RÅ 2003 not 189

Not 189. Överklagande av Börsinsikt Fondkommission AB (tidigare Börsinsikt Broker AB) ang. mervärdesskatt för redovisningsperioden mars- april 1993. - Skattemyndigheten i Stockholms län beslutade den 2 juli 1996 påföra Börsinsikt Broker i Stockholm AB (bolaget) utgående mervärdesskatt med 170 399 kr för perioden mars-april 1993 med motiveringen att den av bolaget bedrivna förmedlingsverksamheten avseende finansiella instrument inte omfattades av undantaget från skatteplikt. Som skäl för sitt beslut anförde skattemyndigheten bl.a. följande. Bolagets huvudsakliga verksamhet hade varit att för kunders räkning idka handel och förvaltning av värdepapper. Då bolaget saknade tillstånd att handla med finansiella instrument för andras räkning i eget namn, hade kundernas slutliga köp och försäljningar av värdepapper handhafts av fondkommissionärsbolagen Aragon Securities Fondkommission AB och Matteus Fondkommission AB. Bolagets förmedling av kunder till nämnda bolag hade reglerats i avtal. Enligt dessa fick bolaget ersättning för kundförmedlingen med 50 procent av det courtage som fondkommissionärerna hade debiterat kunderna. Provisionen hade fakturerats månadsvis i efterskott. Av bolaget under 1992/1993 bokförd förmedlingsprovision uppgick till totalt 851 997 kr. - Av 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, framgick att från skatteplikt undantogs sådan omsättning som utgjorde värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås omsättning och förmedling av aktier m.m. Av de förhandsbesked som myndigheten hänvisat till framgick att det endast var själva transaktionstjänsten som omfattades av undantaget från skatteplikt. Förmedlingen skulle således vara direkt kopplad till den slutliga omsättningen för att undantaget skulle gälla. Dessa villkor ansåg myndigheten uppfyllda endast för de tillståndspliktiga transaktioner som avsåg handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn, sådan handel för egen räkning samt förmedling av finansiella instrument där den slutliga transaktionen handlades av förmedlaren ifråga. - Förmedlingen av finansiella instrument var således skattefri endast i de fall då ett företags verksamhet bestod i att sammanföra säljare och köpare och dessutom se till att dessa lyckades komma överens (Tiberg, Mellanmansrätt, 8 uppl. 1994). Detta ansåg skattemyndigheten vara fallet när företaget svarade för att överlåtelseavtal utfärdades och utväxlades samt även för det fallet att det aktuella köp- eller säljuppdraget utfördes på börs eller när företaget fann motparten och medverkade till affärsavslut. - Skattefrihet kunde därför inte anses föreligga då företag endast förmedlade kontakt mellan köpare/säljare och fondkommissionären. I sådana fall rörde det sig i stället om skattepliktig anvisning av köpare/säljare till den andra parten. Detta gällde även om avräkningsdokument ställdes ut av företaget och vederlaget benämndes courtage. - Att enbart vara en länk i värdepappershandeln enligt terminologin i lagen om värdepappersrörelse (1991:981), dvs. då verksamheten i något avseende avsåg handel och tjänster på värdepappersmarknaden, medförde således inte i sig att tillhandahållna tjänster var undantagna från skatteplikt. - Bolaget förmedlade normalt inte kontakten mellan köpare och säljare utan det var i stället fondkommissionärerna som i egna namn för de slutliga kundernas räkning fann motparter och slutförde värdepappersaffärerna ifråga. Bolagets medverkan i handeln bestod enligt egen uppgift normalt endast i att vidarebefordra kundernas köp- och säljorder till fondkommissionärerna. - Den omständigheten att det inte uttryckligen stod i mervärdeskattelagen (1968:430), GML, att det krävdes direkt tillhandahållande till kund av ifrågavarande tjänster påverkade inte myndighetens bedömning. Detta eftersom det snarare var lagtexttolkningen av ordet förmedling som legat till grund för myndighetens ställningstagande i denna fråga. - Sedan bolaget överklagat skattemyndighetens beslut avslogLänsrätten i Stockholms län (1997-09-25, ordf. Grivenfeldt) överklagandet med hänvisning till att den av bolaget bedrivna förmedlingsverksamheten, på de av skattemyndigheten redovisade skälen, inte utgjorde en från skatteplikt undantagen verksamhet. - Bolaget överklagade och yrkade att kammarrätten skulle förklara att bolaget inte var skattskyldigt till mervärdesskatt för den av bolaget bedrivna förmedlingsverksamheten. Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Av 3 kap. 9 § ML framgick att omsättning som utgjorde värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet var undantagen från mervärdesskatt. Vidare angavs att med värdepappershandel förstås omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte. Enligt lagtexten undantogs från skattskyldighet uttryckligen förmedling av värdepapper. Lagtexten uppställde inte som villkor för tillämpningen av detta undantag att förmedlaren själv måste utföra köpet eller försäljningen av värdepapperen, utöver att han sammanförde säljare och köpare. Enligt underinstansernas bedömning låg emellertid i begreppet förmedling även ett ansvar för handläggningen av den slutgiltiga transaktionen av de finansiella instrumenten. Denna bedömning delades inte av bolaget. Enligt bolagets uppfattning skulle i stället begreppet förmedling av värdepapper i ML ges samma innebörd som förmedlingsbegreppet i lagen om värdepappersrörelse. Bolaget hade Finansinspektionens tillstånd enligt sistnämnda lag för förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella instrument. Enligt lagen om värdepappersrörelse bedrev alltså bolaget en verksamhet som bestod i förmedling av värdepapper och enligt ML var sådan verksamhet undantagen från skatteplikt. Bolaget hänvisade vidare till EG-domstolens avgörande i målet C-2/95 Sparekassernes Datacenter. - Skattemyndigheten bestred bifall till överklagandet. - Kammarrätten i Stockholm (1999-09-27, Avellan-Hultman, Wijkman, Axelsson) avslog överklagandet med följande motivering. - Enligt 8 § 3) GML undantas från skatteplikt bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet. Av punkt 5 anvisningarna till 8 § framgår att med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet avses omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av värdepapper eller ej. Med sådan verksamhet förstås också ett fondbolags fondverksamhet enligt 1 § första stycket lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. - Enligt kammarrättens mening innebär bolagets aktuella verksamhet anvisning av köpare alternativt säljare till en annan part (fondkommissionsbolag) som ser till att köp- eller säljorder utförs i eget namn. Bolagets verksamhet kan därför inte anses utgöra sådan värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet som avses i 8 § 3) GML och är därmed av skattepliktig natur. Vad bolaget anfört om EG-domstolens avgörande C-2/95 Sparekassernes Datacenter ger inte stöd för annan bedömning. - Bolaget fullföljde sin talan och yrkade ersättning för kostnader i Regeringsrätten med 44 375 kr. Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Bolaget var ett värdepappersinstitut och bedrev verksamhet avseende finansiella instrument. Bolagets verksamhet var i allt väsentligt densamma som den som bedrevs av de fondkommissionärsfirmor bolaget samverkade med. Det enda som skiljde bolaget från kommissionärerna var att bolaget inte förmedlade värdepapper i eget namn och därför inte heller utförde den automatiserade motpartssökningen. Bolaget, som hade en etablerad kundkrets, marknadsförde köp och försäljningar av de värdepapper som bolagets analytiker och mäklare rekommenderade samt lämnade information till sina kunder. Det var dock alltid kunden som tog beslut om huruvida värdepapper skulle säljas eller köpas. Om kunden fann att en transaktion skulle göras beställde kunden den av bolaget. Bolaget vände sig i sin tur till fondkommissionären som genom de automatiserade datasystemen hittade en motpart. Fondkommissionären medverkade således endast med en enkel datatransaktion och upprättade den dokumentation som erfordrades. Det egentliga förmedlingsarbetet utfördes av bolaget. Bolaget agerade som ombud för kunden och fondkommissionären. Dess verksamhet skapade, förändrade eller utsläckte parternas rättigheter avseende värdepapperen. - Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Den tjänst som bolaget utförde åt fondkommissionärer mot ersättning utgjorde inte värdepappershandel i mervärdesskatterättslig