RÅ 2001:77
Fråga om storleken av föräldrapenning för försäkrad som under perioden om 240 dagar före den beräknade tidpunkten för barnets födelse flyttat från Norge till Sverige och i samband därmed gjort uppehåll i förvärvsarbetet under ca två och en halv månad.
Göteborgs allmänna försäkringskassa beslutade den 25 februari 1998 att A.L. endast hade rätt till föräldrapenning enligt garantinivån, 60 kr per dag, de första 180 dagarna. Som skäl för beslutet angavs att A.L. inte uppfyllde kravet på att ha varit försäkrad för en sjukpenning som var högre än garantinivån i minst 240 dagar i följd före beräknad förlossning då hon inte börjat arbeta i Sverige inom en månad efter det hon avflyttat från Norge (jfr Riksförsäkringsverkets, RFV:s, Allmänna råd 1996:18 s. 65, numera 1997:10 s. 66). Enligt försäkringskassan kunde därför bestämmelserna om sammanläggning av försäkringsperioder inte bli tillämpliga vid fastställande av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Länsrätten i Göteborg
A.L. överklagade beslutet och yrkade att hennes föräldrapenning skulle grundas på hennes sjukpenninggrundande inkomst. Hon anförde bl.a. följande. Hon, hennes make och en dotter, född 1995, flyttade från Norge i slutet av augusti 1997 då makarna av sin gemensamma arbetsgivare Norsk Hydro hade fått nya arbetsplatser Göteborg. I maj 1997 avtalades mellan henne och hennes arbetsgivare att hon, så snart barnomsorgen var ordnad, omgående efter flyttningen skulle börja på den nya arbetsplatsen i Göteborg. Den 30 juli 1997, efter det att makarna köpt ett hus i Göteborg, fick de en plats i barnomsorgskön i Älvsborg. Deras ansökan om att få förtur i kön avslogs. Makarna accepterade den första lediga daghemsplatsen de fick och efter inskolningen av barnet återupptog hon sitt arbete på den nya arbetsplatsen den 10 november 1997. Hon fick i augusti 1997 reda på att hon väntade barn med beräknad nedkomst den 12 mars 1998. Makarna tog samma månad kontakt med försäkringskassan i Göteborg för att informera sig om regelverket rörande föräldraersättningen. Svaret de fick var att hon skulle ha rätt till föräldrapenning. Någon information om skillnaden mellan garantibeloppet och sjukpenninggrundande inkomst samt betydelsen av avbrottet i förvärvsarbetet fick hon inte.
Domskäl
Länsrätten i Göteborg (1998-06-12, ordförande Vidén) yttrade: Enligt 4 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, gäller som villkor för rätt till föräldrapenning att föräldern har varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utbetalas. Av 6 § samma kapitel framgår att hel föräldrapenning utgör lägst 60 kr om dagen (garantinivå). Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit det om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. - Av utredningen i målet framgår i huvudsak följande. A.L. och hennes make flyttade till Sverige i slutet av augusti 1997. Hon är sedan den 26 augusti 1997 inskriven i svensk försäkringskassa. Fram till den 1 november 1997 har hon av försäkringskassan 0-klassats avseende sjukpenninggrundande inkomst. A.L. var tillförsäkrad att fortsätta sitt arbete i Göteborg av sin norske arbetsgivare med tillträdesdag omedelbart efter det att barnomsorgen för makarnas tvååriga dotter var organiserad. Den 30 juli 1997 lämnade A.L. och hennes man in en ansökan om barnomsorgsplats i stadsdelen Älvsborg. A.L. tillträdde sitt arbete den 1 november 1997. Den 1 november 1997 höjdes hennes sjukpenninggrundande inkomst till 214 400 kr. - Länsrätten gör följande bedömning. - Bestämmelsen i artikel 18 i förordningen (EEG) 1408/71 utgör ett led i strävandena att underlätta den fria rörligheten inom EU och EES. Den fria rörligheten underlättas således genom att en person som flyttar in till en medlemsstat får föra med sig förmåner, kvalifikationsperioder etc. som intjänats i en eller flera medlemsstater. Sammanläggningsprincipen innebär allmänt sett att viss tids försäkring, arbete eller bosättning i en medlemsstat skall anses som om den ägt rum i en annan medlemsstat om sådan kvalifikationstid är en förutsättning för rätt att erhålla en viss förmån i den sistnämnda staten (se SOU 1993:115 s. 120). - I förordningen (1993:1529) om tillämpningen av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet konstateras att EES-avtalet skall tillämpas på nordiska medborgare som arbetar eller vistas i ett annat nordiskt land. Genom detta avtal, bilaga VI, omfattas A.L. av förordningen (EEG) nr 1408/71 samt dess tillämpningsföreskrifter (förordning nr 574/72), som syftar till att samordna medlemsländernas lagstiftning om socialförsäkring. Därigenom kan personer som flyttar mellan medlemsländerna