utskänkningens maximikvantiteter minskas och bestämmeiserna om mat i sanband med aikohoiförtäring skärpas. I remissvaren med anledning av betänkandet motsatte man sig i aiimänhet de framstäiida försiagen. Intressant är att restauratörernas organisation och kontroiistyreisen (restaurangernas övervakande myndighet) iämnade iikartade remissvar. Restauratörerna motsatte sig i skarpa ordaiag a11a ytteriigare restriktioner och kontroiistyreisen föijde i stort samma iinje. Detta närmande meiian restaurangbranschen och kontroiistyreisen kan observeras redan 1941, då bägge motsatte sig krav från sociaidepartementet att skärpa utskänkningskontroiien. Branschens språkrör visade öppet sympati och tacksamhet gentemot kontroiistyreisen för dess ståndpunkt.

Det fanns aiitså på 1940-taiet ett siags sociai bestäiining för en breddning av restaurangernas ro11, men en bred antagonistisk front mot restaurangerna avvisade bestäiiningen trots att detta inte mera kunde motiveras aikohoipoiitiskt. Aikohoipoiitiska argument anfördes såväi mot restaurangerna som sådana som mot restaurangdanserna.

Reformen 1963 och tiden efter denna

År 1963 övergav man siutgiitigt idén om att eiiminera vinstintresset från utskänkningen. I praktiken hade man gjort detta redan på siutet av 1950-taiet, men trots detta hade iagändringen

232 Bilaga 2

1963 stor principiell betydelse. Då begrovs den restaurangpolitiska grundtanken, enligt vilken det ekonomiska vinstintresset skulle elimineras Denna tanke fanns ur alkoholförsäljningen. klart formulerad i lagen av 1917 och den stärktes genom lagändringen 1937. Nu däremot lanserades vilken resen princip enligt taurangernas ekonomi måste vara tryggad om de skulle kunna sköta sina alkoholpolitiska uppgifter. Detta förutsatte tillräckliga ersättningar för utskänkningsverksamheten.

I praktiken blev emellertid reformens verkningar små. Restaurangstrukturen förändrades långsamt också efter reformen och som ovan nämnts lyckades man i själva verket av reformen med hjälp renodla den företagstaktik som bäst passade in på den existerande restaurangnäringen. Utskänkningspriserna steg avsevärt och restaurangernas kundkrets förblev vid det Den under decengamla. tidigare nier uppkomna specifika svenska restaurangkulturen påverkades ej heller. Inte ens festvåningsinstitutionen med sina missförhållanden påverkades i önskad riktning. De nya prishöjningarna ledde till att man i ännu högre grad än tidigare tenderade till att flytta fester utanför den egentliga restauranginstitutionen.

Erfarenheten från 1960-talets början visar att man inte med lagstiftningsåtgärder med ett slag kan förändra de fonmer för restauranglivet som en stabil under årtionden restaurangpolitik bidragit till.

Prisutvecklingen

Då orsaker till den relativt alkoholkonsumtionen

låga på restau-

rangerna diskuteras, är patentsvaret den höga prisnivån. Svaret är emellertid bristfälligt, redan därför att man genast ställer sig frågan varför prisnivån är så hög. Dessutom: Är prisnivån verkligen den enda orsaken i en situation där alkohollagstiftningen inte ställer hinder För det i vägen för prissänkningar? första har vi i vår historiska skiss pekat på de orsaker som lett till den särpräglade till vilken denna restaurangstruktur höga prispolitik ansluter sig. För det andra, och det ansluter sig

Bilaga 2 233

till det föregående, är den höga prisnivån inte orsaken till den låga relativa utskänkningen utan snarare ett resultat av en lång tradition inom restaurangpolitiken med dess samhälleliga konsekvenser.

För att närmare analysera prisutvecklingen i ett längre tidsperspektiv presenteras i tabell 4 hur mycket brännvin en arbetare erhöll för en dagslön under perioden 1865-1975. Vidare anges i tabellen prisrelationen mellan utskänkning och utminutering.

