RÅ 2003:62

L.G. var delägare i ett handelsbolag. Hon inkom den 15 juni 2000 (efter anstånd) med särskild självdeklaration för taxeringsåret 2000. I deklarationen redovisade hon underskott av aktiv näringsverksamhet i handelsbolag med 19 930 kr. Hon hade vidare på deklarationsblanketten kryssat i att näringsuppgifter lämnats via ADB. Den 15 november 2000 förelade Skattemyndigheten i Växjö henne att senast den 24 november 2000 inkomma med ifylld blankett N3A avseende hennes andel i handelsbolaget. Samma dag underrättade skattemyndigheten L.G. om att den övervägde att påföra henne förseningsavgift med 2 000 kr eftersom näringsuppgifter i form av blankett N3A inte lämnats till skattemyndigheten vare sig på papperskopior eller ADB-medium. L.G. bereddes tillfälle att före den 24 november 2000 inkomma med yttrande. Hon inkom den 22 november med en ifylld blankett N3A. Den 30 november 2000 beslutade skattemyndigheten att påföra L.G. förseningsavgift med 2 000 kr med motiveringen att deklaration lämnats med så bristfälligt innehåll att den inte kunnat läggas till grund för taxering. Även handelsbolaget påfördes förseningsavgift med 2 000 kr.

Länsrätten i Hallands län

L.G. överklagade skattemyndighetens beslut och yrkade undanröjande av detsamma.

Skattemyndigheten vidhöll genom omprövning sitt ställningstagande.

Domskäl

Länsrätten i Hallands län (2001-11-27, ordförande Angemark) yttrade: Av 5 kap. 5 § taxeringslagen (1990:324), TL, framgår bl.a. följande. Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid eller har han endast lämnat en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kr och andra skattskyldiga med 500 kr. - Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första stycket. - Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte följt ett föreläggande att avge en särskild självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet. - Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling, som inte är behörigen undertecknad eller som inte är i form av ett elektroniskt dokument, tas förseningsavgift ut endast om bristen inte avhjälps inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket. - Länsrätten gör följande bedömning. - Såvitt framgår av handlingarna - och L.G. har inte visat annat - har hon senast den 1 augusti 2000 till skattemyndigheten endast givit in huvudblankett för särskild självdeklaration jämte blanketterna Kl och K4. Eftersom närmare uppgifter om näringsverksamheten saknats har deklarationen haft så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte varit ägnad att ligga till grund för taxering. Enligt 5 kap. 5 § andra stycket TL skall i sådant fall förseningsavgift påföras annan skattskyldig än aktiebolag med 2 000 kr. Skäl för befrielse från förseningsavgift har inte framkommit. L.G:s överklagande skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Göteborg

L.G. överklagade länsrättens dom och anförde bl.a. följande. I den särskilda självdeklaration som lämnades in den 15 juni 2000 fanns det korrekta slutresultatet av näringsverksamheten redovisat med ett belopp som fullständigt överensstämmer med bilagorna för näringsverksamheten. Inte någon uppgift har ändrats i den fastställda taxeringen, vilket bevisar att den i rätt tid inlämnade särskilda självdeklarationen uppenbarligen varit ägnad att ligga till grund för taxering. Skattemyndigheten har inte heller kunnat visa motsatsen. Eftersom näringsbilagor har lämnats in till skattemyndigheten inom föreskriven tid, dvs. senast den 23 november 2000, skall förseningsavgift enligt 5 kap. 5 § fjärde stycket TL inte tas ut. Det framstår även som uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgift eftersom de uppgifter om näringsverksamheten som lämnats i den särskilda självdeklarationen överensstämmer med senare inkomna specifikationer.

Skattemyndigheten ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet.

Kammarrätten i Göteborg (2002-04-08, Dyhre, Nordberg, referent, Steen) fann i likhet med länsrätten att L.G. inte kommit in med komplett självdeklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret och att det därför förelåg förutsättningar för att påföra henne förseningsavgift samt att skäl för befrielse från avgiften inte framkommit. - Kammarrätten avslog överklagandet.

L.G. fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2003-10-15, Lavin, Nordborg, Eliason, Dexe, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 5 § första stycket TL skall förseningsavgift påföras en deklarationsskyldig som inte kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid eller som endast lämnat en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kr och andra skattskyldiga med 500 kr. Av bestämmelsens andra stycke framgår att förseningsavgiften skall bestämmas till fyra gånger det belopp som anges i första stycket om en skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, inte inkommit med en komplett självdeklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret.

Möjligheten att påföra förseningsavgift vid bristfällig deklaration, och inte som tidigare bara vid utebliven sådan, infördes genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1992 med tillämpning första gången vid 1992 års taxering. I motiven till bestämmelsen uttalades bl.a. att väsentliga uppgifter måste saknas i deklarationen och denna vara så bristfällig att en meningsfull granskning inte kunde påbörjas för att förseningsavgift skulle kunna påföras (prop. 1991/92:43 s. 85).

Även företagens uppgiftsskyldighet reformerades med verkan från och med 1992 års taxering. Enligt 2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, skulle den som hade inkomst av näringsverksamhet, om inte annat framgick av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration lämna i paragrafen närmare angivna uppgifter om näringsverksamheten. Av 2 kap. 25 § LSK framgick att bl.a. handelsbolag varje år till ledning för delägares taxering skulle lämna uppgifter om näringsverksamheten samt om varje delägares andel av bolagets inkomst och om värdet av hans andel. Motiven för ändringen var att det ansågs tillräckligt att de närmare uppgifterna om en och samma näringsverksamhet lämnades från ett håll. Den lämpligaste lösningen ansågs vara att bolaget - och inte delägarna - skulle lämna uppgifterna. I förarbetena påpekades vidare att det förhållandet att den fylligare redovisningen av näringsverksamheten lämnades av någon annan inte inverkade på varje delägares skyldighet att lämna en riktig deklaration med en summarisk uppgift om inkomsten av näringsverksamheten (prop. 1990/91:5 s. 86 f.). Samtidigt infördes i 5 kap. 5 § femte stycket TL en möjlighet att påföra handelsbolag m.fl. som inte lämnat uppgifter i rätt tid förseningsavgift. Bestämmelser av motsvarande innehåll återfinns numera i 3 kap. 18 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter samt i 5 kap. 5 § fjärde stycket TL.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Som framgår av den lämnade redovisningen åligger det handelsbolaget och inte delägarna att lämna uppgifter om handelsbolagets verksamhet. L.G. har i sin i tid inkomna deklaration redovisat sin andel av handelsbolagets underskott. Eftersom någon skyldighet för L.G. att inkomma med fullständig redovisning av verksamheten i handelsbolaget inte förelegat, medför det förhållandet att blankett N3A saknats i hennes självdeklaration inte att innehållet i deklarationen är bristfälligt. Eftersom förutsättningar således saknas att påföra henne förseningsavgift, skall beslutet om avgiften undanröjas.