RÅ 1995:74

Domskäl

Länsrätten i Uppsala län (1994-05-05, ordförande Eriksson) yttrade: S.H. har ensam överklagat sina barns folkbokföring. Barnen är underåriga och står under föräldrarnas gemensamma vårdnad. Länsrätten har förelagt S.H. att styrka sin behörighet att ensam företräda sina barn. Någon sådan handling har inte företetts. Mot bakgrund härav skall överklagandet inte tas upp till prövning. - Länsrätten avvisar överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1994-12-15, Regner, Lagebrant Toren, Näswall, referent) yttrade: Vad S.H. anfört i kammarrätten ger inte anledning att göra annan bedömning än den länsrätten gjort. - Kammarrätten avslår överklagandet.

S.H. överklagade hos Regeringsrätten och yrkade att hans talan skulle upptas till prövning.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksskatteverket avgav yttrande och anförde härvid bl.a. att S.H:s överklagande borde prövas i sak.

Regeringsrätten (1995-12-20, Dahlman, Werner, von Bahr, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 38 § andra stycket folkbokföringslagen framgår att ett beslut om någons folkbokföring enligt de bestämmelser som är av intresse i nu förevarande mål får överklagas av den person vars folkbokföring det gäller, av en kommun som berörs av beslutet och av Riksskatteverket. Denna bestämning av kretsen av taleberättigade får anses uttömmande. Av detta följer att beslut rörande folkbokföringen av T.S., A.S. och F.S. får - med bortseende från kommun och Riksskatteverket - överklagas endast av T.S., A.S. och F.S. själva.

Det ankommer på ett barns vårdnadshavare att ta ställning till frågor rörande barnets folkbokföring (6 kap. 11 § föräldrabalken och 30 § folkbokföringslagen). Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare skall - bortsett från här inte aktuella undantag - beslutanderätten rörande vårdnaden utövas av dem tillsammans (6 kap. 13 § föräldrabalken). T.S., A.S. och F.S. står under gemensam vårdnad av föräldrarna S.H. och A-B.N. Ett överklagande av ett beslut rörande T.S:s, A.S:s och F.S:s folkbokföring kan därför inte prövas i sak med mindre båda föräldrarna är ense om att åstadkomma en sådan prövning.

I målet är ostridigt att A-B.N. inte samtyckt till överklagandet av T.S:s, A.S:s och F.S:s folkbokföring. Underinstanserna har vid sådant förhållande förfarit riktigt genom att inte uppta överklagandet till prövning.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens avgörande innehåller.

Regeringsrådet Lavin tillade för sin del följande: S.H. har i målet överklagat skattemyndighetens beslut att folkbokföra hans barn T.S., A.S. och F.S. på fastigheten Flogsta 11:8. Besluten i fråga får enligt 38 § andra stycket folkbokföringslagen överklagas av den person vars folkbokföring det gäller, av en kommun som berörs av beslutet och av Riksskatteverket. Regeln innebär bl.a. att klagorätt tillkommer barnen beträffande resp. beslut. Ur regeln kan inte härledas någon rätt för S.H. att i sin egenskap av förälder överklaga besluten om barnens folkbokföring. Den omständigheten, att barnens folkbokföring kan få betydelse för tillämpningen av vissa författningar rörande S.H:s rättigheter och skyldigheter, t.ex. bidrags- eller skatteförfattningar, kan inte förläna denne någon klagorätt beträffande ifrågavarande folkbokföringsbeslut. Inte heller innehåller Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna något stöd för att en förälder under de i målet förhandenvarande omständigheterna skulle vara berättigad att vid domstol föra talan mot de ifrågavarande besluten. - S.H. och barnens moder har gemensam vårdnad om barnen. När båda föräldrarna har vårdnaden om sitt barn äger den ene ensam bestämma i vissa frågor som inte utan olägenhet kan uppskjutas, förutsatt att den andre vårdnadshavaren till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är förhindrad att ta del i beslutet (6 kap. 13 § andra stycket föräldrabalken). I andra fall tillmäter föräldrabalkens regler inte den enes vilja företräde framför den andres. Gemensam vårdnad förutsätter således att föräldrarna kan nå samförstånd i alla på barnets vårdnadshavare ankommande angelägenheter av vikt. - I frågor om underhållsbidrag enligt 7 kap. 2 § första stycket 2 föräldrabalken har den som barnet bor hos ansetts ensam behörig att företräda barnet fastän detta stått under föräldrarnas gemensamma vårdnad (se NJA 1985 s. 387). I detta fall är dock situationen speciell såtillvida som att den ene föräldern (den s.k. underhållsskyldige) är barnets motpart. Det ter sig naturligt att den andre föräldern då företräder barnet. I det här aktuella fallet om barnens folkbokföring är ingendera föräldern barnens motpart. Om vardera föräldern tilläts ensam företräda barnen vid domstol, skulle innehållet i barnens talan kunna komma att skifta beroende på vem av föräldrarna som utförde deras talan. Med hänsyn till det nu anförda kan S.H. inte anses ensam behörig att företräda barnen i målet. - När såsom i förevarande fall föräldrarna är oeniga i frågan om barnens folkbokföring, får vardera föräldern förse skattemyndigheten med den information som från hans synpunkt kan vara relevant för frågans prövning. Såsom uppgiftslämnare hos skattemyndigheten förvärvar en förälder dock inte partsställning i ärendet om barnens folkbokföring. Om föräldrarnas positioner är fastlåsta i en viss fråga rörande vårdnaden och båda eller en av dem anser situationen ohållbar, återstår i övrigt endast att få den gemensamma vårdnaden upplöst. - Mot bakgrund av det anförda får målet anses ha handlagts på ett riktigt sätt. S.H:s överklagande skall därför avslås.

Föredraget 1995-11-29, föredragande G. Mattsson, målnummer 7140-1994

Anm. Samtidigt avgjordes även mål 6487-1993, 6745--6747-1993, 1416-1994 och 1995-1994 med likartade innehåll och utgångar.