RÅ 2004 not 10

Not 10. Överklagande av Bönas Buss & Taxi AB ang. alkoholskatt. - Vid transportkontroll i Helsingborg den 15 december 2000 av en buss påträffades punktskattepliktiga varor i form av 28,4 liter spritdryck och 12 liter starköl. -Tullverket/Skåneregionen (2001-02-08) beslutade att påföra Bönas Buss & Taxi AB skatt med 5 488 kr enligt 2 kap. 13 § lagen (1988:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, LPK, jämförd med 2 och 6 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt, LAS. - Bolaget överklagade beslutet och yrkade att det skulle undanröjas. - Länsrätten i Skåne län (2001-06-13, ordf. Sigander) gjorde - efter att ha redovisat aktuella bestämmelser i LAS och LPK - följande bedömning: Bönas Buss & Taxi AB bedriver busstrafikverksamhet och anordnar resor för inköp. Utrymme ställs till förfogande för de passagerare som medför bagage. Bussbolagets personal har inte några befogenheter att undersöka passagerarna eller passagerarnas bagage. - Punktskattepliktiga varor har påträffats i bussen. Ägarförhållandena har inte kunnat fastställas. Utredningen i målet ger inte stöd för att varorna skulle tillhöra bolaget eller att bolaget åtagit sig transport för annans räkning än för passagerarna. Fråga i målet är om bolaget trots angivna förhållanden kan bli skattskyldigt enligt 8 § 5 LAS för införsel av de punktskattepliktiga varorna. Enligt länsrättens mening saknas stöd för att anse bolaget skattskyldigt enbart till följd av det förhållandet att varorna påträffats i bolagets buss. Ej heller har sådana omständigheter framkommit att bolaget genom medverkan, direkt eller indirekt, skulle vara skattskyldigt. Bolagets överklagande skall med hänsyn härtill bifallas. - Länsrätten bifaller Bönas Buss & Taxi AB:s överklagande och undanröjer tullverkets beslut om beskattning. - Riksskatteverket (RSV) överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle upphävas och Tullverkets beslut fastställas. Enligt RSV kunde beskattning bli aktuell enligt reglerna för antingen kommersiell eller privat införsel. - Bolaget bestred bifall till överklagandet och yrkade ersättning för kostnader med 1 500 kr. - Kammarrätten i Göteborg (2002-06-04, Kärrström, Kihlgren, referent, Stenberg): Tullverket har beslutat att påföra bolaget punktskatt enligt 8 § 5 LAS. Frågan som skall prövas i målet är om det föreligger grund för skattskyldighet för införseln av varorna enligt de av Tullverket tillämpade bestämmelserna. Vid bedömningen är kammarrätten skyldig att tolka de svenska bestämmelserna mot bakgrund av cirkulationsdirektivets ordalydelse och syfte så att direktivet uppnår sitt resultat. - I förarbetena till 8 § 5 och 8 a § 2 LAS i dess lydelse från den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:127 s. 32) uttalas att all införsel av alkoholvaror från ett annat EG-land blir skattepliktig om inte någon av förutsättningarna för skattefrihet enligt 8 a § föreligger. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Såsom RSV anfört kan i den situation som föreligger i målet beskattning i Sverige komma i fråga på två grunder, aningen som beskattning för kommersiell införsel enligt 8 § 5 LAS och artikel 7 i cirkulationsdirektivet eller som beskattning för privat införsel enligt lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel och artikel 8 i cirkulationsdirektivet av kvantiteter överstigande det särskilda undantag Sverige fått för privat införsel. - När det gäller tolkningen av begreppet "för in eller tar emot" i 8 § 5 LAS innehåller inte motiven några klargörande uttalanden. 