RÅ 1997:80

M.A., G.K-D. och A.A., som var folkbokförda på en fastighet i Bromma församling i Stockholm, bereddes genom beslut inom socialtjänsten i Stockholm vård i ett familjehem i Åtvidaberg från och med den 29 juni 1992. M.A. beställde hos Posten eftersändning av familjens post till familjehemmet i Åtvidaberg under en tid av sex månader. Skattemyndigheten i Östergötlands län beslöt den 24 juli 1992 att M.A., G.K-D. och A.A. skulle vara folkbokförda i Åtvidaberg från och med den 29 juni 1992.

Länsrätten i Östergötlands län

M.A. och G.K-D. överklagade beslutet.

Domskäl

Länsrätten i Östergötlands län (1992-09-11, ordförande Roth) yttrade: - - - Enligt 6 § folkbokföringslagen (1991:481), FOL, skall en person folkbokföras på den fastighet och i den territoriella församling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt. - Av 7 § samma lag framgår att en person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt tillbringar eller, när byte har skett, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. - Undantag från 7 § stadgas i bl.a. 10 § punkt 5 samma lag. Av denna paragraf framgår att en vistelse inte anses leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av vård vid institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare. - I förarbetena, prop. 1990/91:153 s. 102, har vederbörande departementschef bl.a. anfört att en vistelse på en sjukvårdsinrättning eller kriminalvårdsanstalt inte bör beaktas vid bedömningen av en persons bosättning. En person bör inte gärna anses bosatt där han placerats med tvång. Är det fråga om en vistelse av mer frivilligt slag är det normalt så att den som har behov av vård inte har någon möjlighet att välja var vården skall erhållas. - I socialtjänstlagen (1980:620), SOL, 22 § stadgas att socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Vidare föreskrives, att vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med de anhöriga och kontakt med hemmiljön. - Av utredningen framgår att familjen har varit i behov av bistånd på grund av viss missbruksproblematik. Till följd härav har familjen placerats i berörda familjehem i Åtvidaberg. Även om vistelsen är avsedd att sträcka sig över en längre tidsperiod än sex månader, får den likväl anses avse en begränsad tid. Som departementschefen påpekat bör en person inte anses bosatt där han placerats med tvång eller, om vården är frivillig, den enskilde inte haft möjlighet att välja var vården skall erhållas. - Av 22 § SOL framgår vidare att vården skall utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med hemmiljön. Med hänsyn härtill och då begreppet familjehem fått en viss reglering i socialtjänstlagen, bör ett familjehem anses jämställt med institution i den mening som avses i folkbokföringslagen. Familjen bör därför fortfarande vara folkbokförd på fastigheten X i Bromma församling, Stockholms kommun. - Länsrätten undanröjer skattemyndighetens beslut och förordnar att M.A., G.K-D och A.A. skall vara folkbokförda på fastigheten X i Bromma församling, Stockholms kommun.

Riksskatteverket yrkade i överklagande att kammarrätten, med ändring av länsrättens dom, skulle fastställa skattemyndighetens beslut att folkbokföra familjen på berörd fastighet i Åtvidabergs kommun samt anförde i huvudsak följande. Regeln i 10 § 5. FOL är ett av undantagen från de grundläggande reglerna i lagen, enligt vilka en person i första hand skall folkbokföras där han faktiskt är bosatt. I förarbetena till FOL (prop. 1990/91:153 s. 87) betonar departementschefen att folkbokföringen så långt som möjligt skall grundas på en persons faktiska vistelse. Mot bakgrund av det uttalandet bör 10 § 5. och andra regler i FOL som innebär undantag från folkbokföring enligt faktisk vistelse tolkas restriktivt. Det är inte klart att boende i ett familjehem kan jämställas med vård vid en institution enligt 10 § 5. FOL. Vid prövning av den frågan kan man söka ledning i definitionen av familjehem i 35 § socialtjänstförordningen. Där stadgas att med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte är sådan att hemmet blir att anse som ett hem för vård eller boende. Med den definitionen kan man snarare se familjehem som en form av boende speciellt avpassad för vissa gruppers behov, än som typiska vårdinstitutioner. Med ett sådant synsätt blir regeln i 10 § 5. FOL inte tillämplig på ett familjehem och folkbokföring på ett sådant hem kan ske enligt de grundläggande reglerna i 6-7 §§ FOL.

Åtvidabergs kommun och Kammarkontoret i Stockholm avgav yttranden i målet.

Kammarrätten i Jönköping (1994-04-08, Stahre, Falkelius, referent) yttrade: Av utredningen i målet framgår, förutom vad som antecknats i länsrättens dom, följande. I blanketten anmälan om adressändring den 30 juni 1992 hos posten i Åtvidaberg beställde M.A. eftersändning fr.o.m. samma dag och under sex månader. Blanketten innehöll också alternativet eftersändning tolv månader. I besvären över folkbokföringsbeslutet som kom in till länsrätten den 31 juli 1992 angavs att beslutet hade ekonomisk betydelse för alla parter, särskilt för klagandena som familj då de riskerade att mista bostadsbidrag, lägenhet m.m. Vidare angavs att en av dem var beroende av och inte ville mista en flerårig läkarkontakt i Stockholm. Enligt uppgift från Famvux har de aktuella personerna återflyttat till hemkommunen den 12 november 1992. - Kammarrätten finner vid en samlad bedömning att länsrätten har haft fog för sitt avgörande. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Kammarrättsrådet Gårdmark var skiljaktig och anförde: Länsrätten har funnit att familjehemmet är att jämställa med en sådan institution som avses i 10 § 5. FOL och att nämnda undantagsbestämmelse alltså skall tillämpas på klagandefamiljen. Mot bakgrund av vad som upplysts om familjehemmet delar jag inte denna uppfattning. Skattemyndigheten har även i övrigt gjort en riktig bedömning. Med ändring av länsrättens dom fastställer jag skattemyndighetens beslut.