behålla socialförsäkringsförmåner som de tjänat in i ett medlemsland men också få rätt till förmåner i det nya landet. - I artikel 3 i förordningen 1408/71 är likabehandlingsprincipen, en av förordningens fyra huvudprinciper, inskriven. Principen innebär att personer som är bosatta inom ett medlemslands område och som omfattas av förordningen 1408/71 har samma skyldigheter och rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare. Detta diskrimineringsförbud avser att hindra att det ställs krav på viss tids vistelse i landet för att en person, som flyttat från ett medlemsland till ett annat, skall likställas med landets egna medborgare. - Av artikel 18 i nämnda förordning framkommer en andra huvudprincip: sammanläggningsprincipen. Denna innebär att om ett medlemslands lagstiftning innehåller bestämmelser som kräver viss tids försäkring, arbete eller bosättning för rätt till kontantförmåner vid moderskap skall tid för försäkring, arbete eller bosättning i ett annat medlemsland beaktas. I den utsträckning som behövs skall försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning anses som perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen (svensk försäkringskassa i detta fall) tillämpar. - Sammanläggningsprincipen får betydelse när det gäller villkoret i den svenska lagstiftningen om 240 dagars oavbruten försäkring för en sjukpenning överstigande garantinivån för rätt till föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningnivån. Genom sammanläggningsprincipen kan villkoret om viss tids inskrivning hos försäkringskassan således uppfyllas genom att försäkringsperioden i ett annat medlemsland medräknas. - A.L. har sedan flera år tillbaka omfattats av det norska försäkringssystemet. Hon förvärvsarbetade i Norge när kvalificeringstiden för föräldrapenning motsvarande sjukpenningen enligt den svenska lagstiftningen började löpa. När A.L. den 26 augusti 1997 flyttade till Sverige gjorde hon det med avsikt att snarast möjligt fortsätta sitt arbete inom den koncern, som hon är anställd av, på den nya arbetsplatsen Göteborg. Hennes avtal med arbetsgivaren innebar att hon inte behövde börja på den nya arbetsplatsen innan barnomsorgen var ordnad. Det har således inte varit något avbrott i hennes anställning men väl ett uppehåll i arbetet grundat på avtalet med arbetsgivaren. Hon har således direkt fortsatt från det norska trygghetssystemet över till det svenska socialförsäkringssystemet när hon blev inskriven i svensk försäkringskassa. Detta innebär att den tid hon har varit inskriven i det norska försäkringssystemet skall enligt sammanläggningsprincipen beaktas på så sätt att den skall sammanläggas med hennes svenska försäkringsperiod, som började den 26 augusti 1997. - Vid tillämpningen av principen av sammanläggning av försäkringsperioder skall enligt bilaga VI till förordningen 1408/71, gällande Sverige, vid tillämpningen av artikel 18.1, för fastställandet av en persons rätt till föräldrapenning, försäkringsperioder som har fullgjorts i ett annat medlemsland än Sverige anses baserade på samma genomsnittsinkomster som de svenska försäkringsperioder med vilka de sammanräknas. - Vid fastställandet av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, enligt 3 kap. 2 § AFL, beaktas den årliga inkomst av förvärvsarbete, som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få av eget arbete under minst sex månader i följd eller av eget årligen återkommande arbete. Att inkomster skall beräknas som årlig inkomst innebär att tillfälliga inkomständringar och inkomstvariationer normalt inte skall påverka den sjukpenninggrundande inkomsten. I antagandet är det den försäkrades avsikter som skall bedömas. Av utredningen har framkommit att A.L. hade ett anställningsavtal innefattande en bestämd lön när hon skrevs in vid den svenska försäkringskassan och att hon då var tillförsäkrad en årlig inkomst. - Enligt länsrättens mening borde försäkringskassan vid fastställandet av A.L:s sjukpenninggrundande inkomst redan den 26 augusti 1997 beaktat att hennes avsikt var att fortsätta sitt arbete så snart barnomsorgen var ordnad. Hon kunde redan den dagen ha inplacerats i rätt sjukpenninggrundande inkomst då uppgift om hennes inkomster redan då var tillgängliga. - Mot bakgrund av vad som ovan framförts finner länsrätten att A.L. är - när hon uppbär föräldrapenning - berättigad att erhålla föräldrapenning med belopp som motsvarar hennes sjukpenning beräknad på en sjukpenninggrundande inkomst om 214 400 kr från den 26 augusti 1997. - Länsrätten bifaller överklagandet och visar målet åter till försäkringskassan för ny behandling i enlighet med ovan sagda.
