RÅ 1999:11

Domskäl

Länsrätten i Skaraborgs län (1997-07-01, ordförande Källman) yttrade: I 9 § LSS räknas de insatser upp som kan vara aktuella enligt lagen. Bland andra insatser finns korttidsvistelse utanför det egna hemmet, korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov och ledsagarservice. - P.P. har Downs syndrom. Det är ostridigt att han tillhör den personkrets som omfattas av lagen och att han är berättigad till de sökta insatserna. - Avdelningschef E.B. vid socialförvaltningen i Kävlinge kommun har i yttrande den 16 april 1997 uppgett bl.a. följande. Ansvaret för P.P:s LSS-insatser bör fortsättningsvis åvila Skövde kommun. Enligt 16 § LSS gäller en kommuns ansvar enligt lagen gentemot dem som är bosatta i kommunen. P.P. placerades i mars 1980 av omsorgsverksamheten hos makarna P. 1986 flyttade familjen till Skövde. P.P. avser att bo kvar där och tillsammans med familjehemmet planerar han för boende/sysselsättning. Socialförvaltningen tolkar detta som att han nu kan anses bosatt i Skövde. Skaraborgs läns landsting övertog omsorgsansvaret för P.P. när familjen flyttade till Skövde medan kostnadsansvaret kvarstannade hos Malmöhus läns landsting. Sedan kommunaliseringen har Kävlinge kommun haft kostnadsansvaret för LSS-insatserna korttidstillsyn och korttidsvistelse. Därutöver har Kävlinge kommun kostnaderna för familjehemmet. - I 16 § första stycket LSS sägs att en kommuns ansvar enligt lagen gäller gentemot dem som är bosatta i kommunen. - Enligt 17 § LSS får ett landsting eller en kommun med bibehållet ansvar sluta avtal med någon annan om att tillhandahålla insatser enligt lagen. - I specialmotiveringen till 17 § (prop. 1992/93:159 s. 186) sägs bl.a. följande. "Lagen ger landstinget resp. kommunen organisatoriskt och kostnadsmässigt ansvar för ifrågavarande insatser till den enskilde. Enligt första stycket i denna paragraf kan landstinget eller kommunen uppdra till annan (enskild, stiftelse, företag, annan kommun etc.) att tillhandahålla dessa insatser genom avtal med landstinget/kommunen. Det skall vara fråga om själva utförandet av stödet eller servicen. Myndighetsutövning, t.ex. beslut om insatser, innefattas därför inte i de uppgifter som kan överlåtas på någon annan." - Svenska Kommunförbundet har i sin skrift "Kommunerna och LSS" uppgett bl.a. att landstingen avstår skatteutrymme motsvarande kostnaderna för de verksamheter och de uppgifter som kommunaliseras i samband med att kommunerna tar över ansvaret för LSS-insatser senast den 1 januari 1996. Kommunerna i landstingsområdet får därmed möjlighet att höja skatten för att finansiera dels de övertagna uppgifterna och verksamheterna och dels för att finansiera framtida behov av insatser. Enligt förbundet övergår ansvaret för LSS-insatser beträffande familjehemsplaceringar utanför länet till den kommun där den enskilde var folkbokförd vid tidpunkten för familjehemsplaceringen. Denna kommun har, enligt förbundet, fått det ekonomiska utrymmet. Vilken kommun som är att anse som ansvarig kommun bestäms således i praktiken av de principer som ligger till grund för