SOU 1997:86

Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja, m.m. : slutbetänkande

Till statsrådet Thomas Östros

Genom beslut den 26 januari 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en parlamentarisk kommitté med tre ledamöter med uppdrag att dels utforma en ny lagstiftning mot skatteflykt, dels ompröva de regler om revision m.m. som infördes den 1 juli 1994 och föreslå de ändringar som är motiverade i syfte att stärka och effektivisera skattekontrollen. Regeringen har även i beslut den 29 juni 1995 överlämnat Riksskatteverkets (RSV) hemställan om vissa ändringar i reglerna för skatterevision m.m. (dnr Fi 94/4469) samt RSV:s skrivelse beträffande tillfällig handel (dnr Fi 95/ 1453) till kommittén för att övervägas inom ramen för redan givna direktiv.

Den 21 december 1995 beslutade regeringen att genom tilläggsdirek- tiv ge kommittén i uppdrag att kartlägga de brister och problem som finns vid den punktskattekontroll som gäller införsel av EG-intema varor och lämna de förslag som behövs för att förbättra kontrollen.

Till ledamöter förordnades statssekreteraren Claes Ljungh, ordföran- de, samt riksdagsledamötema Lars Hedfors (s), Karl-Gösta Svenson (m) och Eskil Erlandsson (c).

Till sakkunniga har förordnats regeringsrådet, tillika Regeringsrättens ordförande, Gunnar Björne samt departementsrådet Carl Gustav Fernlund, vilken entledigades den 11 september 1995, och, från och med den 11 september 1995, departementsrådet Peter Kindlund, som entledigades den 19 juni 1996, samt från och med den 19 juni 1996 departementsrådet Karin Almgren.

Till experter förordnades professorn Sture Bergström, länsskatteche- fen Lennart Bjerkner, vilken entledigades den 19 juni 1996, kammar- rättsassessom Stefan Holgersson, avdelningsdirektören Kerstin Källman, vilken entledigades den 17 januari 1996, skattejuristen Kerstin Nyquist, vilken entledigades den 19 juni 1996, skattedirektören Leif Rosenfeld samt, från och med den 18 januari 1996, kanslirådet Agneta Bergqvist och chefsjuristen Per Kjellsson. Den 19 juni 1996 förordnades även skattechefen Vilhelm Andersson, direktören Gunnar

Rabe samtkarmnarrättsassessomlohan Montelius att biträda som experter.

Till sekreterare förordnades numera jur.kand. Magnus Elfström, som entledigades den 16 mars 1996, kammarrättsassessom Lena Gustafson och, från och med den 1 mars 1996, kammarrättsassessorn Monika Wendleby.

Vi har antagit namnet 1995 års skatteflyktskommitte'. Vi har tidigare avlämnat delbetänkandena SOU 1996: 44 ÖverSyn av skatteflyktslagen Reforrnerat förhandsbesked samt SOU 1996: 79 Översyn av revisionsreglema. Vi överlämnar härmed vårt slutbetänkan- de SOU 1997: 86 Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineral- oljeprodukter, m.m.

Vid utarbetandet av slutbetänkandet har Lena Gustafson och Monika Wendleby arbetat som sekreterare.

Stockholm i juni 1997

Claes Ljungh

Lars Hedfors Karl—Gösta Svenson Eskil Erlandsson

/Lena Gustafson Monika Wendleby

Innehåll Förkortningar ................................. 23 Sammanfattning ................................. 27 Del A — Punktskattekontrollfrågor ................... 27 Del B Identitetskontroll och några frågor angående tillfällig handel ................................. 38 Del A — Författnings/örslag beträffande punkt- skattekontrollen m.m. ............................. 41 1. Förslag till lag om punktskattekontroll m.m. avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter ....................... 4 1 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister ............................... 69 3. Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocess- lagen (19711291) ........................... 70 4. Förslag till förordning om ändring i fartygs- registerförordningen (19751927) .............. 72 5. Förslag till förordning om ändring i körkorts- förordningen (1977z722) .................... 73 6. Förslag till förordning om ändring i bötes- verkställighetsförordningen (1979: 197) ......... 74

7. Förslag till lag om ändring av lagen (19821395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär

övervakning ............................... 75 8. Förslag till lag om ändring i lagen (1994: 1563)

om tobaksskatt ............................ 76 9. Förslag till lag om ändring i lagen (1994: 1564)

om alkoholskatt ............................ 77

10. Förslag till lag om ändring i lagen ( 1994: 1565) om beskattning av privatinförsel av alkohol— drycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen ................. 78

1 1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994: 1776) om skatt på energi .......................... 84 12. Förslag till lag om ändring i lagen (19761701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot

ett annat land inom Europeiska unionen ......... 89 13. Beträffande lagen (1984: 151) om punktskatter

och prisregleringsavgilier .................... 90 Del B — Författningsjörslag beträffande identitetskontroll

och tillfällig handel ........................ 91 14. Förslag till lag om särskild skattekontroll

beträffande tillfällig handel ................... 91 15. Förslag till lag om ändring i lagen (1984: 151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter ......... 95 16. Förslag till lag om ändring i taxeringslagen

(19903324) ............................... 98

17. Förslag till lag om ändring i lagen (1994z466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings-

förfarandet ................................ 99 18. Förslag till lag om ändring i skattebetalnings-

1agen (19971000) ........................... 100 l Skatte/lyktskommitténs uppdrag och arbete ..... 103 1.1 Del A _ Punktskattekontrollfrågor ............. 103

1.1.1 Uppdraget ........................ 103

1. 1.2 Utredningsarbetet .................. 104 1.2 Del B — Identitetskontroll och kontroll av

tillfällig handel ............................ 105 1.2. l Uppdraget ........................ 105 1.2.2 Utredningsarbetet .................. 105

DelA Punktskattekontrollfrågor

2 Allmänt om kontroll av punktskattepliktiga varor ................................. 109 2.1 Bakgrund ................................. 109 2.2 Cirkulationsdirektivet ....................... 1 l 1 2.2.1 Yrkesmässig hantering av punktskatte- pliktiga varor ..................... l 1 1 2.2.2 Distansförsäljning .................. 1 13 2.2.3 Införsel för privat bruk .............. 1 14

SOU 1997:86 Innehåll 7 2.2.4 "The Man in Black” ................ 116 2.3 Schengensamarbetet ........................ 1 18 2.4 Märkning av mineraloljeprodukter ............. 119 2.4.1 EG-rätten beträffande märkning av mineraloljeprodukter ................ 1 19 2.4.2 Särskilt om den finska rödmärkta oljan ............................. 121 2.5 Kontrollbefogenheter på punktskatte- området m.m .............................. 122 2.5.1 Tullkontrollen före och efter EU-inträdet ...................... 122 2.5.2 Skattekontrollen efter EU-inträdet ..... 124 2.521 Kontroll av yrkesmässig införsel .................. 124 2.522 Kontroll av införsel för privat bruk ..................... 126 2.6 Kringgående av EG-reglema ................. 127 2.6. 1 Mineraloljeprodukter ............... 127 2.6.2 Alkohol- och tobaksvaror ........... 128 2.6.3 Ledsagardokumentet m.m ............ 13 1 2.6.4 Ett exempel på hur systemet med ledsagardokument kringgås ......... 133 3 Utländsk rätt .............................. 135 3.1 Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering i Danmark ........................ 135 3. l . 1 Organisation ..................... 135 3.1.2 Något om problembilden ............ 135 3.1.3 Rätt att stoppa fordon m.m ........... 135 3.1.4 Rätt att omhänderta varor m.m ........ 136 3.1.5 Rätt att kontrollera lokaler m.m. . . . . . . 137 3.1.6 Sanktioner ....................... 137 3. 1.7 Skattskyldigbegreppet .............. 13 8 3.2 Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering i Finland ......................... 138 3.2. 1 Organisation ..................... 138 3.2.2 Något om problembilden ............ 138 3.2.3 Rätt att stoppa fordon m.m. ......... 139 3.2.4 Rätt att omhänderta varor m.m ........ 139 3.2.5 Övervakningskameror .............. 140 3.2.6 Rätt att kontrollera lokaler m.m. . . . . . . 141 3.2.7 Skattskyldigbegreppet .............. 14 1

3.2.8 Återförvisning av transporter ........ 142 3.3 Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering i Tyskland ......................... 142 3 . 3. 1 Organisation ..................... 142 3.3.2 Något om problembilden ............ 143 3.3.3 Rätt att stoppa fordon m.m ........... 144 3.3.4 Rätt att omhänderta varor m.m ........ 145 3.3.5 Rätt att kontrollera lokaler m.m. . . . . . . 145 3.3.6 Sanktioner ....................... 146 3.3.7 Skattskyldigbegreppet .............. '146 3.4 Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering på Irland ......................... 146 3.4. 1 Organisation ..................... 146 3.4.2 Något om problembilden ............ 148 3.4.3 Rätt att stoppa fordon m.m ........... 148 3.4.4 Rätt att omhänderta varor m.m ........ 150 3.4.5 Rätt att kontrollera lokaler m.m ...... 150 3.4.6 Sanktioner ....................... '151 3.4.7 Skattskyldigbegreppet .............. 152 3.5 Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering i Skottland ........................ 152 3 . 5. 1 Organisation ..................... 152 3.5.2 Något om problembilden ............ 153 3.5.3 Rätt att stoppa fordon m.m ........... 154 3.5.4 Rätt att omhänderta varor m.m ........ 155 3.5.5 Rätt att kontrollera lokaler m.m. . . . . . . 155 3.5.6 Sanktioner ....................... 156 35.7 Skattskyldigbegreppet .............. 156 3.6 Något om kontrollen av införsel för privat bruk i andra länder ......................... 157 3.6.1 Danmark och Finland .............. 157 3.611 Danmark ................. 158 3.612 Finland .................. 159 3.6.2 Tyskland, Storbritannien och Irland . . . 159 3.621 Tyskland ................. 160 3.622 Irland .................... 160 4 En proportionalitetsbestämmelse ............. 163 4. 1 Regeringsformen ........................... 163 4.2 Proportionalitetsbestämmelser i svensk lag— stiftning ................................. 165 4.3 Överväganden och förslag ................... 166

SOU 1997:86 5 Transport- och lokalkontroller ............... 167 5.1 Inledning ................................. 169 5.2 Regeringsformen ........................... 169 5 . 3 Europakonventionen ........................ 1 7 1 5.3. 1 Artikel 8 i Europakonventionen ....... 171 5.311 Niemietz mot Tyskland ...... 171

5.4

5.5

5.312 Stå i överensstämmelse med lagen Olsson 1 mot

Sverige .................. 174 5.313 Funke, Crémieux och Miailhe mot Frankrike ............. 175 5.314 Chappell mot Storbritan- nien ..................... 178 5.315 RÅ 1996 ref. 97 ........... 182 5 . 3 . 2 Artikel 6 i Europakonventionen ....... 1 83 5.3.2.1 Skattekontrollutredningen . . . 184 53.22 Funke mot Frankrike ........ 184 5.323 RÅ 1996 ref. 97 ........... 186 5.3.3 Rätt att röra sig fritt ................ 186 5.3.4 Statens tolkningsutrymme — the margin of appreciation .................... 187 Något om EG-rätten ........................ 187 5.4.1 EG-rätten och de mänskliga rättigheterna ...................... 187 5.4.2 EG-rättens förhållande till nationell rätt .............................. 189 Övriga svenska bestämmelser ................ 190 5 . 5. 1 Rättegångsbalken .................. 190 5.5.2 Polislagen samt polisens fordons- och förarkontroll ...................... 193

5.5.3 Lagen om straff för varusmuggling . . . . 194 5.5.4 Lagen om förbud i vissa fall mot in-

försel av spritdrycker ............... 195 5.5.5 Tullagen ......................... 196 5.5.6 Inregränslagen ..................... 196 5.5.7 Lagen om Kustbevakningens med-

verkan vid polisiär övervakning ....... 197 5.5.8 Transportkontrollagen .............. 198 5.5.9 Lagen om transport av farligt gods

m.m. ............................ 200

5.5. 10 Alkohollagen ...................... 201

5511 Lagen om försäljning av teknisk sprit

m.m. ............................ 202 5.5. 12 Tvångsåtgärdslagen ................ 202 5.5. 13 Lagen om skatt på energi ............ 206 5.5. 14 Ekobrottsberedningens förslag om skattekriminal ..................... 206 5.5. 15 Övriga bestämmelser om husrannsakan och liknande intrång ................ 207 5.5. 16 Något om protokollföring och bevis över verkställighet ...................... 207 5.6 Straff mot hindrande av myndighetsutövning . . . . 208 5.7 Allrnån eller offentlig plats ................... 209 5.8 Överväganden och förslag ................... 21 1 5.8.1 Regeringsformen och Europa- konventionen m.m. ................. 21 1 5.8.2 Behovet av ny lagstiftning ........... 212

5.8.3 Vilka transporter skall få kontrolleras? . 214 5.8.4 Vilka transportforrner bör omfattas av

bestämmelserna? ................... 2 14 5.8.5 Transportkontroller på enskild plats . . . 216 5.8.6 Beskattningsmyndighetens kontroll-

befogenheter vid transportkontroll ..... 217 58.7 Skyldigheten att legitimera sig ........ 218 5.8.8 Skyldigheten att medföra dokument

m.m ............... * .............. 2 19 5.8.9 Den enskildes medverkan vid

kontrollen ........................ 220 5.8. 10 Allmänt om lokalkontroll ............ 222 5.8.1 1 Befogenheter och skyldigheter vid

lokalkontroll ...................... 224 5.8. 12 Kontrollbefogenheter som rör

bostäder m.m. ..................... 225 5.8. 13 Undantagande av handling från

kontroll .......................... 226 5.8. 14 Särskilda bestämmelser beträffande

verkställighet ...................... 226 5.8. 15 Protokollföring och bevis över

verkställighet ...................... 228

6 Omhändertagande, skattebeslag och

skatteförverkande .......................... 23 1

6.1 inledning ................................. 232

SOU 1997:86 6.2 Regeringsformen ........................... 233 6.3 Europakonventionen ........................ 234 6.3.1 Skyddet för äganderätten i artikel 1 i första tilläggsprotokollet ............ 234 6.3.2 Handyside mot Storbritannien ........ 235 6.3.3 Agosi mot Storbritannien ............ 235 6.3.4 Air Canada mot Storbritannien ........ 237 6.3.5 Gasus Dosier- und Fördertechnik GmbH mot Nederländerna ........... 240 6.4 Övriga svenska bestämmelser ................ 244 6.4. 1 Rättegångsbalken .................. 244 6.411 Allmänt om beslags- bestämmelserna ........... 244 6.412 Gränsdragningen mellan husrann- sakan och beslag ........... 247 6.4.2 Brottsbalken ...................... 248 6.4.3 Lagen om straff för varusmuggling . . . . 250 6.4.4 Tullagstiftningen ................... 252 6.4.5 Alkohollagen ...................... 253 6.4.6 Lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. ............................ 255 6.4.7 Lagen om förverkande av alkohol- haltiga drycker m.m. ................ 255 6.4.8 Lagen om skatt på energi ............ 256 6.4.9 Lagen om tobaksskatt ............... 256 6.4. 10 Lagen om visst stöldgods m.m. ....... 257 6.4.1 1 Tvångsåtgärdslagen ................ 257 6.4. 12 Betalningssäkringslagen ............. 258 6.4. 13 Ekobrottsberedningens förslag om skattekriminal ..................... 260 6.5 Överväganden och förslag ................... 261 6.5.1 Artikel 1 i första tilläggsprotokollet . . . . 261 6.5.2 Behovet av ny lagstiftning ........... 262 6.5.3 Omhändertagande .................. 263 6.531 Omhändertagande vid transport- och lokalkontroll ........... 263 6.532 Punktskattepliktiga varor på- träffas vid andra myndigheters kontroller ................. 265

6.5.3.3 När kan ett omhändertagande aktualiseras? .............. 265

65.34 När skall ett omhändertagande-

beslut fattas? ............. 266 6.535 Samlastning och sam- förvaring ................. 268

6.5.4 Skattebesläg och skatteförverkande . . . . 269 6.541 Förutsättningar för skatte- beslag och skatteförverkande m.m. .................... 270 65.42 Förhållandet mellan skatte- verkande och betalnings- säkring ................... 273 65.43 Vad skall gälla beträffande den som innehar särskild rätt till-egen- dom? .................... 274 6.5.4.4 Vilket värde bör ett beslut om

skatteförverkande kunna

omfatta? ................. 275

6.545 Vilket värde bör ett beslut om

skattebeslag kunna omfatta? . 276 6.546 Möjligheten att erlägga

lösen .................... 277 6.547 Skydd för godtroende ägare

till egendom som kan bli föremål

för skatteförverkande ....... 277 6.548 Försäljning m.m ........... 280 6.5.5 Konkurrens med bestämmelser om förverkande i samband med brott ...... 281 7 Särskilda kontrollbefogenheter ............... 283 7.1 Inledning ................................. 283 7.2 Regeringsformen ........................... 284 7.3 Europakonventionen ........................ 284 7.3.1 Klass m.fl. mot Förbundsrepubliken Tyskland ......................... 285 7.3.2 Ltidi mot Schweiz .................. 290 7.4 Polismyndighets spaningsbefogenhet ........... 291 7.5 Tullrnyndighets spaningsbefogenhet ........... 293 7.6 Ekobrottsberedningens förslag om skatte- kriminal ................................. 294 7.7 Överväganden och förslag ................... 294

7.7.1 Regeringsformen och Europa- konventionen ...................... 294

SOU 1997z86 7.7.2 Behovet av ny lagstiftning ........... 295 7.7.3 Spaningsliknande åtgärder som metod i kontrollverksamheten .............. 297 8 Punktskattekontrollregistret m.m. ............. 299 8.1 Inledning ................................. 300 8.2 Regeringsformen ........................... 300 8.3 Europakonventionen m.m. ................... 301 8.3.1 Artikel 8 och dataskyddsfrågor ....... 301 8.3.2 Leander mot Sverige ................ 302 8.3.3 Dataskyddskonventionen ............ 303 8.4 Dataskyddsdirektivet ....................... 305 8.5 Datalagen m.m ............................ 308 8.5.1 Gällande rätt ...................... 308 8.5.2 Förslag till ny persondatalag ......... 309 8.6 ADB-användning inom skattemyndigheten ...... 310 8.6.1 Det centrala skatteregistret ........... 31 1 8.6.2 Förslag till ändringar i skatteregister- lagen ............................ 3 14 8.6.3 De regionala skatteregistren .......... 316 8.6.4 SEED-registret .................... 3 16

8.7

8.8

8.6.5 Register för beskattningsmyndigheten . . 318 8.6.6 Utredning beträffande register för skatte-

brottsutredningar ................... 3 19 ADB-användning inom tullen ................. 3 19 8.7. l Tullregistret ....................... 3 19 8.7.2 Tullens register för den brottsutredande

verksamheten ..................... 320 8.721 SPADI-registret ........... 320 8722 Pågående översynsarbete . . . . 321 8.7.3 Underrättelseverksamheten inom

tullen ........................... 321 8.7.4 Trovärdighetsbedömning av

information ...................... 322 8.7.5 Bearbetning av information m.m. . . . . . 323 ADB-användning inom polisen ............... 323 8.8.1 Det allmänna kriminalregistret ....... 323 8.8.2 Polisregister m.m. ................. 324 8.8.3 Förordningen om rättsväsendets

infonnationssystem ................ 325

8.8.4 Registerutredningens förslag om kriminalunderrättelseregister m.m. . . . . 326

8.9 Andra register ............................. 327 8.9.1 Skepps- och båtsregistren ........... 327 8.9.2 Körkortsregistret .................. 327 8.9.3 Yrkestrafrkregistret m.m ............. 328

8.9.4 Register med stöd av alkohollagen . . . . 329 8.10 Tillgång till transportföretags bokningsregister . . . 330

8. 10. l Datastraffutredningen .............. 330

8. 10.2 EU-gränskontrollutredningen ........ 33 1 8.103 lnregränslagen .................... 332

8.11 Överväganden och förslag ................... 335 8.111 Regeringsformen, Europakonventionen

och dataskyddsdirektivet ............ 335

8.1 1.2 Behovet av ny lagstiftning ........... 336 8.113 Uppgifter som inhämtas av be- skattningsmyndigheten vid transport- och lokalkontroller m.m. ............ 339 8.1 1.4 Tillgång till vissa belastnings- uppgifter ......................... 342 8.115 Uppgifter ur tullregistret och SPADI . . 345 8.1 1.6 Tillgång till transportföretags boknings- register .......................... 346 8.1 1.7 Tillgång till vissa andra register ...... 348 8.1 1.8 Punktskattekontrollregistret och annan ADB-användning för punktskatte- kontroll .......................... 349 8. 1 1.8. l Punktskattekontrollregistrets ändamål m.m .............. 349 8.1 1.8.2 Tenninalåtkomst till vissa register m.m. .............. 351 8.1 1.8.3 Sambearbetning, lagring m.m. .................... 35 1 9 Skattskyldigbegreppet ...................... 353 9.1 Inledning ................................. 353 9.2 Cirkulationsdirektivet ....................... 354 9.3 Svenska bestämmelser ...................... 356 9.3.1 Lagen om skatt på energi ............ 356 9.3.2 Lagarna om alkoholskatt och tobaks- skatt ............................. 358 9.3.3 Deklaration, uppbörd m.m ............ 359 9.3.4 Skattebrottslagen .................. 360 9.4 Överväganden och förslag ................... 363

10 10.1 10.2 10.3 10.4 10.5

11 11.1 11.2

11.3

12

12.1

12.2

9.4.1 Problembilden idag ur skatterättsligt

perspektiv ........................ 363 9.4.2 Skattskyldigheten knyts till ett ägande-

rättsbegrepp ...................... 367 9.4.3 Deklarationstidpunkten vid införsel av

redan beskattade varor m.m ........... 370 Sanktioner mot den skattskyldige ............. 373 Inledning ................................. 373 Regeringsformen ........................... 374 Europakonventionen ........................ 374 Skattetillägg och tulltillägg ................... 376 Överväganden och förslag ................... 377 10.5.1 Behovet av ny lagstiftning ........... 377 10.5.2 Transporttillägget och artikel 6 i Europa-

konventionen ..................... 378 10.5.3 Transporttilläggets nivå ............. 379

10.5.4 Transporttillägg när anmälnings- skyldigheten inte iakttagits eller

viss säkerhet inte ställts ............. 379 Övriga sanktioner ......................... 3 81 Inledning ................................. 3 8 1 Gällande rätt . . . ........................... 382

1 1.2. 1 Något om bestämmelser beträffande skyldigheter och sanktioner i svensk

lagstiftning ....................... 382 11.2.2 Häktning m.m. .................... 386 11.2.3 Deposition av böter, rättegångsombud

m.m. ............................ 388 Överväganden och förslag ................... 390 11.3.1 Behovet av ny lagstiftning ........... 390 11.3.2 Utformningen av straff-

bestämmelsema .................... 392

Frågor om behörighet, samverkan mellan

myndigheter m.m ........................ 395 Nuvarande bestämmelser .................... 396 12. 1.1 Inledning ......................... 396 12. 1 .2 Beskattningsmyndigheten ............ 397 12.1.3 Transportkontrollema ............... 398

Möjligheten att överflytta ärenden ............. 400

12.3 12.4 12.5

12.6

12.7 12.8 12.9 12.10

13 13.1 13.2

Omprövningsinstitutet ...................... 402 Bestämmelser om överklagande ............... 406 Något om myndigheters befogenhet att stoppa personer och transportmedel .................. 408 Sekretess mellan myndigheter m.m. ............ 410

12.6.1 Allmänt om myndigheters sekretess . . . . 410 12.62 Inforrnationsutbyte mellan

myndigheter ...................... 411 12.6.3 Sekretess för polisregister m.m. ....... 414 Något om förvaringen av beslagtagen egendom . . 416 Kostnadsansvaret ........................ 416 Skadeståndsansvaret ........................ 418 Överväganden och förslag ................... 420 12. 10.1 Beslutsfattande myndighet ........... 420 121011 Transport- och lokal- kontrollema .............. 420 12. 10. 1.2 De särskilda kontroll- befogenhetema ............ 424 121013 Omhändertagande, skatte- beslag och skatte- förverkande .............. 424 121014 Sanktionema ............... 425

121015 En underrättelseenhet och mobila kontrollgrupper ..... 425

12.102 Medverkan av andra myndigheter ..... 426 12.103 Rätt att anmana förare eller befälhavare

att stanna m.m ..................... 428 12. 10.4 Informationsutbytet mellan myndig-

heterna ........................... 430 12.105 Registeranvändning m.m. ............ 432 12. 10.6 Kostnadsansvaret m.m .............. 434 12. 10.7 Skadeståndsansvaret ................ 436 12. 10.8 Omprövning och överklagande ....... 437 Några domstolsfrågor ...................... 439 Inledning ................................. 440 Europakonventionen ........................ 44 ] 13.2.1 Civila rättigheter och skyldigheter ..... 441

13.2. 1.1 Vad är civila rättigheter och

skyldigheter? .............. 44 1

13.2. 1.2 Förverkandebestämmelser m.m. .................... 443

13.2.2 Anklagelse för brott ................ 445 13.2.2.1 RÅ 1996 ref. 97 ........... 445

13.222 Förverkandebestämmelser m.m ..................... 446 13.3 Överlämnande av mål ....................... 448 13.3.1 Något om instansordningen m.m ....... 448 13.3.2 Nuvarande ordning beträffande över- flyttning av mål .................... 448 13.3.3 Översyn inom Justitiedepartementet . . . 449 13.4 Prövningstillstånd i kammarrätt m.m. .......... 450 13.4.1 Allmänt om prövningstillstånd i

kammarrätt ....................... 450 13.4.2 Transportkontrollagen .............. 450

13.4.3 Prövningstillstånd i hovrätt i mål om förverkande ....................... 451 13.5 Överväganden och förslag ................... 452 13.5.1 De nya befogenheterna m.m. i för- hållande till artikel 6 i Europakonven-

tionen ............................ 452 13.5. 1. 1 Transport- och lokalkontroller samt omhändertagande ...... 452 13.512 Skattebeslag och skatte- förverkande ............... 453 13.5.2 Behovet av ny lagstiftning ........... 455 13.5.3 Former för domstolsprövning ......... 455 13.531 Lokalkontroller ............ 455 13.532 Transportkontroller ......... 456 13.533 Omhändertagande .......... 458 13.534 Skattebeslag och skatte- förverkande ............... 458

13.535 Förtida försäljning av egen- dom som är föremål för skattebeslag ............... 459 13.536 Transporttillägg ........... 459 13.537 Kostnadsansvaret .......... 460 13.538 Undantagande av handling . . . 460 13.5.4 Vissa förfarandefrågor .............. 461 13.541 Allmän part m.m. .......... 461 13.542 Särskild bestämmelse om enskild part m.m. .......... 462

135,43 Krav på skyndsam hand- läggning ................. 464

13.5.4.4 Kommunikation och möjlig- heten att fatta interirnistiska

beslut .................... 464 13.545 Muntlig förhandling ........ 465 13.5.5 Överlämnande av mål ............... 465 13.5.6 Prövningstillstånd i kammarrätt ....... 468 14 Införsel för privat bruk ..................... 469 14.1 Gällande rätt .............................. 471 14.1.1 Regeringsformen och Europa- konventionen ...................... 47 1 14.1.2 Det svenska undantaget beträffande alkoholdrycker och tobaksvaror m.m. . . 471 14.1.3 Mineraloljeproduktema ............. 477 14.2 Överväganden och förslag ................... 478 14.2.1 Inledning ......................... 478 14.2.2 Regeringsformen och Europa- konventionen ...................... 479 14.2.3 Behovet av ny eller ändrad lagstiftning . 479 14.231 Införseln för privat bruk av alkohol- och tobaksvaror . . . . 479 14.232 Införseln för privat bruk av mineralolj eprodukter ........ 48 1 14.2.4 Gränsdragningen mellan införsel för yrkesmässig användning och införsel för privat bruk ..................... 481 14.2.5 Något om den lagtekniska lösningen . . . 483 14.2.6 Allmänna bestämmelser om punkt- skattekontrollverksamheten beträffande införsel för privat bruk .............. 483 14.2.7 Införsel för privat bruk av alkohol- och tobaksvaror ....................... 485 14.271 Inledning ................ 485 14.272 Införsel endast på anvisad plats .................... 486 14.273 Deklaration i stället för anmälan ................. 486 14.274 Den särskilda avgiften ...... 488 14.275 Betalningen av punktskatten . 488 14.276 Transportkontroller ........ 489 14.2.7.7 Omhändertagande ......... 492

14.278 Skattebeslag och skatte-

förverkande .............. 494 14.279 Beslutsbehörighet m.m. . . . . . 497 142710 Särskilda befogenheter vid

tullrnyndighetens medverkan

på bemannad tullplats ...... 498

14271 1 Bestämmelser om omprövning och överklagande m.m. i privat-

införsellagen ............. 499 14.2.8 Införsel för privat bruk av mineral- oljeprodukter ..................... 5 O 1 1428] Inledning ................ 501 14.282 Transportkontroller ........ 501 14.283 Omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande ...... 503 14.3 Distansförsäljning ........................ 505 15 Kontrollen av användningen av märkta mineraloljeprodukter ....................... 507 15.1 Gällande rätt .............................. 508 15.2 Överväganden och förslag ................... 510

Del B Identitetskontroll Några frågor angående tillfällig handel

16 Identitetskontroll] ........................... 515 16.1 Inledning ................................. 515 16.2 Gällande rätt .............................. 5 16 16.2.1 Regeringsformen och Europa- konventionen ...................... 5 16 16.2.2 Övriga svenska bestämmelser ........ 517 16.3 Överväganden och förslag ................... 518 17 Några frågor om tillfällig handel ............. 521 17. 1 Regeringsformen ........................... 522 17.2 EG-rätten ................................ 523 17.3 Övrig svensk lagstiftning .................... 524 17.3.1 Ordningslagen ..................... 524 17.3.2 Lagen om tillfällig för- säljning ........................ 525 17.3.3 Hemförsäljningslagen ............... 527

17.4 Skattekontrollen av tillfällig handel i

andra länder — enkätsvaren ................... 528 17.5 Konsumentverkets utvärdering av lagen om till-

fällig försäljning ........................... 529 17.6 Krav på översyn av den tillfälliga handeln ....... 530 17.7 RSV:s förslag ........................ 531 17.8 Skattemyndighetemas synpunkter ............. 532 17.9 Branschsaneringsutredningen ................. 533 17.10 Vad är en F-skattesedel ? .................... 533 17.11 Överväganden och förslag ................... 534

17.11.1 Regeringsformen ................... 534 17.1 1.2 EG-rätten ........................ 535 17.1 1.3 Behovet av ny lagstiftning ........... 535

17.114 Platsupplåtarens kontrollskyldighet . . . . 536 17.1 1.5 Skyldighet för upplåtare att lämna kontrolluppgift till skattemyndigheten . . 538

17.116 Revision ........................ 539 17.117 Identifieringsbesök ................. 540 17.1 1.8 Krav på kassaapparat ............... 542 17.119 Skattemyndighets behörighet m.m. . . . . 542 17.11.10 Omprövning och överklagande m.m. . . . 543 17.11.11 Protokollföring .................... 544 18 Övriga frågor ............................. 545 18.1 Proviantering .............................. 545 18.2 Kostnader ................................ 545 18.2.1 Punktskattekontrollen ............... 545 18.2.2 Identitetskontroll och tillfällig handel . . . 547 18.3 Ikraftträdande .............................. 548 18.4 De generella direktiven ...................... 548 Del A — Författningskommentarer beträffande förslagen om punktskattekontroll m.m ..................... 55 1 1. Förslaget till lag om punktskattekontroll m.m. avseende alkohol, tobak och mineralolje- produkter ................................ 551 2. Förslaget till lag om ändring i lagen om polisregister m.m. .......................... 604 3. Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocess- lagen , ................................. 605

4. Förslaget till förordning om ändring i fartygs- registerförordningen ........................ 606

SOU 1997:86 Innehåll 21 5. Förslaget till förordning om ändring i körkorts-

förordningen .............................. 606 6. Förslaget till förordning om ändring i bötes-

verkställighetsförordningen .................. 606 7. Förslaget till lag om ändring av lagen om

Kustbevakningens medverkan vid polisiär

övervakning ............................... 607 8. Förslaget till lag om ändring i lagen om

tobaksskatt ............................... 608 9. Förslaget till lag om ändring i lagen

om alkoholskatt ............................ 608 10. Förslaget till lag om ändring i lagen om

beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i

Europeiska unionen ......................... 609 1 1. Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt

på energi .................................. 610 12. Förslaget till lag om ändring i lagen om Tull-

verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ......... 613 13. Förslaget till lag om ändring i lagen om

punktskatter och prisregleringsavgifter ......... 613 Del B Författningskommentarer beträjfandejörslagen

om identitetskontroll och tillfällig handel ...... 615 14. Förslaget till lag om särskild skattekontroll

beträffande tillfällig handel ................... 615 15. Förslaget till lag om ändring i lagen om

punktskatter och prisregleringsavgifter ......... 620 16. Förslaget till lag om ändring i taxerings-

lagen ................................. 62 1 17. Förslaget till lag om ändring i lagen om särskilda

tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet ........ 622 18. Förslaget till lag om ändring i skattebetalnings-

lagen ................................. 622 Reservation av Karl-Gösta Svenson ................. 625 Särskilt yttrande av Per Kjellsson ................... 629 Särskilt yttrande av Vilhelm Andersson ............... 631 Särskilt yttrande av Gunnar Rabe ................... 633

Bilagor

1 EG-rättsakter .............................. 64 1 2 Europadomstolens avgöranden ................ 645 3 Litteraturförteckning ........................ 647 4 Summary ................................. 649

Förkortningar

ADB AO

betalningssäkringslagen

BrB BRIS

CEDRIC Cirkulationsdirektivet dataskyddsdirektivet dataskyddskonventionen dir.

Ds EEG

EG

EG-domstolen

automatisk databehandling Abgabenordnung (tysk)

lag (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

brottsbalken

Besluts-, redovisnings- och informations- system för det särskilda skattekontoret

Customs & Excise Departemental Related Computer (brittisk)

rådets direktiv av den 25 februari 1992 (92/12EEG)'

Europaparlamentets och rådets direktiv av den 24 oktober 1995 (95/46EG)'

konventionen till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personupp- gifter

direktiv

departementsserien

Europeiska ekonomiska gemenskapen (beteckning före den 1 november 1993)

Europeiska gemenskapen

Europeiska gemenskapernas domstol

I Fullständigt namn på EG-rättsakter återfinns i bilaga 1.

EGT

EG-kommissionen Ekobrottsberedningen EU

Europadomstolen

Europakommissionen

Europakonventionen

EVIL Fi

Första tilläggsprotokollet

GTS HD IB

inregränslagen

JK JO

Kol- och stålfördraget

LAS

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Europeiska gemenskapernas kommission Regeringens ekobrottsberedning Europeiska unionen

den europeiska domstolen för de mänskli- ga rättigheterna

den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna

den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande fn'hetema

Excise Verification Officers (brittisk) Finansdepartementet

tilläggsprotokoll den 20 mars 1952 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande friheterna

Generaltullstyrelsen

Högsta domstolen

Investigation Bureau (irländsk)

lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot annat land inom Europeiska unionen Justitiekanslern

Riksdagens ombudsmän

fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen

lagen (1994:1564) om alkoholskatt

LPP lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

LSE lagen (1994: 1776) om skatt på energi

LTS lagen (1994:1563) om tobaksskatt

MKG die mobile Kontrollgruppen (tysk)

MTU Mobile Task Units (irländsk)

NJA Nytt juridiskt arkiv

OASIS Operational Anti-Smuggling Information Systern (brittiskt)

PBR person- och belastningsregistret

privatinförsellagen lagen (1994:1565) om beskattning av

privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen

privatinförselförordningen förordningen (1994: 1615) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen

prop. proposition

RB rättegångsbalken

RF regeringsformen

Romfördraget fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen

RSV Riksskatteverket

RÅ Regeringsrätten årsbok

SOU statens offentliga utredningar

SPADI tullmyndighetemas spaningsdiarium

SSK Särskilda skattekontoret i Ludvika

TF tryckfrihetsförordningen

TOMER

TSU tillämpningskodexen transportkontrollagen

tullkodexen

tullordningen

tvångsåtgärdslagen

YGL USC VSL

ZollvG

Torg- och Marknadshandlamas Ekonomiska Riksförening

tullstrategiska underrättelser

kommissionens förordning nr 2454/931 lagen (1996:598) om kontroll av yrkes- mässiga vägtransporter av mineralolje- produkter, alkohol och tobak

rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 19921

Generaltullstyrelsens föreskrifter m.m. (TFS 1994245) för tillämpningen av tullagen (1994: 1550) och tullförordningen (1994: 1558)

lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt- gärder i beskattningsförfarandet

yttrandefi'ihetsgrundlagen underrättelse- och sambandscentralen

lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Zollverwaltungsgesetz (tysk)

' Fullständigt namn på EG-rättsakter återfinns i bilaga 1.

Sammanfattning]

Del A Punktskattekontrollfrågor

I samband med att Europeiska gemenskapen (EG) vid årsskiftet 1992/93 införde den inre marknaden försvann i princip möjligheten till traditionella gränskontroller mellan medlemsstaterna. När Sverige inträdde i den Europeiska unionen (EU) behövdes därför nya kontroll- möjligheter på punktskatteområdet. Ganska snart inkom också rapporter om omfattande skattefusk vid införsel av alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeprodukter.

Det bör understrykas att våra förslag syftar till att förbättra möjligheterna till skattekontroll och skatteindrivning; de bör således inte blandas ihop med förslag som tar sikte på brottsbekämpning. En annan sak är att förslag som leder till effektivare skattekontroll i förlängningen också leder till att flera skattebrott och annan ekonomisk brottslighet upptäcks.

Vårt uppdrag har bestått i att skapa ett system för effektiv punkt- skattekontroll avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljepro- dukter. Våra förslag omfattar både den yrkesmässiga hanteringen, inklusive distansförsäljning, och införseln för privat bruk. Förslagen avseende kontroll av införsel för privat bruk bygger till viss del på våra förslag avseende kontroll av den kommersiella hanteringen. I vissa fall har dock särlösningar valts. Vi har valt att behandla frågor om kontroll av införsel för privat bruk i ett separat kapitel. Även förslagen rörande kontroll av användningen av märkta mineraloljeprodukter redovisas i ett eget kapitel.

Man kan säga att vårt förslag till ny lagreglering beträffande punktskattekontrollverksamhet vilar på fyra pelare, nämligen möjlig- heten att göra fysiska kontroller, möjligheten att säkra skatteindrivning— en, möjligheten att på ett tidigt stadium få tillgång till relevant

1T here is a Summary in English in appendix 4 (bilaga 4) Bilaga 4 innehåller en sammanfattning på engelska.

information samt möjligheten till effektiva sanktioner. De fyra pelarna eller delarna i vårt förslag är alla viktiga för att punktskattekontroll- verksamheten skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt. Vi lämnar också förslag om hur punktskattekontrollarbetet skall organiseras och genomföras; i denna del finns förslag både beträffande beskattnings- myndighetens arbete och beträffande samverkan med andra myndighe- ter. Vi lämnar även vissa förslag rörande domstolsförfarandet.

Möjlighet att göra fysiska kontroller

Den första beståndsdelen i en effektiv punktskattekontrollverksamhet är möjligheten att göra fysiska kontroller. Här föreslår vi ett system med transportkontroller och lokalkontroller samt omhändertagande av varor m.m. under den tid som det behövs för att punktskattekontrollen skall kunna genomföras. I förslagen finns givetvis också vissa rättsäkerhetsgarantier. Det kan redan här nämnas att transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll i princip endast får genomföras om domstol efier ansökan lämnar tillstånd till kontrollen. Beskattnings- myndigheten får fatta nämnda beslut endast i två fall, nämligen dels vid fara i dröjsmål, dels om samtliga enskilda som berörs av beslutet underrättats och inte uttryckligen motsätter sig kontrollen. Vid transport- och lokalkontroller samt omhändertagande skall vidare vissa bestämmelser om undantagande av handling från kontroll m.m. iakttas. Vidare införs en proportionalitetsbestämmelse som skall gälla samtliga beslut enligt lagen; beslut om åtgärd får enligt denna bestämmelse * fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång och men i övrigt som åtgärden innebär för enskild. . T ransportkontroll är en form av punktskattekontroll. Vid transport- kontroll kan beskattningsmyndigheten kontrollera bl.a. att transporter i på svenskt territorium genomförs i enlighet med cirkulationsdirektivets * bestämmelser. Transportkontroller får genomföras på offentlig plats, men kontrollerna får också, som nyss antytts, genomföras på enskild plats. Härmed avses plats som inte är offentlig enligt ordningslagen (1993: 1617) och som är trädgård, parkeringsplats eller annan uppställ- ningsplats för fordon, upplagsplats eller plats för av- eller pålastning av varor. Transportkontroll får genomföras beträffande såväl vägtran— sporter som järnvägs-, flyg- och sjötransporter. Vid transportkontroll får beskattningsmyndighetenr undersöka låda, behållare eller andra utrymmen i transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel där alkoholvaror, tobaksvaror eller mineraloljeprodukter kan förvaras under transport. Myndigheten får också eftersöka och granska

handlingar och ta prov på varorna. Förare, befälhavare eller skattskyl- dig som medföljer transportmedel är skyldig att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Detsamma gäller annan person som medföljer transporten och som är eller kan antas vara ansvarig för transporten eller varorna. Förare eller befälhavare är vidare skyldig att tillse att föreskrivna dokument medföljer transporten; han skall också förete dokumenten vid beskattningsmyndighetens kontroll. Dessa skyldigheter gäller dock inte befälhavare på transportmedel som i yrkesmässig trafik befordrar andra transportmedel, containrar eller tankar.

Förare, befälhavare eller ägare till vara som skall kontrolleras skall vid transportkontroll ansvara för den transport som behövs för kontrollen samt för upp- och återinpackning av vara. Han skall vidare i förekommande fall öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som är låst eller har tillslutits på annat sätt; denna skyldighet gäller även låda, behållare eller annat utrymme som finns i transportmedel, transporthjälpmedel, container, tank eller på enskild plats. Enskild skall också bereda beskattningsmyndigheten tillträde till enskild plats. Vid transportkontroll på enskild plats åvilar skyldigheter- na även den som äger eller innehar nyttjanderätten till den enskilda platsen. Samtliga nu nämnda skyldigheter gäller endast i den utsträck- ning som enskild förfogar över utrymmet eller egendomen.

Lokalkontroll är den andra formen av punktskattekontroll som kan göras med stöd av den av oss föreslagna lagen. Sådan kontroll får göras i lokal samt på därtill hörande enskild plats, där det finns anledning att anta att prmktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras. Vid dessa kontroller får myndig- heten undersöka utrymmen där punktskattepliktiga varor kan finnas, undersöka och ta prov på vara samt eftersöka och granska handlingar som kan ha betydelse för kontrollen. Myndigheten får också undersöka transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel som finns i lokalen eller på platsen. Den som befinner sig på platsen är skyldig att identifiera sig om han på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med kontrollerad vara att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punktskattekontrollen. Den som äger eller har nyttj ande- rätten till den plats där lokalkontroll görs eller ägare till vara som skall kontrolleras skall ansvara för upp- och återinpackning av vara. Även beträffande lokalkontroll har enskild vissa skyldigheter att öppna lås m.m.; dessa överensstämmer i princip med förslagen rörande transport- kontroll.

Beskattningsmyndigheten får vid genomförande av transport- eller lokalkontroll öppna transportmedel, transporthj älpmedel, container

eller tank, som är låst eller har tillslutits på annat sätt; dessa befogen- heter gäller även låda, behållare eller annat utrymme som finns i transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel samt i lokal och på enskild plats. Vidare får myndigheten bereda sig tillträde till lokal som inte är bostad och till enskild plats samt försegla transport- medel, container, tank, transporthjälpmedel, lokal och enskild plats. Som komplement till transport- och lokalkontrollema ges beskatt- ningsmyndigheten möjlighet att omhänderta varor, transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel och handlingar (omhändertagande vid transport- eller lokalkontroll). Omhändertagandet skall vara tillfälligt och får göras endast om det behövs för punktskattekontrollen. Omhändertagande av handling får dock bestå även efter det att punktskattekontrollen avslutats, under den tid som handlingen behövs i bevishänseende i mål eller ärenden enligt vårt lagförslag eller lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP), lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS), lagen (1994:1564) om alkohol- skatt (LAS) eller lagen (1994: 1776) om skatt på energi (LSE). Beslut om omhändertagande skall alltid fattas om transportkontroll eller lokalkontroll inte avslutats inom den tid domstol förordnat eller inom sex timmar från att kontrollen påbörjades. Detsamma gäller om vara 1 eller handling förflyttas från den plats där lokal- eller transportkontroll på enskild plats görs samt om det vid en transportkontroll finns behov av att kvarhålla ett transportmedel som används för att yrkesmässigt befordra passagerare, så att ordinarie avgångstid inte kan hållas.

Möjlighet att säkra skatteindrivningen '

Den andra beståndsdelen i vårt förslag är möjligheten att säkra skatteindrivningen. Möjligheter att fatta beslut om skattebeslag och 1 skatteförverkande är viktiga för att de fiskala intressena skall kunna l säkras. Förutsättningama för skattebeslag och skatteförverkande är att 1 det inte framgår att punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och att säkerhet beträffande varan har ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om skattebeslag och skatteförverkande får inte fattas om det framgår att punktskatt beträffande varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatten erläggs i rätt tid. Beträffande skatteförverkande gäller dessutom att beslut inte får fattas innan punktskatt beträffande varan förfallit till betalning samt under den tid för vilken anstånd att betala punktskatt medgivits. Såväl punktskattepliktiga varor som transportmedel, transporthjälpmedel, containrar och tankar kan vara föremål för skatteförverkande och skattebeslag, även om annat än

punktskattepliktiga varor endast kan skatteförverkas om värdet på varoma inte räcker till. Skatteförverkandevärdet får avse skatteskulden med ett tillägg på fyrtio procent samt de kostnader för förfarandet som staten hatt. Istället för att egendom skatteförverkas kan lösen faststäl- las. Förslaget innehåller även skyddsbestämmelser för ägare till egendom. Ägaren skyddas dels genom möjlighet till jämkning vid skatteförverkande, dels genom bestämmelser om skydd för godtroende ägare till egendom som är föremål för skattebeslag.

Efter att beslutet om skatteförverkande vunnit laga kraft skall egendomen säljas genom beskattningsmyndighetens försorg; influtna intäkter skall i första hand användas för att betala det fastställda Skatteförverkandevärdet. Förslaget innehåller även bestämmelser om förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag.

Möjlighet att få tillgång till relevant information

Den tredje delen vi behandlar är möjligheten att få tillgång till relevant information på ett så tidigt stadium som möjligt. Här är det nödvändigt att beskattningsmyndigheten dels får möjlighet att bedriva viss Spaningsliknande verksamhet, dels får tillgång till ett effektivt ADB- bäserat system för inhämtning och bearbetning av information.

Beskattningsmyndigheten föreslås få befogenhet att skugga person, ställa frågor och hålla uppsikt över det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport samt lokal eller annat område där det kan antas att punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras.

Vi föreslår att ett punktskattekontrollregister inrättas. I detta register skall vissa uppgifter från transport- och lokalkontroller få registreras. Vidare skall vissa uppgifter rörande omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande få läggas in i registret samt beslut att påföra transporttillägg. Beskattningsmyndigheten ges också rätt att registrera vissa belastningsuppgilter i punktskattekontrollregistret. Registret får inte innehålla uppgift om enskilds ras, etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller politiska övertygelse, medlemsskap i fackförening, hälsa eller sexualliv. Punktskattekontrollregistret får användas vid transport- och lokalkontroller, omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande samt vid utövandet av de särskilda Spaningsliknande befogenheterna och tillståndsprövning m.m. av upplagshavare och registrerade varumottagare.

Beskattningsmyndigheten föreslås få terminalåtkomst till tullrnyn- dighetemas spaningsdiarium, körkortsregistret och skepps- och

båtsregistren. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (1965:94) om polisregister m.m.: beskattningsmyndigheten får rätt att begära utdrag ur eller upplysning från polisregister.

Vi föreslår slutligen att beskattningsmyndigheten skall få tillgång till vissa uppgifter om det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport ur transportföretagens bokningsregister; inhämtade uppgifter skall få läggas in i punktskattekontrollregistret. Uppgifterna ur bokningsregistren får lämnas med hjälp av ADB, men något krav på detta uppställs inte. Det överlämnas till transportföretagen och beskatttningsmyndigheten att komma överens om formerna för överlämnande av uppgitier.

Möjlighet att använda effektiva sanktioner

Den fjärde delen av vårt förslag består av sanktioner mot överträdelser. Här ingår sanktioner mot den skattskyldige i form av en administrativ avgift samt straffrättsliga sanktioner mot förare m.fl. som på olika sätt försvårar kontrollarbetet. Vi föreslår således att transporttillägg skall kunna påföras den skattskyldige; bestämmelserna om transporttillägg har till viss del utformats på samma sätt som i lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak (transportkontrollagen). Transporttillägg skall således kunna påföras den skattskyldige om ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte medföljer transporten. Även underlåten- heten att anmäla att redan beskattade varor skall föras in till Sverige samt underlåtenheten att ställa säkerhet vid distansförsäljning sanktio- neras med transporttillägg. Nivån på tillägget är fyrtio procent av den skatt som belöper på eller kan antas belöpa på de punktskattepliktiga varorna.

Förare eller befälhavare som uppsåtligen underlåter att medföra ledsagardokument och i föreskrivna fall bevis om ställd säkerhet under färd skall kunna dömas enligt en straffrättslig bestämmelse för transportkontrollbrott till böter eller fängelse i sex månader. Den som av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheten att medföra nämnda dokument skall kunna dömas för transportkontrollförseelse till dagsböter. Vi föreslår även en straffbestämmelse beträffande den som av uppsåt eller grov oaktsamhet underlåter att stanna på anmaning. Även i detta fall skall straffet vara dagsböter. Den som vägrar att legitimera sig eller på annat sätt styrka sin identitet vid en transport- eller en lokalkontroll skall kunna dömas till penningböter. Ansvar skall

dock inte ådömas om beskattningsmyndigheten ändå genast kunnat fastställa den tillfrågades identitet.

För att sanktionssystemet skall vara effektivt är det också viktigt att det går att fastställa vem som är skattskyldig. Skattskyldigbegreppet i LTS, LAS och LSE behöver därför ändras. Skattskyldigbegreppet ändras så att den som i ett annat EG-land förvärvar en punktskatte- pliktig vara genom ett bindande överlåtelseavtal som gäller vid den tidpunkt då Skattskyldigheten inträder, om varan förs in till Sverige och här skall används för annat än privat bruk är skattskyldig. Någon ändring av deklarationstidpunkten vid införsel av redan beskattade varor införs inte.

Hur skall arbetet organiseras?

I vårt uppdrag ingår också att lämna förslag till hur kontrollverksam- heten skall bedrivas i praktiken.

Skattemyndigheten i Dalarnas län är beskattningsmyndighet för punktskatter. Våra förslag innefattar delvis nya arbetsuppgifter för myndigheten. För att våra förslag skall får genomslagskraft bör en organisation med mobila kontrollgrupper byggas upp. Vidare bör en underrättelseenhet inrättas. Såvitt vi kan bedöma kommer den nya organisationen att innebära personalkostnader motsvarande åtminstone 100-125 årsarbetskrafter.

Punktskattekontrollen skall stå under beskattningsmyndighetens ledning. Andra skattemyndigheter och tullmyndigheter får medverka i kontrollverksamheten genom att genomföra kontroller för beskattnings- myndighetens räkning. Tjänstemännen vid dessa myndigheter har härvid samma kontrollbefogenheter som tjänstemännen vid beskatt- ningsmyndigheten; beskattningsmyndigheten får också uppdra åt annan skattemyndighet eller tullmyndighet att fatta beslut för beskattnings- myndighetens räkning i visst ärende eller i viss grupp av ärenden. Polismyndighet och Kustbevakningen skall på begäran lämna biträde vid beskattningsmyndighetens kontroller. Anmaning att stanna fordon får ges av tjänsteman vid beskattningsmyndigheten och tjänsteman vid annan skattemyndighet som särskilt förordnats härtill av beskattnings- myndigheten. Sådan anmaning får också ges av tjänsteman vid tullmyndighet som medverkar i kontroll i hamnar och på gränsnära områden samt av polisman som biträder vid kontroll. Polisman och tjänsteman vid Kustbevakningen som biträder vid beskattningsmyndig- hetens kontroll får ge anmaning att stanna fartyg och om det är uppenbart nödvändigt även inbringa fartyg till hamn.

Våra förslag omfattar även vissa sekretessbrytande bestämmelser; dessa har införts för att underlätta myndigheternas samarbete när det gäller punktskattekontroll. Exempelvis skall uppgifter som tullmyndig- het, polismyndighet eller Kustbevakningen förfogar över och som behövs för punktskattekontrollen på beskattningsmyndighetens begäran tillhandahållas denna. Ett annat exempel är att tullmyndighet, polismyndighet eller Kustbevakningen genast skall underrätta beskatt- ningsmyndigheten om de påträffar Obeskattade punktskattepliktiga varor. För att underlätta samarbetet har också bestämmelser om registerutdrag m.m samt terminalåtkomst till punktskattekontrollregi- stret införts. Beskattningsmyndigheten skall således på begäran lämna de myndigheter som medverkar i eller biträder vid beskattningsmyndig- hetens kontroller utdrag ur eller uppgift om innehållet i punktskattekon- trollregistret om det behövs för punktskattekontrollen. Tjänstemän på skattemyndighet i vars uppgifter utförande av transport- och lokalkon- troller, handläggningen av ärenden om skattebeslag eller skatteförver- kande eller utövande av de Spaningsliknande kontrollbefogenhetema ingår samt tjänstemän på Generaltullstyrelsens (GTS) underrättelse- och sambandscentral (USC) får ha temiinalåtkomst till punktskattekon- trollregistret. Tjänsteman på beskattningsmyndigheten som prövar upplagshavare samt registrerade varumottagare får ha terminalåtkomst till vissa uppgifter.

Förare eller befälhavare samt ägare till varor som skall kontrolleras skall stå för kostnaderna för förfarandet vid transportkontroller. Den som äger eller innehar nyttjanderätt till den plats där lokalkontroll görs samt ägaren till varor som skall kontrolleras skall stå för kostnaderna för förfarandet vid lokalkontroller. Statens kostnader för förvar vid omhändertagande och skattebeslag skall ersättas av den som äger egendomen. Skyldighet att ersätta staten för kostnaderna får efterges helt eller delvis om det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.

Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. 3-12 åå LPP och överklagande i 8 kap. LPP skall enligt vårt förslag i tillämpliga delar även gälla beslut om transporttillägg. Beträffande omprövning och överklagande av beslut om omhändertagande och beslut angående kostnadema för förfarandet gäller bestämmelserna i 23-25 55 samt 27 och 28 åå förvaltningslagen (1986z223). Våra förslag omfattar även bestämmelser om överlämnande av beslutanderätten till annan myndighet m.m.

Domstolsförfarandet

Vi lämnar även vissa förslag rörande domstolsförfarandet. Beskatt- ningsmyndigheten skall som tidigare nämnts ansöka hos länsrätt om att få företa transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll. Detsam- ma gäller beträffande skattebeslag och skatteförverkande samt förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag; när det gäller förtida försäljning av egendom kan i ett fall även enskild göra en ansökan till länsrätten. Vid fara i dröjsmål kan beskattningsmyndighe- ten utom då det är fråga om skatteförverkande — fatta ett interimis- tiskt beslut som skyndsamt skall underställas länsrätten. Ägare till omhändertagen egendom ges rätt att överklaga beskattningsmyndighe- tens omhändertagandebeslut och beslut angående kostnadsansvar. Vidare införs vissa bestämmelser angående länsrättens hantering av mål beträffande undantagande av handling; regleringen på detta område överensstämmer med vad som gäller enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet (tvångsåtgärds— lagen).

Beskattningsmyndigheten är part i länsrätt även i sådana fall där beslut i första instans fattats av annan myndighet; beskattningsmyndig- heten får dock besluta att den andra myndigheten skall föra myndighe- tens talan. Vidare införs särskilda bestämmelser om partsställning vid transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag, skatteförverkande samt förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag; om ägaren är okänd eller saknar känt hemvist i landet får i stället den som senast innehade varorna vara part i länsrätten. Innan beslut om skatteförverkande fattas skall dock länsrätten göra försök att delge ägaren till egendomen; i de fall ägaren till egendomen inte är känd skall länsrätten istället utfärda ett föreläg- gande i Post och Inrikes tidningar.

I lagen införs särskilda bestämmelser om skyndsam handläggning, möjlighet att fatta interirnistiska beslut och muntlig förhandling.

Det införs också en möjlighet att överlämna mål angående tran- sportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag, skatteförverkande och förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag från den behöriga domstolen till annan domstol.

Det uppställs inget krav på prövningstillstånd vid fullföljd till kammarrätt.

Kontroll av införsel för privat bruk och av användning av märkta mineralolj eprodukter

Vi lämnar också förslag till nya bestämmelser beträffande kontroll av införsel för privat bruk och användning av märkta mineraloljeproduk- ter.

Vi föreslår vissa ändringar i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen). Den som för in en vara för vilken skattskyldighet föreligger enligt nämnda lag skall deklarera detta vid införseln. Om införseln görs på bemannad tullplats skall deklarationen lämnas till tulltjänsteman. I annat fall skall deklarationen lämnas till beskattningsmyndigheten; den skall då han inkommit till myndigheten senast sju dagar efter införseln. Punkt- skatten skall betalas i samband med att deklaration lämnas. I de fall deklarationen lämnas till beskattningsmyndigheten skall punktskatten betalas genom insättning på ett särskilt konto. I de fall deklarationen lämnas till tulltjänsteman vid bemannad tullplats skall punktskatten betalas till tullmyndigheten; tullmyndigheten skall i dessa situationer besluta om och uppbära punktskatten.

Transportkontroller får genomföras även för kontroll beträffande införsel för privat bruk; när det gäller alkoholvaror och tobaksvaror dock endast på annan plats än enskild plats. Härvid gäller beträffande beskattningsmyndighetens befogenheter och enskilds skyldigheter i viss utsträckning bestämmelserna om transportkontroll samt besluts- behörighet m.m. i samband med yrkesmässig hantering.

Beskattningsmyndigheten får i samband med transportkontroller fatta beslut om omhändertagande och skattebeslag av punktskatteplikti- ga alkoholvaror och tobaksvaror som enskild fört in i landet för privat bruk. Länsrätten får på ansökan av beskattningsmyndigheten besluta om skatteförverkande av alkoholvaror och tobaksvaror som är föremål för skattebeslag. Beslutet om skatteförverkande får avse egendom l motsvarande värdet av den punktskatt som belöper på varoma samt dröjsmålsavgift och särskild avgift enligt privatinförsellagen.

Beskattningsmyndigheten får i samband med transportkontroll beträffande privatinförsel av mineraloljeprodukter fatta beslut om omhändertagande. Härvid gäller beträffande myndighetens befogenhet och enskilds skyldigheter och rättigheter bestämmelserna om omhän- dertagande i samband med kontroll av yrkesmässig hantering i tillämpliga delar. Länsrätten får på beskattningsmyndighetens ansökan , besluta om skattebeslag och skatteförverkande.

Annan skattemyndighet och tullmyndighet får medverka i beskatt- ningsmyndighetens transportkontrollverksamhet genom att genomföra kontroller för beskattningsmyndighetens räkning. Härvid har myndig- heterna samma kontrollbefogenheter som beskattningsmyndigheten; beskattningsmyndigheten får också uppdra åt annan skattemyndighet eller tullmyndighet att fatta beslut för beskattningsmyndighetens räkning i visst ärende eller i viss grupp av ärenden. Tullrnyndighet får även fatta beslut om skattebeslag av alkoholvaror och tobaksvaror för beskattningsmyndighetens räkning. Tullrnyndighet får också då införsel för privat bruk av alkoholvaror eller tobaksvaror görs på bemannad tullplats anmana person att stanna, undersöka väska eller annat handresgods samt företa kroppsvisitation om det finns synnerliga skäl att anta att en i Sverige obeskattad punktskattepliktig vara döljs i den kontrollerades klädedräkt. Bestämmelserna om biträde från polismyn- dighet och Kustbevakningen gäller även transportkontroller beträffande införsel för privat bnik.

Många av bestämmelserna om yrkesmässig hantering gäller också beträffande privatinförsel. Således gäller bestämmelserna beträffande punktskattekontrollregistret i huvudsak också denna punktskattekon- trollverksamhet. Ett undantag är bestämmelserna om transportföretags skyldighet att lämna uppgifter ur bokningsregister; dessa skall således inte tillämpas i privatinförselfallen. Vissa av straffbestämmelsema är också desamma. Således gäller straffbestämmelsema beträffande brott mot skyldighet att stanna på anmaning och att identifiera sig även beträffande dessa kontroller. Dessutom skall de bestämmelser om kostnadsansvar som gäller vid kontroll av yrkesmässig hantering också gälla vid kontroll av privatinförsel. Slutligen skall samma regler gälla beträffande omprövning, överklagande samt handläggning i domstol. Förvaltningslagens bestämmelser om omprövning och överklagande skall således tillämpas beträffande beskattningsmyndighetens eller tullrnyndighets beslut om skattebeslag beträffande alkoholdrycker och tobaksvaror. Detsamma gäller beskattningsmyndighetens beslut om omhändertagande beträffande mineraloljeprodukter och kostnads- ansvar.

Som tidigare nämnts lämnar vi även vissa förslag beträffande kontrollen av användningen av märkta mineraloljeprodukter. Även dessa kontroller skall — till den del de är punktskattekontroller — stå under beskattningsmyndighetens ledning; vad avser misstänkta brott mot märkningsföreskriftema föreslår vi ingen ändring utan i dessa fall skall även fortsättningsvis de straffprocessuella bestämmelserna gälla. Kontrollerna skall på samma sätt som transportkontroller m.m. utföras av beskattningsmyndigheten. Annan skattemyndighet, tulhnyndighet,

polismyndighet och Kustbevakningen får medverka i kontrollverksam- heten genom att utföra kontroller för beskattningsmyndighetens räkning.

Beskattningsmyndigheten skall vid kontroll få undersöka transport- medlets bränsletank och andra utrymmen där det kan antas att mineraloljeprodukter förvaras. Myndigheten skall härvid få öppna låsta utrymmen m.m.; föraren eller befälhavaren skall vara skyldig att öppna låsta utrymmen m.m. Myndigheten skall vidare få eftersöka och granska de handlingar som behövs för kontrollen och ta prov på mineraloljeprodukter. För uttagna prov skall ersättning inte utges. Då kontrollerna utförs av annan myndighet skall myndigheten ha samma befogenheter som beskattningsmyndigheten. Förare och befälhavare på båt skall vara skyldig att stanna på anmaning samt att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Vid brott mot dessa skyldigheter skall dags- respektive penningböter kunna ådömas. Bestämmelserna om undantagande av handling i LPP skall gälla beträffande dessa kontroller.

Del B — Identitetskontroll och vissa frågor angående tillfällig handel

I del B lämnar vi förslag dels om identitetskontroll, dels om särskild skattekontroll beträffande tillfällig handel.

I kapitel 16 redovisas våra överväganden beträffande identitetskon- troll. Skattemyndigheten får befogenhet att vid besök i verksamhets- lokaler i samband med skattekontroll begära att person som befinner sig på platsen skall legitimera sig eller styrka sin identitet på annat godtagbart sätt, om personen i fråga kan antas ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom om hans identitet är av betydelse för kontrollen. Begreppet besök i samband med skattekontroll är avsett att omfatta såväl revisioner i verksamhetsloka- ler som besök i andra sammanhang, exempelvis taxeringsbesök. Den som bryter mot skyldighet att identifiera sig skall dömas till penning- böter. Ansvar skall dock inte ådömas om skattemyndigheten genast kunnat fastställa den tillfrågades identitet.

I kapitel 17 finns förslag beträffande särskild skattekontroll av tillfällig handel. Den som upplåter plats för tillfällig handel skall vara skyldig att före det att upplåtelse sker kontrollera huruvida den som önskar få plats upplåten till sig är innehavare av F-skattsedel. Upplåta-

) SOU 1997: 86 Sammanfattning 39 1 1

ren skall också vara skyldig att infordra en kopia av befintlig F- skattsedel samt i de fall F- skattsedel inte finns föra anteckningar om platshyrarens och i förekommande fall dennes företrädares namn, personnummer, adress och telefonnummer. Är platshyraren en juridisk person skall även firma och organisationsnummer antecknas. Uppgif- terna skall bevaras i sju kalenderår efter det att upplåtelsen skedde.

Den som upplåter plats för tillfällig handel är skyldig att på begäran lämna skattemyndigheten ovanstående uppgifter. Skattemyndigheten kan fatta beslut om att påföra upplåtaren en särskild avgift (plats- upplåtarens kontrollavgift) med 1 000 kr om denne inte fullgjort sin kontroll- och anteckningsskyldighet. Avgiften får efterges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den. Skattemyndigheten får vidare besluta om revision hos den som har eller kan antas ha upplåtit plats för tillfällig handel för att kontrollera att han har fullgjort sina ovan nämnda skyldigheter.

Skattemyndigheten får i syfte att identifiera enskild som kan antas bedriva tillfällig handel besluta om identijieringsbesök. Vid ett sådant besök får skattemyndigheten, utöver att efterfråga persons identitet, kontrollera innehav av F-skattsedel och ställa frågor om verksamheten. Den som befinner sig på platsen är skyldig att på skattemyndighetens begäran legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet; denna skyldighet skall dock åvila endast person som på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för skattekontrol- len. Den som bryter mot skyldigheten att identifiera sig skall kunna dömas till penningböter.

Protokoll skall föras över identifieringsbesök. Det är skattemyndigheten i det län där upplåtelsen av platsen för tillfällig handel görs som är behörig att fatta beslut enligt lagen samt att ompröva beslut. Myndigheten får dock uppdra åt annan skattemyndig- het att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Myndigheten får också uppdra åt annan skattemyndighet som fattat ett beslut enligt lagen att ompröva beslutet. Förutsättningen för överlämnande av beslutanderätt är att den andra myndigheten medger det och att det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild. Beslut om platsupplåtarens kontrollavgift samt nyssnämnda beslut om överläm- nande av beslutanderätt till annan skattemyndighet får överklagas hos länsrätten.

Del A Författningsförslag beträffande punktskattekontrollen m.m.

1. Förslag till Lag om punktskattekontroll m.m. avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineralolj eprodukter

Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde m.m.

1 5 Denna lag är tillämplig vid punktskattekontroll som avser sådan hantering av punktskattepliktiga varor som omfattas av rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punkt- skattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor', senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG2. Genom denna lag genomförs delar av detta direktiv.

Bestämmelserna i denna lag är tillämpliga beträffande 1. yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor, 2. distansförsäljning av punktskattepliktiga varor och 3. införsel för privat bruk av punktskattepliktiga varor med de inskränkningar som anges i 13 kap.

2 5 Med punktskattepling vara avses tobaksvara, alkoholvara och mineraloljeprodukt.

Med tobaksvara avses vara som anges i 1 & andra stycket lagen (1994:1563) om tobaksskatt.

] EGT nr L 76, 23.3.92, 5. 1 (Celex 392L0012). 2 EGT nr L 8, 11.1.1997, 8.12 (Celex 396L0099)

Med alkoholvara avses vara som anges i 2-6 && lagen (1994:1564) om alkoholskatt.

Med mineraloljeprodukt avses bränsle som anges i 1 kap. 3 a & lagen (1994:1776) om skatt på energi.

3 5 Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upp- tagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Med ledsagardokument avses sådant ledsagardokument som skall medfölja transport enligt det i l & angivna direktivet.

Med bevis om ställd säkerhet avses sådant dokument som anges i artikel 18.3 i deti 1 5 angivna direktivet.

4 & Med transportmedel avses fordon, fartyg, luftfartyg och tåg.

Med fordon förstås sådant motordrivet fordon, släpfordon, terrängfordon och efterfordon som avses i 2 & vägtrafrkkungörelsen (1972z603).

Med fartyg avses varje farkost som används eller kan användas för transport på vatten.

Med luftfartyg avses varje farkost som används eller kan användas för lufttransport.

Med förare avses förare av fordon. Med befälhavare avses befälhavare på fartyg och luftfartyg samt tågbefälhavare.

5 5 Med enskild plats avses mark som inte är offentlig plats enligt ordningslagen (1993: 1617) och som utgör trädgård, parkeringsplats eller annan uppställningsplats för fordon, upplagsplats eller plats för av- eller pålastning av varor.

Med allmän flygplats avses flygplats för allmänt bruk. Oavsett vad som stadgas i första stycket är område på bangård och allmän flygplats inte att anse som enskild plats.

6 5 Med skattskyldig avses vid yrkesmässig hantering av punktskat- tepliktig vara den som är skattskyldig enligt 1. 9 5 första stycket 1-5 eller 27 & lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

2. 8 & första stycket 1-5 eller 7 eller 26 & lagen ( 199411564) om alkoholskatt samt 3. 4 kap. 1 & första stycket 1-5 eller 7 eller 2 & lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Med skattskyldig avses vid införsel för privat bruk av punktskatte- pliktig vara 1. den som skall betala skatt enligt lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen och 2. den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 & 8 lagen (1994:1776) om skatt på energi.

7 5 Med beskattningsmyndighet avses Skattemyndigheten i Dalarnas län. Med länsrätt avses Länsrätten i Dalarnas län.

Proportionalitet

8 5 Beslut om åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för enskild.

Gränsdragningen mellan införsel för yrkesmässig användning och införsel för privat bruk m.m.

