RÅ 2002:47

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1998-11-18, ordförande Karlbom) yttrade: Enligt 17 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) skall såsom överhoppningsbar tid anses "tid då den sökande fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring". Oaktat att K.L. under tid med föräldrapenningförmån utfört arbete i sådan omfattning att hon i och för sig uppfyller ett arbetsvillkor måste, mot bakgrund av hur det aktuella lagrummet är utformat, sådan tid anses vara överhoppningsbar och skall då inte läggas till grund för beräkningen av normalarbetstid och dagpenning. Länsrätten finner således att arbetslöshetskassan inte bort lägga K.L:s arbete vid Vänerhamn AB och Centralsjukhuset i Karlstad under månaderna juni, augusti, september, november och december 1997 samt januari 1998 till grund för beräkningen. Det får ankomma på arbetslöshetskassan att mot bakgrund av vad som ovan anförts på nytt fastställa K.L:s normalarbetstid och dagpenning med beaktande av att perioden januari 1996 - januari 1998 är överhoppningsbar i anledning av uppburen föräldrapenningförmån. Vid denna utgång finner länsrätten inte skäl att pröva K.L:s yrkande om att få arbetet vid Vänerhamn AB godkänt som bisyssla. - Länsrätten upphäver det överklagade beslutet i den del det avser normalarbetstid och dagpenning och visar målet åter till Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa för beräkning i enlighet med vad som ovan angivits.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1999-12-16, Jansson, Engquist, referent, Dahlman) yttrade: Frågan i målet är vilken normalarbetstid som skall fastställas för K.L. när hon den 2 februari 1998 anmälde sig som arbetslös. Enligt 28 § ALF skall som normalarbetstid gälla den genomsnittliga arbetstiden i det förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes eller, under vissa närmare angivna förutsättningar, den genomsnittliga arbetstiden i allt förvärvsarbete under hela ramtiden. - Av bestämmelsen framgår att det finns en koppling mellan normalarbetstidens beräkning och arbetsvillkoret (jfr prop. 1996/97:107 s. 98). Arbetsvillkoret innebär att den försäkrade, för att rätt till ersättning skall föreligga, måste ha utfört förvärvsarbete i viss minsta omfattning under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. För att inte försvåra för den försäkrade att uppfylla arbetsvillkoret kan vid behov ramtiden förlängas om hinder att utföra förvärvsarbete förelegat på grund av bl.a. styrkt sjukdom eller vård av eget barn som inte har fyllt två år. Även tid då den försäkrade fått föräldrapenningförmån enligt lagen om allmän försäkring kan förlänga ramtiden. - Enligt vad som har uttalats i förarbetena till bestämmelserna om överhoppningsbar tid i samband med sjukdom innebär dessa att den försäkrade i fråga om ersättningsrätt skall befinna sig i samma situation när sjukdomstiden slutar som när den började. Detta gäller även tid då den försäkrade har varit sjuk och uppburit halv sjukpenning men inte utnyttjat arbetslöshetsförsäkringens ersättningsmöjligheter (se SOU 1971:42 s. 194, jfr prop. 1973:56 s. 191 ff. och FÖD 1993:5). Det finns inte något som talar för att syftet skulle vara något annat när det gäller reglerna om överhoppningsbar tid i samband med vård av barn eller uppbärande av föräldrapenningförmån. Den aktuella lydelsen av 28 § ALF medför inte heller att bestämmelserna om överhoppningsbar tid kan tolkas på annat sätt än enligt sin ordalydelse. - Vid beräkningen av normalarbetstiden skall således i K.L:s fall ramtiden förlängas med den tid som föräldrapenning utgått. - Kammarrätten avslår överklagandet.