Tabell 4 Mängd egentligt brännvin som en arbetare erhöll för

sin dagslön, prisrelationen mellan utskänkning och

utminutering 1865-1975 samt spritutskänkningens andel

av den totala konsumtionen

2) 1956 1870-1915 jordbruksarbetare 1916-1975 industriarbetare

234 Bilaga 2 S()lJ 1985:15

Från 1970-talet till 1910-talet kan inga större förändringar i prisrelationen registreras, men sedan sjönk utskänkningens andel av totalkonsumtionen dramatiskt. Omkring 1870 var utskänkningskonsumtionen ungefär hälften och kanske ännu större (exakta siffror för hela landet saknas) medan andelen 1915 sjunkit till 15 procent. Efter detta har inga större förändringar inträffat i utskänkningens andel av totalkonsumtionen med undantag för 1955 då motboken slopades. Det är att märka att en del av nedgången i restaurangkonsumtionen, särskilt från 1950-talets början, beror på strukturförändringar 1 alkoholkonsumtionen. T.ex. kan en del av nedgången på 1950-talet förklaras av introduceringen av starkölet eftersom en del av starkspritkonsumtionen överflyttades på starköl. Likaledes har vinernas andel särskilt i restaurangerna på 1950-talet ökat på bekostnad av starkspriten. Man kan sålunda hävda att den avgörande förändringen i restaurangkulturen inträffat redan vid övergången till 1920-talet och att denna situation sedan hållit sig stabil. Emellertid har under perioden 1960-75 en brant ökning av prisrelationen ägt rum som gjort restaurangkonsumtionen än mer marginell. Däremot kan den likaledes branta nedgången 1 prisrelationen från slutet av 1920-talet till slutet av 1930-talet inte sägas ha påverkat utskänkningens relativa andel.

Utvecklingen på 1940-talet stöder antagandet att restaurangkonsumtionen är beroende av den samhälleliga situationen och att det restaurangbehov som den skapar kan betyda mer än restaurangpriserna. På detta tyder bl.a. att restaurangkonsumtionens relativa andel efter år 1916 var störst år 1946, trots att alkoholens pris i förhållande till dagslönen då var störst och prisrelationen hög. Då möjligheter till annan konsumtion försvårades steg efterfrågan på restaurangtjänster kraftigt. Men detta var ett tillfälligt fenomen. Då förhållandena normaliserades kom restaurangkulturens uppblomstringstendens att brytas och till detta bidrog även den mot restaurangerna antagonistiska opionionen.

Det är klart att restaurangen inte kan ha samma sociala betydelse för dagens lönearbetare som för 1870-talets. Den grundläggande

Bilaga 2 235

orsaken till detta är ingalunda prispolitiken, utan den traditionella kontrollpolitiken och detta århundrades allmänna samhällspolitik som inte skapat en grogrund för nya restaurangkulturer. Den marginaliserade restauranginstitutionen var inget problem i det stabila folkhemmet med dess snabba ekonomiska tillväxt. Först under förändrade förhållanden på 1970- och 1980-talen har det uppkommit nya krav på restauranginstitutionen. I en sådan ny situation upplevs den traditionella prispolitiken som det centrala hindret för utvecklingen, men det är också fråga om hinder som har att göra med kontrollpolitiska traditioner.

Innan vi närmare granskar det aktuella restaurangpolitiska läget i Sverige och möjligheterna att utveckla restaurangkulturen skall vi jämföra Sverige och Finland med hänsyn till restaurangbransch och -kultur.

Jämförelser med Finland

En restaurangpolitisk jämförelse mellan Sverige och Finland är intressant därför att det trots stora likheter i alkohoholkultur finns stora skillnader genom att alkoholkonsumtionen har en betydligt större betydelse för restaurangerna i Finland än i Sverige. överhuvud förefaller restauranginstitutionen att i dag ha större betydelse för det finska folket än det svenska. För hundra år sedan var situationen den motsatta. Då hade restaurangerna en viktig plats i såväl arbetarnas som herrskapens liv i Sverige. Men i det mindre urbaniserade och fattigare Finland spelade resen mindre viktig roll. Detta framgår bl.a. tauranginstitutionen av att Göteborgssystemet, vars idéer snabbt lånades till Finland, till sina fonner och till försäljningsstruktur avvek från sin svenska föregångare. Fastän det i bägge fallen var fråga om kommunala bolag, var utskänkningen i Finland marginell och verksamheten främst koncentrerad till utminuteringen. I Finland, där det lokala alkoholbolaget grundades redan 1873, var utskänkningen endast 3 procent av bolagets totala försäljning under de första verksamhetsåren och procenten översteg aldrig 10. Då totalkonsumtionen i Finland på den tiden var knappt hälften av