9 5 1 10-12 && frnns bestämmelser om hur gränsdragningen mellan införsel för yrkesmässig användning och införsel för privat bruk skall göras vid tillämpningen av denna lag.

10 & Vid bedömning av om införsel har gjorts för yrkesmässig användning eller för privat bruk skall hänsyn tas till

1. innehavarens kommersiella status,

2. skälet till innehavet,

3. den plats där varan finns,

4. det använda transportsättet,

5. handlingar som hänför sig till varan,

6. varans beskaffenhet samt

7. omfattningen av införseln.

11 & Om införsel av tobaksvaror överstiger 800 st cigarretter, 400 st cigarriller, 200 st cigarrer eller 1 kg röktobak skall den anses vara gjord för yrkesmässig användning, om inte starkare skäl talar emot det. Vid bedömningen skall varje varuslag behandlas för sig.

12 5 Om införsel av alkoholvaror överstiger 10 liter spritdrycker, 20 liter mellanklassprodukter, 90 liter vin varav högst 60 liter mousseran— de vin eller 110 liter öl skall den anses vara gjord för yrkesmässig användning, om inte starkare skäl talar emot det. Vid bedömningen skall varje varuslag behandlas för sig.

Undantagande av handlingar från granskning m.m.

13 & Granskning av handlingar, som görs med stöd av denna lag, omfattar på enskilds begäran inte

1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 & rättegångsbalken och

2. annan handling med ett betydande skyddsintresse, om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom.

Enskild får även begära att handling, som han anser inte skall omfattas av kontrollen, skall undantas från granskning.

Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.

14 & Enskild skall upplysas om möjligheten att begära att handling skall undantas från granskning.

15 5 Om en handling eller en del av handling undantagits från granskning, får innehållet inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.

16 5 Vid granskning av upptagning för automatisk databehandling får endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose ändamålet med åtgärden. Granskningen får inte genomföras via telenät.

Bestämmelserna i 2-4 och 6 åå lagen (1987: 123 1) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. tillämpas vid eftersökning, granskning och omhändertagande av upptagning för automatisk databehandling enligt denna lag.

2 kap. Transportkontroll och lokalkontroll

1 & Punktskattekontroll enligt denna lag får göras genom transport- kontroll eller lokalkontroll.

l 3 kap. finns bestämmelser om omhändertagande vid transportkon- troll och lokalkontroll. I 4 kap. finns bestämmelser om särskilda kontrollbefogenheter.

T ransportkontroll

25 Punktskattepliktig vara som flyttas enligt det förfarande för skatteuppskov som fastställs i deti 1 kap. 1 & angivna direktivet, skall åtföljas av ett ledsagardokument och i förekommande fall bevis om ställd säkerhet.

35 Transportkontroll får genomföras dels beträffande pågående transport, dels då varor på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till transport. Transportkontroll får genomföras även på enskild plats. Transportkontroll på enskild plats får dock göras endast om det inte är möjligt att genomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av revisionsbestämmelsema i lagen (1984:151) om punktskatter och

SOU 1997:86 Författningstörslag (del A) 45 prisregleringsavgifter eller lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgär- 1 der i beskattningsförfarandet. . 4 & Beskattningsmyndigheten får vid transportkontroll undersöka * låda, behållare eller annat utrymme i transportmedel, container, tank eller transporthj älpmedel där punktskattepliktig vara kan förvaras under transport. Myndigheten får vidare eftersöka och granska ledsagardokument, bevis om ställd säkerhet och annan handling som kan vara av betydelse för beskattningen samt undersöka och ta prov på vara. Myndigheten får vid granskningen använda tekniskt hjälpmedel som frnns i transportmedlet.

5 & Förare är skyldig att stanna på anmaning som ges av tjänsteman vid beskattningsmyndigheten, annan skattemyndighet, tullmyndighet eller polismyndighet.

Befälhavare på fartyg är skyldig att stanna på anmaning som ges av polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen.

6 & Förare eller befälhavare samt skattskyldig som medföljer transporten är skyldiga att på beskattningsmyndighetens begäran legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Detsamma gäller annan person som medföljer transporten samt person som befinner sig på enskild plats där transportkontroll utförs.

Skyldighet att identifiera sig enligt första stycket åvilar endast person som på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med stannat eller undersökt transportmedel, container, tank, transporthjälp- medel eller vara att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punktskattekontrollen.

7 & Förare eller befälhavare är skyldig att tillse att ledsagardoku- ment eller bevis om ställd säkerhet medföljer transport i enlighet med 2 &. Vid transportkontroll skall förare eller befälhavare tillhandahålla beskattningsmyndigheten nämnda dokument.

Skyldighet enligt första stycket gäller inte befälhavare på transport- medel som i yrkesmässig trafik befordrar andra transportmedel, containrar eller tankar.

8 & Förare, befälhavare eller ägare till vara som skall kontrolleras skall vid transportkontroll ansvara för den transport som behövs för kontrollen samt ansvara för uppackning och återinpackning av vara. Förare, befälhavare, ägare till vara eller enskild plats eller nyttj ande- rättshavare till enskild plats skall i förekommande fall 1. öppna transportmedel, container, tank eller transporthj älpmedel, som är låst eller har tillslutits på annat sätt och 2. bereda myndigheten tillträde till enskild plats. Skyldighet enligt andra stycket gäller även låda, behållare eller annat utrymme som finns i transportmedel, container, tank eller tran- sporthjälpmedel eller på enskild plats.

Skyldighet enligt andra stycket ] gäller endast i den utsträckning som enskild förfogar över den i punkten nämnda egendomen. Skyldig- het enligt andra stycket 2 gäller endast för enskild som förfogar över den enskilda platsen. Skyldighet enligt tredje stycket gäller endast den som förfogar över lådan, behållaren eller utrymmet.

Lokalkontroll

9 5 Beskattningsmyndigheten får genom lokalkontroll eftersöka punktskattepliktig vara om det finns skälig anledning att anta att

1. punktskatt beträffande varan inte är betalad i Sverige eller

2. i laga ordning ställd säkerhet beträffande varan saknas eller inte kan infrias.

Lokalkontroll får göras endast om det inte är möjligt att genomföra behövlig punktskattekontroll med stöd av revisionsbestämmelsemai lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

10 & Lokalkontroll får göras i lokal samt på därtill hörande enskild plats, där det finns skälig anledning att anta att punktskattepliktig vara yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras.

11 & Beskattningsmyndigheten får vid lokalkontroll undersöka utrymmen där punktskattepliktig vara kan finnas. Myndigheten får vidare undersöka och ta prov på vara. Vid lokalkontroll får även utrymmen i transportmedel, container, tank eller transporthj älpmedel, som finns i lokalen eller på platsen, undersökas.

Beskattningsmyndigheten får vid lokalkontroll eftersöka och granska ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet. Detsamma gäller annan handling som kan vara av betydelse för beskattningen. Myndig- heten får vid granskningen använda tekniskt hjälpmedel som finns på platsen.

12 & Den som befinner sig på plats där lokalkontroll görs är skyldig att på beskattningsmyndighetens begäran legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet.

Skyldighet att identifiera sig åvilar endast person som på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med kontrollerad vara att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punktskattekon- trollen.

135 Den som äger eller innehar nyttjanderätt till den plats där lokalkontroll görs eller ägare till vara som skall kontrolleras skall ansvara för uppackning och återinpackning av varan. Agare till punktskattepliktig vara som påträffas är också ansvarig för den transport som behövs för kontrollen.

Den som äger eller innehar nyttjanderätt till den plats där lokalkon- troll görs eller ägare till vara som skall kontrolleras skall vidare i förekommande fall 1. öppna transportmedel, container, tank eller transporthj älpmedel, som är låst eller har tillslutits på annat sätt och 2. bereda myndigheten tillträde till lokal eller enskild plats.

Skyldighet enligt andra stycket 1 gäller även låda, behållare eller annat utrymme som finns i transportmedel, container, tank, tran- sporthj älpmedel eller lokal eller på enskild plats.

Skyldighet enligt andra stycket 1 gäller endast i den utsträckning som enskild förfogar över den i punkten nämnda egendomen. Skyldig- het enligt andra stycket 2 gäller endast för enskild som förfogar över. lokalen eller den enskilda platsen. Skyldighet enligt tredje stycket gäller endast den som förfogar över lådan, behållaren eller utrymmet.

Särskilda bestämmelser beträffande verkställighet av beslut om transportkontroll eller lokalkontroll

14 & Vid genomförande av transportkontroll eller lokalkontroll får beskattningsmyndigheten 1. öppna transportmedel, container, tank eller transporthj älpmedel, som är låst eller har tillslutits på annat sätt, 2. bereda sig tillträde till lokal som inte är bostad, 3. bereda sig tillträde till enskild plats samt 4. försegla transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel, lokal eller enskild plats.

Behörigheten enligt första stycket 1 och 4 gäller även låda, behållare eller annat utrymme som frrms i transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel eller lokal eller på enskild plats.

15 5 Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll får inte, utan att det föreligger särskilda skäl, verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00.

3 kap. Omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande Omhändertagande

1 & Beskattningsmyndigheten får vid transportkontroll tillfälligt ta hand om transporterad vara, transportmedel, container, tank, transport- hjälpmedel och handling som medförts vid transporten om det behövs för punktskattekontrollen (omhändertagande vid transportkontroll). Härvid gäller bestämmelserna i 2 kap. 4, 6-8 och 14 gå. Beskattningsmyndigheten får vid lokalkontroll tillfälligt ta hand om vara, transportmedel, container, tank, transporthj älpmedel och handling

om det behövs för punktskattekontrollen (omhändertagande vid lokalkontroll). Härvid gäller bestämmelserna i 2 kap. 1 1- 14 åå.

Omhändertagande av handling får bestå även efter det att punkt- skattekontrollen genomförts, under den tid som handlingen behövs i bevishänseende i mål eller ärende enligt denna lag, lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi.

2 5 Vid omhändertagande av vara och handling får även emballage, behållare och förvaringsmaterial tas om hand.

Vid omhändertagande av handling får även tekniskt hjälpmedel som behövs för att handlingen skall kunna uppfattas tas om hand. Sådant omhändertagande får dock göras endast om det finns synnerliga skäl för detta.

3 5 Beslut om omhändertagande skall alltid fattas

1. om transportkontroll eller lokalkontroll inte har avslutats inom den tid som domstol förordnat enligt 9 kap. l & första stycket eller inom sex timmar från det att kontrollen påbörjades,

2. om vara eller handling förflyttas från den plats där lokalkontroll eller transportkontroll på enskild plats görs eller

3. om det vid en transportkontroll finns behov av att kvarhålla ett transportmedel, som används för att yrkesmässigt befordra passagera- re, så att ordinarie avgångstid inte kan hållas.

45 Om omhändertagande av handling omfattar upptagning för automatisk databehandling skall, om det är möjligt, ett exemplar av upptagningen lämnas kvar hos innehavaren.

5 & Egendom som är föremål för omhändertagande skall förvaras av beskattningsmyndigheten eller den som fått i uppdrag av myndigheten att sköta förvaringen. Omhändertagen egendom får vid behov flyttas till lämpligt kontrollställe eller magasineras.

Omhändertagen egendom skall vårdas väl och stå under noggrann tillsyn.

Förutsättnin garna för skattebeslag

6 5 Beslut om skattebeslag av punktskattepliktig vara med emballa- ge, behållare eller annat förvaringsmaterial samt transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som använts vid transport av varan, får fattas om det inte framgår att

1. punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och

2. säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om skattebeslag får inte fattas om det framgår att punktskatt beträffande varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatt

beträffande varan erläggs i rätt tid. Medgivet anstånd att betala punktskatt beträffande varan utgör inte hinder för skattebeslag.

Ett beslut om skattebeslag får avse ett värde som överstiger det värde som anges i 7 & första stycket.

Förutsättningarnajör skatteförverkande

7 5 Ett beslut om skatteförverkande får avse egendom motsvarande värdet av 1. den punktskatt som enligt bestämmelserna i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994: 177 6) om skatt på energi beräknas belöpa på de punktskatteplik- tiga varorna, 2. ett tillägg på fyrtio procent av den punktskatt som anges i 1 samt 3. sådana kostnader för förfarandet enligt 8 kap. som staten haft.

Om beslutet om skatteförverkande framstår som obilligt med hänsyn till ägarens ekonomiska situation eller övriga omständigheter får värdet enligt första stycket jämkas.

8 & Punktskattepliktig vara får, tillsammans med emballage, behållare eller annat förvaringsmaterial, förklaras skatteförverkad om det inte framgår att

1. punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och

2. säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning och kan infrias.

Om värdet på den punktskattepliktiga varan inte täcker det värde som anges i 7 6 första stycket 1 får även transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som använts vid transport av varan, skatteförverkas.

Särskild rätt till egendom som förklarats skatteförverkad består om inte även den särskilda rätten förklaras skatteförverkad. Sådan rätt som vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upphör om egendo- men förklaras skatteförverkad såvida det inte av särskild anledning förordnas att rätten skall bestå. I beslut om skatteförverkande skall anteckning om bestående särskild rätt göras.

9 & Beslut om skatteförverkande får inte fattas

1. om punktskatt enligt 7 & första stycket 1 betalas i rätt tid,

2. om det framgår att punktskatt beträffande varan inte skall betalas i Sverige,

3. innan punktskatt enligt 7 & första stycket 1 förfallit till betalning eller 4. under den tid för vilken anstånd att betala punktskatt enligt 7 & första stycket ] medgivits.

S'kyddför godtroende ägare vid skatteförverkande

10 & Punktskattepliktig vara får inte skatteförverkas om varans ägare på grund av förhållandena vid förvärvet samt omständigheterna i övrigt inte insåg eller borde ha insett 1. att varan skall beskattas i Sverige och 2. att punktskatt beträffande varan inte har betalats i Sverige.

Det som enligt första stycket gäller beträffande ägare till egendom gäller även beträffande den som innehar särskild rätt till egendom.

11 & Transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel får skatteförverkas endast om ägaren på grund av omständigheterna insåg eller borde ha insett 1. att transporten avsåg punktskattepliktig vara, 2. att varan skall beskattas i Sverige och 3. att punktskatt beträffande varan inte har betalats i Sverige.

Det som enligt första stycket gäller beträffande ägare till egendom gäller även beträffande den som innehar särskild rätt till egendom.

Förhållandet till brottsutredningar

12 5 Beslut om skatteförverkande, skattebeslag eller omhänder- tagande av annat än handling får inte fattas om egendomen är beslag- tagen i samband med brottsutredning eller brottmål.

Om ett beslut om beslag i samband med brottsutredning eller brottmål meddelas beträffande egendom som är föremål för skatte- beslag, skall beslutet om skattebeslag hävas. Detsamma gäller beslut om omhändertagande av annat än handling.

Förfarandet med egendom som är föremål för skattebeslag

13 & Egendom som är föremål för skattebeslag skall förvaras av beskattningsmyndigheten eller den som fått i uppdrag av myndigheten att sköta förvaringen. Egendomen får härvid magasineras. Om det kan ske utan fara och eljest är lämpligt får dock egendomen lämnas kvar i innehavarens besittning. Egendom som lämnas kvar i innehavarens besittning skall förseglas eller märkas om det inte framstår som obehövligt.

Innehavaren får inte överlåta egendom som lämnats kvar i hans besittning. Han får inte heller förfoga över den på annat sätt som står i strid mot beslutet om skattebeslag.

Egendom som är föremål för skattebeslag skall vårdas väl och stå under noggrann tillsyn.

Förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag

14 5 Är egendom som är föremål för skattebeslag utsatt för försäm- ring eller annan värdenedgång får den om ägaren begär det genast säljas. Om försäljning inte påkallas av ägaren får beskattningsmyndig- heten ansöka om tillstånd till försäljningen hos länsrätten.

Om kostnadema för förvaringen uppgår till eller beräknas uppgå till betydande belopp i förhållande till egendomens värde får beskattnings- myndigheten eller ägaren till förvarad egendom ansöka hos länsrätten om att egendomen genast skall säljas.

Vid prövningen av skatteförverkandet skall intäkterna från förtida försäljning träda istället för den försålda egendomen.

Lösen

15 5 Vid prövning av skatteförverkande får länsrätten på yrkande av ägare till egendom som är föremål för skattebeslag förordna att lösen motsvarande det värde som anges i 7 & skall betalas i stället för att egendomen skatteförverkas.

Lösen skall betalas senast en månad efter det att beslutet om lösen vunnit laga kraft. Om betalning inte erläggs inom denna tid skall egendomen anses vara skatteförverkad.

När lösen erlagts skall egendomen genast överlämnas till dess ägare.

Förfarandet med egendom som är föremål för skatteförverkande

16 & Sedan beslut om skatteförverkande vunnit laga kraft skall egendomen försäljas genom beskattningsmyndighetens försorg. Härvid skall förbehåll göras för sådan av beskattningsmyndigheten vid försäljningstillfället känd rättighet som gäller enligt 8 & tredje stycket.

Försäljningsintäktema skall användas för att betala det värde enligt 7 & för vilket skatteförverkande gjorts. Härvid skall avräkning först göras för den punktskatt som anges i 7 & första stycket 1 och därefter för de kostnader för förfarandet som anges i 7 & första stycket 3. Slutligen skall avräkning göras för det tillägg som anges i 7 & första stycket 2. Om egendom är av sådan kvalitet att den inte kan säljas får den istället förstöras. Avräknade intäkter tillfaller staten.

17 & Överskjutande intäkter vid försäljning skall utges till den vars egendom skatteförverkats, om denne vid tidpunkten för försäljningen är känd av beskattningsmyndigheten. Då egendom som avses i 8 & andra stycket skatteförverkats skall överskjutande intäkter i första hand utges till ägare till sådan egendom. Om flera fått egendom skatteför- verkad skall var och en erhålla ersättning i proportion till värdet av den egendom som skatteförverkats från honom.

Overskjutande intäkter som inte kunnat fördelas enligt första stycket skall återbetalas till den som erlagt kostnadsersätming enligt 8 kap. 1

och 2 åå avseende de kostnader denne erlagt. Om flera erlagt kostnads- ersättning skall var och en erhålla återbetalning i proportion till den kostnadsersättning han erlagt.

Om överskjutande intäkter inte kunnat utges enligt första stycket eller återbetalas enligt andra stycket inom ett år från försäljningen tillfaller de staten. Detsamma gäller om det efter återbetalning kvarstår överskjutande intäkter.

4 kap. Särskilda kontrollbefogenheter

1 & Beskattningsmyndigheten får om det behövs för punktskattekon- trollen l. hålla uppsikt över transport som är eller kan antas vara yrkesmässig, 2. skugga person,

3. ställa frågor och

4. hålla uppsikt över lokal eller annan plats där det kan antas att punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras.

5 kap. Punktskattekontrollregistret m.m. Punktskattekontrollregistrets ändamål

1 & Beskattningsmyndigheten får för de ändamål som anges i 2 & föra ett register med hjälp av automatisk databehandling (punktskatte- kontrollregistret).

2 & Punktskattekontrollregistret får användas vid

1. transportkontroll och lokalkontroll,

2. omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande,

3. utövande av sådana särskilda kontrollbefogenheter som avses i

4 kap. 1 &,

4. prövning av och tillsyn över upplagshavare och skatteupplag enligt 10 och 12 55 lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 9 och 11 åå lagen (1994:1564) om alkoholskatt samt 4 kap. 3 och 5 & lagen (1994:1776) om skatt på energi eller

5. prövning av och tillsyn över registrerad varumottagare enligt 13 5 lagen ( 199411563) om tobaksskatt, 12 & lagen ( 199411564) om alkoholskatt samt 4 kap. 6 & lagen (1994:1776) om skatt på energi. Punktskattekontrollregistret får inte innehålla uppgift om enskilds ras, etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Punktskattekontrollregistrets innehåll

3 & Punktskattekontrollregistret får beträffande transportkontroll och lokalkontroll innehålla 1. uppgift om beskattningsmyndighetens beslut, dock inte skälen för beslutet, och om detta har underställts länsrätt, 2. uppgift om domstols beslut, dock inte skälen för beslutet, och om detta överklagats eller vunnit laga kraft, 3. uppgift om tid och plats för kontrollen, 4. uppgift om beslutande tjänsteman vid skattemyndighet eller tull- myndighet, 5. identif'ikationsuppgifter beträffande genomsökt transportmedel eller transporthjälpmedel och ägare till detta, 6. identifikationsuppgifter beträffande genomsökt container eller tank och ägare till denna, 7. identifikationsuppgifter beträffande genomsökt lokal eller plats, 8. identifikationsuppgifter beträffande ägare och nyttj anderättshavare till genomsökt lokal eller plats, 9. uppgift om punktskattepliktig vara påträffats eller inte, 10. uppgift om påträffad punktskattepliktig vara samt 1 l . identifikationsuppgifter beträffande ägare och skattskyldig till punktskattepliktig vara. Vid transportkontroll får registret dessutom innehålla identifikations- uppgifter beträffande förare eller befälhavare. Punktskattekontrollregistret får också innehålla uppgift ur vid tran- sport medfört ledsagardokument beträffande namn och punktskatte- nummer för avsändare och mottagare, avsändarland, destinationsland, avsändningsdag, transporttid, leveransplats, säkerhet och varubeskriv- ning. Om någon av dessa uppgifter vid kontroll visar sig vara felaktig får även anteckning härom göras i registret.

4 & Punktskattekontrollregistret får, med den begränsning som anges i andra stycket, beträffande omhändertagande innehålla 1. uppgift om beskattningsmyndighetens beslut, dock inte skälen för beslutet, och om beslutet överklagats, 2. uppgift om beslutande tjänsteman vid skattemyndighet eller tull- myndighet samt 3. uppgift om domstolsbeslut, dock inte skälen för beslutet, och om detta överklagats eller vunnit laga kraft. Registrering i punktskattekontrollregistret får inte göras beträffande beslut om omhändertagande som inte omfattar punktskattepliktig vara. Om beslut om omhändertagande hävs med stöd av 3 kap. 12 å andra stycket får i punktskattekontrollregistret registrering göras av diarie- nummer eller motsvarande beteckning hos åklagarrnyndighet.

5 & Punktskattekontrollregistret får beträffande skattebeslag inne- hålla

1. uppgift om beskattningsmyndighetens beslut, dock inte skälen för beslutet, och om beslutet överklagats eller underställts länsrätt,

2. uppgift om beslutande tjänsteman vid skattemyndighet eller tull- myndighet, 3. uppgift om beskattningsmyndighetens ansökan såvitt avser datum för ansökan, vilken egendom som är föremål för ansökan och identifi- kationsuppgifter beträffande ägaren till egendomen samt 4. uppgift om domstolsbeslut, dock inte skälen för beslutet, och om det överklagats eller vunnit laga kraft.

Om beslut om skattebeslag hävs enligt 3 kap. 12 å andra stycket får i punktskattekontrollregistret registrering göras av diarienummer eller motsvarande beteckning hos åklagarrnyndighet.

65. Punktskattekontrollregistret får beträffande skatteförverkande eller beslut om lösen innehålla

1. uppgift om beskattningsmyndighetens ansökan såvitt avser datum för ansökan, vilken egendom som är föremål för ansökan och identifi- kationsuppgifter beträffande ägaren till egendomen samt

2. uppgift om domstolsbeslut, dock inte skälen för beslutet, och om det överklagats eller vunnit laga kraft.

7 & Punktskattekontrollregistret får innehålla uppgift om beslut om transporttillägg, dock inte skälen för beslutet.

8 & Punktskattekontrollregistret får beträffande transportkontroll- brott och transportkontrollförseelse samt brott mot skyldigheten att stanna enligt 7 kap. 2 & irmehålla ]. uppgift om dom i brottmål, dock inte domskälen, och om domen överklagats eller vunnit laga kraft,

2. uppgift om godkänt strafföreläggande samt

3. uppgift om förekomst av ärende hos polis- eller åklagannyndighet, såvitt avser diarienummer eller motsvarande beteckning och identifika- tionsuppgift beträffande misstänkt.

9 & Punktskattekontrollregistret får innehålla de tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålet med registret.

Tillgång till uppgifter ur transportföretags bokningsregister m.m.

10 g Transportföretag som befordrar varor, fordon, containrar eller tankar skall på begäran av beskattningsmyndigheten skyndsamt lämna aktuella uppgifter om det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport och som är

1. identifikationsuppgifter beträffande transporterat fordon, tran- sporterad container eller transporterad tank,

2. identifikationsuppgifter beträffande ägare till transporterat fordon, transporterad container eller transporterad tank,

3. identifikationsuppgifter beträffande förare av transporterat fordon, 4. uppgift om transporterad vara,

5. uppgift om resrutt samt 6. uppgift om sättet för betalning och bokning.

Transportföretag behöver endast lämna sådana uppgifter som företaget redan har tillgång till.

Transportföretag får lämna uppgifter på så sätt att de görs läsbara för beskattningsmyndigheten genom terminalåtkomst.

11 & Beskattningsmyndigheten får begära uppgifter enligt 10 i; endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för punktskattekontrollverksam- heten. Uppgiftema får begäras endast av särskilt utsedd tjänsteman på beskattningsmyndigheten.

Beskattningsmyndigheten skall genast förstöra uppgifter om enskilda personer som lämnats med stöd av 10 & om de saknar betydelse för punktskattekontrollverksamheten.

Beskattningsmyndigheten får, om det behövs för punktskattekon- trollverksamheten, med den begränsning som anges i andra stycket bearbeta och lagra uppgifter i punktskattekontrollregistret.

T erminalåtkomst m.m. till punktskattekon trollregistret

12 5 Terminalåtkomst till uppgifter i punktskattekontrollregistret får ges endast för de ändamål som anges i 2 & första stycket och i den utsträckning som anges i 13 och 14 åå.

13 & Tjänsteman på skattemyndighet, i vars arbetsuppgifter utförande av transportkontroller och lokalkontroller, handläggning av ärenden om skattebeslag eller skatteförverkande eller utövande av de särskilda kontrollbefogenhetema enligt 4 kap. 1 & ingår, får ha terminalåtkomst till punktskattekontrollregistret.

Tjänsteman på beskattningsmyndigheten som prövar eller utövar tillsyn över upplagshavare och skatteupplag samt registrerade varumot- tagare får ha terminalåtkomst till uppgift som avses i 3 - 9 åå. Terminalåtkomst till uppgifter som avses i 3 & tredje stycket får dock finnas endast beträffande sådana fall där uppgifter i ledsagardokumen— tet varit felaktiga.

14 & Tjänsteman på Generaltullstyrelsens underrättelse- och sam- bandscentral får ha terminalåtkomst till punktskattekontrollregistret.

Utdrag ur punktskattekontrollregistret m.m.

1 5 & Utdrag ur eller upplysning om innehållet i punktskattekontrollre- gistret skall lämnas, när framställning görs av Riksskatteverket, Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, Datainspektionen eller allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller för myndighet som medverkar i eller biträder vid beskattningsmyndighetens kontroll enligt denna lag.

Uppgifter ur punktskattekontrollregistret får också lämnas ut till andra myndigheter om och i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden och för särskilda fall ger tillstånd till detta.

16 5 Vad gäller enskilds rätt att få utdrag ur eller upplysning om innehållet i punktskattekontrollregistret beträffande sådan uppgift som avses i 4 & tredje stycket, 5 & andra stycket och 8 & 3 gäller 3 & första stycket 3 och 6 & första stycket lagen (1965z94) om polisregister m.m. I övrigt framgår enskilds rätt att få utdrag ur eller upplysning om inne- hållet i punktskattekontrollregistret av 10 & datalagen (1973z289).

Gallring av punktskattekontrollregistret

17 5 Uppgifter som avses i 3 &, 4 & första och andra styckena, 5 & andra stycket samt 6 och 7 55 skall gallras tio år efter det att de registrerades.

Uppgifter som avser i 4 & tredje stycket, 5 & tredje stycket och 8 & skall gallras om skäl för detta föreligger enligt 14 & polisregister- lmngörelsen (196938). Uppgifterna skall dock alltid gallras senast tio år efter det att de registrerades.

Uppgifter som avses i 10 och 11 åå skall gallras två år efter det att uppgifterna registrerades.

Sambearbetning

185 Uppgifter till punktskattekontrollregistret får hämtas in från annat register med hjälp av automatisk databehandling.

6 kap. Transporttillägg

1 & Beskattningsmyndigheten skall påföra den skattskyldige en särskild avgift (transporttillägg) om 1. ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet inte medföljer transporten iden utsträckning som följer av 2 kap. 2 Q, 2. anmälningsskyldighet som följer av 17 & lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 16 & lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap.l & fjärde stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi inte iakttagits eller 3. säkerhet enligt 16 & lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 15 & lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap. 10 & lagen (1994:1776) om skatt på energi inte ställts på föreskrivet sätt.

Transporttillägget är fyrtio procent av de punktskatter som belöper på eller kan antas belöpa på varorna.

2 & Om den skattskyldige inkommer med ett i laga ordning upprättat ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet till beskattningsmyn-

digheten, skall transporttillägg som påförts med stöd av 1 5 första stycket 1 eller 3 undanröjas.

35 Beskattningsmyndigheten får medge befrielse från transport- tillägg om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget.

45 Bestämmelserna om undanröjande av och befrielse från transporttillägg skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts.

5 5 Transporttillägg tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen (19841151) punktskatter och prisregleringsavgifter.

Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter är tillämplig beträffande transporttillägg.

7 kap. Straff

1 5 Förare eller befälhavare som uppsåtligen underlåter att medföra föreskrivna ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet skall dömas för transportkontrollbrott till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om ett brott som avses i första stycket begås av grov oaktsamhet skall dömas för transportkontrollförseelse till dagsböter.

2 5 Den som av uppsåt eller grov oaktsamhet bryter mot skyldighet att stanna på anmaning enligt 2 kap. 5 5, 13 kap. 6 5 1 eller 13 kap. 13 5 1 döms till dagsböter.

Ansvar enligt första stycket första meningen skall inte ådömas om den tjänsteman som givit anmaning att stanna inte varit behörig enligt 9 kap.ll 5 eller 13 kap. 2 54.

3 5 Till penningböter döms den som bryter mot skyldighet att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet enligt 2 kap. 6 eller 12 5 eller 13 kap. 6 5 1 eller 13 5 l. Ansvar skall dock inte ådömas om beskattningsmyndigheten genast kunnat fastställa den tillfrågades identitet.

8 kap. Ansvaret för kostnader m.m.

1 5 Den som åsidosätter skyldighet enligt 2 kap. 8 eller 13 5 eller 13 kap. 6 5 1 eller 13 5 1 skall ersätta staten för de kostnader som uppkommer på grund härav.

2 5 Statens kostnader i samband med förvaring vid omhändertagan- de och skattebeslag skall ersättas av den som äger förvarad punkt- skattepliktig vara.

3 5 Ersättningsskyldigheten enligt 1 eller 2 5 får efterges helt eller delvis om det framstår som oskäligt att ta ut ersättning.

4 5 För prov som tas vid transportkontroll eller lokalkontroll utges ingen ersättning.

5 5 Om kostnadema enligt 1 och 2 55 tillsammans understiger 100 kr skall ersättning inte tas ut.

9 kap. Behörighet att fatta beslut m.m. Behörighet att fatta beslut

1 5 Beslut om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebeslag och skatteförverkande fattas av länsrätt på ansökan av beskattningsmyndigheten. När länsrätten fattar beslut om transportkon- troll på enskild plats eller lokalkontroll skall domstolen även fastställa hur länge kontrollen får pågå.

Beslut om förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag fattas av länsrätt på ansökan av beskattningsmyndigheten. Såvitt avser fråga enligt 3 kap. 14 5 andra stycket får dock ansökan även göras av ägare till egendom som förvaras av beskattningsmyndig- heten.

Beslut om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skatte- beslag och förtida försäljning av egendom som är föremål för skatte- beslag får verkställas omedelbart om inte något annat anges i beslutet.

Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll förfaller om verkställigheten inte påbörjas inom en månad från beslutet.

2 5 Beslut om undantagande av handling fattas av länsrätten.

Om beskattningsmyndigheten anser att en handling, som enskild begärt skall undantas, bör granskas, skall handlingen omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.

3 5 Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll får fattas av beskattningsmyndigheten, om samtliga enskilda som berörs av beslutet underrättats och uttryckligen inte motsatt sig kontroll.

Vid fara i dröjsmål får beskattningsmyndigheten fatta beslut om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebeslag och förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag enligt 3 kap. 14 5 första stycket. Sådant beslut skall snarast underställas länsrätten.

Beslut enligt 2 och 3 kap. som inte omfattas av 1 5 samt beslut enligt 4, 6 och 8 kap. fattas av beskattningsmyndigheten.

Protokollföring m.m.

4 5 Protokoll skall föras över transportkontroll och lokalkontroll. Vid transportkontroll på annan plats än enskild plats behöver dock protokoll föras endast om en punktskattepliktig vara påträffas.

Av protokollet skall framgå 1. var beslutet verkställts, 2. vilka som var närvarande vid kontrollen, när kontrollen påbörjades och avslutades samt vad som genomsökts, 3. resultatet av åtgärden, 4. om beslut om omhändertagande fattats samt 5. annat av betydelse som förekommit vid kontrollen.

5 5 När beslut om transportkontroll, lokalkontroll, omhändertagan- de och skattebeslag har verkställts skall bevis över verkställigheten utfärdas. Vid transportkontroll på annan plats än enskild plats behöver dock bevis lämnas endast om punktskatteplikti g vara påträffas eller om enskild begär det.

Bevis över verkställighet skall överlämnas till den som berörs av åtgärden och innehålla uppgift om 1. var beslutet verkställts, 2. såvitt avser transportkontroll och lokalkontroll vilka som var när- varande vid kontrollen, när kontrollen påbörjades och avslutades samt vad som genomsökts, 3. såvitt avser omhändertagande vad som omhändertagits samt 4. såvitt avser skattebeslag vad som tagits i skattebeslag.

Samverkan med andra myndigheter m.m.

6 5 Punktskattekontroll enligt denna lag skall stå under beskatt- ningsmyndighetens ledning.

7 5 Annan skattemyndighet får medverka i kontrollverksamhet enligt denna lag genom att genomföra kontroll för beskattningsmyndighetens räkning. Härvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 1. 2 kap. 3-8, 14 och 15 55 beträffande transportkontroll, 2. 2 kap. 9-15 55 beträffande lokalkontroll, 3. 3 kap. 1-5 55 beträffande omhändertagande, 4. 4 kap. 1 5 beträffande utövandet av särskilda kontrollbefogenheter, 5. 2 5 andra stycket och 1 kap. 13- 16 55 beträffande undantagande av handling m.m., 6. 3 5 tredje stycket beträffande beslutsbehörighet såvitt avser beslut enligt 2, 3 och 4 kap. samt 7. 4 och 5 55 beträffande protokollföring och utfärdande av bevis över verkställighet.

Beträffande annan skattemyndighets befogenhet att medverka i beskattningsmyndighetens kontrollverksamhet avseende införsel för

privat bruk av punktskattepliktig vara finns särskilda bestämmelseri 13 kap.

8 5 Tullmyndighet får medverka i kontrollverksamhet enligt denna lag genom att genomföra kontroll för beskattningsmyndighetens räkning. Härvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 1. 2 kap. 3-8, 14 och 15 55 beträffande transportkontroll, 2. 2 kap. 9-15 55 beträffande lokalkontroll, 3. 3 kap. 1-5 55 beträffande omhändertagande, 4. 4 kap. 1 5 beträffande utövandet av särskilda kontrollbefogenheter, 5. 2 5 andra stycket och 1 kap. 13-16 55 beträffande undantagande av handling m.m., 6. 3 5 tredje stycket beträffande beslutsbehörighet såvitt avser beslut enligt 2, 3 och 4 kap. samt 7. 4 och 5 55 beträffande protokollföring och utfärdande av bevis över verkställighet.

Beträffande tullmyndighets befogenhet att medverka i beskattnings- myndighetens kontrollverksamhet avseende införsel för privat bruk av punktskattepliktig vara finns särskilda bestämmelser i 13 kap.

9 5 Beskattningsmyndigheten får, utöver vad som sägs i 7 5 första stycket och 8 5 första stycket, uppdra åt annan skattemyndighet eller tullmyndighet att fatta beslut för beskattningsmyndighetens räkning i ett visst ärende. Sådant beslut får fattas endast om den andra myndighe- ten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

10 5 Polismyndighet och Kustbevakningen skall på begäran lämna biträde i kontrollverksamhet enligt denna lag.

Behörighet att stoppa transportmedel m.m.

11 5 Anmaning att stanna fordon får ges av tjänsteman vid beskatt- ningsmyndigheten. Sådan anmaning får också ges

1. av tjänsteman vid annan skattemyndighet, om han av beskattnings- myndigheten särskilt förordnats att stanna fordon, när han medverkar i kontrollverksamhet enligt denna lag och

2. av tjänsteman vid tulhnyndighet i hamnar och i gränsnära områden, när han medverkar i kontrollverksamhet enligt denna lag.

Anmaning att stanna fordon får också ges av polisman, som biträder vid beskattningsmyndighetens kontroll enligt denna lag.

Anmaning att stanna fartyg får ges av polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som biträder vid beskattningsmyndighetens kontroll enligt denna lag. Polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen får också om det är uppenbart nödvändigt för punktskattekontrollen inbringa fartyg till hamn.

1 5 Uppgifter som tullmyndighet, polismyndighet eller Kustbevak- ningen förfogar över och som behövs för punktskattekontroll enligt denna lag skall på beskattningsmyndighetens begäran tillhandahållas denna. Om tullmyndighet, polismyndighet eller Kustbevakningen i sin verksamhet påträffar punktskattepliktig vara, som kan antas vara obeskattad, skall myndigheten genast underrätta beskattningsmyndig- heten.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller enligt 2 kap. 1 eller 2 5 eller 3 kap. 1 5 sekretesslagen (1980: 100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen (19801100) och ett utlämnande skulle medföra synner- ligt men för något enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyl- dighet endast om regeringen på ansökan av beskattningsmyndigheten beslutar att uppgiften skall lämnas ut.

2 5 Uppgifter rörande punktskattekontroll, skattebeslag och skatteförverkande som beskattningsmyndigheten förfogar över, skall på begäran lämnas ut till de myndigheter som medverkar i eller biträder vid beskattningsmyndighetens punktskattekontroll enligt denna lag om det behövs för punktskattekontrollverksamheten.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.

11 kap. Omprövning och överklagande m.m Omhändertagande, skattebeslag och kostnadsansvar

1 5 Bestämmelserna i 27och 28 55 förvaltningslagen (19862223) angående omprövning gäller beslut om ]. omhändertagande enligt 9 kap. 3 5 tredje stycket och 13 kap. 6 5 3 och 13 5 5,

2. skattebeslag enligt 13 kap. 7 5 samt

3. kostnadsansvar enligt 9 kap. 3 5 tredje stycket och 13 kap. 6 5 3 och 13 55.

2 5 Beslut som avsesi 1 5 får överklagas hos länsrätt. Härvid gäller bestämmelserna i 23-25 55 förvaltningslagen(19861223).

T ransporttillägg

35 Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. 3-12 55 och över- klagande i 8 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter gäller i tillämpliga delar beslut om transporttillägg.

4 5 Vid tillämpningen av bestämmelsema i 4 och 8 kap. lagen (19842151) om punktskatter och prisregleringsavgifter förstås med

1. beskattningsär det kalenderår under vilket beslutet om transporttil- lägg fattades,

2. skattskyldig den som påförts transporttillägg och

3. beskattningsbeslut beslut om transporttillägg.

5 5 Beslut om transporttillägg får överklagas hos länsrätt.

Övriga beslut

6 5 Beskattningsmyndighetens beslut att uppdra åt annan myndighet att fatta beslut enligt 9 kap. 9 5 eller 13 kap. 2 5 3 får överklagas hos länsrätt.

7 5 Beskattningsmyndighetens beslut, med undantag av vad som stadgas i 2, 5, 6 och 8 55, får inte överklagas.

Omprövning av beslut som fattats av annan myndighet för beskatt- ningsmyndighetens räkning

8 5 Beskattningsmyndigheten skall ompröva beslut även i sådana ärenden där beslut fattats av annan myndighet för beskattningsmyndig- hetens räkning. Beskattningsmyndigheten får dock, efter samråd med den andra myndigheten, besluta att denna myndighet i stället skall ompröva beslutet. Sådant beslut får fattas endast om den andra myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

Beslut enligt första stycket andra meningen får överklagas hos länsrätt.

Företrädare för det allmänna m.m.

9 5 Beskattningsmyndigheten får överklaga länsrätts beslut enligt denna lag.

10 5 Beskattningsmyndigheten är part i länsrätten även i sådant mål, där beslut i första instans fattats av annan myndighet för beskattnings- myndighetens räkning. Beskattningsmyndigheten får dock besluta att

den andra myndigheten skall föra beskattningsmyndighetens talan i målet.

Beskattningsmyndigheten får besluta att annan myndighet som tidigare fört talan i målet även får överklaga länsrättens beslut och härvid föra beskattningsmyndighetens talan.

Beslut enligt första och andra styckena får fattas endast om den andra myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

11 5 Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän förvaltnings- domstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammar- rätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet. Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.

12 5 Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Särskild bestämmelse om enskild part

135 I mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebeslag, skatteförverkande och förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag skall, om ägaren till egendomen inte är känd eller saknar känt hemvist i riket, den som senast irmehade varorna anses vara motpart enligt 10 5 förvaltningsprocesslagen (1971 :291) i stället för ägaren till egendomen.

Agare till egendom får överta talan som förs av den som anses vara motpart enligt första stycket.

12 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen i domstol m.m. Handläggningen i domstol

1 5 Mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, om- händertagande, undantagande av handling, skattebeslag, skatte- förverkande samt förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag skall handläggas skyndsamt.

2 5 Innan beslut om skatteförverkande fattas skall länsrätten försöka delge ägaren till egendomen, även om annan än ägaren anses vara motpart enligt 11 kap. 13 5 första stycket. Härvid skall länsrätten, om ägaren till egendomen inte är känd, utfärda föreläggande i Post och Inrikes tidningar att ägaren skall ge sig till känna senast två månader efter föreläggandet, vid påföljd att frågan annars kan avgöras utan att ägaren beretts tillfälle att yttra sig. Föreläggandet skall innehålla en

beskrivning av egendomen samt övriga omständigheter som kan vara av betydelse för identifiering av ägaren.

Det som enligt första stycket gäller beträffande ägare till egendom gäller även beträffande den som innehar särskild rätt till egendom. Föreläggande behöver dock endast utfärdas om det finns särskild anledning att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen.

3 5 I mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, skattebeslag och förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag får, om det föreligger fara i dröjsmål, domstol förordna rörande saken utan att motparten beretts tillfälle att yttra sig.

4 5 Vid handläggning i länsrätt eller kammarrätt av frågor om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag, skatteförverkande, förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag samt transporttillägg skall muntlig förhandling hållas om enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om detär uppenbart obehövligt. Enskild part skall upplysas om rätten till muntlig förhandling.

Särskilda bestämmelser beträffande undantagande av handling

5 5 Om den enskilde begär det, skall länsrätten i mål om undanta- gande av handling pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

6 5 I mål om undantagande av handling bestämmer länsrätten i fråga om upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.

I fråga om upptagning som avses i första stycket får länsrätten besluta om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att en upptagning som skall undantas fi'ån granskning inte skall bli tillgänglig för beskattningsmyn- digheten.

Särskild bestämmelse beträffande skattebeslag

7 5 Då länsrätt fattar beslut om skattebeslag eller fastställer verkställt skattebeslag skall domstolen utsätta den tid inom vilken ansökan om skatteförverkande skall göras. Tiden får inte sättas längre än vad som är nödvändigt.

Om den utsatta tiden är otillräcklig får länsrätten medge förlängning. Framställning om förlängning skall göras före den utsatta tidens utgång.

Om ansökan om skatteförverkande inte inkommer inom den utsatta tiden eller medgiven förlängning är beslutet om skattebeslag förfallet.

8 5 En domstol får, om det föreligger särskilda skäl och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part, flytta över mål om transportkontroll på enskild plats, lokalkontroll, omhändertagande, skattebeslag, skatteförverkande samt förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag till annan domstol. I fråga om överlämnande av mål skall samråd mellan domstolarna ske på lämpligt sätt. Råder olika meningar huruvida målet skall överlämnas förfaller frågan.

13 kap. Punktskattekontroll m.m. beträffande införsel för privat bruk av punktskattepliktig vara

Allmänna bestämmelser

1 5 Då punktskattekontrollverksamhet avser införsel för privat bruk av punktskattepliktig vara får beskattningsmyndigheten använda befogenheter eller fatta beslut enligt denna lag endast i den utsträckning behörighet följer av detta kapitel. Vidare har den enskilde endast de skyldigheter enligt denna lag som anges i kapitlet.

I 1 kap. 1-8 55 finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde m.m. och i 1 kap. 9-12 55 om gränsdragningen mellan införsel för yrkesmässig användning och införsel för privat bruk. I 7 kap. finns bestämmelser om straff, i 8 kap. om ansvar för kostnader m.m. och i 1 1 kap. om omprövning och överklagande.

Bestämmelsemai 1 kap. 13-16 55 och i 9 kap. 2 5 om undantagan- de av handling m.m., i 10 kap. om utlämnande av uppgifter och i 12 kap. om handläggning i domstol gäller i tillämpliga delar även beträffande införsel för privat bruk av punktskattepliktig vara.

Såvitt avser uppgifter rörande införsel för privat bruk gäller bestämmelserna i 5 kap. i tillämpliga delar med undantag för det som stadgas i 5 kap. 7, 10 och 11 55 samt 8 5 såvitt avser transportkontroll- brott och transportkontrollförseelse.

2 5 Vid kontrollverksamhet enligt detta kapitel gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 9 kap. om 1. protokollföring och utfärdande av bevis över verkställighet i 4 och 5 %. 2. beskattningsmyndighetens rätt att uppdra åt annan myndighet att fatta beslut i 9 5, 3. polismyndighets och Kustbevakningens biträde i 10 5 samt 4. anmaning att stanna i 11 5.

3 5 Annan skattemyndighet får medverka i kontrollverksamheten enligt detta kapitel genom att genomföra kontroller för beskattnings- myndighetens räkning. Härvid har myndigheten samma befogenheter som beskattningsmyndigheten.

4 5 Tullmyndighet får medverka i kontrollverksamhet enligt detta kapitel genom att genomföra kontroller för beskattningsmyndighetens räkning. Härvid har myndigheten samma befogenheter som beskatt- ningsmyndigheten.

5 5 De förutsättningar som enligt 1 och 2 55 gäller för beskattnings- myndighetens kontroller gäller även för kontroller som genomförs med stöd av 3 och 4 55.

Särskilda bestämmelser beträffande införsel för privat bruk av alkoholvara eller tobaksvara

6 5 Beträffande införsel för privat bruk av alkoholvara eller tobaksvara gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om

1. transportkontroll i 2 kap. 3 5 första meningen, 4-6, 8 och 14 åå.

2. omhändertagande i 3 kap. 1 5 första och tredje styckena, 2 5 första stycket, 3 5 1 och 3 samt 4, 5 och 12 55 och

3. beslutsbehörighet i 9 kap. 3 5 tredje stycket.

7 5 Beskattningsmyndigheten får besluta om skattebeslag av påträffad alkoholvara eller tobaksvara med emballage, behållare eller annat förvaringsmaterial, om det inte framgår att punktskatt beträffan- de varan är betalad i Sverige. Härvid gäller i tillämpliga delar 3 kap. 6 5 andra stycket, 12 5, 13 5 första stycket första och andra meningarna och tredje stycket samt 14 5.

Ett beslut om skattebeslag får avse ett värde som överstiger det värde som anges i 8 5 andra stycket.

Då beskattningsmyndigheten fattar beslut om skattebeslag enligt första stycket skall myndigheten utsätta den tid inom vilken punktskat- ten skall betalas. Om den utsatta tiden inte är tillräcklig får beskatt- ningsmyndigheten medge förlängning. Framställning om förlängning skall göras före den utsatta tidens utgång.

8 5 Länsrätten får på ansökan av beskattningsmyndigheten besluta att alkoholvara eller tobaksvara med emballage, behållare eller annat förvaringsmaterial som är föremål för skattebeslag enligt 7 5 skall skatteförverkas om punktskatt beträffande varan inte har betalats inom den tid som angivits i beslutet om skattebeslag. Beslut om skatteförver- kande får dock inte fattas om sådant hinder för skatteförverkande som anges i 3 kap. 9 5 föreligger.

Ett beslut om skatteförverkande får avse egendom motsvarande värdet av den punktskatt som beräknas belöpa på varan samt de avgifter som framgår av 6 och 7 55 lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen. Värdet får jämkas i enlighet med bestämmelsen i 3 kap. 7 5 andra stycket.

9 5 Sedan beslut om skatteförverkande vunnit laga kraft skall egendomen försäljas genom beskattningsmyndighetens försorg. Försäljningsintäktema skall användas för att betala det värde enligt 8 5 andra stycket för vilket skatteförverkande gjorts och i denna del tillfalla staten. Om egendom är av sådan kvalitet att den inte kan sälj as får den i stället förstöras.

Overskjutande intäkter vid försäljning skall utges till den vars egendom skatteförverkats. Overskjutande intäkter som inte kunnat utges till den vars egendom skatteförverkats skall återbetalas till den som erlagt kostnadsersättning enligt 8 kap. 1 eller 2 5 avseende de kostnader som denne erlagt. Om flera erlagt kostnadsersättning skall var och en erhålla återbetalning i proportion till den kostnadsersättning han erlagt. Intäkter som inte har kunnat utges eller återbetalas inom ett år från försäljningen tillfaller staten.

10 5 Tullmyndigheten får fatta beslut om skattebeslag m.m. enligt 7 5 för beskattningsmyndighetens räkning.

11 5 På bemannad tullplats får tulhnyndighet i syfte att kontrollera införsel för privat bruk av alkoholvara eller tobaksvara 1. anmana person att stanna, 2. undersöka väska och annat handresgods och 3. företa kroppsvisitation om det finns synnerliga skäl att anta att en i Sverige obeskattad punktskattepliktig vara döljs i den kontrollerades klädedräkt.

Kontroll enligt första stycket får inte utformas på sådant sätt att urvalet av vad och vem som kontrolleras sker slumpmässigt.

12 5 Bevis över verkställighet av kroppsvisitation skall utfärdas 1. om den undersökte begär det, 2. om vara eller handling som påträffats vid undersökningen omhänder- tas eller 3. om beslut om skattebeslag fattas beträffande punktskattepliktig vara som påträffats vid undersökningen.

Beviset skall överlämnas till den som undersökts.

Särskilda bestämmelser beträffande införsel för privat bruk av mineraloljeprodukt

13 5 Beträffande införsel för privat bruk av mineraloljeprodukt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om

1. transportkontroll i 2 kap. 3-6, 8, 14 och 15 55,

2. omhändertagande i 3 kap. 1 5 första och tredje styckena, 2 5 första stycket, 3 5 1 och 3 samt 4, 5 och 12 55,

3. förtida försäljning i 3 kap. 14 5,

4. lösen i 3 kap. 15 5och

5. beslutsbehörighet i 9 kap. 1 och 3 55.

14 5 Beslut om skattebeslag av punktskattepliktig vara med emballa- ge, behållare eller annat förvaringsmaterial samt transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel, som använts för transport av varan, får fattas om det inte framgår att punktskatt är betalad i Sverige. Bestämmelserna i 3 kap. 6 5 andra och tredje stycket samt 12-14 55 gäller i tillämpliga delar sådant skattebeslag.

15 5 Punktskattepliktig vara får, tillsammans med emballage, behållare eller annat förvaringsmaterial, förklaras skatteförverkad om det inte framgår att punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige. Transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel får för- verkas i den utsträckning som anges i 3 kap. 8 5 andra stycket. Bestämmelserna i 3 kap. 7 5 första stycket 1 och 3 samt andra stycket, 8 5 tredje stycket, 9-12 samt 15 - 17 55 gäller i tillämpliga delar sådant skatteförverkande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Genom lagen upphävs lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineral- oljeprodukter, alkohol och tobak. Den upphävda lagen gäller dock i fråga om kontrollåtgärd som har påbörjats före ikraftträdandet av denna lag samt i fråga om ärende om transporttillägg hänförligt till kontrollåtgärd som har påbörjats före ikraftträdandet.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:94) om polis- register m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1965:94) om polisregister m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 51

Utdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister skall meddelas, när framställning därom görs av

1. justiekanslem, riksdagens om- budsmän, rikspolisstyrelsen, den centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, länsrätt, polismyn- dighet, allmän åklagare eller Al- koholinspektionen;

1. justiekanslem, riksdagens om- budsmän, rikspolisstyrelsen, den centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, länsrätt, polismyn- dighet, allmän åklagare, Alko- holinspektionen eller Skattemyn— digheten i Dalarnas län;

2. annan myndighet, om och i den mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd därtill; 3. enskild, om han behöver utdraget för att ta till vara sin rätt i främmande stat, för att få tillstånd att inresa, vistas, bosätta sig eller arbeta i främmande stat eller för att pröva fråga om anstälhiing eller uppdrag i verksamhet, som avser vård eller som är av betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggandet eller beivrandet av brott, och regeringen i förordning medgivit att utdrag eller upplysning lämnas för sådant ändamål eller, i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysning meddelas.

Regeringen kan förordna att en myndighet som avses i första stycket får ha terminalåtkomst till polisregister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

1 Senaste lydelse 1994: 1743.

3. Förslag till Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (197 1 1291)

Härigenom föreskrivs att 34 5 förvaltningsprocesslagen (197lz291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 51

Mot beslut, som ej innebär att målet avgöres, får talan föras endast i samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när rätten l. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning,

2. avvisat ombud eller biträde,

3. förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande,

4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse in- för rätten och underlåtenheten att iakttaga föreläggandet kan medföra särskild påföljd för honom,

5. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta före- läggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försum- melse eller tredska,

6. förordnat angående undersökning eller omhändertagande av person eller egendom eller om annan liknande åtgärd,

7. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 7 i fråga som gäller rätts- hjälp enligt rättshjälpslagen (19721429) eller

9. beslutat i fråga om förläng- ning av tidsfrist enligt 7 5 första stycket lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

' Senaste lydelse 198921001.

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 7 i fråga som gäller rätts- hjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429),

9. beslutat i fråga om förläng- ning av tidsfrist enligt 7 5 första stycket lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter eller 10. beslutat i fråga om tidsfrist enligt 12 kap. 7 5 eller 13 kap.

7 5 tredje stycket lagen (1998:000) om punktskattekon-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

troll m.m. avseende alkoholva- ror, tobaksvaror och mineral- oljeprodukter.

Mot beslut,varigenom mål återförvisas till lägre instans, får talan föras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på målets utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

4. Förslag till Förordning om ändring i fartygsregisterförordningen (1975 1927)

Härigenom föreskrivs i fråga om fartygsregisterförordningen (19751927) att det i 1 kap. skall införas en ny paragraf, 5 a 5, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 a 5

Skattemyndigheten i Dalarnas län får ha terminalåtkomst till skeppsregistret och båtregistret vad avser uppgifter om ]. beteckningar på skepp eller båtar och

2. namn, person— eller oganisa- tionsnummer samt adressuppgif- ter avseende ägare och redare till skepp eller båtar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

5. Förslag till Förordning om ändring i körkortsförord- ningen (19772722)

Härigenom föreskrivs i fråga om körkortsförordningen (19771722) att det skall införas en ny paragraf, 93 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

93a5

Skattemyndigheten i Dalarnas län får ha terminalåtkomst till körkortsregistrets identitetsupp-

gifter.

Denna lagträder i kraft den 1 juli 1998.

6. Förslag till Förordning om ändring i bötesverk- ställighetsförordningen (1979: 1 97)

Härigenom föreskrivs att 2 5 bötesverkställighetsförordningen (19791197) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 & F örskottsbetalning av böter sker F örskottsbetalning av böter sker till polismyndighet eller, i mål 1. till polismyndighet, varmed tullverket tar befattning, 2. till tullmyndighet, i mål var— till tullmyndighet. med tullverket tar befattning eller 3. till Skattemyndigheten i Dal- arnas län såvitt avser brott enligt 7 kap. lagen (1998:000) om punktskattekontroll m.m. avse- ende alkoholvaror, tobakvaror och mineraloljeprodukter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:395) om Kustbevak- ningens medverkan vid polisiär övervakning att det skall införas en ny paragraf, 2 a 5, med följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a 5 Om det föreligger misstanke att brott enligt 7 kap. lagen (1998:000) om punktskattekon- troll m.m. avseende alkoholvar- or, tobaksvaror och mineral- oljeprodukter har begåtts, har tjänsteman vid Kustbevakningen de befogenheter som anges i 2 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 9 5 lagen (1994:1563) om tobaksSkatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 51

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 5 eller den som i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 13 eller 14 5, '

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 5,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16 5,

5. i annat fall än som avses i 1-3, 5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sveri- i ett annat EG-land förvärvar ge för in eller tar emot skatte- punktskattepliktiga varor genom pliktiga varor, om varorna skall ett bindade överlåtelseavtal som

användas för annat än privat gäller vid den tidpunkt skattskyl— bruk, digheten inträder. om varorna förs in till Sverige och här skall

användas för annat än ;privat bruk eller

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor.

Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 31 a 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

1 Senaste lydelse 19951612.

9. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 8 5 lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 5' Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som 1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 5 eller den som i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor, 2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 12 och 13 55, 3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 5, 4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 15 5, 5. i annat fall än som avses i 1-3, 5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG—land till Sveri- i ett annat EG-land förvärvar ge för in eller tar emot skatte- punktskattepliktiga varor genom pliktiga varor, om varorna skall ett bindade överlåtelseavtal som användas för annat än privat gäller vid den tidpunkt skattskyl- bruk, digheten inträder, om varorna

förs in till Sverige och här skall användas för annat än privat

bruk,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor, 7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol.

Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 31 a 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

* Senaste lydelse 19951613.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkohol- drycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen

Härmed föreskrivs beträffande lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen dels att 9 5 skall upphöra att gälla, dels att 4, 5, 7, 8 och 10 55 skall ha följande lydelse, dels att det skall införas sex nya paragrafer, ll - 16 55, med följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

45]

Den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag skall vid införseln anmäla detta till Skattemyndigheten i Dalarnas län (beskattningsmyn— digheten). Beskattningsmyndig- heten beslutar om den skatt som skall betalas för varje skatteplik- tig införsel. Skatten skall betalas

Den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag skall vid införseln självmant deklarera detta. Deklarationen skall lämnas på heder och sam- vete. Om införseln görs på be- mannad tullplats skall deklara- tionen lämnas till tulltjänsteman. Om införseln görs på annan

senast två veckor efter dagen för plats skall deklarationen lämnas detta beslut. Skatten betalas ge- nom insättning på ett särskilt konto. Betalningen anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda kontot.

Tullverket skall för beskatt- ningsmyndighetens räkning ta emot anmälan som avses i första stycket när införseln sker där bemannad tullplats/inns.

* Senaste lydelse 19961966.

till Skattemyndigheten i Dalar— nas län (beskattningsmyndighet- en). Deklaration som lämnas till beskattningsmyndigheten skall ha inkommit senast sju dagar efer det att införseln gjordes. Punktskatten skall betalas samtidigt som deklaration läm- nas enligt första stycket. Har deklaration lämnats till tulltjän- steman på bemannad tullplats skall T ullverket, för beskatt-

ningsmyndighetens räkning,

Nuvarande lydelse

På annan plats skall T ullver— ket där det är möjligt se till att anmälan kan lämnas på annat sätt. Tullverket skall i sådana fall vidarebefordra anmälan till beskattningsmyndigheten.

Har anmälan skett enligt and- ra stycket skall Tullverket för beskattningsmyndighetens räk— ning besluta om skatten och får i samband därmed uppbära skat- ten, samt vidta nödvändig skatte- kontroll.

Föreslagen lydelse

besluta om och uppbära skatten. I annat fall skall skatten betalas genom insättning på ett särskilt konto. Betalning anses i sådant fall ha gjorts den dag då den har bokförts på det sårsla'lda kontot.

55'

Den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag skall, när inresan sker där bemannad tullplatsfinns, anmä- la detta till Tullverket vid inför— seln. Sker införseln på annan plats skall anmälan ändå lämnas till Tullverket om sådan möjlig- het tillhandahålls av verket. I annat fall skall anmälan om in- förseln lämnas till beskattnings- myndigheten senast tre dagar efter införseln.

' Senaste lydelse 19963704.

Har deklaration lämnats i den ordning som anges i 4 5, anses beskattningsbeslut ha fattats i enlighet med deklarationen.

Om deklaration inte har läm- nats i den ordning som anges i 4 5, anses skatten ha bestämts genom beskattningsbeslut till 0 kronor. Kommer deklaration in till beskattningsmyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslutet i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om omprövnings— beslut inte har meddelats dess- förinnan.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

75'

Har resande vid fullgörande av anmälningsskyldighet enligt den- na lag lämnat uppgift som be- finns oriktig, skall en särskild avgift påföras honom. Avgiften är femtio procent av det skattebe- lopp som inte skulle ha påförts honom om den oriktiga uppgif- ten hade godtagits.

Har resande fört in vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag utan att anmäla detta, skall en särskild avgift påföras honom. Avgiften är femtio pro- cent av den skatt som påförs ho- nom.

Beskattningsmyndigheten skall påföra särskild avgift enligt 7 5. I fall där den oriktiga uppgiften lämnats i anmälan direkt till Tullverket eller det vid kontroll som Tullverket företagit framkommit att anmälan inte lämnats skall Tullverket påföra särskild avgift.

] Senaste lydelse 19962704. 2 Senaste lydelse 19962704.

Har resande vid fullgörande av deklarationsskyldighet enligt 4 5 första stycket lämnat uppgift som befinns oriktigt skall en särskild avgift påföras honom. Avgiften är fvrtio procent av det skattebe- lopp som inte skulle ha påförts honom om den oriktiga uppgif- ten hade godtagits.

Har resande fört in vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag utan att deklarera det- ta, skall en särskild avgift påfö- ras honom. Avgiften är fyrtio procent av den skatt som påförs honom.

852

Beskattningsmyndigheten skall påföra särskild avgift enligt 7 5. I fall där den oriktiga uppgiften lämnats i deklaration direkt till Tullverket eller det vid kontroll som Tullverket företagit fram- kommit att deklaration inte läm- nats skall Tullverket för beskatt- ningsmyndighetens räkning på- föra särskild avgift.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 &

Beslut enligt denna lag får över- klagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd

Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. 3 - 12 55 lagen (1984: 151) om punktskatter och

krävs vid överklagande till kam- prisregleringsavgifter gäller i marrätten.

Överklagas beslut enligt denna lag förs det allmännas

talan av beskattningsmyndighe- ten.

tillämpliga delar beslut enligt denna lag. Beskattningsmyndigheten skall ompröva beslut enligt den— na lag även i sådana ärenden där beslut fattats av tullmyndig- het för beskattningsmyndighe- tens räkning. Beskattningsmyn- digheten får dock, efter samråd med tullrnyndigheten, besluta att denna myndighet i stället skall ompröva beslutet. Sådant beslut får dock fattas endast om den andra myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

115

Beslut enligt denna lag får över- klagas hos länsrätten i Dalarnas län. Härvid gäller bestämmelser- na i 8 kap. lagen (1984:/51) om punktskatter och prisreglerings-

avgifter. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam- marrätten.

125

Beskattningsmyndigheten får överklaga länsrätts beslut enligt denna lag.

135

1 Senaste lydelse enligt prop. 1996/97:116.

Beskattningsmyndigheten är part i länsrätten även i sådant mål, där beslut i första instans fattats

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

av tullmyndighet för beskatt- ningsmyndighetens räkning. Be- skattningsmyndigheten får dock besluta att tullmyndigheten skall föra beskattningsmyndighetens talan i målet.

Beskattningsmyndigheten får besluta att tullmyndighet som tidigare fört talan i målet även får överklaga länsrättens beslut och härvid föra beskattnings- myndighetens talan.

Beslut enligt första och andra styckena får fattas endast om tullmyndigheten medger det och det inte innebär avsevärd olä- genhet för enskild.

145

Riksskatteverket får överta upp- giften att i allmän förvaltnings- domstol föra det allmännas talan i visst ärende eller viss grupp av ärenden.

Riksskatteverket får överkla- ga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det allmän- nas talan i målet.

Riksskatteverket för det all- männas talan i Regeringsrätten.

155

Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om sär- skild avgift skall muntlig förhandling hållas om enskild part begär det. Muntlig förhand- ling behöver dock inte hållas om det inte finns anledning att anta att avgift kommer att tas ut. En- skild part skall upplysas om rät- ten till muntlig förhandling.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 59 En domstol får, om det förelig- ger särskilda skäl och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part, flytta över mål enligt denna lag till annan dom- stol.

Ifråga om överlämnande av mål skall samråd mellan dom- stolarna ske på lämpligt sätt. Råder olika meningar huruvida målet skall överlämnas förfaller

frågan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Tidigare bestämmelser skall dock tillämpas beträffande införsel som gjorts innan lagen träder i kraft.

11. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1994:1776) om skatt på energi dels att 4 kap. 1 & samt 10 kap. 9 och 10 && skall ha följande lydelse, dels att deti 10 kap. skall införas fyra nya paragrafer, 10 a - 10 d åå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4ka. lå?

Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skatt- skyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a & är

1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som

godkänts som upplagshavare enligt 3 &,

2. varumottagare som avses i 6 eller 7 &,

3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 5,

4. den som i annat fall än som 4. den som i annat fall än som avses i 1-3 från ett annat EG- avses i 1-3 i ett annat EG—land

land till Sverige för in eller tar förvärvar punktskattepliktigt

emot leverans av bränsle, om bränsle genom ett bindande bränslet skall användas för annat överlåtelseavtal som gäller vid

än privat ändamål, den tidpunkt Skattskyldigheten inträder, om bränslet förs in till Sverige och här skall användas för annat än privat ändamål,

5. den som från ett annat EG-land, säljer och levererar bränsle till en köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 g»,

6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje land, 7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp och

] Senaste lydelse 1995:1525.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som angesi 11 5.

Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betaltats enligt 2 kap. l & första stycket 3 a, och som förbrukas i skepp, när skeppet används för privat ändamål.

Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige 1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget eller luftfartyget under transporten, eller 2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 &.

Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten.

10 kap. 9 ä'

Tillsynen över eferlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel skall vad avser motordrivna for- don utövas av polismyndigheter— na samt av tullmyndigheterna vad avser gränskontroll.

Kustbevakningen skall utöva tillsynen av båtar. Polismyndig- heterna skall dock utöva sådan tillsyn inom områden som inte övervakas av Kustbevakningen.

1 Senaste lydelse 19951912.

Beskattningsmyndigheten skall utföra punktskattekontroller be- träffande användningen av märkta mineraloljeprodukter. Myndigheten får härvid under- söka transportmedels bränsle— tank och andra utrymmen där det kan antas att mineraloljepro- dukter förvaras. Myndigheten får också eftersöka och granska de handlingar som behövs för kon- trollen och ta prov på mineral- oljeprodukter. För uttagna prov utges ingen ersättning.

Beskattningsmyndigheten får vid kontroll enligt första stycket öppna låsta eller på annat sätt tillslutna utrymmen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 & För kontroll av efterlevnaden av Förare är skyldig att stanna på bestämmelserna i detta kapitel har polismyndighetema och and- ra tillsynsmyndigheter rätt att få tillträde till låsta utrymmen i fordon och båtar. Myndigheter— na har rätt att få de upplysning- ar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersättning.

anmaning som ges av tjänsteman vid beskattningsmyndigheten, annan skattemyndighet, polis— myndighet eller tullmyndighet.

Befälhavare på båt är skyldig att stanna på anmaning som ges av polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen.

Förare eller befälhavare på båt är vid kontroll enligt 9 5 skyldig att på beskattningsmyn- dighetens begäran legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet.

Förare eller befälhavare på båt är vid kontroll enligt 9 39 skyldig att öppna låsta eller på annat sätt tillslutna utrymmen.

10a55'

Enskild har rätt att begära att handling skall undantas från granskning som görs med stöd av 9 5. Härvid gäller bestämmel- serna i 3 kap. 15 -15 dåé' lagen (] 984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

] Ob 59

Annan skattemyndighet, polis- myndighet, tullmyndighet och Kustbevakningen får medverka i beskattningsmyndighetens kon- trollverksamhet enligt detta kapi- tel genom att utföra kontroller för beskattningsmyndighetens räk- ning. Härvid har myndigheterna de befogenheter som anges i 9 59 och enskild de skyldigheter och rättigheter som anges i 10 och

10 a 55.

I Oc 59 Anmaning att stanna fordon får ges av tjänsteman vid beskatt- ningsmyndigheten. Sådan anma— ning får också ges ]. av tjänsteman vid annan skat— temyndighet, om han av beskatt- ningsmyndigheten särskilt för- ordnats att stanna fordon, när han medverkar i kontrollverksam- het enligt detta kapitel, 2. av polisman när han medver- kar i kontrollverksamhet enligt detta kapitel och 3. av tjänsteman vid tullmyndig- het i hamnar och på gränsnära områden när han medverkar i kontrollverksamhet enligt detta kapitel.

Anmaning att stanna båt får ges av polisman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, när han medverkar i beskattningsmyndig— hetens kontrollverksamhet enligt detta kapitel. Polisman eller tjänsteman vid Kustbevak ningen får också om det är uppenbart nödvändigt för punktskattekon- trollen inbringa fartyg till hamn.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

[Od 5

Den som av uppsåt eller grov oaktsamhet bryter mot skyldighet att stanna på anmaning enligt 10 59 första stycket döms till dagsböter. Ansvar skall dock inte ådömas om den tjänsteman som givit anmaningen inte varit be- hörig härtill enligt 10 5.

Den som bryter mot skyldig- het att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet enligt 10 5? andra styck- et döms till penningböter. Ansvar skall dock inte ådömas om be- skattningsmyndigheten genast kunnat fastställa den tillfrågades identitet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Tidigare bestämmelser gäller dock beträffande de kontrollåtgärder som påbörjats innan lagen träddeikraft.

