RÅ 1996:76
En polisman hade beviljats tjänstledighet med lön för att delta i tävlingar vid ett polismästerskap. Hon skadades vid ett olycksfall under den bankett som avslutade tävlingarna. Fråga om skadan uppkommit genom olycksfall i arbetet enligt 2 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF).
Länsrätten i Stockholms län
A.H., som var anställd som polisassistent, deltog under tiden den 14-20 augusti 1990 i de europeiska polismästerskapen i friidrott och femkamp i Berlin. Hon var uttagen till tävlingarna av Svenska Polisidrottsförbundet. Hennes arbetsgivare hade beviljat tjänstledighet utan löneavdrag. Tävlingarna avslutades med en bankett som påbörjades kl. 22.30. Banketten inleddes med en middag under vilken det förekom tal och utdelning av priser och presenter. Därefter, ca. kl. 01.30, vidtog dans och samtal i mindre grupper. A.H. råkade ut för ett olycksfall då hon ca. kl. 03.00 satt på en mur utanför bankettlokalen och samtalade med två medtävlande. En man föll då över henne vilket medförde att hon ramlade baklänges och ådrog sig en halskotfraktur.
Försäkringskassan ansåg i beslut den 6 mars 1992 att olycksfallet hade inträffat under sådana omständigheter att det inte kunde anses ha inträffat under förvärvsarbete. A.H. beviljades därför inte ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF).
A.H. överklagade och yrkade ersättning enligt LAF.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (1993-10-25, ordförande Åhammar) yttrade: Olycksfall som inträffat under kurs som betalas av arbetsgivaren eller under tjänsteresa räknas i princip som olycksfall inom arbetsområdet. En utlandsresa kan därvid med hänsyn till syftet och innehållet bedömas som tjänsteresa även om den också ger utrymme för rekreation och förströelse. För att ersättning enligt LAF skall kunna komma ifråga bör omständigheterna under vilka ett olycksfall inträffat vara sådana att detta kan anses som ett olycksfall i ett arbete som har utförts för arbetsgivarens räkning eller som ett färdolycksfall. - A.H:s deltagande i tävlingarna får jämställas med fullgörande av tjänst. Likaså var hennes deltagande i den efterföljande banketten i sådan grad förväntat att deltagandet måste anses ha ingått i hennes arbete. Enligt i målet föreliggande uppgifter var banketten ännu inte avslutad när olycksfallet ägde rum. Vid sådant förhållande måste olycksfallet anses ha inträffat inom A.H:s arbetsområde. A.H. är därför berättigad till ersättning enligt LAF. - Länsrätten bifaller överklagandet och ändrar försäkringskassans beslut på så sätt att A.H. förklaras berättigad till ersättning enligt LAF, efter samordningstidens utgång, för de sjukfall som orsakats av hennes halskotfraktur, dock längst till och med dagen för det överklagade beslutet. - Försäkringskassan skall vidta de åtgärder som föranleds av denna dom.
Kammarrätten i Stockholm
Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle upphävas och försäkringskassans beslut fastställas. Verket anförde bl.a.: För att ett olycksfall skall berättiga till ersättning enligt LAF krävs att olycksfallet har samband med arbetet. I fall då en försäkrad utfört arbete i arbetsgivarens intresse kunde arbetet anses utfört för arbetsgivaren, även om arbetet inte utförts efter anmaning från eller överenskommelse med denna. Riksförsäkringsverket ansåg att olycksfallet under föreliggande omständigheter inte kunde anses ha haft ett sådant samband med arbetet att det kunde betraktas som ett olycksfall i arbetet (jfr FÖD:s mål nr 1930/92). A.H. borde därför inte vara berättigad till ersättning enligt LAF.