Kammarrätten i Göteborg
Riksförsäkringsverket (RFV) överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut samt anförde i huvudsak följande. A.L. har inte kvalificerat sig för en föräldrapenning över garantinivån för de första 180 dagarna med föräldrapenning, eftersom hon i enlighet med 4 kap. 6 § AFL inte varit - eller bör anses ha varit - försäkrad för en sjukpenning över garantinivån under 240 dagar i följd före barnets födelse. Enligt 4 kap. 9 § andra stycket AFL skall försäkringskassa vid bedömning av om kvalifikationsvillkoret är uppfyllt utgå från den sjukpenninggrundande inkomst den försäkrade skulle ha haft om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. I praxis har detta fått en extensiv tolkning. Oavsett av vilken anledning ett beslut om sjukpenningförsäkring är felaktigt görs enligt praxis bedömningen ifråga efter en "rättad" sjukpenninggrundande inkomst. Enligt artikel 72 i förordningen (EEG) 1408/71 skall även försäkringsperiod som fullgjorts i annan medlemsstat anses som fullgjord enligt lagstiftningen i den medlemsstat som prövar ärendet. I RFV:s Allmänna råd 1996:18 rekommenderas att ett avbrott i kvalifikationsperioden för rätt till föräldrapenning motsvarande sjukpenningnivå accepteras under högst en månad i det fall avbrottet sker med anledning av flyttning mellan länder. Enligt avtal med arbetsgivaren skulle A.L. börja arbeta på den nya arbetsplatsen så snart barnomsorgen var ordnad. Någon tidpunkt för när hon skulle börja arbeta var alltså inte bestämd. Av syftet med de ersättningar vilka grundas på sjukpenninggrundande inkomst följer att sjukpenninggrundande inkomst av anställning i regel inte bör fastställas andra fall än då den försäkrade börjat det arbete som ger rätt till sjukpenninggrundande inkomst. De undantag härifrån som medgetts i praxis, jämför bl.a. FÖD 1984:43, avser andra situationer än den ifrågavarande. Den anknytning till den svenska arbetsmarknaden som förelåg det nämnda FÖD-fallet föreligger inte i detta fall. Enligt RFV:s bedömning leder EG-rätten inte till att A.L. med anledning av sin tidigare anknytning till den norska arbetsmarknaden skulle ha blivit försäkrad för en sjukpenninggrundande inkomst i samband med inskrivning i försäkringskassan. Kvalifikationsperiod fullgjord i Norge före den 26 augusti 1997 kan i och för sig räknas med vid bedömningen av om A.L. under en tid av 240 dagar före barnets födelse kan anses ha varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Eftersom hon därefter inte varit och inte heller bort vara försäkrad för en sjukpenninggrundande inkomst över garantinivån förrän den 10 november 1997 uppfyller hon inte det i 4 kap. 6 § andra stycket AFL uppställda kvalifikationsvillkoret. På grund av avbrottet om ca två och en halv månad i samband med flyttningen till Sverige kan kravet på fortlöpande försäkring inte anses uppfyllt.
