RÅ 2001:16
Fråga om innebörden av begreppet företagare i arbetslöshetsförsäkringen
G.F. uppbar sedan augusti 1994 arbetslöshetsersättning. Under tiden den 27 september 1995 - den 31 mars 1996 deltog hon tillsammans med sin make i ett s.k. ALU-projekt, vilket syftade till att undersöka möjligheterna att starta en lokal TV-station på Gotland. Den 17 april 1996 inregistrerade G.F:s make en enskild firma, Kenbi Media, TV Gotland. Makarna beviljades starta-eget-bidrag för tiden den 1 april - den 31 december 1996. Den 2 januari 1997 anmälde sig G.F. som arbetslös och ansökte på nytt om arbetslöshetsersättning.
Försäkringsanställdas arbetslöshetskassa beslutade den 7 april 1997 att avslå G.F:s ansökan om arbetslöshetsersättning från den 1 januari 1997. Som skäl för beslutet angavs i huvudsak följande. G.F. hade varit verksam i uppbyggnaden av företaget och fick därför också anses som företagare. Då hennes personliga verksamhet i företaget inte hade upphört varaktigt kunde hon inte anses arbetslös. Hon var därför inte berättigad till ersättning.
Länsrätten i Stockholms län
G.F. överklagade kassans beslut och yrkade att få begärd ersättning. Som grund för sitt yrkande anförde hon bl.a. följande. Det fanns inga arbetsuppgifter i hennes makes företag eftersom företaget inte hade råd att anställa någon. Hon var inte juridiskt bunden till företaget på något sätt och hon varken var eller ville bli företagare. Företaget bedrevs fem mil från hemmet och hon hade inte något med det att göra. Hon ansåg det orättvist att hon kom i ett sämre läge för att hon var gift. Hon hade anmält sig arbetslös den 1 januari 1997 och sökte aktivt andra arbeten. Hon kunde tänka sig att arbeta var som helst, även i sin makes företag. Hon kunde även tänka sig ALU, men saknade möjlighet därtill om hon inte fick arbetslöshetsersättning.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (1997-06-13, ordförande Johansson) yttrade: Enligt 4 § fjärde stycket lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, anses som företagare den som äger eller är delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som han är personligt verksam i och har ett väsentligt inflytande över. Enligt femte stycket samma paragraf skall en företagare anses arbetslös när hans verksamhet i rörelsen upphört annat än tillfälligt. - Kraven på anknytning till näringsverksamhet för att någon skall anses som företagare har tidigare ställts relativt lågt. Även anhöriga till företagare har om vissa ytterligare förutsättningar varit uppfyllda ansetts som företagare i ALF:s mening. I prop. 1983/84:126 uttalade departementschefen att de restriktiva reglerna motiverades av att det var angeläget att så långt möjligt eliminera riskerna för missbruk av arbetslöshetsförsäkringen och att man vidare ville skapa en garanti mot att kontant stöd vid arbetslöshet blir en inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag (s. 17). Denna restriktiva hållning utsattes emellertid för kritik, varför en lagändring genomfördes år 1993. Departementschefen uttalade i samband med denna angående anhöriga till företagare bl.a. följande.
"Kritik har framförts mot att det utvecklats en restriktiv praxis för anställda anhöriga i familjeföretag. Det har sagts mig att anhöriga till företagare, om de som anställda aktivt deltagit i rörelsen, har kommit att jämställas med företagare även om de inte ägt någon andel i företaget. En sådan praxis kan självfallet få som yttersta konsekvens att den som arbetat åt t.ex. sin make eller annan familjemedlem redan på grund av släktskapsförhållandet diskvalificeras från arbetslöshetsersättning. - Enligt riksdagen har företagarbegreppet inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS givits en alltför vidsträckt tolkning, och med anledning härav har riksdagen hemställt (bet. 1992/93:AU17, rskr. 1992/93:202) om ett klarläggande genom lag angående vem som är att betrakta som företagare. - Jag instämmer i riksdagens bedömning. Jag föreslår att det i arbetslöshetsförsäkringslagen och lagen om KAS slås fast att endast den som äger någon del av en näringsverksamhet som han eller hon aktivt deltar i och som han eller hon dessutom har ett väsentligt inflytande över bör betraktas som företagare. Härigenom anser jag också att frågan om huruvida närstående till företagare skall jämställas med företagare fått sin lösning. Anställda närstående skall vid arbetslöshet behandlas på samma sätt som andra anställda. Skulle det uppstå tveksamheter om att det föreligger en verklig arbetslöshetssituation bör arbetslöshetskassan eller länsarbetsnämnden kunna begära intyg av t.ex. auktoriserad revisor i företaget eller annan betrodd person. - Som framgår av förslaget måste vid en bedömning huruvida den arbetslöse är att anse som företagare hänsyn tas till ett flertal aspekter. Om den arbetslöse är delägare i näringsverksamheten och samtidigt aktivt deltar i denna bedömer jag som mindre problematiskt att klarlägga. Det är förmodligen mer komplicerat att avgöra om den arbetslöse dessutom har ett väsentligt inflytande över näringsverksamheten. Enligt min åsikt bör med väsentligt inflytande menas att den arbetslöse haft ett inflytande på verksamheten totalt som har varit så starkt att det ekonomiska utfallet till stor del berott på dennes kompetens samt de åtgärder och ställningstaganden som han eller hon gjort i verksamheten. För att avgöra om så varit fallet måste självfallet i varje enskilt ersättningsärende en sammanvägning göras av samtliga relevanta omständigheter." (Prop. 1992/93:150, bil. 8 s.64 f.)
Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. - G.F. beviljades tillsammans med sin man K.F. arbetslivsutveckling (ALU) från den 27 september 1995 till den 31 mars 1996 för att planera och undersöka förutsättningarna för en lokal TV-station. Den 17 april 1996 registrerades som enskild firma hos Patent- och registreringsverket Kenbi Media, TV Gotland med K.F. som ensam innehavare. Arbetsförmedlingen beviljade både K.F. och G.F. s.k. starta-eget-bidrag från den 1 april till den 31 december 1996 med anledning av verksamheten inom Kenbi Media. G.F. har under perioden med ALU och perioden med starta-eget-bidrag tillsammans med sin man hjälpt till att starta upp företaget och därvid kontaktat myndigheter, företag och deltagit i andra förberedelser. Efter den 31 december 1996 har hon inte kunnat erbjudas fortsatt arbete. Hon anmälde sig den 2 januari 1997 arbetslös hos arbetsförmedlingen. K.F. bedriver fortsatt verksamhet i företaget. - Länsrätten gör följande bedömning. - Av utredningen i målet framgår att G.F. tillsammans med sin man K.F. beviljats starta-eget-bidrag för verksamhet i den enskilda firman Kenbi Media, TV Gotland och att hon aktivt deltagit i uppbyggnaden av företaget och att hon har ambitionen att när ekonomin så tillåter fortsätta att arbeta där. Vidare framgår att K.F. är ensam innehavare av företaget och att G.F. inte äger någon del av företaget och inte heller har något formellt inflytande däröver. Fråga i målet är om G.F. ändå skall anses som företagare i 4 § ALF:s mening på grund av sin anknytning till Kenbi Media. Av motiven till lagändringen år 1993 varvid 4 § ALF fick sin nuvarande lydelse framgår att denna syftade till att inte redan på grund av släktskapsförhållanden diskvalificera anhöriga till företagare från arbetslöshetsersättning. Lagändringen kan dock inte anses ha åsyftat att förta bestämmelsens allmänna karaktär av skyddsbestämmelse mot ett otillbörligt utnyttjande av arbetslöshetsförsäkringen som inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag. Vid bedömningen av huruvida G.F. skall anses som företagare i 4 § ALF:s mening måste därför en sammanvägning av olika relevanta omständigheter göras. Den omständigheten att G.F. saknar formell koppling - genom ägande eller på annat sätt - hindrar därvid enligt länsrättens mening inte att hon ändå kan anses som företagare om omständigheterna i övrigt talar därför. Särskild vikt bör i det sammanhanget fästas vid att G.F. tillsammans med sin man beviljats starta-eget-bidrag för verksamheten i Kenbi Media. Av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet framgår bl.a. att bidrag får lämnas till den som startar egen näringsverksamhet och bedöms ha goda förutsättningar att bedriva näringsverksamhet. Skäl saknas att anta annat än att begreppet näringsverksamhet skall förstås på samma sätt i denna förordning som i 4 § ALF. G.F. har vid bedömningen av huruvida starta-eget-bidrag skulle beviljas alltså ansetts ha sådan anknytning till Kenbi Media och dess verksamhet att bidrag kunnat utgå. Mot bakgrund av vad som i målet framkommit om G.F:s och hennes man K.F:s gemensamma arbete i uppbyggnaden av verksamheten i Kenbi Media, att de tillsammans beviljats starta-eget-bidrag under detta uppbyggnadsskede, att hon har för avsikt att om ekonomin så tillåter åter arbeta i företaget, samt övriga omständigheter, finner länsrätten att G.F. har en sådan nära anknytning till Kenbi Media att hon skall anses som företagare i 4 § ALF:s mening. Då verksamheten i företaget inte varaktigt upphört finns inte förutsättningar att bevilja henne arbetslöshetsersättning från den 1 januari 1997. Överklagandet skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Hos kammarrätten fullföljde G.F. sin talan.
Kammarrätten i Stockholm (1998-01-02, Wennerholm, Westling, referent, Altenhammar och två nämndemän), som meddelade prövningstillstånd (de tre sistnämnda deltog inte i beslutet om prövningstillstånd), delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen.