AMS yrkade i överklagande att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassas beslut. Till stöd för sin talan anförde AMS i huvudsak följande. Kammarrättens dom strider mot 12 och 28 §§ ALF. Genom sin tolkning har kammarrätten enligt AMS mening gjort en sammanblandning av reglerna rörande prövning av arbetsvillkoret (12-17 §§ ALF) och regeln om beräkning av normalarbetstid (28 § ALF). Den tekniska utformningen av nuvarande arbetsvillkor gör att normalarbetstiden inte kan beräknas på sätt som kammarrätten gjort. Det nuvarande arbetsvillkoret trädde i kraft den 1 juli 1997. Lagändringen innebar dels en återgång till ett liknande månadsvillkor som gällde före den 1 juli 1989 då den s.k. kvantitetsregeln infördes, dels en skärpning av bestämmelsen vad gäller mängden av utfört arbete för att kvalificera sig för rätt till ersättning. Syftet med det skärpta arbetskravet var att markera att rätten till arbetslöshetsförsäkring under en första ersättningsperiod bygger på en fast förankring på arbetsmarknaden (prop. 1996/97:107 s. 97). Nuvarande arbetsvillkor innebär en konstruktion där arbete skall ha utförts en viss tid beräknad i antal månader med ett minimum i varje månad. I propositionen angavs inte hur prövningen av arbetsvillkoret beräknat i månader skulle gå till. AMS tolkar det nuvarande arbetsvillkoret på så sätt att tid enligt 12 § ALF beräknas i kalendermånader. En kalendermånad kan vara antingen tillgodoräkningsbar eller överhoppningsbar vid prövningen av arbetsvillkoret. En kalendermånad kan inte vara delvis tillgodoräkningsbar och delvis överhoppningsbar, eftersom en sådan tillämpning inte överensstämmer med den övergripande uppbyggnaden av villkoret. AMS har utfärdat föreskrifter för hur en månad skall behandlas om den innehåller olika typer av tid/sysselsättning, dvs. arbete, jämställd tid, överhoppningsbar tid, arbetslöshet m.m. (AMSFS 1997:13, 14-17 §§). Reglerna följer i det närmaste helt de föreskrifter som gällde för månadsvillkoret för kontant arbetsmarknadsstöd mellan åren 1974 och 1997 och som gällde för arbetslöshetskassorna innan dessa övergick till kvantitetsregeln. Beräkning av ramtiden görs bakåt i tiden med utgångspunkt i ett månadsskifte. Varje kalendermånad prövas tills man uppnår det i ramtiden uppgivna antalet månader. En kalendermånad som innehåller tillräckligt med arbete för att vara tillgodoräkningsbar måste användas i arbetsvillkoret, oaktat att det samtidigt skulle finnas dagar med överhoppningsbar tid i samma månad. Om en månad till övervägande del innehåller överhoppningsbar tid får hela kalendermånaden överhoppas. Detta gäller även om månaden innehåller arbete i icke tillgodoräkningsbar omfattning. AMS föreskrifter för bedömningen av kalendermånader utgår från vad som bedömts vara fördelaktigast för den sökande.

Prövningstillstånd meddelades.

K.L. bestred yrkandet.

Regeringsrätten (2002-05-24, Billum, Nilsson, Wennerström, Ersson, Nord) yttrade: Skälen för regeringsrättens avgörande. Enligt 12 § ALF har en sökande - under vissa förutsättningar, som inte är aktuella i detta mål - rätt till ersättning vid arbetslöshet om vederbörande under den s.k. ramtiden av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde haft förvärvsarbete i minst 6 månader och utfört arbetet under minst 70 timmar per kalendermånad, eller haft förvärvsarbete i minst 450 timmar under en sammanhängande tid av 6 kalendermånader och utfört arbetet under minst 45 timmar under var och en av dessa månader.

Vid beräkning av ramtid skall, enligt vad som följer av 16 och 17 §§ ALF, inte räknas den tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av bl.a. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller fått föräldrapenningsförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring; tiden är "överhoppningsbar".

Ersättning i form av inkomstrelaterad ersättning enligt ALF utgår som dagpenning baserad på en viss procent av sökandens dagsförtjänst under en normalarbetstid. Som normalarbetstid skall därvid enligt 28 § ALF gälla den genomsnittliga arbetstiden i det förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret är uppfyllt. Om arbetsvillkoret är uppfyllt genom arbete i minst 6 månader med en minsta arbetstid om 70 timmar per kalendermånad får, om detta är förmånligare för den sökande, som normalarbetstid gälla den genomsnittliga arbetstiden i allt förvärvsarbete som utförts under hela ramtiden. Vid denna beräkningsmetod får dock endast månad då den sökande utfört arbete under minst 70 timmar räknas med.