236 Bilaga 2 S()l) 1985:15

den svenska, är det naturligt att stadsbefolkningens krogkultur inte upplevdes som något särskilt problem. Då Sverige redan övergått till Brattsystemet infördes i Finland 1919 det strängast möjliga kontrollsystemet, totalförbudet, som sedan upphävdes i april 1932. En bedömning av utvecklingen basen på av försäljningsdata omedelbart efter förbudets upphävande och basen av

på

samtida beskrivningar under av restaurangverksamheten förbudstiden pekar på att restaurangpolitiken under Brattsystemet i praktiken var ett strängare system än förbudet. Vi vill t.o.m. hävda att förbudstiden för Finland innebar en viss vitalisering av restaurangliv och -kultur på grund av att förbudet stärkte utskänkningens position i förhållande till utminuteringen. Den olagliga utskänkningen var nämligen till sin fonm starkt institutionaliserad och kunde i stor de exiutsträckning äga rum inom sterande restaurangerna. var det På utminuteringssidan svårare att utveckla illegal som ett hantering komplement till den legala hanteringen. Det var allmänt bekant att nästan alla restauranger serverade alkoholdrycker, även anses ha varit om prisnivån mycket hög.

Sedan förbudslagen upphävts beviljades under de närmaste åren ett stort antal utskänkningstillstånd. Målet med denna politik var att bekämpa langningen med sprit som utbildats till en fast institution. Ett viktigt medel för att nå detta mål var etableringen av ett närmast avsett för nät av ölrestauranger arbetarbefolkningen. Vidare beviljades fullständiga i utskänkningsrättigheter stor utsträckning. Endast få av dessa var folkrestauranger.

Tabell 5 Antal i Stockholm restauranger och Helsingfors år

1935 (inv./rättigheter)

Stockholm Helsingfors

Spritdrycker och vin

Sprit och vinrestauranger

1 330

Bilaga 2 237

i

I tabell 5 jämförs restaurangtätheten i Stockholm och Helsingfors 1935. Vi ser att Helsingfors i relation till folkmängden hade något mera restauranger. Om ölrestaurangerna beaktas blir restaurangtätheten i Helsingfors betydligt större än i Stockholm. Sverige och Finland skilde sig från varandra särskilt visavi ölpolitiken på 1930-talet, då Sverige hade starkölsförbud 1922-1954, medan Finlands alkoholpolitik på 1930-talet favoriserade ölet. Det långvariga starkölsförbudet är i själva verket en omständighet som inverkat avsevärt på den svenska restaurangstrukturen.

Tabell 6 Konsumtion per capita av rusdrycker i Stockholm och

Helsingfors år 1935 (volymliter).

Utskânkning Utminutering Totalt Stock- Helsing- Stock- Helsing- Stock- Helsingholm fors holm fors holm fors

Brännvin 0,11 0,18 7,69 4,75 8,50 4,93 Andra sprit-

1) Öl klass II (högst 3,2 viktprocent)

I tabell 6 jämförs Stockholms och Helsingfors alkoholkonsumtion per invånare 1935. En intressant observation är att starkspritsoch vinkonsumtionen är betydligt högre i Stockholm än i Helsingfors trots att den senare staden har något flera spritdrycksrestauranger. Om man beaktar ölutskänkningen blir utskänkningskonsumtionen per invånare räknad i absolut alkohol något större i Helsingfors än i Stockholm. Problemet med jämförelsen är emellertid att det saknas vissa data för ölkonsumtionen i Stockholm. I volymliter räknat torde det också på restaurangerna i Stockholm ha druckits mera öl än 1 Helsingfors, men skillnaden i styrka (Sverige 3,2 %, Finland 4,5 %) innebär att skillnaderna utjännas

238 2 Bilaga

vid en omräkning till absolut alkohol. Tabellen visar i alla fall att restauranginstitutionen i Sverige, trots att dess positioner under flera årtionden försvagats, ännu på 1930-talet med tanke på alkoholkonsumtionen var betydelsefullare än restaurangnäringen i det fattigare och mindre urbaniserade Finland.