A.L. bestred ändringsyrkandet och vidhöll vad hon tidigare anfört samt tillade i huvudsak följande. Det uppehåll som hon hade i samband med flyttningen till Sverige var oundvikligt och därmed skäligt i förhållande till vad som kan förväntas vid flyttning till ett annat land. RFV:s påstående att det inte fanns någon avtalad tidpunkt för när hon skulle börja sin anställning kräver ett förtydligande. Enligt intyg från arbetsgivaren bekräftas att tidpunkten för start av den nya tjänsten (inklusive lönevillkor) var avtalad till den 1 september 1997, omgående efter flyttningen till Sverige. I ett nytt avtal augusti 1997 flyttades på hennes begäran starttidpunkten fram, eftersom hon vid den tidpunkten ännu inte fått bekräftat en plats i barnomsorgen för sin dotter. Hon började arbeta i november 1997 direkt efter det att dottern inskolats på daghem. Den 7 februari 1998 födde hon sin andra dotter. Arbetet fortsatte därefter och pågår fortfarande från hemmet med ca 5-10 arbetade timmar per vecka.
Kammarrätten i Göteborg (1999-09-28, Nilsson, Ericsson, referent, Hansson samt två nämndemän) fann att det som framkommit i målet inte utgjorde skäl att frångå länsrättens bedömning och avslog därför överklagandet.
Regeringsrätten
RFV överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar. RFV åberopade som grund för sin talan detsamma som anförts hos kammarrätten.
Prövningstillstånd meddelades.
A.L. bestred bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (2001-11-13, Nordborg, Eliason, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. För att erhålla föräldrapenning med belopp motsvarande den sjukpenninggrundande inkomsten krävs enligt tillämpliga bestämmelser i 4 kap. 6 § AFL att den försäkrade föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån (60 kr om dagen) och skulle ha varit det om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Även om föräldern inte har varit försäkrad för sådan sjukpenning skall försäkringskassan enligt vad som följer av 9 § i samma kapitel vid bedömningen av om villkoret är uppfyllt utgå från den sjukpenninggrundande inkomst som föräldern skulle ha haft om kassan känt till samtliga förhållanden.
Sjukpenninggrundande inkomst är enligt 3 kap. 2 § AFL den årliga inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete. Enligt 1 § 1 i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1981:5, numera 1998:12) om sjukpenninggrundande inkomst skall vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § AFL beaktas endast sådan inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få av eget arbete under minst sex månader i följd.
En sjukpenninggrundande inkomst kan enligt 3 kap. 5 § AFL omprövas bl.a. när försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek (första stycket a). Ändringen skall enligt andra stycket i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1997 gälla fr.o.m. den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Detta innebär att försäkringskassan retroaktivt kan beräkna den sjukpenninggrundande inkomst som en försäkrad skulle ha haft om kassan vid tidpunkten för förändringen hade känt till samtliga omständigheter.
I såväl 3 kap. 5 § AFL som i de nämnda föreskrifterna från Riksförsäkringsverket finns bestämmelser om att fastställd sjukpenninggrundande inkomst i vissa fall får behållas även om den försäkrade inte utför förvärvsarbete. Så t.ex. skall enligt 3 § första stycket 4 i RFFS 1981:5 den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten inte sänkas för försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader (numera tre månader) i följd.