12. Förslag till Lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 7 5 lagen (19961701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75

För kontroll av att anmälnings- skyldigheten enligt denna lag, eller enligt lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkolholdiycker och tobaksva— ror från ett land som är medlem i Europeiska unionen, fullgjorts riktigt och fullständigt, samt för

För kontroll av att anmälnings- skyldigheten enligt denna lag fullgjorts riktigt och fullständigt, samt för kontroll av att gällande villkor för in- eller utförsel av sådana varor som anges i 3 & 1 och 3 - 12 uppfyllts, får en tull- tjänsteman undersöka

kontroll av att gällande villkor för in- eller utförsel av sådana varor som anges i 3 & 1 och 3 - 12 uppfyllts, får en tulltjänste- man undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land, 2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 & första stycket 2.

Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i lagen (l960:418) om straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Tidigare bestämmelser gäller dock beträffande införsel som gjorts innan lagen trädde i kraft.

13. Beträffande lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter

Vi föreslår en ändring i 1 kap. 2 & LPP som tar sikte på punktskatte— kontrollverksamheten. Denna bestämmelse gäller lagens tillämp- ningsområde och den föreslagna ändringen är endast av formell karaktär. Förslaget om ändringar i LPP återfinns därför i sin helhet i del B (författningsförslag 15).

Del B

Författningsförslag beträffande identitetskontroll och tillfällig handel

14. Förslag till Lag om särskild skattekontroll beträffande tillfällig handel

Härigenom föreskrivs följ ande.

1 & Med tillfällig handel avses i denna lag sådan handel som omfattas av lagen (1990: 1 183) om tillfällig försäljning.

Med upplåtelsetilljälle avses varje tillfälle då viss plats upplåts till viss person för tillfällig försäljning.

Skyldigheter vid upplåtelse av plats

2 5 Den som upplåter plats för tillfällig handel är skyldig att före det att upplåtelse sker kontrollera huruvida den som önskar få plats upplåten till sig är innehavare av F-skattsedel. Upplåtaren är vidare skyldig att infordra en kopia av befmtlig F-skattsedel samt att i de fall F-skattsedel inte finns föra anteckningar om platshyrarens och i förekommande fall dennes företrädares namn, personnummer, adress och telefonnummer. Ar platsuthyraren en juridisk person skall även firma och organisationsnummer antecknas.

Uppgifter som inhämtats med stöd av första stycket skall bevaras i sju kalenderår efter det kalenderår upplåtelsen skedde.

3 5 Den som upplåter plats för tillfällig handel är skyldig att på begäran av skattemyndigheten lämna sådana uppgifter som han enligt 2 & är skyldig att inhämta och bevara.

Revision 45 Skattemyndigheten får besluta om revision hos den som har eller kan antas ha upplåtit plats för tillfällig handel för att kontrollera att han fullgjort sina skyldigheter enligt 2 &.

Revision enligt första stycket får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976: 125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (19791141) och hos annan juridisk person än dödsbo.

I övrigt gäller bestämmelserna i 3 kap. 6 samt 9 - 14 c && taxeringslagen (1990z324) i tillämpliga delar.

Identifieringsbesök m.m.

5 & Skattemyndigheten får i syfte att identifiera enskild som kan antas bedriva tillfällig handel besluta om identifieringsbesök. Myndigheten får vid ett sådant besök kontrollera innehav av F- skattsedel och ställa frågor om verksamheten.

6 5 Vid skattemyndighetens identifieringsbesök är person som befinner sig på platsen skyldig att på skattemyndighetens begäran legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet samt i förekommande fall förete F-skattsedel.

Skyldighet att identifiera sig åvilar endast person som på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med den kontrollerade verk- samheten att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för skattekontrollen.

Protokollföring och bevis över verkställighet

7 & Protokoll skall föras över identifieringsbesök. Av protokollet skall framgå var besöket avlagts, vilka som var närvarande vid besöket, när besöket påbörjades och avslutade, samt annat av betydelse som förekommit vid besöket.

PPP!—

Platsupplåtares kontrollavgift

8 5 Om den som upplåter plats för tillfällig handel inte fullgjort skyldighet enligt 2 & skall skattemyndigheten påföra honom en särskild avgift (platsupplåtares kontrollavgift) med 1 000 kr.

Platsupplåtares kontrollavgift får tas ut för varje upplåtelsetillfälle där skyldighet enligt 2 & inte fullgjorts.

9 & Platsupplåtares kontrollavgift får efterges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut dem.

Bestämmelsen om eftergili'fskall beaktas även om yrkande härom inte har framställts.

10 & Platsupplåtares kontrollavgift påförs enligt skattebetalnings- lagen (1997:000).

Lagen (1978z880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter är tillämplig beträffande platsupplåtares kontrollavgift.

Behörighet att fatta beslut m.m.

11 5 Beslut enligt denna lag fattas av skattemyndigheten i det län där den tillfälliga handel bedrivs eller har bedrivits även om den enskilde handlaren har hemvist i ett annat län.

Revision enligt 4 & och identifieringsbesök enligt 5 & genomförs av den skattemyndighet som anges i första stycket.

12 & Skattemyndighet som anges i 11 & första stycket får uppdra åt annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

Omprövning m.m.

135 Vid omprövning av beslut om platsupplåtares kontrollavgift gäller bestämmelserna i 27 och 28 && förvaltningslagen (1986z223).

145 Skattemyndighet som anges i 11 & första stycket skall ompröva beslut om platsupplåtares kontrollavgift även i sådana ärenden där beslut fattats av annan skattemyndighet som erhållit uppdrag enligt 12 &. Skattemyndigheten får dock, efter samråd med den andra myndigheten, besluta att denna myndighet i stället skall ompröva beslutet. Sådant beslut får fattas endast om den andra myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

Överklagande m.m.

15 5 Beslut om platsupplåtares kontrollavgift samt beslut enligt 12 & första meningen och 14 & andra meningen får överklagas hos länsrätt. Härvid gäller bestämmelserna i 23-25 && förvaltningslagen. Ovriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte

överklagas.

165 Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om platsupplåtares kontrollavgift skall muntlig förhandling hållas om enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas

om det inte finns anledning att anta att avgift kommer att tas ut. Enskild part skall upplysas om rätten till muntlig förhandling.

Företrädare för det allmänna m.m.

17 & Skattemyndighet som anges i ll & första stycket får uppdra åt annan skattemyndighet att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Ett sådant ärende får ges endast om den andra myndigheten medger det och det inte innebär avsevärd olägenhet för enskild.

18 & Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän domstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet. Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndig- het att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.

19 & Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Straff

205 Den som bryter mot skyldighet enligt 6 & dömes till penning- böter. Ansvar skall dock inte ådömas om skattemyndigheten genast kunnat fastställa den tillfrågades identitet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

15. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter dels att 1 kap. 2 & och 3 kap. 6 5 skall ha följande lydelse, dels att det i 3 kap. skall införas en ny paragraf, 6 a &, och att det i 9 kap. skall införas en ny paragraf, 3 a &, av följande lydelse, dels att det skall införas en rubrik närmast före 3 kap. 6 a & med lydelsen Skyldighet att identifiera sig, dels att det skall införas en rubrik närmast för 9 kap. 3 a 5 med

lydelsen Straff

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, fordonsskatt, växtförädlingsav- gift, tillfällig fönnögenhetsskatt, miljöavgift och skatt på alko- holdrycker och tobaksvaror en- ligt vad som föreskrivs i lagen (19721435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (19731601), utsädeslagen (19761298) och lagen (l986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäk- ringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, fordons- skattelagen (19881327), lagen (19901613) om miljöavgifter på utsläpp av kväveoxider vid en- ergiproduktion samt lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen.

] Senaste lydelse 199411786.

Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, fordonsskatt, växtförädlingsav- gift, tillfällig fönnögenhetsskatt, miljöavgift, skatt på alkohol- drycker och tobaksvaror samt särskild avgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskatte- lagen (1973:601), utsädeslagen (19761298), lagen (l986:1225) om tillfällig fönnögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, under- stödsföreningar och pensions- stiftelser, fordonsskattelagen (l988t327), lagen (19902613) om miljöavgift på utsläpp av kväve- oxider vid energiproduktion, lagen (1994:1565) om beskatt— ning av privatinförsel av alko- holdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europe— iska unionen.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 3 kap. 17 & taxeringslagen (1990:324) om utlämnande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

3ka. 6?

Föreslagen lydelse

Vissa bestämmelseri lagen gäl- ler även för särskild avgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1998:000) om punktskattekon— troll m.m. avseende alkohol— varor, tobaksvaror och mineral- oljeprodukter.

&

Bestämmelsema i 3 kap. 16 -

17 && taxeringslagen (19901324) om utlämnande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskattnings- myndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått

ut.

6a5

* Senaste lydelse 1990331.

Vid beskattningsmyndighetens besök i samband med skattekon- troll är person som befinner sig på platsen skyldig att på beskatt nin gsmyndi ghetens begäran legi ti- mera sigeller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Skyldighet att identijiera sig åvilar endast person som på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för skatte— kontrollen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 3a 5 Den som bryter mot skyldighet enligt 3 kap. 6 a 59 dömes till penningböter. Ansvar skall dock inte ådömas om beskattnings- myndigheten genast kunnat fast- ställa den tillfrågades identitet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

16. Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen

(1990324)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990z324) att det i 3 kap. skall införas en ny paragraf, 6 &, och att det i 7 kap. skall införas en ny paragraf, 2 a &, av följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. 6 39

Vid skattemyndighetens besök i samband med skattekontroll är person som befinner sig på platsen skyldig att på skattemyn- dighetens begäran legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet.

Skyldighet att identifera sig åvilar endast person som på skä— lig grund kan antas ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom om hans identitet kan vara av bety- delse för skattekontrollen.

7 kap.

2a

Denna lag träder i kraft 1 juli 1998.

59. Den som bryter mot skyldighet

enligt 3 kap. 6 & dömes till pen— ningböter. Ansvar skall dock inte ådömas om skattemyndigheten genast kunnat fastställa den till- frågades identitet.

17. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att l 5 lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l ål

Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i

1. kupongskattelagen (1970:624),

2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

3. fordonsskattelagen (19881327),

4. taxeringslagen (1990:324),

5. lagen (199lz59l) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

6. skattebetalningslagen 6. skattebetalningslagen ( 1997:000). (1997:000) samt 7. lagen (1998.'000) om sär- sla'ld skattekontroll beträffande tillfällig handel.

Lagen tillämpas även vid revision enligt tullagen (1994:1550) och för kontroll av att föreläggande enligt lagen (1990:325) om självde- klaration och kontrolluppgifter eller 69 & tullagen fullgjorts riktigt och fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

l'Lydelse enligt prop. 1996/97:100.

18. Förslag till Lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:000)1

Härigenom föreskrivs i fråga skattebetalningslagen (1997:000) dels att det i 14 kap. skall införas en ny paragraf, 5 a & och att det i 23 kap. skall införas en ny paragraf, 2 a &, av följande lydelse,

dels att det skall införas en rubrik nämiast framför 14 kap. 5 a & med lydelsen Skyldighet att identifiera sig, dels att det skall införas en rubrik närmast framför 23 kap. 2 a 5 med

lydelsen Straff. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 kap. 5 a 59

Vid skattemyndighetens besök i samband med skattekontroll är person som befinner sig på plat- sen skyldig att på skattemyndig- hetens begäran legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet.

Skyldighet att identifiera sig åvilar endast person som på skä- lig grund kan antas ha ett sådant samband med den kontrollerade verksamheten att kännedom om hans identitet kan vara av bety- delse för skattekontrollen.

23 kap. 2 a 59

Den som bryter mot skyldighet enligt 14 kap. 5 a _? dömes till

1 Lagen föreslås i prop. 1996/97:100.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

penningböter. Ansvar skall dock inte ådömas om skattemyndighe- ten genast kunnat fastställa den tillfrågades identitet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

_|... "A.

'N ' i . Belting). akut.—u.. ..er

.ir.1tr,'_1,1—'idi__="'1';

'G |.'__|:qu ll." ” " ' .

'n'-uni". 5 .1 i: 1.1. .... :. r lohan-da I'. J. numm— Mt.-;;. :. g..";

| ”.flm' 15.-i l.":rl _ JIE" ""II

'. ': luJJLra

1.2-'if: _ r _ n., i

_. _i summan—rn _ ..Lrv

1*._."l.l"ll'l._j"_""|'1" _[nl . lar

! ' mum-_j..— rfr—j:—

Elmtl'r it;-5

"' .'——"| '_i'lr'i'i' till '.' " HT ' .. _ dr f_-._—_|.._t_41_."._!.ll. JL»;

jär ! ' _.. &: |...d1 ,. '.'l— . _r-"r_-_-.' ';.1 en..—11.12!)

' . ' .l. 'n-rmi'lif'hrt'c

| .1"'.' r1 Ill.-'n' HT

. . |) '_-.'.” J1"l'jITJ-_'l'_t.'4

'|' .' |] "U J'LJ

a:. "

ägnat.- nuet. em ut men

1 Skatteflyktskommitténs uppdrag och arbete

1.1. Del A —— Punldskattekontrollfrågor

1 . 1 . 1 Uppdraget

Vårt uppdrag utgör en del av regeringens strategi mot den ekonomiska brottsligheten1 .

Enligt våra tilläggsdirektiv2 skall vi kartlägga de brister och problem som fmns vid den punktskattekontroll som gäller införsel av EG- interna varor och lämna de förslag som behövs för att förbättra effektiviteten i kontrollen. Våra huvuduppgifter anges vara — att utreda hur myndigheternas befogenheter skall vara utformade för att möjliggöra en effektiv punktskattekontroll,

att undersöka vilka sanktioner som behövs för det fall föreskrivna ledsagardokument och säkerheter saknas vid transport av skattepliktiga varor och — att lämna förslag till hur skattekontrollen av privatinförsel skall utformas.

I direktiven anges vidare att vi skall lägga fram förslag till åtgärder för kontroll av proviantering för försäljning av skattefria alkohol- och tobaksvaror ombord på färjor mellan länder inom gemenskapen. Det anges också att vi är oförhindrade att ta upp även andra än de berörda frågorna för att stärka skattekontrollen.

Slutligen anges i direktiven att vi i utredningsarbetet skall beakta hur andra länder inom EU löst motsvarande kontrollproblem och utforma förslagen så att de inte kommer i konflikt med regelverket inom EG.

] Se regeringens skrivelse 1994/951217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten s. 18 samt regeringens skrivelse 1996/97:49 Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten s. 19. 2Dir. 1995:165.

I juli 1996 trädde transportkontrollagen i kraft. I förarbetena till lagen gjordes vissa uttalanden om vårt arbete]. Bland annat uttalades att det förutsattes att vi utredde frågan om beskattningsmyndigheten skulle ha rätt att beslagta varor på annan grund än att lös egendom med stöd av 16 och 17 åå lagen (19781880) om betalningsäkring för skatter, tull och avgifter (betalningssäkringslagen) i vissa fall kan tas i förvar.

1 . 1 .2 Utredningsarbetet

I och med att Sverige gick med i EU ändrades förutsättningama för punktskattekontrollen. Ivårt utredningsarbete har vi haft målsättningen att våra förslag angående punktskattekontroll skall vara så heltäckande som möjligt. Självklart har en viktig utgångspunkt i utredningsarbetet varit att förslagen skall stå i överensstämmelse med EU:s rättskällor. En annan lika självklar utgångspunkt har varit att förslagen inte skall strida mot RF eller den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema (Europakonventionen). I utredningsarbetet har vi också fortlöpande gjort jämförelser mellan befogenheter och arbetsmetoder m.m. hos skatteförvaltning, tull och polis; eftersom de förslag till punktskattekontroll m.m. som vi lämnar avviker får vad som hittills varit gängse för skatteförvaltningen har det i många fall funnits skäl att titta på hur befogenheter m.m. utformats exempelvis för tullen.

Vi har fortlöpande haft samtal med företrädare för skatte- och mIIfÖrvaltningen. Dessutom har vi gjort flera studiebesök hos myndig- heter både i Stockholm och ute i landet. Vi har även haft flera samtal med företrädare för åklagarmyndigheter.

I vårt uppdrag har också legat att utreda hur andra EU-länder har utformat sina kontrollsystem. Vi har därför besökt och samtalat med företrädare för de behöriga myndigheterna i Danmark, Finland, Tyskland, Storbritannien (Skottland) och Irland. Besökens längd har varierat mellan en och två dagar. Vi har dessutom tagit del av relevanta lagtexter m.m. från dessa länder.

1 Se prop. 1995/96:197 s. 11.

1.2. Del B — Identitetskontroll och kontroll av tillfällig handel

1 .2.1 Uppdraget

RSV fick under våren 1993 i uppdrag av regeringen att redovisa en bedömning av möjligheterna att förbättra kontrollen av skatte- och avgiftsredovisningen inom torg- och gatuhandeln och verksamhet bedriven av för myndigheterna okända personer. RSV redovisade sin bedömning i en promemoria den 24 februari 1995. Regeringen överlämnade våren 1995 denna promemoria till oss för utredning. I samband med att våra i avsnitt 1.1.1 nämnda tilläggsdirektiv överläm- nades till oss beslutades att vi skulle presentera våra överväganden och förslag beträffande den tillfälliga handeln tillsammans med våra överväganden och förslag beträffande punktskattekontrollen i vårt slutbetänkande.

I vårt delbetänkande SOU 1996179 Översyn av revisionsreglema uttalade vi att vi, mot bakgrund av att det fortsatta arbetet kunde komma att beröra frågeställningar som har samband med revisioner, kunde ha anledning att återkomma med förslag till ytterligare ändringar av revisionsreglema]. Vi har återkommit till revisionsreglema endast på så sätt att de förslag vi lämnar i kapitel 16 beträffande enskilds skyldighet att identifiera sig på skattemyndighetens begäran skall gälla bl.a. vid revisioner.

1 .2 .2 Utredningsarbetet

Under vårt utredningsarbete beträffande revisionsreglema skickade vi ut en enkät till landets skattemyndigheter. I denna enkät ställdes också frågor beträffande den tillfälliga handel. Vi har vidare samtalat med företrädare för RSV och Torg- och Marknadshandlamas Ekonomiska Riksförening, TOMER. En av sekreterarna har dessutom varit närvarande som observatör vid en kontrollaktion på Gävlefestivalen och i samband härmed inhämtat synpunkter från företrädare för såväl skattemyndigheten som polismyndigheten i Gävleborgs län.

] Se 5. 46.

, '|' _|.” I .. . 'i *" &” ...

. ii will ' '.'._..'1 51:13)? Fil mn "Wallmgldt'r'fö - - ...att-alal" :u'trj'ilz al n'» hf] .”]! Hi

crf lh; :! ahdltrit'tu

umgåtts m. *

'il . .,Wilnetrt

" _ ijllld'l'lai'ln'r'läull'lläå "- .. 'alla här m" 'är; FFF-..- ”bam-ihelgen;

.l-. , fl,-_WEIT :l'ILJr' bild |_'| ' l ' :d

»SQT ”sammma

rf-

1 mr maa obama-nån _. riparia! handtaget doo mum—3131 hamrade. l."|. '

DEL A

PUNKTSKATTEKONTROLL- FRÅGOR

.__'-._l . l ' '

2 Allmänt om kontroll av punktskattepliktiga varor

2.1. Bakgrund

Före den 1 januari 1993 var EG en tullunion med gemensam tulhnur utåt mot tredje land och inga tullar mellan medlemsländerna. Skatter reglerades nationellt och påfördes vid gränspassering även vid gränspassage mellan medlemsländerna. Vid årsskiftet 1992/93 genomfördes dock den inre marknaden och i samband därmed slopades gränskontrollema mellan medlemsländerna vad avser kommersiell trafik och resandetrafik. Huvudregeln numera är inga gränsforrnaliteter skall följa enbart till följd av att en gräns mellan medlemsländer passeras.

Den inre marknaden skall omfatta de fyra friheter EG:s regelverk är uppbyggt kring, nämligen fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital]. Vad avser de tre sistnämnda friheterna är den inre marknaden förverkligad, medan det förhåller sig på motsatt sätt när det gäller fri rörlighet för personer? Personkontroller vid gränsen, d.v.s. kontroll av pass, visum och liknande, anses därför alltjämt vara tillåtna även mellan medlemsländer. Däremot är det inte tillåtet att slumpmässigt, utan att det föreligger misstanke om oegentligheter, kontrollera vilka varor en person för med sig eftersom detta anses inskränka den fria rörligheten för varor.

För att fri rörlighet för varor skall uppnås är det viktigt att med- lemsstaternas bestämmelser om mervärdesskatter och punktskatter harmoniseras. Principerna på detta område har tidigare varit att skatten

1 Principen om den inre marknaden fastslås i Fördraget om upprättandet av den Europeiska ekonomiska gemenskapen Romfördraget). I artikel 3 anges att aweckling av tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna är ett viktigt medel för att uppnå detta mål. Vidare listas införandet av gemensam tulltariff, avskaffandet av hindren för ni rörlighet för personer, tjänster och kapital, införandet av en gemensam politik på jordbruks- och transportområdet m.m. som viktiga medel för att uppnå en inre marknad. 2 Se vidare avsnitt 2.3 om Schengensamarbetet.

skall tas ut i det land där varan konsumeras med konsumtionslandets skattesats och tillfalla konsumtionslandet. Traditionellt har detta åstadkommits genom att exporten gjorts skattefri och att det vid import påförs skatter med samma skattesats som tas ut på varor inne i landet. Förfarandet att påföra skatter vid införsel innefattar dock gränsformali- teter; det är därför inte förenligt med principen om den inre marknaden. Det problem som detta innebär kan lösas på olika sätt. Ett sätt är att överge principen om beskattning i konsumtionslandet och övergå till beskattning i det land där varan köpts. Denna lösning har i princip valts när det gäller privatpersoners inköp för eget bruk. För den kommersiel- la handeln har medlemsländerna inte velat frångå den tidigare principen. Olika lösningar har valts på mervärdesskatteområdet och punktskatteområdet.

På mervärdesskatteområdet finns inom EU ett temporärt system som i mångt och mycket överensstämmer med vad som gällde tidigare. Försäljning till en i ett annat EU-land mervärdesskatteregistrerad köpare är skattebefriad i försäljningslandet medan köparen påförs mervärdesskatt i sitt hemland. Skatten påförs dock inte i samband med gränspassage utan i samband med avgivande av deklaration. I kontrollsyfte har en särskild uppgiftsskyldighet för såväl köpare som säljare införts. Vidare finns en särskild databank med uppgifter för att underlätta myndigheternas kontroll. Inom kommissionen pågår för närvarande ett arbete med att utarbeta ett mer permanent system för mervärdesskattema1 .

När det gäller punktskatteornrådet har som antytts ovan andra lösningar valts. För punktskatter på alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeprodukter har gemensamma förfaranderegler införts genom Cirkulationsdirektivet? För andra varugrupper får punktskatter finnas endast om uttaget av punktskatter inte leder till gränsformaliteter mellan medlemsländerna. En skatt som tas ut vid registrering är ett exempel på en sådan skatt som inte leder till gränsformaliteter.

När vi i betänkandet fortsättningsvis använder begrepp som punktskatter, punktskattepliktiga varor etc. är det de punktskatter som regleras av cirkulationsdirektivets bestämmelser som avses om inte annat särskilt anges.

' Se kommissionens rapport den 10 juli 1996 "A Common System of VAT. A programme for the Single Market”, Com 328 (96) Final. 2 Rådets direktiv 92/12/EEG. Fullständig beteckning på EG-rättsakter återges ibilaga ].

2.2. Cirkulationsdirektivet

2.2.1. Yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor

Förfarandereglema i cirkulationsdirektivet innebär i princip att punktskattepliktiga varor skall kunna cirkulera fritt (d.v.s. utan gränskontroller), att beskattningskonsekvensema mellan medlemslän- derna skjuts upp ända tills varorna når den slutgiltige konsumenten samt att beskattningen skall ske i konsumtionslandet. Bestämmelserna har efter Sveriges inträde i EU införlivats i svensk lagstiftning genom bestämmelser i LSE, LAS och LTS.

I cirkulationsdirektivets artikel 4 definieras vissa begrepp som är centrala för förståelsen av förfarandereglema. I direktivtexten lämnas således följande definitioner:

a) godkänd lagerhavare' : fysisk eller juridisk person som av en medlemsstats behöriga myndigheter fått tillstånd att tillverka, bearbeta, förvara, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin affärsverksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt uppskovsreglerna för skatteupplag.

b) skatteupplag: en plats där varor som är belagda med punkt- skatt tillverkas, bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds enligt uppskovsreglerna av en godkänd lagerhavare inom ramen för hans ajjärsverksamhet, under de särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupp- laget är beläget.

c) uppskovsregler: en skatteordning som tillämpas på tillverk- ning, bearbetning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vilande?

d) näringsidkare med punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk person utan ställning som godkänd lagerhavare, som av behöriga myndigheter i en medlemsstat fått tillstånd att, inom ramen för sin afärsverksamhet, ta emot punktskattebelagda varor från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglerna. Denna typ av näringsidkare får varken inneha eller avsända sådana varor

enligt uppskovsreglerna?

] I svensk lagstiftning benämns godkänd lagerhavare upplagshavare. 2 Detta system kallas oftast suspensionsordning. I svensk lagstiftning saknas begrepp som uppskovsregler, suspensionsordning eller liknande helt. 3 I svensk lagstiftning benärrms näringsidkare med punktskatteregistrering registrerad varumottagare.

e) näringsidkare utan punktskatteregistrering: jysisk eller juridisk person utan ställning som godkänd lagerhavare, som har rätt att inom ramen för sin affärsverksamhet tillfälligtvis ta emot punktskattebelagda varor från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglerna. Denna typ av näringsidkare får varken förvara eller avsända sådana varor enligt uppskovsreglerna. En närings— idkare utan punktskatteregistrering måste garantera betalningen av punktskatt till skattemyndigheterna i destinationsmedlems- staterna innan varorna avsänds'

De varor som omfattas av cirkulationsdirektivet är punktskattepliktiga i och med att de framställs inom EU eller i och med att de införs till EU. Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att de är skattepliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare led än detaljistledet utan att beskattnings- konsekvenser inträder. Skatten förfaller med andra ord inte till betalning under den tid varorna befinner sig inom suspensionsordning- en, vilket innebär att beskattningskonsekvensema skjuts framåt. Betalningsskyldighet för punktskatt inträder först när varan blir tillgänglig för konsumtion, vilket den anses vara när den upphör att omfattas av suspensionsordningen. För punktskattepliktiga varor som inte omfattas av suspensionsordningen gäller att punktskatten förfaller till betalning i samband med att varan framställs eller importeras från land utanför gemenskapen.

Vid omsättning mellan medlemsländer av varor som befinner sig i suspensionsordningen skall enligt artikel 18.1 icirkulationsdirektivet varoma åtföljas av ett ledsagardokument som upprättas av avsändaren. Ledsagardokumentet skall upprättas i fyra exemplar, varav ett exemplar skall behållas av avsändaren och resten skall medfölja under transport (artikel 19.1 i cirkulationsdirektivet samt 6 kap. 3 och 4 åå LSE, 22 & LAS och 23 & LTS). Efter leverans skall ett exemplar behållas av mottagaren och ett exemplar, returexemplaret, återsändas till avsändaren senast femton dagar efter utgången av den kalendennå- nad under vilken varorna mottagits för slutavräkning. Om avsändaren inte inom två månader efter utgången av den kalendermånad under vilken varorna avsänts för export erhållit returexemplaret skall avsändaren utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om detta. När beskattade varor skall transporteras till mottagare i annat

1 I svensk lagstiftning benärrms näringsidkare utan punktskatteregistrering oregistrerad varumottagare.

detta. När beskattade varor skall transporteras till mottagare i annat EU-land skall förenklade ledsagardokument användas (6 kap. 8 och 8 a åå LSE, 25 och 25 a && LAS och 26 och 26 a && LTS). För sådana dokument gäller delvis andra regler.

Enligt artikel 18.3 i cirkulationsdirektivet skall i de fall mottagaren inte är godkänd lagerhavare eller näringsidkare med punktskatteregi- strering ledsagardokumentet åtföljas av ett bevis om ställd säkerhet. I detta bevis skall anges dels adressen till aktuell skattemyndighet i destinationslandet, dels datum för och uppgifter om betalningen eller skattemyndighetens godkännande av betalningsgarantin. Bestämmelser om bevis om ställd säkerhet finns i 6 kap. 7 & LSE, 22 & LAS och 22 & LTS. I prop. 1996/97:116 föreslås vissa ändringar av dessa bestämmelser.

I artikel 20 i cirkulationsdirektivet regleras vad som sker om oegentligheter eller överträdelser har begåtts i samband med en varuflyttning som berör punktskattepliktens inträde. Enligt artikel 20.1 skall punktskatten i sådana fall betalas i den medlemsstat där över- trädelsen eller oegentligheten begicks och erläggas av den som ställt garanti för skattebetalningen. Enligt artikel 20.2 skall, om det inte går att fastställa var överträdelsen skedde, den anses ha skett i den medlemsstat där överträdelsen upptäckts. När punktskattepliktiga varor inte når sin destination och det inte går att fastställa var överträdelsen begicks, skall enligt artikel 20.3 oegentligheten anses ha begåtts i avsändannedlemsstaten. I svensk lagstiftning anges att om Obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land och varorna inte när den mottagare som angivits i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas i Sverige om varorna finns i Sverige eller om de levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna finns eller har konsumerats (se 4 kap. 2 & LSE, 26 & LAS och 27 & LTS).

2 .2 .2 Distansförsäljning

Särskilda bestämmelser gäller vid distansförsäljning. Dessa återfinns i artikel 10 i cirkulationsdirektivet. Om en person som inte är upplags- havare eller registrerad, alternativt oregistrerad varumottagare anskaffar en vara i ett medlemsland, och om varan levereras till honom i ett annat medlemsland direkt eller indirekt genom säljarens försorg, skall skatteuppbörden ske i det sistnämnda landet även om varan varit tillgänglig för konsumtion i det förstnämnda landet. Det är således

skattskyldig och Skattskyldigheten inträder när leverans sker. Ledsagar- dokument skall inte medföras vid transporten, eftersom denna inte sker inom suspensionsordningen. Innan transporten påbörjas skall emellertid säkerhet för skattebetalningen ställas. Enligt artikel 10. 3 i cirkulations- direktivet skall nämligen den medlemsstat där sälj aren är etablerad bl.a. se till att säljaren innan varorna avsänds garanterar betalning av punktskatt på de villkor som ställs av den stat som varorna skall levereras till.

I svensk lagstiftning återfinns bestämmelserna om distansförsälj- ning i 4 kap. 9 och 10 55 LSE, 15 & LAS och 16 & LTS.

Reglerna om distansförsäljning är oklart formulerade. Särskilda kontrollproblem har också uppkommit vid distansförsäljning från en säljare i ett EU-land till en köpare i ett annat EU-landl. Kommissionen har initierat en översyn av reglerna. Arbetet med översynen pågår för närvarande.

2.2.3. Införsel för privat bruk

I artikel 8 i cirkulationsdirektivet anges att punktskatt beträffande varor som förvärvats av enskilda individer för deras eget bruk och transporte- rats av dem själva skall tas ut i den medlemsstat där de förvärvats; i artikeln anges också att detta följer av principen för den inre markna- den. Begreppet eget bruk täcker beträffande privatpersoner både personernas eget behov och i tillämpliga fall deras familjers behov.

Enligt artikel 9.1 i cirkulationsdirektivet inträder skattskyldighet för punktskatt då varor för konsumtion i en medlemsstat förvaras i en annan medlemsstat för kommersiella ändamål. Rådet och kommissio- nen har förklarat att artikel 9.1 ger medlemsstaterna en möjlighet att i sin nationella lagstiftning införa ett bevismedel som kan innefatta införandet av vägledande gränsvärden, liksom en regel om att affärer som överstiger denna gräns kommer att anses gjorda i förvärvssyfte såvida inte personen i fråga nöjaktigt kan visa för skattemyndigheten att så inte är fallet.

I artikel 9.2 i cirkulationsdirektivet anges att medlemsstaterna för att fastställa huruvida de varor som avses i artikel 8 är avsedda för kommersiella ändamål måste ta hänsyn bl.a. till

1 Se även avsnitt 2.2.4 beträffande tolkningssvärigheter avseende begreppen införsel för privat bruk och distansförsäljning.

— innehavarens kommersiella status och dennes skäl för att inneha dem, — den plats där varorna finns eller, i förekommande fall, det använda transportsättet, alla handlingar som hänför sig till varorna,

varornas beskaffenhet och

— varornas kvantitet.

För att kunna tillämpa kriteriet beträffande varornas kvantitet får medlemsstaterna fastställa referensnivåer, uteslutande till ledning för bevisningen. När det gäller tobaksvaror och alkoholdrycker får dessa referensnivåer inte understiga följ ande:

tobaksvaror alkoholdrycker cigarretter 800 st spritdrycker 10 ] cigarriller 400 st mellanprodukter 201 cigarrer 200 st viner 90 l 1 röktobak 1 kg öl ] 10 ]

Beträffande dessa riktlinjer uttalade regeringen i förarbetena till LTS och LAS2 att den inte ansåg det vara lämpligt att införa tumregler av detta slag i svensk lagstiftning. Regeringen anförde vidare att regler av detta slag kunde utfärdas som tillämpningsföreskrifter om de skulle anses underlätta den praktiska hanteringen av beskattningen. Några tillämpningsföreskrifter har inte utfärdats.

Som framgått ovan är utgångspunkten att införsel för privat bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror inte skall punktbeskattas; punktskatt skall istället tas ut i den stat där varorna förvärvats. När det gäller förvärv av mineraloljeprodukter som redan släppts för förbrukning i en annan medlemsstat är utgångspunkten en annan. Beträffande sådana förvärv får enligt artikel 9.3 i cirkulationsdirektivet medlemsstaterna också föreskriva att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där

förbrukningen sker, om produkterna transporteras med ovanliga transportsätt av enskilda individer eller för deras räkning. Med ovanliga transportsätt avses transport av bränslen på annat sätt än i fordons tankar eller lämpliga reservdunkar liksom transport av flytande eldningsbränsle på annat sätt än i tankar som används vid yrkesmässig trafik.

] Varav högst 60 liter mousserande vin. 2 Prop. 1994/95:56 s. 91.

2.2.4 ccThe Man in Black”

Det kan vara svårt att fastställa huruvida ett visst förfarande är införsel för privat bruk eller yrkesmässig införsel. Det är särskilt svårt att dra gränsen mellan införsel för privat bruk och distansförsäljning'.

Ett förfarande i Storbritannien, iscensatt av väl insatta jurister, har blivit en fråga för Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domsto- len). En engelsk domstol har i ett mål mellan Customs and Excise och företaget Emu T abac Sarl m. fl.2 tillfrågat EG—domstolen om ett visst förfarande skall anses utgöra införsel för privat bruk enligt artikel 8 i cirkulationsdirektivet eller distansförsäljning enligt artikel 10 i samma direktiv.

Omständigheterna i detta mål visar komplexiteten i problemet. Det är ostridigt i målet att det enligt brittisk lag föreligger skatteplikt för varorna i Storbritannien. Frågan är emellertid om förfarandet kan klassas som införsel för privat bruk enligt gemenskapsrätten och på så sätt vara skattefritt i Storbritannien.

Omständigheterna i målet är följande. The Enlightened Tobacco Company har två dotterbolag, EMU T abac Sarl (nedan kallat detalj is- ten) och Yhe Man in Black Limited (nedan kallat agenten). De båda dotterbolagen har affärskontakter med varandra; de har inte samma ledning. Detaljisten, som har sitt säte i Luxemburg, införskaffar cigarretter av märket Death från en fabrik på kontinenten. Försälj- ningen gåri huvudsak till privatpersoner bosatta i Storbritannien även om viss försäljning också sker till privatpersoner i Luxemburg. Det i målet ifrågasatta förfarandet är konstruerat på följande sätt. Ett avtal sluts mellan detaljisten och agenten enligt vilket alla köp från detaljis- tens kunder skall gå via agenten; agenten skall således anses vara agent för varje enskild kund. Avtal sluts mellan detaljisten och kunden. Kunden skall dock lämna sin köporder till agenten som vidarebefordrar den till detaljisten. Agenten tar också emot detaljistens accept av köpordem och vidarebefordrar den till kunden. Detta förfarande genomförs i praktiken på så sätt att den enskilda kunden tillhandahålls en beställningsorder på cigarretter. När han fyller i beställningsordem

' Se avsnitt 2.2.2 beträffande distansförsäljning och avsnitt 2.2.3 avseende införsel för privat bruk. 2 Case C—296/95. Se även Court of Appeal on appeal from the High Court of Justice, mål 2849/95 mellan engelska staten (The Queen and the Commissio- ners of Customs and Excise) och Emu Tabac Sar], The Man in Black Ltd samt John Anthony Cunningham.

använder han en prislista som han fått av agenten och han får därvid välja om han vill köpa 200, 400, 600 eller 800 cigarretter. Kunden skickar in beställningslistan till agenten och betalar samtidigt cigarret- terna (genom en check ställd till agenten). När kundens betalning influtit på agentens bankkonto i London får personalen på agentens kontor i Luxemburg en underrättelse. En av agentens anställda hämtar därefter cigarettema hos detaljisten; agenten och detaljisten har kontor i samma byggnad. Agenten paketerar cigarrettema och arrangerar transporten till Storbritannien; detta utförs på den enskilda kundens uppdrag. Transporten utförs av en budfirma anlitad av agenten. Slutligen betalar agenten detaljisten.

De enskilda kundernas syfte med köpeavtalet är att få tillgång till cigarretter för enskilt bruk; det föreskrivs också i avtalet att ingen kund får köpa mer än 800 cigarretter vid ett köptillfälle samt att agenten skall vägra sälja cigarretter till enskild kund som under samma månad gör ett stort antal beställningar på 800 cigarretter eftersom det då inte är ett inköp för privat bruk.

Något svar från EG-domstolen på frågan om förfarandet skall klassas som införsel för privat bruk föreligger ännu inte. Däremot har generaladvokaten avgivit sitt yttrande i måletl.

Frågeställningama beträffande artikel 8 har delats upp i tre delar i generaladvokatens yttrande, nämligen 1. om cigarrettema skall anses vara förvärvade av enskild,

2. om förvärvet avsett enskilds privata bruk och 3. om cigarrettema kan anses vara transporterade av den enskilde.

I målet är ostridigt att kriteriema i den andra punkten är uppfyllda; förvärvet får, enligt generaladvokatens bedömning, således anses vara för enskilds privata bruk. Beträffande den första punkten bör man, enligt generaladvokaten, skilja på fall där förvärvet görs av den enskilde och där det görs av en agent eller ett ombud för hans räkning; enligt generaladvokaten kan endast det förstnämnda fallet omfattas av artikel 8. Beträffande frågeställningen i den tredje punkten konstaterar generaladvokaten att de olika språkliga versionerna av direktivtexten skiljer sig åt. Efter att ha tolkat ordalydelsen i de olika versionerna drar generaladvokaten slutsatsen att artikel 8 endast gäller de fall där privatpersoner själva transporterar varorna. Sammanfattningsvis anser således generaladvokaten att The Man in Black-upplägget inte utgör införsel för privat bruk enligt artikel 8.

1 Se yttrande av generaladvokaten Ruiz-Jambo Colomer avlämnat den 17 april 1997 i mål C -296/95.

Generaladvokaten gör också vissa uttalanden rörande rekvisitet avsänds eller transporteras direkt av säljaren i artikel 10 (distansför- säljning). Med tanke på att agenten och detaljisten ingår i samma koncern borde det inte vara omöjligt att göra en genomsyn; med tanke på de organisatoriska förhållandena borde transporten, som rent faktiskt organiseras av agenten, kunna anses vara gjord av detaljisten (säljaren).

2.3. Schengensamarbetetl

Det grundläggande Schengenavtalet slöts år 1985 mellan Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Förbundsrepubliken Tyskland. Avtalet är ett separat mellanstatligt avtal formellt utanför EG-ramen. Dess sylte är avskaffandet av personkontroller vid gränserna mellan medlemsländerna. I samband med undertecknandet av avtalet tillsattes ett antal arbetsgrupper som skulle utforma förslag till kompensatoriska bestämmelser på polis- och säkerhetsområdena. Dessa arbetsgrupper lade &am förslag som godtogs i den tilllämpnings— konvention som undertecknades i juni 1990. Det är denna konvention som innehåller de viktigaste reglerna för Schengensamarbetet. Numera har även Danmark, Finland, Grekland, Italien, Portugal, Spanien, Sverige och Österrike skrivit under Schengenavtalet. Sverige kommer dock att delta fullt ut först år 1999, förutsatt att riksdagen röstar för deltagande. Norge och Island deltar som associerade medlemmar (utan rösträtt).

Schengensamarbetet är ett provisorium i avvaktan på att medlems- staterna i EU skall enas om gemensamma regler för den fria rörligheten för personer. Den dag samarbetet i den så kallade tredje pelaren träder i kraft upphör Schengensamarbetet. I Schengenavtalet föreskrivs att EG—rätten har företräde framför avtalet. När Schengenavtalet och tillärnpningskonventionen undertecknades var den inre marknaden ännu inte förverkligad. Det rådde ännu inte fri rörlighet för varor, tjänster, kapital eller personer mellan de dåvarande EG-ländema. Därför inne- håller Schengenavtalet vissa bestämmelser om varor. Numera har dock gemensamma EG-bestämmelser införts på detta område. Bestämmel-

1 Innehållet i detta avsnitt har hämtats från bl.a. Utrikesdepartementets handelsavdelnings skrift Fri rörlighet för personer. Svensk anslutning till Schengensamarbetet. Maj 1996.

sema i Schengenkonventionen behövs därför inte längre i dessa delar. Länderna i Schengensamarbetet tillämpar i stället EG-bestämmelsema, helt i överensstämmelse med stadgandet att EG-rätten har företräde.

Schengenavtalet reglerar således inte punktskattekontrollen av varor, vare sig det är fråga om kontroll av yrkesmässiga transporter eller kontroll av privatinförsel.

2.4. Märkning av mineralolj eprodukter

2.4.1. EG-rätten beträffande märkning av mineralolj eprodukter

När det gäller punktskattemas nivå inom EU har det inte föreskrivits fasta skattesatser utan endast vissa minimiskattesatser som inte får underskridas. I artikel 5 i rådets direktiv 92/82/EEG anges att minimi- skattesatsen för punktskatt på dieselbrännolja skall vara 245 ecu per 1000 liter.

Regler om betalning av punktskatt på mineraloljeprodukter finns inte bara i cirkulationsdirektivet. Även i rådets direktiv 92/81/EEG finns vissa bestämmelser om detta. I artikel 2.2 anges att medlemssta- terna får föreskriva att punktskatt på mineraloljeprodukter också skall betalas när det konstateras att ett slutanvändningsvillkor som fastställts ide nationella reglerna för en reducerad skattesats eller skattebefrielse inte är eller har upphört att vara uppfyllt. I artikel 8 samma direktiv anges vissa omständigheter då medlemsstaterna kan tillämpa en total eller partiell nedsättning av skattesatserna (se 8.2 och 8.3). Artikeln har följande lydelse.

1. Förutom de allmänna bestämmelser som anges i direktiv 92/12/EEG om skattebefriade användningsområden för skatte- pliktiga produkter, och utan att det påverkar tillämpningen av andra av gemenskapens bestämmelser skall medlemsstaterna undanta följande från den harmoniserade punktskatten, på villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och okompli- cerad tillämpning av dessa undantag samt förebygga skattefusk, skatteundandraganden eller missbruk:

a) mineraloljor som används för andra ändamål än som motor- bränsle eller för uppvärmning,

2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra av gemenskapens bestämmelser får medlemsstater i följande fall helt eller delvis tillämpa regler om skattebefrielse eller nedsatta skattesatser för mineraloljor som under skattekontroll används:

b) för annan sjojhrt på inre vattenvägar än med privata nöjesfar- tyg,

]? uteslutande inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna samt inom skogsbruk och vid insjö/iska

3. Medlemsstater får även beträjfande samtliga eller vissa av följande industriella och kommersiella användningsområden tillämpa en reducerad skattesats på dieselbrännolja, gasol, metan och fotogen som används under skattekontroll, förutsatt att den skattesats som uttas inte understiger den minimiskattesats som jästställs i direktiv 92/82/EEG om tillnärmning av punktskattesat— serna för mineraloljor:

a) stationära motorer,

b) anläggningar och maskiner som används vid byggnadsarbeten, väg- och vattenbyggnad och Offentli ga arbeten, 0) fordon som är avsedda att användas utanför allmän väg eller som inte fått tillstånd att användas huvudsakligen på allmän väg.

När det gäller punktskattemas nivå på mineraloljeområdet görs en uppdelning dels mellan olika bränslekategorier, dels mellan olika användningsområden inom samma bränslekategori; inom varje grupp skall en enhetlig skattesats tillämpas. Det står medlemsländerna fritt att själva bestämma skattenivåer, sålänge minimiskattesatsen iakttas.

Det förekommer allmänt inom EU system för märkning av mineral- oljeprodukter som skall användas för ett lågbeskattat ändamål. Det sätt som de olika medlemsländerna märker mineraloljeproduktema på skiljer sig åt. Som exempel kan nämnas att regeringen för Sveriges del har föreskrivit att de lågbeskattade mineraloljeproduktema skall märkas med ett gult märkämne och ett blått färgämne som gör oljan grön, medan man i Finland föreskrivit tillsättning av märk- och färgämnen som gör att mineraloljeproduktema blir röda.

Man håller inom EU på att bygga upp ett system med en så kallad euromarker för märkning av mineraloljeprodukter. Genom rådets direktiv 95/60/EG införs ett märkningssystem för dieselbrännolja och fotogen. Märkningen skall enligt artikel 2 i direktivet bestå av en noga bestämd sammansättning av kemiska tillsatsämnen som tillförs innan de berörda mineraloljoma släpps för konsumtion. Medlemsstaterna får dock, om en direktleverans från en annan medlemsstat omfattas av suspensionsordningen, kräva att märkning görs innan produkten länmar

det skatteupplag som den sänds ifrån. Enligt artikel 3 skall medlems- staterna vidta nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att oriktig användning av märkta produkter undviks och särskilt säkerställa att mineraloljoma i fråga inte kan användas för förbränning i motor på fordon avsedda för vägtrafik eller förvaras i bränsletankama till sådana fordon. Medlemsstaterna skall infria de bestämmelser som behövs för att uppfylla direktivet, så snart den så kallade euromarkern är införd. Arbetet med att ta fram euromarkern pågår för närvarande.

2.4.2. Särskilt om den finska rödmärkta oljan

Som tidigare nämnts beskattas mineraloljeprodukter olika beroende på användningsområde i såväl Finland som Sverige och system med märkning av mineraloljeproduktema tillämpas i båda länderna för att skatterättsligt skilja på olja för skilda användningsområden. I Sverige är det förbjudet att använda märkt olja i motordrivna fordon (se 2 kap. 9 ($ LSE) medan man i Finland tillåter att den lågbeskattade oljan används vid drift av fartyg, arbetsmaskiner, traktorer och utlandsregi- strerade personbilar. Den finländska röda oljan är belagd med betydligt lägre skatt i Finland än den lågbeskattade gröna oljan i Sverige'.

Rapporter om kontrollproblem m.m. i samband med mineralolje- produkter inkom redan under 1995 till Finansdepartementet. I rappor— terna beskrevs skattefusk i samband med en omfattande gränshandel med finsk rödrnärkt oljaz. För att råda bot på vissa av de påtalade missförhållandena gjordes ändringar i LSE som tog sikte på märkning av mineraloljeprodukter. En utvidgning av förbudet mot att använda märkta mineraloljeprodukter i motordrivna fordon gjordes på så sätt att även olja märkt enligt finska föreskrifter kom att omfattas av förbudet. Åtgärden bedömdes som nödvändig för att stävja skatteundandragan- dena.

Efter påpekande i april i år från Europeiska gemenskapernas kommissions (EG-kommissionen) generaldirektorat XXI för Tullunion och indirekta skatter, att den som i Finland lagligen fyllt en bränsletank på ett motordrivet fordon med lågbeskattad olja skall kunna passera svenska gränsen utan att drabbas av beskattningskonsekvenser eller

1 Angående skattesatserna, se även avsnitt 2.6. 1. 2 Se även avsnitt 2.6.1 om problemen med den finska rödmärkta oljan.

sanktioner, har Finansdepartementet gjort en översyn av bestämmelser- na i LSE om förbud mot användning av finsk rödmärkt olja. Översynen har lett till att regeringen i prop. 1996/97:122 föreslår att förbudet slopas såvitt gäller motorredskap och traktorer samt —— till dess finsk lagstiftning på området ändras — även personbilar]. Ändringen föreslås träda i kraft den första juli 1997, men tillämpas retroaktivt för tid från och med den 1 januari 1996.

2.5. Kontrollbefogenheter på punktskatteområdet m.m.

2.5.1. Tullkontrollen före och efter EU-inträdet

Före EU-medlemskapet hade tullen2 rätt att i samband med varuimport göra långtgående kontroller vid gränsen och tillgripa tvångsåtgärder utan att det förelåg misstanke om mm?. Den svenska tullagstiftningen var uppbyggd kring en skyldighet att anmäla in- och utförsel av varor till tullen. Anmälningsskyldighet förelåg oavsett om införseln var privat eller kommersiell. Tullen hade rätt att undersöka transportmedel, containrar, lådor m.m. Vidare fick tullen undersöka vissa områden som tullupplag och tulllager. Tullen fick även undersöka handresgods? Dessa befogenheter reglerades i den då gällande tullagen ( 1987: 1065).

Med stöd av ovannämnda befogenheter kunde tullen göra stick- provskontroller, där kontrollobjekt valdes ut helt slumpmässigt, selektiva kontroller, där objektet valdes ut av ett eller flera skäl (som att

] EG—rätten medger inte att lågbeskattad olja får användas i bränsletankar i fordon. Den finska lagstifiriingen står i den delen inte i överenstämmelse med gemenskapsrätten. EG-kommissionen har i en skrivelse till Finland under våren 1997 uppmärksammat denna tillämpning och hävdat att den strider mot gemenskapsrätten. Enligt uppgift har den finska regeringen för avsikt att inom kort lägga &am ett förslag till lagändring i frågan (se prop. 1996/97:122 s. 7). 2 Före EU-inträdet var tullen beskattningsmyndighet beträffande punktskatte- plikti ga varor från andra länder. 3 Motsvarande regler gäller fortfarande för varuimport från tredje land, se nya tullagen (1994:1550). 4 Vid brottsmisstanke kunde tullen även genomföra kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning med stöd av tullens befogenheter vid varusmuggling. Detta är oförändrat efter EU-inträdet.

tullen fått underrättelse om misstänkt smugglingsförsök, att tullen bedrivit riktad spaning före kontrolltillfället, att kontrollobj ektet stämde med uppgjorda riskprofiler eller att tidigare erfarenheter eller intuition hos en tulltjänsteman gjorde att denne fattade misstanke) eller på- dragskontroller (t.ex. kontroll av samtliga passagerare på visst plan).

Efter Sveriges EU-inträde vidhölls genom övergångsbestärnmelser- na till den nya tullagen anmälnings- och uppgiftsskyldigheten avseende in- eller utförsel i strid med gällande restriktion till eller från ett annat EU-land av varor tillhörig någon av de uppräknade varugruppema vapen, narkotika, injektionssprutor, kanyler, kulturföremål, vissa djur och alkoholdrycker. Övergångsbestärnmelsema innehöll även bestäm- melser om krigsmateriel och strategiska produkter samt alkoholdrycker och tobaksvaror som skall beskattas enligt det särskilda undantag som Sverige har fått avseende införsel för privat bruk från annat EU-landl. Med stöd av övergångsbestämmelsema kunde tullen undersöka bl.a. dels transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel eller utförsel, dels hamnar, flygplatser, bangårdar och godstenninaler där varor som står under tullkontroll förvaras liksom lokaler inom sådana områden. Något krav på viss grad av misstanke för att få genomföra kontroller ställdes inte, men i propositionen om den svenska tullagstiftningen vid ett EU- medlemskap2 uttalades att bestämmelserna inte bör tillämpas på ett sådant sätt att objektet tas ut slumpmässigt.

Lagen (l996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) trädde ikraft den 1 juli 1996 och ersatte därmed övergångsbestämmelsema. Inregränslagen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak vad som fanns reglerat i övergångsbestämmelsema. I inregränslagen anges bl.a. att spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738) skall omfattas av anmälningsskyldigheten. Regeringen har i propositionen bedömt att begränsningen av den fria rörligheten av varor kan motiveras med de undantag från fri rörlighet som anges i artikel 36 i Romfördraget? I propositionen anges uttryckligen att kontrollerna inte

1 Angående Sveriges undantag, se avsnitt 14.1.2. 2 Se prop. 1994/95:34 s. 111 f. 3 Se prop. 1995/96:166 s. 49 f. — I Romfördraget fastslås som tidigare nämnts principen om den inre marknaden (se artikel 2 och 3 i fördraget). I avdelning 1 finns de grundläggande bestämmelserna om fri rörlighet för varor. I artikel 9 anges att gemenskapen grundar sig på en tullunion och att import- och exporttullar förbjuds. Av artikel 30 fi'amgår att kvantitativa irnportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlems-

får genomföras slumpmässigt. Något krav på brottsmisstanke uppställs dock inte.

Inregränslagen ger tullen befogenheter att utföra kontroller avseende beskattningen av införsel för privat bruk av alkohol- och tobaksvarorl samt kontroller av den införselrestriktion som finns i 4 kap. 2 & alkohollagen? Den som yrkesmässigt för in alkoholvaror och härvid saknar föreskrivna tillstånd eller har ett felaktigt sådant är enligt den nya lagen skyldig att anmäla detta till tullen. Kontrollbefogenhetema avseende den kommersiella införseln av alkoholdrycker omfattar dock inte beskattningen. Beträffande kommersiell införsel av tobaksvaror och införsel av mineraloljeprodukter från annat EU-land saknar tullen numera andra kontrollbefogenheter än dem som följer av transportkon- trollagen. Tullen har således ingen befogenhet att kontrollera införsel för privat bruk av mineraloljeprodukter—3.

2.5.2. Skattekontrollen efter EU—inträdet

2.5.2.1 Kontroll av yrkesmässig införsel

Skattekontrollen och skattemyndighetens befogenheter utökades inte i och med EU-inträdet. Någon kompensation för bortfallet av tullens kontrollrnöjligheter infördes således inte vid detta tillfälle och ett vakuum uppstod beträffande kontroller av punktskattepliktiga varors förflyttningar m.m. Inte heller infördes några särskilda sanktioner i

staterna. Enligt artikel 36, som är en bestämmelse om undantag från principen om hi rörlighet, finns inget hinder mot förbud eller restriktioner som grundas på intresset av att skydda människors och djurs hälsa. En begränsning vid användandet av artikel 36 är dock att restriktionen inte får utgöra en godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. Avsikten med den svenska restriktionen är dels att hindra att den som är under tjugo år inför alkoholdrycker till Sverige, dels att begränsa den omfattande illegala införseln av alkoholvaror över inre gräns. En omfattande spritsmuggling bedöms i förarbetena till inregränslagen medföra risk för omfattande sociala, samhällsekonomiska och medicinska problem. l Se vidare avsnitt 2.522. 2 För införsel av alkoholdryckeri larnnnersiellt syfte fordras partihandels- eller tillverkningstillstånd enligt 4 kap2 & alkohollagen. 3 En annan sak är att tullen har vissa kontrollbefogenheter beträffande användningen av märkta mineraloljeprodukter, se avsnitt 15.1.

svensk lagstiftning mot den som bröt mot reglerna beträffande suspensionsordning, t.ex. genom att inte medföra ledsagardokument under transport. Det har dessutom visat sig svårt att väcka åtal för skattebrott när oegentligheter upptäckts, bl.a. på grund av skattskyldig- begreppets oklara utformning].

I december 1995 fick vi genom tilläggsdirektiv i uppdrag att kartlägga de brister och problem som fanns vid punktskattekontrollen samt lämna förslag i syfte att förbättra och effektivisera kontrollen.

Kontrollproblemen förvärrades dock och under början av 1996 inkom nya rapporter till Finansdepartementet från bl.a. tull— och skattemyndigheter; dessa visade att kontrollproblemen framförallt avseende mineraloljeprodukter och även alkohol fått sådan omfattning att det inte fanns tid att invänta vårt betänkande. Under våren utarbeta- de därför Finansdepartementet ett förslag till lag beträffande transport- kontroller av yrkesmässiga transporter, vilket antogs av riksdagen. Lagen, den ovan nämnda transportkontrollagen, trädde i kraft den 1 juli 1996.

Genom transportkontrollagen har beskattningsmyndigheten2 fått befogenhet att undersöka transportmedel samt behållare, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras under transport. Myndigheten kan också med stöd av lagen granska ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt undersöka och ta prov på varor. Lagen irmehåller vidare bestämmelser om skyldighet för förare av transportmedel att stanna på anmaning och att legitimera sig samt att tillhandahålla handlingar och lämna uppgifter. Om ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet i förekommande fall inte medföljer transporten kan myndigheten påföra den skattskyldige och föraren en särskild sanktionsavgift, transporttillägg. Polismyndigheten skall enligt förslaget lämna biträde vid genomförandet av kontrollen. Tullmyndig- heten skall medverka vid beskattningsmyndighetens kontroll genom att i gränsnära område utöva kontrollen. I propositionen anges att lagförslaget skall ses som en provisorisk lösning till dess att vi hunnit utreda frågan?

I direkt anslutning till transportkontrollagens ikraftträdande började beskattningsmyndigheten och tullmyndighetema att genomföra transportkontroller. Erfarenheterna av samarbetet mellan myndigheter-

] Skattskyldigbegreppet behandlas i kapitel 9. 2 Skattemyndigheten i Dalarnas län är beskattningsmyndighet. En beskrivning av hur punktskattearbetet är organiserat återfinns i kap. 12. 3 Prop. 1995/96:197 s. 9.

na är, enligt de uppgifter vi fått från olika myndighetsföreträdare, goda. Samarbetet med polismyndighetema påbörjades under vintern 1996].

När det gäller det faktiska utfallet av transportkontrollema kan nämnas att 1 776 fordon kontrollerats hån det att lagen trädde ikraft till den sista december 1996. Drygt hälften av de genomförda kontrollerna har utförts i norra Sverige. På grundval av underlaget från genomförda transportkontroller har fem beslut om transporttillägg avseende förare fattats; två beslut har fattats på den grunden att ledsagardokument saknats vid transport av mineraloljeprodukter och tre beslut har fattats på den grunden att ledsagardokument saknats vid transport av alkoholvaror. Vid årsskiftet 1996-1997 hade fortfarande inget beslut om transporttillägg avseende skattskyldig fattats. Detta beror enligt företrädare för beskattningsmyndigheten bl.a. på problem med skattskyldigbegreppets utformning. Ytterligare 38 fall, där transport- tillägg kan bli aktuellt, har under år 1996 rapporterats till beskattnings- myndigheten och utreds för närvarande. Vid årsskiftet 1996/97 pågår dessutom 57 revisioner angående yrkesmässig handel med finsk lågbeskattad olja.

De företrädare för beskattningsmyndigheten och tullmyndighetema som vi samtalat med har påpekat att det blygsamma resultatet av kontrollerna till stor del beror på att beskattningsmyndigheten idag saknar spaningsbefogenheter samt system för inhämtning och bearbet- ning av underrättelser på området. Frånvaron av effektiva metoder för kontrollurval är således en viktig förklaring till den dåliga träffbilden.

2.5.2.2 Kontroll av införsel för privat bruk

Beskattningsmyndigheten har i dag ingen som helst befogenhet att kontrollera den införsel av alkoholdrycker, tobaksvaror och mineral- oljepordukter som sker för privat bruk. När det gäller alkoholdrycker och tobaksvaror finns det i privatinförsellagen2 endast en bestämmelse om kontrollbefogenheter; enligt 4 & andra stycket privatinförsellagen skall Tullverket, i de fall införseln görs där bemannad tullplats finns, för beskattningsmyndighetens räkning besluta om skatten. Verket får i samband härmed uppbära skatten och vidta nödvändig skattekontroll.

] Myndigheternas samarbete m.m. vid transportkontrollema finns beskrivet i avsnitt 12.1.3. 2 Privatinförsellagen behandlas utförligt i aVSnitt 14.1.2.

Kontrollerna görs således för beskattningsmyndighetens räkning, men de utförs alltid av Tullverket.

När det gäller införsel för privat bruk av mineraloljeprodukter finns det överhuvudtaget inte några bestämmelser om punktskattekontroll. Däremot finns det i 10 kap. LSE bestämmelser om kontroll av användningen av märkta mineraloljeprodukter”.

2.6. Kringgående av EG-reglema

2.6.1. Mineralolj eprodukter

När det gäller punktskattemas nivå inom EU har det, som tidigare nämnts, inte föreskrivits fasta skattesatser utan endast vissa minirni- skattesatser som inte får underskridas. Det står medlemsländerna fritt att själva bestämma skattenivåer, så länge minimiskattesatsen iakttas. En nackdel med systemet med olika skattesatser i medlemsländerna är att oseriösa personer som kringgår systemet kan tjäna stora summor pengar. Man kan också göra stora vinster genom att använda lågbe- skattade mineraloljeprodukter på ett otillåtet sätt.

Den exakta omfattningen av skatteundandragandena på punktskatte- området är inte känd. Det är överhuvudtaget svårt att ange mer exakta siffror beträffande storleken på skatteundandraganden. Att det är svårt att fastställa mörkertal beträffande skatteflykt ligger i sakens naturz. Det ligger också utanför vårt uppdrag att kartlägga omfattningen. Den beskrivning av läget som vi fått från företrädare för beskattningsmyn- digheten samt tull- och åklagarmyndigheter ger dock indikationer på att läget kan betraktas som allvarligt. I de nordligaste områdena i Sverige finns skäl att anta att problemet med skatteundandraganden avseende mineraloljeprodukter är mycket stort. Omständigheter, som att oseriösa aktöreri dessa områden öppet annonserar i annonsblad och dagspress om försäljning av lågbeskattad finsk olja samt att det går att hyra specialkonstruerade fordon för transport av mindre kvantiteter mineralolja, är tecken på problemets omfattning. Dessutom har man enligt uppgifter från företrädare för tullen i Haparanda och Övertorneå, konstaterat att ledsagardokument m.m. har saknats i samtliga de fall -

1 Se även kapitel 15. 2 Denna problematik finns utförligt beskriven i SOU 1996z84 Ekobrottsforsk- ning. Se särskilt s. 41 ff.

transportkontroller av oljetankbilar genomförts under perioden juni t.o.m. oktober 1996.

Den lågbeskattade röda oljan är belagd med betydligt lägre skatt i Finland än den lågbeskattade gröna oljan i Sverige. Tabellen nedan illustrerar skillnaden mellan punktskattesatsema i de båda länderna.

Tabell Svenska och finska punktskattesatser, 1997-01-01 (per m3)

Sverige Finland Högbeskattad omärkt 2 574 SEK' 1 785 FM (2 647 SEK) olja (för fordonsdrift) Lägbeskattad märkt 1 704 SEK 290 FM (430 SEK) olja (för uppvärmning)

En stor tankbil inklusive släp kan transportera ca 50 kubikmeter olja. Om en sådan oljelast inte tas upp till beskattning kan staten, beroende på hur oljan används, förlora över 100 000 kr i punktskatter. Till detta kommer i många fall även bortfall av mervärdesskatt.

De största skatteundandragandena fmns naturligtvis på den kommersiella sidan. Den stora skillnaden mellan de svenska och finska skattesatserna torde dock också ha lett till en omfattande införsel för privat bruk av finsk röd olja. Som nämnts ovan kan den som vill föra in mindre mängder av olja från Finland hyra specialbyggda fordon för ändamålet. Dessa transporter torde göras för privat bruk och kan därför idag kontrolleras endast inom ramen för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om förbud mot användning av märkt oljaz.

2.6.2. Alkohol- och tobaksvaror

När det gäller handel med obeskattad alkohol och tobak kan än större vinster göras av den som inte följer systemet och betalar punktskatter. Även här varierar skattesatserna betydligt inom EU. Skatteundan- dragandet beträffande en långtradare fylld med alkoholvaror kan uppgå

] Avser olja i rriiljöklass 1. 2 Se vidare avsnitt 15. 1.

till två-tre miljoner kronor. När det gäller cigarretter kan statens förluster av skatteintäkter uppgå till 20 miljoner kr för varje oredovisad långtradarlast. Risken för upptäckt torde också vara mindre än beträffande mineraloljeprodukter.

Det finns vissa indikationer på att både den yrkesmässiga handeln med Obeskattade alkoholvaror och införseln för privat bruk av alkoholdrycker ökat i omfattning, särskilt i de södra delarna av landet, sedan tullens kontrollrnöjligheter vid gränserna minskades efter EU- inträdet. Även här är det emellertid svårt att göra uppskattningar om mörkertalet beträffande skatteundandraganden. I rapporten Ds l997:8 Svartsprit och ungdomar], som i slutet av 1996 överlämnades till regeringen, finns vissa uppgifter som tyder på att införseln av obeskat- tade alkoholvaror har ökat. Bl.a. har tullens beslagsstatistik för 1993 -— 1996 studerats? Av statistiken framgår att tullens beslag av alko- holdrycker ökade mellan 1994 och 1995 med nära femtio procent och mellan 1993 och 1995 med nära tjugofem procent. Under första halvåret 1995 beslagtogs 13 000 liter alkoholdrycker, men den stora ökningen av alkoholbeslag kom under andra halvåret 1995 (bl.a. gjordes ett stort beslag i oktober 1995 på 30 000 liter alkoholdrycker) och under 1996. Mellan januari och oktober 1996 beslagtog tullen 398 000 liter alkoholdrycker, vilket ger ett snitt på 37 000 liter i beslag per månad. I rapporten dras slutsatsen att volymen på beslagtagen alkohol ökat mer än fem gånger mellan 1995 och 1996, under förutsätt- ning att volymen på tullens beslag 1996 uppgår till 37 000 liter per månad. I rapporten finns också uppgifter om vilka belopp skatteintäk- terna uppgått till. Enligt rapporten minskade skatteintäkterna avseende starksprit med c:a 150 miljoner kr under mars månad 1996. Under perioden januari till oktober 1995 uppgick skatteintäkterna till 4 550 miljoner kr medan intäkterna under motsvarande period 1996 endast uppgick till 4 088 miljoner kr. Av rapporten kan också utläsas att Systembolaget rapporterar sjunkande försäljningsintäkter.

] Regeringen uppdrog den 9 november 1995 åt Rikspolisstyrelsen, Läke- medelsverket, F olkhälsoinstitutet och Alkoholinspektionen att efter samråd med Svenska Kommrmförbundet och länsstyrelserna kartlägga omfattningen av och karaktären på den olovliga sprithanteringen i landet och föreslå åtgärder; i regeringens uppdrag angavs att särskilt polisiära åtgärder kombinerade med lämplig typ av andra förebyggande insatser skulle utredas. Senare utsträcktes uppdraget att omfatta även GTS. Uppdraget har redovisats till regeringen i nämnda promemoria. 2 Se Ds 1997:8 s. 26 n.

Mörkertalet när det gäller alkoholsmuggling studeras även i ett annat sammanhang; Alkoholinspektionen, Folkhälsoinstitutet, Systembolaget och AB Vin & Sprit har givit en forskargrupp i uppdrag att utreda mörkertalet. En rapport om denna kartläggning beräknas vara klar i juni 1997.

Även handeln med Obeskattade cigarretter förefaller ha ökat på senare tid. Oegentligheter förekommer både genom oriktiga tran- siteringsförfaranden och genom missbruk av cirkulationsdirektivets bestämmelser. I en nyligen presenterad vetenskaplig studieI beträffande cigarrettsmuggling uppskattas smugglingsvolymen under 1996 till 150 miljoner cigarretter; smugglingen bedöms ha ökat de senare åren, även om ökningen inte antas vara dramatisk. I studien konstateras att det är svårt att mäta omfattningen av den illegala handel som sker genom att bestämmelserna i cirkulationsdirektivet kringgås eftersom det i allt väsentligt saknas uppgifter om sådant missbruk. 1 uppskattningen av smugglingsvolymen har forskarna dock tagit hänsyn till att det kan förekonnna missbruk även på detta område? Trots att forskarna inte haft underlag att göra en vetenskaplig bedömning av det mörkertal som har samband med missbruk av bestämmelserna om suspensionsordning varnar de för en negativ utveckling på området. Under rubriken Förslag till åtgärder anför de bl.a.

De s.k. skattelagren utgör ett nytt och kritiskt inslag i sammanha- get. Kontrollen av denna verksamhet måste skärpas kraftigt såväl vad gäller de i verksamheten inblandade personerna som de lager, transporter och distributionsnät som dessa förfogar över. Lyckas man icke med detta kommer konkurrensvillkoren att sned- vridas och den legala hanteringen att skadas allvarligt. På sikt kommer också ett sådant misslyckande att leda till att beskatt- ningsinstrumentet blir verkningslöst för att minska rökningens

] Två forskare, Leif G W Persson och Jan Andersson, har på uppdrag av Grossistförbundet Svensk Handel genomfört en vetenskaplig kartläggning av cigarrettsmugglingens omfattning och verkningar. Studien presenterades i april 1997. 2 Efter genomgång av beslagstatistik m.m. uppskattar forskarna att undandra- gandet kan ligga i storleksordningen 100 miljoner cigarretter. Därefter anförs: "Samtidigt så tror vi att detta ger oss en underskattning. Skälen till detta är flera. Dels har vi bortsett från den speciella problematiken som samman— hänger med s.k. skattelagren. Dels är våra beräkningar allmänt försiktigt hållna. En s.k. bildad gissning hur man nu leder en sådan i bevis hamnar därför högre. Vi tror således att den aktuella volymen ligger i storleksord- ningen 150 miljoner cigaretter under år 1996. "

omfattning, liksom givetvis att skatteintäkterna uteblir. Istället har man då — genom kombinationen av hög beskattning och låg kontroll skapat utomordentliga förutsättningar för en ny och allvarlig form av ekonomisk brottslighet.

