RÅ 2003 not 123
Medgivande till fastighetsbildning (rättsprövning, avslag)
Not 123. Ansökan av B-M.E. ang. rättsprövning av beslut om medgivande till fastighetsbildning. - B-M.E. ansökte hos Lantmäterimyndigheten i Stockholms län om fastighetsreglerings/sammanläggning och avstyckning avseende Hacksta 1:13 och Hacksta 8:1. - Lantmäterimyndigheten begärde därefter hos byggnadsnämnden i Österåkers kommun att nämnden enligt 4 kap. 25 a § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, skulle pröva frågan om medgivande till fastighetsregleringssammanläggning och avstyckning gällande fastigheterna Hacksta 1:13 och Hacksta 8:1. B-M.E. yrkade att få stycka av 3-4 tomter för helårsbostäder. - Vid sin prövning konstaterade nämnden bland annat följande. Hacksta 1:13 har en areal om 3 481 kvadratmeter och Hacksta 8:1 har en areal om 180 kvadratmeter. Fastigheterna är belägna inom ett område som inte omfattas av detaljplan. - Fastigheterna ligger inom ett område som enligt kommunens översiktsplan klassas som ett värdefullt tätortsnära strövområde. Kommunen har med hänsyn till den bedömning som har gjorts i översiktsplanen inte för avsikt att planlägga för ytterligare bebyggelse i detta område. -Byggnadsnämnden i Österåkers kommun (2001-06-13, § 220) beslutade nämnden med stöd av 4 kap. 25 a § FBL att vägra medgivande till sökt fastighetsbildning. Till grund för avslagsbeslutet anförde nämnden följande. Den sökta fastighetsbildningen skulle enligt byggnadsnämndens mening föranleda olämplig bebyggelse och försvåra områdets ändamålsenliga användning. Villkoren i 3 kap. 3 § FBL bedöms därmed inte uppfyllda. Vid en avvägning mellan de allmänna intressena och sökandens enskilda intresse av den sökta åtgärden finner byggnadsnämnden att det enskilda intresset här bör stå tillbaka för de allmänna intressena. - Beslutet överklagades av B-M.E. Hon fick därvid anses yrka att beslutet skulle ändras på så sätt att nämndens beslut upphävdes och att ansökan bifölls. Hon anförde bland annat följande. En avvägning mellan de allmänna och enskilda intressen som berörs av en tillämpning av 3 kap. 3 § FBL och 2 kap. samt 5 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall ske med beaktande av att ingen medborgare kan jämlikt 2 kap. 18 § regeringsformen tvingas tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Hacksta 1:13 och 8:1 utgör en naturlig och sammanhängande del av och gränsar i syd till det planlagda området i Hacksta, som är ett tätortsnära småhusområde. Byggnadsnämnden har i sin vägran att medge den sökta fastighetsbildningen inte tillräckligt beaktat hennes enskilda intresse av fastighetsbildningen och fäst alltför stor vikt vid de allmänna intressen som ligger till grund för översiktsplanen i det att de nu aktuella fastigheterna ligger inom värdefullt tätortsnära strövområde. - Länsstyrelsen i Stockholms län (2001-07-30) avslog överklagandet med följande motivering. I 3 kap. 1 § miljöbalken stadgas att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. - Enligt 3 kap. 3 § FBL får fastighetsbildning inte ske inom område, som inte omfattas av detaljplan, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området. - Enlig 4 kap. 25 § FBL skall lantmäterimyndigheten vid behov samråda med de myndigheter som berörs av åtgärden. - 1 4 kap. 25 a § samma lag föreskrivs följande. Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att tillåtligheten enligt 3 kap. 3 § av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildning, skall fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden att 3 kap. 3 § inte utgör hinder mot fastighetsbildning skall nämnden lämna medgivande till denna. - Enligt 5 kap. 1 § PBL skall vidare prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning ske genom detaljplan för 1) ny sammanhållen bebyggelse, 2) ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller som skall förläggas inom ett område där det råder stor efterfrågan mark för bebyggelse, om tillkomsten inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked. - Länsstyrelsen gör följande bedömning. - Enligt antagen översiktsplan för Österåkers kommun, ÖP 90, är fastigheterna Hacksta 1:13 och 8:1 belägna inom ett område som enligt översiktsplanen klassas som ett värdefullt tätortsnära strövområde. - Fastigheterna