Riksskatteverket fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1997-12-11, Tottie, Swartling, Holstad, Sandström, Eliason) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. M.A., G.K-D. och A.A. erhöll genom beslut inom socialtjänsten i Stockholm vård i ett familjehem i Åtvidaberg från och med den 29 juni 1992. Vid denna tidpunkt var familjen folkbokförd på en fastighet i Bromma församling i Stockholm. I en anmälan den 30 juni 1992 om adressändring inom Sverige beställde M.A. hos Posten eftersändning av familjens post till familjehemmet i Åtvidaberg under en tid av sex månader. På grundval av denna anmälan och efter viss utredning beslöt Skattemyndigheten i Östergötlands län den 24 juli 1992 att folkbokföra M.A., G.K-D. och A.A. på en fastighet i Åtvidaberg. Enligt beslutet gällde den ändrade folkbokföringen från och med den 29 juni 1992. Familjehemsplaceringen upphörde i och med att familjen den 12 november 1992 lämnade familjehemmet och flyttade tillbaka till bostaden i Stockholm.

Frågan i målet är om familjens flyttning till familjehemmet bort föranleda ändrad folkbokföring för M.A., G.K-D. och A.A.

Enligt 6 § första stycket FOL skall en person folkbokföras på den fastighet och i den territoriella församling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt. I 7 § första stycket föreskrivs som huvudregel att en person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt tillbringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. Undantag från denna bestämmelse finns bl.a. i 8 och 10 §§. Om en person under en på förhand bestämd tid av högst sex månader regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist, anses detta sålunda enligt 8 § inte leda till ändrad bosättning. Enligt 10 § 5 i tillämplig lydelse gäller vidare att en vistelse inte anses leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Av handlingarna framgår att M.A., G.K-D. och A.A. vid tiden för skattemyndighetens beslut var folkbokförda på en fastighet i Stockholm. Vidare är utrett att förhållandena vid samma tidpunkt var sådana att de enligt huvudregeln i 7 § första stycket FOL skulle anses bosatta på fastigheten i Åtvidaberg om inte någon av de nämnda undantagsreglerna var tillämplig.

Vad först gäller bestämmelsen i 10 § 5 är det ostridigt att den aktuella bosättningen i Åtvidaberg avsåg ett familjehem av det slag som avses i sociallagstiftningen. Avgörande för bestämmelsens tillämplighet är därför om ett sådant familjehem är att anse som en institution för vård enligt bestämmelsen.

Föreskrifter om familjehem finns i SOL och socialtjänstförordningen (1981:750). Enligt 35 § förordningen i tilllämplig lydelse avses med ett familjehem ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte är sådan att hemmet blir att anse som ett hem för vård eller boende enligt 6 § andra stycket samma förordning. I 6 §, som nyligen har upphävts, definieras begreppet hem för vård eller boende. Enligt 6 § första stycket i tillämplig lydelse avses med detta begrepp ett hem inom socialtjänsten, vilket drivs av landstingskommun eller kommun och tar emot enskilda för vård, behandling, omvårdnad eller tillsyn i förening med ett boende. I andra stycket föreskrivs bl.a. att ett hem som har uppgifter motsvarande dem som anges i första stycket eller som har inrättats för vård under en begränsad del av dygnet men som drivs av en enskild person eller sammanslutning räknas som ett hem för vård eller boende om hemmet har minst fem platser eller, om hemmet har ett mindre antal platser, verksamheten bedrivs yrkesmässigt och är av avgörande betydelse för hemmets tillkomst eller bestånd.

Redan de nu nämnda reglerna i socialtjänstförordningen talar i viss mån mot att beteckna ett familjehem som en institution. Till detta kommer att vård i familjehem i förarbetena till socialtjänstlagen har betraktats som något annat än institutionsvård (se t.ex. prop. 1979/80:1 s. 326). Samma synsätt bör rimligen gälla när det rör sig om frågor om folkbokföring.

Mot den nu angivna bakgrunden kan ett familjehem inte anses vara en institution i den mening som avses i 10 § FOL. Denna undantagsbestämmelse är alltså inte tillämplig i förevarande fall.

En tillämpning av undantagsregeln i 8 § FOL förutsätter att någon under en på förhand bestämd tid av högst sex månader tillbringar sin dygnsvila på annat håll än där han har sitt egentliga hemvist. När det gäller frågan om denna förutsättning varit uppfylld i förevarande fall framgår av utredningen att den anmälan om ändrad adress som låg till grund för skattemyndighetens beslut avsåg endast sex månader. Vidare framgår att socialnämndens beslut formellt avsåg endast ungefär två månader och att vistelsen i familjehemmet upphörde redan efter omkring fyra månader. Mot denna bakgrund och i brist på närmare utredning angående vad som varit avtalat mellan den berörda familjen och socialnämnden, får det antas att överenskommelsen inte omfattat mer än en tid av högst sex månader. Undantagsbestämmelsen i 8 § FOL är alltså tillämplig.

På grund av det anförda skall överklagandet avslås.