Från mitten av 1930-talet blev utskänkningspolitiken i Finland strängare. Detta berodde på att langningen minskat och att läget normaliserats. Politiken rörande utskänkningsersättning var också vid den tiden sträng, även om man inte introducerade det svenska vinstkvantitetssystemet.

Under åren efter kriget upplevde restaurangnäringen en rätt våldsam högkonjunktur. Såsom tidigare framhållits var det i Sverige

om att restaurangtjänsterna steg i människornas behovshier-

fråga

arki, vilket ledde till att konsumtionsmöjligheterna tillfälligt

För Finlands vidkommande var bakgrunden delvis denbegränsades. samma, men den allmänna trenden i efterfrågan på restaurangtjänster avvek dock från Sveriges. Detta framgår tydligt av tabellerna 7 och 8 vilka illustrerar huvudstädernas utbud på restaurangtjänster och alkoholkonsumtionens struktur.

Tabell 7 Antal restauranger i Stockholm och Helsingfors åren

1950, 1960 och 1975 (inv./rättigheter)

Stockholm Helsingfors

1950 1960 1975 1950 1960 1975

Spritdrycksrättigheter 7 590 7 610 3 280 4 100 4 720 2 380 Vin och starköl 9 540 8 410 4 520 14 760 16 000 18 630

- 22 400 25 500 - - - Starköl Alla rättigheter 4 230 3 390 1 770 3 210 3 640 2 110

Bilaga 2 239

Tabell 8 Konsumtion per capita av alkoholdrycker i Stockholm och Helsingfors åren 1950, 1960 och 1975

Stockholm1) Helsingfors

1950 1950 1975 1950 1960 1975

Starka drycker _ - 7,4 8,3 8,5 7,6 5,8 9,4 utminutering - utskänkning 1,3 0,8 0,5 2,5 2,0 2,1 - totalt 9,2 9,1 9,0 10,1 7,8 11,5

Vin - 2,6 7,2 15,4 1,2 3,7 13,6 utminutering -utskänkning 0,4 0,8 1,4 1,2 2,02) 1,7 - totalt 3,0 8,0 16,8 2,4 5,72) 15,3

Starköl

- - 1,5 3,0 8,73) 15,33) 29,23)3)

utminutering

- - 1,9 9,63) 31,oZ)3)

utskänkning 1,3 11,43) - totalt - 3,3 4,9 20,13) 24,93 s0,22)3)

1) Stockholms län 3) inkl. mellanöl 3) inkl. s.k. long-drinks

Det förefaller sålunda som om restaurangkonsumtionen i början av 1950-talet skulle ha haft samma omfattning i finska och ungefär svenska storstäder. Men oberoende av denna kvantitativa likhet var nästan konträra. I Sverige levde restauutvecklingslinjerna i kris på grund av nedskärningarna i vinstkvantirangnäringen teterna och av motbokens slopande. På grund härav skedde på grund inom branschen under början av 1960-talet något som kunde karaktäriseras som en strukturell stagnation. Denna karaktäriserades av och ett relativt litet antal utskänkningsstäl len. höga priser

240 Bilaga 2

I slutet av 1950-talet inträffade i Finland en klar omorientering i kontrollen av traditionella konrestaurangerna. Den stränga trollpolitiken övergavs och man började i stället tala om befolkningens behov och en restaurangstruktur som skulle till anpassas regionala behov. Den allmänna tonen blev liberalare och 1960-

på

talet började detta ge utslag i form av en snabb tillväxt i antalet utskänkningsrättigheter. I mitten av 1960-talet ökade restaurangkonsumtionen kraftigt.