1995 års skatteflyktskommitté föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1997:86) att skattskyldigheten skulle knytas till ett äganderättsbegrepp. Regeringen ansåg emellertid, bl.a. mot bakgrund av att det i många fall kan visa sig omöjligt att utreda vem det var som ägde varorna när gränsen passerades, att det var ytterst tveksamt om förslaget skulle leda till någon lösning av tolkningsproblematiken (se prop. 1997/98:100 s. 157). Kommitténs förslag föranledde därför aldrig någon ändring av lagtexten. Inte heller av cirkulationsdirektivets bestämmelser går det att utläsa att skatten skall betalas av ägaren till varorna. Kammarrätten drar härav slutsatsen att skattskyldighetsbegreppet i 8 § 5 LAS inte är kopplat till äganderätten av varorna. För att privat införsel skall kunna komma i fråga gäller däremot enligt 8 a § 2 LAS att införseln skall avse varor som är förvärvade av enskilda individer för deras eget bruk och som har transporterats av dem själva. Förutsättningen att den som förvärvat varorna skall anses ha transporterat dem själv måste härvid anses uppfylld om denne medfört varorna som passagerare i en buss tillhörig ett transportföretag. - Frågan i målet är emellertid hur man skall bedöma situationen när ingen av dem som medföljer bussen vid införseln av varorna till Sverige vill kännas vid dessa och det inte heller vid detta tillfälle går att fastställa vem som förvärvat eller eljest ansvarar för dem. - Syftet med en aktuella resan har varit att erbjuda resenärerna möjlighet till inköp i Tyskland, en s.k. shoppingresa. Det är bussbolaget som har ansvaret för verksamheten ombord på bussen. - RSV har i en skrivelse den 22 juni 2000 (Dnr 6408-00/100) rörande bussföretag som bedriver inköpsreseverksamhet som sin uppfattning uttalat att bussföretag som transporterar punktskattepliktiga varor utan att veta vem som äger eller ansvarar för varorna, t.ex. tillåter passagerarna att föra ombord omärkt bagage, bör anses som skattskyldiga enligt 8 § 5 LAS. - Privatinförsel utgör undantag från huvudregeln i 8 § 5 LAS och artikel 7 i cirkulationsdirektivet och det bör i princip alltid vara möjligt att utkräva punktskatten av den som ansvarar för verksamheten ombord på bussen (i detta fall bussbolaget) om det inte klart framgår att förutsättningarna för tillämpning av undantaget om privatinförsel är uppfyllda. Här bortses från att någon passagerare medför sådana mängder punktskattepliktiga varor att 8 § 5 LAS skulle vara tillämplig på denne. En sådan strikt tillämpning av bestämmelserna i 8 § 5 LAS och artikel 7 i cirkulationsdirektivet framstår dock i vissa situationer som obillig gentemot bussbolaget. Det måste finnas ett utrymme för att bussbolaget genom att vidta lämpliga åtgärder skall kunna undgå ansvar för skatten. Om det exempelvis framgår att bussbolaget vid ilastningen av bagaget föranstaltat om märkning av detta kan det finnas anledning ifrågasätta om skattepliktiga varor som vid den senare tullkontrollen inte går att knyta till viss person skall beskattas hos bussbolaget enligt 8 § 5 LAS och artikel 7 i cirkulationsdirektivet. - Bolaget har i länsrätten anfört att man informera passagerarna om gällande införselregler. Tullverkets påstående att bagaget har varit omärkt har inte bestritts av bolaget. Av utredningen framgår inte heller att bolaget har föranstaltat om märkning av bagaget på sådant sätt att alkoholvarorna har kunnat härledas till enskilda passagerare eller någon befattningshavare på bussen. Det omärkta bagaget har påträffats i bussens bagageutrymmen. Under sådana förhållanden får det enligt kammarrättens mening anses visa att bolaget har transporterat punktskattepliktiga varor utan att veta vem som äger eller ansvarar för varorna. Mot bakgrund härav finner kammarrätten att bolaget skall anses som skattskyldigt i den mening som avses i 8 § 5 LAS för de kvantiteter alkoholvaror som framgår av Tullverkets beslut. - - - Saken i kammarrätten har rört frågan huruvida bolaget är skattskyldigt för punktskattepliktiga varor med stöd av vissa bestämmelser i lagen om alkoholskatt och cirkulationsdirektivet. Detta får anses vara en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen. Det får också anses rimligt att bolaget i denna del anlitat biträde för att utföra sin talan. Även om RSV har vunnit bifall till sin talan, bör ersättning medges för de kostnader som skäligen varit påkallade för tillvaratagande av bolagets rätt. Det yrkade beloppet om 1 500 kr får härvid anses