RÅ 1998 not 235

Not 235. Överklagande av Socialnämnden i Haninge kommun ang. inhibition i mål om stöd och service till vissa funktionshindrade. -Länsrätten i Stockholms län (1998-06-16) biföll ett överklagande av Niklas L. om insatser enligt 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Socialnämnden överklagade länsrättens dom och yrkade att avgörandet tills vidare inte skulle gälla. - Kammarrätten i Stockholm (1998-08-28, Almgren, Norström) lämnade yrkandet om inhibition utan bifall. - Socialnämnden i Haninge kommun fullföljde sitt yrkande om inhibition och anförde bl.a. följande. I det aktuella fallet fanns två avgöranden som grundade en skyldighet för två kommuner (Haninge och Södertälje) att var för sig svara för exakt samma insatser. Enligt nämndens uppfattning kunde dessa avgöranden inte verkställas samtidigt och oberoende av varandra. Kammarrätten hade genom lagakraftvunnen dom den 20 mars 1998 bedömt att Södertälje kommun var skyldig att meddela förhandsbesked. Länsrättens dom den 16 juni 1998 måste tolkas så att Haninge kommun samtidigt ålagts att bestrida kostnaderna för samma insatser som omfattas av förhandsbeskedet. - Regeringsrätten (98-11-23, Werner, Lindstam, Billum, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 27 § första stycket lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) får bl.a. beslut avseende insatser för en enskild enligt 9 § och beslut avseende förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 § andra stycket överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Enligt 27 § andra stycket gäller beslut i här aktuella frågor omedelbart. Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut skall gälla först sedan det vunnit laga kraft. Vidare gäller enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL) att domstol, som har att pröva besvär, kan förordna att det överklagade beslutet, om det eljest skulle lända till efterrättelse omedelbart, tills vidare inte skall gälla och även i övrigt förordna angående saken. - I prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade diskuteras inte närmare i vilka fall förordnande enligt 27 § andra stycket LSS om att ett beslut inte skall gälla förrän det vunnit laga kraft bör komma ifråga. Som exempel nämns emellertid (prop. s. 190) att detta kan vara motiverat exempelvis av sociala skäl när kammarrätten upphäver ett beslut om att bevilja särskilda insatser som har meddelats av länsrätten. - När det gäller tillämpningsområdet för 28 § FPL anfördes i prop. 1971:30 s. 422 och 576 att det för den som anför besvär över ett beslut kan vara av stor betydelse att detta inte länder till efterrättelse förrän saken slutgiltigt prövats av besvärsmyndigheten. Ett beslut kan enligt propositionen ha sådana verkningar för den enskilde att det är svårt eller t.o.m. omöjligt för honom att - om beslutet sedermera upphävs av högre instans - vinna kompensation för den förlust han åsamkats genom det ursprungliga beslutet. - Det finns också avgöranden från Regeringsrätten som belyser tillämpningsområdet för 28 § FPL (se bl.a. RÅ 1990 ref. 82 och RÅ 1996 ref. 24). Av dessa framgår bl.a. följande. För ställningstagande till frågan om inhibition i ett visst fall måste en viss prövning göras av sakfrågan i målet. Vilken grad av sannolikhet för att överklagandet skall bifallas som bör krävas för att inhibition skall meddelas framgår inte av lagtexten. Som regel bör en tämligen hög grad av sannolikhet krävas. Kraven kan dock ställas lägre om det är av stor betydelse för den enskilde att verkställigheten skjuts upp i avvaktan på den slutliga prövningen. Om ett beslut är av mycket ingripande natur för den enskilde talar detta för en generös tillämpning av reglerna om inhibition. Omvänt talar det för en restriktiv tillämpning av reglerna om inhibition om det är fråga om en betydelsefull social förmån till den