Vi har inte gjort någon egen uppskattning av mörkertalet beträffande illegal hantering av cigarretter. Företrädare för tullmyndigheter som vi varit i kontakt med har dock uppgivit att de märkt att bestämmelserna i cirkulationsdirektivet kringgås även när det gäller cigarretter. Som exempel kan nämnas att tullmyndigheten i Ystad under perioden den 21 juli 1996 till den 10 mars 1997 vid ett flertal tillfällen funnit laster på över 20 000 Obeskattade cigarretter i personbilar, Skåpbilar eller husbilar. I ett fall hittades 112 000 cigarretter och i ett annat fall så mycket som 400 000 cigarretter. Vid samtal med tjänstemän i andra EU-länder har vi också fått uppgifter om att det framförallt är handeln med Obeskattade tobaksvaror som vållar de största problemen]. Sverige har genom det tidigare nämnda undantaget från cirkula- tionsdirektivet viss möjlighet att kontrollera att de resande beskattas för införsel för privat bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror i laga ordning. Bestämmelserna om anmälan och inbetalning av punktskatt kringgås dock på flera sätt. Kontroller kan bara göras i de fall införseln sker där det finns bemannade tullstationer. Vidare är det många som visserligen anmäler införseln, men sedan inte betalar in skatten.2

2.6.3. Ledsagardokumentet m.m.

Skattefusk på punktskatteområdet kan genomföras på flera olika sätt. Om det vid kontroll uppdagas att föreskrivna ledsagardokument inte medföljer en yrkesmässig transport av Obeskattade punktskattepliktiga varor är det tydligt att systemet har kringgåtts; i varje fall har reglerna för hur transporter av varor under suspension skall genomföras inte följts. Andra mer utstuderade sätt att fuska är att på olika sätt använda i och för sig riktiga ledsagardokument m.m. på ett otillåtet sätt, att förfalska dokumenten eller att fylla i oriktiga uppgifter i dokumenten och på så sätt manipulera systemet.

Bestämmelsema om ledsagardokument kan kringgås på många sätt och detta även i de fall då avsändaren och/eller mottagaren är kända.

] Se kapitel 3 beträffande utländsk rätt. 2 Kringgåendet av bestämmelserna i privatinförsellagen behandlas vidare i kapitel 14.

Ett exempel är att en fiktiv destination anges på ledsagardokumentet, t.ex. en fiktiv mottagare i ett annat EU-land med högre skattesatser. I sådana fall kommer returexemplaret av ledsagardokumentet inte att återsändas vilket medför att punktskatten skall betalas av avsändaren enligt avsändarlandets lägre skattesats. En annan variant på detta är att ett förfalskat returexemplar återsänds och att skatt inte alls betalas. Bestämmelserna kan också kringgås om varorna levereras till köparen utan att deklaration avges och skatt betalas. Detta förfarande kan användas om skatten i det land varorna skall levereras till är högre än skatten i avsändarlandet. Eftersom returexemplaret inte återsänds av mottagaren kommer avsändaren att bli skyldig att betala skatten, men enligt den lägre skattesats som gälleri avsändarlandet. Bara om det kan säkerställas att oegentligheten skedde i mottagarlandet skall skatten betalas enligt mottagarlandets högre skattesats]. Ett annat sätt att missbruka systemet på är att använda ett ledsagardokument flera gånger genom att t.ex. ändra datum för transporten. Detta förfarande är möjligt eftersom ledsagardokumentet inte behöver återsändas direkt utan först efter femton dagar efter den kalendermånad när leverans skedde, vilket kan ge upp till sex veckors respit. En fjärde variant är att på ledsagardokumentet ange att en transport går från ett land med hög skattesats till ett land med lägre skattesats och sedan faktiskt köra lasten till ett annat land än det som angivits i dokumentet eller helt enkelt låta lasten bli kvar i avsändarlandet. Den angivna mottagaren kvitterar falskeligen transporten och betalar den lägre skatt som gäller i hans land. En annan metod är att under transportens gång lasta av delar av lasten. Om avlastningen håller sig på en rimlig nivå för svinn, som kan godtas av myndigheterna, är det enda som händer att en notering görs på ledsagardokumentet om avvikelsen. Både avsändaren och mottagaren kan förbli okunniga om svinnet så länge det håller sig på en rimlig nivå. När det gäller transporter av mineraloljeprodukter kan färgtillsatser i olja ändras under själva transporten. Genom att färga oljan kan man ändra en högbeskattad variant av olja till en lågbeskattad variant av olja. Det KN-nummer2 för oljan som finns angivet på ledsagardokumentet är detsamma för lågbeskattad olja som för högbeskattad olja. Slutligen kan man kringgå systemet genom att

1 Detta är exempel på upplägg där vi utgått ifrån att fusket inte upptäcks. Utfallet kan givetvis bli annorlunda, exempelvis om oegentlighetema upptäcks i ett högskatteland se artikel 20 i cirkulationsdirektivet (avsnitt 2.2.1 ovan). 2 Ett nummer, som åsatts i enlighet med bestämmelsema om den kombinerade nomenklaturen inom gemenskapen.

blanda sämre olja i en oljelast och sedan sälja den exempelvis som svavelfattig olja (eller olja enligt miljöklass 1 trots att det fråga om olja enligt miljöklass 3).

2.6.4. Ett exempel på hur systemet med ledsagardokument kringgås

Givetvis finns det många olika upplägg för att kringgå lagstiftningen på området, vilket torde framgå av beskrivningen i föregående avsnitt. Sätten att bryta mot lagstiftningen är ofta komplicerade och innefattar flera olika transaktioner i olika länder. För att visa hur den illegala verksamheten kan vara uppbyggd lämnas följ ande verklighetsbaserade exempel som inhämtats från Tullkriminalavdelningen vid Tullmyndig— heten i Stockholm.

Sprit köps direkt från en fabrik i exempelvis Sydeuropa (skatte- upplag 1) och transporteras med ledsagardokument till skatteupplag 2, som skickar tillbaka ett kvitterat returexemplar till skatteupplag l. Skatteupplag 2 skickar sedan iväg spriten till skatteupplag 3 som ligger i ett annat land. Även denna gång åtföljs lasten av ett ledsagar- dokument där returexemplaret återsänds av skatteupplag 3 till skatte- upplag 2 efter att spriten levererats. Spriten skickas därefter vidare med ett nytt ledsagardokument där köparen anges vara en person i exempel- vis Ryssland. När spriten kommer till Sverige tas den emot av olika **gäng” och skingras]. Returexemplaret förses med falsk stämpel och skickas tillbaka till skatteupplag 3, som på så sätt får bevis för att spriten kommit fram.

1 I ett fall som utretts av tullkriminalen hade en person kontaktat Åkericentra- len och bett dern ordna en transport. Den åkare som åtog sig uppdraget blev under resans gång kontaktad av en okänd person som bad honom stanna och stå still under viss tid på vissa platser på sin väg till Stockhohn. Under färdens gång fick chauffören order att lämna trailern på visst ställe. Sannolikt hade den okände beställaren anat oråd eftersom han upptäckt ett flertal hyrbilar i närheten av transporten, vilket kunde vara ett tecken på att tullkriminalen var dem på spåret.

mips. arvlmtmp; ": ppb :tltip Lpf—(...i, the, ' Hi,guq,3wf,,aj,.,u.i.i 'p'jtcz, mo 'Me 533—"": ärr-u ] writing-_; "att? Managing” ':- ': : ' 'in' -' .. '. - .- t : .,... tämääiåmmiU-rt fi.; -_.:,|J'_ 'ab.'1li..t'" ' _1 .". . '-.,|.|. ("T! ";. "' J'EIIHSCH. n'. 5 _"Vl 'N'—. [nliLD i'm .rrlJf' :! '..i'v': "vartannat- I". .. .: -'t i: mm?: MMIWHEELH iiååtg 1-l.l,_w tl,u.ii|..tr; |,th Målb'mill'”

.a l:.jL.'r,'.._"|.,u__"|..l_|_ 4.17J331111-D'JtulLtTfm—LH .

' E'ttil JEWF'. 'miiiil' '# .- ' wwndmmm wwwl'wimw www.—åå T I I WII Mm RH ”W&W I" W'afa . Mmmm www.mam. Wim-mmm ' årigt _]

||_.|' tig-”j..- ,Afdd'l] ', ' WMI-'i? i., (".J. lik.?!"—

?JHETÖW'. Fänkåäräwm %% ' , äqu'z'k" sammma-tin." t' .'it' 4.5.5 333535 liir WW artig-higher; itä-.. i" rrl'öie W W _.rl'mheatm ' managern... , Wreta?

Wim ' mån.... .eu;

- Matrum-...är 'till'-tili: mmm Milla!, .. *WFWWMQWMIMMHIM "å"” .:' ' . . math'wwmnwmw' . ' ni.. mim. Han är. ugn-ii namnändrat! l'art." Marit-am'iä' "tim: HWME'E' 'MQMJESIH 33.13.qu

:_.ittL.'1t1,l_':.:.—|:a_ : ' '.. _ J."."ll'L- [% marnyman-..för --'.:-.. "FH11|"t'I.'I|H""""—;.lm filt it.-.'slttr

I L,' -:n.:i'. '--t.t.rv.rr-'i -.' '..- ... . .-,,. EL..- ". ..iJ ältar; da,".håiiur' 515; .-'I J, .. ;. ur...:tnllg ult'u -.. , "" fun rn-_*Er'c.'11:in.mluljupr'ad'1ru linn '..rgt'rjlf'azur . .: |r.'.:J...H._ 'r:. r'lu ..—r __rr 't- n.- Lime-rn n. fr..: (i,"| |. T' —.-..... --_. -: .—r.::l. .. .fittrrt t... tii|a u.] ul 3.41..."- Rå'gl-u. lit.”. llv ...i-' : ' : ,...-| ? "! Jrlu rad flit—Ihan Sam Lane ' uligircrjILILJLm _| :it iF JHTIU ' '.': bil-laFlL'itnnl ... "l-E' ! J.L't'lIJJ' lCLC'SLå-ll 13' . ' '.'. .. jtl” _' r-. i_1lf”"lm.'!"'l'NI'l m" Irfllltll .'=- .,.|'.".,T" " GTIMHQÅÅ mulm-it.....mqaio abril nslmimrriul'iil vs Mm litt! nat ' . mltltegmliqqu gi. linjära,-9 Lima mr. JWFFHLULNWMIMÖÅMMI , 'i. ,'.| n' Amman.—...i netn- Tune-fflrtrmlo rr:- til-itllntumi artis; ;(er , mammut. diem-" Mumma-iir: Mwai-William

"'# ' Päivi-Ehmm!!! gitar?" Wm....wmmim :::. "tva-timmar!: ' - = '

"nl'rr'mi'imrrr'im.1."-=Hl-ll.:,r

- ""'" " ' "" ' ..". . "i'll'ittät'ii'

3 Utländsk rätt

3.1. Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering i Danmark

3 . 1 . 1 Organisation

I Danmark handläggs sedan några år tillbaka skatte- och tullfrågoma av en och samma myndighet, T old- ag Skattestyrelsen, som har 31 regionsstyrelser spridda över landet. Kontrollen av förflyttningar av, alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeprodukter handhas av tjänstemännen på kontrollavdelningama inom de olika regionsstyrelser- na. I ett par regioner, Sönderborg och Padbom på Söderjylland, finns det en så kallad PT-grupp, vilket är en permanent grupp som består av både polis- och tull-skattetjänstemän.

3.1.2. Något om problembilden

Skatteundandragandena beträffande mineraloljeprodukter har inte en sådan omfattning att de anses utgöra något större problem. När det gäller alkohol- och tobaksvaror är skatteundandragandena större.

3.1.3. Rätt att stoppa fordon m.m.

Bestämmelser om de harmoniserade punktskattema återfinns i lov nr 1015 av den 19 december 1992 om afgift af öl, vin ogfrugtvin m.m.' Denna lag tar sikte på den yrkesmässiga hanteringen av varorna. Stadganden om kontrollbefogenheter finns i 22 - 24 && nämnda lag.

' Lagen har ändrats genom bl.a. [av nr 1073 av den 23 december 1992 och lov nr 376 av den 18 maj 1994.

Tull- och skattemyndigheterna har befogenhet att företa kontroll (eftersyn) av varor under transport, när dessa varor säljs yrkesmässigt från utlandet eller yrkesmässigt transporteras till andra än registrerade verksamheter. Det räcker med en misstanke om att transporten är yrkesmässig för att kontroll skall få ske. Myndigheterna har härvid rätt att stoppa transporten och söka igenom transportmedlet och lasten. Om föraren inte stannar på myndigheternas anmaning, tillkallas polis.

Kontrollen är inte begränsad till vägtransporter utan kan också göras vid transport på järnväg, flygplan och fartyg. Det statliga järnvägsbolaget och luftfartsmyndigheten är skyldiga att genomföra vissa kontroller och att anmäla oegentligheter till tull- och skattemyn- dighetema.

Transportkontrollema kan enligt lagen göras över hela landet, men sker i praktiken endast i det gränsnära området.

Polisen skall ge tull- och skattemyndigheterna bistånd i enlighet med de regler, som fastställs efter förhandling mellan skatteministem och justitieministem. Tjänstemännen vid tull- och skattemyndigheterna är inte beväpnade.

3.1.4. Rätt att omhänderta varor m.m.

Enligt 84 & toldloven nr 1116 av den 22 september 1993' kan transportmedel, som använts vid insmuggling eller försök att smuggla in högbeskattade varor eller för transport av sådana insmugglade varor på det danska tullornrådet, omhändertas (tillbageholdes) av tull- och skattemyndigheterna eller av polisen för dessa myndigheters räkning. Omhändertagandet upphör när tull-, skatte- och bötesbelopp samt omkostnader som förorsakats av ägaren eller föraren, manskap eller andra anställda på transportmedlet betalats eller säkerhet ställts för betalningen. Om betalning inte skett inom två månader efter att saken avgjorts slutligt, kan transportmedlet förverkas. Omhändertagande kan ske endast om det är nödvändigt för att säkra betalningen av de ovannämnda beloppen. Om den som hade rådighet över transportmed- let under det att insmugglingen skedde inte hade rätt att besitta det, kan omhändertagande inte ske.

, Lagen har ändrats genom bl.a. lov nr 376 av den 18 maj 1994, lov nr 1114 av den 21 december 1994 och lov nr 1097 av den 20 december 1995.

84 g toldloven talar visserligen om insmuggling och försök till insmuggling. De företrädare för tull- och skatteregionsstyrelsema som vi samtalat med menar dock att omhändertagandebestämmelsen är tillämplig även vid punktskattekontroller då ledsagardokument saknas eller är felaktiga; när så är fallet anses nämligen misstanke om smuggling eller försök härtill föreligga.

3.1.5. Rätt att kontrollera lokaler m.m.

Tull- och skattemyndigheterna har befogenhet att företa kontroll (eftersyn) av de verksamheter som omfattas av lov om afgift af öl, vin og frugtvin m.m. samt att kontrollera verksamheternas varulager, företagsböcker, övrigt räkenskapsmaterial och korrespondens. Före- tagarna och de personer som är sysselsatta i verksamheterna, skall ge tull- och skattemyndigheterna nödvändig vägledning och hjälp vid revisionen. De nyssnämnda handlingarna skall på begäran överlämnas eller insändas till myndigheterna. Näringsidkare skall på begäran ge myndigheterna upplysningar om sina inköp och eventuella vidareför- säljning av skattebelagda varor.

3. 1 .6 Sanktioner

Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet avger oriktiga eller vilseledande upplysningar eller förtiger upplysningar som skulle kunna vara till bruk för skattekontrollen kan dömas till böter enligt 25 & lov om afgift af öl, vin ogfrugtvin m.m. Vidare kan den dömas till böter som bryter mot skyldigheten att ge myndigheterna vägledning och hjälp vid kontrollen. Även överträdelse av bestämmelserna om skyldighet att överlämna eller insända handlingar till myndigheten samt skyldighet att ge myndigheterna upplysning om inköp och eventuell vidareförsäljning av skattebelagda varor kan bestraffas med böter. Det finns också ett bötesstraff som riktar sig mot den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förvärvar eller tillägnar sig varor, för vilka skatt, som skulle ha varit betald enligt lagen, inte har erlagts]. Den som begått någon av de ovan uppräknade överträdelsema med uppsåt att undanhål- la statskassan skatt, kan dömas till böter eller fängelse i högst två år.

] Även försök att begå detta brott kan bestraffas med böter.

3. l .7 Skattskyldigbegreppet

I de situationer då det finns varor för vilka skatt inte erlagts och inte heller registrering skett eller säkerhet ställts, är förvärvaren och den som är i besittning av varorna solidariskt ansvariga för betalning av skatten.

3.2. Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering i Finland

3 .2. 1 Organisation

1 Finland har tullmyndighetema ansvarat för punktskattekontrollema sedan 1970-talet. Det finns sju tulldistrikt i Finland. I vaq'e tulldistrikt finns det ett distriktstullkontor och ett antal tullkontor. Distrikts- tullkontoren är underställda den centrala Tullstyrelsen, som i sin tur sorterar under Finansministeriet. Det har inom ramen för det i Finland benämnda Öst-projektet] upprättats ett samarbete mellan tull-, skatte-, polis- och kronofogde- myndighetema. Detta samarbete innebär bl.a. att myndigheterna utbyter information.

3.2.2. Något om problembilden

Finland är på grund av sitt geografiska läge den naturliga porten till EU för bl.a. Ryssland. Man har stora problem med sprit, öl och cigarretter som enligt befintliga handlingar skall exporteras till Ryssland inom ramen för transiteringsförfarandet, men som de facto släpps för konsumtion i Finland. Man har också problem med alkohol och cigarretter som befinner sig under suspension enligt cirkulationsdirekti- vets bestämmelser. Välorganiserade ligor har satt punktskattebedrägeri- ema i system.

I svensk massmedia har förekoth uppgifter om att Finland skulle ha stora problem med billig rysk olja, på samma sätt som Sverige har

' Östprojektet har tillkommit för att man skall få bukt med den tilltagande ekonomiska brottslighet som styrs från främst Ryssland.

problem med den finska oljan. De tulltjänstemän som vi samtalat med sade sig inte känna till någon sådan problematik.

Finland har ett speciellt punktskatteproblem som dock inte rör de harmoniserade punktskattema. Landet har en tämligen hög punktskatt på godis och läskedrycker. På grund härav har det uppstått en handel i vilken finskt godis (Fazer) transporteras till Sverige, och släpps för konsumtion här, för att sedan transporteras tillbaka till Finland i obeskattat skick. — Det förekommer också en viss gränshandel med öl. Sänkningen från årsskiftet 1996/97 av den svenska skattesatsen på öl kommer, enligt de företrädare för den finska tullen som vi samtalat med, sannolikt att innebära en ökning av denna gränshandel.

3.2.3. Rätt att stoppa fordon m.m.

Tullrnyndighetemas befogenheter att göra punktskattekontroller regleras i lagen om påförande av accis'. Enligt 62 & fjärde stycket andra meningen nämnda lag har tullmyndighetema rätt att hejda fordon och företa granskningar under pågående varutransport. Alla typer av fordon och transporter omfattas av stadgandet. Befogenheten används dock mycket sällan för kontroller utmed vägarna inne i landet. Sådana kontroller görs i praktiken endast efter det att man genom spaning och riskanalyser funnit att det föreligger en tillräcklig misstanke om brott. Man riktar då tillslaget mot vissa fordon eller lokaler. Enligt uppgift från distriktstullkammaren i Helsingfors används befogenheten betydligt oftare i hamnarna.

3.2.4. Rätt att omhänderta varor m.m.

För att tullen skall kunna beslagta varor krävs att det föreligger misstanke om tullbrott. Tullbrott är enligt en definition i 3 & 5) tullagen2 brott, som innebär överträdelse av stadgandena i tullagen eller någon annan lag vars iakttagande och verkställighet tullverket skall övervaka. Detsamma gäller stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av tullagen eller någon annan lag där tullverket övervakar iakttagandet och verkställigheten. Vidare anses olaga

] Lagen den 29 december 1994 om påförande av accis (nr ] 469/94). Med accis avses det som i Sverige benämns punktskatter. 2 Tullagen av den 29 december 1994 (nr 1466/94).

befattningstagande med infört gods, vissa former av häleri samt överträdelser av stadganden som avser import eller export av egendom som tullbrott. Tullbrottet kan således komma att omfatta en stor mängd olika gärningar. De företrädare för tullstyrelsen som vi varit i kontakt med uppgav att förfarandet att inte betala accis kunde anses utgöra ett tullbrott i motsats till andra former av skattebedrägerier. Ett straffrätt- sligt beslag och förverkande är därför möjligt när någon underlåtit att betala accis.

Vid sidan av det straffrättsliga beslagsinstitutet finns en möjlighet att administrativt omhänderta varor och, om punktskatten inte betalas, också sälja varorna. I 41 & lag om påförande av accis stadgas följ ande.

T ullmyndigheten har rätt att omhänderta accispliktiga produkter som inte på behörigt sätt har anmälts till beskattning.

På produkterna kan då i tillämpliga delar tillämpas vad tullagen stadgar om tullauktion. På de medel som inflyter vid tullauktian betalas accisen sedan tullen har betalats.

Det administrativa omhändertagandeinstitutet kan således användas för att säkra de fiskala intressena vad avser tull och punktskatter.

3.2.5. Övervakningskameror

Tullmyndighetema har sedan den 1 juli 1996 rätt att vid kontroller enligt tullagen inhämta information med hjälp av teknisk övervakning. Med teknisk övervakning avses enligt 3 & 6) tullagen iakttagande eller avlyssning av på förhand ospecificerad persontrafik eller godstrafik med hjälp av en teknisk anordning samt automatisk upptagning av ljud eller bild. Denna befogenhet används på så sätt att det vid olika gränsavsnitt har satts upp övervakningskameror. Dessa kameror används främst för spaning i brottsutredningar - främst smuggling av narkotika och alkohol men anses även kunna tillämpas vid accis- kontroller (detta följer av bedömningen att underlåtenhet att betala accis är ett tullbrott). Övervakningskameroma används i hamnen i Helsingfors först då man efter genomgång av passagerar- och bok- ningslistor funnit ett misstänkt objekt. I Tornio används övervaknings- kameror i större utsträckning.

3.2.6. Rätt att kontrollera lokaler m.m.

Tullmyndigheten har rätt att granska utrymmen där man innehar eller i kommersiellt syfte behandlar accispliktiga produkter]. Enligt de tjänstemän vid Tullstyrelsen som vi samtalat med innebär bestämmel- sen att kontroll får företas vid en tämligen låg grad av misstanke; exempelvis räcker det att det finns anledning att anta att det förekom- mer yrkesmässig hantering av accispliktiga varor på platsen. Denna fråga har dock ännu inte ställts på sin spets. Lokalkontroller sker oftare än kontroller ute vid vägarna.

3.2.7. Skattskyldigbegreppet

I 10 & lagen om påförande av accis finns bestämmelser om accisskyl- dighet. Paragrafen räknar inledningsvis upp de fall där upplagshavare, varumottagare, skatterepresentanter, personer som importerar varor från tredje land m.fl. är accisskyldiga. I paragrafens två sista stycken finns accisskyldigheten i övriga fall reglerad? Där stadgas.

Om accispliktiga produkter som redan har överlåtits till konsum- tion i en annan medlemsstat, i Finland överlåts eller är avsedda att överlåtas eller användas för de behov som en näringsidkare som utövar självständig ekonomisk verksamhet eller en Offentlig- rättslig inrättning har, är den accisskyldig som tar emot produk- terna i Finland.

1 andra fall än de som avses i denna paragraf är acciskyldi g för i Finland Obeskattade produkter den som här innehar produkterna i kommersiellt syfte eller den som här tar emot produkter vilka mot vederlag avsänts från en annan medlemsstat.

Det sista stycket har tillkommit för att personer som i Finland tar emot produkter som mot vederlag avsänts från en annan medlemsstat skall kunna träffas av accisskyldighet. Bl.a. omfattas privatpersoners försändelser när reglerna om distansförsäljning inte är tillämpliga.

] 62 & fjärde stycket första meningen lagen om påförande av accis. 2 Sista stycket är ändrat genom lagen om ändring i lagen om påförande av accis (nr 900) av den 3 0 juni 1995.

3.2.8. Äterförvisning av transporter

Under utarbetandet av transportkontrollagen anmärkte Svenska Petrolium Institutet att de finska myndigheterna förefaller ha en befogenhet att återförvisa transporter som ej kan uppvisa erforderlig dokumentation vid distansförsäljning. I förarbetena till transportkon- trollagen uttalas att det får förutsättas att bl.a. denna fråga utreds av oss*.

Någon befogenhet att återförvisa transportmedel finns inte. Enligt de tulltjänstemän som vi samtalat med härrör detta rykte från en enda incident då tullkontoret i Åbo efter att ha fått underrättelser från utländsk tullmyndighet stoppade en transport och grep föraren. Föraren valde att godta tullmyndighetens erbjudande om att lämna landet och återvända till kontinenten; transporten sattes på ett fraktfartyg med destination Nederländerna.

3.3. Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering i Tyskland

3 .3 . 1 Organisation

I Tyskland handhas punktskattefrågoma av tullförvaltningen. Inom tullförvaltningen finns mobila enheter, die Mobile Kontrollgruppen (MKG), som bl.a. har till uppgift att kontrollera förflyttningama av punktskattepliktigt gods. Därutöver har MKG också att kontrollera att tull och avgifter betalts för icke-gemenskapsvaror samt att kontrollera efterlevnaden av in- och utförselbegränsningar beträffande narkotika, vapen, radioaktiva ämnen m.m. Det finns 40 MKG. Varje grupp består av nio tjänstemän. Inom varje grupp har åtta tjänstemän utbildning på medelnivå medan en tjänsteman har högre utbildning. Sammanlagt arbetar ca 360 personer i MKG. Trots att de flesta förvaltningarna p.g.a. budgetläget är tvungna att spara pengar och dra ner på verksamheten, tillförs MKG hela tiden nya resurser. De är också beväpnade av säkerhetsskäl. Under 1995 stannades 239 456 fordon av MKG. Prognosen för 1996/97 är 360 000 ingripanden.

' Prop. 1995/96:197 s. ll.

Inom tullförvaltningen finns en tullkriminal som bl.a. utreder brott förknippade med punktskatteförflyttningar. Underrättelseverksamheten har stöd av olika datasystem, bl.a. INZOLL, ett tulldatasystem för brottsbekämpning, och INPOL, ett polisregister. Det har varit svårt att bygga ut helt effektiva kontrollsystem med hjälp av automatisk databehandling (ADB) eftersom dataintegritetsbestämmelser lagt hinder i vägen.

3.3.2. Något om problembilden

De största problemen med skatteundandraganden finns på tobaksom- rådet, men problem fmns också beträffande alkoholprodukter. Problemen på det sistnämnda området är störst i södra Tyskland, dit lågbeskattat vin m.m. förs in från Sydeuropa.

Tullkriminalen har visat ett gott resultat när det gäller brottslighet i samband med förflyttningar av punktskattepliktiga varor. MKst resultat på punktskattesidan är däremot enligt de tyska tjänstemän som vi talat med inte tillräckligt bra mot bakgrund av de problem som finns och de resurser MKG förfogar över. Förklaringen till att man inte uppnår bättre resultat är att punktskatteförflyttningar är mer komplice- rade att kontrollera än t.ex. narkotikasmuggling. För att kunna genomföra effektiva kontroller måste tjänstemännen ha kunskaper om cirkulationsdirektivets bestämmelser om ledsagardokument m.m. MKG, som före 1993 endast ägnade sig åt att kontrollera vilket bränsle som användes i fordon, har inte fått tillräcklig utbildning för detta. Den sex veckor långa utbildningen inom punktskatteområdet, som alla MKG-tjänstemän fått, är i vissa avseenden inte tillräcklig för att man skall kunna klara av de problem som kan uppstå. Detta leder i sin tur till att MKG känner sig osäkra på vad som skall kontrolleras. Till detta kommer att själva kontrollerna kan vara svårare att genomföra tekniskt än t.ex. en narkotikakontroll. Vid den sistnämnda kontrollen kan man låta en narkotikahund sniffa på varorna och — om den hittar något direkt överlämna ärendet till tullkriminalen. I många fall när MKG hittar punktskattepliktiga varor nöjer man sig med att skicka ett kontrollmeddelande till tullmyndigheten på den angivna mottagarorten. Om transporten aldrig när den uppgivna mottagaren har man tappat bort transporten och kan inget göra.

3.3.3. Rätt att stoppa fordon m.m.

I samband med att den inre marknaden genomfördes 1993 infördes i den lag som reglerar bl.a. skattekontrollen, Abgabenordnung (AG)], bestämmelser om kontrollen av punktskattepliktiga varor. Enligt & 210 tredje stycket A0 är de tjänstemän som anförtrotts skattekontrollen ( således i detta fall MKG) berättigade att inom ramen för i tiden och platsen begränsade kontroller stoppa skepp och andra transportmedel, som förefaller användas yrkesmässigt. Den som stannats är skyldig att legitimera sig och ge upplysningar om de medförda varorna; han skall också visa fram fraktsedeln och övriga transportdokument. Om det härigenom eller genom andra omständigheter uppkommer orsak att anta att det finns punktskattepliktiga varor i transporten, kan tjänstemännen eftersöka och kontrollera dessa varor. Den som stannats är skyldig att lämna upplysningar om varornas ursprung, att tillåta att tjänstemännen tar varuprover och att även i övrigt hjälpa till vid kontrollen 2 .

Då denna bestämmelse trädde i kraft 1993 hade MKG-tjänstemän- nen inte någon rätt att stoppa transportmedel. Det skulle polisen bistå med. Anledningen var att MKG-tjänstemännen inte var tillräckligt vana vid denna typ av kontroller. Denna bestämmelse har numera ändrats; det krävs således inte att polis biträder vid kontrollerna. MKG sköter arbetet själva. Om brottsmisstanke uppstår tillkallas tullkriminalen.

För att kontrollerna skall kunna genomföras krävs ofta att de stoppade fordonen förs till en annan plats. Tullen har beträffande lastbilar träffat avtal med flera uppställningsplatser.

1 Lagen ärfrån den 16 mars 1976 (BGBI. IS. 613; 1977 1.8. 269). Ett flertal ändringar har gjorts i lagen efter dess ikraftträdande. 2 210 & tredje stycket AO lyder: "Die von der Finanzbehörde mit der Steueraufvicht betrauten Amtsträger sind femer berechligt, im Rahmen von zeitlich und örtlich begrenzten Kontrollen, Schiffe und andere Fahrzeuge, die nach ihrer äusseren Erscheinung gewerblichen Zwecken dienen, anzuhalten. Die betroffenen haben sich auszuweisen und Auskunft äber die mitgefährten Waren zu geben; sie haben inbesondere Frachtbriefe und sonstige Beförde- rungspapiere, auch nicht steuerlicherArt, vorzulegen. Ergeben sich dadurch oder aufgrund sonstiger T atsachen Anhaltpunkte, dass verbrauchsteuer— pflichtige Waren mitgefi'ihrt werden, können die Amtsträger die mitgefährten Wahren åberprufen und alle Feststellungen treffen, die fär eine Besteuerung dieser Waren erheblich sein können. Die Betroffenen haben die H erkunft der verbrauchsteuerpflichtigen Waren anzugeben, die Entnahme von unentgelt- lichen Proben zu dulden und die erforderliche Hilfe zu leichten. "

Det kan tilläggas att den tyska tullen enligt 10 & Zollverwaltungsge- setz (Zoll VG; kan översättas tullförvaltningslagen) har rätt att stoppa personer och transportmedel och företa undersökningar. En sådan kontroll får göras även utanför det gränsnära området om det finns anledning anta att person eller transportmedel medför varor som står under tullmyndighetens övervakning enligt EU:s tullbestämmelser eller enligt bestämmelserna i Zoll VG' . Denna befogenhet används mest för sökande efter narkotika. Dessa kontroller görs normalt samtidigt med punktskattekontrollema.

3.3.4. Rätt att omhänderta varor m.m.

MKG kan hålla kvar transportmedlet och lasten under den tid som erfordras för att genomföra skattekontrollen. Varorna kan också beslagtas och användas som säkerhet till dess skatten är betald; en viss tidsfrist sätts i sådana fall ut inom vilken skatten skall vara betald. Ägaren till varorna kan välja om han vill betala skatten direkt istället för att varorna skall beslagtas. För att transportmedlet skall kunna beslagtas krävs att det föreligger en brottsmisstanke.

Om skatten inte betalas inom föreskriven tidsfrist kan varorna (och i förekommande fall transportmedlet) förverkas.

3 .3 .5 Rätt att kontrollera lokaler m.m.

Tjänstemännen har rätt att utföra kontroller på fastigheter och i lokaler som tillhör näringsidkare som har anknytning till sakförhållanden som är underkastade skattekontroll. Dessa kontroller får normalt endast utföras under affärs- eller arbetstid. Om det föreligger omständigheter som innebär att det kan antas att smuggelgods eller punktskattepliktiga

1 Denna lag är från den 21 december 1992 (BGBI. 1.8. 2125). Därefter har vissa ändringar gjorts. 10 å andra stycket ZollVG lyder:, Fit'r örtlich und zeitlich begrenzte Kontrollen ausserhalb des grenznahen Raums giltAbsatz 1, wenn Grund zu derAnnahme besteht, dass Waren, die der zollamtlichen it'berwachung nach dem gemeinschaftlichen Zollrecht oder diesem Gesetz unterliegen, von Personen oder in Beförderungsmitteln mitgefährt werden”.

I första stycket (Absatz ) stadgas tullmyndighetens rätt att i det gränsnära området stoppa och undersöka personer och transportmedel.

varor för vilka skatt ej erlagts i laga ordning finns på fastigheten eller i lokalen får kontrollen ske även vid andra tider. Vid fara i dröjsmål får undersökning av såväl bostadsmm som affärslokaler ske utan dom- stolsbeslut.

3 .3 .6 Sanktioner

MKG har möjlighet att ta ut en mindre avgift (ca 75 D-mark) om fel i ledsagardokumentet upptäcks i samband med en kontroll. Avgiftens syfte är att varna för fortsatta överträdelser. Huvudkontor inom tullförvaltningen har också möjlighet att besluta om en administrativ avgift på ett högre belopp; beslut om detta kan överklagas inom en månad. Nästa steg i sanktionskedjan blir strafföreläggande, utfärdat av åklagarmyndigheten. Denna sanktion skiljer sig från den administrativa avgift huvudkontoren beslutar om främst genom att ett godkänt strafföreläggande anses vara ett straff och det tas också in i straffregi- stret.

3.3.7. Skattskyldigbegreppet

I de olika lagarna om mineraloljeprodukter, alkoholvaror respektive tobakvaror finns definitioner av skattskyldigbegreppet. Skattskyldig är enligt dessa bestämmelser upplagshavare eller den som för in punkt- skattepliktiga varor. Särskilda bestämmelser finns för oregelmässiga fall. Om en vara försvinner under transport blir den som skickade varorna ansvarig. Dessutom blir mottagaren ansvarig om han tagit emot varorna innan skatten förfallit till betalning. I vissa fall har det varit svårt att fastställa vem som är skattskyldig.

3.4. Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering på Irland

3 .4. 1 Organisation

På Irland handläggs skatte- och tullfrågor av the Revenue Commissio— ners. Under styrelsen arbetar tre enheter nämligen, Customs & Excise,

som har hand om tull och punktskatter, Common Services, som bl.a. har hand om lagstiftningsfrågor, och Inland Revenue, som bl.a. handhar inkomstskatten och mervärdesskatten. Customs & Excise är uppdelat på en National Investigation Bureau (IB), som handlägger narkotikabrott och större tull- och punktskattebedrägerier, och åtta regionala Customs & Excise Collections.

Det finns 40 Mobile Task Units (MTU) utspridda i landet. MTU arbetar vardagar från kl. nio till kl. fem. Varje MTU är underställd en chef (the collector) på den regionala nivån. MTU är bemannade med tre personer. Några av uppgifterna för MTU är att ta prov på olja i dieseldrivna bilar för att kontrollera att lågbeskattade mineraloljepro- dukter inte används på fel sätt , att kontrollera att vehicle registration tax har betalats och att kontrollera förflyttningar av punktskattepliktiga varor. MTU utför inga systematiska kontroller vid gränsen. Det finns inga fasta kontrollpunkter; MTU arbetar genom flytta kontrollpunkter- na kontinuerligt. En kontrollpunkt sätts således upp för några timmars kontrollarbete för att sedan flyttas vidare till nästa ställe.

IB finns i Dublin, men genomför undersökningar över hela Irland. Myndigheten arbetar i nära kontakt med flygplatser, MTU och övriga Customs & Excise-kontor. Någon tjänsteman på IB har alltid jour och kan nås dygnet runt. IB utreder själv skattebrott, men överlämnar andra brott som upptäcks under undersökningarna till polismyndigheten. Till stöd för arbetet har man tillgång till flera register, bl.a. ett register där man registrerar misstänkta. Vidare har IB träffat avtal som ger myndigheten on-line kontakt med de flesta färjelinjers bokningsregister. Avtalen med färjebolagen avser främst narkotikabekämpning, men vid misstanke om visst bestämt brott kan registret användas även för annan brottsbekämpning. Genom bokningsregistret kan uppgifter om vem som bokat och betalt biljetten, om passagerare checkat in och gått ombord m.m. tas fram. Vidare kan man gå sex månader tillbaka i tiden och försöka hitta mönster i viss lastbils förflyttningar, vilka förare en lastbil haft etc. Man kan också kontrollera vem som äger en container och hur containern flyttats runt. De uppgifter man får ur bokningsregi- stret tas in i ett av myndigheten själv upprättat riskanalyssystem. Den databaserade underrättelseverksamheten är en effektiv brottsbekämp- ningsmetod. En tjänsteman inom IB beskrev sitt arbete på så sätt att det skulle behövas 1 000 tjänstemän ute på fältet, för att uppnå samma spaningsresultat som hon kan uppnå vid sina datorer.

3.4.2. Något om problembilden

Det vanligaste sättet att föra in punktskattepliktiga varor illegalt är att ta in det sjövägen. Transporter med lastbil över gränsen förekommer endast på gränsen mot Nordirland. I sådana fall rör det sig ofta om gods transporterat med annat gods och ofta dolt bland det, t.ex. cigarretter i en container med frukt.

Problemet med punktskattepliktiga varor som förs in i landet och sedan säljs utan att punktskatter påförs är till största delen ett politiskt problem och inte ett ekonomiskt, även om det givetvis inte heller är godtagbart från statsfinansiella utgångspunkter. Till skillnad från vad som hittills främst varit fallet i Sverige, nämligen brottslighet kopplad till mineraloljeprodukter och alkohol, är det största problemet på Irland försäljning av Obeskattade cigarretter. Obeskattade cigarretter säljs öppet på gatorna i en sådan utsträckning att det blivit besvärande för lagstiftaren. Hittills har det varit svårt att få till stånd en effektiv kontroll av den illegala tobaksförsäljningen. Kontrollproblematiken är däremot inte lika komplicerad när det gäller exempelvis bryggerinäring- en. Att skatteupplagen inom det området är få och att tjänstemännen på Customs & Excise ofta känner ställföreträdama personligen gör att det är betydligt svårare att sälja öl m.m. utan att punktskattema betalas.

3.4.3. Rätt att stoppa fordon m.m.

I 1995 års Finance Act stadgas i 86 & bl.a.

— ( 1 ) An officer in uniform may stop any vehicle - (a) in or on which excisable products or any other products chargable with a duty of excise are being transported or in which or on which it is reasonably believed by the officer that such products are being transported, or

(b) for the purpose of examining and taking samples of any fuel in or on, or in anything attached to, the vehicle for use or capable of being used for combustion in its engine.

För att kunna stanna fordon måste, när det gäller kontroll av punktskat— tepliktigt gods, tjänstemännen ha en grundad anledning att tro (reaso— nably believed) att punktskattepliktiga produkter transporteras i fordonet. Rätten att stanna fordon anses vara integritetskränkande och omgärdas därför av mer restriktioner än t.ex. taxeringsrevisioner. Enligt en tolkning gjord av en företrädare för Common Services som vi träffat

är rätten att stanna fordon till och med mer inskränkt än rätten att genomsöka fordon. Enligt hans mening tillåter irländsk lagstiftning att ett parkerat fordon genomsöks för kontroll av om punktskattepliktiga varor transporteras i det, utan att det behöver föreligga grundad anledning att tro att det rör sig om en sådan transport. På en parke- ringsplats skulle det således vara möjligt att göra slumpmässiga kontroller av transportmedel samtidigt som samma transportmedel endast kan stoppas under en förflyttning, om det finns grundad anledning att misstänka att transporten avser punktskattepliktigt gods. Att märka är också att det inte ställs krav på misstanke för att stanna bilar om syftet är att ta prov på bränsle' eller vid kontroll av vehicle registration tax. På dessa områden har man rätt att stanna bilar slumpmässigt. Kontroller av dessa skatter genomförs också av MTU.

Utformningen av den irländska lagstiftningen på området har lett till att MTU använder större delen av sina resurser till att undersöka vilket bränsle som används i fordon och om vehicle registration tax är betalad. Kontroller av förflyttningar av punktskattepliktigt gods är svåra att genomföra på grund av restriktionerna beträffande rätten att stanna fordon. Det syns sällan utanpå en långtradare om den används för att transportera t.ex. alkohol eller tobak. Tillämparna anser också att detta försvårar effektiva kontroller av punktskattepliktiga transpor- ter. Den arbetsmetod man är hänvisad till är att föra liggare i varje MTU-bil om misstänkta incidenter. Efter tre-fyra sådana anteckningar anser man ofta att man nått upp till misstankegraden reasonably believed.

MTU-enhetema har rätt att stoppa transporter utan assistans av polismyndighet. Det enda krav som ställts i lagstiftningen är att de tjänstemän som stoppar bilar skall vara uniformerade. Uniforrnskravet har ställts av säkerhetsskäl, exempelvis för att försvåra för terrorister eller andra brottslingar att genomföra bilkapningar. Tanken är att en förare som får ett stopptecken av en uniformerad tjänsteman skall se att det är en myndighetsperson som är ute och arbetar. Tidigare var MTU hänvisade till att begära hjälp av polismyndigheten för att stoppa bilar. Detta ledde i många fall till att polismännen överskred sina befogenhe- ter. Trots att MTU nu kan stoppa bilar utan assistans av polisman föreligger ett nära samarbete mellan MTU och polisen.

] Se punkt b) i den aktuella paragrafen samt avsnitt 3.6.2.2 nedan.

3.4.4. Rätt att omhänderta varor m.m.

Myndigheten har rätt att kvarhålla transporter så länge det behövs för att undersökningen av lasten skall kunna genomföras. I Finance Act (86 & (4) punkt (c) uttrycks detta på det sättet att den enskilde är skyldig att låta tjänstemännen

...carry out such searches of the vehicle as appear to the officer to be necessary to establish —

(i) whether any excisable products being transported in or on, or in any manner attached to, the vehicle correspond in every material respect with the description of any such products in a document referred to in paragraf (f)' .

Rätten att genomsöka transportmedlet används således i syfte att konstatera både om det finns punktskatteplikti ga varor i fordonet och om vad som faktiskt transporteras står i överenstämmelse med vad som angivits i ledsagardokumentet.

Om tjänstemannen efter att ha genomfört den grundläggande kontrollen upptäcker att det föreligger skillnader mellan vad som angivits i ledsagardokumentet och vad som faktiskt fraktas kan han besluta att kvarhålla varorna och transportmedlet i en månad för att genomföra ytterligare undersökningar. Detsamma gäller om han har anledning att tro att punktskattepliktigt gods kan komma att förverkas. Efter utgången av månaden kan godset och transportmedlet tas i beslag. Detta görs vid speciella domstolsförhandlingar.

3.4.5. Rätt att kontrollera lokaler m.m.

I 87 & Finance Act finns bestämmelser om myndighetens rätt att ta sig in i och undersöka lokaler (power to enter and search premises). Paragrafen ger inledningsvis i punkterna 1 och 2 myndigheten befogenhet att genomsöka lokaler där olika former av näringsverksam- het pågår. Sådana kontroller får göras vid rimliga tidpunkter. Vidare föreskrivs att myndigheten får ta prover, titta på räkenskapshandlingar m.m. Myndighetens rätt att ställa frågor till personer som finns i lokalen är också reglerad.

' Härmed avses bl.a. ledsagardokument.

I paragrafens tredje punkt finns en bestämmelse om husrannsakan. När det finns anledning att anta (reasonable grounds for suspecting) att varor som kan förverkas finns i en lokal kan en husrannsakansorder (search warrant) utfärdas. Paragrafen lyder.

(3) Without prejudice to any power conferred by subsection (1) or (2), if a judge of the District Court is satisfied on the sworn information of an officer that there are reasonable grounds for suspecting that any thing that is Iiable to forfeiture under the law relating to excise is being kept or concealed on or at any premises or place, he may issue a search warrant.

Om en domare vid en distriktsdomstol finner att förutsättningama för husrannsakan är uppfyllda kan han således utfärda en search warrant. I paragrafens fjärde punkt uppställs vissa fomrkrav avseende denna handling.

I paragrafens femte punkt föreskrivs att den som befinner sig i lokaler som genomsöks är skyldig att uppge namn och adress.

3 .4.6 Sanktioner

I irländsk lagstiftning har föreskrivits böter på 1 000 pund, om man t.ex. försvårar för myndigheterna att genomföra kontroller eller det saknas ledsagardokument vid transporten. Det kan dock i många fall vara svårt att väcka åtal, eftersom den misstänkte ofta är utländsk medborgare. Man åtalar av praxis inte utländska medborgare för brott av denna svårighetsgrad, om det är en förstagångsförbrytelse. Däremot görs anteckningar om den misstänkte och om han begår ett liknande brott igen åtalas han. Om ett felaktigt ledsagardokument upptäcks hos någon som t.ex. är registrerad varumottagare utgår myndigheten i många fall &än att det rör sig om slarv från dennes sida. Om punktskat- tema betalas på ett riktigt sätt i en sådan situation försöker man komma tillrätta med problemet genom att utbilda, inte åtala.

Vid samtal med företrädare för the Revenue Commissioners framkom att tjänstemännen allmänt anser att den bästa och mest kraftfulla "sanktionen” är möjligheten att beslagta och förverka gods och transportmedel. Visserligen kan beslagsbeslut överklagas och ändras, men det är sällan någon överklagar besluten. Efter att godset har förverkats genom domstolsbeslut kan det säljas och utestående skatteskulder kan betalas. På detta sätt får staten in sina skatteinkom- ster och den enskilde drabbas på ett kännbart sått.

3.4.7. Skattskyldigbegreppet

På Irland anses det inte finnas något större behov av att fastställa vem som är skattskyldig för viss transaktion. Istället koncentrerar man sig på att hitta en person som är betalningsskyldig för skatten eller på att få skatteskulden reglerad på något annat sätt. Om gods har beslagtagits och förverkats och detta täcker skatteskulden anses det inte intressant att spåra vem som i och för sig är skattskyldig.

3.5. Punktskattekontroll m.m. av varor i yrkesmässig hantering i Skottland

3 . 5. 1 Organisation

I Skottland - liksom i övriga Storbritannien - handläggs punktskattema av H M Customs & Excise tillsammans med tullfrågoma. Lagstiftning- en är i stora delar den samma i hela Storbritannien, men det finns avvikelser för exempelvis Skottland. Arbetet inom H M Customs & Excise är uppdelat på avdelningarna Underrättelse (Intelligence), Undersökning (Investigation) och Excise Verification Officers (EVIL). EVIL-gruppema arbetar som mobila enheter. Underrättelseavdelningen är numera organisatoriskt skild från undersökningsavdelningen för att kunna ge stöd åt både undersölmingsavdelningen och EVIL-gruppema. För underrättelseverksamheten finns ett starkt datorstöd som är samlat på en ledningscentral som är öppen 24 timmar om dygnet. Särskilda säkerhetssystem och larm har installerats i byggnaden för att skydda systemen. Särskilt de datorsystem som genomför analyser måste vara förvarade på ett fysiskt säkert sätt. Dessutom byts accessko- dema ut till dessa system var sjunde dag, trots att det tar minst 42 dagar för de idag mest avancerade datasystemen att knäcka sådana koder. Underrättelseverksamheten har tillgång till en rad olika register och analyssystem. I CEDRIC-registret ( Customs & Excise Departemental Related Computer) finns uppgifter om misstänkta och tidigare straffade. OASIS-registret (Operational Anti-Smuggling Information System) är uppkopplat on-line mot färjelinjemas bokningsregister men lagrar också information om fordons och förares förflyttningar med färjor de senaste två åren. OASIS-registret har byggts upp på en frivillig basis genom avtal med färjebolagen och ännu är inte alla

färjebolag anslutna. Inledningsvis träffades avtalen för att man skulle få ett medel att komma åt narkotikasmugglingen, men idag används de även för kontroll av förflyttningar av punktskattepliktigt gods. Myndigheten har också inrättat ett särskilt telefonnummer, dit allmän- heten kan ringa om man har några tips om brott med anknytning till punktskatter. Information som kommer från allmänheten eller från annat håll, t.ex. från andra myndigheter, bearbetas och sållas av ett dataprogram innan det används i verksamheten. Genom analyssystem får man också reda på vilka företag som bör revideras om man t.ex. arbetar med att spåra viss typ av brottslighet, t.ex brott med anknyt- ning till färgad mineralolja. I ledningscentralen finns bl.a. också tillgång till bostadsregistret och fordonsregistret.

3.5.2. Något om problembilden

Liksom Irland har Skottland problem med insmugglade tobaksvaror. Det andra eller tredje största tobaksmärket är ett märke som inte säljs legalt i landet. Även problem med Obeskattade alkoholvaror förekom- mer. Problembilden förstärks också av det faktum att det är enkelt och billigt att t.ex. åka färja till Frankrike och att referensnivåema för privatinförsel i cirkulationsdirektivets nionde artikel är så höga'

När den inre marknaden infördes besöktes alla handlare av EVIL- gruppema. De fick information om det nya regelsystemet och att de inte fick handla med Obeskattade produkter. Tanken var att om de ändå handlade med sådant gods skulle man ha bättre möjlighet att lagföra dem, eftersom de inte skulle kunna hävda att regelsystemet var okänt. I början behandlade man också lagöverträdelser på ett milt sätt. Detta var, enligt de företrädare för de brittiska myndigheterna som vi talat med, ett misstag, eftersom det öppnade möjligheterna för en brottslig- het, som det sedan har visat sig vara svåra att få stopp på. Så här i efterhand anses det att det hade varit bättre om man ingripit hårt direkt, med stränga straff och stor publicitet. Som det var korn mycket av publiciteten att röra olika lobbygruppers påpekande att exempelvis öl var mycket billigare i Frankrike och Belgien och att skattesatserna borde sänkas. Budskapet att öl var billigare utomlands motverkade andra preventiva insatser. Lobbygruppema hävdade också att det vällde in Obeskattade varor till Storbritannien. Eftersom det kom in ungefär lika mycket skatteintäkter efter genomförandet av den inre marknaden

1 Se avsnitt 2.2.3.

som före hade företrädare för staten svårt att acceptera uppgifterna och mycket kraft gick åt för att försöka enas om omfattningen av problemet.

Ett annat problem är förknippat med det faktum att det skatteupplag som sänder iväg varorna är ansvarigt för skattebetalningen, om inte det återfår ledsagardokumentets returexemplar. Det finns idag många ute- stående ledsagardokurnent i Storbritannien, där returexemplaret inte har retumerats. Exempelvis kan ett större företag ha 500 utestående ledsagardokument vilket kan motsvara 50 miljoner pund. Om returex- emplaren inte skulle återsändas är det risk för att ett sådant i och för sig seriöst bolag går i konkurs vilket ytterligare snedvrider konkurren- sen. Detta visar hur viktigt det är även för näringslivet att få kontroll över förflyttningama av punktskattepliktigt gods. En annan sida av detta är att många tjänstemän är uppbundna under långa perioder för att utreda och lagföra missbruk av ledsagardokument. Ett hundratal tjänstemän håller exempelvis på med rättsliga frågor förknippade med ledsagardokument i domstolarna.

3.5.3. Rätt att stoppa fordon m.m.

I 163 5 Customs and Excise Management Act från 1979 föreskrivs bl.a. följande

Without prejudice to any other power conferred by the Customs and Excise Acts 1979, where there are reasonable grounds to suspect that any vehicle or vessel is or may be carrying any goods which are — (a) chargable with any duty which has not been paid or secured

any officer or constable or member of Her Majesty 's armed forces or coastguard may stop and search that vehicle or vessel.

För att kunna stoppa en transport krävs således att det finns grundad anledning att misstänka (reasonable grounds to suspect) att obeskatta- de varor finns i lasten. Detta har visat sig vara en begränsning som försvårar arbetet. För att komma runt begränsningen arbetar EVIL- gruppema ofta tillsammans med polismyndigheten. Om polisen stoppar ett fordon, t.ex. för att kontrollera något som har samband med trafiksäkerheten, passar EVIL-gruppema på att göra sina kontroller. Det är vanligt att EVIL samordnar sina kontroller med andra myndighe- ters, som polis, socialtjänst etc.

Bestämmelsen med rekvisitet reasonable grounds to suspect är äldre än cirkulationsdirektivet. På den tid lagstiftningen antogs fanns möjlighet till gränskontroller även mot annat EU-land. När cirkula- tionsdirektivet införlivades och den inre marknaden infördes kom rekvisitet att stå kvar utan ändring. Detta kan vara en historisk förklaring till varför rekvisitet finns.

Om det föreligger grundad anledning att misstänka att viss transport avser obeskattade varor har en EVIL-tjänsteman rätt att själv stoppa transporten utan bistånd av polis. Man utnyttjar dock inte denna möjlighet i särskilt stor utsträckning med hänsyn till de faror som kan vara förknippade med stoppandet för personalen.

3 .5 .4 Rätt omhänderta varor m.m.

I 139 & Customs and Excise Management Act anges att allt som kan komma att förverkas enligt lagstiftningen kan kvarhållas eller beslagtas av "... any officer or constable or any member of Her Majesty 's armed forces or coastguard... Gods kan kvarhållas i en månad innan man behöver fatta ett beslut om beslag.

Förutom att förverka själva varoma kan, enligt 141 &, även any ship, aircraft, vehicle, animal, container (including any article of passengers ', baggage) or other thing whatsoever which has been used for the carriage, handling, deposit or concealment of the thing so liable toforfeiture förverkas. Detta innebär således att allt som använts vid förflyttningen av varorna kan förverkas.

3 .5.5 Rätt att kontrollera lokaler m.m.

I 161 & Customs and Excise Management Act finns bestämmelser om myndighetens rätt att genomsöka lokaler (power to search premises). I paragrafen anges följande.

(1) Without predjudice to any other power conferred by the Customs and Excise Act 1979 but subject to subsection (2) below', where there are reasonable grounds to suspect that any thing liable to forfeiture under the customs and excise acts is kept or

] I paragrafens andra punkt anges att ingen tjänstemän får genomföra en sådan undersökning under nattetid om han inte biträds av en poliskonstapel.

concealed in any building or place, any officer having a writ of assistance may — (a) enter that building or place at any time, whether by day or night, on any day, and search for, seize, and detain or remove any such thing; and (b) so far as is reasonably necessary for the purpose of such entry, search, seizure, detention or removal, break open any door, window or container and fbrce and remove any other impediment or obstruction.

En tjänsteman som kan uppvisa en writ of assistance har i de fall det finns skälig anledning att anta att gods som kan förverkas (reasonable grounds to suspect that any thing liable to forfeiture) finns i en byggnad eller annan plats rätt har att genomsöka platsen m.m.

3.5.6. Sanktioner

Personer som begår överträdelser kan drabbas både straffrättsligt och av en administrativ avgift som uppgår till 100 procent av värdet på de obeskattade varorna. Den administrativa avgiften kan jämkas. Vanligen används den administrativa sanktionen, eftersom det inte är lätt att få fällande domar i en juryrättegång med den krångliga lagstiftning som finns på området. Att beslagta varorna och allt som haft samröre med varorna är också kännbart för den som åker fast. Många tjänstemän anser att detta är den mest verkningsfulla "sanktionen”.

3.5.7. Skattskyldigbegreppet

I The Excise Goods (Holding, Movement, Warehousing and REDS' ) Regulations 1992 tredje del (payment of the duty) stadgas i 5 & inledningsvis att importören är ansvarig för skattebetalningen. Vidare stadgas att var och en av vissa specificerade personer är solidariskt ansvariga — having the specifed connection with the excise goods at the excise duty point, shall bejointly and severally liable to pay the duty — med importören för skattebetalningen De som kan bli solidariskt ansvariga är:

] Uttrycket REDS betecknar registrerad varumottagare.

(a) any authorised warehousekeeper or REDS acting on behalf of the importer of the excise goods in respect of the importation

of those goods,"

(b) any other person acting on behalf of the importer of the excise goods in respect of the importation of those goods; (c) any vendor of the excise goods consigned in the United Kingdom under a distance selling arrangement; (d) any tax representative of the vendor ; (e) any consignee of the excise goods which have been imported into the United Kingdom; and (f) any other person who causes or has caused the imported goods to reach an excise duty point.

Att märka är att lagstifiningen inte har något skattskyldigbegrepp i den mening vi har i Sverige, utan endast ett begrepp som kan översättas som skyldig att betala punktskatter (liable to pay the duty). Det solidariska betalningsansvaret för skatten är också en lösning som avviker från vad man lägger i det svenska skattskyldigbegreppet.

Liksom på Irland är man i Skottland mindre intresserad av att fastställa vem som är skattskyldig än av att hitta någon som är betalningsansvarig alternativt på annat sätt få skatteskulden reglerad. Direkta jämförelser mellan systemen är därför svåra att göra.

3.6. Något om kontrollen av införsel för privat bruk i andra länder

3.6.1. Danmark och Finland

Danmark och Finland har liksom Sverige genom undantag från cirkulationsdirektivet fått rätt att övergångsvis ha en lägre kvantitativ gräns för uttag av punktskatt vid införsel för privat bruk av alko- holdrycker och tobaksvaror. De danska och finska undantagen skall upphöra att gälla den 31 december 2003'.

' Se rådets direktiv 96/99/EG.

3.6.1.1 Danmark

De danska gränserna för skattefri införsel för privat bruk av alko- holdrycker och tobaksvaror framgår av 12 kap. 96 - 97 åå bekendt- görelsen om toldbehandling' . Resande med hemvist utanför det danska tullområdet får vid inresa till det danska tullområdet från andra EU-länder punktskattefritt medföra 1,5 liter spritdrycker och 300 cigarretter eller 150 cigarriller eller 75 cigarrer eller 400 gram rök- tobak. För resande som har hemvist inom det danska tullområdet gäller samma gränser om han uppehållit sig mer än 36 timmar utanför det danska tullområdet. Om han befunnit sig utanför tullområdet under kortare tid kan han inte införa någon sprit punktskattefritt, men däremot 100 cigarretter eller 150 cigarriller eller 75 cigarrer eller 400 gram röktobak.

Bestämmelsen om skattefri införsel för privat bruk av mineralolje- produkter finns i 99 & femte stycket samma lag. Resande som reser in i Danmark från annat EU-land får skattefritt införa mineralolja för privat bruk om oljan förs in i fordonets bränsletank eller i en reserv- dunk.

De danska bestämmelserna om kontroll av införsel för privat bruk av alkoholdrycker, tobaksvaror och mineraloljeprodukter från annat EU-land återfinns i toldloven. Enligt 11 & toldloven är det tull- och skattemyndigheterna som uppbär punktskatten vid införsel för privat bruk av alkholdrycker och tobaksvaror och företar den nödvändiga kontrollen. Detsamma gäller för mineraloljeprodukter som resande medför för privat bruk på annat sätt än i transportrnedlets bränsletank eller i reservdunk.

Enligt 12 & toldloven skall resande deklarera införsel av punktskat- tepliktiga alkoholdrycker, tobaksvaror eller mineraloljeprodukter vid inresan till det danska tullområdet.

Meningen är att deklarationerna skall lämnas i de lådor som satts upp för ändamålet vid gränsstationema, strax innanför den danska gränsen. Enligt uppgift från företrädare för told- och skattemyndig- heterna fungerar lådsystemet inte särskilt väl. Vid obevakade gräns- övergångar bryr sig de resande oftast överhuvudtaget inte om att deklarera; det är alltför lätt att om man senare blir stoppad i en kontroll inne i landet säga att man avsett att deklarera men inte sett någon låda och att man i varje fall tänkt betala skatten, som inte förfaller till betalning förrän senare. Vid de bemannade gränsstationema händer det

1 Skatteministeriets bekendtgörelse nr 1172 av den 21 december 1994.

att folk deklarerar, men då oftast under fmgerat namn. Lådsystemet har därför kompletterats med fysiska kontroller. Enligt de företrädare för de danska myndigheterna som vi talat med kan de resande stoppas direkt efter det att de passerat deklarationslådoma, för kontroll av att deklarationsplikten uppfyllts.

3.6.1.2 Finland

De finska bestämmelserna om punktskattefri införsel av alkoholdryck- er, tobaksvaror och mineraloljeprodukter från andra EU-länder finns i 18 å och 20 å andra stycket lagen om påförande av accis. Av 18 & första stycket lagen om påförande av accis framgår att de finska kvantitetsgränsema beträffande alkoholdrycker och tobaksvaror är desamma som de svenska kvantitetsgränsema. Av tredje stycket samma paragraf framgår att punktskatteskyldighet åligger den som för privat bruk för in bränslen som skaffats i en annan medlemsstat då det är fråga om motorbränsle som förs in på något annat sätt än i motorfordo- nets sedvanliga bränsletank, motorbränsle som förs in i en bärbar reservtank, då mängden är större än 10 liter per motorfordon, eller flytande bränsle som används för uppvärmning och bränslet förs in på något annat sätt än i en tankbil som används i yrkesmässig näringsverk- samhet.

Av 24 é lagen om påförande av accis framgår att produkter som skall påföras accis och som privatpersoner fört med sig skall deklareras och att accis skall påföras enligt vad tullstyrelsen bestämmer.

Den befogenhet tullmyndigheten har att stoppa fordon och företa kontroller enligt 62 & fjärde stycket lagen om påförande av accis' har utfonnats på så sätt att den kan tillämpas även beträffande införsel för privat bruk.

3.6.2. Tyskland, Storbritannien och Irland

Tyskland, Storbritannien och Irland har inte något undantag beträffande införsel för privat bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror. De i artikel 9.2 fastslagna höga referensnivåema innebär dock stora kontroll- problem.

] Se avsnitt 3.2.3.

Storbritannien har inte haft något behov av att införa kontrollbefo- genheter beträffande införsel för privat bruk av mineraloljeprodukter. Tyskland och Irland har vissa bestämmelser som tar sikte på mineral- oljeproduktema.

3.6.2.1 Tyskland

De tyska skattemyndigheterna har inte någon befogenhet att göra punktskattekontroller beträffande införsel för privat bruk. Kontroller kan ske endast inom ramen för 10 & ZollVG. Enligt 10 & 1 Zoll VG får tulltjänstemän stoppa och utföra kontroller på personer och transport- medel i det gränsnära området. Enligt 10 & 2 Zoll VG får till tiden och platsen begränsade kontroller också genomföras utanför det gränsnära området om det finns grund att anta att varor som står under tullrnyn- dighetens övervakning enligt EU:s tullbestämmelser eller Zoll VG medförs av personer eller i ett transportmedel.

Enligt uppgift från företrädare för de tyska myndigheterna som vi varit i kontakt med är det svårt att kontrollera införsel för privat bruk. I praktiken görs kontroller endast om det föreligger anledning att anta att det i själva verket är fråga om yrkesmässig införsel.

3.6.2.2 Irland

När det gäller införsel för privat bruk av mineraloljeprodukter har man på Irland koncentrerat sig på att kontrollera användningen av märkt olja. För dessa kontroller har man rätt att slumpmässigt stoppa fordon. Kontrollerna genomförs av MTU, på ett sätt som liknar kontrollerna enligt LSE]. Bilamas vinkas ut i vägrenen, där en MTU-tjänsteman tar prov på oljan genom att sticka in en plastslang kopplad till en plastflas- ka i bilens tank och suga upp bränsle i flaskan. Om bränslet är färgat skrivs rapport genast. Ett visst slumpmässigt urval av prover med ofärgat bränsle analyseras direkt på platsen, för kontroll av att färgämnen i bränslet inte har tagits bort. Det analysmaterial som behövs för detta ryms i bagageutrymmet i ett av MTU:s fordon. Om provet visar att det kan ha förekommit borttagande av markörer skickas provet till ett laboratorium för ytterligare tester. Denna typ av kon- troller tar ofta bara några minuter att genomföra. Om MTU hittar

] Se avsnitt 15.1 beträffande kontrollerna enligt LSE.

färgad diesel i tanken på ett fordon, vars ägare tidigare dömts för brott mot bestämmelserna om färgat bränsle, tas fordonet i beslag på platsen. Vid en förstagångsförseelse skrivs rapport och föraren får sedan åka vidare.

4 En proportionalitets- bestämmelse

Förslag: En proportionalitetsbestärnmelse införs för punkt- skattekontrollen. Beslut om åtgärder skall få fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för enskild.

4. l Regeringsformen

12 kap. RF behandlas de grundläggande fri- och rättigheterna. De flesta av bestämmelserna i rättighetskatalogen tillförsäkrar medborgarna rättigheter i förhållande till det allmänna och således inte i relation till andra enskilda. I kapitlets första del beskrivs de centrala fri- och rättigheterna. Vissa av rättigheterna är absoluta i den meningen att de inte kan inskränkas annat än efter en grundlagsändring. Flertalet kan dock ses som relativa i den bemärkelsen att de kan begränsas genom vanlig lag eller i undantagsfall även genom annan författning genom bemyndigande i lag. I 2 kap. 12-14 åå RF finns bestämmelser om hur inskränkningar i de relativa rättigheterna får göras. I de första två styckena i 2 kap. 12 & RF stadgas följande:

De fri- och rättigheter som avses i 1 5 1-5 samt i 6 och 8 55 och i 11 _5 andra stycket får, i den utsträckning som 13 —1 6 595 medgiver, begränsas genom lag eller genom annan författning efter bemyndigande i lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 7 åförsta stycket 7 och 10 5. ---

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhäl- le. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbild— ningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej

göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

De rättigheter som anges i första stycket är yttrandefriheten, informa- tionsfi'iheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten' , skyddet för den kroppsliga integriteten i andra avseenden än som anges i 2 kap. 4 och 5 && RF 2, skyddet mot husrannsakan och intrång i rätten till förtrolig kommunikation3, skyddet mot frihetsberövande 4, rätten att röra sig fi'itt i riket och rätten att lämna riket 5 samt domstolsförhand- lingars offentlighet?

Enligt motiven till 2 kap. 12 å andra stycket RF har stadgandet införts för att understryka kravet på att lagstiftaren noga redovisar sina syften vid rättighetsbegränsande lagstiftning7. Vid genomförandet av lagförslag, som begränsar någon av rättigheterna måste frågan om ändamålet är godtagbart i ett demokratiskt samhälle besvaras jakande. Vidare måste tillses att lagförslaget håller sig inom ramen för vad som erfordras för att det skall tillgodose sitt ändamål samt att avvägningen mellan de motstående intressena gjorts på sådant sätt att inskränkningar i berörda rättigheter inte blir större än vad som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. I en lagstiftning som begränsar enskilds rättigheter måste det alltid finnas en proportion mellan begränsningen av rättigheten och ändamålet med begränsningen.

De avvägningar som föreskrifterna i andra stycket nödvändiggör blir i många fall beroende av tidsmässiga värderingar. Den aktuella bedömningen torde regelmässigt böra hänföra sig till de värderingar som gällde vid tidpunkten för norrnens tillkomst. En antagen lagregel, som var konstitutionellt godtagbar då den antogs, kan inte senare bli grundlagsstridig på grund av att allmänheten ändrat uppfattning?

* Dessa återfinns i 2 kap. 1 5 1-5 RF. 2 Här avses 2 kap. 6 & RF som behandlar påtvingat kroppsligt ingrepp. — I 2 kap 4 & RF föreskrivs att dödsstraff inte får förekomma och i 2 kap. 5 5 RF föreskrivs att medborgarna är skyddade mot kroppsstraff m.m. 3 Se 2 kap. 6 & RF. Se även avsnitt 5.2.

4Se2kap.85RF.

5 Se 2 kap. 8 & RF. Se även avsnitt 5.2.

68e2kap. 11 gRF.

7 Prop. 1975/76:209 s. 153. 8 Petrén och Ragnernalm, s. 71. — I bilaga 2 finns en fullständig förteckning över åberopad litteratur. Som källhänvisning i löpande text anges därför endast namn på författare samt sida.

I 11 kap. 14 & RF finns föreskrifter om lagprövningsrätten. Finner domstol eller annat offentligt organ att föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften inte tillämpas. Om riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften skall tillämpningen underlåtas endast om felet är uppenbart. Stadgandet i 2 kap. 12 å andra stycket kan aktualisera lagprövningsrätten så snart en myndighet har att pröva en bestämmelse som innebär en begränsning i någon av de i första stycket åsyftade rättighetema' .

4.2. Proportionalitetsbestämmelser i svensk lagstiftning

Proportionalitetsbestämmelser återfinns på flera ställen i sådan svensk lagstiftning, som kan komma att innebära intrång i enskilds rättigheter. Nedan ges några exempel på detta.

I rättegångsbalkens (RB) kapitel om sådana tvångsmedel som häktning och anhållande, reseförbud och anmälningsskyldighet, kvarstad, beslag och hemlig telefonavlyssning m.m. samt husrannsakan återfinns bestämmelser med innebörden att beslut om aktuellt tvångs- medel får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intressez.