Hacksta 1:13 och 8:1 är belägna inom ett värdefullt strövområde i närheten av ett tätortsområde med ett uttalat bebyggelsetryck. Den ligger dessutom i omedelbar närhet till områden med detaljplan. I likhet med byggnadsnämnden anser länsstyrelsen den planerade åtgärden skulle föranleda olämplig bebyggelse och försvåra områdets ändamålsenliga användning. Vid en avvägning mellan de allmänna intressena och sökandens enskilda intresse finner länsstyrelsen att det enskilda intresset bör stå tillbaka för de allmänna intressena. Överklagandet skall därför avslås. - B-M.E. överklagade länsstyrelsens beslut. Hon anförde bl.a. följande. Länsstyrelsens beslut är felaktigt eftersom den sökta fastighetsbildningen inte försvårar områdets ändamålsenliga användning och inte föranleder olämplig bebyggelse. Utan att angelägna allmänna intressen tillgodoses inskränks hennes möjligheter att använda marken. Fastigheterna är belägna i utkanten av strövområdet med gräns mot det planlagda området. Om de bebyggdes skulle de utgöra en naturlig sammanhängande del av det planlagda området. Fastigheterna upptar en i det närmaste försumbar del av det angränsande strövområdet. Förutsättningar finns för att uppfylla också de allmänna lämplighetsvillkoren. Enligt ett avtal från år 1964 får fastigheterna anslutas till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Tillfart kan anordnas över närmast intilliggande fastighet. Hon är såvitt känt den enda enskilda fastighetsägare i Hacksta-området som har tomter utanför det detaljplanelagda området. Hennes äganderätt blir nästan utsläckt om den sökta fastighetsbildningen vägras. - Hon åberopade också vad hon anfört i sitt överklagande till länsstyrelsen. - Regeringen (2002-09-12, Miljödepartementet) avslog överklagandet. Som skäl för sitt beslut anförde regeringen: Regeringen finner att förhållandena i området är sådana att myndigheterna får anses ha haft tillräckliga skäl för sin bedömning att bestämmelserna i 3 kap. 3 § FBL utgör hinder mot den avsedda fastighetsbildningen. Vad B-M.E. anfört utgör vid en avvägning inte skäl att ändra det överklagade beslutet. Överklagandet bör därför avslås. - B-M.E. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Byggnadsnämnden har som skäl för sitt beslut angivit att de aktuella fastigheterna ligger inom ett område som enligt kommunens översiktsplan klassas som värdefullt tätortsnära strövområde och att när det gäller en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen enligt 3 kap. 1 § miljöbalken och 5 kap. 1 § PBL det enskilda intresset får stå tillbaka. Hon hävdar att den sökta fastighetsbildningen inte behöver ske i strid med de planmässiga överväganden som skall beaktas enligt 3 kap. 3 § FBL. Byggnadsnämndens beslut att motsätta sig den sökta fastighetsbildningen har grundats på ett allmänt intresse. Detta allmänna intresse skall med tillämpning av proportionalitetsprincipen i 2 kap. 18 § regeringsformen och artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen vägas mot de olägenheter som det kan innebära att hon inte får genomföra den tänkta fastighetsbildningen och därmed inte får råda fullt ut över sin egendom. Härvid skall beaktas att den sökta fastighetsbildningen endast berör en helt försumbar del av det omkringliggande och skyddade strövområdet och att det inte föreligger risk för krav från andra fastighetsägare i närheten på ytterligare bebyggelse. Österåkers kommun har förklarat att kommunen inte är intresserad av att förvärva fastigheterna. Den inskränkning av användningen av hennes egendom som beslutet att vägra fastighetsbildning innebär är därmed inte försvarbar med hänsyn till viktiga allmänna intressen och skall inte behöva tålas av henne, då de aktuella fastigheterna är väl lämpade för den sökta fastighetsbildningen. - Regeringsrätten (2003-06-18, Billum, Schäder, Almgren, Stävberg, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Vad B-M.E. anfört visar inte att regeringen vid sitt beslutsfattande skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i ärenden om medgivande till fastighetsbildning eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt hon har gjort gällande. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot en rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2003-05-28, Bäckström)