överenskommelsen om skatteväxlingen och den mellankommunala kostnadsutjämningen. Detta innebär att den kommun som fått det ekonomiska utrymmet blir att betrakta som ansvarig kommun enligt 16 § LSS för familjehemsplaceringar, boende och övriga LSS-insatser även om genomförandet sker i annan kommun. Vad gäller barn och ungdomar med pågående LSS-insatser i familjehem utom länet anser Svenska Kommunförbundet att den kommun där den enskilde var folkbokförd vid placeringstillfället har fått det ekonomiska utrymmet och att detta innebär att denna kommun blir att betrakta som ansvarig kommun och därmed ansvarig för samtliga LSS-insatser. - Länsrätten gör följande bedömning. P.P. var tre månader gammal då han familjehemsplacerades hos makarna P. Han var då folkbokförd i Kävlinge kommun. Ansvaret för familjehemsplaceringen och de insatser som följt därav har sedan dess legat hos Kävlinge kommun. Kommunen har sedermera även övertagit ansvaret för de insatser, vilka numera ges enligt LSS, som tidigare ålåg landstinget. I egenskap av placeringskommun har Kävlinge kommun enligt vad som framgår av förarbetena och även Svenska Kommunförbundets skrift fortfarande ansvaret för de insatser enligt LSS som är aktuella för P.P. Kävlinge kommun är således skyldig att utöva den myndighetsutövning som diverse beslut om sådana insatser innebär för hans del. Det är således denna kommun som skall besluta om sådana insatser. Vid dessa förhållanden är Skövde kommun inte skyldig att ansvara för några LSS- insatser till P.P. Skövde kommun skall endast ansvara för genomförandet av de insatser enligt LSS som Kävlinge kommun har att besluta om. Det ekonomiska ansvaret ligger dock fortfarande kvar hos Kävlinge kommun. - Länsrätten avslår överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Jönköping (1997-11-14, Alkman, Hellström, referent, Rosén) yttrade: P.P:s behov av insatser enligt LSS har inte ifrågasatts i målet. Frågan i målet gäller om detta behov skall tillgodoses av Skövde kommun där P.P. är bosatt och vistas. - Regeringsrätten har i RÅ 1989 ref. 50, vilket avsåg bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620), slagit fast att socialnämnden i den kommun där den enskilde befinner sig när ett hjälpbehov uppkommer är behörig att vidta erforderliga åtgärder och att denna behörighet får anses bestå så länge samma hjälpbehov kvarstår, oavsett om den hjälpbehövande finns kvar i kommunen eller inte (jfr även Regeringsrättens dom den 9 oktober 1997 i mål nr 5298-1995). - Skäl talar enligt kammarrättens mening för att de principer som sålunda gäller för fördelningen av ansvaret mellan kommuner för insatser enligt socialtjänstlagen, exempelvis i form av familjehemsplacering, bör gälla även i fråga om motsvarande insatser enligt LSS. Kammarrätten konstaterar härvid att det hjälpbehov som föranlett den av Kävlinge kommun beslutande familjehemsplaceringen av P.P. alltjämt består. Slutsatsen härav blir att det inte kan anses åligga Skövde kommun att svara för de insatser enligt LSS som avses med P.P:s ifrågavarande ansökan. - Kammarrätten avslår överklagandet.