Med tanke på de kraftiga i det finska strukturförändringarna samhället under 1950- och särskilt 1960-talet kan man hävda att liberaliseringen i utskänkningspolitiken inträffade vid en tidpunkt då det fanns en social beställning ett respå utvidgat taurangnät. Liberaliseringen och samhällsförändringarna samverkade till att restaurangen snabbt fick en betydande i levplats nadsvanorna för den nyligen till staden inflyttade befolkningen. Då restauranginstitutionen samtidigt bredde ut sig till mindre tätorter, spred sig denna kulturella modell delvis också till befolkningens icke-urbaniserade del. Man kan t.o.m. hävda att det i 1970-talets Finland en finsk med uppstått restaurangkultur nationella särdrag. Den skiljer sig från 1950-talets restaurangkultur så att den senare endast rörde en mycket liten del av befolkningen och främst begränsade sig till de högre samhällsskikten. Den nya restaurangkulturens centrala delområden är förortsrestauranger, till städerna koncentrerade pub-lika våta restauranger och olika typer av restauranger med egna danskulturer (eftermiddagsdanser, kvinnodanser). Tabell 8 visar att dessa nya kulturformer är starköls-centrerade. Restaurangkonsumtionens mycket starka uppgång under perioden 1960 till 1975 beror nästan helt på starkölskonsumtionens utveckling.

Den svenska restaurangnäringens senaste utveckling

Jämförelsen mellan Finland och visar att det inte under Sverige de senaste tjugo åren i skett som skulle not-

Sverige någonting

svara den förändring i restaurangkulturens som vi rebetydelse gistrerat för Finland. Restaurangtätheten har såsom tabell 7

sou 1985:15 Bilaga 2 241

visar visserligen stigit, men restaurangkonsumtionen har hållit sig i stort sett konstant. Den enda dryckesgrupp där en konsumtionsökning ägt rum är vinerna. Detta har samband med att ätandet på restaurang har blivit allt vanligare, något som understryker den svenska restauranginstitutionens medelklasskaraktär.

Vilka orsaker då bakom den olikartade utvecklingen 1 Sve-

ligger rige och Finland? För det första har Sverige inte haft en motsvarande social beställning som Finland haft för en ny restaurangkultur. Den svenska förändringen i befolkningsstruktur har varit betydligt jämnare och inga stora folkmassor har som i Finland ryckts upp med rötterna för att flytta in till de nya förorterna. Den svenska strukturförändringen inträffade tidigare - redan på 1940- och 1950-talen. Detta innebar också att strukturförändringen ägde rum då det alkoholpolitiska opinionsklimatet i befolkningen ännu var starkt negativt mot alkonolbruk. Detta framgår t.ex. av en Gallupundersökning enligt vilken inemot hälften av befolkningen ännu 1951 gav sitt stöd åt totalförbud.

En annan bakgrundsfaktor är olikheterna i kontrollpolitisk tradition. Den svenska kontrollpolitiken har alltsedan Göteborgssystemets dagar ända in på 1960-talet varit 1 viss mån antagonistisk mot restauranginstitutionen. Redan mindre symptom på en konsumtionsökning har såsom på 1940-talet lett till kontrollpolitiska motgångar också efter det utskänkningskonsumtionen blivit marginell i relation till totalkonsumtionen. Den finska kontrollpolitiken har alltsedan förbudet karaktäriserats av en viss grundläggande positiv inställning till restaurangkonsumtion. Uppfattningen enligt vilken restaurangkonsumtion är mera kontrollerad och därför mindre riskabel än annan konsumtion har omfattats av finsk alkoholpolitik alltsedan 1930-talet. Denna uppfattning underströks särskilt kraftigt i 1950-talets slutskede som motiv för en liberalisering av restaurangpolitiken.

En annan viktig punkt som ansluter sig till kontrollpolitiska traditioner och som påverkat restaurangnäringens utveckling är starkölspolitiken. Det svenska starkölsförbudet som gällde ända till 1954 utgjorde ett hinder för att en ölkultur uppkom på restaurangerna. På grund av att starkölet på samma sätt som vinet

242 Bilaga 2 S()lJ 1985:15

lämnades utanför vinstkvantitetssystemet prissattes starkölet högt och denna tradition har levat kvar även efter det vinstkvantitetssystemet övergivits. Någon betydande restaurangkultur som bygger på öl har inte uppkommit i Sverige.

Mot bakgrunden av det ovan sagda frågar vi oss: Vilken och nytta vilka men har det svenska samhället haft av den låga restaurangkonsumtionen och av den politik som bidragit till den?

Det är utan vidare klart att den låga restaurangkonsumtionen medverkat till att hålla totalkonsumtionen i styr. Den låga restaurangkonsumtionen kan i någon mån ha ökat inköp annorstädes ifrån. Med tanke på alkoholskadornas omfattning har emellertid den låga restaurangkonsumtionen varit en fördel.