I 8 & polislagen (19841387) anges de allmänna principerna för polisingripanden. Av paragrafen framgår bl.a. att polismannen skall ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas skall detta ske endast i den form och i den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås.

Även i vissa författningar på skatteområdet har proportionali- tetsprincipen kommit till uttryck. I 4 & betalningssäkringslagen anges således att beslut om betalningssäkring får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär

I Petrén och Ragnemalm, s. 71. 2 24 kap. l 5 RB, 25 kap. 1 åRB, 26 kap. 1 & RB, 27 kap. 1 & RB samt 28 kap. 3 a & RB.

för gäldenären eller något annat motstående intresse. En motsvarande bestämmelse återflnns i 4 & tvångsåtgärdslagen.

4.3. Överväganden och förslag

De förslag till punktskattekontroll vi lämnar i detta betänkande ger beskatnnngsmyndigheten relativt långtgående befogenheter. Användan- det av befogenheterna kan komma att innebära intrång i enskilds rättigheter]. Det är viktigt att de föreslagna befogenheterna används endast när de behövs för punktskattekontrollen. När befogenheterna används måste det också föreligga proportionalitet mellan det intrång som enskild drabbas av och syftet med åtgärden. Vi föreslår därför att det införs en bestämmelse om att beslut om åtgärd enligt den föreslagna lagen om punktskattekontroll m.m. avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för enskild (se 1 kap 8 & lagförslaget)? Vi kommer i den fortsatta framställningen fortlöpande att lämna exempel på hur denna proportio- nalitetsbestämmelse är avsedd att tillämpas.

1 Angående vad som kan utgöra intrång i enskilds rättigheter, se avsnitten om RF och Europakonventionen i de kommande kapitlen. 2 Fortsättningsvis kommer förslaget om lag om punktskattekontroll m.m. avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter benämnas

lagförslaget.

5 Transport- och lokalkontroller

Förslag: Transportkontroll får genomföras dels beträffande pågåen- de transport, dels då varor på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till transport. Transportkontroll får göras beträffande såväl vägtran- sporter som järnvägs-, flyg- och sjötransporter. Transportkontroll får även göras på enskild plats. Med enskild plats avses — med undantag av områden på bangårdar och allmänna flygplatser plats som inte är offentlig enligt ordningslagen och som utgör trädgård, parkerings- plats eller annan uppställningsplats för fordon, upplagsplats eller plats för av- eller pålastning av varor. Myndigheten får vid transport- kontrollema undersöka låda, behållare eller annat utrymme i transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel där punktskattepliktig vara kan förvaras under transport. Myndigheten får också eftersöka och granska ledsagardokument, bevis om ställd säkerhet samt annan handling som kan vara av betydelse för beskattningen. Myndigheten får vidare undersöka och ta prov på vara. Myndigheten får använda tekniskt hjälpmedel som finns i transportmedlet.

Förare är skyldig att stanna på anmaning som ges av tjänsteman vid beskattningsmyndigheten, annan skattemyndighet, tullmyndighet eller polismyndighet. Befälhavare på fartyg är skyldig att stanna på anmaning som ges av polisman eller tjänsteman vid Kustbevakning- en.

Förare eller befälhavare samt skattskyldig som medföljer transportmedel är skyldiga att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Detsamma gäller annan person som medfö- ljer transporten eller som befinner sig på enskild plats där transport- kontroll görs. Skyldigheten att identifiera-sig åligger dock endast person som på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med stannat eller undersökt transportmedel, container, tank, transport- hjälpmedel eller vara att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punktskattekontrollen.

Förare eller befälhavare är skyldig att tillse att föreskrivna dokument medföljer transporten; de skall också tillhandahålla dokumenten vid beskattninsm di hetens kontroll. Dessa sk ldi--

heter gäller dock inte befälhavare på transportmedel som i yrkes- mässig trafik befordrar andra transportmedel, containrar eller tankar.

Förare, befälhavare eller ägare till vara som skall kontrolleras samt ägare eller nyttjanderättshavare till enskild plats där transport- kontroll görs är vidare skyldiga att vid transportkontroll ansvara för den transport av vara som behövs för punktskattekontrollen samt att ansvara för uppackning och återinpackning av varan. De är också skyldiga att öppna transportmedel, container, tank eller tran- sporthjälpmedel som är låst eller har tillslutits på annat sätt samt lådor, behållare, m.m. samt att bereda myndigheten tillträde till enskild plats. Dessa skyldigheter gäller endast i den utsträckning enskild förfogar över utrymmet eller egendomen.

Beskattningsmyndigheten ges rätt att företa kontroll i lokal samt på därtill hörande enskild plats, där det finns anledning att anta att punktskattepliktig vara yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras (lokalkontroll). Lokalkontroll får göras för eftersökande av punktskattepliktig vara om det finns skälig anled- ning att anta att punktskatt beträffande varan inte är betalad i Sverige eller att i laga ordning ställd säkerhet saknas eller inte kan infrias. Lokalkontroll får göras endast om det inte är möjligt att genomföra behövlig kontroll med stöd av revisionsbestämmelsema. Vid lokalkontroller har myndigheten i stort sett samma kontrollbefogen- heter som vid transportkontroll. Den som befinner sig på platsen är skyldig att identifiera sig om han på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med kontrollerad vara att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punktskattekontrollen.

Liksom vid transportkontroll har enskild vissa skyldigheter att svara för upp- och återinpackning av varor och eventuell nödvändig transport av varor samt att låsa upp m.m. Dessa skyldigheter gäller endast i den utsträckning enskild förfogar över utrymmet eller egendomen.

Myndigheten får vid transport- och lokalkontroll öppna transport- medel, container, tank eller transporthjälpmedel som är låst eller har tillslutits på annat sätt. Myndigheten får också bereda sig tillträde till lokal som inte är bostad och enskild plats. Myndigheten får försegla transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel samt lokal och därtill hörande enskild plats. Dessa befogenheter gäller även låda, behållare m.m.

Beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll får inte utan att det föreligger särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00.

5.1. Inledning

Den traditionella skattekontrollen sker genom skrivbordsgranskning av deklarationer eller genom revisioner av räkenskaper och andra handlingar, antingen genom granskning av insända handlingar eller ute på företagen. Skatteförvaltningen har visserligen främst genom tvångsåtgärdslagen givits tämligen långtgående möjligheter att genomföra revisioner överraskningsvis och mot den reviderades vilja. Dessa kontrollformer räcker dock inte för punktskatteområdet. Här krävs en för Skatteförvaltningen ny typ av mer *fysiska” kontroller, undersökningar som rent faktiskt ligger närmare exempel- vis sådan husrannsakan som tullmyndighetema utför än vanliga revisioner. Transportkontrollagen som tillkom under våren 1996 och trädde i kraft den 1 juli 1996 har också utformats i enlighet härmed.

Transportkontrollagen är en naturlig utgångspunkt för vårt fortsatta arbete. Den tillkom dock under stor tidspress. Studier av förutsättningama för aktuella tvångsåtgärder och jämförelser med andra rättsområden hanns inte med. Det förutsattes emellertid att detta skulle göras inom ramen för vårt utredningsarbete. Vidare förutsattes att vi skulle utreda om det fanns anledning att tillföra beskattningsmyndigheten ytterligare befogenheter för punktskatte- kontrollen.

I detta kapitel lämnas inledningsvis en kortfattad redogörelse för de konstitutionella bestämmelser som berör kontroller av aktuellt slag. Därefter behandlas artiklarna 6 och 8 i Europakonventionen och den europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna (Europa- domstolens) praxis i relevanta delar. Vidare berörs Europakonventio- nens förhållande till EG-rätten och EG-rättens förhållande till nationell rätt. Därpå följer en redogörelse för övriga svenska bestämmelser om husrannsakan och liknande intrång samt rätt att stoppa transportmedel. Vidare behandlas begreppen allmän plats och offentlig plats. Slutligen presenteras våra överväganden och förslag till bestämmelser om kontrollåtgärder.

5.2. Regeringsformen

Enligt 2 kap. 6 & RF är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. husrannsakan och liknande intrång. Skyddet mot husrannsakan avser inte bara åtgärder mot bostäder; även åtgärder

mot företagslokaler omfattasl. Med husrannsakan förstås varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum eller slutet förva- ringsställe oavsett syftet med undersökningen, däri inbegripet exekutiva åtgärder i den mån dessa är förenade med undersökning av nyssnämnt slagz.

Enligt 2 kap. 8 & andra meningen RF är varje medborgare tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna detta. Då en myndighet stoppar ett transportmedel för att företa en kontroll, inkräktar myndigheten på rörelsefriheten för samtliga som färdas i transportmedlet.

Såväl rätten till skydd mot husrannsakan och liknande intrång som rätten till rörelsefrihet får enligt 2 kap. 12 & RF begränsas genom lag. Som nämnts i avsnitt 4.1 får dock begränsningen göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokra- tiskt samhälle; den får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Denna reglering är ägnad att understryka kravet på att lagstiftaren, när en fri- och rättighetsin- skränkande lag beslutas, noga redovisar sina syften? I övrigt har innebörden av stadgandet inte berörts närmare i förarbetena. Det kan dock konstateras att de krav som uppställs i lagrummet för att en begränsning av rättigheten skall få göras stämmer tämligen väl överens med de krav som uppställts beträffande inskränkning av motsvarande rättigheter i artikel 8 i Europakonventionen (se avsnitt 5.3 nedan).

Av 2 kap. 22 å andra stycket RF framgår att skyddet enligt 2 kap. 6 & omfattar såväl svenska medborgare som utlänningar, medan skyddet enligt 2 kap. 8 & RF omfattar endast svenska medborgare?

Enligt 2 kap. 23 & RF får lag eller annan föreskrift ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.

] Se prop. 1973190 5. 246. 2 Se prop. 1975/761209 s. 147. 3 Se även avsnitt 4.1. 4 2 kap. 22 5 andra stycket RF gäller "om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag”.

5.3. Europakonventionen

5.3.1. Artikel 8 i Europakonventionen

Enligt lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheter- na skall Europakonventionen med de ändringar och tillägg som gjorts genom tilläggsprotokoll gälla som lag i Sverige.

Artikel 8 i Europakonventionen lyder:

]. Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv. sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet må inte störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter.

5.3.1.1 Niemietz mot Tyskland

Det har ifrågasatts huruvida skyddet enligt artikel 8 också inbegriper kontor och affärslokaler. Europadomstolen har i fallet Niemietz mot Tyskland] funnit att så kan vara fallet. Omständigheterna i målet var följ ande. En domare vid Amtsgericht i Freising emottog ett brev som undertecknats av en viss Klaus Wegner (möjligen ett fiktivt namn) *för den Antiklerikala Arbetargruppen inom Freiburgs Bunte Liste, (ett lokalt politiskt parti). Brevet innehöll grava anklagelser mot domaren, vilket föranledde att åtal väcktes mot Klaus Wegner. Det visade sig dock vara omöjligt att finna Wegner eller att ens få upplysningar om honom?. Som ett led i försöken att få information om Wegner genomfördes husrannsakan bl.a. i advokaten Niemietz” kontor (N iemietz hade anknytning till Bunte Liste). Niemietz anförde inför den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (Europakommissionen) bl.a. att den genomförda husrannsakan stred

] I bilaga 1 återges den fullständiga beteckningen på de domar som omnämns i betänkandet. 2 Åtalet mot Wegner lades också ned så småningom.

mot skyddet för hem och korrespondens enligt artikel 8. Europakom- missionen fann att Niemietz” kontor omfattades av skyddet enligt artikel 8 och fäste härvid stor vikt vid att det var fråga om ett advokatkontor. Den tyska regeringen bestred Europakommissionens slutsats och hävdade att konventionen gjorde en klar åtskillnad mellan privatlivet och hemmet å ena sidan och yrkes- och affärslivet och dess lokaler å andra sidan. Europadomstolen fann i likhet med Europakommissionen att kontoret omfattades av skyddet enligt artikel 8. Domstolen delade inte Europakommissionens uppfattning att den omständigheten att det var fråga om ett advokatkontor var avgörande. Domstolen anförde bl.a. följande:

28. In arriving at its opinion that there had been an interference with Mr Niemietz 's "private life ” and ”home”, the Commission attached particular si gnihcance to the confidential relationship that exists between lawyer and client. The Court shares the Governments doubts as to whether this factor can serve as a workable criterion for the purposes of delimiting the scope of the protection afforded by Article 8. Virtually all professional and business activities may involve, to a greater or lesser degree, matters that are confidential, with the result that, if that criterion were adopted, disputes would frequently arise as to where the line should be drawn.

Domstolen fann således att den omständigheten att det var fråga om ett advokatkontor inte var ett användbart kriterium för bestämmande av omfattningen av skyddet enligt artikel 8. Härvid framhölls att i stort sett all affärsverksamhet kunde innehålla mer eller mindre konfidentiellt material; skulle man låta det konfidentiella inslaget i förhållandet mellan advokat och klient vara ett kriterium för skydd enligt artikel 8 skulle det kunna vara svårt att dra gränsen i andra fall där konfidentiellt material åberopades. Domstolen fortsatte:

29. The Court does not consider it possible or necessary to attempt an exhaustive definition of the notion of ”private life However, it would be too restrictive to limit the notion to an ”inner circle ” in which the individual may live his own personal life as he chooses and to exclude therefrom entirely the outside world not encompassed within that circle. Respect for private life must also comprise to a certain degree the right to establish and develop relationships with other human beings. There appears, furthermore, to be no reason of principle why this understanding of the notion of ”private life should be taken to exclude activities of a professional or business nature since it is, after all, in the course of their working lives that the majority

of people have a signzfcant, if not the greatest, opportunity of developing relationships with the outside world. This view is supported by the fact that, as was rightly pointed out by the Commission, it is not always possible to distinguish clearly which of an individual 's activities form part of his professional or business life and which do not. Thus, especially in the case of a person exercising a liberal profession, his work in that context may form part and parcel of his life to such a degree that it becomes impossible to know in what capacity he is acting at a given moment of time.

T 0 deny the protection of Article 8 on the ground that the measure complained of related only to professional activities — as the Government suggested should be done in the present case — could moreover lead to an inequality of treatment, in that such protection would remain available to a person whose professio— nal and non-professional activities were so intermingled that there was no means of distinguishing between them. 31. More generally, to interpret the words ”private life ” and ”home ” as including certain professional or business activities or premises would be consonant with the essential object and purpose of Article 8, namely to protect the individual against arbitrary interference by the public authorities.---

Domstolen fann att det varken var möjligt eller nödvändigt att definiera uttrycket privatliv ( ”private life ”); privatliv borde dock inte utesluta yrkes- eller affärsmässiga aktiviteter, eftersom det kan vara svårt att i varje situation fastställa i vilken egenskap en person agerar. Domstolen gjorde således den bedömningen att man inte kan hävda att artikel 8 inte är tillämplig på den grunden att den ifrågasatta åtgärden endast omfattar den enskildes yrkesverksamhet.

Efter att ha gjort dessa mer allmänna uttalanden, påpekade domstolen att det just i Niemietz-fallet fanns ytterligare en omstän- dighet av vikt. Det aktuella beslutet om husrannsakan gällde eftersökande och omhändertagande av dokument som kunde avslöja Klaus Wegners identitet. Granskama undersökte fyra lådor med data beträffande klienter samt sex akter beträffande vissa personer. Granskamas åtgärder måste därför ha omfattat bl.a. korrespondens. Domstolen konstaterade att

32...it is sufficient to note that that provision [ här avses artikel 8] does not use, as it does for the word ”life”, any adjective to qualify the word ”correspondence”. And. indeed. the Court has already held that, in the context of correspondence in the form of telephone calls, no such qualifcation is to be made. --- Again in a number of cases relating to correspondence with a lawyer... the Court did not even advert to the possibility that Article 8 might be

inapplicable on the ground that the correspondence was of a professional nature.

Skyddet för korrespondens är således inte begränsat till privat- korrespondens, det omfattar även affärskorrespondens. Europadomstolen har i Niemietz-domen klargjort att den rätt till skydd som den enskilde åtnjuter enligt artikel 8 kan gälla även de lokaler som används i yrkesverksamhet samt affärskorrespondens.

5.3.1.2 Stå i överensstämmelse med lagen - Olsson I mot Sverige

Av artikel 8.2 framgår att en inskränkning av rätten till skydd enligt artikeln måste *stå i överensstämmelse med lagen,. I fallet Olsson I mot Sverige har Europadomstolen gjort följande uttalande beträffan- de innebörden av (stå i överensstämmelse med lagen” (..in accor— dance with the law... "):

61. Requirements which the Court has identified as flowing from the phrase ”in accordance with the law ” include the following. (a) A norm cannot be regarded as a "law ” unless it is jbrmulated with quchient precision to enable the citizen — if need be, with appropriate advice — to foresee, to a degree that is reasonable in the cicumstances, the consequences which a given action may entail; however, experience shows that absolute precision is unattainable and the need to avoid excessive ri gidity and to keep pace with changing circumstances means that many laws are inevitably couched in terms which, to a greater or lesser extent, are vague. --— The phrase ”in accordance with the law” does not merely refer back to domestic law but also relates to the quality of the law, requiring it to be compatible with the rule of law; it thus implies that there must be a measure of protection in domestic law against arbitrary interferences by public authorities with the rights safeguarded by, inter alia, paragraph ] of article 8. --- (c) A law which confers a discretion is not in itself inconsistent with the requirement of foreseeability, provided that the scope of the discretion and the manner of its exercise are indicated with suficient clarity, having regard to the legitimate aim of the measure in question, to give the individual adequate protection against arbitrary interference ---

Begreppet in accordance with the law omfattar både att stöd skall finnas i inhemsk lag och att den inhemska lagen är av viss kvalitet;

det måste finnas ett mått av skydd i inhemsk lag mot ingrepp från det allmänna i rättigheter skyddade av artikel 8.1.

5.3.1.3 Funke, Crémieux och Miailhe mot Frankrike

1 målen beträffande Funke, Crémieux och Miailhe har Europadom- stolen gjort intressanta uttalanden bl.a. avseende huruvida vissa inskränkningar av skyddet enligt artikel 8 kan anses vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.

Funke var en tysk medborgare och affärsman bosatt i Frankrike. I samband med en undersökning av om brott mot lagstiftningen beträffande ekonomiska mellanhavanden med utlandet begåtts, genomförde tre tulltjänstemän åtföljda av en polisofficer husrannsa- kan i Funkes och hans hustrus hem för att erhålla närmare upplys- ningar om deras tillgångar utomlands. Husrannsakan pågick från kl. 10.30 till kl. 15.00. Man fann och beslagtog ett flertal kontoutdrag och checkhäften från utländska banker, en tysk räkning för en bilreparation och två kameror. Åtgärden ledde inte till åtal för brott mot ovannämnda lagstiftning].

Crémieux var styrelseordförande och verkställande direktör i ett bolag som tullmyndighetema undersökte i samband med en utred- ning huruvida brott mot lagstiftningen beträffande ekonomiska mellanhavanden med utlandet förekommit. Under perioden januari 1977 till februari 1980 företog tullen ett flertal gånger husrannsakan i Crémieux” hem och på andra platser som han disponerade och beslagtog därvid en stor mängd dokument. En husrannsakan påbörjades kl. 07.00 i Crémieux”s hem och i dennes frånvaro. Tjänstemännen togs emot av Crémieux”s son. De sökte igenom Crémieux,s kontorsrum och beslagtog 518 dokument, av vilka några, enligt Crémieux, inte hade något samband med tullens utredning. Sonen fick underteckna en förteckning över dokumenten. Crémieux anlände kl. 09.10 och fick tillsammans med sin son skriva under tjänstemännens rapport, enligt egen utsago utan att han fått tillfälle att gå igenom dokumenten. Man företog också husrannsakan hos flera av Crémieux”s affärsbekanta. Vid ett tillfälle påbörjades husrannsakan hos en av Crémieux”s kvinnliga kollegor kl. 08.00; enligt Crémieuxas utsago följde tjänstemännen vid det tillfället till och med kvinnan in i badrummet då hon skulle byta kläder. Talan

] Däremot åtalades han för att han inte överlänmat vissa dokument till myndigheten, se vidare avsnitt 5.322.

väcktes mot Crémieux i november 1982, men tullen gick sedermera med på en förlikning varefter brottmålet avskrevs.

Familjen Miailhe — herr och fru Miailhe och herr Miailhes mor — var franska medborgare men en av dem var även av filippinsk nationalitet. Herr Miailhe var företagsledare och också filippinsk honorärskonsul. Tullmyndigheten genomförde vid två tillfällen — den 5 och 6 januari 1983 — husrannsakan i familjen Miailhes fastighet vilken även var filippinskt konsulat och huvudkontor för det företag som herr Miailhe var företagsledare för. Husrannsakan ägde rum mellan kl. 09.15 och kl. 15.30 den första dagen och mellan kl. 09.15 och kl. 12.00 den andra dagen. Myndigheten beslagtog närmare 15 000 dokument; de lades osorterade i åtta kartonger som besegla- des och medtogs till myndigheten. Tullen registrerade 9 478 dokument; resten återlämnades då den inte ansågs ha någon anknyt- ning till utredningen. Undersökningen vidtogs dels i samband med en utredning enligt immigrationslagstiftningen, dels för att fastställa huruvida det begåtts något brott mot lagstiftningen beträffande ekonomiska mellanhavanden med utlandet. Åtal väcktes 1985. 1991 lades åtalet mot herr Miailhes mor ner; 1992 förklarade brottmåls- domstolen (le tribunal correctionnel) beträffande paret Miailhe att det på grund av preskription förelåg hinder för såväl det allmännas åtal som åsättande av tullsanktionsavgifter.

I alla tre fallen hade husrannsakan företagits med stöd av 64 Q' i den franska tullagen (code des douanes), vilken vid tiden för åtgärderna löd:

1. Pour la recherche des marchandises détenues fraudeleuse— ment dans le rayon des douanes, a ] exception des aggloméra- tions dont la population s éleve au moins a 2 000 habitants, ainsi que pour la recherche en tous lieux des marchandises soumises aux dispositions de l 'article 215 ci- -apres, les agents des douanes peuvent proce'der a des visites domicilaires en se faisant accom- pagner d un Ojfcier municipal du lieu ou d un officier de police judiciaire.

2. En aucun cas, ces visites ne peuvent etre faites pendant la nuit.

3. Les agents des douanes peuvent intervenir sans l 'assistance d 'un officier municipal du lieu ou d'un officier de police judici- aire:

] Bestämmelser om vilka tjänstemän som var behöriga att utföra husrannsa- kan fanns i artiklarna 453 och 454 samma lag.

a) pour opérer les visites, recensentents et contröles ti domicile

chez les titulaires d'un compte ouvert d 'animaux ou d'un titre de pacage; b) pour rechercher des marchadises qui, poursuivies & vue sans interruption dans les conditions prévues par l 'article 332 ci— apres, sont introduites dans une maison ou autre bätiment méme sis en dehors du rayon.

4. S i] y a refus d 'ouverture des portes, les agents des douanes peuvent les faire ouvrir en presence d'un oficier municipal du lieu ou d 'un officier de police judiciaire.

Det stod således tullen fritt att utan någon som helst prövning av domstol företa husrannsakan (*visites domicilaires”) för att söka efter de i artikeln nämnda varorna; de enda begränsningarna var att undersökningarna aldrig fick företas på natten och att en lokal kommunal tjänsteman eller en polisman av viss rang måste närvara. Sådan tjänstemans närvaro var dock inte nödvändig dels om undersökningen gjordes hos någon som hade rätt att hålla boskap, dels om undersökningen gällde sökande efter i hus eller annan byggnad lagrade varor som följts och hållits under oavbruten uppsikt på i lagen föreskrivet sätt. Vid en vägran att släppa in tulltjänstemän- nen krävdes det dock alltid att en lokal kommunal tjänsteman eller en polisman av viss rang närvarade för att tulltjänstemännen skulle få bereda sig tillträde.

Europadomstolen konstaterade att det hade skett ett intrång i privatlivet och korrespondensen hos såväl Funke och Crémieux som Miailhe, men att ingripandena skett för *landets ekonomiska välbefin- nande”, vilket var ett godtagbart ändamål. Domstolen övergick därefter till bedömningen av huruvida inskränkningarna av skyddet varit nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Domstolen fann att det mot bakgrund av de allvarliga svårigheter som såväl komplexiteten och storleken av banksystem och finansiella flöden som den enomia omfattningen av internationella investeringar innebär för kampen mot kapitalutflöde och skatteflykt, kan vara nödvändigt att ha tillgång till åtgärder som husrannsakan och beslag. Lagstiftningen och tillämpningen därav måste dock erbjuda lämpliga och effektiva garantier mot missbruk. Domstolen fann att sådana garantier inte förelegat i de aktuella fallen. Vid tiden för åtgärderna mot Funke, Crémieux och Miailhe hade tullmyndighetema mycket vidsträckta befogenheter; de hade odelad befogenhet att själva bestämma huruvida en undersökning skulle göras samt längden och omfattning- en av densamma. Domstolen framhöll att avsaknaden av något som helst krav på domstolsbeslut innebar att de restriktioner och villkor som ställdes i lagen framstod som alltför vaga och fulla av kryphål

för att inskränkningen av de enskildas rättigheter skulle kunna anses ha stått i proportion till det legitima syftet med tvångsåtgärdema. Domstolen påpekade vidare att myndigheterna aldrig kommit att föra talan mot Funke för brott mot bestämmelserna om ekonomiska mellanhavanden med främmande länder och att de beslag som gjordes hos Miailhe skedde utan åtskillnad och framför allt planlöst. Domstolen fann att det förekommit brott mot artikel 8.

Det kan tilläggas att 64 & hade ändrats innan Europadomstolen avkunnade sin dom. Le Conseil constitutionnel hade funnit att en lag som tillät undersökningar på privata platser utan krav på domares bemyndigande stred mot den franska konstitutionen. Numera krävs bl.a. domstolsbeslut för varje undersökning, utom då någon tas på bar gärning (flagrant délit).

5.3.1.4 Chappell mot Storbritannien

Också i fallet Chappell mot Storbritannien prövade Europadomstolen bl.a. frågan om vilka inskränkningar i fri- och rättigheter som kan motiveras med vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Chappell hade ett företag, Video Exchange Limited. Från senare delen av 1980 till slutet av april 1981 drev han genom sitt företag en klubb för utbyte av videokassetter, the Video Exchange Club. Företaget spelade in kassetter som sedan gjordes tillgängliga för klubbens 4 000 medlemmar. Ett stort antal av inspelningarna hade gjorts i strid med copyright-bestämmelsema. Två filmbolag och två organisationer vars syfte var att skydda upphovsmannarättigheter (kärandena) fick kännedom om verksamheten och anlitade en utredare som kom fram till att Chappell inkräktade på deras rättighe- ter. Kärandena vände sig till the High Court med ett yrkande om att domstolen skulle utfärda en så kallad Anton Pillar-order. Domstolen biföll detta yrkande. En Anton Pillar-order innehåller ett antal ålägganden och förbud. I detta fall förbjöds svaranden (d.v.s. Chappell) att handha sådant material som var föremål för åtgärden, exempelvis piratkopior av videoband. Han ålades också att visa den som överlämnade beslutet var allt sådant material fanns och att överlämna det till kärandena. Vidare ålades Chappell bl.a. att ge käranden tillträde till viss lokal för att söka efter och omhänderta vissa specificerade föremål. — Beslut om att utfärda en Anton Pillar— order fattas i svaranden frånvaro eftersom överraskning är förutsätt- ningen för att syftet med beslutet skall uppnås. För att domstolen skall utfärda en Anton Pillar-order måste käranden visa att han har mycket starka grunder för sitt yrkande, att den faktiska eller

potentiella skadan av svarandens agerande är mycket allvarlig för honom och att det finns klara bevis för att svaranden har inkrimine- rande dokument eller föremål i sin besittning och att det föreligger en reell risk att han förstör sådant material om han förvamas om åtgärderna. Vidare innehåller en Anton Pillar-order ett flertal villkor som är avsedda att skydda svaranden. Som exempel kan nämnas att det vanligen ställs som villkor att käranden skall åtaga sig att betala för skada som svaranden kan orsakas genom de åtgärder som beslutet föranleder, att käranden ansvarar för att svaranden får del av beslutet och andra relevanta handlingar samt att kärandens advokat (solicitor) åtar sig att förklara för svaranden vad det hela rör sig om. Advokaten brukar också åläggas bl.a. att göra en förteckning över det som frånhänts svaranden samt att överhuvudtaget se till att de åtgärder som vidtas enligt beslutet alltid står under en advokats kontroll.

En Anton Pillar-order är en del av en civilrättslig process; den ger inte innehavaren rätt att bereda sig tillträde till lokaler med tvång. Svaranden kan framställa yrkanden om att beslutet skall ändras eller upphävas och om inhibition i avvaktan på att domstolen skall pröva dessa yrkanden. Svaranden kan också föra talan om skadestånd; om han anser att käranden eller dennes advokat åsidosatt sina åligganden enligt beslutet, kan han föra tala mot dem genom att åberopa contempt of court.

Med stöd av Anton Pillar-ordern genomförde kärandena den 2 mars 1981 en undersökning i det hus som innehöll såväl Chappells verksamhetslokaler som hans bostad. Kärandenas undersökning sammanföll med en husrannsakan som polisen företog i en brottsu- tredning. Totalt deltog sexton eller sjutton personer i åtgärderna, som pågick från ca kl. 11.30 till kl. 16.20; elva eller tolv av personerna var polistj änstemän. Kärandenas advokat uppfyllde sina skyldigheter enligt beslutet att informera Chappell. Denne ansåg dock att han genom att två olika undersökningar pågick på samma gång inte hade möjlighet att övervaka åtgärderna och notera vilket material som beslagtogs. Han menade också att kärandenas advokat tog en del privata, konfidentiella och personliga dokument som inte var relevanta i målet. Den aktuella Anton Pillar—ordern och det sätt som kärandena genomfört sin undersökning på blev föremål för prövning av såväl the High Court som the Court of Appeal; Chappell förde talan såväl mot beslutets utformning som beträffande contempt of court. Chappell vann dock inte någon framgång trots att domsto-

larna hade vissa synpunkter på kärandenas agerande'. — I sina klagomål till Europadomstolen anförde Chappell bl.a. att det sätt på vilket han delgivits Anton Pillar—ordern (genom att kärandena anlände samtidigt med polisen hade han inte någon chans att vägra dem tillträde) och på vilket undersökningen sedan genomförts stred mot artikel 8. Storbritanniens regering vidgick att det skett ett inkräktande på Chappells skydd av privatliv och hem. Europadom- stolen prövade därför i denna del endast om åtgärderna skett i enlighet med lag2 och om de varit nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.

Vad beträffar nödvändigheten av åtgärderna konstaterade domstolen först att den med tanke på beskaffenheten och omfatt- ningen av Chappells verksamhet inte hyste några tvivel om att själva utfärdandet av en Anton Pillar—order var en nödvändig åtgärd för kärandena. Domstolen konstaterade också bl.a. att beslutet innehöll ett antal viktiga restriktioner exempelvis gällande under hur lång tid undersökningen fick pågå och hur många som fick delta samt vidare att rättssäkerhetsgarantiema stöttades av de förpliktelser som åvilade kärandena och deras advokater. Vad gäller själva utförandet av åtgärden i Chappells lokaler uttalade domstolen, efter att ha avfärdat vissa av Chappells argument, bl.a. följande.

63. Of more consequence are the remaining factors relied on, namely the manner in which the Plaintiffs gained entry to the applicant 's premises and the fact that the latter were searched, simultaneously, by sixteen or seventeen people. The Court would agree with the criticisms of these aspects of the case made by the Court of Appeal, which described what happened as ”disturbing” and ”unfortunate and regrettable --- 64. Mr Chappell was admittedly not afforded a proper opportunity to repise the Plaitijf's entry to his premises at the door, since members of their party entered together with Detective Chief Inspector A. --— However, the applicant subsequently raised no objection on this score. Indeed, rather than execising his right of asking the Plaintiff to leave, he acquiesced, after receiving legal advice, in their search operations. Moreover, it was not until such advice had been tendered that those operations were put in hand-——.

1 The Court of Appeal farin bl.a. den omständigheten att så många deltagit i undersökningen i Chappells lokaler vara **distui'biiig” och ”unfortunate and regrettable".

2 Diskussionen i denna del rör den engelska common law-traditionen och är inte av något stöire intresse för vårt utredningsarbete.

65. Manifestly the simultaneous searches by the police and the Plaintiffs must have been distracting for Mr Chappell and must have created difficulties for him, as regards supervision and as regards taking advice from and giving instructions to his solicitor. -—- Against this have to be weighed the following factors. Firstly, it is clear that the two searches concerned at least partly the same materials. Secondly, the applicant made no request for one of the searches to be deferred until the other had been completed. T hirdly, the domestic courts after hearing first-hand evidence — found that in fact Mr Chappell was able to look after his interests whilst the order was being implemented... Finally, Mr Justice Warner [domaren i the High Court] found that "there was nothing inherently wrong with the mode of execution” of the order and the Court of Appeal concluded that it was not necessa- ry to set the order aside for the purpose of doing justice to Mr Chappell---. 66. In the light of the above, the Court is of the opinion that the shortcomings in the procedure followed — which, by its very nature, was bound to cause some dijj'iculties for the applicant — were not so serious that the execution of the order can, in the cicumstances of the case, be regarded as disproportionate to the legitimate aim pursued. This being so, the Court does not find it necessary to go pirther into the matter...of the remedies available to the applicant. 67. In conclusion, no breach of Article 8 has been established in the cicumstances of the present case.

Europadomstolen fann således i likhet med the Court of Appeal att det sätt på vilket kärandena berett sig tillträde till Chappells lokaler och den omständigheten att åtgärderna genomförts av sexton eller sjutton personer var såväl störande som olyckligt och beklagansvärt Chappell hade inte fått någon verklig möjlighet att neka kärandena tillträde och de båda samtidigt pågående undersökningarna måste ha varit distraherande för Chappell och inneburit svårigheter för honom. Domstolen fann dock att det fanns vissa faktorer som måste vägas emot detta. För det första avsåg de båda undersökningarna åtminsto- ne delvis samma material, För det andra begärde Chappell aldrig att den ena undersökningen skulle skjutas upp. För det tredje hade de inhemska domstolama funnit att Chappell hade möjlighet att bevaka sina intressen under det att åtgärden vidtogs. För det fjärde hade the High Court funnit att det inte förelegat något fel i själva genomföran- det av åtgärden enligt Anton Pillar-ordern samtidigt som the Court of Appeal dragit slutsatsen att det inte var nödvändigt att upphäva Anton Pillar-ordern för att göra Chappell rättvisa. Europadomstolen gjorde i ljuset av dessa omständigheter den bedömningen att de

brister som förelegat i proceduren, som i sig är av en sådan beskaf- fenhet att den måste skapa svårigheter för den som utsätts för den, inte var så allvarliga att användandet av Anton Pillar-ordern kan anses vara oproportionerligt i förhållande till det legitima ändamålet med det. Europadomstolen fann således att det inte förelegat något brott mot artikel 8.

5.3.1.5 RÅ 1996 ref. 97

Regeringsrätten har i RÅ 1996 ref 97 avseende eftersökande och omhändertagande av handlingar enligt tvångsåtgärdslagen] prövat bl.a. huruvida länsrättens beslut om tvångsåtgärder var förenliga med artikel 8 i Europakonventionen. De beslutade tvångsåtgärdema ingick som ett led i en urvalsrevision i bolagen Jaba i Åstorp Fastighets AB och Jaba Byggservice AB. Handlingar som omfattades av revisionen fick enligt länsrättens beslut eftersökas och omhänder- tas dels i bolagens verksamhetslokaler, dels i bolagens ställföreträda- rens bostad, som var belägen på samma adress som det förstnämnda bolagets lokaler. Regeringsrätten konstaterade att frågan huruvida länsrättens beslut varit förenliga med artikel 8 borde bedömas i anslutning till en närmare granskning av om förutsättningama förelegat enligt 7 och 8 && tvångsåtgärdslagen att tillåta åtgärder av det aktuella slaget. Regeringsrätten fann att de formella förutsätt- ningama för åtgärderna, nämligen att skattemyndigheten beslutat om revision och att den reviderade inte följt ett föreläggande att lämna ut handlingar som behövs för revisionen, varit uppfyllda. Regerings- rätten fann vidare att det i 4 & tvångsåtgärdslagen uppställda kravet på proportionalitet mellan skälen för åtgärdema och intrånget eller menet i övrigt var uppfyllt såvitt avsåg åtgärderna i bolagens verksamhetslokaler. Beträffande åtgärderna i ställföreträdarens bostad gjorde domstolen följande uttalande.

När det sedan gäller frågan om åtgärder bort tillåtas även i ställföreträdarens bostad finns uttalanden av intresse i regering- ens proposition i samband med att T VL [tvångsåtgärdslagen] föreslogs. Bl.a. uttalades följande i den allmänna motiveringen (prop. 1993/94:15] s. 1 06 f.). I detta sammanhang bör påpekas att eftersökande och

omhändertagande av handlingar på annan plats än i verksam- hetslokaler typiskt sett kan sägas tillhöra de mer integri-

1 Se avsnitt 5.5. 12 beträffande tvångsåtgärdslagen.

tetskränkande åtgärderna varför proportionalitets- principen

här kommer att få en stor betydelse. Eftersom detta innebär att vikten av åtgärden skall uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den reviderade, bör möjlighe- ten således tillämpas med försiktighet. — Att tvångsvis utföra en mer omfattande granskning hos en privatperson är så gott som alltid starkt integritetskränkande och myndigheternas befogenheter i detta hänseende bör därför omgärdas av starka rättssäkerhetsgarantier. I specialmotiveringen till 8 59 T VL anfördes bl.a. att handlingar som inte förvaras i den reviderades verksamhetslokaler kan finnas t.ex. i bostaden hos en företagsledare (prop. s. 156).

Av de redovisade motivuttalandena framgår att det vid lagens tillkomst varit avsett att tillstånd till eftersökning och omhänder— tagande av handlingar i en företagsledares bostad bör lämnas bara om starka skäl föreligger. I sammanhanget måste också beaktas de krav på skydd för den enskildes hem som gäller enligt artikel 8 i Europakonventionen. Det är mot denna bakgrund tydligt att stor restriktivitet måste iakttas när det gäller att lämna medgivande till åtgärder i någons bostad. ] förevarande fall kunde i och för sig den omständigheten att bolagen och deras ställföreträdare hade samma adress leda fram till ett antagande om att handlingar kunde finnas i ställföreträdarens bostad. Med hänsyn till kravet på restriktivitet kan emellertid en sådan omständighet inte anses utgöra tillräcklig grund för att utan några begränsningar låta en eftersökningsåtgärd omfatta även bostaden. Ett beslut om medgivande till eftersökning omfattande bostaden borde därför ha getts först sedan det visat sig att eftersökning i övriga utrymmen blivit resultatlös eller — om man velat undvika omgången med två olika beslut — ha villkorats på sätt här angivits. Eftersom det i länsrättens avgöranden inte föreskrivits någon turordning för efersökningsåtgärderna har avgörandena till den del de avsett ställföreträdarens bostad inte varit förenliga med 8 59 TVL.

Regeringsrätten avslog överklagandena såvitt avsåg åtgärderna i bolagens verksamhetslokaler och upphävde kammarrättens och länsrättens avgöranden såvitt avsåg tillstånd till åtgärder i ställföre- trädarens bostad.

5.3.2. Artikel 6 i Europakonventionen

Enligt artikel 6.1 första meningen skall envar, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som

upprättats enligt lag. Denna bestämmelse innebär bl.a. att den som är misstänkt för brott har rätt att tiga.

5.3.2.1 Skattekontrollutredningen

Frågan huruvida bestämmelsemä om skatteutredningar står i överensstämmelse med bl.a. rätten att tiga i artikel 6 har utretts av Skattekontrollutredningen. I utredningens delbetänkande SOU 19961116 Artikel 6 i Europakonventionen och skattutredningen behandlas således frågan om skatteutredningar vid brottsmisstanke. Utredningens slutsats är att skyddet i artikel 6 vid anklagelse för brott måste beaktas i skatteutredningar när misstanke om skattebrott uppkommit. Utredningen anser därför att den som misstänks för skattebrott har rätt att tiga i en skatteutredning i de delar skatteutred- ningen har samband med brottsutredningen. I de fall den skattskyldi- ges skyldighet att aktivt medverka i skatteutredningen upphör på grund av att han är misstänkt för skattebrott bör enligt utredningen skattemyndighetens utredningsskyldighet utökas'. Skattekontroll- utredningen föreslår också vissa ändringar i tvångsåtgärdslagen som har samband med den angivna problematiken. Tredska bör, enligt utredningen, i fortsättningen inte utgöra grund för åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen om den reviderade eller den som föreläggandet avser skäligen kan misstänkas för brottz.

5.3.2.2 Funke mot Frankrike

Europadomstolens praxis vad gäller artikel 6 är riklig. I Skattekon- trollutredningens delbetänkande finns också ett flertal rättsfall från Europadomstolen utförligt refererade. Med hänsyn till att sedvanliga skatteutredningar och transportkontroller genomförs på olika sätt finns det dock skäl att i detta sammanhang beröra ytterligare ett rättsfall, Funke mot Frankrike?

Omständigheterna i målet i den del som avsåg prövning enligt artikel 6 var följande. Funke hade ombetts att inkomma med kontoutdrag från vissa banker till tullmyndigheten. Funke lovade

1 Se SOU 1996:116 8. 147-148. ? SeSOU1996:116s.160. 3 I avsnitt 5.313 finns Funke mot Frankrike utförligt refererat i de delar rättsfallet berör artikel 8.

först att göra detta, men ändrade sig sedan vilket ledde till att han ställdes inför rätta i polisdomstolen i Strassbourg. Myndigheten yrkade att Funke skulle dömas till böter eller fängelse samt att ett vite skulle fastställas. Domstolen dömde Funke att betala 1 200 francs i böter. Vidare beslutade domstolen att han skulle betala vite med 20 francs för varje dag därefter som han underlät att överlämna de aktuella kontoutdragenl. Funke överklagade beslutet men vann inte framgång; istället ökades vitesbeloppet till 50 francs per dag.

De lagregler i den franska tullagen (code des douanes) som domstolen baserade sitt beslut om sanktioner mot Funke på hade följande innehåll. Vissa särskilt angivna tjänstemän hade rätt att begära att handlingar, rörande ämnesområden som var intressanta för tullmyndigheten, tillhandahölls ( 65 5). Den som vägrade att överlämna handlingarna kunde dömas till fängelse i tio dagar till en månad eller böter (413 ©). Dessutom kunde vite, inte understigande 10 francs per dag, dömas ut (431 5); den som inte betalade vitet kunde sättas i fängelse (382 5 ).

Europadomstolen yttrade följ ande.

44. The Court notes that the customs secured Mr Funke 's conviction in order to obtain certain documents which they believed must exist, although they were not certain of the fact. Being unable or unwilling to procure them by some other means, they attempted to compel the applicant himself to provide the evidence of ajfences he had allegedly committed. The special features of customs law cannot justify such an infringement of the right of anyone ”charged with a criminal offence within the autonomous meaning of the expression in Article 6. to remain silent and not to contribute to incriminating himself. There has according/y been a breach of Article 6 59 1.

] I den engelska versionen av rättsfallet anges att tullmyndigheten försökte få Funke (*...sentenced to a fine and a further petra/tv of 50 francs a day until such time as he produced the bank statements; they also made an application to have him committed to prison.” I den hemska versionen används ordet amende där den engelska versionen använder termen fine och det franska ordet astreinte för det engelska uttrycket further peiialty. Det engelska ordet fue kan översättas med både ordet böter och ordet vite. Det franska ordet amende kan endast översättas med böter. Det engelska ordet penalty betyder både straff och vite medan den franska termen astreinte kan översättas med förpliktelse, böter eller vite. Efter att ha beaktat den språkliga innebörden av uttrycken har vi kommit fram till att rättsfallet skall tolkas på det angivna sättet.

Domstolen konstaterade att ett förfarande genom vilket en misstänkt tvingas ta fram material — vars existens myndigheten inte är helt säker på — för att myndigheten skall kunna bevisa att han begått visst brott inte står i överenstämmelse med rätten att tiga i artikel 61.

5.3.2.3 RÅ 1996 ref. 97

Regeringsrätten har i RÅ 1996 ref. 97 gjort vissa allmänna uttalan- den om räckvidden av den rätt den enskilde i Europadomstolens praxis ansetts ha att vara passiv och inte lämna uppgifter som är belastande för honom själv. Enligt Regeringsrätten är det tydligt att rätten att förhålla sig passiv får anses innebära att en person som vägrat att lämna en handling med för honom själv besvärande innehåll inte får straffas eller bli föremål för tvångsåtgärder i syfte att han skall förmås aktivt medverka till att handlingen lämnas?

5.3 .3 Rätt att röra sig fritt

Enligt artikel 2.1 i protokoll nr 4 till Europakonventionen äger den som lagligen befinner sig på en stats område rätt att röra sig fritt där. Denna rättighet får dock inskränkas. Av artikel 2.3 i samma protokoll framgår att en sådan inskränkning måste vara angiven i lag och dessutom vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet och den allmänna säkerheten, för upprätthållande av den allmänna ordningen och förhindrande av brott, för hälsovården samt för skyddandet av sedligheten eller av annans fri- och rättighe- ter3.

Det är inte uteslutet att en kontroll som inleds med att resande stoppas, exempelvis en transportkontroll, skulle kunna innebära ett

] Europadomstolen har även senare prövat frågan om vad som gäller enligt artikel 6 beträffande rätten att tiga, se t.ex. Saunders mot Storbritannien. 2 Jaba-mälet beskrivs utförligt i denna del i avsnitt 13.2.2. l. 3 Artikel 2.3 lyder på engelska: No restriction shall be placed om the exercise of these rights other than such as are in accordance with law and are necessaiy in a democratic society in the interests of national security QL public safety, for the maintenance of ordre public, for the prevention of crime, for the protection of health o_r mora/s, or for Ilie protection of the rights and fi'eedoms of others.

intrång i rätten att röra sig fritt. Vi har dock inte funnit några avgöranden från Europadomstolen som behandlar denna fråga.

5 .3.4 Statens tolkningsutrymme - the margin of appreciation

Vid bedömningen av vad som kan anses vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle åtnjuter den enskilda staten rätt till ett visst tolknings-utrymme, a margin of appreciation. Storleken på detta tolknings-utiymme varierar; det fastställs av domstolen utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. De omständigheter som är av avgörande betydelse härvidlag är beskaffenheten av det påstådda brottet mot konventionen, den grund för inskränkning av en rättighet som vederbörande stat åberopar och vilken rättighet eller frihet inskränkningen kränker. Av domstolens praxis synes sålunda framgå att den enskilda staten har ett större tolkningsutrymme då det är fråga om skyddet av enskilds hem än då det är fråga om enskilds privatliv. Såvitt avser den åberopade grunden för inskränkning synes det avgörande vara i vilken utsträckning grunden kan objektiveras. Staten har exempelvis ett vidare tolkningsutrymme vad gäller skyddet av moral än vad gäller bibehållandet av rättsväsendets auktoritet. Staten synes vidare ha ett tämligen stort tolkningsutrym- me vad gäller skyddet av landets ekonomiska välstånd'.

5.4. Något om EG-rätten

5.4.1. EG-rätten och de mänskliga rättigheterna

Det finns skäl att i detta sammanhang något beröra EG-rättens förhållande till de mänskliga rättighetemaz.

1 Innebörden av begreppet margin of appreciation diskuteras i vari Dijk och van Hoof s. 583 ff. Sedan denna upplaga utkom har domstolens praxis utvecklats ytterligare; exempelvis är domarna beträffande Niemietz och Funke m.fl. av senare datum. 2 Innehållet i detta avsnitt har hämtats från Lysén s. 97 ff.

EG är i sig inte part till Europakonventionen. Konventionen är därför inte formellt bindande för EG. Däremot är samtliga medlems- stater bundna av konventionen.

Även om Europakonventionen inte är bindande för EG tillmäts de grundläggande folkrättsliga principerna stor betydelse inom EG- rätten. EG-domstolen respekterar de grundläggande folkrättsliga instrumenten, såsom exempelvis Europakonventionen, och använder de folkrättsliga principerna vid tolkningen av bl.a. Romfördraget. De mänskliga rättigheterna utgör en del av de allmänna rättsgrundsatser som EG-domstolen upprätthåller.

De mänskliga rättigheterna kan begränsas med hänsyn till EG:s allmänna och övergripande målsättningar. Detta framgår bl.a. av EG- domstolens avgörande i målet Nold'. Denne klagade över att EG- rätten enligt Kol- och stålfördraget kränkte hans professionella frihet samt hans rätt att besitta egendom. Domstolen uttalade beträffande skyddet för mänskliga rättigheter bl.a. följande.

13. As the Court has already stated, fundamental rights form an integral part of the general principles of law, the observance of which it ensures. In safeguarding these rights, the Court is bound to draw inspiration from constitutional traditions common to the Member States, and it cannot therefore uphold measures which are incompatible with fundamental rights recognized and protected by the constitutions of those states. Similarly, international treaties for the protection of human rights on which the Member States have collaborated or of which they are signatories, can supply guidelines which should be followed within the framework of Community law. The submissions of the applicant must be examined in the light of these principles. 14. If rights of ownership are protected by the constitutional laws of all the Member States and if similar guarantees are given in respect of their right freely to choose and practice their trade or profession, the rights thereby guaranteed, far from constitutin g unfetteredprerogatives, must be viewed in the light of the social function of the property and activities protected thereunder. For this reason, rights of this nature are protected by law subject always to limitations laid down in accordance with the public interest. Within the Community legal order it likewise seems legitimate that these rights should, if necessary, be subject to certain limits

1 1974 ECR p. 0491-0510 (Celex 673.10004).

justified by the overall objectives pursued by the Community, on condition that the substance of these rights is left untouched.

EG-domstolen fastställde således att de grundläggande rättigheterna är en väsentlig del av de allmänna rättsprinciper vars efterlevnad domstolen garanterar. Vid säkrandet av dessa rättigheter är domsto- len tvungen att hämta inspiration från medlemsstaternas konstitutio- nella traditioner och kan inte uppehålla sådana förfaringssätt som inte står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter som stadfästs och garanteras av medlemsstaternas konstitutioner.

Domstolen anförde vidare att de internationella konventioner för skyddet av mänskliga rättigheter som medlemsstater har upprättat tillsammans eller skrivit under, kan utgöra riktlinjer som bör följas inom ramen för gemenskapsrätten. Domstolen konstaterade dock även att äganderätten och rätten att fritt utöva handel och driva annan yrkesverksamhet inte framstår som några absoluta prerogativ även om dessa rättigheter skyddas av de nationella konstitutionema; rättigheterna måste betraktas i ljuset av den skyddade egendomens eller aktivitetens sociala funktion. Det är därför berättigat att dessa rättigheter, om det är nödvändigt, begränsas om det är motiverat med hänsyn till de allmänna mål som gemenskapen strävar efter.

I Maastrichtfördraget stadgas att EU skall respektera grundläg- gande rättigheter såsom de garanterats i Europakonventionen. Detta stadgande är inte ett tillägg till EG-fördragen och faller inte under EG-domstolens kompetens. Stadgandet innebär därför inte någon ändring i EG:s förhållande till Europakonventionen med avseende på bundenhet som part; det iimebär dock att unionens organ och även medlemsstaterna är skyldiga att respektera konventionen.

5.4.2. EG-rättens förhållande till nationell rätt1

EG-domstolen har utvecklat vissa principer för gemenskapsrättens förhållande till nationell rätt. Bland dessa märks principen om direkt tillämplighet, som innebär att grundfördragen och en betydande del av sekundärrätten automatiskt utgör en del av medlemsstaternas interna rätt, principen om direkt effekt, som innebär att vissa gemenskapsrättsliga regler grundar rättigheter eller skyldigheter för enskilda som kan åberopas inför domstolar och myndigheter i

l Innehållet i detta avsnitt har hämtats från Grundlagsutredningen inför EG:s betänkande SOU 1993114 (5. 62).

medlemsstaterna samt principen om gemenskapsrättens företräde framför nationell rätt, som innebär att nationella domstolar skall tillämpa en gemenskapsrättslig regel framför en mot denna regel stridande intern lag.

Direkt tillämplig rätt utgörs av de grundläggande, konstituerande fördragen, som Romfördraget, samt av utfärdade förordningar. Förordningar skall i medlemsstaterna tillämpas i sin EG-rättsliga form, de får inte transformeras eller inkorporeras i den nationella rätten. Förordningama träder i kraft uteslutande genom att de publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT).

Eftersom förordningarna utgör direkt tillämplig rätt, har de också direkt effekt i de delar de tillägger medborgarna några rättigheter eller skyldigheter. Även direktiv, som exempelvis cirkulationsdirek- tivet, kan ha direkt effekt; direktiv är bindande vad gäller det resultat som skall uppnås men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Direktiv har emellertid direkt effekt endast såvitt gäller enskildas rättigheter gentemot det all- männa. De kan inte ha direkt effekt vad gäller enskildas skyldigheter eller överhuvudtaget i förhållanden emellan enskilda.

Gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt. En medlemsstat kan inte sätta gemenskapsrätten ur spel genom intern lagstiftning. Den nationella domstolarna måste tillämpa gemenskaps- rätten i dess helhet och skydda de rättigheter som gemenskapsrätten tillerkänner individer. De nationella domstolarna måste därför åsidosätta varje bestämmelse i nationell lag som strider mot gemen- skapsrätten, oberoende av om den nationella bestämmelsen är äldre eller yngre än EG-bestämmelsen. Gemenskapsrättens företräde gäller även mot nationell grundlag

5.5. Övriga svenska bestämmelser

5 . 5 . 1 Rättegångsbalken

I 28 kap. RB finns bestämmelser om bl.a. husrannsakan. Enligt 28 kap. l & RB må, om det förekommer anledning att misstänka att brott varå fängelse kan följa förövats, husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för eftersökande av föremål, som är underkas- tat beslag eller eljest till utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brottet. Hos amian än den som skäligen kan misstänkas för brottet må husrannsakan dock företas endast om

brottet förövats hos honom eller den misstänkte gripits där eller eljest synnerlig anledning förekommer, att genom rannsakningen föremål, som är underkastat beslag, skall anträffas eller annan utredning om brottet vinnas].

Husrannsakan får enligt 28 kap. 3 a & RB beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse. Vidare får enligt 28 kap. 6 & RB olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt. Rum eller förvaringsställe får, om det erfordras, öppnas med våld. Om så har skett, skall det efter förrättningen åter tillslutas på lämpligt sätt.

Av 28 kap. 4 & RB framgår att beslut om husrannsakan fattas av förundersökningsledaren, åklagaren eller allmän domstol (utom då det gäller delgivning av stämning i brottmål, då fattar domstolen alltid beslutet). Om husrannsakan kan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden före- tas, bör, om det inte är fara i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rätt- ens förordnande. Om det föreligger fara i dröjsmål får enligt 28 kap. 5 & RB polisman själv besluta att företa husrannsakan? Vad som avses med fara i dröjsmål får givetvis avgöras från fall till fall. Riksdagens ombudsman (JO) har i ett visst ärende uttalat att fara i dröjsmål inte förelegat då det vid det aktuella tillfället fanns en beredskapsåklagare i tjänst som hade till uppgift att fatta beslut i frågan? I ett annat ärende, där JO fann det vara tveksamt huruvida fara i dröjsmål förelegat, var omständigheterna följande. Två säkerhetsvakter vid Volvo gjorde sådana iakttagelser att anställda vid Volvo kunde misstänkas för att ha stulit viss utrustning från Volvo. De konstaterade vidare att gods, som kunde antas vara frånhänt Volvo, förvarades i rum i vissa bostadspaviljonger. Man tillkallade polis. Sedan en av de fyra kriminalinspektörer som infann sig informerats om förhållandena — bl.a. att de aktuella rummen beboddes av utländska praktikanter som inom någon dag skulle lämna landet — beslöt han att husrannsakan skulle ske i sex av rummen. Man beslagtog i samtliga rum föremål, som uppenbarligen tillgripits från Volvo. Härefter tog polisinspektören kontakt med sitt

] Husrannsakan får också göras för eftersökande av misstänkta och för del- givning; dessa fall är dock av mindre intresse för vår utredning. 2 Detta gäller dock inte vid husrannsakan för delgivning. 3 JO:s ämbetsberättelse 1988/89 5. 54 i ärende om användning av tvångs- medel mot kurdiska invandrare i förundersökningar angående misshandel och angående mordet på Olof Palme.

närmaste befäl i polishuset, som fattade beslut om husrannsakan även i de övriga 66 rum som disponerades av praktikanter. Beslag gjordes i ytterligare 18 rum. JO fann det vara tveksamt om fara i dröjsmål förelegat vid det första beslutet samt vidare att det andra beslutet på grund av åtgärdens omfattning rätteligen borde ha underställts åklagare för beslut].

Om det är möjligt skall förrättningsmannen ha med sig ett trovärdigt vittne till förrättningen. Den hos vilken husrannsakan företas eller (hans hemmavarande husfolk' skall få tillfälle att övervaka förrättningen och även att tillkalla ett vittne, om detta inte skulle orsaka dröjsmål. Om detta inte kunnat iakttagas skall den, hos vilken husrannsakan företagits, underrättas om denna så snart det kan ske utan men för utredningen (28 kap. 7 & RB). Dessa bestämmelser är tillämpliga även då det inte är fråga om förrättningar i bostäder.

Bestämmelserna om husrannsakan avser som nämnts ovan sådan undersökning som företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe. Självfallet kan det finnas anledning att med samma syfte som vid husrannsakan företa undersökning på annan plats. Det kan gälla gårdsplaner, fabriksområden, brädgårdar samt byggnadsplatser eller platser som är tillgängliga för allmänheten. I det sistnämnda fallet kan undersökning med samma syfte som husrannsakan göras utan stöd av särskilt stadgande. Platser som inte är tillgängliga för all- mänheten åtnjuter ett starkare skydd. Därför stadgas i 28 kap. 10 & RB att 'för ändamål som sägs i 1 eller 2 39 äge under.sök71ingsleda- ren eller åklagaren så ock polisman företaga undersökning å annat ställe än i 1 _? avses, även om det icke är tillgängligt för allmän- heten".

Det bör tilläggas att Polisrättsutredningen i sitt slutbetänkande SOU 1995:47 Tvångsrnedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polis- lagen föreslår vissa ändringar i bestämmelsema om husrannsakan. Utredningen föreslär bl.a. att undersökning av allmänt tillgängliga utrymmen, förvaringsutrymmen som inte är slutna samt områden utomhus som inte är allmänt tillgängliga endast skall få ske på samma villkor som undersökningar av hus, rum och slutna förva- ringsutrymmen. Utredningen föreslår också att det i lagen skall skrivas in dels att beslut om tvångsmedel skall verkställas på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till den berördes integritet, åtgärdens syfte och övriga omständigheter, dels att då våld måste tillgripas detta skall ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås.

* JO:s ämbetsberättelse 1974 s. 86.

5.5.2. Polislagen saint polisens fordons- och förarkontroll

Ipolislagen finns särskilda bestämmelser om polismans befogenheter att företa husrannsakan och liknande intrång. Med stöd av 20 & får polisman för att eftersöka en person eller ett föremål som skall omhändertas bereda sig tillträde till bostad eller annat hus, rum eller ställe som disponeras av den eftersökte eller föremålets ägare eller innehavare. Detsamma gäller en lokal som är tillgänglig för allmän- heten.

Polismannen har också viss befogenhet att undersöka transport- medel på viss plats. Sådan kontroll får ske för att söka efter någon som rymt från fängelse (om strafftiden är minst fyra år), psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård. Förutsättningen är dock beträffande fånge att den som avvikit kan antas utgöra en allvarlig fara för annans liv eller hälsa eller för rikets säkerhet och att det finns särskild anledning anta att han kan komma att passera platsen och beträffande patient att det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl att anta att den som avvikit utgör en allvarlig fara för annans liv eller hälsa eller för rikets säkerhet. Om det är fara i dröjsmål får polismannen själv fatta beslut om åtgärderna, normalt skall dock beslut fattas av polismyndigheten.

En polisman får enligt 21 & också bereda sig tillträde till hus, rum eller annat ställe om det finns anledning anta att någon där har avlidit eller är medvetslös eller annars oförmögen att tillkalla hjälp. Åtgärden får även vidtas när det är nödvändigt för efterspaning av någon som är försvunnen, om denne kan antas behöva hjälp.

Utöver vad som sagts ovan och de befogenheter som följer av 28 kap. RB, har polisen också tämligen långtgående befogenheter att vidta åtgärder för att förebygga brott. Om det av särskilda skäl kan anses att risk föreligger att något brott, som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom, kommer att förövas på en viss plats, får enligt 22 & första stycket en polisman i syfte att avvärja brottet eller bereda skydd mot detta dels bereda sig tillträde till ett hus, rum eller annat ställe för att söka efter spräng- medel, vapen eller nägot annat farligt föremål, dels avstänga, utrymma eller förbjuda tillträde till ett hus, rum eller annat ställe, meddela förbud mot flyttande av visst föremål eller mot trafik med visst kommunikationsmedel eller vidta någon annan sådan åtgärd. Även i dessa fall får åtgärden vidtas utan föregående beslut av polismyndigheten endast vid fara i dröjsmål.

En polisman har i viss utsträckning befogenhet att kräva att okända personer skäll identifiera sig. Enligt 14 & polislagen får en okänd person som anträffas av en polisman omhändertas för identifiering, om han vägrar att lämna uppgift om sin identitet eller det finns anledning anta att hans uppgift om denna är oriktig. Förutsättningen är dock att det finns särskild anledning anta att den okände är efterspanad eller efterlyst och med stöd av lag skall berövas friheten vid anträffandet. När det är fråga om utlänningar är polismans befogenhet att kontrollera okänds identitet mer vidsträckt. Enligt 5 kap. 6 & utlänningslagen (19891529) är en utlänning som vistas i Sverige skyldig att på begäran av polisman visa upp sitt pass eller andra handlingar som visar att han har rätt att uppehålla sig i Sverige. Polismannen får dock framställa en sådan begäran endast om det finns anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig i Sverige eller om det annars finns särskild anledning till kontroll'.

Det finns vissa allmänna principer för polisingripanden. Enligt 8 & första stycket polislagen skallen polisman, som har att verkställa en tjänsteuppgift, under iakttagande av vad som föreskrivs i lag eller annan författning ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas, skall detta ske endast i den fonn och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås. Vidare får, enligt andra stycket i samma lagrum, ett ingripande som begränsar någon av de grundläggande fri- och rättigheter som avses i 2 kap. RF ej grundas enbart på bestämmelserna i första stycket.

5.5.3. Lagen om straff för varusmuggling

Även i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (VSL) finns en bestämmelse om husrannsakan. Enligt 18 & må för eftersökande av egendom, som kan antas vara förverkad enligt VSL, polisman,tull-

' En utlänning som är medborgare i ett annat nordiskt land och som kommer till Sverige direkt från ett sådant land, behöver inte ha pass vid inresa eller vistelse i Sverige. Han skall dock på begäran av polismyndighet eller polisman visa att passfrihet föreligger för honom.

tjänsteman och tjänsteman vid Kustbevakningen utan förordnande företaga husrannsakan i lägenhet, som avses i 28 kap. 3 & RB', samt i magasin, upplagsbodar och uthus. I övrigt äger tulltjänsteman och tjänsteman vid Kustbevakningen i fråga om brott, som avses i VSL, samma rätt att utan förordnande företaga husrannsakan som polisman har enligt 28 kap. RB.

5.5.4. Lagen om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker

Enligt 1 5 1 mom. lagen (1960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker får spritdrycker inte föras in till svenskt territorialvatten från internationellt eller utländskt område med fartyg av mindre bruttodräktighet än 850. Om det föreligger särskilda omständigheter får regeringen meddela motsvarande förbud för införsel till visst område av svenskt territorialvatten också beträffan- de större fartyg.

Enligt l & 2 mom. samma lag utgör förbudet i 1 mom. inte hinder mot införsel av spritdrycker om dryckerna utgör skeppsproviant för det fartyg med vilket de forslas, om dryckerna tillhör en resande eller en besättningsman som medföljer fartyget och dryckerna inte uppgår till mer än tio liter per person samt vid genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund på visst ställe?. Detsamma gäller om det för dryckerna medförs ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet enligt LAS.

Av 2 & 1 mom. samma lag framgår att brott mot förbud enligt 1 & anses vara varusmuggling enligt VSL.

Enligt 3 & 1 mom. samma lag äger tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, "där honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder”, företa den visitation på fartyg som oundgängligen erfordras för utrönande huruvida spritdrycker medförs ombord i strid

' Lägenhet som avses i 28 kap. 3 & RB är "...lägenhet, som är tillgänglig för allmänheten eller pla'gar utgöra tillhåll för lösdrivare eller förbrytare eller där sådant gods, som eftersöks, plågar uppköpas eller mottagas som pant...”. 2 Mellan Falsterbo rev och Kullens fyr från intemationellt eller utländskt ormåde till annat sådant område. Förutsättningen är i detta fall vidare att det av omständigheterna uppenbarligen framgår att dryckerna inte är avsedda att olovligen införas till riket; vidare får vattenområdet inom en halv kilometer fiån svenska landet inte befaras.

mot förbud enligt 1 &. Denna bestämmelse har inte ändrats i samband med EU-inträdet. Meningen torde vara att den skall kopplas till de befogenheter myndigheterna har enligt tullagen och inregränslagen. Lagen innehåller inga specialbestämmelser om överklagande.

5.5.5. Tullagen

Då det är fråga om varusmuggling kan tullen använda sig av husrannsakansbestämmelsen i VSL. Tullen kan dock ha behov av att företa undersökningar av transportmedel m.m. även för att kontroll- era att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts. Detta kan göras med stöd av 57 & första stycket tullagen:

För kontroll av att deklarations- och uppgijisskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får tullmyn- digheten undersöka ]. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. områden för tillfälligt lager. rullager, frizoner, frilager och exportbutiker, flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll förvaras, och även lokaler inom sådana

områden, samt

3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväs- kor och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s tullområde eller person som kan anmanas stanna enligt 58 59.

Enligt förarbetenal skall befogenheten enligt 57 & avse endast varuförsel till eller från gemenskapen och övrig trafik med 'icke- gemenskapsvaror' .

5 .5.6 Inregränslagen

Vad avser gemenskapsintema varuflöden stadgas i 7 & första stycket inregränslagen följande:

För kontroll av att anmälningsskyldigheten enligt denna lag, eller enligt lagen (1994:1665) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från annat land som är medlem

* Prop. 1994/95:34 s. 147.

iEuropeiska unionen, fullgjorts riktigt och fullständigt, samt för kontroll av att gällande villkor för in- eller utförsel av sådana varor som anges i 3 39 1, 3—12 upp/yllts, får en tulltjänsteman undersöka ]. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-lana',

2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväs- kor och liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett annat EU—land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 5? första stycket 2'.

Enligt 13 & skall den vars uppgifter skall kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla de varuprover som behövs. Den som utför kontrollen skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. Den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varorna införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa skyldigheter kan bli ersättningsskyldig.

Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll- verksamheten enligt lagen. Deras tjänstemän har härvid samma befogenheter som tulltjänstemännen.

De beslut som fattas enligt 13 och 15 && får enligt 22 & överkla- gas hos allmän förvaltningsdomstol. Besluten enligt 5 och 7 && får inte överklagas.

5.5.7. Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Av 1 & lagen (19821395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakningen framgår att Kustbevakningen skall bedriva övervakning till havs och i kustvatten samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som

' 1 5 & inregränslagen finns bestämmelser om tulltjänstemans befogenhet att anmana personer att stanna; se vidare avsnitt 12.5. Vi behandlar bestäm- melserna om privatinförsel i kapitel 14.

gäller bl.a. märkning och användning av mineraloljeprodukter. Som framgår av lagens namn medverkar Kustbevakningen härvid i den polisiära verksamheten. Verksamheten faller således inom polisens ansvarsområde även om det i praktiken mestadels är Kustbevakning- en som utför övervakningen.

Om det finns anledning att misstänka att det förövats ett brott mot någon av dessa föreskrifter, har kustbevakningstj änsteman enligt 2 & samma lag samma befogenheter som polisman att exempelvis företa husrannsakan'. Kustbevakningstjänsteman får enligt 4 & stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till svensk hamn om det uppenbart behövs för att utöva bl.a. ovannämnda befogenhet.

Befogenhetema att företa husrannsakan och att stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till svensk hamn får enligt 6 & utövas endast av kustbevakningstjänsteman som uppfyller de krav regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver i fråga om tjänste—ställning, utbildning och erfarenhet eller i annat avseendez.

Enligt 8 & får en kustbevakningstjänsteman inte använda strängare medel än förhållandena kräver för att verkställa en åtgärd enligt lagen. Tjänstemännen bör i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar och tillgripa våld bara när uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form som kan leda till det avsedda resultatet användas. Våld får inte brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt. Vidare skall enligt 9 & åtgärder enligt 2 - 4 åå, det vill säga bl.a. husrannsakan och stoppande, vistitering och inbringande till svensk hamn av fartyg, skyndsamt anmälas till polismyndighet.

5 .5.8 Transportkontrollagen

Transportkontrollagen gäller vid kontroll av att det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport av varor genomförs i enlighet med

' Förutsatt att åtgärden syftar till att eftersöka den som skall gripas eller att verkställa beslag. 2 Enligt 2 5 förordningen (1983: 124) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning får befogenheterna utövas av chefen för kustbevak- ningen, chef vid regional ledning vid kustbevakningen eller annan tjänsteman som handhar operativa övervakningsuppgifter. Befogenheterna får dock utövas endast av de tjänstemän som genomgått av kustbevakningen föreskriven utbildning för detta ändamål.

bestämmelserna i LSE såvitt avser mineraloljeprodukter enligt 1 kap. 3 a & denna lag, LAS och LTS.