skäligt. - Kammarrätten fastställer med ändring av länsrättens dom Tullverkets beslut om beskattning. - Kammarrätten tillerkänner bolaget ersättning av allmänna medel för kostnader i målet med 1 500 kr. - Bolaget överklagade och yrkade att kammarrättens dom i beskattningsfrågan skulle undanröjas. Bolaget anförde bl.a. följande. Resan var en företagsutflykt och således ingen traditionell inköpsresa fokuserad på alkoholhaltiga drycker. Med hänsyn till antalet passagerare, tio personer, och den mängd alkoholhaltiga drycker som omhändertagits finns inte stöd för antagandet att varorna var avsedda för kommersiellt bruk. - Skatteverket bestred bifall till bolagets överklagande och anförde bl.a. följande. Stöd för bolagets uppfattning att skattskyldigheten är kopplad till äganderätten till varorna finns varken i artikel 7 punkten 3 i Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (cirkulationsdirektivet), 8 § första stycket LAS eller i förarbetsuttalandena till den lagen. Skattskyldigheten är i stället beroende av hur man hanterar varorna vid transport (för in eller tar emot). Eftersom ingen av passagerarna har gjort anspråk på varorna har det inte funnits någon möjlighet att utreda om något av undantagen i 8 a § LAS förelegat. Då bolaget inte gjort något försök att märka bagaget kan det inte framstå som obilligt att beskatta bolaget för den aktuella införseln. - Bolaget yrkade ersättning för sina kostnader i Regeringsrätten med 4 500 kr inklusive mervärdesskatt. - Regeringsrätten (2004-01-29, Billum, Ersson, Dexe, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 § 5 LAS är den skyldig att betala skatt som i annat fall än som avses i 1-4 (vilka inte är tillämpliga här) från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor (s.k. kommersiell införsel). Enligt 8 a § 2 samma lag föreligger dock inte skattskyldighet enligt 8 § 5 för varor som förs in till Sverige av en enskild person som förvärvat varorna i ett annat EG-land och som själv transporterar dem till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk (s.k. privatinförsel). - Genom bestämmelserna i 8 § 5 LAS har artikel 7 i cirkulationsdirektivet införlivats i svensk rätt. Av nämnda artikel framgår bl.a. att skatten, beroende på omständigheterna, skall betalas av den som utför leveransen eller innehar de varor som är avsedda för leverans eller den som tar emot varorna för användning i en annan medlemsstat än den där de blivit släppta för konsumtion (punkt 3). - Frågan i målet är om bolaget är skattskyldigt för den alkohol som påträffats i bolagets buss vid införseln av varorna till Sverige. Vid denna prövning är, som kammarrätten konstaterat, skattskyldigheten enligt 8 § 5 LAS och artikel 7 i cirkulationsdirektivet i sig inte kopplad till äganderätten till varorna. - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. De aktuella alkoholvarorna utgörs av 28,4 liter spritdrycker av olika slag samt 12 liter starköl. Ingen av de personer som medföljt bussen vid införseln av varorna till Sverige har velat kännas vid dessa och det har inte gått att fastställa vem eller vilka som förvärvat eller som ansvarat för varorna. - Omständigheterna i målet talar enligt Regeringsrättens mening för att införseln skett genom någon eller några av de personer som färdades i bussen och att därvid den tillåtna gränsen för privatinförsel av alkoholdrycker överskridits. Vid en samlad bedömning finner Regeringsrätten att bolaget inte kan anses skattskyldigt för varorna. Överklagandet skall därför bifallas. - Eftersom bolaget vunnit bifall till sin talan bör det beviljas ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. för sina kostnader i Regeringsrätten. Ersättningen bör bestämmas till skäliga 3 000 kr. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer, med ändring av kammarrättens dom, såvitt avser beskattningen det slut länsrättens dom innehåller. - Regeringsrätten beviljar Bönas Buss & Taxi AB ersättning för kostnader i Regeringsrätten med 3 000 kr. (fd II 2004-01-08, Nilsson)

*REGI

*INST