enskilde. - Socialnämnden i Haninge kommun har i Regeringsrätten till stöd för sitt yrkande om inhibition av länsrättens beslut rörande kommunens ansvar för LSS-insatser till Niklas L. endast åberopat att det föreligger beslut gentemot två kommuner (Södertälje och Haninge) att svara för exakt samma insatser. Nämndens uppfattning är att dessa avgöranden inte kan verkställas samtidigt och oberoende av varandra. Skyldigheten att verkställa resp. för Niklas L. gynnande dom är enligt socialnämnden omöjlig att uppfylla för de berörda kommunerna. - Såvitt angår denna fråga kan följande utläsas av handlingarna i målet. Det är ostridigt att Niklas L. tillhör den personkrets som avses i 1 § LSS. Niklas L. gick i särskola i Södertälje kommun och bodde där i ett elevhem. Han var fortfarande folkbokförd hos sina föräldrar i Haninge. Vid ikraftträdandet av LSS övergick ansvaret för insatserna från landstinget till Haninge kommun. Sedan Niklas L. avslutat skolgången våren 1995 hade han olika praktikplatser i Södertälje. Haninge kommun svarade för elevboendet fram till den 1 december 1996, då kommunen drog in alla LSS-insatser till Niklas L. Niklas L. hade då dessförinnan ansökt om förhandsbesked enligt 16 § LSS hos Södertälje kommun angående rätt till insatser i form av vuxenboende. Genom lagakraftvunnen dom har sedermera förklarats att Södertälje kommun skall pröva de insatser som förhandsbeskedet avser. Haninge kommun avslog vidare den 4 december 1996 en ansökan från Niklas L. om insatser enligt 9 § LSS, vilket beslut ändrats av länsrätten i det nu aktuella målet. Niklas L. har härefter, efter anmälan av Haninge kommun, blivit folkbokförd i Södertälje kommun fr.o.m. den 25 maj 1998. - I målet är, såsom Niklas L:s talan utformats, endast fråga om Haninge kommuns ansvar för insatser enligt LSS till Niklas L. fram till den ändrade folkbokföringen den 25 maj 1998. Niklas L. var under denna tid fortfarande folkbokförd hos sina föräldrar i Haninge. Av prop. 1992/93:159 framgår (s. 185) att en person i regel kan anses bosatt där han är folkbokförd. Ansökan om insatser enligt LSS skulle därför normalt göras hos Haninge kommun under ifrågavarande tid. - När det gäller betydelsen av den lagakraftvunna domen mot Södertälje kommun angående förhandsbesked enligt LSS gör Regeringsrätten följande överväganden. - En kommuns ansvar enligt LSS gäller gentemot dem som är bosatta i kommunen. Den som är beroende av insatser enligt lagen men önskar flytta till annan kommun än bosättningskommunen har därför i 16 § LSS getts en möjlighet att söka förhandsbesked om rätten till insatser. Den andra kommunen är skyldig att planera och förbereda insatser som förhandsbeskedet ger den enskilde rätt till om han bosätter sig i kommunen. Skyldigheten för den andra kommunen att tillhandahålla insatserna inträder emellertid inte förrän bosättning faktiskt sker där (se prop. 1992/93:159 s. 185). Fram till denna tidpunkt gäller den ursprungliga bosättningskommunens ansvar. Ett förhandsbesked om rätt till insatser rubbar således inte ansvarsfördelningen mellan de båda kommunerna. - Det förhandsbesked som meddelats om rätt till insatser från Södertälje kommun medför därför ingen förpliktelse för denna kommun att faktiskt tillhandahålla insatserna förrän Niklas L. bosatt sig där. Det saknas anledning att i inhibitionsärendet utgå från annat än att hans bosättning överensstämmer med folkbokföringen. Det får anses sannolikt att Haninge kommun har att ansvara för insatser till Niklas L. fram till den 28 maj 1998. Vad Socialnämnden i Haninge kommun anfört utgör således inte skäl för inhibition. Regeringsrätten finner inte skäl att överväga andra omständigheter än sådana som åberopats av socialnämnden. Yrkandet om inhibition skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens beslut i inhibitionsfrågan. (fd II 1998-10-27, Ekroth)

*REGI

*INST