Den stränga kontrollpolitiken stimulerade nya typer av illegal verksamhet som så småningom fick stor utbredning inom den svenska restaurangnäringen och i anslutning till den. Detta har kommit fram i olika undersökningar av brottslighet (Sven-Axel Månsson m.fl.: Svarta affärer, Lars Sjöblom m.fl.: Ekonomisk och organiserad brottslighet).

Naturligtvis kan kriminaliteten i näringslivet inte enbart ses som en konsekvens av en sträng kontrollpolitik, men vissa

på

typer av olagligheter förefaller kontrollpolitiken att ha inverkat. Det är främst fråga om ekonomisk och brott mot brottslighet alkoholagstiftningen. Det förefaller också som om det basen av

på

tillgängliga data skulle finnas en klar skillnad i utbredningen av illegal verksamhet mellan Finland och För Finlands Sverige. del är det knappast troligt att restaurangnäringen i Jämförelse med andra branscher skulle ha högre ekonomisk Detta brottslighet. gäller antagligen också den brottslighet som utförs på restaurang eller på de festvåningar som ännu lever kvar i Sverige.

Kontrollpolitiken har också en avgörande inverkan på utbredningen av brott mot alkohollagstiftningen. Såsom tidigare visats stimulerade strävan att eliminera vinstintresset till olika av typer olagligheter och till verksamhet på gränsen till det olagliga.

Bilaga 2 243 sou 1985:15

Detta skedde som nämnts främst i anslutning till de s.k. svarta Denna typ av verksamhet förefaller att ha varit

festvåningarna.

mest omfattande på 1950-talet, och den stimulerades ytterligare av motbokens slopande. Alkoholens lättare tillgänglighet torde också ha frestat vanliga restauranger att utskänka utanför vinstkvantiteterna. Det är emellertid omöjligt att säga något om hur vanligt detta var.

Den omständigheten att folkrestaurangerna nästan helt försvunnit har bidragit till uppkomsten av många nya verksamhetsformer, av vilka en stor del kan rubriceras som lönnkrogar (Svarta affärer s. 49-73). Dessa lönnkrogar har dock funnits också under tidigare Denna verksamhet är sammanvävd med en hel rad krimiepoker. nella aktiviteter såsom häleri, illegalt spel, prostitution, narkotikahandel. Detta beror dels på att restaurangen är en möoch därför lämplig för olika typer av brottslig verksamtesplats dels att illegal verksamhet inte så lätt kan påtalas på het, på en illegal krog där utskänkning överhuvud är olaglig.

Den outvecklade folkrestauranginstitutionen har antagligen också försvårat invandrarnas sociala samvaro. invandrare kommer

Många

från områden och kulturer för vilka restaurangerna utgör en del av det dagliga livet. Den säregna svenska restauoskiljaktig ranginstitutionen med sina kontrolltraditioner har säkerligen inte kunnat svara mot dessa invandrares behov. Inte ens den största finnarna, har i sama mån som i hemlandet invandrargruppen, kunnat en egen krogkultur. Det är alltså troligt att skapa sig outvecklade folkrestauranginstitution har bidragit till Sveriges att accentuera invandrargruppers anpassningsproblem. Detta har också stundom bidragit till att utan skäl stämpla antagligen invandrare som kriminella, eftersom invandrare är aktiva inom såväl den legala som illegala restaurangverksamheten. (Svarta affärer s. 55-73). Det är naturligtvis svårt att avgöra om det är om en träffpunkt som grundar sig på sociursprungligen fråga ala behov och som så småningom utvecklar kriminell aktivitet eller om det redan från början är fråga om en plats ämnad för aktivitet.

krjminell

244 Bilaga 2

Svensk restaurangpolitik under Brattsystemet byggde på en klar helhetsuppfattning, som dock var svår att realisera på grund av ekonomiska realiteter. Efter det den Brattska politiken övergivits 1963 kan restaurangpolitiken i Sverige karaktäriseras av en viss brist på linje och perspektiv. Den fria prissättning som infördes 1963, innebar att man tog avstånd från den traditionella kontrollpolitiken, att eliminera det privata vinstintresset. Samtidigt har vissa delar av kontrollsystemet bevarats. Det förefaller dock som om en viss skett så att omorientering restaurangkontrollen i högre grad blivit en efterhandskontroll, medan kontrollen av själva förefaller att ha minskat utskänkningen i betydelse. Vi saknar emellertid goda beskrivningar på hur kontrollen faktiskt fungerar.