A.H., som bestred bifall till överklagandet, anförde i huvudsak följande. Hennes deltagande i mästerskapen innebar tjänst för henne och deltagande i den efterföljande banketten var obligatoriskt eller i vart fall i sådan grad förväntat att deltagandet måste anses ha ingått i hennes arbete. A.H. åberopade till stöd för sin talan två intyg utfärdade av hennes arbetsgivare och hänvisade till dåvarande Försäkringsöverdomstolens dom i mål nr 133/81.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (1994-05-27, Bergh, Grimby, Hermansson, referent samt nämndemännen Brattström och Sandqvist) yttrade: Med hänsyn till vad länsrätten har anfört och till att A.H. får anses ha befunnit sig inom området för banketten när olycksfallet inträffade delar kammarrätten den bedömning som länsrätten gjort. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Riksförsäkringsverket överklagade till dåvarande Försäkringsöverdomstolen och yrkade att kammarrättens och länsrättens domar skulle upphävas och försäkringskassans beslut fastställas.
Prövningstillstånd meddelades.
Målet överlämnades enligt lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995 till Regeringsrätten för prövning.
A.H. hemställde att Regeringsrätten skulle inhämta yttrande från Rikspolisstyrelsen.
Riksförsäkringsverket anförde till stöd för sin talan i huvudsak följande. Målet gällde i första hand frågan om verksamhet som pågår under tjänstledighet utan löneavdrag åtnjuter det skydd som arbetsskadeförsäkringen ger, dvs. om verksamheten kunde jämställas med fullgörande av tjänst trots att kostnaderna i övrigt bestreds av annan än arbetsgivaren. I andra hand gällde det frågan om omfattningen av det skydd arbetsskadeförsäkringen gav vid utövning av en tjänsteförrättning utom arbetsplatsen, dvs. gränsdragningen mellan tjänsteutövning och egna angelägenheter. - Såvitt framgick av utredningen i målet var A.H. inte beordrad av sin arbetsgivare att delta i de ifrågavarande tävlingarna i Berlin. Med hänsyn till att hon enligt avtal var berättigad till tjänstledighet med full lön under tävlingar hade arbetsgivaren uppenbarligen ett visst intresse av att hon deltog. Dock betalades varken reskostnader eller traktamente av arbetsgivaren, vilket skulle ha varit fallet om deltagandet i tävlingarna betraktats som tjänstgöring. Riksförsäkringsverket ansåg att A.H:s deltagande i tävlingarna, som var helt frivilligt och skedde på hennes egna villkor, inte omfattades av det skydd som arbetsskadeförsäkringen gav. - Om det aktuella tävlingsdeltagandet skulle anses ha haft ett sådant samband med arbetet att det skulle jämställas med tjänstgöring, kvarstod frågan var gränsen gick mellan vad som kunde betraktas ingå i denna och vad som utgjorde egna angelägenheter. I det förevarande fallet inträffade skadan då A.H. på sennatten efter den avslutande banketten vistades utanför festlokalen. Riksförsäkringsverket ansåg att A.H:s eventuella förpliktelser för arbetsgivarens räkning vid banketten då sedan länge hade upphört. Hennes närvaro saknade vid den tidpunkten det samband med arbetet som krävdes för att hennes olycksfallsskada skulle betraktas som arbetsskada.
