RÅ 2001:48

S.E.L. bedrev advokatverksamhet i aktiebolagsform. Bolaget försattes i konkurs den 18 maj 1994 och dagen efter försattes han själv i personlig konkurs. Han utträdde också i anslutning härtill ur Advokatsamfundet. S.E.L:s hustru, som också var advokat och anställd i bolaget, övertog bl.a. lokal och inventarier av konkursboet och fortsatte verksamhet i ett nybildat bolag. S.E.L. anmälde sig som arbetslös den 1 juni 1994 och ansökte om arbetslöshetsersättning fr.o.m. den 18 maj 1994. Han anställdes som biträdande jurist i hustruns bolag den 1 april 1995.

Småföretagarnas arbetslöshetskassa beslutade den 8 september 1994 att avslå S.E.L:s ansökan om arbetslöshetsersättning. Som skäl för beslutet angav kassan i huvudsak att han inte kunde anses ha skilt sig från egen verksamhet, eftersom hans hustru i samband med konkursen öppnade egen advokatbyrå på samma adress som det tidigare bolaget.

S.E.L. överklagade kassans beslut hos Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) som den 18 september 1995 beslutade att inte ändra kassans beslut. Som skäl härför angavs bl.a. följande. Den 1 april 1995 började S.E.L. att arbeta som biträdande jurist i sin hustrus advokatfirma. Eftersom S.E.L:s hustru övertagit hans tidigare verksamhet och han är anställd i detta företag kan han inte anses ha skilt sig varaktigt från verksamheten. S.E.L. är inte att anse som arbetslös i arbetslöshetsförsäkringens mening och är således inte berättigad till ersättning.

S.E.L. överklagade beslutet och anförde i huvudsak följande. Från den 18 maj 1994 till den 1 april 1995 hade han varken anställning eller inkomst med undantag för ett tillfälligt uppdrag i december 1994. Han bedrev inte heller någon egen verksamhet under den aktuella perioden. Visserligen tog hans hustru över en del av den tidigare advokatbyråns verksamhet i ett nytt bolag men detta innebar inte att han självklart kunde beredas anställning i hustruns advokatbyrå. Han erhöll anställning i hustruns bolag först den 1 april 1995 eftersom ärendetillströmningen först då var tillräcklig.

Kammarrätten i Stockholm

Länsrätten i Stockholms län (1996-02-22, ordförande Heinefors) yttrade: Länsrätten finner att S.E.L. inte skilt sig från sin verksamhet som egen företagare på ett sådant sätt som krävs för att rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, skall föreligga. Länsrätten delar således AMS bedömning och ändrar inte det överklagade beslutet.

S.E.L. fullföljde sin talan och anförde bl.a.: Hans hustru har enligt hans mening inte övertagit den av honom bedrivna rörelsen utan i egen regi fortsatt den verksamhet som hon tidigare bedrivit som anställd i hans bolag. Hon blev liksom övrig personal uppsagd med en uppsägningstid av sex månader. Att i hennes ålder finna en anställning i branschen bedömde hon som utsiktslöst. Hon bildade därför ett nytt aktiebolag som övertog konkursboets inventarier och de ärenden som hon drivit. Däremot övertogs endast några av de ärenden som han tidigare drivit. Hon tecknade eget hyresavtal till lokalerna. Hennes verksamhet omfattade huvudsakligen familjerätt och brottmål. Hon anställde en sekreterare och en bokförare på deltid. Det fanns inte fler uppdrag för en jurist än hon klarade själv. Före den 1 april 1995, då han anställdes i hustruns byrå, hade han inte arbetat i denna annat än i en vecka före jul 1994 då han var sin hustru behjälplig i att förbereda en del mål som hopat sig inför julhelgen.

Prövningstillstånd meddelades.

AMS avgav yttrande i målet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1998-12-15, Rydholm, Svensson, Börjesson, referent) yttrade: I 4 § ALF föreskrivs bl.a. att som företagare anses den som äger eller är delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är personligt verksam i och som hon eller han har ett väsentligt inflytande över. En företagare skall anses vara arbetslös, när företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt, eller när företagaren tillfälligt upphör att bedriva verksamhet i rörelsen under förutsättning att uppehållet i rörelsen inte till någon del är av säsongkaraktär och att någon verksamhet inte bedrivs i rörelsen. - Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner kammarrätten att S.E.L. inte kan anses ha skilt sig från verksamheten på ett sådant sätt att han kan anses som arbetslös i lagens mening. Rätt till arbetslöshetsersättning föreligger därför inte. Överklagandet skall således avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

S.E.L. överklagade domen och yrkade att Regeringsrätten med ändring av underinstansernas avgöranden skulle tillerkänna honom rätt till arbetslöshetsersättning.

Prövningstillstånd meddelades.

