RÅ 2001 not 94

Not 94. Ansökan av Skanska Sverige AB och AB Vendels Grustag om resning i ärende om tillstånd enligt miljöskyddslagen till bergtäkt. - Länsstyrelsen i Uppsala län lämnade genom beslut den 6 april 1992 Skanska Mellansverige AB (numera Skanska Sverige AB) och AB Vendels Grustag (bolagen) tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till bergtäkt m.m. på vissa fastigheter i Uppsala kommun. Länsstyrelsens beslut överklagades hos Koncessionsnämnden för miljöskydd av bl.a. ägarna till en närbelägen fastighet. Genom beslut den 2 juli 1993 avvisade nämnden överklagandena såvitt avsåg vad klagandena anfört om tillvaratagande av allmänna intressen samt avslog överklagandena i övrigt. I ansökan om rättsprövning hos Regeringsrätten anförde sökandena bl.a. att Koncessionsnämnden borde ha beaktat samtliga olägenheter som rörde såväl allmänna som enskilda intressen. Regeringsrätten fann i dom den 17 december 1993 (mål nr 5126-1993) att Koncessionsnämndens beslut att inte pröva vissa av de grunder som sökandena anfört stred mot en rättsregel i den mening som avses i 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut och undanröjde därför Koncessionsnämndens beslut samt visade målet åter till nämnden för ny behandling (RÅ 1993 ref. 97). Efter förnyad prövning avslog Koncessionsnämnden den 30 juni 1994 överklagandena av länsstyrelsens tillståndsbeslut. Även detta beslut av Koncessionsnämnden blev föremål för rättsprövning och Regeringsrätten förklarade i dom den 11 januari 1996 att Koncessionsnämndens beslut skulle stå fast (RÅ 1996 not. 1). - I en skrivelse till Justitiekanslern den 24 oktober 1995 begärde bolagen ersättning av staten med sammanlagt 9 703 863 kr för skada som uppkommit för bolagen till följd av fel eller försummelse vid myndighetsutövning av bl.a. Regeringsrätten. Felet hos Regeringsrätten bestod enligt bolagen i att rätten underlåtit att kommunicera ansökningen om rättsprövning i mål nr 5126-1993 med bolagen. I ett yttrande till Justitiekanslern hävdade Regeringsrätten bl.a. att kommunikation inte varit erforderlig för utredningen i målet, eftersom bedömningen varit av rättslig art och kunnat grundas på inkomna handlingar. Justitiekanslern fann vid sin bedömning att Regeringsrätten före avgörandet borde ha kommunicerat handlingarna i målet med bolagen men att denna underlåtenhet knappast kunde innefatta en sådan felaktig rättstillämpning att skadeståndsansvar skulle följa för staten. I beslut den 17 juni 1996 avslog Justitiekanslern bolagens ansökan om ersättning. - Bolagen upprepade senare sina krav på ersättning av staten i mål hos Högsta domstolen. I beslut den 29 januari 2001 (mål nr T 455-99) avvisade Högsta domstolen, under hänvisning till 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207), bolagens talan. I sina skäl uttalade Högsta domstolen bl.a. att nämnda bestämmelse dock inte torde utgöra något hinder mot att en skadeståndstalan tas upp till prövning i ett fall där en resningsansökan,

trots att resningsskäl i och för sig befunnits föreligga, inte har beviljats av formella skäl eller t.ex. därför att frågan ansetts överspelad (jfr NJA 1984 s. 207). - Bolagen ansökte om resning och yrkade att Regeringsrättens dom den 17 december 1993 skulle undanröjas. Bolagen gjorde gällande att Regeringsrätten förfarit felaktigt under handläggningen av rättsprövningsmålet genom att inte kommunicera ansökan med bolagen och att det därför fanns grund för att undanröja domen. -Regeringsrätten (2001-06-13, Ragnemalm, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - En ansökningshandling skall enligt 10 § FPL tillställas motpart eller annan mot vilken åtgärd ifrågasätts. En sådan underrättelse behövs dock inte bl.a. om det inte finns anledning att anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis eller om underrättelse annars är uppenbart onödig. Enligt 1 och 2 §§ FPL gäller lagen för rättskipningen i Regeringsrätten om inte annat följer av lag eller förordning. Bestämmelser om kommunicering av en ansökan om rättsprövning saknas i lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Alltså skall handläggningen av rättsprövningsmål i detta hänseende följa FPL:s bestämmelser. - Huruvida den nämnda undantagsregeln i 10 § FPL gav utrymme för att i det aktuella rättsprövningsmålet underlåta kommunikation kan vara föremål för delade meningar. Mot bakgrund av den vikt som i förvaltningsprocessen lagts vid kommunikationsprincipen och med tanke på de följder som ett undanröjande av Koncessionsnämndens beslut fick för bolagens möjligheter att utnyttja det av länsstyrelsen meddelade täkttillståndet, anser Regeringsrätten att kommunikation borde ha skett innan Koncessionsnämndens beslut upphävdes. - Emellertid har frågan om sökandenas rätt till bergtäkt m.m. avgjorts slutligt på så sätt att länsstyrelsens tillståndsbeslut blivit bestående. Oavsett hur man bedömer Regeringsrättens underlåtenhet att föranstalta om kommunikation saknas därför skäl att pröva saken på nytt. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 2001-05-3, Green)

*REGI

*INST