A.H. anförde i huvudsak följande. Deltagande i polismästerskapen var ett naturligt, och av arbetsgivaren premierat, aktivitetsområde för en polisman. Polisidrottsverksamhet stöddes därför aktivt av arbetsgivaren. Den personal, däribland hon själv, som deltog i den aktuella tävlingen fick, åtminstone i en vidsträckt mening, anses ha representerat den svenska polismyndigheten, dvs. hennes arbetsgivare. Hon stod under ansvarigt polisbefäl under tävlingen. Vidare erhöll hon lön från arbetsgivaren samt full kostnadstäckning (för resa, uppehälle samt traktamente) från det arbetsgivaren närstående Polisidrottsförbundet. Hon hade, liksom landets polismän i övrigt, bibringats den uppfattningen att deltagande i de olika polisidrottstävlingarna skedde inom arbetsområdet och att de därvid således skulle erhålla ett motsvarande arbetsskadeskydd som gällde vid utförande av de egentliga polisuppgifterna. I hennes fall hade deltagandet i den avslutande banketten i praktiken varit obligatoriskt och banketten hade ett direkt samband med ändamålet för hennes närvaro under polismästerskapen. Även under banketten stod hon under ansvarigt befäl och banketten pågick alltjämt vid tidpunkten för olycksfallet. Olycksfallet hade skett på en plats vilken fick anses vara inom området för banketten. Sammantaget borde det därför anses att olycksfallet hade inträffat inom arbetsområdet. Av detta följde att hon var berättigad till arbetsskadeersättning. - Som representant för den svenska polismyndigheten hade hon varit närvarande såväl vid den aktuella tävlingen som vid den avslutande banketten. Det fick anses att detta deltagande hade varit i arbetsgivarens direkta intresse. Det borde därför under alla förhållanden anses att hon, även för det fall olyckan skulle anses ha inträffat utom arbetsområdet, var berättigad till arbetsskadeersättning.
Regeringsrätten (1996-09-26, Björne, Holstad, Nordborg, Sandström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 kap. 1 § LAF förstås med arbetsskada bl.a. skada till följd av olycksfall i arbetet. Frågan i målet är om det olycksfall som A.H. råkade ut för i augusti 1990 har ett sådant samband med hennes arbete att det skall anses vara ett olycksfall i arbetet och därmed berättiga till ersättning från arbetsskadeförsäkringen.
Som ersättningsgillt olycksfall anses enligt rättspraxis i första hand olycksfall som inträffar vid utförandet av själva arbetet. Vidare ersätts i allmänhet skada till följd av olycksfall som inträffar vid sidan av själva arbetet men i nära anslutning till detta, t.ex. under raster eller göromål som är föranledda av arbetet. Inträffar i annat fall olycksfallet i samband med att arbetstagaren utför något som kan sägas ligga i arbetsgivarens intresse kan ersättning också utgå och detta även om intresset inte dokumenterats på något särskilt sätt. (Jfr Grönwall och Hessmark, Arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd, 1990, s. 74-76).
Regeringsrätten, som anser att det inte finns skäl att inhämta yttrande från Rikspolisstyrelsen, gör följande bedömning.
Av punkt 10 i Rikspolisstyrelsens budgetföreskrifter för budgetåret 1990/91 framgår att tjänstledighet utan löneavdrag får beviljas för deltagande bl.a. i internationellt polismästerskap i tjänstenära grenar. Det anges vidare att tjänstenära grenar är sådana som av polismyndigheten bedöms ge positiva effekter ur verksamhetssynpunkt och som innehåller moment av betydelse för polistjänsten. Av utredningen i målet framgår att A.H. beviljades tjänstledighet för de ifrågavarande tävlingarna med stöd av nämnda föreskrift. Trots att hennes deltagande i tävlingarna inte ingick i hennes ordinarie tjänst, får det med hänsyn till dessa omständigheter anses ha varit i arbetsgivarens intresse att hon deltog. Hon har därmed i princip varit omfattad av arbetsskadeförsäkringens skydd vid tävlingarna.
A.H. råkade emellertid ut för det i målet aktuella olycksfallet i samband med avslutningsbanketten. Banketten inleddes med en middag under vilken det förekom tal och utdelning av priser och presenter. Den delen av banketten var avslutad ca kl. 01.30. Därefter vidtog dans och samtal i mindre grupper. Olycksfallet inträffade under denna senare del av banketten - ca kl. 03.00. Utredningen visar inte att hennes deltagande i banketten när olycksfallet inträffade varit i arbetsgivarens intresse på sådant sätt att hon då kan anses ha varit omfattad av arbetsskadeförsäkringen. Riksförsäkringsverkets överklagande skall därför bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar samt fastställer försäkringskassans beslut.