G.F. överklagade domen och yrkade hos Regeringsrätten att hon skulle tillerkännas arbetslöshetsersättning från den 1 januari 1997. Hon anförde bl.a. följande. Länsrätten och kammarrätten hade felaktigt gjort bedömningen att hon skulle vara företagare i den mening som avses i 4 § ALF. Hon hade aldrig haft några intentioner att bli egen företagare. Kenbi Media, TV Gotland var hennes makes företag, som han ensam var registrerad för. Själv hade hon aldrig haft något ägarintresse eller något väsentligt inflytande över verksamheten. Hon kom att beviljas starta-eget-bidrag på arbetsförmedlingens initiativ. Det var inte hennes avsikt att hennes roll som underordnad medarbetare i företaget skulle förändras. Om hon skulle anses ha varit företagare, åberopades att hennes verksamhet i företaget hade upphört definitivt. Det hade efter den 1 januari 1997 inte funnits arbetsuppgifter för henne i makens företag.
Prövningstillstånd meddelades.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) bestred bifall till G.F:s överklagande och anförde bl.a. följande som stöd för sitt ställningstagande. Enligt AMS:s uppfattning var G.F. att betrakta som företagare under den tid hon uppbar starta-eget-bidrag. Någon möjlighet att vara anställd i makes enskilda firma fanns inte i arbetslöshetsförsäkringens mening. Den som arbetade åt en make/maka behandlades annorlunda än icke närstående i skatterättsligt hänseende. Bl.a. rådde avdragsförbud beträffande lön mellan makar enligt då gällande 20 § kommunalskattelagen (1928:370). Det framgick inte av handlingarna i ärendet hur eventuell inkomst ur företaget hade fördelats mellan makarna, dvs. om G.F. hade varit s.k. medhjälpande make eller inte. Hon kunde inte anses ha varit anställd i företaget under tiden med starta-eget-bidrag. - AMS uppfattade uttalanden som G.F. hade gjort hos arbetslöshetskassan på så sätt att hon hade för avsikt att åter träda in i företaget när ekonomiska förutsättningar gavs. - G.F:s make hade fortsatt att driva företaget efter det att hon anmält sig som arbetslös. AMS delade länsrättens och kammarrättens ställningstagande i sakfrågan. G.F. hade inte visat att hon skilt sig från verksamheten i Kenbi Media.
G.F. uppgav härefter att hon under den tid hon arbetade åt sin make inte uppbar någon ersättning från företaget. Hon åberopade därvid självdeklarationer för inkomståren 1996 och 1997. Hon tillade att hon inte fått något arbete förrän hon erhöll en API-plats under tiden den 2 mars - den 2 september 1998, att hon därefter och fram t.o.m. den 7 november 1999 uppburit arbetslöshetsersättning samt att hon senare hade haft en ny placering i en arbetsmarknadsåtgärd.
Regeringsrätten (2001-01-23, Baekkevold, Nordborg, Hulgaard, Schäder, Wennerström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet gäller innebörden av begreppet företagare i lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring. Med ikraftträdande den 5 juli 1993 infördes i 4 § ALF en bestämmelse om vem som skulle anses som företagare enligt lagen. Bestämmelsen återfinns numera, i stort sett likalydande, i 34 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. I lagrummet anges att med företagare avses i denna lag personer som äger eller är delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som de är personligen verksamma i och som de har ett väsentligt inflytande över.
När bestämmelsen om vem som skulle betraktas som företagare infördes, tog den, som framgår av propositionsuttalanden (prop. 1992/93:150, bilaga 8 s. 64 f.) intagna i länsrättens dom, sikte bl.a. på att anställda närstående vid arbetslöshet skulle behandlas på samma sätt som andra anställda. Endast den skulle betraktas som företagare som ägde någon del av en näringsverksamhet som han eller hon aktivt deltog i och som han eller hon dessutom hade ett väsentligt inflytande över. Vid bedömningen av om den arbetslöse var att anse som företagare skulle en sammanvägning göras av samtliga relevanta omständigheter. - Vid riksdagsbehandlingen av propositionen togs på förslag av arbetsmarknadsutskottet (bet. 1992/93:AU20 s. 14) orden "direkt eller indirekt" in i lagtexten för att markera att även den som indirekt genom sitt aktieinnehav ägde eller var delägare i näringsverksamhet skulle omfattas.
Regeringsrätten gjorde, efter att ha lämnat den inledningsvis återgivna redogörelsen för bakgrunden, följande bedömning.
Enligt 34 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring gäller som förutsättning för att en person skall anses som företagare bl.a. att han eller hon äger eller är delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet. För att G.F. skall anses som företagare krävs således att hon äger del i den näringsverksamhet som registrerats som enskild firma med hennes make som innehavare.
G.F. har uppgivit att hon inte äger del i näringsverksamheten. Det har inte påståtts att hennes uppgift om detta är oriktig och den motsägs inte heller av utredningen i målet. Hon skall därför inte anses som företagare i den mening som avses i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. G.F. kan därmed inte på den av underinstanserna åberopade grunden förvägras rätt till arbetslöshetsersättning.
Det bör i första hand ankomma på arbetslöshetskassan att pröva huruvida G.F. i övrigt uppfyller villkoren för att vara berättigad till arbetslöshetsersättning från den 1 januari 1997.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden.
Handlingarna i målet överlämnas till Försäkringsanställdas arbetslöshetskassa för erforderlig handläggning.