Arbetslöshetskassan har i K.L:s fall, som underlag för storleken på hennes dagpenning, fastställt en normalarbetstid som beräknats med utgångspunkt från det arbete hon utfört under månader då hon uppfyllt det i 12 § ALF angivna arbetsvillkoret, även om hon under samma tid uppburit föräldrapenning, medan underinstanserna ansett att tiden med föräldrapenning är överhoppningsbar.

Frågan i målet är således om bestämmelserna i 12, 16 och 17 §§ ALF om arbetsvillkor, ramtid och överhoppningsbar tid, som kammarrätten och länsrätten funnit, skall tolkas så att tid då föräldrapenning uppburits skall anses överhoppningsbar oavsett omfattningen av det förvärvsarbete som utförts under sådan tid eller, som AMS gör gällande, tid då förvärvsarbete utförts i sådan omfattning att arbetsvillkoret uppfyllts inte kan överhoppas även om föräldrapenning uppburits under samma tid.

AMS har med stöd av 24 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring utfärdat verkställighetsföreskrifter om arbetslöshetsförsäkring (AMSFS 1997:13). Föreskrifterna innehåller regler bl.a. om hur en månad som innehåller både arbetad tid och överhoppningsbar tid skall behandlas vid prövningen av om arbetsvillkoret enligt 12 § ALF har uppfyllts.

Enligt 15 § föreskrifterna skall prövningen av arbetsvillkoret starta med den månad som ligger närmast arbetslöshetens början. Om en månad, som inte är tillgodoräkningsbar i arbetsvillkoret, innehåller lika mycket tid som kan överhoppas enligt 16 och 17 §§ ALF och tid som inte kan överhoppas, skall det för den sökande förmånligaste alternativet väljas.

Den situationen att månad med föräldrapenning även innehåller arbetad tid som minst motsvarar arbetsvillkoret i 12 § ALF regleras dock inte närmare i föreskrifterna och Regeringsrätten gör i detta avseende följande bedömning.

För rätt till ersättning har under skilda tidsperioder alltid uppställts olika former av arbetsvillkor som även varit förenade med vissa undantag bl.a. för situationer när det i olika sammanhang inte bedömts rimligt att vidmakthålla ett krav på arbete omedelbart före arbetslöshetens inträde.

Arbetsvillkoret i dess nuvarande utformning i 12 § ALF bygger på att det föreligger en rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen endast om den försäkrade före arbetslöshetens inträde haft en fast förankring på arbetsmarknaden under en viss bestämd tidsperiod varvid ersättningen baseras på normalarbetstiden under denna tidsperiod (jfr a. prop. s. 97-99). Kravet på arbete av viss omfattning under en tid omedelbart före arbetslöshetens inträde har dock förenats med möjlighet att i vissa fall förskjuta denna tid bakåt till en tidsperiod då sådan anknytning förelegat. Detta gäller bl.a. om man under en mellanliggande period uppburit föräldrapenning. Bestämmelsen i 17 § ALF om att tid med föräldrapenning är överhoppningsbar vid bestämmande av ramtid får därvid ses som ett uttryck för att lagstiftaren ansett att det förhållandet att man på grund av vård av barn inte kan uppfylla arbetsvillkoret inte skall medföra att man förlorar rätten till arbetslöshetsersättning om man före denna vårdperiod haft en sådan fast anknytning till arbetsmarknaden som berättigar till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. I den mån den enskilde lyckas behålla sin anknytning genom förvärvsarbete även under tid då han eller hon har vård av eget barn under två år eller uppbär föräldrapenning saknas dock i princip anledning att knyta an till tidigare arbetsperioder för att konstatera att en sådan förankring i arbetslivet förelegat som kan grunda rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Mot bakgrund av det nu anförda finner Regeringsrätten att det får anses mest förenligt med de ifrågavarande bestämmelsernas lydelse och syfte att läsa dem så att månader där förvärvsarbete utförts i en omfattning som motsvarar arbetsvillkoret i 12 § ALF inte är överhoppningsbara vid beräkning av ramtid. Detta även om föräldrapenningförmån erhållits under samma tid. På grund av det anförda skall AMS överklagande bifallas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer, med ändring av kammarrättens och länsrättens domar, Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassas beslut.

Föredraget 2002-04-17, föredragande Perttu, målnummer 1068-2000

Anm. Mål nr 1211-2000 har avgjorts samma dag och med samma utgång.