Kontroller enligt transportkontrollagen får göras endast beträffan- de varor som är under transport, det vill säga från det att en transpor- tör tar hand om varorna till det att varorna når sin destination. Av förarbetena framgår' att med transport avses även lastning, lossning, förvaring och annan hantering som utgör led i förflyttning.

Enligt 4 & transportkontrollagen är, för kontroll av att transporter- na genomförs i enlighet med ovannämnda lagar, föraren av transport- medel skyldig att legitimera sig och i förekommande fall tillhanda- hålla beskattningsmyndigheten ledsagardokument samt bevis om ställd säkerhet. Föraren är vidare skyldig att lämna upplysningar om vem som är eller kan antas vara skattskyldig för de transporterade varorna, vem som är uppdragsgivare, vem som är mottagare, varifrån varorna har transporterats, varornas destination samt att även i övrigt lämna upplysningar och tillhandahålla medförda handlingar som kan ha betydelse för beskattningen.

Enligt 5 5 första stycket samma lag får beskattningsmyndigheten vid kontroll undersöka transportmedel samt behållare, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras under transport. Myndigheten får också granska ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt undersöka och ta prov på varorna. Kontrollen skall genomföras på sådant sätt att den inte onödigt hindrar transpor- ten.

Den kontrollbefogenhet som beskattningsmyndigheten fått genom transportkontrollagen utgör ett komplement till de övriga kontrollbe- fogenhetema (revision m.m.) som täcker in kontroller av exempelvis upplag och fasta driftställen. Den är inte avsedd att ersätta revision enligt skatteförfattningamaz.

Av 12 & transportkontrollagen framgår att Skattemyndigheten i Dalarnas län är beskattningsmyndighet med frihet att uppdra åt annan skattemyndighet att i visst ärende eller i viss grupp av ärenden fatta beslut enligt lagen i dess ställe. Enligt 13 & första stycket samma lag skall polisen på begäran lämna biträde vid kontroll enligt lagen. Förare av transportmedel är skyldig att stanna på polismans anmaning. Av 13 å andra stycket framgår att tullmyndighet skall medverka i beskattningsmyndighetens kontrollverksamhet genom att utöva kontroll i gränsnära områden. Därvid här tullmyndighet sarmna befogenheter som sådan myndighet har enligt inregränslagen. När

* Se prop. l9995/96:l97 s. 17. 2 Se prop. 1995/96:197 s. 12 i.f.

dessa befogenheter används för kontroll enligt transportkontrollagen skall de dock tillämpas enligt de förutsättningar som gäller enligt denna lag.

Beslut enligt 4 och 5 åå transportkontrollagen är inte överklag- bara.

5.5.9. Lagen om transport av farligt gods m.m.

I lagen (1982:821) om transport av farligt gods finns särskilda säkerhetsbestämmelser för transporter av vissa i lagen angivna varor. Lagen omfattar bl.a. transporter av mineraloljor. Tillsynen över efterlevnaden av lagen utövas av Sjöfartsverket, Luftfartsverket, polismyndighetema (landtransporter utom jämvägstransporter), Sprängämnesinspektionen (landtransporter av vissa varor), Banver- ket och tullmyndighetema (gränskontroll av vägtransporter till och från utlandet samt kontroll av fordon och andra lastenheter som inkommer med fartyg)'. Kustbevakningen deltar i Sjöfartsverkets och tullens tillsyn. Tillsynsmyndigheten äger tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med transport, eller till transportmedel och transportanordningär. Myndigheten har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. Det åligger polismyndighetema att lämna den handräck- ning som behövs.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot de föreskrif- ter, förelägganden eller förbud som meddelats med stöd av lagen kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Under förundersökning- en är RB:s bestämmelser om husrannsakan tillämpliga.

I 11 5 förordningen om transport av farligt gods finns bestämmel- ser om transporthandlingar. För varje transport av farligt gods skall finnas en godsdeklaration, som skall innehålla uppgifter bl.a. om den korrekta tekniska benämningen på godset. [ godsdeklarationen eller vidfogat denna skall också finnas ett intygande av avsändaren att godset får transporteras enligt lagen om transport av farligt gods och föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen, samt att godsets mängd, tillstånd, inneslutning och märkning överensstämmer med föreskrif- terna. Dessa transporthandlingar skall tillhandahållas av avsändaren om inte annat är särskilt föreskrivet. Den som innehar handlingarna skall, om innehavet är ett led i en pågående transport, lämna

' Se förordning ( ] 982z923) om transport av farligt gods.

handlingen vidare till den som i nästa led behöver handlingen för den fortsatta transporten.

I 27 och 28 && förordningen om transport av farligt gods finns bestämmelser om överklagande. Enligt 27 & får en polismyndighets beslut enligt lagen om transport av farligt gods eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter överklagas hos länsstyrelsen. Vidare får beslut av annan tullmyndighet än GTS överklagas hos GTS. Enligt 28 & får beslut av länsstyrelse eller annan central förvaltningsmyn- dighet än Kärnkraftinspektionen som meddelats enligt lagen om transport av farligt gods eller med stöd av lagen meddelade föreskrif- ter överklagas hos kammarrätten. Andra beslut som sådan myndighet meddelat eller beslut av Kärnkraftsinspektionen får överklagas hos regeringen.

Det har nyligen införts ändringar, föranledda av EU-inträdet, i förordningen om transport av farligt gods. Ändringarna avser internationella transporter av farligt gods på väg och järnväg. Enligt dessa bestämmelser har Statens räddningsverk vissa tillsynsuppgif- ter. Verket skall också avge årliga rapporter till EG-kommissionen angående kontroller av vägtransporter och därvid lämna uppgifter bl.a. om uppskattad mängd farligt gods som transporterats på väg, antal utförda kontroller och kontrollerade fordon, antal anmälda överträdelser och antal och slag av påföljder. Tillsynsmyndighetema skall förse Statens räddningsverk med dessa uppgifter.

5.5.10. Alkohollagen

Alkohollagen gäller tillverkning av alkoholdrycker och handel med sådana varor. Sprit och spritdrycker får inte tillverkas utan tillverk- ningstillstånd, medan vin, starköl och öl inte får tillverkas utan tillstånd om det inte är fråga om tillverkning i hemmet för eget behov. Försäljning av spritdrycker, vin och starköl får endast ske om det föreligger rätt härtill enligt alkohollagen. Vidare finns det särskilda bestämmelser för detaljhandel med och servering av öl.

Enligt 8 kap. l & alkohollagen utövar Alkoholinspektionen den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet. Den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om servering av spritdrycker, vin och starköl utövas av kommunen och polismyndigheten, liksom tillsynen över servering av och detaljhandel med öl.

Enligt 8 kap. 4 & alkohollagen skall, om en tillsynsmyndighet begär det, en tillståndshavare lämna tillträde till driftsställe med

tillhörande lokaler. Han skall vidare tillhandahålla handlingar som rör verksamheten samt utan ersättning hjälpa till vid tillsynen, lämna varuprover som behövs och redovisa uppgifter om verksamhetens omfattning och utveckling. Enligt 8 kap. 6 & samma lag har en tillsynsmyndighet rätt att av dem som bedriver servering av eller detaljhandel med öl på anfordran få upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få tillträde till rörelsens lokaler för att kunna utöva sin tillsyn.

Av 8 kap. 7 5 alkohollagen framgår att polismyndigheten på begäran skall lämna annan tillsynsmyndighet det biträde som behövs vid tillämpningen av bl.a. 8 kap. 4 och 6 åå.

Av 9 kap. 2 & alkohollagen framgår att Alkoholinspektionens och kommuns beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Såväl Alkoholinspektionen som kommunen får överklaga domsto- lens beslut. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten.

5.5.11. Lagen om försäljning av teknisksprit m.m.

Läkemedelsverket utövar kontrollen över försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Enligt 2 & andra stycket lagen (1961 : 181) om försäljning av teknisk sprit m.m. åligger det den som försäljer eller i handelsnytt eller för yrkesmässig förbrukning till riket inför teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat, att på anfordran av Läkemedelsverket lämna tillträde till de lokaler som används i verksamheten. Han skall också tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar hörande till verksamheten samt utan ersättning biträda med behövlig handräckning och lämna erforderliga varuprov. Den som inköpet teknisk sprit enligt särskilt tillstånd eller eljest för yrkesmässig förbrukning har samma åligganden. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den inte förorsakar hinder i den därav berörda verksamheten.

Lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. innehåller inte några specialbestämmelser om överklagande.

5 . 5. 12 Tvångsåtgärdslagen

Som nämnts inledningsvis har skattemyndigheten tämligen långtgå- ende befogenheter att genomföra en revision mot den reviderades vilja och/eller överraskningsvis inom ramen för tvångsåtgärdslagen.

Enligt 5 & tvångsåtgärdslagen får en revision genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om revisionen inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats. Detsamma gäller om den revidera- de inte medverkar på föreskrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han kommer att undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas. Då sådan sabotagerisk förelig— ger, får åtgärden vidtas utan att den reviderade underrättats om det. Skattemyndigheten har också enligt 6 - 8 åå tvångsåtgärdslagen rätt att eftersöka och omhänderta handlingar som omfattas av revision vare sig revisionen genomförs med stöd av 5 & tvångsåtgärdslagen eller inte och enligt 9 & tvångsåtgärdslagen att eftersöka och omhänderta handling som omfattas av ett föreläggande, om föreläg- gandet inte följts och det finns särskild anledning att anta att den begärda handlingen finns hos den som förelagts'. 8 & tvångsåtgärds- lagen ger skattemyndigheten befogenhet att eftersöka och omhänder- ta handlingar i lokal, på förvaringsplats eller i annat utrymme som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler, om det finns särskild anledning att anta att handlingarna finns där. Av förarbetena framgår2 att det som avses är både markområden, transportmedel, förvaringsplatser eller andra utrymmen som används i verksamheten och exempelvis en företagsledares bostad. I förarbetena sägs också att det bör påpekas att eftersökande och omhändertagande av handlingar på annan plats än i verksamhetslokaler typiskt sätt kan sägas tillhöra de mer integritetskränkande åtgärderna varför propor- tionalitetsprincipen där får en stor betydelse; möjligheten bör således tillämpas med försiktighet3 .

Enligt 13 & tvångsåtgärdslagen får lokal, förvaringsplats eller annat utrymme förseglas, om de handlingar som skall granskas inte kan föras från platsen och det kan befaras att de annars undanhålls eller förvanskas.

Av 14 & tvångsåtgärdslagen framgår att beslut om tvångsåtgärd fattas av länsrätten på ansökan av granskningsledaren'. Gransknings- ledaren får enligt 15 & tvångsåtgärdslagen fatta ett interimistiskt

] I prop. 1996/97:100 och SOU 19961116 föreslås vissa ändringar i tvångsåtgärdslagen. 2 Prop 1993/94:151 ss. 106 och 156. 3 Id. s. 106. 4 Beslut om eftersökande och omhändertagande enligt 6 5 och beslut om försegling enligt 13 & fattas dock av granskningsledaren.

beslut om länsrättens beslut inte kan avvaktas på grund av sabotage- risk. Detta beslut skall dock omedelbart underställas länsrätten.

I 16 - 19 && tvångsåtgärdslagen finns bestämmelser om undan- tagande av handlingar'. Enligt 16 & tvångsåtgärdslagen skall åtgärder enligt tvångsåtgärdslagen på den enskildes begäran inte omfatta sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 & RB samt annan handling med ett betydande skyddsintresse, om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom. När det gäller det senare slaget av handling får undantagande göras endast om handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen. 27 kap. 2 & RB innehåller en bestämmelse om beslagsförbud; handlingar får inte tas i beslag om de kan antas innehålla uppgifter som vittne med stöd av 36 kap. 5 & RB kan vägra att uttala sig om. I denna senare bestämmelse hänvisas i första stycket till vissa bestämmelser i sekretesslagen som stadgar tystnadsplikt bl.a. till skydd för rikets säkerhet. Andra stycket avser personer som tillhör vissa yrkeskategorier, bl.a. advokater, läkare och psykologer. I tredje och fjärde styckena finns bestämmelser om bl.a. rättegångsombud. I femte stycket stadgas om absolut tystnadsplikt för präster beträffande det de erfarit under bikt. l sjätte stycket finns slutligen vissa bestämmelser om tystnadsplikt som följer av tryckfri— hetsförordningen (TF ) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).2

Enligt 17 & tvångsåtgärdslagen skall handling som den enskilde begär skall undantas och skattemyndigheten (granskningsledaren) anser bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen skall undantas från granskning. I fråga om upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpme- del stadgas i 17 5 andra stycket tvångsåtgärdslagen att länsrätten skall bestämma i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhanda- hållas i målet. Av 18 & samma lag framgår att länsrätten får besluta om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att en upptagning som skall undantas från granskning inte blir tillgänglig för myndigheten.

' Bestämmelser om undantagande av handlingar finns också i taxeringslagen (1 9901324), LPP och andra lagar med bestämmelser om revision. 2 Polisrättsutredningen har i SOU 1995:47 bl.a. föreslagit att beslagsförbu- det skall framgå direkt av lagtexten och att hänvisningen till frågeförbudet i 36 kap. 5 & RB skall tas bort. Se även vårt delbetänkande SOU 1996:79 beträffande beslagsförbudets förhållande till revisionsreglema.

Om den enskilde begär det, skall enligt 17 & tredje stycket tvångsåtgärdslagen länsrätten pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

Den enskilde kan också anföra att den aktuella handlingen inte omfattas av skattemyndighetens granskning. Enligt l7 & fjärde stycket skall frågan om undantagande av sådan handling handläggas på motsvarande sätt som andra frågor om undantagande.

Av 19 & tvångsåtgärdslagen framgår att innehållet i en handling eller del av handling som undantagits från granskning inte får återges eller åberopas vid en redogörelse för granskningen eller annars inför myndigheten. Detta gäller även om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.

Enligt 20 & tvångsåtgärdslagen skall till beslut enligt tvångsåt- gärdslagen fogas upplysningar om möjlighetema att undanta handling samt om vad som gäller vid verkställighet enligt 21 - 23 åå tvångsåtgärdslagen.

Av 21 & första stycket tvångsåtgärdslagen framgår att det är kronofogdemyndigheten som på begäran av granskningsledaren får verkställa beslut om åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen. Gransknings- ledaren får dock själv verkställa beslut om åtgärder i verksamhets- lokaler om det kan ske obehindrat. Ett beslut om tvångsåtgärd får enligt tredje stycket i samma paragraf inte utan särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00'.Vidare framgår av fjärde stycket i samma paragraf att ett beslut om tvångsåtgärd förfaller om verkställigheten av beslutet inte påbörjats inom en månad.

Enligt 22 & första stycket tvångsåtgärdslagen skall, om annat inte föreskrivits, den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas och annan som berörs av beslutet ha underrättats av beslutet samt givits tillfälle att själv eller genom behörig företrädare närvara och tillkalla ombud eller biträde innan beslutet verkställs. Om den som skall underrättas om beslutet inte kunnat nås med underrättelse, får enligt andra stycket i samma paragraf beslutet verkställas endast om det finns synnerliga skäl. Verkställigheten får inte påbörjas förrän de som har rätt att närvara haft skälig tid att inställa sig. Detta gäller dock inte om åtgärden därigenom fördröjs i väsentlig omfattning eller om det finns en påtaglig risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Liksom beträffande andra tvångsåtgärder fimis det ett krav på proportionalitet mellan åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen och

1 Enligt förarbetena, prop. 1993/94:151 s. 160, kan särskilda skäl vara att åtgärden riktar sig mot en kvällsöppen restaurang.

ändamålet med densamma. Enligt 4 & tvångsåtgärdslagen får beslut om åtgärd enligt lagen fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde]. I 23 & tvångsåtgärdslagen stadgas vidare att åtgärder enligt lagen skall genomföras så att de innebär minsta möjliga olägenhet för den som berörs av den. Inom ramen för dessa proportionalitetsbestäm- melser har kronofogdemyndigheten enligt samma lagrum rätt att, om det behövs, låta öppna lås eller ta sig in i tillslutna utrymmen på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt bruka våld om det kan anses vara befogat med hänsyn till omständighetema. Våld mot person får dock brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och om det med hänsyn till ändamålet med åtgärden kan anses vara försvarligt.

5.5.13. Lagen om skatt på energi

Som framgår av beskrivningen i kapitel 2 kan vissa oljeprodukter innehålla märkämnen. I 10 kap. LSE finns bestämmelser om sanktioner vid otillåten användning av märkta oljeprodukter. I kapitlet finns också bestämmelser beträffande tillsynen över efterlevnaden av bestämmelser- na om märkning. Bestämmelserna i 10 kap. LSE behandlas i kapi- tel 15.

5 .5.14 Ekobrottsberedningens förslag om skatte- kriminal

Regeringens ekobrottsberedning (Ekobrottsberedningen) har i sin rapport Ds 1997:23 Skattekriminal föreslagit att det skall införas skattekriminalverksamhet inom Skatteförvaltningen. Enligt förslaget skall skattemyndigheterna inom ramen för denna verksamhet, som skall utövas av särskilt inrättade skattekriminaler, dels biträda åklagaren i förundersökningar, dels självständigt utföra så kallade förenklade brottsutredningar. I rapporten finns ett förslag till lag om skattemyndigheters medverkan vid förundersökning, m.m. Av lagförslaget framgår att transportkontrollagen tillhör skattekriminalens verksamhetsområde. Av 8 & iden föreslagna lagen framgår också att skattekriminalen då den leder en förundersökning får besluta bl.a. om

1 Se även avsnitt 4.2.

husrannsakan enligt 28 kap. l & RB; skattekriminalen får också verkställa undersökningsledarens, åklagarens eller rättens beslut om husrannsakan. Av 10 å i lagförslaget framgår att skattekriminalen då den verkställer ett beslut om husrannsakan får, även utan föregående beslut av undersökningsledare eller åklagare, bereda sig tillträde till tillslutet utrymme eller lokal som inte är bostad, om det behövs för att åtgärden skall kunna utföras.

5.5.15. Övriga bestämmelser om husrannsakan och liknande intrång

I lagen (19911572) om särskild utlänningskontroll och i lagen (19641167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare finns hänvisningar till RB:s bestämmelser om husrannsakan.

I 7 kap. 14 & konkurslagen (1987:672) och 2 kap. 17 & utsök- ningsbalken finns särskilda bestämmelser om kronofogde myndig- hetens rätt att genomsöka hus, rum och förvaringsställen. Myndighe- ten får bereda sig tillträde till utrymme som är tillslutet genom att låta öppna lås eller på annat sätt. Vid förrättning enligt utsöknings- balken får förrättningsmannen dock inte bereda sig tillträde till bostad i innehavarens frånvaro annat än om underrättelse om tiden sänts till innehavaren med posten eller lämnats på annat lämpligt sätt och det kan antagas att denne håller sig undan eller om eljest särskilda skäl föreligger.

5.5.16. Något om protokollföring och bevis över verkställighet

Av 28 kap. 9 & första stycket RB framgår att det skall föras protokoll över husrannsakan. I protokollet skall ändamålet med förrättningen och ”vad därvid förekommit” anges. I övriga ovan nämnda lagar saknas specialbestämmelser om protokollföring. Här gäller i stället 15 & förvaltningslagen (19861223). Enligt detta lagrum skall myndighet anteckna de uppgifter som myndigheten fått på annat sätt än genom en handling som kan ha betydelse för utgången i ärendet, förutsatt att ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Detta stadgande har ett naturligt samband med stadgandet om partsinsyn i 16 & samma lag, enligt vilket en sökande, klagande eller

annan part har rätt att ta del av det som har tillförts ärende, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild].

Enligt 28 kap. 9 & andra stycket RB skall den, som husrannsakan företagits hos, på begäran få ett bevis härom, som också skall innehålla uppgift om det brott misstanken avser.

Enligt 27 & tvångsåtgärdslagen skall bevis över verkställighet utfärdas när ett beslut om åtgärd enligt lagen verkställts. Beviset skall överlämnas till den hos vilken åtgärden genomförts och annan som berörs av åtgärden. Beviset skall innehålla uppgift om när och var beslutet verkställts, vilka som var närvarande samt annat av betydelse som förekommit vid verkställigheten. Har handlingar eller annat omhändertagits skall beviset även innehålla en förteckning över detta.

5.6. Straff mot hindrande av myndig— hetsutövning m.m.

I 17 kap. Brottsbalken (BrB) finns bestämmelser om straff för den som förgriper sig på någon i hans myndighetsutövning.

Enligt 17 kap. 1 & BrB skall den som med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i hans myndighetsutövning dömas för våld eller hot mot tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller för den som använder våld eller hot om våld för att tvinga tjänstemannen till åtgärd eller hindra honom från åtgärd i myndighet- sutövningen, eller för att hämnas sådan åtgärd. Ansvar skall också ådömas den som förgriper sig på detta sätt mot någon som tidigare utövat myndighet för vad denne gjort eller underlåtit att göra i myndighetsutövning.

Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman döms till ansvar enlig de gängse bestämmelserna om försök och förberedelse till brott i 23 kap. BrB, såvida inte brottet, om det hade fullbordats, skulle ha varit att anse som ringa; detta framgår av 17 kap. 16 & BrB.

Enligt 17 kap. 2 & BrB skall den som på annat sätt än som omfattas av l & för att tvinga eller hindra någon i hans myndighetsut-

1 Denna rätt att ta del av uppgifter gäller dock med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 & sekretesslagen.

övning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen företager gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar därmed, dömas för förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt är straffet fängelse i högst fyra år.

Den som på annat sätt än som omfattas av 1 och 2 && genom att sätta sig till motväm eller eljest med våld försöker hindra någon i hans myndighetsutövning, skall enligt 17 kap. 4 & BrB dömas för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader.

De ovan återgivna bestämmelserna skall enligt 17 kap. 5 & BrB också gälla om någon på det sätt som omnämns i bestämmelserna förgriper sig emot eller hindrar den, som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta sådant skydd som är förenat med myndighetsutövning eller som är eller varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd.

Enligt 17 kap. 13 5 första stycket BrB skall den som olovligen rubbar, skadar eller annars förfogar över egendom som är föremål för utmätning, kvarstad, betalningssäkring, beslag eller annan liknande åtgärd dömas för överträdelse av myndighets bud till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslutit eller annars överträder annat dylikt av myndighet meddelat förbud. Enligt andra stycket i samma paragraf skall den som vägrar förrättningsman inträde, som denne har rätt till, dömas för hindrande av förrättning till böter.

5.7. Allmän eller offentlig plats

Transportkontroller får göras även då aktuella varor som är under transport tillfälligt är placerade i anslutning till transportmedlet för omlastning och dylikt. Det torde vara vanligt att omlastning sker på platser som inte är tillgängliga för allmänheten. Med hänsyn till att intrånget i enskildas integritet torde vara större då kontroller genomförs på sådana platser, finns det anledning att något beröra innebörden i begreppen allmän plats och offentlig plats.

Begreppet allmän plats förekommer bl.a. i RF, TF, YGL och BrB. Enligt 8 kap. 7 & RF kan regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter beträffande bl.a. trafik eller ordning på allmän plats. 6 kap. 2 & TF innehåller bestämmelser om begränsningar i rätten att sprida tryckta skrifter, bl.a. vid förevisning

av pornografisk bild på eller vid allmän plats på ett sätt som kan väcka allmän anstöt. 3 kap. 12 & YGL stadgar att bestämmelserna i YGL inte hindrar att det meddelas föreskrifter i lag om straff och särskild rättsverkan bl.a. för den som förevisar pomografiska bilder på eller vid allmän plats på ett sätt som kan väcka allmän anstöt. l BrB utgör begreppet allmän plats ett rekvisit för den straffbara handlingen vid vissa brott. Som exempel kan nämnas 16 kap. 16 & BrB, enligt vilken den som för oljud på allmän plats eller annars offentligt beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende.

I motiven till RF' berörs inte innebörden av begreppet allmän plats närmare. Grundlagsberedningens uttalanden2 till vilka det föredragande statsrådet hänvisade — är inte heller särskilt klargörande. Begreppet brukar dock anses sammanfalla med BrB:s begrepp? Detta torde vara fallet även beträffande begreppen i TF och YGL, särskilt som dessa bestämmelser tillkommit i samband med att bestämmelsen i 16 kap. 11 & BrB, angående straff mot förevisande av pornografisk bild på eller vid allmän plats, infördes.

Av motiven till bestämmelsen i BrB4 framgår att utformningen av begreppet allmän plats har hämtats från 11 kap. 11 & strafflagen (1864zll). Därför omfattas bl.a. gator, vägar, torg och parker samt för allmänheten tillgängliga delar av flygplatser och andra trafikom- råden, väntsalar, restauranger, affärer och biografer av begreppet. Tåg och allmänna kommunikationsmedel anses också utgöra allmän plats. Enskilda områden, dit allmänheten inte har tillträde, samt skog och mark är inte allmän plats.

Enligt 1 kap. 2 & första stycket ordningslagen (1993: 1617) avses med ojj'entlig plats 1. allmänna vägar,

2. gator, vägar, torg, parker och andra platser som i detaljplan redovisas som allmän plats och som har upplåtits för sitt ändamål,

3. områden som i detaljplan redovisas som kvartersmark för hamnverksamhet, om de har upplåtits för detta ändamål och är tillgängliga för allmänheten samt

4. andra landområden och utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik.

* Prop. 1973190 5. 311 f. 2 SOU 1972215 Ny regeringsform Ny riksdagsordning s. 104 f., 154 och 160. 3 Se exempelvis prop. 1992/93:210 ss. 54 och 59. ** Prop. 1962:10 del B 5. 238.

Av punkt 4 ovan följer att även en enskild väg kan vara offentlig plats, under förutsättning att den verkligen används regelbundet av allmänheten. En enskild väg som bara används som infart till eller körväg för några enstaka fastigheter är inte en offentlig plats enligt denna punkt.

Ett hamnområde är offentlig plats endast om det är tillgängligt för allmänheten. Av detta följer att frihamnsområden och andra ham- nområden dit allmänheten inte har fritt tillträde såsom hamnområde dit allmänheten har tillträde endast under förutsättning att färdbiljett köpts — faller utanför begreppet offentlig plats'.

För allmänheten avsedda områden eller utrymmen på en järnvägs- station eller flygplats är offentlig plats. Även här dras gränsen så, att platsen är offentlig endast om allmänheten har tillträde dit utan att först lösa färdbiljett eller utan att det annars ställs särskilda krav för tillträde.

5.8. Överväganden och förslag 5.8.1 Regeringsformen och Europakonventionen m.m.

Vid stiftandet av lagar är det viktigt att tillse att dessa inte står i strid mot bestämmelserna i RF och Europakonventionen. Som framgår av den tidigare framställningen kan detta också få betydelse för bedömningen av en lagregels förenlighet med gemenskapsrätten.

2 kap. 6 5 RF avser bl.a. skydd mot husrannsakan och liknande intrång. Artikel 8 i Europakonventionen avser skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens. Såsom framgått av den tidigare redogörelsen kan skyddet enligt såväl RF som Europakonventionen åberopas avseende både åtgärder i enskilds bostad och åtgärder i verksamhetslokaler. Intrånget anses dock vara lindrigare då det är fråga om verksamhetslokaler. Statens tolkningsutrymme torde också vara större vad gäller kontroller av lokaler än beträffande kontroller i enskilds hem.

Man kan ifrågasätta huruvida kontroller av transportmedel och utrymmen där varor kan förvaras under transport överhuvudtaget omfattar sådana åtgärder som kan komma i konflikt med skyddet

* Se prop. 1992/93:210 s. 239.

enligt 2 kap. 6 & RF och artikel 8 i Europakonventionen. Det kan dock inte uteslutas att så kan vara fallet. Det kan exempelvis tänkas att myndighetens undersökning av ett transportmedel inkräktar på chaufförens eller annan medföljandes skydd för privatliv och korrespondens. Utgångspunkten bör därför vara att 2 kap. 6 & RF och artikel 8 i Europakonventionen kan vara tillämpliga.

Det torde vidare stå helt klart att en transportkontroll inkräktar på svensk medborgares rätt att förflytta sig fritt enligt 2 kap. 8 & RF. Det torde dock vara fråga om en tämligen mild form av intrång. Som sagts ovan i avsnitt 5.3.3 kan det vidare även om vi inte funnit något rättsfall som behandlar frågan inte uteslutas att en transport- kontroll skulle kunna inkräkta på enskilds rätt att röra sig fritt enligt artikel 2 i protokoll 4 till Europakonventionen.

Kontroller som sker för att säkra skatteindrivningen torde ha ett syfte som är ett godtagbart ändamål för inskränkning av rätten till skydd; det är ytterst fråga om landets ekonomiska välstånd. Punkt- skattekontroller i form av såväl kontroller av transporter som kontroller i verksamhetslokaler förekommer också i flera andra europeiska länder. Det torde inte heller vara någon tvekan om att befogenheter att kontrollera transporter och lokaler är nödvändiga, särskilt med beaktande av den omfattande skatteflykt och i förläng- ningen också ekonomiska brottslighet som numera torde finnas på punktskatteområdetl .

Kontrollerna skall utföras på ett sådant sätt att de enskilda orsakas minsta möjliga besvär och obehag. Detta följer av den i 4 kap. föreslagna proportionalitetsprincipen (se även 1 kap. 8 & i lagför- slaget). Det bör också erinras om att myndighetens utövande av befogenheter att kontrollera transporter och lokaler kommer att omfattas av det skadeståndsansvar som staten är underkastad enligt 3 kap. 2 5 första stycket skadeståndslagen? Detsamma gäller bl.a. polis- och tullmyndighetemas myndighetsutövning.

5 .8.2 Behovet av ny lagstiftning

Enligt tilläggsdirektiven är en av våra huvuduppgifter att utreda hur myndigheternas befogenheter skall vara utformade för att möjliggöra en effektiv punktskattekontroll. Det sägs vidare att det kan ifrågasät- tas om inte skattemyndigheten bör ha möjlighet att stoppa fordon för

' Jämför med avsnitt 2.6. 2 Se avsnitt 12.9 beträffande statens skadeståndsansvar.

att kontrollera att nödvändiga dokument finns, vilka varor som transporteras, vem som är transportör etc. Genom transportkontrolla- gen, som tillkom efter det att våra tilläggsdirektiv skrivits, fick skattemyndigheten just en sådan befogenhet att kontrollera fordon.

Bestämmelserna i transportkontrollagen gäller vid kontroll av att det som är eller kan antas vara yrkesmässig vägtransport av varor genomförs i enlighet med bestämmelsema i LTS, LAS och LSE. Syftet är att transporterna skall genomföras på ett sätt som möjliggör en riktig beskattning samt att bestämmelserna i cirkulationsdirektivet skall följas. Beskattningsmyndigheten eller tullmyndigheten i gränsnära område — kontrollerar att föreskrivna dokument medföljer varorna, att dokumenten är korrekta samt att lasten överensstämmer med dokumenten.

Transportkontrollagen trädde i kraft den 1 juli 1996. Erfarenheten av tillämpningen av lagen är därför begränsad”. Det torde dock redan nu kunna konstateras att själva befogenheten att kontrollera transporter ( 5 5) i viss utsträckning bör ha den utformningen den har i dag. Det måste således exempelvis vara möjligt att kontrollera en transport utan att man vet att den innehåller punktskattepliktiga varor. Det skulle knappast vara möjligt att knyta kontrollbefogenhe- ten till ett krav på att man känner till innehållet i lasten. Det är först vid sj älva kontrollen som beskattningsmyndigheten kan få klart för sig att det är fråga om en transport där ledsagardokumenten inte stämmer överens med varorna eller att någon annan oegentlighet föreligger. En jämförelse kan göras med bestämmelserna i andra länder, som exempelvis Storbritannien och Irland. I båda dessa länder har motsvarande kontrollbefogenhet knutits till någon form av kännedom om lastens innehåll. Såväl de brittiska som de irländska tillämpama uppger att detta försvårar kontrollen avsevärt? I Finland, Danmark och Tyskland har man i stället valt den lösningen att det räcker med en misstanke om att transporten är yrkesmässig för att kontroll skall få göras?

Även om själva kontrollbefogenheten huvudsakligen bör behålla sin nuvarande utformning finns det skäl att överväga vissa förbät- tringar. Det finns också skäl att överväga huruvida det finns behov av ytterligare kontrollbefogenheter; det kan framför allt finnas ett behov av en befogenhet att utföra kontroller i lokaler och på andra

1 Se avsnitt 2.5.2] och 12.1.3 beträffande eifarenhetema av tillämpningen av transponkontrollagen. 2 Se avsnitt 3.4 och 3.5. 3 Se avsnitt 3.1, 3.2. samt 3.3.

platser där punktskattepliktiga varor kan antas finnas. Nedan redovisas våra överväganden i dessa delar.

5.8.3. Vilka transporter skall få kontrolleras?

Transportkontrollagen får användas för kontroll av det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport. Det måste således föreligga en misstanke om att transporten är yrkesmässig. I vissa fall framgår det tämligen tydligt av transportmedlet att det är fråga om yrkesmässig transport; så torde ofta vara fallet då transporten sker i lastbil. Emellertid kan givetvis kommersiell införsel göras även i exempelvis personbilar. Av varor som inte är skrymmande, exempelvis tobaks- varor, kan stora mängder rymmas i en personbil utan att det på utsidan går att se vad som transporteras. Som exempel kan nämnas att tullmyndigheten i Ystad under perioden 21 juli 1996 - 10 mars 1997 vid ett flertal tillfället funnit laster på över 20 000 cigarretter i personbilar, Skåpbilar eller husbilar; i ett fall hittades 112 000 cigarretter och i ett annat så många som 400 000 cigarretter.

Vi anser sarnrnanfattningsvis att bestämmelserna om transport- kontroll i stället skall utformas på så sätt att transportkontroll får genomföras dels beträffande pågående transport, dels då varor på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till transportmedlet (se 2 kap. 3 & lagförslaget); något krav på att transporten är eller kan antas vara yrkesmässig uppställs inte.

5.8.4. Vilka transportformer bör omfattas av bestämmelsema?

Transportkontrollen är enligt våra förslag en punktskattekontroll, som ger beskattningsmyndigheten möjlighet att kontrollera bl.a. att transporter som sker på svenskt territorium genomförs i enlighet med cirkulationsdirektivets bestämmelser.

Det kan ifrågasättas om transportkontrollen bör vara begränsad till vägtransporter. Starka skäl kan anföras för att även transporter som sker med fartyg, tåg eller flygplan skall få undersökas.

Ett stort antal av transporterna av punktskattepliktiga varor kommer sjövägen till svenska hamnar. Kontroller ombord på fartyg vore därför ett värdefullt komplement till vägtransportkontrollema. Beskattningsmyndigheten borde därför ha även en sådan kontrollbe- fogenhet.

En transportkontroll ombord på en bil- eller tågfärja skulle i normalfallet inte avse fartyget i sig utan de transportmedel som fraktas med fartyget. Det kan dock givetvis inte uteslutas att en transportkontroll också kan komma att omfatta utrymmen i själva färjan.

Det är naturligtvis inte alltid praktiskt möjligt eller ens lämpligt att stoppa fartyg för att företa transportkontroller, särskilt då det är fråga om stora fartyg eller bilfärjor. Det kan dock förekomma situationer då detta kan vara en lämplig åtgärd; transporter av mineraloljeprodukter, alkoholvaror eller tobaksvaror kan göras även i mindre fartyg eller båtar, där hela lasten tillhör en och samma transport eller åtminstone inte är större eller mer omfattande än att en kontroll skulle kunna vara möjlig. Vidare skulle det kunna finnas behov av en möjlighet att göra kontroller i anslutning till att varorna lastas på eller av fartyget.

Det torde också finnas ett behov av att kunna företa kontroller av järnvägs- och flygtransporter. Det ligger dock i sakens natur att ett flygplan inte kan undersökas under luftfärd utan endast på flygplatser i samband med på-, av- eller omlastning. Även kontroller av jämvägstransporter torde normalt genomföras vid på-, av- eller omlastning. Det är i vilket fall inte lämpligt att tåg stoppas ute på banan. Kontroll av jämvägstransport under själva transporten får därför ske under färd eller när tåget stannat vid station eller annan anhaltspunkt om det bedöms vara lämpligt. Härvid bör givetvis tågbefälhavarens bedömning av kontrollens lämplighet tillmätas stor betydelse.

Vi föreslår sammanfattningsvis att befogenheten att företa transportkontroller skall omfatta såväl vägtransporter som fartygs-, järnvägs- och flygtransporter.l

Befälhavare på fartyg och flygplan och tågbefälhavare bör i många avseenden ha samma skyldigheter som förare av transport- medel som används på väg. Av praktiska skäl har vi valt att använda beteckningen befälhavare som ett samlingsnamn för dessa kategorier (se 1 kap. 4 & lagförslaget).

1 Befogenheten att anmana förare eller befälhavare att stanna behandlas i avsnitt 12.103.

5.8.5. Transportkontroller på enskild plats

Vi anser som anförts ovan att transportkontroller skall få göras dels beträffande varor som befinner sig under transport, dels då varor på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till transportmedlet.

Kontroller beträffande varor under transport kommer i flertalet fall att kunna genomföras på platser som är tillgängliga för allmän- heten, exempelvis på kontrollplatser utmed allmänna vägar. Vidare får transportkontroller givetvis genomföras ombord på transportme- del under pågående transport om det är lämpligt och praktiskt genomförbart. Det kan exempelvis vara fråga om transportkontroller ombord på bil- eller tågfärjor eller tåg. Härvid måste naturligtvis beaktas att kontrollerna skall genomföras på svenskt territorium; med hänsyn bl.a. härtill bör kontroller ombord på färjor i möjligaste mån genomföras då färjorna ligger i svenska hamnar.

Det förekommer givetvis att på-, av- eller omlastning görs på platser som är att anse som offentliga. Det torde dock ofta vara så att sådana och liknande åtgärder i samband med transport görs på platser som inte är tillgängliga för allmänheten, såsom på för allmänheten icke tillgängliga områden på flygplatser och på bangårdar. Last- ningsåtgärdema kan också vidtas exempelvis i magasin eller på en transportörs inhägnade gård. Självklart bör transportkontroller kunna genomföras även på sådana platser.

När det gäller transportkontroller som görs på områden på bangårdar och allmänna flygplatser torde risken för intrång i enskildas integritet inte vara större än då transportkontroller görs på offentlig plats'.

När det gäller kontroller på platser som är mer utpräglat privata är risken för intrång mer påtaglig. Vi anser därför att det finns skäl att införa särskilda bestämmelser beträffande transportkontroll som genomförs på sådana platser. De platser som bör omfattas av dessa särskilda bestämmelser är enligt vår mening — med undantag för områden på bangårdar och allmänna flygplatser — platser på mark som inte är offentlig enligt ordningslagen och som utgör trädgård, parkeringsplats eller annan uppställningsplats för fordon, upplags- plats eller plats för av- eller pålastning av varor. Vi föreslår legaldefi- nitionen enskild plats för dessa platser (se 1 kap. 5 lagförslaget).

Med hänsyn till att risken för intrång i enskilds integritet är större vid transportkontroller på enskild plats anser vi att beslut om sådan kontroll skall fattas av länsrätten på ansökan av beskattningsmyndig-

1 Se avsnitt 5.7 angående vad som anses utgöra allmän eller offentlig plats.

hetenl (se 9 kap. l & första stycket lagförslaget). Beskattningsmyn- digheten skall dock vid fara i dröjsmål kunna fatta ett interimitstiskt beslut som snarast skall underställas länsrätten (se 9 kap. 3 & andra stycket lagförslaget). Undantag från denna huvudregel skall göras endast om samtliga enskilda som berörs av beslutet underrättats och uttryckligen inte motsatt sig kontroll; i de situationerna får beskatt— ningsmyndigheten fatta beslut om transportkontroll även på enskild plats2 (se 9 kap. 3 & första stycket lagförslaget).3

De kontrollbefogenheter som beskattningsmyndigheten får genom den av oss föreslagna lagen är avsedda att utgöra komplement till bl.a. revisionsbestämmelsema. Transportkontroll på enskild plats bör därför få företas endast om det inte är möjligt att företa nödvändig kontroll med stöd av revisionsbestämmelsema'; åtminstone vissa av de platser som avses med begreppet enskild plats torde kunna utgöra sådana platser som kan omfattas av en revision i verksamhetslokaler (se 2 kap. 3 & lagförslaget).

5 .8.6 Beskattningsmyndighetens kontrollbefogen- heter vid transportkontroll

Vi föreslår att beskattningsmyndigheten vid en transportkontroll skall få undersöka låda, behållare eller annat utrymme i transport- medel, container, tank eller transporthjälpmedel där punktskatteplik- tig vara kan förvaras under transport (se 2 kap. 4 & första meningen lagförslaget). Med utrymme avses alla sådan utrymmen där en punktskattepliktig vara kan förvaras under transport; således avses även väskor och annat handresgods som enskild använder för sitt privata bruk5 .

Vi föreslår också att myndigheten skall få eftersöka och granska ledsagardokument, bevis om ställd säkerhet och annan handling som kan vara av betydelse för beskattningen samt undersöka och ta prov på vara. 1 den mån det finns några tekniska hjälpmedel i transport- medlet bör myndigheten få använda dem vid granskningen (se 2 kap. 4 å andra och tredje meningarna lagförslaget). Härvid skall - på

* Se vidare avsnitt 12.101] och 13532. 2 Jämför med vårt förslag beträffande lokalkontroller, se avsnitt 5.8.10. 3 Våra förslag till bestämmelser beträffande domstolsprövning kommenteras i ett sammanhang i kapitel 13. 4Se även avsnitt 5.8.10. 5 Se även avsnitt 5.8.12.

samma sätt som vid revisioner — endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose ändamålet med åtgärden. Vidare skall åtgärden inte få genomföras via telenätet (se 1 kap. 16 & lagförslaget).

5.8.7. Skyldigheten att legitimera sig

Enligt 4 & transportkontrollagen är föraren skyldig att legitimera sig. Han är således skyldig att förete en godkänd legitimationshandling, det räcker inte att han på annat sätt styrker sin identitet. Det kan ifrågasättas om detta är en lämplig konstruktion. Beskattningsmyn- digheten syfte är att fastställa förarens eller befälhavarens identitet. Det torde inte vara av någon betydelse huruvida detta sker genom att föraren eller befälhavaren företer en i Sverige godkänd legitimations- handling eller genom att han styrker sin identitet på annat tillförlitligt sätt. Som exempel kan nämnas att det beträffande utländska förare eller befälhavare borde vara tillräckligt att pass företesl. Med anled- ning av det anförda föreslår vi att bestämmelsen i stället utformas på så sätt att föraren eller befälhavare skall vara skyldig att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet (2 kap. 6 & första stycket lagförslaget).

Om den som är skattskyldig för de transporterade punktskatte- pliktiga varorna medföljer transporten bör också han vara skyldig att identifiera sig (se samma lagrum). Vidare kan andra personer som medföljer transport eller som befinner sig på enskild plats där transportkontroll görs ha ett sådant samband med transportmedlet, containern, tanken, transporthjälpmedlet eller varan att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för punktskattekontrollen. Vi föreslår därför att även sådan person skall vara skyldig att identifiera sig enligt ovan (2 kap. 6 & första stycket andra meningen samt andra stycket lagförslaget).

Det är således den enskilde som skall styrka sin identitet, han har bevisbördan. Den kontrollerande myndigheten har att bedöma de uppgifter eller handlingar som han stöder sig på. I vissa fall bör myndigheten komplettera utredningen. Myndigheten är dock inte skyldig att göra någon mer ingående undersökning; i kravet på att identiteten skall styrkas pä godtagbart sätt ligger bl.a. att det underlag för identitetskontrollen som föraren eller befälhavaren skall ge myndigheten måste ha en viss kvalitet. Vilken utredning som är

] Passet ärinte en godkänd legitimationshandling i Sverige.

behövlig får avgöras från fall till fall. Om föraren eller befälhavaren företer pass eller annan handling av vilken hans identitet framgår torde någon utredning inte behövas, givetvis förutsatt att det inte finns skäl att betvivla handlingens autenticitet. Om föraren eller befälhavaren endast lämnar muntliga uppgifter bör uppgifterna naturligtvis normalt kontrolleras, exempelvis mot folkbokföringsre- gistret eller körkortsregistret eller såvitt avser utländska förare eller befälhavare genom kontakt med aktuella myndigheter i förarens eller befälhavarens hemland.

5.8.8. Skyldigheten att medföra dokument m.m.

Som framgått ovan] skall då punktskattepliktiga varor förflyttas inom EU enligt bestämmelserna om skatteuppskov ledsagardokument och i förekommande fall bevis om ställd säkerhet medfölja transporten. Enligt vår uppfattning bör föraren eller befälhavaren vara skyldig att tillse att föreskrivna dokument medföljer transporten? Föraren eller befälhavaren bör också vara skyldig att vid transportkontroll i förekommande fall tillhandahålla beskattningsmyndigheten doku- menten. Ett undantag bör dock göras beträffande befälhavare på transportmedel som i yrkesmässig trafik befordrar andra transportme- del, containrar eller tankar; det skulle föra alltför långt att ålägga exempelvis befälhavaren på en bilfärja med hundratals transportme- del ombord ovannämnda skyldigheter?

Vi föreslår således att förare eller befälhavare skall vara skyldig att tillse att föreskrivna dokument medföljer transporten och att i före-kommande fall tillhandahålla beskattningsmyndigheten dokumenten samt vidare att undantag från dessa skyldigheter skall göras för befälhavare på transportmedel som i yrkesmässig trafik befordrar andra transportmedel, containrar eller tankar (se 2 kap.

7 & lagförslaget).4

] Se avsnitt 2.2. 2 Att den skattskyldige har ett ansvar för att dokumenten medföljer tran- sporten följer av de föreslagna bestämmelserna om transporttillägg, se avsnitt 10.5 samt 6 kap. 1 5 i lagförslaget. 3 I 1 kap. 4 & lagförslaget finns en definition av begreppet befälhavare. 4 Angående skyldigheten att stanna på anmaning se avsnitt 12.103.

5.8.9. Den enskildes medverkan vid kontrollen

Enligt 4 & transportkontrollagen är föraren till kontrollerat transport- medel skyldig att på förfrågan från beskattningsmyndigheten lämna upplysningar om vem som är eller kan antas vara skattskyldig för de transporterade varorna, vem som är uppdragsgivare och varornas destination samt att även i övrigt lämna upplysningar och tillhanda- hålla medförda handlingar som kan ha betydelse för beskattningen. Det finns dock inte någon sanktion kopplad till upplysningsplikten.

Vi har övervägt att föreslå en motsvarande upplysningsplikt för föraren eller befälhavaren. Vi har dock funnit det vara ogörligt att utforma några sanktioner som är effektiva och samtidigt uppfyller rimliga krav på rättssäkerhet och förutsebarhet; en icke sanktionerad upplysningsplikt skulle enligt vår mening inte fylla någon uppgift. Utmärkande för de uppgifter som nämns i 4 & transportkontrollagen är att det inte kan klarläggas om föraren eller befälhavaren verkligen besitter kunskap eller inte. Något som framstår som en obstruktion från hans sida kan mycket väl bero på att han saknar kunskap om de rätta förhållandena]. Normalt sett torde föraren eller befälhavaren veta varifrån varorna transporterats och deras destinationsort, men det är inte självklart att han vet det; han kanske ansvarar bara för en bit av transportsträckan. När det gäller frågan om vem som är eller kan antas vara skattskyldig för de transporterade varorna tillkommer att föraren eller befälhavaren måste göra en i många fall knepig juridisk bedömning för att kunna svara på ett adekvat sätt.

Till de ovan angivna svårigheterna kommer även problemställ- ningar rörande artikel 6 i Europakonventionen. 1 fall där det är föraren eller befälhavaren själv som är skattskyldig blir problemati- ken särskilt tydlig. En skatteutredning skulle i sådana fall kunna komma att bedrivas parallellt med en brottsutredning. På motsvaran- de sätt som vid andra skatteutredningar borde den enskilde i sådana fall ha rätt att tiga när misstanke om brott uppstått. Eftersom det kan vara svårt att på förhand, innan föraren eller befälhavaren lämnat upplysningar, bestämma om han är skattskyldig eller misstänkt för

1 Jämför Europadomstolens uttalande i fallet Funke mot Frankrike (avsnitt 5.322 ovan).

skattebrottI är det också svårt att använda den modell Skattekontroll- utredningen förordade för andra skatteutredningar där det redan är fastställt vem som är skattskyldig. Föraren eller befälhavaren kan nämligen genom sina uppgifter komma att peka ut sig själv eller också en helt annan person som skattskyldig. 1 ett fall där det saknas ledsagardokument är hans uppgifter kanske den enda utgångspunkt myndigheten har. Att med en straffbestämmelse tvinga föraren eller befälhavaren att prestera vissa uppgifter och i efterhand säga att dessa uppgifter pekar ut honom som brottslig torde strida mot artikel 62. Övervägande skäl talar därför för att det inte bör införas en straffsanktionerad upplysningsplikt. Eftersom vi som ovan anförts inte anser att en icke sanktionerad upplysningsskyldighet skulle fylla någon uppgift, har vi valt att inte föreslå någon bestämmelse om upplysningsskyldighet för förare eller befälhavare.

Att enskild inte får hindra eller försvåra myndighetsutövning, som exempelvis en transportkontroll, följer som framgår av redogörelsen för gällande rätt3 av bestämmelsema i 17 kap. BrB. Någon ytterligare reglering i denna del torde inte behövas. Däremot kan det inte anses följa av dessa bestämmelser att enskild har en skyldighet att delta aktivt genom att exempelvis öppna låsta transportmedel eller igenspikade lådor eller bereda myndigheten tillträde till enskild plats. Enligt vår mening skall en sådan skyldighet åligga såväl förare eller befälhavare som ägare till vara som skall kontrolleras och ägare eller nyttjanderättshavare till enskild plats där transportkontroll görs; dessa personer skall också ansvara för den transport av vara som behövs för punktskattekontrollen samt för uppackning och återinpackning av vara. Dessa skyldigheter skall dock givetvis åligga den enskilde endast i den utsträckning som han förfogar över egendomen eller platsen. En förare är exempelvis självklart inte skyldig att låsa upp annat fordon än det som han själv har ansvaret för (se 2 kap. 8 & lagförslaget).

] Att märka är att skattebrott enligt 2 & Skattebrottslagen (1971169) endast blir aktuellt när någon på annat sätt än marit/igen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att till myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift. Se vidare om innehållet i Skattebrottslagen avsnitt 9.3.4. 2 Jämför Europadomstolens slutsats i fallet Funke mot Frankrike samt Regeringsrättens uttalande i RÅ 1996 ref. 97 (se avsnitt 5.322 och 5.323 ovan), 3 Se avsnitt 5.6.

5.8.10. Allmänt om lokalkontroll

I förarbetena till transportkontrollagen uttalasl att den kontrollbefo- genhet beskattningsmyndigheten får genom lagen utgör ett komple- ment till de övriga kontrollbefogenhetema (revision m.m.), som täcker in kontroller av exempelvis upplag och fasta driftsställen. Kontroller enligt transportkontrollagen får endast avse varor som befinner sig under transport samt dokument som medförs vid transport. Då varorna inte är under transport utan befinner sig i ett skatteupplag eller lagras på annan plats skall således i stället bestämmelserna om sedvanliga skattekontroller tillämpas. Med stöd av dessa bestämmelser kan beskattningsmyndigheten företa bl.a. skatterevision. Skatterevision företas normalt hos den deklarations- eller uppgiftsskyldige för kontroll av att deklarations- eller uppgifts- skyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt. Om lagändring görs enligt våra i SOU 1996:79 presenterade2 förslag kommer det att vara möjligt att företa skatterevision hos tredje man och att revidera löpande beskattningsperiod. Skatterevision samt eftersökande och omhändertagande av handlingar kan dessutom göras med stöd av tvångsåtgärdslagen3. Det kan emellertid ifrågasättas om dessa befogenheter är tillfyllest. När det gäller revisioner är utgångspunk- ten att revision skall ske i samverkan med den reviderade. Denna samverkan kommer till uttryck bl.a. i att den reviderade skall underrättas i förväg om att revision skall ske. En revision utan samverkan med den reviderade kan göras endast inom ramen för tvångsåtgärdslagen. Även vid en sådan revision skall den reviderade erhålla underrättelse i förväg om att revision skall ske om det inte finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas. För att sådan sabotagerisk skall föreligga krävs det enligt förarbetena att risken skall kunna beläggas i det enskilda fallet; det skall finnas någon konkret omständighet som talar för sabotagerisk. Man kan således inte nöja sig med att konstatera att det allmänt sett brukar föreligga sabotagerisk i en viss typ av situationer; sabotagerisken måste vara individualiserad.

För att skatterevision skall kunna genomföras krävs således antingen att det finns en reviderad som underrättas i förväg om revisionen och som samtycker till eller motsätter sig revisionen —

1Prop. 1995/96:197 s. 12-13. 2 Se SOU 1996:79 ss. 64 och 67 samt prop. 1996/97:100 s. 477 f. 3 Se avsnitt 5.5.12.

eller att det finns en i det enskilda fallet belagd sabotagerisk. När det gäller punktskattekontroll av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral- oljeprodukter torde inte alltför sällan den situationen uppkomma att beskattningsmyndigheten endast har vetskap eller misstankar om att det finns obeskattade punktskattepliktiga varor i en viss lokal. Man vet inte vem som är skattskyldig för varorna eller vem som äger varorna. Myndigheten kanske inte heller vet vem som äger eller har nyttjanderätten till den lokal som varoma finns i. Så skulle exempel- vis kunna vara fallet då en last cigarretter hittats i ett gömställe eller myndigheten fått konkreta uppgifter om att försäljning av punktskatte- pliktiga mineraloljeprodukter tillfälligt sker från visst ställe. En liknande situation skulle kunna uppstå då beskattningsmyndigheten genom utnyttjande av sådana Spaningsliknande befogenheter som vi föreslår skall införasl kunnat följa en last av punktskattepliktiga varor till viss plats. I dessa situationer torde det inte alltid vara möjligt att tillämpa revisionsreglema. Man finner inte någon att samverka med, eller också är den person som befinner sig på platsen inte behörig att lämna ett samtycke. Enligt vår mening skulle det nämligen krävas att samtycke kunde inhämtas från samtliga berörda, det vill säga såväl ägaren till varorna som ägaren eller nyttjanderättshavaren till lokalen eller området som varorna fanns på. Det torde ofta röra sig om olika personer av vilka en eller flera i många fall är okända. Det är inte heller säkert att man i alla de fall där behörigt samtycke av praktiska skäl inte kan inhämtas kan påvisa att sabotagerisk föreligger. Det kan exempelvis vara svårt i det fallet då det finns en person på platsen som samtycker, men det framgår att man skulle behöva inhämta samtycke av ytterligare, okända personer.

Vi föreslår därför att bestämmelsema om sedvanlig skattekontroll och transportkontroll skall kompletteras med en bestämmelse som ger beskattningsmyndigheten befogenhet att inom ramen för en punkt-skattekontroll eftersöka punktskattepliktiga varor om det finns skälig anledning att anta att punktskatt beträffande varorna inte är betalad i Sverige eller att i laga ordning ställd säkerhet beträffande varorna saknas eller inte kan infrias (lokalkontroll), se 2 kap. 9 & första stycket lagförslaget. Vi föreslår vidare att sådan lokalkontroll skall få företas i lokal samt på därtill hörande enskild plats där det finns skälig anledning att anta att punktskattepliktiga varor yrkes- mässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras (2 kap. 10 & lagförslaget). För att lokalkontroll skall få göras krävs således att det som stadgas i såväl 2 kap. 9 & som 2 kap. 10 Q? är uppfyllt.

] De särskilda kontrollbefogenhetema behandlas i kapitel 7.

Bestämmelserna om lokalkontroll skall tillämpas endast i de situationer då det inte är möjligt att tillämpa revisionsreglema. Detta skall framgå direkt av lagen (se 2 kap. 9 & andra stycket).

I de fall beskattningsmyndigheten i förväg kan fastställa att samtliga berörda, det vill säga ägaren till varoma och ägaren eller nyttjande-rättshavaren till den lokal eller det område där varorna finns, inte motsätter sig kontrollen bör beskattningsmyndigheten kunna fatta beslut om kontrollen. I annat fall bör lokalkontrollen underkastas domstolsprövning, se vidare avsnitt 13.531.

5.8.11. Befogenheter och skyldigheter vid lokalkontroll

De kontrollbefogenheter som beskattningsmyndigheten skall ha vid lokalkontroll bör vara utformade på i stort sett samma sätt som befogenheterna vid transportkontroll. Vi föreslår därför att myndig- heten får undersöka utrymme där punktskattepliktig vara kan finnas; myndigheten skall kunna undersöka transportmedel, container , tank och transporthjälpmedel som finns i den lokal eller på därtill hörande enskild plats där kontrollen genomförs. Vi föreslår vidare att myndigheten skall få undersöka påträffad punktskattepliktig vara och ta prov på den. Vidare skall myndigheten kunna eftersöka och granska eventuellt ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet samt annan handling som kan ha betydelse för beskattningen. Myndigheten skall också vid granskningen kunna använda tekniskt hjälpmedel som finns i lokalen (se 2 kap. 1 1 & lagförslaget). Härvid skall på samma sätt som vid revisioner — endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose ändamålet med åtgärden. Vidare skall åtgärden inte få genomföras via telenätet (se 1 kap. 16 & lagförslaget).

Vi föreslår vidare att den som befinner sig på platsen för lokal- kontrollen skall vara skyldig att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet; denna skyldighet bör dock åvila endast person som på skälig grund kan antas ha ett sådant samband med kontrollerad vara att kännedom om hans identitet kan vara av betydelse för kontrollenl (se 2 kap. 12 & lagförslaget).

Vi föreslår också att den som äger eller innehar nyttjanderätten till den plats där lokalkontroll görs samt ägare till vara som skall

1 Jämför med vårt förslag beträffande identifieringsskyldighet i kapitel 16.

kontrolleras skall vara skyldig att öppna transportmedel, container, tank och transporthjälpmedel som är låst eller har tillslutits på annat sätt samt lådor, behållare m.m. Han skall också vara skyldig att bereda myndigheten tillträde till lokal och enskild plats. Han skall vidare ansvara för uppackning och återinpackning av vara. Kontroll av vara torde normalt kunna göras på platsen. Det kan dock inträffa att en påträffad punktskattepliktig vara måste flyttas för att kon- trollen skall kunna genomföras. Härvid bör ägaren till varan vara ansvarig för transporten; det skulle enligt vår mening föra för långt att ålägga ägaren eller nyttjanderättshavaren till lokalen ansvar. På samma sätt som vid transportkontroll skall skyldigheterna att låsa upp och svara för packning samt transport givetvis gälla endast i den utsträckning som den enskilde förfogar över utrynmiet eller egen- domen (se 2 kap. 13 & lagförslaget).

5.8.12. Kontrollåtgärder som berör bostäder m.m.

Som konstaterats i avsnitt 5.8.1 kan det inte uteslutas att transport- kontroller kan omfatta åtgärder som kan innebära intrång i enskilds rätt till skydd enligt 2 kap. 6 & RF och artikel 8 i Europakonventio- nen. Detsamma gäller de föreslagna lokalkontrollema; som framgått av redogörelsen för Niemietz-fallet kan det exempelvis inte uteslutas att en kontrollåtgärd i en verksamhetslokal kan innebära ett intrång i enskilds rätt till skydd för sitt hem. Vad som anförts i avsnitt 5.8.1 beträffande ändamålet för och nödvändigheten av kontroller gäller naturligtvis både transportkontrollema och de föreslagna lokalkon- trollema. Icke förty måste myndigheterna naturligtvis vid utövandet av punktskattekontrollverksamheten beakta att kontrollåtgärdema kan innebära integritetsintrång.

Risken för intrång i integriteten är givetvis särskilt stor om kontrollåtgärdema berör bostadsutrymrnen. Lokalkontroll skall få företas i lokaler där det finns skälig anledning att anta att det förekommer yrkesmässig hantering av alkoholvaror, tobaksvaror eller mineraloljeprodukter. Nomialt sett torde det röra sig om olika slag av verksamhetslokaler, lager etc. Det kan dock inte uteslutas att en lokalkontroll kan komma att omfatta utrymmen i en lokal som också används som bostad. Det kan vidare förekomma att det transportmedel som stoppas och blir föremål för undersökning i en transportkontroll också används som bostad; kontrollen kan exem- pelvis avse en transport som görs i en husbil.

Som sagts ovan i avsnitt 5.8.6 omfattar begreppet utrymme även sådant handresgods som enskild använder för sitt privata bruk. Det

föreligger naturligtvis en påtaglig risk för integritetsintrång även i de fall en kontroll innefattar en undersökning av vissa slag av handres- gods, såsom handväskor.

Det är självklart att beskattningsmyndigheten i sitt kontrollarbete skall beakta att risken för integritetsintrång är särskilt stor i de ovan nämnda situationerna. Att så skall ske följer av den föreslagna proportionalitetsbestämmelsen (se 1 kap. 8 & lagförslaget). Ju större det intrång eller men i övrigt som kontrollåtgärden innebär för den enskilde är, desto tyngre måste skälen för åtgärden vara. Det är också självklart att myndigheten skall vinnlägga sig om att kontrollen skall innebära minsta möjliga men för den enskilde].

5.8.13. Undantagande av handling från kontroll

Som framgått av redogörelsen för gällande rätt har enskild möjlighet att begära att handlingar skall undantas från granskning såväl vid åtgärder enligt tvångsåtgärdslagen som vid skattekontroller som sker i samverkan mellan den enskilde och skattemyndigheten? Vi anser att enskild bör ha möjlighet att begära att handlingar skall undantas också från transport- och lokalkontroller. Vi föreslår därför att bestämmelser med motsvarande innehåll som bestämmelserna om undantagande av handling i tvångsåtgärdslagen införs beträffande de föreslagna transport- och lokalkontrollema (se 1 kap. 13 - 15 %, 9 kap. 2 & samt 12 kap. 5 och 6 åå lagförslaget).

5.8.14. Särskilda bestämmelser beträffande verkställighet

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt3 kan den som vägrar förrättningsman inträde dömas till böter. Det åligger således enskild att bereda myndighetsutövande tjänstemän tillträde; detta gäller även låsta utrymmen. Dessutom är enligt 2 kap. 8 och 13 åå lagförslaget enskild vid transport- och lokalkontroll bl.a. skyldig att öppna låsta utrymmen. Myndigheten kan dock inte alltid räkna med att bli

1 Se även Regeringsrättens uttalanden i RÅ 1996 ref. 97 beträffande kontroll i verksamhetslokal som också utgör bostad (se avsnitt 5.3.1 .5). 2 Se avsnitt 5.5.12. 3 Se avsnitt 5.6.

insläppt i de låsta utrymmen som man vill företa kontroll i; det kanske inte finns någon behörig på platsen som kan låsa upp, eller den enskilde kanske vägrar trots straffbestämmelsen och bestämmel- serna om kostnadsansvar. Vi föreslår därför att beskattningsmyndig- heten vid transport- och lokalkontroll skall ha behörighet att öppna transportmedel, container, tank eller transporthjälpmedel som är låst eller har tillslutits på annat sätt samt att bereda sig tillträde till lokal som inte är bostad och till enskild plats. Vi föreslår också att beskattningsmyndigheten skall få försegla transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel, lokal eller enskild plats. Nyssnämnda befogenheter skall också gälla låda, behållare m.m. som finns i transportmedel, container eller tank samt i lokal och på enskild plats (se 2 kap. 14 & lagförslaget).

Som sagts ovan kan det inte uteslutas att en lokalkontroll kan komma att omfatta utrymmen i en sådan lokal som också används som bostad även om avsikten i och för sig inte är att lokalkontroller skall göras i privatbostäder. Enligt vår mening skulle det föra för långt att ge beskattningsmyndigheten befogenhet att öppna lås och eljest bereda sig tillträde till låsta utrymmen i bostäder. I den mån det kan bli tal om att bereda sig tillträde till låsta utrymmen i bostäder bör beskattningsmyndigheten biträdas av polis.

Av den allmänna proportionalitetsbestämmelsen i 1 kap. 8 & lagförslaget följer att befogenheten att låsa upp och bereda sig tillträde till tillslutna utrymmen får användas endast om det är oundgängligen nödvändigt. Om syftet kan uppnås genom användan- de av en mindre ingripande åtgärd, som försegling i avvaktan på att behörig enskild infinner sig, skall givetvis denna åtgärd tillgripas. Förseglingsinstitutet torde också kunna komma till nytta i situationer då en pågående kontroll måste avbrytas och det är omöjligt eller olämpligt att flytta det som skall kontrolleras.

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt får åtgärder enligt tvångsåtgärdslagen inte verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00 om det inte föreligger särskilda skäl härför'. Enligt vår mening bör motsvarande gälla beträffande transportkontroller på enskild plats och lokalkontroller. Särskilda skäl att genomföra kontroll kvälls- eller nattetid kan föreligga då kontrollen skall genomföras på platser där det bedrivs verksamhet på kvällen eller natten. Det kan också föreligga särskilda skäl att genomföra en kontroll om det finns en risk att det som myndigheten vill kontrollera inte kommer att finnas kvar längre om man väntar med att genomföra kontrollen. Befogen-

1 Se avsnitt5.5.12.

heten måste givetvis användas med försiktighet, särskilt om kon- trollen skall genomföras i en lokal som också används som bostad. Hänsyn till kravet på proportionalitet mellan åtgärden och syftet med densamma är som tidigare nämnts av särskilt stor betydelse i sådana situationer.

5.8.15. Protokollföring och bevis över verk- ställighet

Som framgår av avsnitt 5.5.16 har enligt 15 & förvaltningslagen myndigheter viss skyldighet att föra anteckningar om uppgifter som tillförts ärende på annat sätt än i handlingar. Vi anser dock att det med hänsyn till att flera av de åtgärder som vi föreslår är av tämligen långtgående natur — skall finnas en särskild bestämmelse beträffande protokollföring. Denna bestämmelse bör främst ta sikte på de mer integritetskränkande kontrollåtgärdema, nämligen transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll. När det gäller de transportkon- troller som genomförs på plats som inte är enskild plats torde det räcka att skyldighet att föra protokoll föreligger då punktskatteplikti- ga varor påträffas.

Vi föreslår således en bestämmelse enligt vilken det vid transport- kontroll och lokalkontroll skall föras protokoll, med det undantaget att det beträffande transportkontroller som genomförs på plats som inte är enskild plats behöver föras protokoll endast om punktskatte- pliktiga varor påträffas (se 9 kap. 4 & första stycket lagförslaget).

Av protokollet skall framgå var beslutet verkställts, vilka som närvarade vid kontrollen, när kontrollen påbörjades och avslutades samt vad som genomsökts, resultatet av kontrollen, om beslut om omhändertagande fattats' och annat av betydelse som förekommit vid kontrollen (se 9 kap. 4 5 andra stycket lagförslaget). Annat av betydelse kan exempelvis vara det som den enskilde anför vid kontrollen beträffande ägarförhållanden, transportsätt, skattskyldig- het m.m. Anteckning bör alltid göras beträffande person som på myndighetens begäran identifierat sig; anteckningen bör omfatta uppgift om på vilket sätt identifieringen gjorts.

Vi föreslår vidare att det på samma sätt som vid verkställighet av beslut enligt tvångsåtgärdslagen skall utfärdas bevis över verkställig- het av beslut om transportkontroll, lokalkontroll, omhändertagande

] Våra förslag beträffande omhändertagande presenteras i kapitel 6.

och skattebeslag] samt att beviset skall överlämnas till den som berörs av åtgärden (se 9 kap. 5 & första stycket lagförslaget). Vid transportkontroll på annan plats än enskild plats skall dock bevis behöva utfärdas endast om punktskattepliktig vara påträffats eller om enskild begär det. Beviset skall innehålla uppgift om var beslutet verkställts, vilka som närvarade vid kontrollen, när kontrollen påbörjades och avslutades, vad som genomsökts samt beträffande beslut om omhändertagande vad som omhändertagits och beslut om skattebeslag vad som beslagtagits (se 9 kap. 5 & andra stycket lagförslaget).

Med den som berörs av åtgärden avses den som direkt berörs av själva åtgärden, det vill säga exempelvis den som måste svara på frågor eller medverka på annat sätt vid transport- eller lokalkontroll samt ägaren till sådan egendom som omhändertas eller tas i skatte— beslag.

1 Våra förslag beträffande skattebeslag presenteras i avsnitt 6.

. 'å'-M Hä ungar! blizlciw - .'i. req!! man auttaa .»

Ill?» lf J.. : c.).iul1url..1 n.. rl-uriri inr.. wizad ' anlänt-fru!»: .'[19' w.lar'o'lgnl

tror. n ([ L" 'Ull'iz

6 Omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande

Förslag: En bestämmelse som ger beskattningsmyndigheten möjlighet att omhänderta vara, transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel och handling införs. Omhändertagandet skall vara tillfälligt och beträffande annat än handlingar få göras endast om det behövs för punktskattekontrollen. Omhändertagande av handling får bestå även under den tid som handlingen behövs i be— vishänseende i mål eller ärenden enligt vårt lagförslag LPP, LSE, LAS eller LTS.

Vidare införs möjligheter att fatta beslut om skattebeslag och skatteförverkande. Förutsättningama för skattebeslag och skatte- förverkande är att det inte framgår att punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige samt att säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning och kan infrias. Beslut om skatteförverkande eller skattebeslag får inte fattas om det framgår att punktskatt beträffan- de varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatt beträffande varan erläggs i rätt tid. Beslut om skatteförverkande får inte heller fattas under den tid för vilken anstånd att betala punktskatten medgivits eller om punktskatten inte förfallit till betahring. Medgivet anstånd hindrar dock inte att beslut om skattebeslag fattas.

Vid prövning av skatteförverkandefrågan finns möjlighet för den vars egendom är föremål för skattebeslag att begära att få betala lösen istället för att egendomen skall skatteförverkas.