P.P. fullföljde sin talan och hänvisade därvid till yttranden av Kävlinge kommun. Kommunen anförde i yttrandena följande. P.P. har sedan år 1986 bott i Skövde kommun, där han är fast förankrad och har för avsikt att stanna. Han har inte någon kontakt med sina biologiska föräldrar och ej heller någon annan anknytning till Kävlinge kommun. När familjehemsplaceringen upphör och P.P. slutar skolan, kommer han troligen att söka boende enligt LSS i Skövde. Bestämmelserna i 16 § LSS bör tolkas så att den kommun där den funktionshindrade är bosatt skall svara för eventuella LSS-insatser utöver familjehemsplaceringen, vilket även medför att insatserna blir lättare tillgängliga för den enskilde.

Prövningstillstånd meddelades.

Omvårdnadsnämnden motsatte sig bifall till överklagandet och ansåg mot bakgrund av principen om ett sammanhållet ansvar att Kävlinge kommun borde anses som kostnadsansvarig för LSS-insatser beträffande P.P. så länge familjehemsplaceringen kvarstod.

Yttranden i målet avgavs av Svenska Kommunförbundet och Socialstyrelsen.

Kommunförbundet anförde i huvudsak följande:

Svenska Kommunförbundet har i skriften "Kommunerna och LSS" redovisat sin uppfattning i frågan om vilken kommun som får anses ha ansvaret för de kommunala insatserna för stöd och service. I nämnda skrift (s. 24-25) har förbundet sammanfattningsvis gjort den bedömningen att den kommun som vid kommunaliseringen har övertagit ansvaret för den enskilde har ett sammanhållet ansvar för alla insatser. I fall som det aktuella är avgörande i vilken kommun den enskilde var folkbokförd vid placeringstillfället. Denna kommun har fått det ekonomiska utrymmet och blir att se som ansvarig för insatserna. Av handlingarna i målet framgår att P.P. vid tiden för placeringen i familjehemmet var folkbokförd i Kävlinge kommun. Denna kommun har vid kommunaliseringen fått det ekonomiska utrymmet och fortsatt varit ansvarig för placeringen. Att familjehemmet sedermera flyttat till annan kommun saknar således betydelse för ansvarsfrågan. Principen om ett sammanhållet ansvar medför att Kävlinge kommun även får anses ha ett ansvar för de övriga insatser som sökts och som fråga är om i målet.

Socialstyrelsen angav i sitt yttrande bl.a. följande:

Socialstyrelsen har tidigare i olika sammanhang givit uttryck för uppfattningen att 16 § LSS bör tolkas på det sättet att folkbokföringsorten normalt får anses styrande för vilken kommun som är ansvarig för insatserna och detta även för det fallet att en annan kommun svarat för familjehemsplaceringen.---Enligt Socialstyrelsens uppfattning råder det oklarhet om tolkningen av vilken kommun som är ansvarig för insatser enligt LSS när annan kommun svarat för familjehemsplaceringen, vilket medför praktiska problem och återkommande stridigheter mellan kommunerna. Detta förhållande kan även skapa en osäkerhet för enskilda och deras familjer.

Regeringsrätten (1999-02-08, Werner, Lindstam, Hulgaard, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Det är ostridigt att P.P. tillhör personkretsen för LSS. Hans rätt till de sökta insatserna korttidsvistelse, korttidstillsyn och ledsagarservice har inte satts i fråga.

Målet gäller därför endast vilken kommun som har ansvaret för att han får dessa insatser. P.P. placerades år 1980 av landstinget i familjehem i Kävlinge kommun, där han också var folkbokförd. Han flyttade år 1986 med familjehemmet till Skövde kommun, där han fortfarande är bosatt och folkbokförd. Sedan ansvaret för åtgärder av förevarande slag förts över från landstingen till kommunerna har Kävlinge kommun burit kostnadsansvaret för LSS-insatserna korttidstillsyn för skolungdom över tolv år och korttidsvistelse utanför det egna hemmet. Senare har även tillkommit insatsen biträde av kontaktperson. Därutöver har kommunen haft kostnaderna för familjehemmet.

Enligt 16 § första stycket LSS gäller en kommuns ansvar enligt lagen gentemot dem som är bosatta i kommunen. Någon grund för att anse att P.P. vid tillämpningen av LSS är att anse som bosatt i annan kommun än Skövde kommun föreligger inte.

P.P:s bosättning i Skövde har inte kommit till stånd som en följd av ett beslut av Kävlinge kommun utan föranletts av att den familj hos vilken han placerats flyttat dit från Kävlinge. Under sådana omständigheter får ansvaret för de insatser som är aktuella i målet enligt 16 § första stycket LSS anses åvila Skövde kommun.

Omvårdnadsnämnden i Skövde kommun har således inte på de av nämnden angivna grunderna bort avslå P.P:s ansökan om insatser enligt LSS.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten underinstansernas avgöranden och visar målet åter till Omvårdnadsnämnden i Skövde kommun för ny handläggning.