Det är betydligt svårare i dag att relatera restaurangpolitiken till såväl alkoholpoltik än det som näringspolitik var på Bratts tid. Då var restaurangpolitiken en del entydigt av alkoholpolitiken, medan de näringspolitiska intressena sköts i bakgrunden. Under de senaste årtiondena har ekonomiska intressen fått ökat utrymme i alkoholpolitiken och inte sällan getts avgörande betydelse. Detta är en internationell utveckling som väl kommer fram i en komparativ studie av alkohol, stat och samhälle (Klaus Mäkelä m.fl.: Alcohol, and the State Society I).

I Sverige har de näringspolitiska faktorerna i restaurangpolitiken fått särskild tyngd genom att det är i Sverige fråga om det viktigaste alkoholekonomiska område där det privata näringslivet dominerar. Det finns därför en fara att alkoholpolitiska synpunkter får en undanskymd plats i beslutsprocessen.

Det är därför naturligt att för att argumentera man i restaurangpolitiken särskilt borde uppmärksamma uppgiften att till varandra relatera alkoholpolitiska och näringspolitiska synpunkter. Sveriges restaurangpolitiska historia visar att detta är allt annat än enkelt. Under dominerade Brattepoken de alkoholpolitiska synpunkterna så kraftigt att de ekonomiska realiteterna glömdes bort. Under tiden efter 1963 åter har de näringspolitiska intres-

sou 1985:15 Bilaga 2 245

sena varit klart överordnade de alkoholpolitiska. Denna tendens förefaller att ytterligare stärkas. Om den förverkligas i alltför hög grad finns det en risk för att pendeln igen svänger och vi får en ojämn utveckling. Det är därför angeläget att söka utveckla en restaurangpolitik som jämsides söker beakta legitima krav av såväl näringspolitisk som alkoholpolitisk art.

Referenser

Mäkälä, Klaus m.fl.: Alcohol, Society and the State I. Addiction Research Foundation, Toronto 1981.

Sjöblom, Lars och Stigborg, Anita: Ekonomisk och organiserad brottslighet - dess anknytning till restaurangbranschen, Malmö (BRÅ PM 1983:1).

Månsson, Sven-Axel och Larsson, Stig: Svarta affärer. Utredning av vissa klubbars och näringsställens sociala betydelse och struktur, Malmö 1976.

För övriga referenser hänvisas till litteraturförteckningen i Koskikallio, Ilpo: Restaurangpolitiken; ingående i monogräfin Den svenska supen - en historia om brännvin, Bratt och byråkrati, red. Bruun och Frånberg, Prisma (publiceras i oktober 1985).

Statens offentliga utredningar 1985

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Rânshjälp. [4] Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. [5] Pantsättning av patent. [10] Ny rämelag. [11]

Socialdepartementet Leva som äldre. [3] Skolbarnsomsorgen. [12] Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. [14] Handel med alkoholdrycker. [15]

Utbiidningsdepartementet Fornlämningar och exploatering. [13]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning II. [2]

Civildepartementet Församlingar i samverkan. [1]

Arbetsmarknadsdepertementet Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Beredskapsarbete i AMS-regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Statens 1985

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Församlingari samverkan.C. . Livsmedelsforskningll. Jo. . Levasom äldre. S. . Rättshjälp.J.

Barngenombefruktningutanför kroppenm. m. J.

Förköpav bostadsrätter.B. . Arbetsmarknadsverketsansvarsområde.A. . Beredskapsarbetei AMS-regi.A. . Kulturarbetsförmedling.A.

10. Pantsânningav patent.J. 11. Ny räntelag.J. 12. Skolbarnsomsorgen.S. 13. Fornlämningarom exploatering.V. 14. Denbarn-och ungdomspsykiatriskaverksamheten.S. 15. Handelmed alkoholdrycker.S.

KUNGL. BIBL.:

1985416*

STOCK HOLM _

\\

-

Liber ISBN 91-38-08878-9

ISSN 0375 -250x

Allmägna Förlaget