Skatteförverkandevärdet får avse den skatt som kan beräknas belöpa på de punktskattepliktiga varorna med ett tillägg på fyrtio procent samt de kostnader för förfarandet staten haft. Punktskatte- pliktiga varor, transportmedel, containrar, tankar och transport- hjälpmedel kan vara föremål för skatteförverkande. I första hand skall dock punktskattepliktiga varor skatteförverkas.

Särskilda bestämmelser om förvaring av omhändertagen respektive skattebeslagtagen egendom införs. När beslut om skatteförverkande vunnit la a kraft får den skatteförverkade

egendomen säljas. Försäljningsintäktema skall användas för att betala det fastställda Skatteförverkandevärdet. Särskilda regler om avräkning av försäljningsintäkter och återbetalning m.m. av överskjutande intäkter föreslås också.

Bestämmelser om förtida försäljning av egendom som är föremål för skattebeslag införs. Förtida försäljning skall kunna ske i två fall, nämligen dels när skattebeslagtagen egendom är utsatt för försämring eller annan värdenedgång, dels när kostnaderna för förvaringen uppgår till betydande belopp i förhållande till egendo- mens värde.

Skyddsbestämmelser för ägare införs dels genom möjlighet till jämkning vid skatteförverkande, dels genom bestämmelser om skydd för godtroende ägare.

6.1. Inledning

Förverkande innebär att egendom tvångsvis och utan ersättning tas ifrån ägaren. Förverkad egendom tillfaller i allmänhet staten. För- verkande av egendom anses fylla en viktig funktion inom straffrättenl. Genom förverkande kan den brottslige fråntas den vinning han fått genom brottet. Vidare kan farlig egendom som varit föremål för brott oskadliggöras genom förverkande. Slutligen kan förverkande vara ett användbart komplement till straff eller annan påföljd som ett medel att göra följderna av ett brott mer kännbara för en gärningsman. För- verkande sker antingen genom att viss egendom förklaras förverkad (sakförverkande) eller genom att värdet av egendomen förverkas och att viss person förpliktas utge detta värde (värdeförverkande).

Ett beslag innebär typiskt sett att någon genom ett myndighets— beslut tvångsvis och tills vidare frånhänds besittningsrätten till ett föremål. För att någon slutgiltigt skall berövas äganderätten till ett beslagtaget föremål krävs att det beslagtagna förklaras förverkat. I svensk lagstiftning förekommer dessutom bestämmelser som ger en myndighet rätt att tillfälligt omhänderta ett föremål, under vissa angivna förutsättningar, t.ex. för att genomföra en kontroll.

' Bestämmelser om förverkande finns såväl i BrB som i specialstrafli'ätten. Förverkande på grund av brott sker i allmänhet genom förverkandeförklaring av domstol eller genom godkännande av strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.

Beslag är vanligt förekommande i samband med utredningar av brott enligt VSL. Sådana brott uppdagas ofta i samband med tullkon- troll och beslut om beslag meddelas då i allmänhet genast. Oftast gäller beslagsbeslutet den egendom som varit föremål för varusmuggling eller försök till sådant brott, men ibland läggs också beslag på föremål i enbart bevissäkrande syfte (t.ex. på fakturor och annat bokföringsmate- rial som kan få betydelse för brottsutredningen och senare lagföring). Det är inte möjligt att förverka egendom p.g.a. skattebrott. Beslag i bevissäkrande syfte kan dock förekomma.

Kritiken mot transportkontrollagen har till stor del varit inriktad på att den inte ger beskattningsmyndigheten möjlighet att kvarhålla lasten efter att myndigheten stoppat och kontrollerat den. Jämförelser har därvid gjorts med de möjligheter tullen förfogar över enligt tullagen och VSL. I förarbetena till lagen] angavs som skäl till att denna inte innehöll beslagsbestämmelser att införandet av sådana bestämmelser kräver noggranna överväganden och att det därför inte ansågs lämpligt att införa dem i det förevarande sammanhanget. Det uttalades dock att det förutsattes att frågan utreddes av oss.

För att man skall kunna ta ställning till ett eventuellt införande av regler om beslag m.m. måste först utredas hur sådana regler förhåller sig till RF och Europakonventionen. Även de svenska lagbestämmelser- na om omhändertagande, beslag och förverkande inom straffrätten måste undersökas. För att få en helhetsbild måste även tvångsåtgärdsla- gen och betalningssäkringslagen beröras.

6.2. Regeringsformen

I KF:s andra kapitel om grundläggande fri- och rättigheter finns en bestämmelse som direkt tar sikte på medborgares egendom, nämligen bestämmelsen om skydd mot expropriation eller annat sådant förfaran- de (se 2 kap. 18 & RF). Denna bestämmelse ger dock inget skydd vid beslag eller förverkande av egendom.

I 2 kap. 10 5 första stycket RF finns ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning inskrivet. Detta gäller både kriminalisering av viss gärning och brottspåföljd. Stadgandet gäller inte endast de brottspåfölj- der som räknas upp i 1 kap. 3 & BrB2 utan också andra särskilda

' Se prop. 1995/96:197 s. 11. 2 Brottspåföljdema är böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn och över-

lämnande till särskild vård.

rättsverkningar av brott. En sådan rättsverkan av brott är enligt 1 kap. 8 & BrB förverkande av egendom.

6.3. Europakonventionen

6.3.1. Skyddet för äganderätten i artikel 1 iförsta tilläggsprotokollet

Frågor som rör inskränkningar i äganderätten behandlas inte i Europa- konventionen utan i första tilläggsprotokollet till konventionenl. I artikel 1 till första tilläggsprotokollet stadgas följande.

]. Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser.

2. Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforder— lig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor eller av böter och viten.

En åtgärd som syftar till att någon skall kunna berövas sin egendom måste stå i överensstämmelse med lag2 och ske i det allmännas intresse. Även inskränkningar i nyttjanderätten till fast egendom måste ske i det allmännas intresse.

Europadomstolen har framhållit att artikel 1 innehåller tre olika regler. Den första fastslår principen att egendom skall respekteras (första styckets första mening), den andra uppställer villkoren för att enskild skall få berövas sin egendom (första styckets andra mening) och den tredje behandlar inskränkningar i enskilds rätt att utnyttja egendom (andra stycket); reglerna är inte fristående från varandra utan skall ses i ett sammanhang? Vid bedömningen av om brott mot artikel

] Tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 till den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema (första tilläggsprotokollet). 2 I avsnitt 5.3.1.2 finns rekw'sitet stå i överensstämmelse med lag beskrivet, 3 Se exempelvis Sporrong & Lönnroth mot Sverige och James m.fl. mot Storbritannien.

1 föreligger måste man ta ställning till om det föreligger en rimlig balans mellan de medel som använts och de mål som eftersträvas av en stat och om förhållandet mellan alhnärma och enskilda intressen är rättvis; i denna bedömning är dock utgångspunkten att staten har ett stort tolkningsutrymme ( ”a wide margin of appreciation ”)3.

6.3.2. Handyside mot Storbritannien

I fallet Handyside var fråga om beslag och förverkande av en bok, The Little Red Schoolbook, som av brittiska myndigheter ansågs vara olämplig läsning för den ungdomliga publik boken vände sig till; bl.a. innehöll boken ett tjugosex sidor långt avsnitt om frågor kring sexualitet. I målet gjordes bl.a. gällande att Storbritannien brutit mot artikel 1 vad avsåg både beslutet att beslagta böckerna och beslutet att förverka och förstöra dem. Eftersom beslutet att beslagta böckerna endast under en viss period hindrade klaganden att använda böckerna, som han fortfarande var ägare till, ansåg Europadomstolen att första delen av artikel 1 (att ingen må berövas sin egendom) inte var tillämp- lig Däremot fanns en koppling mellan beslagsbeslutet och klagandens möjlighet att nyttja egendomen som han ville. En bedömning kunde därför göras huruvida beslagsbeslutet innebar en otillåten inskränkning i rätten att använda egendom. Den brittiske lagstiftarens syfte, ”...the protection of morals... ansågs dock vara en godtagbar begränsning som omfattades av begreppet i det allmännas intresse. Något brott mot Europakonventionen hade därför inte förekommit. Beslutet att förverka och förstöra böckerna ansågs i och för sig kunna omfattas av första styckets första mening i artikel 1 (att ingen må berövas sin egendom), men eftersom begränsningen av användningen även här skedde i det allmännas intresse fann domstolen att inget brott förekommit mot konventionen i den delen.

6.3.3. Agosi mot Storbritannien

Fallet Agosi gällde förverkande av guldmynt insmugglade till Stor— britannien. Det tyska bolaget Agosi, som var ägare till guldmynten,

3 Se exempelvis Agosi mot Storbritannien. I frågor rörande äganderätten har Europadomstolen gett staterna ett större tolkningsutrymme än i vissa andra måltyper (se van Dijk och van Hoof s. 594). Jämför även avsnitt 5.3.4.

gjorde gällande att smugglingen hade utförts av annan och att bolaget saknade kännedom om smugglingen. Åtal väcktes inte heller mot företrädare för Agosi utan mot smugglarna. Agosi klagade inte på det ursprungliga beslagtagandet av godset, som gjordes av tullmyndighe- ten, utan först på beslutet att förverka mynten och beslutet att vägra återlämna dem till Agosi.

Inledningsvis konstaterade Europadomstolen att en allmän princip i alla stater som skrivit under konventionen var att smuggelgods kunde förverkas. Att förverka smuggelgods fick anses vara en godtagbar begränsning av äganderätten i det alhnännas intresse. För att ett beslut om förverkande skulle vara godtagbart var det dock viktigt att det i den interna lagstiftningen uppställdes krav på samband mellan ägarens beteende och lagbrottet. Med andra ord var det viktigt att det i den interna lagstiftningen fanns möjligheter för en helt "oskyldig ägare”, som agerat på ett försiktigt och ansvarsfullt sätt, att kunna få tillbaka godset. Vid bedömningen av proportionaliteten i beslutet att förverka guldmynten och inte återlämna dem var det därför betydelsefullt att fastställa om det engelska rättssystemet kunde pröva om Agosi kunde anses ha varit aktsam och om det fanns något samband mellan bolagets beteende och det lagbrott som inträffat. Enligt engelsk rätt kunde en enskild vända sig till en administrativ myndighet, the Commissioners, efter att the High Court förverkat beslagtaget gods. Myndigheten kunde därefter göra en bedömning av omständigheterna och återlämna godset till ägaren om myndigheten fann skäl för detta. Enligt brittisk lagstiftningen hade myndigheten vida möjligheter att göra skälighetsbe- dönmingar i enskilda fall I lagstiftningen (288 & i Customs and Excise Act 1952 uttrycktes detta på följande sätt):

The Commissioners may, as they see fit

(a) (b) restore, subject to such conditions, if any, as they think proper, any thing forfeited or seized under the said Act...

Myndigheten kunde således bl.a. bedöma hur ägaren agerat i förhållan- de till brottet och om ägaren befanns ha agerat på ett godtagbart sätt — besluta att godset skulle återlämnas till honom.

Domstolen gjorde följande bedömning.

62. The Court finds therefore that the procedure available to the applicant company against the Commissioner 's refusal to restore the Kruegerrands cannot be dismissed as an inadequate one for the purposes of the requirements of the second paragraph of Article [. In particular, it has not been established that the British

system failed either to ensure that reasonable account was taken of the behaviour of the applicant company or to afford the applicant company a reasonable opportunity to put its case.

Eftersom det hade varit möjligt att i rimlig omfattning få någan om samband mellan bolagets beteende och brottet prövad i ett rättsligt förfarande i Storbritannien i ett administrativt förfarande inför the Commissioners som kunde överprövas av domstol ansåg Europa- domstolen att det hade gjorts en godtagbar avvägning mellan de allmänna och enskilda intressena. Något brott mot artikel 1 i första tilläggsprotokollet hade inte förekommit.

6.3.4. Air Canada mot Storbritannien

I fallet Air Canada mot Storbritannien uppkom frågan om ett beslut att beslagta ett flygplan kombinerat med ett beslut att flygbolaget mot lösen på 50 000 pund återfick flygplanet stod i överensstämmelse med artikel 1.

Under perioden 1983 till 1986 inträffande en rad händelser som gav upphov till frågeställningar om flygbolaget Air Canadas rutiner på Heathrow flygplats. Flera försändelser som innehöll eller misstänktes innehålla narkotika försvann och två anställda på Air Canada dömdes också för narkotikabrott. I juni 1986 skrev Customs and Excise till flygbolagets Cargo Terminal Manager om sin oro över att så mycket narkotika smugglades in i landet med bistånd av Air Canadas personal. Air Canada lovade i ett svarsbrev att förbättra säkerheten. I december 1986 skickade Customs and Excise brev till samtliga flygbolag på flygplatserna Heathrow och Gatwick och varnade dem för tänkbara påföljder om olaglig import upptäcktes ombord på deras flygplan. Av brevet framgick att om ett flygplan användes för att transportera något som kunde förverkas, skulle myndigheten överväga att använda de rättsliga möjligheter som fanns i lagstiftningen; detta inkluderade beslag och förverkande av flygplan. Senare samma månad skickade Customs and Excise ett nytt brev till Air Canada angående tidigare brott mot säkerheten. Vid samma tidpunkt försvann ytterligare för- sändelser från områden kontrollerade av Air Canada och bolaget dröjde med att informera Customs and Excise om detta.

Den 26 april 1987 landade ett flygplan på Heathrow; i planet fanns en försändelse, som när den öppnades visade sig innehålla cannabis till ett värde av ca 800 000 pund. Flera fel noterades i flygbolagets säkerhets- och kontrollrutiner; bl.a var the airway bill number

förfalskat och i flygbolagets datasystem saknades uppgifter om försändelsen. Den 1 maj beslagtog tulltjänstemännen flygplanet, som var värt över 60 miljoner pund, med stöd av paragraf 139 och 141 i Customs and Excise Management Act 1979]. I beslutet angavs att flygbolaget kunde återfå flygplanet om det betalade en avgift på 50 000 pund. Något skäl för beslutet angavs inte. Air Canada, som betalade avgiften, överklagade beslutet och vann bifall till sin talan i the High Court. Domen ändrades dock av the Court of Appeal.

Air Canada gjorde i Europadomstolen gällande att intrång skett i bolagets äganderätt, både temporärt under den tid flygplanet varit beslagtaget och permanent genom att bolaget varit tvunget att betala lösen för att återfå planet. Domstolen uttalade följande.

32. For the Government, with whom the Commission agreed, this was not a case involving a deprivation of property since no transfer of ownership of the applicant 's aircraft had taken place. The seizure and demand for payment were to be seen as part of the system for the control of the use of an aircraft which had been employed for the import of prohibited drugs. 33. The Court is of the same wiew. It observes, in the first place, that the seizure of the aircraft amounted to a temporary restriction on its use and did not involve a transfer of ownership and, in the second place, that the decision of the Court of Appeal to condemn the property as forfeited did not have the ejfect of depriving Air Canada of ownership since the sum required for the release of the aircraft had been paid. --- 34. In addition, it is clear from the scheme of the legislation that the release of the aircraft subject to the payment of a sum of money was, in effect, a measure taken in furtherance of a policy of seeking to prevent carriers from bringing inter alia prohibited drugs into the United Kingdom. As such, it amounted to a control of the use of property. It is therefore the second paragraph of Article 1 which is applicable in the present case. ---

Domstolen konstaterade således att Air Canada inte förlorat ägande— rätten till planet, eftersom lösesumman betalats och bolaget återfått detta. Både beslutet att beslagta planet och beslutet att en lösesumma skulle erläggas var därför att se som ingrepp i nyttjanderätten och inte i äganderätten. Andra stycket i artikel I var därför tillämplig. Därefter gick Europadomstolen in på frågeställningen om statens ingrepp i flygbolagets nyttjanderätt stod i överensstämmelse med en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som den finner erforderlig

] Se även avsnitt 3.5.4.

för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse. Domstolen gjorde därvid följande bedömning:

40. The Court first observes that it is clear from the decision of the Court of Appeal that both the seizure of the aircraft and the requirement of payment, in the absence of any finding of fault or negligence on the part of the applicant, were in conformity with the relevant provisions of the 1979 Act. --- 41. While the width of the powers of forfeiture conferred on the Commissioners by section 141 5 1 of this Act is striking, the seizure of the applicant's aircraft and its release subject to payment were undoubtedly exceptional measures which were resorted to in order to bring about an improvement in the compa- ny 's security procedures. These measures were taken following the discovery of a container, the shipment of which involved various transport irregularities, holding 331 kilograms of cannabis resin... Moreover, this incident was the latest in a long series of alleged security lapses which has been brought to Air Canada's attention involving the illegal importation of drugs into the United Kingdom during the period 1 983-1 98 7. .. In particular, Air Canada along with other operators — had been warned in a letter from the Commissioners that, where prohibited goods have been carried, they would consider exercising their powers under the 1979 Act including the seizure and forfeiture of

aircraft. 42. Against this background there can be no doubt that the

measures taken conformed to the general interest in combatting international drug trafficking.

Domstolen konstaterade att beslaget av flygplanet och beslutet att lämna ut det mot lösen var mycket långtgående metoder för att komma tillrätta med flygbolagets säkerhetsproblem; mot bakgrund av de många incidenterna med narkotika på flygplanen och varningarna som givits bolaget var dock statens åtgärder, som vidtagits för att bekämpa internationell narkotikatrafik, godtagbara.

Efter att ha beaktat marknadsvärdet av den stora kvantitet av cannabis som funnits på det beslagtagna planet och jämfört detta med lösenbeloppets storlek fann domstolen att beslutet inte kunde anses oproportionerligt betungande för bolaget; i detta ställningstagande vägdes även statens syfte att förhindra narkotikasmuggling in. Med beaktande av detta och ”...the State 's margin of appreciation in this

area... var en rättvis balans (a fair balance) uppnådd i målet. Något brott mot artikel 1 hade inte förekommitl.

6.3.5. Gasus Dosier- und Fördertechnik GmbH mot Nederländerna

I fallet Gasus Dosier- und Fördertechnik GmbH (Gasus) mot Nederlän- derna gällde frågan utmätning2 och försäljning — av en maskin som en utländsk köpare åberopade äganderätt till — i anledning av en skatte- skuld.

Den 17 juni 1980 mottog Gasus en order från ett nederländskt bolag, Atlas Junior Beton B.V. (Atlas) rörande en betongblandare. I sin orderbekräftelse förbehöll sig Gasus äganderätten till betongblandaren fram till dess att den hade betalats. Vidare angavs att tysk lag skulle gälla i tvister om avtalet. I juli mottog Gasus ytterligare order från Atlas och samma förbehåll gjordes i orderbekräftelsenUnder juli och augusti samma år skickade Gasus fakturor på 125 401,24 D-mark till Atlas som inte kom med några invändningar mot dessa. Gasus erhöll dock enbart 21 672 D-mark i betalning. Betongblandaren installerades på Atlas område av Gasus; detta arbete ägde rum mellan den 28 juli och den 2 augusti.

Den 31 juli 1980 utrnätte belastingdeurwaarder all lös egendom hos Atlas med stöd av tre exekutionstitlar utfärdade av Ontvanger der directe belastingen. Egendom värd 67 741 :59 gulden omfattades. Betongblandaren omnämndes i protokollet från förrättningen. Atlas men inte Gasus delgavs beslagsbeslutet.

Eftersom Atlas inte hade möjlighet att betala sina skulder sökte bolaget moratorimn som beviljades av distriktsdomstolen i Haag. En advokat utsågs därvid att försöka reda ut affärerna och han lyckades i oktober 1980 bl.a. intressera ett annat bolag, van Baarsen Wandplaten

] Även i Air Canada-målet prövade Europadomstolen den bestämmelse i brittisk lagstiftning som ger the Commissioners rätt att göra skälighetsbedöm- ningar i enskilda fall (---T he Commissioners may as they see fit...restore, subject to such conditions, if any, as they think proper, any thing forfeited or seized under the said Act---). På samma sätt som i Agosi-målet ansågs denna bestämmelse lämna tillräckliga möjligheter att pröva &ågan om bolagets beteende i förhållande till brottet. 2 Det engelska uttrycket "seizure” betyder både beslag och utmätning; i detta fall synes det vara fråga om utmätning.

B.V. (van Baarsen), att ta över verksamheten; uppgörelsen gick ut på att van Baarsen skulle betala 500 000 gulden för att få ta över maskiner och andra inventarier. Halva detta belopp skulle betalas till skattemyn- digheten och halva beloppet till annan borgenär. Fr.o.m. den 27 oktober fortsatte van Baarsen Atlas verksamhet i Atlas lokaler.

Den 21 oktober 1980 skickade Gasus ett kravbrev till Atlas, som nådde Atlas den 24 samma månad. I brevet angavs att betongblandaren skulle återtas den 30 oktober om Atlas inte senast den 28 samma månad betalade sina skulder; betalning erlades inte, men av handlingar- na i målet kunde inte utläsas att Gasus vidtog några åtgärder.

Den 30 oktober 1980 gick Atlas i konkurs. Konkursärendet avskrevs i juni 1990 på den grunden att ytterligare tillgångar i boet att dela ut saknades.

Den 4 mars 1981 mottog skattemyndigheten (directeur der directe belastingen) ett brev med ett yrkande i utrnätningsfrågan från Gasus; Gasus hade i detta läge fått reda på att betongblandaren var utrnätt. Skattemyndigheten avslog yrkandet eftersom detta inkommit för sent].

Gasus inledde därefter rättegångar mot skattemyndigheten, konkurs- boet och van Baarsen. De nederländska lagregler som låg till grund för utmätningen gav skattemyndigheten vissa särskilda förmåner; oavsett äganderätten, kunde egendom som utgjorde ”utrustning” i lokaler eller som användes för vissa andra särskilda ändamål utmätas. De domstols- förfaranden Gasus inledde mot skattemyndigheten, under åberopande av sin äganderätt, blev resultatlösa eftersom de levererade maskinerna ansågs utgöra sådan utrustning.

Europadomstolen tog först ställning till om skyddet för äganderätt i artikel 1 kan omfatta äganderättsförbehåll. Domstolen anförde.

53. The Court recalls that the notion "possessions ” (in French: biens) in Article ] of Protocol No. ] has an autonomous meaning which is certainly not limited to ownership of physical goods: certain other rights and interests constituting assets can also be regarded as ”property rights and thus as ”possessions ”, for the purposes of this provision. In the present context it is therefore immaterial whether Gasus 's right to the concrete-mixer is to be considered as a right of ownership or as a security right in rem. In any event, the seizure and sale of the concrete-mixer constitu- ted an "interference ” with the applicant company's right ”to the

] Enligt belgisk lag skulle yrkandet ha inkommit senast sju dagar efter att utmätningen verkställts; om beslutsfattaren hade funnit anledning att ändra utmätningsbeslutet hade dock omständigheten att yrkandet inkom för sent inte tillmätts någon betydelse.

peaceful enjoyment” of a ”possession within the meaning of Article 1 of Protocol No.] .

Europadomstolen fann således att Gasus rätt till betongblandaren genom äganderättsförbehåll i och för sig omfattades av begreppet egendom i artikel 1.

Efter att ha fastslagit att det brott mot artikel 1 som gjorts gällande

av Gasus — att Gasus inte återfått betongblandaren — var en effekt av skattemyndighetens utnyttande av sin rätt att utrnäta, fortsatte dom- stolen.

59. —-- Against this background the most natural approach, in the Court's opinion, is to examine Gasus 's complaints under the head of ”securing the payment of taxes ”, which comes under the rule in the second paragraph of Article ] . That paragraph explicitly reserves the right of Contracting States to pass such laws as they deem neccessary to secure the payment of taxes. The importance which the drafters of the Convention attached to this aspect of the second paragraph of Article I may be gauged from the fact that at a stage when the proposed text did not contain such explicit reference to taxes, it was already understood to reserve the States power to pass whatever fiscal laws they considered desirable, provided always that measures in this field did not amount to arbitrary confiscation.---

The fact that current tax legislation makes it possible for the tax authorities, on certain conditions, to recover tax debts against a third party 's assets does not warrant any different conclusion as to the applicable rule. Neither does it suffice in itself to describe [den åberopade nederländska lagregeln] as granting powers of arbitrary confiscation.

Conferring upon a particular creditor the power to recover against goods which, although in fact the debtor 's possession, are legally owned by third parties is, in several legal systems, an accepted method of strengthening that creditor's possession in enforcement proceedings. Under Netherlands law as it stood at the material time, landlords had a comparable power with respect to unpaid rent, as they did also under French and Belgian law; the Government have also cited several provisions in the tax laws of other member States that give similar powers to the tax authoriti— es in special cases. Consequently, the fact that the Netherlands legislature has seen fit to stengthen the tax authorities ' position in enforcement proceedings against tax debtors does not justify the conclusion that [åberopad nederlänsk lag] is not aimed at

”securing the payment oftaxes or that using the power confer— red by that section constitutes a "confiscation whether "arbi-

trary” or not, rather than a method of recovering a tax debt.

Domstolen konstaterade således att frågan skulle prövas mot bakgrund av andra styckets sista moment ( för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor eller av böter och viten... ) i artikel 1; det fastslogs att innebörden av denna skrivning i artikel 1 är att en stat kan genomföra de skattelagar den anser önskvärda så länge lagarna inte möjliggör skönsmässig konfiskation (arbitrary conhscation) av egendom. Efter att ha gått igenom lagstiftningen och gjort jämförelser med andra rättssystem fann Europadomstolen att den nederländska lagstiftningen var inriktad på att säkerställa skattebetahiing; den kunde således inte anses innebära konfiskation, skönsmässig eller ej. Domstolen fortsatte.

60. As follows from the previous paragraph, the present case concerns the right of States to enact such laws as they deem necessary for the purpose of "securing the payment oftaxes In the present case the Court is not called upon to ascertain whether this right, as the wording of the provision may suggest, is limited to procedural tax laws (that is to say: laws which regulate the formalities of taxation, including the enforcement of tax debts) or whether it also covers substantive tax laws (that is to say: laws which lay down the circumstances under which tax is due and the amounts payable); [den åberopade nederländska lagstiftningen] was plainly a procedure law. ln passing such laws the legislature must be allowed a wide margin of appreciation, especially with regard to the question whether— and if so, to what extent — the tax authorities should be put in a better position to enforce tax debts than ordinary creditors are in to enforce commercial debts. The Court will respect the legislature's assessment in such matters unless it is devoid of reasonable fondation.

Europadomstolen som i förevarande mål inte behövde pröva frågan om annan skattelagstiftning än processuell sådan — i detta inbegripet lagstiftning för att driva in skatter konstaterade att sådan skattelag var godtagbar ur konventionssynvinkel så länge den vilade på rimlig grund.

Domstolen konstaterade därefter att det — för att en lagstiftning skulle anses vila på rimlig grund — måste det föreligga proportionalitet mellan det allmännas ingrepp i äganderätten och målet med åtgärden. I bedömningen av proportionaliteten beaktade Europadomstolen att Gasus var ett aktiebolag, som sålt och levererat betongblandaren till ett nederländskt bolag och installerat det hos detta bolag. Eftersom bolaget

sålt godset med äganderättsförbehåll var dess huvudintresse att få betalt och inte att behålla äganderätten. Domstolen fann därför att det var rimligt att en stat skilde på äganderättsförbehåll och annan form av äganderätt; det spelade i detta hänseende ingen roll om skillnaden kom till uttryck i äganderättsinskränkningar eller processuell lagstiftning.

Efter att ha beaktat omständigheterna i målet — bl.a. att Gasus tagit en affärsrisk genom att installera maskinen innan bolaget fått betalt, att Gasus faktiskt genom äganderättsförbehållet ägde företräde före alla andra borgenärer än staten (skattefordringar) samt att staten inte hade möjlighet att på samma sätt som andra borgenärer skydda sig mot betalningsproblem hos sina gäldenärer (de som har skatteskulder) — fann Europadomstolen att det inte förelegat något brott mot artikel 1 i det aktuella fallet.

6.4. Övriga svenska bestämmelser

6 .4. 1 Rättegångsbalken

6.4.1.1 Allmänt om beslagsbestämmelserna

I 27 kap. RB finns bestämmelser om beslag i brottmål. Föremål som skäligen kan antagas vara av betydelse för utredning om brott eller som avhänts någon genom brott får, enligt 27 kap. l & RB, tas i beslag. Detsamma gäller föremål, som skäligen kan antagas komma att förverkas på grund av brott. Vidare gäller bestämmelsen också skriftlig handling om inte annat särskilt föreskrivits. Att föremålet ägs eller innehas av någon annan än den misstänkte hindrar inte ett beslag. För att man skall kunna beslagta egendom med stöd av bestämmelsen krävs inte heller att man kan peka ut en misstänkt. Det spelar inte heller någon roll om föremålets innehavare samtycker eller inte till att föremålet beslagtas. I 27 kap. l & finns också en proportionalitetsprin- cip; beslag får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse].

Beslag enligt 27 kap. 1 g RB kan ske endast på tre olika grunder, nämligen att få fram bevis eller annan information om visst konkret

] Se vidare avsnitt 4.2.

brott, att återställa egendom som avhänts någon genom brott] eller att säkerställa ett förverkande av föremål på grund av brott. I det först- nämnda grunden innefattas inte endast fall där ett föremål senare kan antas komma att åberopas som bevis i rättegång utan också fall där omhändertagandet utgör utgångspunkt för förundersökningens bedrivande och fall där det beslagtagna kan användas som ledtråd i spaningama efter förövaren av brottet. Med stöd av denna bestämmelse kan således värdeföremål beslagtas för att värderas och pengar för kontroll av sedelnummer eller fingeravtryck etc. Beslag av pengar enbart i syfte att undersöka hur stora den misstänktes tillgångar är (t.ex. vid utredningar om ekonomisk brottslighet) kan inte göras. Beslag som görs för att säkerställa förverkande av föremål på grund av brott, d.v.s. enligt den tredje grunden, utgör ett sakförverkande och inte ett värdeförverkande. För att åstadkomma ett värdeförverkande måste man använda reglerna om kvarstad i 26 kap. RB.

I 27 kap. 2 och 3 åå RB finns bestämmelser om beslagsförbud. Bestämmelserna inskränker polisens möjligheter att beslagta handling- ar och postförsändelser av olika slag?.

Enligt 27 kap. 4 & RB får den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller verkställer ett beslut om häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning ta ett föremål som påträffas i samband med åtgärden i beslag. Föremål som påträffas i ett annat sammanhang får tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren. I brådskande fall — vid fara i dröjsmål — får en enskild polisman utan sådant beslut på eget ansvar ta föremål i beslag. Om beslag verkställts av annan än undersökningsledaren eller åklagaren och denne inte har beslutat om beslaget skall, enligt tredje stycket samma paragraf, åtgärden skyndsamt anmälas hos undersökningsledaren eller åklagaren som då omedelbart skall pröva om beslaget skall bestå.

I SOU 1995z47 föreslås bl.a. att en polismans rätt att besluta om beslag skall utvidgas i förhållande till vad som gäller enligt 27 kap. 4 & RB. En polisman skall enligt detta förslag ha befogenhet att ta föremål och annat i beslag, oavsett på vilket sätt och i vilket samman-

, Det kan i många situationer vara svårt att skilja på beslag enligt denna grund och kvarstad i brottmål (26 kap. RB). Om polisen finner kontanter hos en person som misstänks för stöld kan pengarna beslagtas om det är just de pengar man hittat som har frånstulits målsäganden. Om ett sådant samband inte finns får man istället använda sig av kvarstadsinstitutet. 2 En redogörelse för bestämmelserna om beslagsförbud finns i avsnitt 5.5. 12 om tvångsåtgärdslagen ovan.

hang det har påträffats och utan föregående beslut av någon annan tjänsteman.

Enligt 27 kap. 5 & RB kan även domstol förordna om beslag i fråga om föremål som företes vid domstolen eller annars är tillgängligt för beslag. Domstolen kan även ta upp frågan om beslag på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Sedan åtal är väckt kan dom- stolen också självmant, liksom på yrkande från målsäganden, ta upp frågan om beslag. Har beslag verkställts utan domstolens förordnande, kan den som drabbas av beslaget begära domstolens prövning av åtgärden med stöd av 27 kap. 6 & RB.

Av 27 kap. 7 & RB framgår att i de fall domstolen själv förordnat om beslag eller fastställer verkställt beslag, skall domstolen också — om åtal inte redan väckts utsätta den tid inom vilken åtal skall väckas. Tiden får inte sättas längre än vad som är nödvändigt. Domstolen kan också medge en förlängning av tiden, om tiden är otillräcklig. Bestäm- melsen fick denna utformning 1995. Före 1995 skulle åtal väckas inom en i lag angiven tid när polis eller åklagare beslutade om beslag. Anledningen till att bestämmelsen om detta upphävdes var att det ansågs onödigt resurskrävande för åklagannyndigheter att bevaka tidsfristema samt att det fi'ån rättssäkerhetssynpunkt ansågs tillräckligt att den som drabbas av ett beslag har möjlighet att begära rättens prövning av beslaget; genom en sådan begäran kan den drabbade framtvinga en längsta tid för åtal'.

Enligt 27 kap. 8 ; RB åligger det domstolen att, när målet avgörs, pröva om beslaget skall bestå. I samma paragraf anges också att beslaget omedelbart skall hävas om åtal inte väckts inom den tid som bestämts enligt 27 kap. 7 & samma lag.

I 27 kap. 14 a & RB stadgas att ett föremål får tas i beslag om det skäligen kan antas vara förverkat enligt 36 kap. 3 & BrB (se nästa avsnitt).

Enligt 27 kap. 15 & RB får beslutas att byggnad eller rum skall tillstängas, tillträde till visst område förbjudas, förbud meddelas mot flyttande av visst föremål m.m. Syftet med beslutet skall vara att säkerställa utredning om brott.

Enligt 27 kap. 17 & RB skall avvikande bestämmelse om beslag i annan författning gälla före bestämmelserna i RB.

I 26 kap. RB finns bestämmelser om kvarstad. Är någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras, att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandra-

1 Se prop. 1994/95:23 s. 115.

ger sig att betala böter, får enligt 26 kap. l & RB förordnas om kvarstad på så mycket av hans egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning. Detsamma gäller om man skäligen kan befara att han undandrager sig att betala värdet av förverkad egendom, företags- bot eller annan ersättning till målsägande som kan komma att dömas ut med anledning av brottet.

Beslut om kvarstad meddelas enligt 26 kap. 2 & RB av tingsrätten. Med stöd av 26 kap. 3 & får dock undersökningsledaren eller åklagaren ta lös egendom i förvar i avbidan på tingsrättens beslut; är fara i dröjsmål får sådan åtgärd även vidtagas av polisman. I det sistnämnda fallet skall anmälan skyndsamt göras till undersökningsledaren eller åklagaren som får besluta om egendomen skall kvarbli i förvar.

6.4.1.2 Gränsdragningen mellan husrannsakan och beslag

Vid husrannsakan påträffas ibland stora mängder skriftligt material. Tidigare har polismyndigheten i sådana situationer med stöd av ett J O- utlåtande från 19561 kunnat fortsätta husrannsakan på polisstationen för att avskilja vilka handlingar som skall beslagtas; ett krav i de fall husrannsakan fortsatte på polisstationen var dock att de handlingar som skulle beslagtas sorterades ut omedelbart och om möjligt i ett samman- hang.

Rättsläget är idag ett annat. Numera anses det vara fråga om beslag så snart man tar med egendom tillhörig annan från den plats där husrannsakan företas. JO uttalade i 1982-83 års ämbetsberättelse bl.a. följande om gränsdragningen?

Det kännetecknande för husrannsakan är att en representant för en myndighet genomsöker utrymmen eller områden som inte är tillgängliga för allmänheten. Ett beslag innefattar däremot ett omhändertagande av en skriftlig handling eller ett föremål i visst syfte, t.ex. till främjande av en utredning om brott. Enligt min mening ligger det därför närmast till hands att anse det vara fråga om ett beslag så snart man tar med sig annan tillhörig egendom från den plats där husrannsakan har skett. Konstruk- tionen med en fortsatt husrannsakan i polisens lokaler anser jag därför inte bära användas. Genom att som beslag betrakta ett

; Se JO:s ämbetsberättelse 1956 s. 95. Se Sld. 47 ] ärnbetsberättelsen.

provisoriskt omhändertagande av den typ som det är fråga om här uppnår man också att beslagsreglerna i 27 kap. rättegångs- balken skall tillämpas. ---

6.4.2. Brottsbalken

I 36 kap. BrB finns bestämmelser om förverkande av egendom, företagsbot och annan särskild rättsverkan av brott'. I kapitlets första paragraf stadgas att utbyte av brott enligt BrB skall förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt. Med utbyte av brott avses t.ex. muta eller vederlag för brott. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett brott, om mottagandet utgör brott enligt BrB. I det sistnämnda fallet får också värdet förklaras förverkat istället för det mottagna. Vid bedömningen av om det är uppenbart oskäligt att förklara utbyte förverkat skall bland andra omständigheter beaktas om det finns anledning att anta att skadestånds- skyldighet i anledning av brottet kommer att åläggas eller annars bli fullgjord.

I 36 kap 2 & BrB får egendom som använts som hjälpmedel vid brottsbalksbrott förklaras förverkat om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller egendom vars användande utgör brott. Istället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Förverkande får, enligt 36 kap. 3 & BrB, i annat fall än som avses i 2 © beslutas avseende vissa föremål. Dessa är sådana som på gnind av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Vidare omfattas föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har påträffats under omständigheter som gav anledning att befara att de skulle komma till sådan användning samt föremål som innefattar skada på egendom och som har påträffats under omständigheter som gav uppenbar anledning att befara att de skulle komma till sådan använd- ning. Paragrafen är till skillnad från de tidigare nämnda paragraferna inte begränsad till brott enligt BrB.

Som ett led i kampen mot den ekonomiska brottsligheten infördes 1982 en bestämmelse om förverkande till följd av brott som är

I Bestämmelser om förverkande på grund av brott finns också i annan lagstiftning. I avsnitten 6.4.3, 645—6.4.6 och 6.4.8-6.4.10 beskrivs bl.a.

sådana förverkandebestämmelser.

begånget i näringsverksamhetl. Syftet med bestämmelsen var att eliminera det vinstintresse som kan ligga bakom brott som begås av näringsidkare. Bestämmelsen återfinns numera i 36 kap. 4 & BrB. Om det vid sådana brott uppkommer ekonomiska fördelar för näringsidkare skall, enligt paragrafen, värdet därav förklaras förverkat. Med ekonomiska fördelar menas både förtjänster och besparingar. Bestäm- melsen täcker bl.a. sådana fall då näringsidkare har underlåtit att fullgöra straffsanktionerade skyldigheter av olika slag som åvilar dem för att exempelvis spara in den kostnad som fullgörande av åtagandet skulle medföra? Ett förverkande med stöd av 36 kap. 4 & BrB kan dock inte göras om förverkandet skulle vara oskäligt. Av förarbetsuttalande- na framgår att utrymmet för att inte besluta om förverkande av billighetsskäl skall vara vidare på detta område än vad som i allmänhet brukar gälla; av stor vikt är därvid om regelöverträdelsen skett med företagsledningens vetskap eller ledningen åtminstone bort kunna förhindra överträdelsen?

Förverkande får, enligt 36 kap. 5 & BrB, ske hos gärningsmannen eller annan som medverkat i brottet, den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var, den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i 4 & samt den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på grund av arv, testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Om egendomen inte tillhörde någon av de angivna kategorierna får förverkande med stöd av bestämmelser- na i BrB inte ske. 1 paragrafen finns också en bestämmelse om särskild rätt till egendom; särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om inte också den särskilda rätten förklaras förverkad. Sådan rätt som vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upphör dock om det inte av särskild anledning förordnas att den särskilda rätten skall bestå.

] Utredningen om företagsbot (dir. 1995295) håller för närvarande på att utvärdera bestämmelserna om företagsbot; utifrån utvärderingen skall utredningen föreslå hur sanktionssystemet beträffande brott inom näringsverk- samhet skall effektiviseras. 2 Se prop. 1981/82:142 5.27. 3 Prop. 1981/82:142 s. 28.

6.4.3. Lagen om straff för varusmuggling

Enligt 15 & första stycket VSL har tulltjänstemän, tjänstemän vid Kustbevakningen, tjänsteman vid lots- och fyrstaten och polisman rätt att beslagta egendom som kan komma att förverkas med stöd av lagen. En motsvarande rätt tillkommer tjänsteman vid Statens järnvägar inom ramen för den tillsyn för uppdagande av brott mot VSL som ålagts dem i 14 5 första stycket samma lag. I 15 & första stycket sista punkten VSL anges att tulltjänsteman och tjänsteman vid Kustbevakningen i övrigt ifråga om brott enligt VSL har samma rätt att beslagta egendom som enligt RB tillkommer polisman. Detta innebär att en tulltjänsteman i brådskande fall, utan föregående förordnande från undersöknings- ledaren eller åklagaren, bl.a. kan ta i beslag smuggelgods och andra föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen av brott mot VSL samt förpackning eller ett hjälpmedel som kan antas komma att förverkas (jämför 27 kap. 4 & andra stycket RB). Om beslag har verkställts av någon annan än undersökningsledaren eller åklagaren och någon sådan inte heller har fattat beslut om beslaget åligger det, enligt 15 å andra stycket VSL, den som har verkställt beslaget att skyndsamt anmäla åtgärden till förundersökningsledaren eller åklagaren. Denne skall då omedelbart pröva om åtgärden skall bestå. Sistnämnda bestämmelse överensstämmer med 27 kap. 4 & tredje stycket RB. Om beslag lagts på egendom som kan antas bli förverkad enligt VSL skall åklagaren enligt 16 & nämnda lag så snart det kan ske antingen väcka åtal för det brott som föranlett beslaget eller talan vid domstol med yrkande om egendomens förverkande.

I 9 åVSL anges att gods, som har varit föremål för varusmuggling eller försök därtill, skall förklaras förverkat. Detsamma gäller emballa- ge eller kärl, som godset förvaras i. Om egendomen inte finns i behåll skall i stället värdet förklaras förverkat. Om någon förvärvat gods eller särskild rätt därtill i god tro kan, enligt andra stycket samma paragraf, förverkande inte ske.

Om påföljden att förverka godset framstår som uppenbart obillig får förverkandet helt eller delvis efterges enligt 9 & första stycket VSL. F örverkande är således inte obligatoriskt, men i motiven till VSL framhölls att huvudregeln borde vara att smuggelgods förverkas, eftersom förverkandeinstitutet har en starkt brottsförebyggande effekt. Det betonades också att godset undantagslöst borde förverkas vid smuggling av sprit- och tobaksvaror'. Eftergiftsbestämmelsen har i

' Se prop. 19601115 s. 74.

praxis bl.a. tolkats så att ett förverkande p.g.a. smugglingsbrott som — trots att det i och för sig uppfyller kraven på straffbarhet som uppsåt- ligt brott — mer präglas av obetänksamhet än bedrägligt uppsåt, helt kan efterges. I ett fall (NJA 1994 s. 65) eftergav högsta domstolen (HD) förverkande när en privatperson köpt safirer och fört in dem i Sverige utan att betala mervärdesskatt].

Förverkande riktas mot den egendom som har varit föremål för smuggling eller försök därtill och det saknar i princip betydelse om det är ägaren eller någon annan som har gjort sig skyldig till den aktuella brottsligheten. På denna punkt skiljer sig förverkandebestämmelsema i VSL från de alhnänna bestämmelserna i BrB.

I 10 & VSL anges att det som använts som hjälpmedel vid varus- muggling eller försök därtill kan förklaras förverkat helt eller delvis. En förutsättning är att ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat till den. F örverkande kan aldrig ske mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till den. I förarbetena till VSL anfördes att förverkande av hjälpmedel främst borde ske när åtgärden är påkallad för att förebygga fortsatt brottslig- het från gärningsmannens eller andra personers sidaz. Domstol kan istället för att förverka egendomen meddela föreskrift om åtgärder till förebyggande av missbruk enligt 12 & VSL. Föremål för förverkande enligt 10 & är främst olika forslingsredskap, t.ex. bilar och båtar, väskor och liknade som smuggelgods har fraktats i.

I 23 & VSL finns en bestämmelse om förtida försäljning av beslagtagen egendom. I paragrafen anges att om beslagtagen egendom är underkastad försämring, snar förstörelse eller annan nedgång i värde får den genast säljas. Om ägaren så begär skall sådan egendom alltid sälj as. Uppskattas värdet på egendomen till 500 kr eller mer och försäljningen inte påkallats av ägaren, skall dock tillstånd till för- säljningen sökas hos domstol som, utan att ägaren hörs, får meddela beslut i frågan. I 23 å andra stycket samma lag föreskrivs att, då beslag

1 I NJA 1994 s. 65 fastslog HD att förverkande mera sällan kan anses vara obilligt när det är fråga om gods som uppsåtligen införts i strid mot införselför- bud men att ett mer nyanserat betraktelsesätt måste gälla när det är fråga om införsel utan erläggande av skatt eller avgift. HD uttalade därvid bl.a. "---I vissa fall av sådan införsel, då något egentligt bedrägligt uppsåt inte visats föreligga, kan det framstå som en oproportionerligt sträng åtgärd att — utöver ådömande av straff och i stället för utkrävandet av de skatter eller avgifter som borde ha betalats i samband med införseln — förklara egendomen i fråga förverkad.” Se även NJA 1989 s. 78. 2 Se prop. 1960: 1 15 s 75.

lagts på alkoholhaltiga drycker som kan antas vara förverkade enligt VSL, skall bestämmelserna i 2 & 1 lagen (19581205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. äga motsvarande tillämpningl.

6.4.4. Tullagstiftningen

Enligt 48 å i den nu gällande tullagen får tullmyndigheten tillfälligt ta hand om en oförtullad vara om det behövs för tullkontrollen. En liknande bestämmelse finns också i 17 & inregränslagen. Varan får i nämnda fall också läggas upp på lager för tillfällig förvaring eller tullager. Bedömningen av hur länge gods kan omhändertas med stöd av 48 & tullagen och på vilka grimder omhändertagandet får ske är inte alldeles klarlagt i motivuttalandena. I förarbetena till den gamla tullagen, som också innehöll en bestämmelse om omhändertagande, anfördes bl.a. att befogenheten att tillfälligt omhänderta gods kunde användas när det fanns risk för att tull, skatt eller införselavgift undandrogs eller risk för att någon importreglering överträddes utan att det för den skull fanns grund för att ta varan i beslagz. I propositionen till den nya tullagen karaktäriserade man omhändertagandeinstitutet som ett omhändertagande i administrativ ordning, som möjliggör för tullmyndigheten att ta en vara i besittning. Vidare anfördes bl.a. att bestämmelsen borde behållas för att den varit ett praktiskt värdefullt inslag i tullagstiftningen för hantering av "oregelmässiga” situationer, t.ex. situationer då det inte förelegat förutsättningar att ta en vara i beslag, medan ett omhändertagande av varan är påkallat för att säkerställa de fiskala intressena. Det anfördes också att en liknade bestämmelse finns i 53.2 i tullkodexen3 men att denna bestämmelse inte sträcker sig lika långt? Bedömningen att 48 & tullagen ger utrymme att hantera "oregelmässiga situationer”, är dock en helt annan än den EU- gränskontrollutredningen gjorde. 1 utredningens betänkande5 anfördes

1 Angående denna lag, se avsnitt 6.4.7. 2 Se prop. 1986/87:166 s. 86. 3 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92. 1 artikel 53.2 tullkodexen anges att tullmyndighetema får, på bekostnad av den person som innehar varorna och på hans risk, låta flytta varornartill en särskild plats som står under deras övervakning tills fallet har reglerats. 4 Se prop. 1994/95:34 5.142. 5 SOU 1994zl3l Skyddet vid den inre gränsen (s. 118).

bl.a. att den bedömning en tulltjänsteman har att göra vid ett omhänder- tagande enligt 48 å tullagen är begränsat till om den tillfälliga förva- ringen behövs för tullkontrollen och att omhändertagandet måste hävas så snart tullkontrollen genomförts. Utredningen drog slutsatsen att ett omhändertagande av en vara för tullkontroll därför i regel får antas vara relativt kortfristigt och att beslag alltid bör beslutas i de fall utredning- en av en brottsmisstanke kräver ett längre omhändertagande än vad som motiveras av tullkontrollen. Den tolkning EU-gränskontrollutred- ningen gjorde av lagrummets innebörd stämmer bättre överens med den språkliga utformningen av lagrummet ”...ta hand om en oförtullad vara om det behövs för tullkontrollen " — än den tolkning som gjordes i propositionen till den nya tullagen.

Enligt 59 & tullagen får en tullmyndighet anbringa lås, förseglingar och igenkänningsmärken på transportmedel, containrar och andra varor som står under tullkontroll. Vidare får tullmyndigheten också tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar, som avser ett sådant transportmedel, när det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

190 & tullagen anges att om en oförtullad vara eller dess värde blir föremål för förverkande skall annan skatt än tull, avgifter och tulltillägg inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga skall upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande vunnit laga kraft.

6.4.5. Alkohollagen

Alkohollagen innehåller flera straffbestämmelser, vilka återfinns i lagens tionde kapitel. Således kan, enligt 10 kap. l & alkohollagen, den som olovligen tillverkar sprit eller spritdrycker dömas till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som bereder mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker samt den som forslar, döljer eller förvarar sprit eller spritdrycker, som uppenbar- ligen är olovligt tillverkade eller mäsk som uppenbarligen är avsedd för olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker. Vidare kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer alkoholdrycker utan tillstånd eller serverar spritdrycker i vissa fall1 dömas för olovlig försäljning av

' Härmed avses den som inte iakttar vad som sägs i 6 kap. 5 & alkohollagen. I denna paragraf anges att den som har serveringstillstånd får köpa spritdryck- er, vin och starköl som behövs för rörelsen av någon som har ett parti-

spritdrycker till böter eller fängelse i högst två år. Är brott enligt 10 kap. 1 eller 2 & att anse som grovt utökas straffskalan till fängelse fyra år enligt 10 kap. 3 & alkohollagen; vid bedömningen om brottet är att anse som grovt skall särskilt beaktas om gärningen utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning. Alkohollagen innehåller vidare straffbestämmelser som bl.a. träffar den som olovligen tillverkar vin, starköl eller öl, den som innehar sprit- drycker m.m. i uppenbart syfte att olovligen sälja dem samt den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker till någon som inte uppnått föreskriven ålder. Den till vilken sprit, mäsk eller alkoholdrycker har anskaffats för personligt bruk kan inte dömas för medverkan till brott enligt alkohollagen.

Sprit, alkoholdrycker och mäsk som varit föremål för brott enligt alkohollagen kan förverkas med stöd av 11 kap. 1 & alkohollagen; detsamma gäller värdet av sprit, alkoholdrycker eller mäsk samt utbyte av brott. Förverkande kan ske även från den till vilken sprit, mäsk eller alkoholdrycker anskaffats för personligt bruk, trots att han inte kan ställas till ansvar för brott. Har sprit eller alkoholdrycker olovligt tillverkats får även destillationsapparater, apparatdelar och redskap som använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen varit avsedda för tillverkningen och beredningen samt kärl och emballage som varorna förvarats i förklaras förverkade. Detta framgår av 11 kap. 2 & alkohollagen.

Förordnande om förverkande får, enligt 11 kap. 3 & alkohollagen, inte meddelas om det skulle vara uppenbart oskäligt; rekvisitet uppenbart tillkom efter lagrådets påpekande för att uppnå likhet med vad som gäller i flera andra fall].

I 1 1 kap. 4 & alkohollagen anges att lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.2 gäller i tillämpliga delar beträffande sprit, alkoholdrycker eller mäsk som kan antas bli förverkade. Vidare anges att alkoholdryck, som har lagts upp på tillfälligt lager3 eller tagits om hand av tullmyndighet för tillfällig förvaring skall anses som förverkad om den inte tagits ut från lagret inom trettio dagar från uppläggningen.

handelstillstånd för varan. 1 Prop. 1994/95:89 s. 116 och 225. 2 Se avsnitt 6.4.7. 3 Härmed avses tillfälligt lager enligt 24 & tullförordningen (1994:1558).

6.4.6. Lagen om försäljning av teknisk sprit m.m.

I 9-12 åå lagen om försäljning av teknisk sprit m.m finns vissa ansvarsbestämmelser. Bl.a. kan den som säljer teknisk sprit utan att äga rätt därtill dömas till någon av de påföljder som anges i 10 kap. 2 eller 3 & alkohollagen]. Den till vilken teknisk sprit m.m. avyttrats eller anskaffats för personligt bruk är, enligt 14 å andra meningen, fri från ansvar, vilket innebär att han inte kan dömas som medverkande till brott.

Även lagen om försäljning av teknisk sprit m.m. innehåller en förverkandebestämmelse, nämligen lagens 13 &. Om någon begår ett brott enligt 9-11 && samma lag kan, om det inte är uppenbart oskäligt, hos honom befintliga förråd av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat liksom kärl och emballage samt rednings- och filtreringsmedel förklaras förverkade. Förverkande kan dessutom ske hos den som enligt 14 5 andra stycket är fri från ansvar. I 13 5 finns också bestämmelser om förverkande av alkoholhaltiga läkemedel.

6.4.7. Lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Enligt 1 & första stycket lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. får alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som begått rattfylleribrott etc.2 förklaras förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot det. I tredje stycket samma paragraf finns motsvarande bestämmelse för spritdrycker, vin och starköl, som påträffas hos den som förtär eller förvarar sådana drycker i strid mot vissa bestämmelser i ordningslagen eller lokala ordningsföreskrifter. Förverkande kan också ske, i båda de angivna fallen, om angivna berusningsmedel påträffas hos den som medföljt vid tillfället och om berusningsmedlet kan antas ha varit avsedda även för den som begått gärningen.

I 2 & lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. anges att vad som i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål skall äga mot- svarande tillämpning, med vissa avvikelser, när det gäller beslag enligt

* Se avsnitt 6.4.5. 2 I paragrafen finns en hänvisning till vissa brott i lagen (1951 :649) om straff för vissa trafikbrott, jämvägssäkerhetslagen (1990:] 157), luftfartslagen (1957:297) och sjölagen (1994:1009).

den angivna lagen. Sådana avvikelser är bl.a. att beslagtagen egendom får förstöras om dess värde är ringa eller dess förstörande eljest måste anses försvarligt och att egendomen i annat fall får säljas. I det sistnämnda fallet tillfaller ersättningen staten.

6.4.8. Lagen om skatt på energi

1 10 kap. LSE finns bestämmelser om sanktioner vid otillåten använd- ning av märkta oljeprodukter m.m.1 Det finns även en förverkande- bestämmelse. Av 10 kap. 3 & LSE följer nämligen att ett föremål som använts som hjälpmedel vid brott enligt LSE eller dess värde får förklaras förverkat. Förverkande får endast beslutas om det är nödvändigt för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det.

I 10 kap. 7 & LSE finns särskilda bestämmelser om vem som skall anses vara ägare till fordon vid återtaganderättsförbehåll respektive nyttjanderätt. Köparen skall anses vara ägare beträffande fordon eller båt som köpts på kredit med förbehåll om återtaganderätt. Även den som innehar ett fordon eller en båt med nyttjanderätt om minst ett år anses vid tillämpningen av LSE vara ägare till fordonet respektive båten. Detsamma gäller i andra fall av nyttjanderätt, om nyttjande- rättshavaren har befogenhet att bestämma om förare eller anlitar annan förare än ägaren har utsett. 1 förarbetena till paragrafen anges att allmänna bevisregler om äganderätten bör tillämpas?

6.4.9. Lagen om tobaksskatt

Varje cigarrettprodukt skall av tillverkaren eller hans representant3 åsättas ett högsta pris, inklusive skatter, som tobaksprodukten får säljas för i detaljhandeln (detaljhandelspris). Den som tillhandahåller cigarretter till försäljning på annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspris döms, enligt 6 & LTS, till böter eller fängelse i högst sex månader. Av 7 & samma lag framgår att cigarretter som har varit föremål för brott enligt 6 é

] Angående märkning av oljeprodukter, se avsnitt 2.4. 2 Se prop. 1994/95:203 s. 50. 3 Om cigarretter importeras från tredje land fastställs detaljhandelspriset av

importören.

skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsam- ma gäller värdet av cigarrettema, om dessa inte finns kvar.

6.4.10. Lagen om visst stöldgods m.m.

Enligt 1 & lagen (1974: 1065) om visst stöldgods m.m. kan egendom som frånhänts någon genom brott tas i förvar om den anträffas hos någon som uppenbart saknar rätt till egendomen. Detsamma gäller om egendomen har anträffats utan att vara i någons besittning. 1 de nämnda fallen får egendomen tas i förvar om varken ägaren eller någon annan som har rätt till egendomen är känd eller gör anspråk på egendomen och det inte är uppenbart oskäligt att egendomen tas i förvar. Beslut att ta egendomen i förvar fattas av allmän domstol på talan av åklagare enligt 2 & samma lag. Åklagaren får dock besluta i frågan i vissa fall.

6.4.1 1 Tvångsåtgärdslagen

Revision enligt exempelvis taxeringslagen eller LPP bygger på frivillighet. Därför finns inga bestärmnelser i dessa lagar som medger omhändertagande av handlingar mot den enskildes vilja. Om handlingar vid revision behöver omhändertas mot den enskildes vilja måste därför detta ske med stöd av tvångsåtgärdslagen. Bestämmelser om efter- sökande och omhändertagande av handlingar återfinns i 6-9 && tvångsåtgärdslagen.

Enligt 6 & tvångsåtgärdslagen får, när revision genomförs med stöd av 5 & samma lag, handling som omfattas av revisionen eftersökas där och omhändertas, om den inte tillhandahålls utan skäligt dröjsmål eller om det finns påtaglig risk att handlingen undanhålls eller förvanskas. Enligt andra stycket samma paragraf får, när revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler i annat fall, handling som påträffas eller granskas omhändertas om det behövs för revisionen.

17 & finns bestämmelser om eftersökande och omhändertagande av handling vid revision som inte genomförs i den reviderades verksam- hetslokaler. 8 & reglerar eftersökande och omhändertagande av handlingar i lokaler som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler. I 9 5 finns en specialbestämmelse om fall som inte reglerats i 7 och

8 åå].

När handling omhändertas med stöd av tvångsåtgärdslagen får även pärm, mapp eller dylikt förvaringsmaterial i vilket handlingen förvaras, tas med. Detta följer av 24 & tvångsåtgärdslagen. Tekniskt hjälpmedel får omhändertas endast om det finns synnerliga skäl för det. Möjlig- heten att omhänderta tekniskt hjälpmedel är avsedd att användas i mycket speciella situationer där det inte finns möjlighet för skattemyn- digheten att på annat sätt ordna med teknisk utrustning för granskning av visst omhändertaget dokument? Om ADB-upptagning omhändertas skall, om det är möjligt, ett exemplar lämnas kvar hos innehavaren.

Omhändertagna handlingar skall, enligt 26 & tvångsåtgärdslagen, återlämnas så snart de inte längre behövs. Därvid skall det beaktas i vilken mån handlingen behövs i bevishänseende i ärende eller mål om skatt, tull eller avgift. 1 Rättssäkerhetskommitténs specialmotivering till bestämmelsen görs härvid vissa gränsdragningar. Efter att en revision slutförts kan normalt räkenskaper och andra omhändertagna handlingar återlämnas, särskilt om revisionen inte föranlett några anmärkningar. Iden mån man har anledning att anta att viss handling kan få betydelse i bevishänseende vid eftertaxering, annat omprövningsförfarande eller i en domstolsprocess kan handlingen kvarhållas. Bestämmelsen omfattar inte åklagarmyndighetens behov av att få tillgång till en handling under ett skattebrottmål; åklagannyndigheten är i sådana situationer i stället hänvisad till att ta handlingen i beslag med stöd av RB3.

6.4.12. Betalningssäkringslagen

Betalningssäkring4 är ett institut som används för att säkerställa betalning av skatter, tullar och avgifter; betalningssäkring kan användas i avvaktan på att en skattefordring förfaller till betalning och kan utrnätas. Betalningssäkring kan således inte direkt jämföras med

] Regeringsrätten har i RA 1996 ref. 97 prövat frågan om hur dessa bestäm- melser skall tolkas i förhållande till artikel 8 i Europakonventionen i visst fall. Se vidare avsnitt 5.3.1 .5. 2 Se SOU 1993:62 Rättssäkerheten vid beskattningen, s. 241. 3 Se SOU 1993:62 5241-242. 4 Betalningssäkring kan jämföras med kvarstad, som också kan användas i awaktan på att en fordring förfaller till betalning och kan utmätas. Till skillnad från betalningssäkring kan kvarstad inte användas på skattefordringar.

bestämmelser om omhändertagande samt beslag och förverkande i brottmål, vilka syftar till att möjliggöra kontroller och brottsutredningar samt att se till att vinning från brottslig verksamhet och det som använts vid brottslig verksamhet inte återgår till brottsling eller annan. Eftersom man i andra länder1 tar egendom i beslag även för att säkra betalning av skattefordringar kan dock jämförelsen vara av ett visst intresse.

I l & betalningssäkringslagen anges att man, för att säkerställa betalning av fordran på skatt, tull eller avgift, får ta så mycket av gäldenärens egendom som svarar mot fordringen i anspråk genom betalningssäkring. Är det fråga om fordran som inte är fastställd får betalningssäkring ske endast om det finns sannolika skäl att fordringen kommer att fastställas.

Beslut om betalningssäkring får enligt 4 & fattas om det finns påtaglig risk att gäldenären försöker undandra sig att betala fordringen och denna, eller om det finns flera fordringar mot samma gäldenär dessa tillsammans, uppgår till betydande belopp. Tidigare var rekvisitet för betalningssäkring om det finns påtaglig risk att gäldenären inte kommer att betala fordringen. Denna skrivning ansågs omfatta både att någon försökte undgå att betala sin skatteskuld (betalningsovilja och betalningssabotage) och att det fanns risk att någon inte skulle kunna betala sin skatteskuld (betalningssvårigheter). Rekvisitet ändrades dock till "påtaglig risk att gäldenären försöker undandra sig att betala fordringen” efter förslag från Rättssäkerhetskommitte'nz. Syftet med detta var att endast fall av betalningsovilja eller betalningssabotage skulle falla under lagen. I 4 & anges vidare att, om fordringen är att hänföra till viss tidsperiod, betalningssäkring får beslutas endast om perioden gått till ända eller fordringen förfallit till betalning. I para- grafen finns också en proportionalitetsprincip intagen?

Fråga om betalningssäkring prövas enligt 3 5 av länsrätten. Avser beslutet om betalningssäkring en fordran som inte är fastställd, skall länsrätten enligt 7 & häva beslutet, om inte talan om fastställelse av fordringen eller av underlaget för den har väckts vid domstol inom sex månader från dagen för beslutet eller fordringen eller underlaget för den inom samma tid har fastställts i annan ordning.

Beslut om betalningssäkring får, enligt 10 &, verkställas genast av kronofogdemyndigheten på ansökan av skattemyndigheten. Av 18 &

] Se avsnitten om utländsk rätt i kap. 3. 2 Se SOU 1993162 5. 124 ffoch prop. 1993/94:151 s. 143. 3 Se även avsnitt 4.2.

fi*amgår att gäldenären kan erbjuda sig ställa säkerhet till kronofogde- myndigheten och att betalningssäkringen i sådant fall skall hävas i motsvarande mån.

Av 16 & framgår att den som är granskningsledare enligt tvångs- åtgärdslagen kan ta egendomen i förvar i avvaktan på länsrättens beslut, om det är fara att lös egendom som kan bli föremål för betalningssäkring undanskaffas. Har egendomen tagits i förvar enligt nämnda paragraf skall, enligt 17 &, skattemyndigheten så snart det kan ske och senast fem dagar därefter, göra framställning om betalnings- säkring hos länsrätten. Om sådan framställning inte görs eller om framställningen lämnas utan bifall skall egendomen omedelbart återställas.

6.4.13. Ekobrottsberedningens förslag om skattekriminal

Ekobrottsberedningen har som tidigare nämnts i Ds 1997:23 lämnat förslag om inrättande av en skattekriminal. Förslaget innehåller också vissa bestämmelser om skattekriminalens användning av tvångsmedel.

Skattekriminalen får enligt förslaget rätt att verkställa beslut om beslag enligt 27 kap. l & RB. Vidare får skattekriminalen verkställa beslut om åtgärd som avses i 27 kap. 15 &; skattekriminalen får således bl.a. verkställa beslut om tillstängning av byggnad eller rum'. Förun- dersökningen kommer, enligt förslaget, i de flesta fall att ledas av åklagare. I ett längre perspektiv föreslås dock att skattekriminalen — i likhet med polisen och tullen — själv skall få leda förundersökningar om saken är av enkel beskaffenhet. När skattekriminalen leder förunder- sökning får den såsom undersökningsledare besluta om beslag enligt 27 kap. l & RB eller åtgärd enligt 27 kap. 5 & RB. Skattekriminalen har dessutom givits en viss rätt att fatta interirnistiska beslut om beslag; vid fara i dröjsmål eller när skattekriminalen verkställer ett beslut om husrannsakan får myndigheten ta egendom i beslag eller fatta beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 & RB utan föregående beslut av undersöknings- ledaren, åklagaren eller rätten.

' Se beträffande 27 kap. 15 & RB även avsnitt 6.4. l . l.

6.5. Överväganden och förslag

6.5.1. Artikel 1 iförsta tilläggsprotokollet

Som framgått av den tidigare framställningen kan såväl beslag som förverkande betraktas som intrång i den rätt som skyddas av artikel 1 i första tilläggsprotokollet. För att beslag och liknande åtgärder inte skall strida mot Europakonventionens bestämmelser om skydd för äganderätten fordras att åtgärden har stöd i lag, att den står i överens- stämmelse med allmänna intressen samt att den anses vara nödvändig; den får dock inte vara orimligt betungande för den enskilde med hänsyn till det intresse som skall tillgodoses. Vid bedömningen av om en inskränkning är erforderlig krävs således att en avvägning görs mellan de allmänna intressena och den enskilde ägarens intresse. Om en åtgärd inte kan betraktas som försvarlig vid en sådan bedömning är den inte konventionsenlig.

Det torde inte råda någon tvekan om att bestämmelser om beslag och förverkande för att skydda en stat mot skattefusk och grov ekonomisk brottslighet har ett syfte som utgör ett godtagbart allmänt intresse enligt konventionen]. När det gäller att säkra skatteindrivning- en har en stat rätt att utfärda den skattelagstiftning, som behövs förutsatt att lagstiftningen inte innebär "skönsmässig konfiskation” av egendom? Bekämpning av skattefusk — och i förlängningen i många fall också ekonomisk brottslighet — i samband med punktskattepliktiga varors förflyttningar torde således utgöra ett godtagbart allmänt intresse som kan motivera relativt långtgående inskränkningar i den enskilda äganderätten, särskilt som syftet också är att säkra skattebetal- rring. Vid utarbetandet av lagregler på området är det emellertid viktigt att tillse att den enskilde tillförsäkras tillräckliga rättssäkerhetsgaranti- er. Exempelvis måste det finnas en möjlighet för en "oskyldig ägare” att återfå egendom som beslagtagits. Det är också viktigt att det föreligger en proportionalitet mellan statens ingrepp i äganderätten och det åsyftade målet. Härvid är de uttalanden Europadomstolen gjort om proportionalitet i ingripanden3 den naturliga utgångspunkten.

' Se exempelvis Agosi mot Storbritannien vad gäller bekämpning av brottslighet (avsnitt 6.3.3). 2 Se Gasus mot Nederländerna (avsnitt 6.3.5). 3 Se Air Canada mot Storbritannien och Gasus mot Nederländerna (avsnitt 6.3.4 och 6.3.5).

6.5 .2 Behovet av ny lagstiftning

För att kunna genomföra en transportkontroll på ett effektivt sätt måste beskattningsmyndigheten ha möjlighet att kvarhålla en lastbil tillräck- ligt länge för att myndigheten skall kunna göra en grundlig genomsök- ning av bilen och de transporterade varorna. En rätt för beskattnings- myndigheten att kvarhålla lasten under den tid myndigheten kontrolle— rar vissa uppgifter är också av yttersta vikt. Det är en allvarlig brist att transportkontrollagen inte ger stöd för kvarhållande av lastbilar så länge det erfordras för att genomföra en punktskattekontroll i båda nämnda avseenden. Även när det gäller lokalkontroller finns ett behov av att kunna omhänderta varor och handlingar under erforderlig tid. Det finns enligt vår bedömning således ett stort behov av lagregler inom detta område.

När det gäller frågan om det skall vara möjligt att i en administrativ ordning ta varor m.m. i beslag och i förlängningen också förverka dem måste man ta ställning till vilket behov man har av sådana åtgärder och väga det mot det intrång som görs i enskildas äganderätt. Här är det viktigt att först konstatera att det kontroll- och sanktionstän- kande som följer av cirkulationsdirektivets regler om suspensionsord- ning, ledsagardokument m.m. avviker från de kontrollfilosofrer som idag är gängse för den svenska Skatteförvaltningen. Istället för det som hittills varit det vanligaste granskning vid skrivbordet eller revision — måste granskningen bli mer fysisk; granskningen måste med andra ord göras på den plats och vid det tillfälle då något händer. Det ligger nämligen i sakens natur att förflyttningama ofta utförs av utländska chaufförer, att fasta driftsställen saknas etc. Vidare — och inte minst viktigt —- måste kontrollen av om ledsagardokumentet är riktigt bl.a. stämmas av mot vad som faktiskt transporteras. Även när det gäller lokalkontroller är kontrollmetoden en annan än den som hittills använts; som framgår av avsnitt 5.8.10 anser vi inte att beskattnings— myndighetens kontrollbehov täcks genom revisionsinstitutet vid punktskattekontroller av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljepro- dukter. Den kontrollmetod som behövs liknar i stället tullens fysiska undersökningar vid gränskontroll och husrannsakan vid utredningar av varusmuggling.