Regeringsrådet Billum var av skiljaktig mening och anförde: (Första och andra stycket lika med majoritetens under Skälen för Regeringsrättens avgörande). - LSS syftar främst till att tillförsäkra vissa funktionshindrade en absolut rätt till de konkreta insatser som anges i lagen. I de delar LSS saknar närmare bestämmelser får därför ledning sökas i socialtjänstlagen (SoL). Några särskilda regler om familjehem finns inte i LSS. Av propositionen (prop. 1992/93:159 s. 80) framgår att med familjehem avses en frivilligt vald boendeform. Genom att reglera insatsen i LSS framhålls de särskilda kvalitetskrav som LSS:s övergripande intentioner ställer på insatsen. Enligt min mening bör därför utgångspunkten vara att SoL:s regler om familjehem i tillämpliga delar skall gälla även insatsen boende i familjehem enligt LSS, om det inte framgår av lagtext eller förarbeten att detta på någon punkt inte varit avsett. - Enligt 72 a § SoL gäller att om någon efter beslut av en socialnämnd vistas i en annan kommun i familjehem, hem för vård eller boende eller sådan boendeform eller bostad som avses i 20 § andra stycket, 21 § tredje stycket och 69 § första stycket 2, den kommun som beslutat om vistelsen har ansvaret för det bistånd enligt 6 § samt det individuellt behovsprövade stöd och de individuellt behovsprövade sociala tjänster enligt 10-12 §§ som den enskilde kan behöva. Placeringskommunens ansvar upphör om ärendet överflyttas enligt 72 §. - Av förarbetena till 72 a § (prop. 1996/97:124 s. 158) framgår att regeln är ett uttryck för principen om det sammanhållna vårdansvaret. Även tidigare gällde att en placeringskommun hade kvar ansvaret för en placering i familjehem i annan kommun. Vistelsekommunen hade dock ansvaret för sådana insatser som inte hade direkt samband med placeringen. Den nya 72 a §, som gäller från och med juli 1997, avser att utvidga placeringskommunens ansvar till att omfatta även denna typ av socialt stöd och sociala tjänster. Detta placeringskommunens ansvar gäller även om personen i fråga har blivit folkbokförd i vistelsekommunen. - Av det yttrande som Svenska Kommunförbundet avgett i målet framgår att den ekonomiska regleringen vid kommunaliseringen av de insatser som numera regleras i LSS utgått från var den enskilde var folkbokförd när beslut om placering först fattades. Det var denna kommun som tillfördes det ekonomiska utrymmet för att kunna fortsätta att svara för insatsen. Förbundet uttalar som sin bestämda mening att principen om det sammanhållna vårdansvaret bör tillämpas även i ett fall som det nu aktuella, vilket medför att Kävlinge kommun får anses ha ansvaret även för de insatser som sökts och som är i fråga i målet. - Frågan om ansvaret för själva familjehemsplaceringen är inte uppe till prövning i målet. Ansvaret härför får därför fortfarande anses åvila Kävlinge kommun. I målet är endast fråga om de ytterligare insatser som P.P. begärt från Skövde kommun, nämligen korttidsvistelse, korttidstillsyn och ledsagarservice. - Enligt min bedömning saknas anledning att frångå den princip om ett sammanhållet vårdansvar som kommer till uttryck i 72 a § SoL av det skälet att vissa insatser även kan ges med stöd av LSS. Den nämnda bestämmelsen gäller även fall då den enskilde blivit folkbokförd i den andra kommunen. Den reglering av det inbördes kommunala ansvaret som ges i 16 § första stycket LSS bör därför inte i detta sammanhang tillmätas annan betydelse än motsvarande bestämmelse om vistelsekommunens ansvar i 3 § SoL. Detta innebär att Skövde kommun inte kan göras ansvarig för insatser av det slag som är i fråga i målet förrän Kävlinge kommuns ansvar för insatser till P.P. upphört. - Jag avslår överklagandet.

Föredraget 1999-01-12, föredragande Ekroth, målnummer 7200-1997