AMS avstyrkte bifall till överklagandet och anförde följande. S.E.L:s personliga verksamhet i aktiebolaget har upphört i och med att bolaget gick i konkurs den 18 maj 1994. Frågan i målet är om S.E.L. definitivt har skilt sig från verksamheten eller om avbrottet endast är tillfälligt i och med att hans hustrus bolag, som driver advokatverksamhet, har köpt upp delar av inkråmet i konkursboet. Hustruns bolag bildades i anslutning till konkursen. S.E.L:s hustru, som tidigare var anställd som advokat i makens byrå, har enligt AMS mening haft goda skäl för att köpa inkråmet i konkursboet för att trygga sin egen försörjning. Enbart det förhållandet att hustrun fortsätter en del av den tidigare verksamheten bör därför inte diskvalificera S.E.L. från rätt till ersättning. - När en sökandes anhöriga fortsätter att driva den tidigare verksamheten måste dock, för att arbetslöshetskassornas kontrollmöjligheter inte skall försvåras, kassorna kunna kräva att den sökande inte på något sätt deltar i verksamheten eller har för avsikt att återuppta denna. - S.E.L. har på kassans förfrågan den 8 augusti 1994 uppgett att avsikten är att hustruns bolag skall anställa honom när det finns ekonomiska förutsättningar. I april 1995 anställdes han också av hustruns advokatfirma. AMS konstaterar också att S.E.L:s hustru, när hon startade sin byrå, inte gjorde några stora förändringar. Om hon avsåg att driva verksamheten som ensam jurist borde detta rimligen ha återspeglats vad gäller lokaler och administrativ personal. S.E.L. har enligt egna uppgifter arbetat i hustruns byrå även innan han tillträdde sin anställning i april 1995. I samband med arbetsanhopning inför julen 1994 hjälpte han sin hustru med att förbereda vissa mål. AMS noterar också att S.E.L. har använt hustruns advokatfirmas brevpapper för att skriva till bl.a. arbetslöshetskassan. - S.E.L. kan vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet inte anses ha skilt sig från verksamheten på sådant sätt att han kan anses som arbetslös enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring.

S.E.L. anförde härefter bl.a.: Han hade inte för avsikt och inte heller möjlighet att återuppta verksamheten. Däremot hade han liksom de flesta andra arbetslösa för avsikt att så snart som möjligt på något sätt försöka bidra till sin egen försörjning. Om det skedde i hustruns företag eller på annat sätt saknar betydelse vid avgörande av frågan om han har rätt till ersättning under den tid han faktiskt var utan arbete. Något löfte om anställning i hustruns företag har aldrig getts. - När hans hustru startade sin verksamhet var frågan om lokal och personal viktig. Vad gäller lokalen var den ändamålsenlig, även om den var stor. Det avgörande var att hyran var mycket förmånlig samtidigt som en flyttning skulle medfört en inte oväsentlig kostnad. Med avseende på personalen minskades den från två heltidsanställda till en heltids- och en halvtidsanställd. Den halvtidsanställda kassörskan var dock uppsagd och slutade sin anställning efter uppsägningstidens slut. - Det torde inte vara ovanligt att en arbetslös, under tiden som arbetslösheten består, tar kortare anställningar eller uppdrag utan att för den skull förlora rätten till ersättning när denna tillfälliga sysselsättning upphör. Det borde gälla alla oavsett yrke och utgör varken grund för att vägra honom ersättning eller bevis för att han inte skulle ha skilt sig från verksamheten. - Att han av olika angivna skäl använt sin hustrus företags brevpapper kan möjligen läggas honom till last som slarv men det kan rimligen inte utgöra grund för att vägra honom arbetslöshetsersättning.

Regeringsrätten (2001-10-17, Ragnemalm, Nordborg, Ersson, Dexe, Nord) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om S.E.L., verksam som företagare i egen advokatrörelse, skall anses ha upphört med verksamheten annat än tillfälligt vid bedömningen av rätten till arbetslöshetsersättning.

Med begreppet företagare i arbetslöshetsförsäkringen avses personer som äger eller är delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som de är personligen verksamma i och som de har ett väsentligt inflytande över ( 4 § lagen [1973:370] om arbetslöshetsförsäkring och 34 § lagen [1997:238] om arbetslöshetsförsäkring). En företagare skall anses vara arbetslös - och därmed kunna vara berättigad till arbetslöshetsersättning - när företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt (4 § resp. 35 § i nyss angivna författningar).

Regeringsrätten gjorde, efter att ha lämnat den inledningsvis återgivna redogörelsen för bakgrunden, följande bedömning.

S.E.L:s personliga verksamhet i aktiebolaget har upphört i och med konkursen den 18 maj 1994. Frågan är då vilken betydelse det skall tilläggas att hans hustru övertog inkråmet i konkursboet och bedrev verksamhet som advokat i ett nybildat bolag. Som AMS har anfört bör enbart den omständigheten inte frånta S.E.L. rätten till arbetslöshetsersättning. Det krävs emellertid att han kan anses ha skilt sig från verksamheten på sätt som förutsätts i lagen, dvs. annat än tillfälligt. Vid den samlade bedömning som skall göras i detta hänseende kan först konstateras att S.E.L. inte ägde någon del i det av hustrun bildade bolaget. Vidare framgår att han efter sin personliga konkurs och utträde ur Advokatsamfundet inte kunde arbeta bl.a. som offentlig försvarare och konkursförvaltare, inom vilka områden han varit verksam, medan hans hustru arbetat med ärenden rörande familjerätt och flyktingfrågor. Att frågan om en kommande anställning i hustruns bolag diskuterats kan i förevarande fall ses som naturligt och kan inte anses vara av avgörande betydelse. Det förhållandet att han sedermera anställdes i detta bolag kan inte heller återverka på hans rätt till ersättning vid tiden då han anmälde sig arbetslös.

Sammantaget finner Regeringsrätten att omständigheterna i S.E.L:s fall är sådana att hans verksamhet får anses ha upphört på sätt som krävs för rätt till arbetslöshetsersättning. Han kan därför inte på den av underinstanserna åberopade grunden förvägras rätt till sådan ersättning.

Det bör i första hand ankomma på arbetslöshetskassan att pröva huruvida S.E.L. i övrigt uppfyller villkoren för att vara berättigad till arbetslöshetsersättning.