mening. Tjänsten inskränkte sig till att finna personer som avsåg att sälja eller köpa värdepapper. Bolaget vidarebefordrade endast dessa intressenters instruktioner. Funktionen som "budbärare" medförde ingen omedelbar effekt i form av rättsliga förändringar avseende värdepapper. Bolaget hade inte förmedlat eller förhandlat avseende värdepapper. Verket avstyrkte bifall till yrkandet om kostnadsersättning men hade i och för sig ingen erinran mot beloppets storlek. - Regeringsrätten (2003-11-18, Lavin, Sandström, Hulgaard, Ersson, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 7 § första stycket GML, som är tillämplig i målet, är varor och tjänster skattepliktiga om inte annat följer av 8 § samma lag. Från skatteplikt undantas enligt 8 § första stycket bl.a. bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet (punkt 3). Av punkt 5 av anvisningarna till 8 § GML framgår att med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet avses bl.a. omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av värdepapper eller ej. - Frågan i målet är om bolagets tjänster för vilka bolaget erhållit s.k. förmedlingsprovision från fondkommissionärsbolag utgör sådan värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet som avses i nämnda bestämmelse. - Det angivna undantaget har utformats efter förebild av motsvarande bestämmelser om undantag från skatteplikt för vissa tjänster i EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv (direktiv 77/388/EEG), närmare bestämt artikel 13 B. d 1-6. Som sådana tjänster anges i punkten 5, såvitt här är av intresse, transaktioner och förhandlingar med undantag av förvaltning och förvar rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper. - Av EG-domstolens praxis framgår att med uttrycket "transaktioner rörande värdepapper" avses transaktioner som kan skapa, förändra eller utsläcka parternas rättigheter eller skyldigheter avseende värdepapper. Vidare har domstolen funnit att uttrycket "förhandlingar … rörande … värdepapper" inte avser tjänster som endast består i att tillhandahålla information om en finansiell produkt och i förekommande fall ta emot och handlägga ansökningar om att få teckna motsvarande värdepapper, utan att utfärda dessa (EG-domstolens dom i mål C-235/00, CSC Financial Services, REG 2001 s. I-10237, punkterna 33 och 41). - Av bolagets beskrivning av sin verksamhet framgår att bolaget vidarebefordrar kundernas order till de samverkande fondkommissionärsbolagen. Dessa genomför därefter förhandlingarna och transaktionerna. I förhållande till säljare och köpare i överlåtelseavtalen uppger sig bolaget inta ställning som ombud. Bolagets vidarebefordran av order kan visserligen sägas vara en del av det arbete som normalt föregår ett avtal. Avtalsparternas rättigheter eller skyldigheter avseende de finansiella instrument som överlåtelseavtalen avser påverkas emellertid inte av bolagets verksamhet, eftersom dessa rättigheter och skyldigheter i normalfallet uppkommer först när avtal ingås. De tjänster som bolaget tillhandahåller utgör därmed inte sådan värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet som avses i 8 § första stycket 3 GML eller motsvarande bestämmelse i direktivet. Omsättningen är således inte undantagen från skatteplikt. Bolagets överklagande skall därför avslås. - Bolaget yrkar ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. för kostnader i Regeringsrätten med sammanlagt 44 375 kr. Beloppet avser arbete som lagts ned i såväl detta mål som ytterligare två mål i Regeringsrätten avseende senare redovisningsperioder och som företagits till avgörande samtidigt med detta mål (mål nr 7901-1999 och 7902-1999). Bolaget har inte fördelat sitt yrkande på respektive mål. Målet avser en fråga av betydelse för rättstillämpningen. Regeringsrätten finner att ersättning bör beviljas med skäliga 20 000 kr avseende samtliga nu nämnda mål. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. - Regeringsrätten beviljar Börsinsikt Fondkommission AB ersättning för kostnader i Regeringsrätten med 20 000 kr. (fd II 2003-10-28, Kristiansson) Samtidigt avgjordes de ovan nämnda målen 7901-1999 och 7902-1999 avseende senare redovisningsperioder med samma utgång i sakfrågan.

*REGI

*INST