Som framgår av redovisningen i länsrättens dom innehåller förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen bestämmelser om bl.a. sammanläggning av försäkringsperioder. Till följd av EG-domstolens dom den 11 juni 1998 i mål C-275/96, Kuusijärvi mot Riksförsäkringsverket, skall föräldrapenning anses höra under bestämmelserna för familjeförmåner enligt förordningen och inte till sjuk- och moderskapsförmåner. Artikel 72 är därmed tillämplig och punkt 1 i bilaga VI har ändrats så att hänvisning sker till artikel 72. Bestämmelserna om sammanläggning är emellertid i stort desamma som har angetts i domen. Sålunda anges i artikel 72 bl.a. att om lagstiftningen i en medlemsstat för rätt till förmåner ställer krav på fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder, skall den behöriga institutionen i den staten i nödvändig utsträckning beakta försäkrings- och anställningsperioder som har fullgjorts i en annan medlemsstat som om dessa perioder hade fullgjorts enligt den lagstiftning som denna tillämpar. I punkt 1 i bilaga VI stadgas att vid fastställande av en persons rätt till föräldraförmån skall försäkringsperioder som fullgjorts i en annan medlemsstat anses vara grundade på samma genomsnittsinkomst som de svenska försäkringsperioder som de läggs samman med. - Enligt den nordiska konventionen (1993:1529) om social trygghet jämte tillämpningsöverenskommelse (1993:1530) skall förordningen tillämpas på nordiska medborgare som arbetar eller vistas i annat nordiskt land.
Frågan i målet gäller storleken av föräldrapenning för en försäkrad, A.L., som under perioden om 240 dagar före den beräknade tidpunkten för ett av sina barns födelse flyttat från Norge till Sverige och i samband därmed gjort uppehåll i förvärvsarbetet under ca två och en halv månad.
Som framgår av redogörelserna i underinstansernas avgöranden flyttade A.L., som var anställd hos Norsk Hydro i Norge, till Göteborg i slutet av augusti 1997. Hon blev inskriven hos svensk försäkringskassa den 26 augusti samma år och i samband härmed fastställdes en sjukpenninggrundande inkomst om 0 kr. Enligt avtal i maj 1997 med den norske arbetsgivaren skulle hon tillträda en tjänst inom samma koncern i Göteborg. Tillträde skulle enligt avtalet ske så snart hon hade flyttat till Göteborg och barnomsorg för en dotter, född år 1995, hade ordnats. Enligt ett kompletterande intyg från arbetsgivaren var avsikten att tjänsten - för vilken lönevillkor avtalats - skulle tillträdas den 1 september 1997. Tidpunkten för tillträde flyttades emellertid fram, eftersom A.L. då inte hade kunnat erhålla barnomsorgsplats. Sedan hon fått en sådan plats, började hon arbeta den 10 november 1997 och en sjukpenninggrundande inkomst om 214 400 kr fastställdes för henne för tid fr.o.m. den 1 november 1997.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
A.L. lämnade ett arbete i Norge (EES-området) för att tillträda en avtalad anställning i Sverige. Avsikten var att hon skulle göra detta i omedelbar anslutning till flyttningen. Efter överenskommelse med arbetsgivaren flyttades emellertid tillträdestidpunkten fram i avvaktan på att en barnomsorgsplats kunde ordnas, något som således kom till stånd knappt två och en halv månad efter flyttningen till Sverige. Frågan om storleken på ersättningen från föräldraförsäkringen kom upp i anledning av att det andra barnet föddes i februari 1998.
Det står klart att A.L. har rätt att lägga samman tiden för förvärvsarbete i Norge med den i Sverige. För rätt till föräldrapenning med belopp över garantinivån krävs emellertid att hon i obruten följd under minst 240 dagar före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit eller skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över denna nivå. För att de krav på likabehandling som ställs upp inom EG-rätten skall kunna upprätthållas är det enligt Regeringsrättens mening nödvändigt att också beakta de nämnda bestämmelserna i RFFS 1981:5 om skydd mot sänkning av sjukpenninggrundande inkomst. A.L. bör i enlighet härmed, liksom den som i Sverige fått en sjukpenninggrundande inkomst fastställd och avbryter sitt förvärvsarbete, få åberopa dessa bestämmelser vid sitt förvärvsavbrott. Med hänsyn till att hon avbrutit sitt arbete kortare tid än de sex månader som angavs i 3 § första stycket 4 i RFFS 1981:5 får hon anses vid den tidpunkt då ersättningsfrågan blev aktuell ha haft ett obrutet försäkringsskydd på en nivå som ligger över garantinivån.
Regeringsrätten finner således att A.L. uppfyller kravet att hon - om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden - under minst 240 dagar i följd före den beräknade tidpunkten för barnets födelse skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Hon är därför, som också underinstanserna funnit, berättigad till föräldrapenning i enlighet härmed.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.