Av samma skäl som att kontrollen inte kan ske på det för skatteför- valtningen tidigare typiska sättet kan andra överväganden behöva göras när det gäller möjligheten att säkra att punktskatteintäkter inflyter till statskassan. Ett vanligt problem när det gäller oseriösa förflyttningar av punktskattepliktiga varor är att det är svårt att spåra den skattskyldige, också i de fall då man upptäcker obeskattade

punktskattepliktiga varor vid en kontroll. Även om liknande problem också kan uppkomma inom andra skatteområden försvåras sökandet efter den skattskyldige inom detta område ofta av att det i många fall är flera olika utländska intressenter inblandade. Det sannolikt mest effektiva sättet att både få betalt för skattefordrirrgen och påföra en kraftig sanktion mot kringgående och missbruk är att i lagstiftningen införa möjligheter att beslagta och förverka gods för fiskala ändamål. Utvecklingen av den illegala hanteringen av punktskattepliktigt gods har idag gått så långt att kraftfulla insatser måste till'. Beslags- och förverkanderegler för att säkra fiskala intressen är av stort värde även för att åstadkomma preventiva effekter. Vid en jämförelse med rättsordningen i andra länder2 finner man också att beslags- och förverkandebestämmelser anses vara mycket verkningsfulla instrument för att komma tillrätta med problemen på området.

6 . 5 .3 Omhändertagande

6.5.3.1 Omhändertagande vid transport- och lokalkontroll

Vi föreslår att bestämmelser införs som ger beskattningsmyndigheten möjlighet att tillfälligt ta hand om vara, transportmedel, container, tank, transporthjälpmedel samt handling. Ett omhändertagande skall kunna göras dels i samband med transportkontroller (omhändertagande vid transportkontroll, se 3 kap. 1 5 första stycket lagförslaget), dels i samband med lokalkontroller (omhändertagande vid lokalkontroll, se 3 kap. 1 å andra stycket lagförslaget). En förutsättning för omhänderta- gande av egendom i båda dessa situationer skall vara att omhänderta— gandet behövs för genomförandet av en punktskattekontroll. Vi har begränsat rätten att göra ett omhändertagande till utförandet av punktskattekontrollen. Något stöd för att med hjälp av omhändertagan- debestärnmelsema omhänderta gods för andra ändamål än kontrollän-

1 I avsnitt 2.6 finns kontrollproblematiken beskriven. Även andra EG-länder har problem med kontrollen av hanteringen av punktskattepliktiga varor (se

kapitel 3). 2 Se avsnitten om utländsk rätt i kapitel 3.

damål, t.ex. för att säkerställa fiskala intressen, finns således inte i bestämmelsen1 .

Vid omhändertagande skall flera av kontrollbestämmelsema i 2 kap. lagförslaget äga tillämpning. Detta framgår uttryckligen av 3 kap. l & lagförslaget. Således gäller vid omhändertagande vid transportkontroll bestämmelserna i 2 kap. 4 & om undersökning av utrymmen i transportmedel m.m., i 2 kap. 6 & om skyldigheten att legitimera sig m.m., i 2 kap. 7 & om skyldigheten att förete ledsagardokument m.m., i 2 kap. 8 & om skyldigheten för enskild att medverka i kontrollen genom att låsa upp m.m. samt i 2 kap. 14 & om beskattningsmyndighetens rätt att låsa upp och försegla utrymmen m.m. Vid omhändertagande vid lokalkontroll gäller bestämmelserna i 2 kap. ll-l4 åå lagförslaget. Dessa bestämmelser motsvarar i stort vad som gäller beträffande transportkontroll; någon motsvarighet till stadgandet i 2 kap. 7 & finns dock inte beträffande lokalkontroll.

När det gäller omhändertagande av handlingar föreslår vi att omhändertagandet skall kunna utsträckas även till efter att det punktskattekontrollen genomförts, nämligen i de fall handlingarna behövs som bevis i mål eller ärenden enligt lagförslaget, LPP, LTS, LAS eller LSE (se 3 kap. 1 & tredje stycket lagförslaget). Vid om- händertagande av handlingar gäller självklart lagförslagets bestämmel- ser om undantagande av handlingar m.m.(se 1 kap. 13-16 åå lagför- slaget)?

Vid omhändertagande av varor och handlingar får även emballage, behållare och förvaringsmaterial tas med (se 3 kap. 2 & första stycket lagförslaget). I 3 kap. 2 & andra stycket anges att även ett tekniskt hjälpmedel som behövs för att handlingen skall kunna uppfattas får omhändertas; ett sådant omhändertagande får dock göras endast om det finns synnerliga skäl för detta. En liknande bestämmelse finns i 24 å andra stycket tvångsåtgärdslagen? Vid omhändertagande av en ADB- upptagning skall om möjligt ett exemplar av upptagningen lämnas kvar hos innehavaren (se 3 kap. 4 & lagförslaget). Även detta överensstäm- mer med vad som föreskrivs i tvångsåtgärdslagen för motsvarande situationer (24 & tredje stycket denna lag).

1 Om det föreligger behov av att säkra punktskattebetalning får man istället använda sig av det av oss föreslagna instituten skattebeslag och skatteförver- kande. Se beträffande detta avsnitt 6.5.4. 2 Se också avsnitt 5512 om undantagande av handlingar. 3 Se avsnitt 6.4.11. Skillnaden i ordalydelsen mellan vårt förslag och 24 & tvångsåtgärdslagen är endast av språklig natur.

l 3 kap. 5 & finns bestämmelser om förvaring och försegling. Det åligger beskattningsmyndigheten att ansvara för förvaringen av det som omhändertagits. Myndigheten kan dock ge annan i uppdrag att sköta förvaringen för myndighetens räkning. Gods som omhändertagits får flyttas till lämpligt kontrollställe samt läggas upp i magasin. Beskatt- ningsmyndigheten kan dock som tidigare nämnts — i stället för att flytta egendomen — försegla transportmedel, lokaler eller andra utrymmen. Av proportionalitetsbestämmelseni ] kap. 8 (j följer att myndigheten i valet mellan flyttning och försegling skall välja det som framstår som minst ingripande för den enskilde, om detta inte försvårar eller omöjliggör kontrollen. Omhändertagen egendom skall vårdas väl och stå under noggrann tillsyn.

6.5.3.2 Punktskattepliktiga varor påträffas vid andra myndigheters kontroller

Ett behov av att omhänderta varor m.m. kan även uppstå om annan myndighet i sin verksamhet påträffar varor under sådana omständig- heter att en punktskattekontroll borde initieras. Exempelvis kan en polismyndigheten under en husrannsakan upptäcka ett lager av mineraloljeprodukter eller cigarretter. Vidare kan en kommun eller en länsstyrelse vid genomförande av "operation krogsanering” upptäcka såväl obeskattade alkoholdrycker som obeskattade tobaksvaror. Man kan också tänka sig att myndigheter som utövar tillsyn över transporter av farligt gods påträffar obeskattade mineraloljeprodukter. I sådana situationer saknas direkt stöd i 3 kap. l & lagförslaget att omhänderta varorna för punktskattekontroll, eftersom omhändertagandet enligt denna paragraf kopplats till transport- och lokalkontroller. Inget hindrar emellertid att beskattningsmyndigheten i sådana fall ansöker om att få genomföra lokalkontroll eller om det föreligger fara i dröjsmål fattar ett interimistiskt beslut därom — och själv undersöker lokalen. Om förutsättningar för transportkontroll föreligger kan givetvis i stället ett beslut om sådan kontroll fattas. Därefter kan beskattningsmyndigheten — om det föreligger behov av en mer ingående undersökning av det som påträffats — besluta om omhändertagande.

6.5.3.3 När kan ett omhändertagande aktualiseras?

Ett omhändertagande kan aktualiseras om man vid en transport- eller lokalkontroll påträffar punktskattepliktiga varor och lämnade uppgifter

av någon anledning behöver kontrolleras. Beslut om omhändertagande kan också fattas om genomsökningen av ett transportmedel och transporterade varor upptar en längre tidsperiod. Att dokument saknas eller att det finns andra oklarheter beträffande dem kan vara en annan grund för att omhänderta varorna. Vidare kan äganderätten till varorna och/eller Skattskyldigheten behöva utredas, exempelvis om det finns anledning att anta att den som anmält sig som skattskyldig i själva verket är en bulvan eller "målvakt”. Myndigheten kan också genom utnyttjandet av sina Spaningsliknande befogenheter och sin underrättel- severksamhet ha funnit att vissa förhållanden är oklara och behöver utredas beträffande varoma'.

6.5.3.4 När skall ett omhändertagandebeslut fattas?

Vid tillämpningen av bestämmelser om omhändertagande kan vissa gränsdragningsproblem uppkomma. Ett sådant problem är vid vilken tidpunkt beslut om omhändertagande måste fattas. Beskattrringsmyn- digheten har i samband med en transportkontroll rätt att stoppa fordon? I direkt samband med att fordon stoppas är det rimligt att anta att beskattningsmyndigheten begär att få se medförda dokument, ställer vissa frågor och kanske också gör en ytlig besiktning av lasten. Transportkontroller kan även komma att utföras i samband med om-, av- och pålastrringar av lastbilar. Även här är det rimligt att transport— kontrollen kan omfatta en ytlig besiktning. Så länge beskattningsmyn- dighetens agerande inskränker sig till detta är det enligt vår uppfattning inte heller nödvändigt att fatta ett beslut om omhändertagande; de befogenheter myndigheten utövar i dessa fall bör i stället rymmas inom transportkontrollinstitutet. Samma överväganden har gjorts beträffande lokalkontroll; ytliga besiktningar av lokaler och varor i lokaler ryms således inom lokalkontrollinstitutet.

Enligt vår uppfattning bör mer ingripande undersökningar än de nu nämnda göras med stöd av omhändertagandebestämmelser och inte med stöd av transport— eller lokalkontrollbestämmelser. I 3 kap. 3 & lagförslaget anges tre fall av undersökningar som till sin natur får anses vara mer ingripande; i dessa tre fall, som beskrivs mer ingående nedan, skall beslut om omhändertagande alltid fattas. Genom att ett beslut om

1 De Spaningsliknande befogenheterna beskrivs i kapitel 7. I kapitel 8 beskrivs underrättelseverksamheten. 2 Se avsnitt 12.103.

omhändertagande fattas får den, vars egendom kontrolleras, en möjlighet till domstolsprövning eftersom han har rätt att överklaga beslutet; vid transportkontroll på annan plats än enskild plats är detta för övrigt den enda möjlighet som finns att få till stånd en dom— stolsprövning av myndighetens kontroll.

En undersökning som drar ut på tiden får typiskt sett anses vara en mer ingripande form av undersökning än en ytlig besiktning som genomförs under en kortare tidsrymd. Av denna anledning anser vi att beslut om omhändertagande bör fattas vid tidsmässigt mer utdragna undersökningar. Vad som skall anses vara en tidsmässigt utdragen undersökning kan dock diskuteras. Vi föreslår därför att länsrätten skall fastställa hur lång tid kontrollen får ta i samband med att domstolen fattar beslut om transportkontroll på enskild plats och lokalkontroll. Många kontroller kommer dock att inledas utan föregående dom- stolsprövning; detta gäller alla transportkontroller på annan plats än enskild plats samt i de fall beskattningsmyndigheten fattar interimistis- ka beslut om transport- eller lokalkontroll. För såväl enskilda som får sin egendom kontrollerad som för de tjänstemän som skall tillämpa bestämmelserna torde det vara en fördel om gränsdragningen mellan omhändertagande å ena sidan och transport- och lokalkontroll å andra sidan i dessa fall tydligt framgår av lag. En bestämmelse om att ett omhändertagandebeslut alltid skall fattas efter en viss i lag angiven tidsrymd är enkel att tillämpa för myndigheterna; tjänstemännen behöver inte fundera på om undersökningen vid en transport- eller lokalkontroll dragit ut på tiden alltför länge, utan kan hämta ledning i en tydlig lagbestämmelse. Vi har funnit att en lämplig avgränsning är att beslut om omhändertagande skall fattas om transport- eller lokalkontroll inte avslutats inom den tid som angivits i domstols beslut eller inom sex timmar från det att kontrollen påbörjades (se 3 kap. 3 & l lagförslaget). Vid detta ställningstagande har vi bl.a. beaktat de tidsramar som förekom i Europadomstolens fall Funke m.fl. mot Frankrike'.

Även i de fall då beskattningsmyndigheten flyttar varor eller handlingar från kontrollstället bör beslut om omhändertagande fattas (se 3 kap. 3 & 2 lagförslaget). Kontrollstället är härvid den lokal eller den enskilda plats som angivits i beslutet om lokalkontroll eller transportkontroll på enskild plats. Någon möjlighet att fortsätta lokalkontrollen i beskattningsmyndighetens lokaler eller på annan plats bör, enligt vår uppfattning, inte finnas. På detta sätt uppnås också en

' Se avsnitt 5.3.1.3.

likhet med vad som gäller för polismyndighet vid husrannsakan]. Bestämmelsen är begränsad till lokalkontroller och transportkontroller på enskild plats; vid transportkontroller på annan plats än enskild plats torde en bestämmelse med detta innehåll vara tämligen svårtillärnpad. I många fall skulle det kunna vara svårt att fastställa både vad som utgör kontrollställe — man kan tänka sig att både den plats där transporten stoppades och den plats där kontrollen påbörjades skulle kunna anses vara kontrollställe och vad som utgör en förflyttning från kontrollstället. Tolkningsproblem skulle kunna uppstå i många fall; frågor av typen "innebär det att lastbilen förflyttats till en ny kontroll- plats, om beskattningsmyndigheten av trafikskäl flyttar en lastbil några hundra meter?” skulle behöva besvaras. Detta är inte en bra lösning. Enligt vår uppfattning bör bestämmelserna om omhändertagande vara enkla att tillämpa.

När det gäller transportkontroller av last eller transportmedel i samband med jämvägstransporter, färjetransporter och vissa flygtran- sporter tillkommer ytterligare aspekter. Konsekvenserna av ett kvarhållande kan bli mycket stora för transportföretag, som yrkesmäs- sigt befordrar passagerare. Även passagerare drabbas om ett kollektivt transportmedel kvarhålls efter ordinarie avgångstid för att punktskatte- kontroll skall kunna genomföras. För att understryka vikten av att även sådana intressen skall beaktas när beskattningsmyndigheten önskar kvarhålla ett transportmedel, som används för att yrkesmässigt befordra passagerare, har vi i vårt lagförslag intagit en bestämmelse om att kvarhållande av sådana transportmedel endast får göras med stöd av ett omhändertagandebeslut i de fall kontrollen innebär att en ordinarie avgångstid inte kan hållas (se 3 kap. 3 & 3 lagförslaget). Givetvis gäller den proportionalitetsbestämmelse som finns i 1 kap. 8 & lagförslaget även sådana beslut.

6.5.3.5 Samlastning och samförvaring

Det är inte ovanligt att varor samlastas i en lastbil, vilket kan leda till särskilda kontrollproblem? I en lastbil kan således en pall med sprit

] Se avsnitt 6.4. l .2 ovan.

2 Kontrollproblematiken är densarmna på tullområdet; för att exempelvis kontrollera om en låda, som påstås ha visst innehåll, döljer narkotika eller vapen måste tullen öppna lådan och gå igenom den (eller undersöka den med hjälp av röntgenkamera), vilket tar tid och kan medföra kostnader och imitation hos lådans ägare.

samlastas med helt andra varor. Ett omhändertagandebeslut kan som tidigare nämnts komma att omfatta såväl varor som transportmedel. Dessutom omfattar ett omhändertagande av varor även det som varorna förvaras i. En liknande situation kan uppstå vid lokalkontroll, om varor samförvaras i en lokal. Även här måste beskattningsmyndigheten ha möjlighet att gå igenom lådor och andra behållare där varor kan förvaras. Om punktskattepliktiga varor samlastas eller samlagras med andra varor kan det således finnas ett behov av att omhänderta även sådana varor.

Omhändertagandebestämmelsema gäller varor; någon begränsning till punktskattepliktiga varor finns inte. När beslut om omhändertagan- de fattas kommer i många fall sannolikt även samlastade eller samför- varade varor i vart fall inledningsvis — att omfattas av beslutet, om det inte redan vid en ytlig besiktning står klart att dessa inte kan dölja punktskattepliktiga varor. Det är dock viktigt att omhändertagandet av de andra varorna inte blir mer ingripande än nödvändigt. Den propor- tionalitetsprincip som framgår av 1 kap. 8 & lagförslaget skall självfallet tillmätas stor betydelse vid beslut om omhändertagande av samlastade eller samförvarade varor. När myndigheten kontrollerat innehållet i lådor eller liknande utrymmen avseende de samlastade eller samförvarade varorna och det är klarlagt att dessa inte har något samband med punktskattepliktigt gods bör omhändertagandet avseende de samlastade respektive samförvarade varorna genast hävas. Det är överhuvudtaget viktigt att understryka att ett omhändertagandebeslut inte får omfatta längre tid än vad som behövs för punktskattekontrol- len. Det förtjänar också att poängteras att ägaren till de varor som samlastats eller samförvarats med de punktskattepliktiga varorna bör ges en möjlighet att vända sig till länsrätten för att få grunden för omhändertagandebeslutet prövad].

6.5 .4 Skattebeslag och skatteförverkande

Genom förslagen om transport- och lokalkontroll samt omhänder- tagande fär beskattningsmyndigheten långtgående befogenheter att genomföra kontroller beträffande hanteringen av punktskattepliktiga varor. Det är viktigt att de nya kontrollbefogenhetema också leder till att staten får in de skatter som belöper på punktskattepliktigt gods. Problemen med ett omfattande skattefusk inom detta område är inte

1 Se vidare avsnitt 13.533.

enbart av statsfmansiell natur. En omfattande skatteflykt kan också leda till att obeskattade produkter översvämmar marknaden, något som är till stor nackdel inte minst för de seriösa näringsidkama. Vi föreslår därför att det skall bli möjligt att säkerställa de fiskala intressena genom ett administrativt förfarande som liknar förfarandet med beslag och förverkande i brottmål; för att markera skillnaden mellan det straffrättsliga förfarandet och det administrativa förfarandet har vi valt att benämna de nya instituten skattebeslag och skatteförverkande. Skattebeslag och skatteförverkande skall således kunna tillgripas för att säkra skatteindrivningen. Dessa institut kommer, enligt vår uppfattning, att vara mycket värdefulla komplirnent till de föreslagna bestämmelser- na om punktskattekontroll. Bestämmelserna om skattebeslag och skatteförverkande är inte kopplade till någon straffbestämmelse och tillämpningen av bestämmelsema skall också vara helt fristående från straffrättsliga bedömningar].

6.5.4.1 Förutsättningar för skattebeslag och skatteförverkande m.m.

Skattebeslag och skatteförverkande är tänkta att användas exempelvis i sådana fall då en lastbil som stoppas är lastad med punktskattepliktigt gods, men erforderlig dokumentation saknas eller visar sig vara felaktig vid kontroll och ingen ger sig till känna och gör anspråk på godset. I sådana fall torde man ofta kunna utgå från att lasten släppts för konsumtion och att skattskyldighet inträtt; eftersom detta upptäckts i Sverige skall ptmktskatten ofta betalas här enligt artikel 20.2 i cirkulationsdirektivet? När man idag upptäcker en last i den angivna situationen säger sig chauffören ofta vara ovetande och lasten blir stående hos tullmyndigheten utan att någon gör anspråk på den.

Om en punktskattepliktig vara har påträffats i en sådan situation att den kan omhändertas bör den också, enligt vår uppfattning, kunna bli föremål för skattebeslag. Således bör punktskattepliktiga varor m.m. som påträffats vid transportkontroll eller lokalkontroll kunna beslagtas om övriga förutsättningar för skattebeslag är uppfyllda. Något krav på att egendomen först skall omhändertas finns inte.

1 I avsnitt 6.5.5 finns en redogörelse för våra överväganden beträffande konkurrens mellan brottmål och våra förslag om omhändertagande, skatte- beslag och skatteförverkande. 2 Se avsnitt 2.2.1.

Förutsättningama för skattebeslag och skatteförverkande är till viss del lika. Beslut om skattebeslag och skatteförverkande kan fattas om det inte framgår att punktskatt beträffande varan är betalad i Sverige och att säkerhet beträffande varan ställts i laga ordning och kan infrias (se 3 kap. 6 & första stycket och 3 kap. 8 & första stycket). I 3 kap. 9 & finns vissa hinder mot skatteförverkande upptagna. I de två första punkterna i paragrafen finns absoluta hinder mot skatteförverkande. Skatteförverkande får enligt första punkten inte ske om punktskatt betalas i rätt tid; att skatteförverka egendom i dessa situationer skulle givetvis vara obilligt. Vidare får beslut om skatteförverkande inte fattas om det framgår att punktskatt beträffande varan inte skall erläggas i Sverige. Detta framgår av andra punkten. I de två sista punkterna finns temporära hinder mot skatteförverkande; skatteförverkande får således inte ske sålänge de omständigheter som anges i någon av punkterna föreligger. Enligt tredje punkten får beslut om skatteförverkande inte fattas sålänge punktskatt beträffande varan inte förfallit till betalning. Skatteförverkande får inte heller, enligt fjärde punkten, göras under den tid för vilken anstånd att betala punktskatt medgivits.

Även beträffande skattebeslag finns två absoluta hinder. Således får inte heller ett skattebeslagsbeslut fattas om det framgår att punktskatt beträffande varan inte skall betalas i Sverige eller om punktskatt beträffande varan erläggs i rätt tid (se 3 kap. 6 & andra stycket lagförslaget). Några temporära hinder mot skattebeslag finns däremot inte. Beslut om skattebeslag får, enligt våra förslag, således fattas även om fastställd punktskatt inte förfallit till betalning eller under den tid för vilken anstånd att betala skatt medgivits. Anledningen till detta är att skatteindrivningen skall kunna säkras även om skyldigheten att erlägga skatt ännu inte inträtt, exempelvis om man vid en transportkon- troll påträffar punktskattepliktiga varor under sådana omständigheter att det finns skäl att anta att punktskatt inte kommer att betalas. Eftersom skattebeslag till skillnad från skatteförverkande inte innebär ett slutgiltigt frånhändande av äganderätt till egendom utan endast ett ingrepp i nyttjanderätten anser vi det motiverat att samhällets möjlighe- ter att säkra skatteindrivningen stärks på detta sätt, även om det kan innebära vissa nackdelar för berörda enskilda. Det bör i detta samman- hang också framhållas att om beslut om skattebeslag har fattats innan skyldighet att betala punktskatt inträtt och skatten sedermera betalas i rätt tid skall skattebeslagsbeslutet självklart genast hävas. Möjligheten att besluta om skattebeslag innan punktskatten förfallit till betalning bör givetvis tillämpas med stor försiktighet. Det är viktigt att under- stryka att beslut om skattebeslag i nämnda fall endast bör fattas om det kan antas att andra inte lika långtgående åtgärder är meningslösa

(jämför med proportionalitetsbestämmelseni 1 kap. 8 & lagförslaget). I de fall beskattningsmyndigheten känner till den skattskyldiges identitet torde i normalfallet beslut om skattebeslag innan punktskatten förfallit till betalning vara en alltför långtgående och oproportionerlig åtgärd. Det torde i denna situation krävas att skattemyndigheten också har grundad anledning att anta att punktskatten inte kommer att erläggas, exempelvis för att ledsagardokument saknas. I de fall där den skattskyldiges identitet är okänd torde å andra sidan det i många fall föreligga tillräcklig grund för att fatta ett skattebeslagsbeslut.

Även om det föreligger vissa olikheter beträffande förutsättningama för skattebeslag och skatteförverkande finns det också stora likheter mellan instituten. Som tidigare nämnts är den grundläggande skillnaden mellan de båda instituten att skattebeslag endast innebär en inskränkning av nyttjanderätten medan ett lagakraftvunnet beslut om skatteförverkande slutgiltigt frånhänder ägaren äganderätten till egendomen. En konsekvens av detta är bl.a. att särskilda rättssäkerhetsgarantier uppställts vid skatte- förverkande, t.ex. bestämmelserna om god tro i 3 kap. 9 och 10 åå och bestämmelserna om kallelse på okända ägare i Post och Inrikes tidningar (12 kap. 2 & lagförslagen]. Att skattebeslag endast är en inskränkning i nyttjanderätten till egendom innebär att det finns vissa möjligheter för ägaren till egendom som är föremål för skattebeslag att överlåta egendomen (3 kap. 12 & lagförslaget)? Det föreligger också en skillnad mellan de båda instituten när det gäller de ekonomiska värden för vilka skattebeslag respektive skatteförverkande kan ske (se 3 kap. 6 & tredje stycket och 8 & andra stycket lagförslaget)?

Punktskattepliktiga varor, transportmedel, containrar, tankar och transporthjälpmedel som använts vid transporten bör enligt vår uppfattning kunna skatteförverkas. Det är dock rimligt att de punkt- skattepliktiga varorna skatteförverkas i första hand; först om värdet på dessa är så lågt att de inte täcker skatteskulden kan således även transportmedel, containrar, tankar och transporthjälpmedel förverkas. Detta framgår av 3 kap. 8 & andra stycket lagförslaget.

] Se vidare avsnitten 6.5.4.7 och 13.542. 2 Se vidare avsnitt 12106. 3 Se vidare avsnitt 6.5.4.4 (skatteförverkande) och 65.45 (skattebeslag).

6.5.4.2 Förhållandet mellan skatteförverkande och betalningssäkring

Som framgår av avsnitt 6.4.12 är betalningssäkring ett institut som används för att säkerställa betalning av skatter, tullar och avgifter. En av förutsättningama för betalningssäkring är att det föreligger påtaglig risk att gäldenären inte kommer att betala fordringen; är det frågan om fordringar som inte är fastställda krävs dessutom att det finns sannolika skäl att fordringen kommer att fastställas. Betalningssäkring riktas alltid mot en känd gäldenär (skattskyldig).

Enligt vårt förslag kan skatteförverkande göras beträffande punktskattepliktiga varor m.m. För att undvika kollision mellan betalningsäkringsinstitutet och skatteförverkandeinstitutet skulle man kunna föreskriva att den skattskyldige måste vara okänd för att skatteförverkande skall få göras. Detta skulle dock öppna fältet för skatteflykt i de fall då Skattskyldigheten inträder exempelvis vid gränspassering. Det skulle vara alltför enkelt att konstruera upplägg där ett bolag med säte i ett "Skatteparadis” äger lasten i det ögonblick Skattskyldigheten inträder men därefter direkt överlåter den till annan person. I ett sådant fall skulle man inte komma åt de punktskatteplikti- ga varorna vare sig med betalningssäkring eller skatteförverkande, om det för skatteförverkande krävdes att den skattskyldige var okänd.

En alternativ metod att komma till rätta med detta skulle vara att konstruera någon form av skatteflyktsklausul, som skulle ge möjlighet att tillämpa ett genomsynsresonemang för de olika typer av skatteflykt som kan tänkas förekomma. Detta vore dock, enligt vår mening, inte någon bra lösning; en skatteflyktsklausul skulle vara mycket svårkon- struerad och om den skall täcka många olika fall av skatteflykt måste den dessutom få en generell utformning. Vi har istället valt att inte föreslå att den skattskyldige måste vara okänd för att ett skatteförver- kande skall få göras. Härigenom löses ytterligare ett problem som annars skulle kunna uppstå vid lokalkontroller. Rekvisiten för skatte- förverkande överensstämmer till viss del med vad som gäller för lokalkontrollsinstitutet (se 2 kap. 9 & lagförslaget). Det är också naturligt att det finns en koppling mellan skatteförverkande och lokalkontroller; en jämförelse kan härvid göras med regleringen i RB där husrannsakan får (företas för eftersökande av föremål som är underkastat beslag i brottmål'. Om en förutsättning för skatteförver- kande och lokalkontroll vore att den skattskyldige var okänd skulle

] Se avsnitt 5.5.1.

problem kunna uppstå under verkställigheten av en lokalkontroll. Vad händer om beskattningsmyndigheten under en lokalkontroll helt plötsligt kan klarlägga eller i vart fall ana sig till vem den skattskyldige är? Måste myndigheten då övergå till att tillämpa tvångsåtgärdslagen? Problemen är inte alldeles enkla att lösa. Gränsdragrringsfrågoma skulle sannolikt vara mycket besvärliga för de tjänstemän som är ansvariga för att verkställa beslutet om lokalkontroll.

Vi har således valt att inte föreslå att den skattskyldige måste vara okänd för att ett skatteförverkande skall kunna beslutas. Nackdelen med detta är givetvis att man — när det gäller vissa punktskattepliktiga varor — får parallella system för betalningssäkring och skatteför- verkande, som delvis kommer att vara överlappande. Vid en jämförelse mellan de olika alternativen har vi dock funnit att den av oss valda konstruktionen är att föredra trots denna nackdel.

6.5.4.3 Vad skall gälla beträffande den som innehar särskild rätt till egendom?

En särskild fråga är vad som skall gälla när någon innehar särskild rätt till egendom, t.ex. i de fall då egendomen förvärvats med äganderätts- förbehåll. En möjlig lösning vore atti lagtexten föreskriva vem som skall anses vara ägare i olika tänkbara fall; en sådan lösning har exempelvis valts i LSE beträffande sanktioner vid otillåten användning av märkta mineraloljeprodukter'. Det kan emellertid ifrågasättas om det beträffande skatteförverkande går att föreskriva att den som har viss rätt till egendom, såsom återtaganderätt, inte skall anses vara ägare till egendomen med den följden att en sådan ägare inte skulle kunna vara part i ett mål om skatteförverkande. Hans möjligheter att få grunderna för sin rättighetsförlust prövade skulle då vara ytterst begränsade. Europadomstolen har, som tidigare nämnts, i fallet Gasus mot Nederländerna funnit att en rätt till egendom genom äganderättsförbe- håll omfattas av begreppet egendom i artikel 1 till första tilläggsproto- kollet; ett intrång i en sådan rättighet kan således utgöra en kränkning av artikeln? Vi har med beaktande av detta avgörande valt att inte ge någon definition av vem som skall anses vara ägare till egendom.

Vi har istället för att definiera vem som skall anses vara ägare till egendom i lagförslaget valt att föreslå vissa särbestämmelser om den

1 Se avsnitt 6.4.8 ovan. 2 I avsnitt 6.3.5 finns en redogörelse för rättsfallet.

som har särskild rätt till egendom som är föremål för åtgärd enligt lagförslaget. Exempelvis sägs i 3 kap. 8 & tredje stycket lagförslaget att särskild rätt till egendom som förklarats skatteförverkad består, om inte annat särskilt förordnas'. Vidare gäller godtroskyddet enligt 3 kap. 10 och ll && lagförslaget även den som har särskild rätt till egendom. Vid försäljning av skatteförverkad egendom skall förbehåll göras för sådan av beskattningsmyndigheten känd särskild rättighet som består trots att egendomen skatteförverkats (se 3 kap. 16 5 första stycket lagför- slaget).

6.5.4.4 Vilket värde bör ett beslut om skatteförverkande kunna omfatta?

Skatteförverkandet bör högst kunna avse den punktskatt som beräknas belöpa på varorna med ett tillägg på fyrtio procent motsvarande transporttillägget2 samt de kostnader för förfarandet som staten haft (se 3 kap. 7 & första stycket lagförslaget). Att skatteförverka större belopp än detta är vore oskäligt eftersom det här inte rör sig om en rättsverkan på grund av brott utan om skattebetalande.

Det är, enligt vår bedömning, viktigt att skatteförverkandet även kan omfatta ett tillägg på fyrtio procent (motsvarande transporttillägg) som kan tas ut även om den skattskyldige är okänd. I annat fall kommer en känd skattskyldig i ett betydligt sämre läge än en okänd; en okänd skattskyldig skulle utan detta tillägg i Skatteförverkandevärdet enbart riskera att få betala den skatt han ändå varit skyldig att betala samt de kostnader han förorsakat samhället. Vi har däremot inte föreslagit att skatteförverkande skall kunna användas för att säkra betalningen av beslutade transporttillägg; en sådan konstruktion skulle leda till att ett skatteförverkande i vissa situationer skulle kunna avse både transport- tillägg och ett tillägg på fyrtio procent av skatteskulden, vilket vore obilligt. Om egendom som skatteförverkats täcker skatteskulden med ett tillägg på fyrtio procent samt kostnaderna för förfarandet bör det dock finnas anledning att medge befrielse från transporttillägget, om fråga om detta uppkommer i ett senare skede (se 6 kap. 3 & lagförsla- get). Om å andra sidan transporttillägg redan betalats avseende det aktuella ärendet när frågan om skatteförverkande skall avgöras finns

] En liknande bestämmelse finns i 36 kap. 5 & tredje och fjärde styckena BrB. 2 Våra förslag beträffande transporttillägg finns i kapitel 10.

istället grund för att jämka beslutet om skatteförverkande med stöd av 3 kap. 7 & andra stycket lagförslaget.

Skatteförverkande bör även kunna ske av varor med ett ringa värde eller varor som inte kan säljas av staten. Det kan exempelvis tänkas att ett parti cigarretter håller en så låg kvalitet att det är omöjligt att sälja dem på marknaden; detta skall dock inte vara ett hinder för skatteför- verkande. Begränsningen i 3 kap. 7 & första stycket lagförslaget av vad ett skatteförverkande av egendom högst skall få omfatta är endast tänkt att ange en högsta gräns för vad som kan skatteförverkas.

Egendom som är föremål för skattebeslag skall, när skatte- förverkandefrågan prövas, åsättas det värde den kan förväntas inbringa vid statens försäljning; ofta torde detta värde överensstämma med det marknadsvärde egendomen har. I vissa fall kommer sannolikt, som ovan antytts, skattebeslagtaget gods att vara av så dålig kvalitet att staten inte kan ta på sig ansvaret att sälja varorna; i sådant fall får värdet på egendomen bestämmas till 0 kr. Detta lär bli särskilt vanligt när det gäller alkoholvaror.

Ett beslut om skatteförverkande skall, som tidigare nämnts, kunna jämkas om beslutet framstår som obilligt med hänsyn till ägarens situation och övriga omständigheter (se 3 kap. 7 & andra stycket). Järnkningsmöjligheten bör enligt vår uppfattning inte tillämpas alltför restriktivt särskilt när det gäller transportmedel och andra hjälpmedel — och såväl omständigheterna i fallet som ägarens ekonomiska situation bör kunna beaktas vid bedömningen av om ett skatteförverkande är obilligt eller inte. Härvid är det viktigt att det i besluten om skatteför- verkande f'mns en rimlig proportion mellan statens intresse att säkra skatteindrivningen och ägarens situation samt beteende i det aktuella fallet; självklart måste proportionalitetsbestämmelsen i 1 kap. 8 lag- förslaget alltid beaktas. Det bör också framhållas att en godtroende ägare skyddas av bestämmelserna i 3 kap. 10 och ll && lagförslaget.

6.5.4.5 Vilket värde bör ett beslut om skattebeslag kunna omfatta?

Även om ett skatteförverkande endast får avse den skatteskuld som belöper på varorna med ett tillägg på fyrtio procent samt kostnaderna för förfarandet bör ett skattebeslagsbeslut kunna omfatta egendom som har ett värde överstigande detta belopp (se 3 kap. 6 & tredje stycket i lagförslaget). En annan ordning skulle nämligen få den konsekvensen att skattebeslag överhuvudtaget inte skulle kunna ske om exempelvis

varornas eller transportmedlets värde översteg skatteskulden m.m.'. Man bör dock eftersträva att inte skattebeslagta mer egendom än vad som är nödvändigt för att säkra skatteindrivningen. Även i detta fall skall proportionalitetsbestämmelsen i 1 kap. 8 & lagförslaget vara vägledande.

6.5.4.6 Möjligheten att erlägga lösen

Enligt vår uppfattning bör ägare till egendom som kan komma att skatteförverkas kunna välja om han vill betala lösen för egendomen i stället för att den skatteförverkas; särskilt om det finns ett betydande övervärde i egendom kan detta vara ett intressant alternativ. Det kan också finnas andra skäl att ägare av exempelvis en lastbil eller en container skulle föredra att betala lösen. Vi har därför lämnat ett förslag till en lösenbestämmelse.

Vid prövning av skatteförverkande kan länsrätten, på yrkande av ägare till egendom som är föremål för skattebeslag, förordna att lösen får erläggas istället för att egendomen förverkas (se 3 kap. 15 & lagförslaget). Detta kan sägas vara en form av värdeförverkande? Vid fastställandet av lösesumman skall bestämmelserna i 3 kap. 7 & lagförslaget beaktas, vilket innebär att även de jämkningsregler som finns i paragrafens andra stycket är tillämpliga. Lösen skall betalas senast en månad efter det att beslutet om lösen vunnit laga kraft. Om betalning inte erläggs i rätt tid skall egendomen istället anses skatteför- verkad (se 3 kap. 15 å andra stycket lagförslaget).

6.5.4.7 Skydd för godtroende ägare till egendom som kan bli föremål för skatteförverkande

Genom att föreskriva att både varor och transportmedel m.m. kan skatteförverkas ökar man möjligheten att driva in skattefordringen. Dessutom borde den preventiva effekten mot skatteundandraganden öka. En sådan möjlighet kommer nämligen sannolikt också att innebära

] Jämför härvid Air Canada mot Storbritannien där lösesumman var väsentligt mycket mindre än värdet på flygplanet (ovan avsnitt 6.3.4). 2 Vad som utgör ett sakförverkande respektive ett värdeförverkande beskrivs i avsnitt 6.1 . En jämförelse kan också göras med regleringen i RB (för- verkande med stöd av 27 kap. RB och kvarstad med stöd av 26 kap. RB) — se avsnitt 6.4.1.1 ovan.

ett kraftigt incitament för åkare och andra som hyr ut egendom att försäkra sig om att egendomen inte används för oseriösa ändamål. Givetvis måste dock en fordonsägare, som är helt ovetande om att fordon transporterar obeskattade varor och som agerat på ett klander- fritt sätt, kunna få tillbaka sitt fordon. Det är självklart att en åkeriägare inte skall kunna drabbas av ett skatteförverkande om någon av hans anställda agerat utan hans vetskap på ett oseriöst sätt]. Inte heller skall exempelvis en bensinstationsägare som hyrt ut en mindre lastbil kunna drabbas av att hans lastbil förverkas, om denna skulle påträffas med obeskattade cigarretter; i ett sådant fall behövs det konkreta omständig- heter, t.ex. att bilen specialkonstruerats för denna form av skattefusk, som visar att ägaren inte var ovetande om vad bilen skulle användas till, för att ett beslut om förverkande skall kunna fattas. Det kan i detta sammanhang nämnas att vissa bensinstationer i gränsområdet Sverige- Finland idag hyr ut specialbyggda släpvagnar att användas för transport av finska mineraloljeprodukter. Ägaren till ett sådant specialkonstruerat fordon torde inte kunna åberopa att han varit i god tro.

Skyddet för godtroende ägare återfinns i 3 kap. 10 och ll && lagförslaget. I 10 & anges att punktskattepliktiga varor inte får skatteförverkas om varornas ägare på gnmd av förhållandena vid förvärvet samt omständigheterna i övrigt inte insett att varorna skall beskattas i Sverige. I 11 & finns skyddet för godtroende ägare till transportmedel, container, tank och transporthjälpmedel inskrivet. l paragrafen föreskrivs att förverkande får ske enbart om ägaren på grund av omständigheterna borde ha insett att transporten avsåg punktskattepliktiga varor och att varorna skall beskattas i Sverige. Skatteförverkande får således endast ske om ägaren varit i ond tro.

Bestämmelserna om god tro skiljer sig åt framförallt beträffande bevisbördans placering. I en process har ägaren till varor som är föremål för skattebeslag initialt bevisbördan för att han varit i god tro (se 3 kap. 10 & lagförslaget). Beträffande transportmedel m.m. är för- hållandet det omvända. Här har beskattningsmyndigheten initialt bevis- bördan beträffande ond tro hos egendomens ägare (se 3 kap. ll & lagförslaget). Vi har noga övervägt om bestämmelserna beträffande godtroskydd bör utformas på detta sätt eller om en lämpligare lösning hade varit att bevisbördan i båda fallen initialt skulle åvila ägaren. Den

] Jämför Air Canada mot Storbritannien. Anställda i flygbolaget begick narkotikabrott. Air Canada hade fått påpekanden från myndigheten om brister i sin kontroll och i sina rutiner men inte gjort något. Air Canada ansågs således inte vara en "oskyldig ägare”, en som handlat i god tro (se ovan avsnitt 6.3.4).

valda lösningen kan ses som en markering av att vi bedömt att skyddet för godtroende ägare bör vara starkare för ägare till transportmedel m.m. än för ägare av punktskattepliktiga varor. Några större skillnader i tillämpningen av de båda paragraferna är dock inte avsedd; bevis- bördans placering anger endast vem som i inledningsskedet har ansvaret för att viss utredning görs. Beträffande bedömningar enligt 3 kap. 10 & räcker det att ägaren till varorna gör sannolikt att han varit i god tro — något krav på att han skall styrka detta har inte uppställts. Om ägaren visar att det föreligger konkreta omständigheter som tyder på att han varit i god tro vid tillfället åligger det således beskattnings- myndigheten att motbevisa hans påståenden. Detsamma gäller beskattningsmyndighetens bevisbörda enligt 3 kap. 11 &; om myndig- heten kan peka på omständigheter som gör det sannolikt att ägaren varit i ond tro får egendomen förverkas om ägaren inte kan åberopa omständigheter eller bevis till sin fördel som förtär bevisvärdet av det som beskattningsmyndigheten åberopat. Nedan ges ytterligare några exempel på omständigheter som kan tala för eller emot god tro hos ägaren.

Det ligger i sakens natur att ägaren till varor eller transportmedel oftast inte kan hävda att han var ovetande om vad som försiggått exempelvis om ledsagardokument saknas eller är uppenbart felaktigt; vad gäller ägaren av transportmedlet krävs givetvis också i sådana fall att denne var medveten om eller borde känt till att transporten avsåg punktskattepliktiga varor. Vidare kan andra tecken som betalning på osedvanligt sätt, märkliga transportmtter' etc. vara ägnade att väcka misstanke hos ägaren, som vid förekomsten av sådana omständigheter kan få svårare att påvisa att han är i god tro. 1 de fall föraren är anställd av ägaren kan även sådana omständigheter som att föraren saknar visum till det land där varorna enligt handlingarna skall avlämnas, att föraren inte har tillräckligt med bensinpengar för att nå sin destination och att föraren inte har bokat färjebiljetter tyda på att ägaren inte är i god tro. Även förhållandet att samma ägare en eller flera gånger tidigare varit inblandad i transporter som genomförts på ett tvivelaktigt sätt bör tas med i bedömningen. Slutligen kan beskaffenheten av den information om reglerna på området från Skatteförvaltningen eller annan myndighet, som ägaren erhållit eller eljest tagit del av, vara av intresse; i detta avseende är det särskilt intressant om ägaren tidigare

] Det är inte ovanligt i sådana här sammanhang att varor som enligt handling- arna skall till ett land körs kors och tvärs över Europa och att den körsträcka som körs blir väsentligt längre än vad som hade behövts.

fått påpekanden från någon myndighet i det aktuella hänseendet'. Om lagstiftning genomförs på området bör Skatteförvaltningen därför infomrera företag i kommunikationsbranschen om de nya lagreglema samt om myndighetens rättsliga möjligheter till skattebeslag och skatteförverkande. Det är också lämpligt att beskattningsmyndigheten så långt det är möjligt lämnar information till företag inom tran- sportsektorn om hur de kan skydda sig mot oseriösa aktörer.

6.5.4.8 Försäljning m.m.

Bestämmelser om försäljning av egendom och fördelning m.m. av försäljningsintäkter återfinns i 3 kap. 16 och 17 && lagförslaget. I 16 & första stycket stadgas att egendomen, efter att ett beslut om skatteför- verkande vunnit laga kraft, skall säljas genom beskattningsmyndighe- tens försorg. Härvid skall, som tidigare nämnts, förbehåll göras för av beskattningsmyndigheten vid försäljningstillfället känd särskild rättighet. I andra stycket stadgas att försäljningsintäktema skall användas för att betala det värde för vilket skatteförverkande gjorts och tillfalla staten. Vidare finns bestämmelser om avräkning av försälj- ningsintäkter. Om försäljningsintäktema inte täcker hela det värde som angivits i beslutet om skatteförverkande skall den punktskatt som beräknas belöpa på varorna och de kostnader för förfarandet som staten haft avräknas före det tillägg på fyrtio procent som anges i 3 kap. 7 & första stycket 2. Att denna lösning har valts sammanhänger med bl.a. det faktum att vi anser att betalning genom skatteförverkande av nämnda tillägg medför att det torde föreligga grund för att medge befrielse från skattetillägg, om den frågan aktualiseras i ett senare skede. Avräknade intäkter tillfaller staten.

Om gods som är föremål för skattebeslag är av så dålig kvalitet att staten inte kan ta på sig ansvaret att sälja varorna får de istället förstöras (se 3 kap. 16 å andra stycket).

I 3 kap. 17 & återfinns bestämmelser om hur eventuella överskjutan- de intäkter vid försäljningen skall fördelas; det kan nämligen tänkas att man vid försäljningen erhåller större intäkter än som behövs för att täcka det värde för vilket skatteförverkande får göras. Overskjutande intäkter från försäljningen skall enligt huvudregeln i första stycket återbetalas till egendomens ägare, om denne vid tidpunkten för försäljningen är känd för beskattnings-myndigheten (se 3 kap. 17 &

1 Se Air Canada mot Storbritannien (avsnitt 6.3.4).

första stycket). Om transportmedel m.m. förverkas skall dock överskju- tande intäkter i första hand utges till ägare av sådan egendom. Om det kvarstår överskjutande intäkter efter att ägare till skatteförverkad egendom fått ersättning skall den som erlagt ersättning för kostnader för förfarandet erhålla återbetalning (se 3 kap. 175 andra stycket).

Overskjutande intäkter som inte kan utges eller återbetalas inom ett år från försäljningstillfället tillfaller staten (se 3 kap. 17 & tredje stycket lagförslaget).

Om egendom som är föremål för skattebeslag utsätts för försämring eller annan nedgång i värde bör den kunna säljas genast. Detsamma gäller om kostnaderna för förvaringen uppgår till betydande belopp i förhållande till egendomens värde; enligt reglerna om kostnadsansvar enligt 8 kap. 2 & lagförslaget åvilar kostnadsansvaret i sådana fall egendomens ägare]. Det är, enligt vår uppfattning, orimligt att i de nämnda fallen avvakta med försäljningen tills det slutliga avgörandet av skatteförverkandefrågan föreligger. Ägare till egendom som är utsatt för försämring eller värdenedgång bör också ha ett inflytande över förfarandet. Vi föreslår därför att egendom som är utsatt för försämring eller värdenedgång alltid skall säljas om ägaren till egendomen begär det. Någon domstolsprövning behövs inte i dessa fall. 1 andra fall måste beskattningsmyndigheten, enligt vårt förslag, ansöka om tillstånd hos länsrätten för att få vidta åtgärden? [ de fall då kostnaderna för förvaring uppgår till eller kan beräknas uppgå till betydande belopp får såväl ägaren som beskattningsmyndigheten ansöka i länsrätt om förtida försäljning (se 3 kap. 14 & andra stycket lagförslaget)? Försäljnings- intäktema vid förtida försäljning skall träda istället för skattebeslag- tagen egendom. Således kan, när sedermera prövning av skatteförver- kandet görs, försäljningsintäktema tas i anspråk på samma sätt som egendom som är föremål för skattebeslag, om förutsättningar för skatteförverkande föreligger.

6.5.5. Konkurrens med bestämmelser om förverkande i samband med brott

Behovet att skatteförverka egendom gör sig gällande i de fall då det finns anledning att anta att punktskatt inte kommer att betalas. I vissa

] Beträffande våra överväganden om kostnadsansvar, se avsnitt 12.10.16. 2 Se vidare avsnitt 13.535. 3 Se vidare avsnitt l3.5.3.5.

av dessa fall kommer sannolikt också misstanke om brott att uppstå]. För att konkurrens inte skall uppstå mellan beslag som har samband med brottsutredning å ena sidan och omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande å andra sidan har vi låtit bestämmelserna om beslag i samband med brottsutredningar i de flesta fall ha företräde framför bestämmelserna om omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande. Ett skäl till detta är att förverkande på grund av brott bl.a. kan ha till syfte att vinning från brott eller att egendom vars användande i sig utgör brott förverkas? medan våra förslag enbart syftar till att säkra skatteindrivningen. I de fall någon begår en straffbar gärning, som kan leda till att ett förverkande enligt de straffrättsliga bestämmelserna aktualiseras, bör enligt vår uppfattning de straffrättsli- ga bestämmelserna ha företräde.

13 kap. 12 & lagförslaget finns konkurrensreglema intagna. Beslut om skatteförverkande, skattebeslag eller omhändertagande av annat än handling får inte fattas om egendomen är beslagtagen i samband med brottsutredning eller brottmål. Om beslut om beslag i samband med brottsutredning eller brottmål meddelas beträffande egendom som är föremål för skattebeslag skall beslutet om skattebeslag hävas. Detsamma gäller beslut om omhändertagande av annat än handling. Den föreslagna bestämmelsen innebär dock inte något hinder mot att använda omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande efter att ett beslag i brottmål har hävts.

Det kan här tilläggas att förverkande i brottmål inte kan beslutas med anledning av skattebrott. Däremot kan punktskattepliktiga varor beslagtas av utredningsskäl i en brottsutredning rörande skattebrott. Vidare kan beslag av annan egendom som varit föremål för brott komma i fråga. Konkurrens mellan förverkande i brottmål och skatteförverkande kan vad avser alkoholvaror uppstå framförallt i de fall då misstanke om brott enligt VSL eller alkohollagen föreligger och vad avser tobaksvaror i de fall då förverkande kan ske med stöd av LTS samt vad avser mineraloljeprodukter om förverkande kan ske med stöd av LSE?

] Om Ekobrottsberedningens förslag om skattekriminal genomförs kommer vissa brottsutredningar kunna genomföras av Skatteförvaltningen (se avsnitt 6.4. 13). Våra förslag rör dock som tidigare nämnts endast det fiskala området. Det är således inte meningen att våra förslag om punktskattekontroll skall tillämpas vid skattebrottsutredningar m.m. ? Se avsnitt 6.4.2 ovan.

3Angående dessa lagar, se avsnitten 6.4.3 (VSL), 6.4.5 (alkohollagen), 6.4.8 (LSE) och 6.4.9 (LTS).

7 Särskilda kontrollbefogen- heter

Förslag: Beskattningsmyndigheten ges befogenhet att skugga person, ställa frågor och hålla uppsikt över det som är eller kan

antas vara yrkesmässig transport samt lokal eller annan plats där det kan antas att punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras.

7.1. Inledning

Befogenheter att stoppa och undersöka transporter samt att under- söka lokaler är viktiga hömstenar i ett punktskattekontrollsystem. För att dessa befogenheter skall kunna användas på ett ändamålsen- ligt och effektivt sätt krävs dock ytterligare ett element.

Eftersom kontrollerna i stor utsträckning gäller varor som är under transport är det viktigt att beskattningsmyndigheten verkligen kan följa varornas förflyttningar. Detta torde inte vara möjligt om myndigheten inte har en befogenhet att bedriva viss yttre spaning.

Beskattningsmyndighetens arbete skulle naturligtvis också underlättas väsentligt om det fanns en bättre möjlighet att göra riskanalyser med hjälp av dataregister. Detta kontrollsystem måste anpassas till de nya krav som punktskattekontrollen ställer på myndigheten. Frågan om beskattningsmyndighetens möjlighet att insamla, lagra och använda information kommer att behandlas i nästa kapitel.

Det finns i dag inte några bestämmelser som ger en skattemyndig- het rätt att vidta Spaningsliknande åtgärder för skattekontroll. Vid utformningen av en spaningsbefogenhet får jämförelse i stället göras med de spaningsbefogenheter som polis- och framför allt tullmyndig- hetema har. Vidare bör Ekobrottsberedningens förslag beträffande skattekriminalen beaktas. Nedan följer därför, efter att RF:s och Europakonventionens bestänrrnelser på området behandlats, en kortfattad redogörelse för polis- och tullmyndighetemas spaningsbe- fogenheter samt Ekobrottsberedningens förslag i denna del.

7.2. Regeringsformen

Såsom nämnts tidigare är varje medborgare1 enligt 2 kap. 6 & RF skyddad mot bl.a. husrannsakan och liknande intrång. Lagrummet ger också skydd mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefon- samtal eller annat förtroligt meddelande. Också detta skydd hör till de rättigheter som får begränsas enligt 2 kap. 12 & RF? I övrigt finns det inte några bestämmelser i 2 kap. RF som kan anses avse det allmännas spaningsbefogenheter?

7.3. Europakonventionen

Artikel 8 i Europakonventionen fastslår att envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Såsom framgår av redovisningen i avsnitt 5.3 kan dock skyddet enligt artikel 8 inskränkas?

Det torde kunna förekomma att spaningsåtgärder inkräktar på rätten till skydd enligt artikel 8. Av de domar Europadomstolen meddelat beträffande denna artikel kan dock endast ett fåtal anses avse spaningsåtgärder. De prövade åtgärderna är av en mycket långtgående karaktär såsom telefonavlyssning eller inskränkningar av postsekretess. Några av fallen kan dock även om sådana spaningsbefogenheter knappast kan komma i fråga för punktskatte— kontrollen vara av intresse främst med hänseende på de mer allmänna uttalanden Europadomstolen gör beträffande hemlig övervakning.5

] Skyddet enligt 2 kap. 6 5 RF gäller enligt 2 kap. 22 å andra stycket 3 RF även utlänningar om annat inte följer av särskilda föreskrifter i lag. 2 Se avsnitt 4.1 beträffande förutsättningama för att begränsning skall få ske. 3 Bortsett från 2 kap. 3 & RF som avser anteckningar i dataregister, se vidare avsnitt 8.2. 4 Se detta avsnitt beträffande förutsättningama för inskränkning. 5 Vi har valt att här redovisa de båda domar som enligt vår mening är av störst intresse. Frågor om telefonavlyssning har också prövats i fallen Malone mot Storbritannien samt Kruslin och Huvi g mot Frankrike.

7.3.1. Klass m.fl. mot Förbundsrepubliken Tyskland

Oberstaatsanwalt Gerhard Klass, domaren Jurgen Nussbruch samt advokaterna Peter Lubberger, Hans-Jurgen Pohl och Dieter Selb (klagandena) anförde att 10 å andra stycket i den tyska grundlagen (Grundgesetz) samt (fritt översatt) lagen om inskränkningar i brev—, post- och telesekretessenl stred mot Europakonventionen. De ifrågasatte inte statens rätt att ha tillgång till de övervakningsmetoder som återfanns i lagstiftningen. Det de vände sig mot var att lagstift- ningen tillät att dessa metoder användes utan att det fanns ett åliggande för myndigheterna att i varje enskilt fall underrätta berörda personer i efterhand, samt vidare att lagstiftningen inte erbjöd någon möjlighet att få beslut om och verkställande av åtgärderna prövade av domstol? Klagandena åberopade inte en vetskap om att de utsatts för övervakningsåtgärdema, men väl den omständigheten att lagstiftningens utformning innebar att de mycket väl kunde ha utsatts för åtgärderna utan att veta om det.

Den tyska staten yrkade i första hand att talan skulle avvisas och i andra hand att talan skulle lämnas utan bifall. Staten anförde att klagandena aldrig utsatts för de aktuella övervakningsåtgärdema och därför inte var *offer” i den mening som avses i artikel 25.1 i Europakonventionen3 samt vidare att artikel 8.2 inte innebär ett krav på att hemlig övervakning underkastas juridisk kontroll. Staten anförde vidare att det system för granskning som införts med stöd av 10 å andra stycket i grundlagen tog tillvara individens rättigheter på ett effektivt sätt. Staten anförde också att kränkningen, om sådan

1 Geselz zur Beschränkung des Brief-, Posl- und Fe;'nniehldegelieinmisses. 2 10 å i den tyska grundlagen (Grundgesetz) lydde i fri översättning:” ]. Sekretessen betråjfande korrespondens, post och telekommunikationer skall vara okränkbar. 2. Inskränkningar får beslutas endast med stöd av lag. I den mån syftet med sådana inskränkningar är att skydda den fria demokra- tiska konstitutionella ordningen eller Federationens eller ett Lands existens eller säkerhet, får lagen föreskriva att den person som berörs inte skall underrättas om inskränkningen och att domstolsprövningen skall ersättas av prövning av organ eller hjälporgan som utsetts av folkets valda representanter. , 3 Artikel 25 ä 1 lyder i relevant del: *Kommissionen må mottaga till Europarådets genera/sekreterare riktade framställningar från enskilda personer, icke—statliga organisationer eller grupper av enskilda, som påstå sig hava genom någon av de höga fördragsslutande parterna utsatts för kränkning av någon av de i denna konvention angivna rättigheterna... ,

ansågs föreligga, var nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott samt skyddandet av andras fri- och rättigheter.

Europadomstolen prövade först frågan huruvida klagandena kunde anses vara offer för en kränkning. Domstolen konstaterade härvid inledningsvis att en enskild person under vissa omständighe- ter kunde anses ha varit offer för en kränkning orsakad av själva befintligheten av hemliga åtgärder eller lagstiftning som tillåter sådana åtgärder (och således utan att göra gällande att åtgärderna de facto vidtagits mot honom); om en stat använder hemlig övervak— ning, vars existens förblir okänd för de personer som kontrolleras och som därför är omöjlig att invända emot, kan artikel 8 i stor utsträckning bli reducerad till en nullitet. Huruvida en kränkning verkligen skett fick avgöras från fall till fall, med beaktande av vilken rättighet den påstådda kränkning avsåg, beskaffenheten av de aktuella hemliga åtgärderna samt relationen mellan klaganden och dessa åtgärder. Domstolen anförde härefter bl.a. följ ande.

37. As to the facts of the particular case, the Court observes that the contested legislation institutes a system of surveillance under which all persons in the Federal Republic of Germany can potentially have their mail, post and telecommunications monito- red, without their ever knowing this unless there has been either some indiscretion or subsequent notification in the circumstances laid down in the Federal Constitutional Court 's judgement...T o that extent, the disputed legislation directly affects all users or potential users of the postal and telecommunication services in the Federal Republic of Germany. Furthermore...this menace of surveillance can be claimed in itself to restrictfree communica— tion through the posta] and telecommunication services, thereby constituting for all users or potential users a direct interference with the right garanteed by Article 8. 38. Having regard to the specific circumstances of the present case, the Court concludes that each of the applicants is entitled to ”[claim] to be the victim ofa violation ofthe Convention, even though he is notable to allege in support of his application that he has been subject to a concrete measure of surveillance. The question whether the applicants were actually the victims of any violation of the Convention involves determining whether the contested legislation is in itself compatible with the Convention 's provisions. ---

Domstolen fann således att var och en av klagandena hade rätt att få prövat hurvida han var offer för en kränkning av konventionen, även

om han inte kunde påstå att han rent konkret utsatts för någon övervakningsåtgärd.

Europadomstolen övergick härefter till att pröva hurvida lagstift- ningen kunde anses utgöra en kränkning av artikel 8. Domstolen konstaterade härvid först att telefonkonversation omfattas av skyddet för privatliv och korrespondens.

Domstolen konstaterade härefter följande.

41. ——— Clearly, any of the permitted surveillance measures, once applied to a given individual, would result in an interference by a public authority with the exercise of that individual 's right to respect for his private and family life and his correspondence. Furthermore, in the mere existence of the legislation itself there is involved, for all those to whom the legislation could be applied, a menace of surveillance; this menace necessarily strikes at freedom of communication between users of the postal and telecommunication services and thereby constitutes an ""nteiferen- ce by a public authority” with the exercise of the applicants ' right to respect for private and family life and for correspondence.

The Court does not exclude that the contested legislation, and therefore the measures permitted thereunder, could also involve an interference with the exercise of a person 's right to respect for his home. However. the Court does not deem it necessary in the present proceedings to decide this point.

Domstolen konstaterade således att var och en av de enligt tysk lag tillåtna övervakningsåtgärdema helt klart kunde innebära en inskränkning av skyddet enligt artikel 8 så snart de riktats mot en viss individ. Domstolen fann vidare att det i själva existensen av den aktuella lagstiftningen fanns ett hot om hemlig övervakning som riktades mot friheten att kommunicera. Detta hot utgjorde en inskränkning av rätten till skydd för privat- och familjeliv samt korrespondens för alla användare av post- och telekommunikation- stjänstema. Domstolen uteslöt inte heller att den omstridda lagstift- ningen kunde innebära en inskränkning av en persons rätt till skydd för sitt hem, men ansåg det inte vara nödvändigt att pröva denna fråga i målet.

Europadomstolen fann att den avgörande frågan i målet var huruvida den konstaterade inskränkningen kunde anses vara tillåten enligt bestämmelserna i artikel 8.2'. Kravet på att inskränkningen skulle vara stadgad i lag befanns vara uppfyllt. Frågan var om övriga rekvisit var uppfyllda. Syftet med bestämmelserna befanns vara att

* Se avsnitt 5.3.1.

värna om den nationella säkerheten och/eller att förebygga oordning eller brott. Med hänsyn till de hot om sofistikerat spioneri och terrorism som demokratiska samhällen numera är utsatta för, fann domstolen att den måste acceptera att existensen av lagstiftning som tillåter hemlig övervakning av korrespondens, post- och telekommu- nikationer under vissa särskilda omständigheter är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet och/eller för förebyggande av oordning eller brott. Domstolen underströk dock vikten av att det fanns adekvata och effektiva garantier mot missbruk av bestämmelsema. Vilka garantiema måste vara beror enligt domstolen på samtliga omständigheter i det enskilda fallet, såsom utformningen och omfattningen av åtgärden, vilka förutsättningama är för att beslut om åtgärd skall få fattas, vilken myndighet som får vidta och utöva tillsyn över åtgärderna samt vilken gottgörelse den nationella lagstiftningen erbjuder. Domstolen fann att den aktuella tyska lagstiftningen innehöll tillräckliga garantier].

Domstolen konstaterade att tillsyn över hemlig övervakning kunde ske vid tre olika stadier; beslutet om övervakningen, själva övervakningen och perioden efter att övervakningen upphört. Domstolen fann att det beträffande de två första stadierna låg i sakens natur att såväl övervakningen som tillsynen över denna skulle ske utan att den enskilde underrättades. I frågan huruvida det måste finnas tillgång till prövning i efterhand och om den enskilde måste underrättas i efterhand om vidtagna åtgärder, yttrade domstolen bl.a. följande.

58. In the opinion of the Court, it has to be ascertained whether it is even feasible in practice to require subsequent notification in all cases. The activity or danger against which a particular series of surveillance measures is directed may continue for many years. even decades, after the suspension of those measures. Subsequent notifcation to each individual affected by a suspended measure might well jeopardise the long-term purpose that originally prompted the surveillance. Furthermore...such notifcation might

! Sonderande eller allmänna öveivakningar var inte tillåtna. Den administra- tiva beslutsprocessen säkerställde att beslut om övervakningsätgärder inte fattades på måfå, inkorrekt eller utan lämpliga överväganden. Det fanns strikta villkor för användandet av insamlad information. Vidare stod hanteringen av övervakningsåtgärder under löpande tillsyn av två särskilt utsedda organ, en parlamentariskt sammansatt kommitté och en kommis- sion, vars medlemmar var helt självständiga i sin verksamhet.

serve to reveal the working methods and fields of operation of the intelligence services and even possibly to identify their agents. In the Court 's view, insofar as the ”interference ” resulting from the contested legislation is in principle justified under article 8 5? 2...the fact of not informing the individual once surveillance has ceased cannot itself be incompatible with the provision since it is this very fact which ensures the eMcacity of the ”interference

59. Both in general and in relation to the question of subsequ- ent notifcation, the applicants have constantly invoked the danger of abuse as a ground for their contention that the legislation they challange does not fulpl the requirements of Article 8 5 2 of the Convention. While the possibility of improper action by a dishonest, negligent or over-zealous Official can never be completely ruled out whatever the system, the considerations that matter for the purposes of the Court 's present review are the likelihood of such action and the safeguards provided to protect against it.—-

Domstolen påpekade att den aktivitet eller fara som vissa bestämda övervakningsåtgärder avser kan pågå i många år efter att åtgärderna vidtagits. En underrättelse till varje individ som berörts av åtgärderna skulle kunna riskera syftet med åtgärderna. Vidare skulle en sådan underrättelse kunna avslöja underrättelseverksamhetens arbetsmeto- der och till och med agentemas identitet. Domstolen fann att den omständigheten att individerna inte informerades i efterhand inte kunde anses stå i strid med artikel 8.2, under förutsättning att den kränkning som den aktuella lagstiftningen imiebar ansågs ha ett godtagbart syfte. Domstolen konstaterade vidare att man aldrig kan undvika en eventuell förekomst av oriktiga åtgärder av ohederliga, oaktsamma eller överambitiösa tjänstemän. Den bedömning domstolen hade att göra var hur troligt det var att sådana åtgärder skulle vidtas och vilka garantier det fanns mot att så skulle kumia ske. Domstolen utgick vid denna bedömning från att de tyska myndigheterna tillämpade lagen på rätt sätt. Domstolen uttalade vidare bl.a. följande.

59. ——— The Court agrees with the Commission that some compro- mise between the requirements for defending democratic society and individual rights is inherent in the system of the Conven- tion...As the Preamble to the Convention states, ”Fundamental Freedoms...are best maintained on the one hand by an effective political democracy and on the other by a common understanding and observance of the Human Rights upon which [the Contrac— ting States] depend. In the context of Article 8, this means that a balance must be sought between the exercise by the individual

of the right guaranteed to him under paragraph 1 and the necessity under paragraph 2 to impose secret surveillance for the protection of the democratic society as a whole.

Domstolen ansåg således att man måste göra vissa kompromisser mellan behovet av att skydda ett demokratiskt samhälle och indivi- dens rättigheter. Såvitt avser artikel 8 måste det finnas en balans mellan individens utövande av sina rättigheter enligt första stycket och nödvändigheten att med stöd av andra stycket använda hemlig övervakning för att skydda det demokratiska samhället.

Europadomstolens slutsats var att den kränkning som den aktuella tyska lagstiftningen innebar var nödvändig i ett demokratiskt samhälle för skyddet av statens säkerhet och för förebyggandet av oordning och brott. Det hade därför inte förekommit någon brott mot artikel 8.

7.3.2. Ludi mot Schweiz

Den tyska polisen informerade polisen i den schweiziska kantonen Bern om att Ludi bett en landsman om 200 000 schweizerfrancs som skulle användas till inköp av ca 5 kg kokain i Schweiz. En schwei- zisk undersökningsdomare inledde en förundersökning mot Lädi och fattade beslut om hemlig avlyssning av Ludis telefon. Samtidigt beslutade polisen att en polistjänsteman under falskt namn skulle utge sig för att vara en eventuell köpare av kokainet. Spaningsarbetet ledde till att Lädi kunde arresteras; han åtalades sedermera för narkotikalangning. Ludi anförde inför Europadomstolen bl.a. att såväl användandet av en hemlig agent som den hemliga telefonav- lyssningen1 var brott mot artikel 8. Europadomstolen fann att telefonavlyssningen helt klart innebar en inskränkning av Lädis rätt till skydd för privatliv och korrespondens. Denna inskränkning bedömdes dock vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till förebyggande av brott och således tillåten. Användandet av en hemlig agent ansågs å andra sidan inte i detta fall beröra rätten till skydd för privatlivet enligt artikel 8. Agenten som kontaktade Ludi hade uppgivit att han var beredd att sälja 2 kg kokain till honom. Ludi måste ha varit medveten om att han genom att accepte- ra detta erbjudande deltog i ett brottsligt förfarande och att han

] Undersökningsdomaren hade brevledes informerat Ludi om avlyssningen eller att denna avbiutits i samband med att Ludi arresterades.

genom att delta i narkotikahandel löpte risken att träffa på en polistjänsteman vars uppgift var att avslöja honom. Domstolen fann således sammantaget att det inte hade förekommit något brott mot artikel 8.

7.4. Polismyndighets spanings- befogenhet

Av 2 8 polislagen framgår att polisens uppgifter bl.a. är att förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerhe- ten samt att bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal. Den allmänna spaningsbefogenhet som finns i detta lagrum förutsätter inte att det föreligger någon konkret misstanke om att brott begåtts. Polisen kan därför vidta åtgärder av spaningskaraktär redan på grundval av ett rykte om brottslighet. Denna form av spaning brukar kallas kriminalunderrättelseverksam- het eller förspaning. Syftet med denna verksamhet är att fastställa huruvida det finns grund för att inleda en förtmdersökning.

Kriminalunderrättelseverksamheten, eller förspaningen, är normalt en helt polisiär angelägenhet. När verksamheten gäller ekonomisk brottslighet samverkar polisen ofta med skatte- och kronofogdemyndighetema.

Användandet av tvångsmedel förutsätter alltid att förundersök- ning inletts].

I 23 kap. RB finns bestämmelser om förundersökning. Enligt 23 kap. l & RB skall fönmdersökning inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Det måste således finnas en brottsmisstanke. Denna kan dock vara tämligen vag. Vidare kan gärningsmannen vara okänd. Av 23 kap. 2 & RB framgår att man under förundersökningen skall utreda vem som skäligen kan

] Det finns endast ett undantag från detta: enligt 23 kap. 8 & RB är den som befinner på den plats där ett brott har förövats skyldig att på polismans tillsägelse medfölja till ett förhör som hålls omedelbart därefter. Om vederbörande vägrar utan giltig orsak, får polismannen ta med honom till förhöret. Detta gäller också den som befinner sig inom ett område i anslutning till den plats där ett brott nyligen förövats, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fänelse i fyra år.

misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligger för åtal mot honom. Vidare skall under förundersökningen målet så beredas att bevisningen kan förebringas i ett sammanhang vid huvudförhand- lingen. Spaning bedrivs således ofta även efter det att förundersök- ningen inletts.

De allmänna principema för polisingripanden som framgår av 8 35 polislagen gäller också för spaning. Spaningen skall således ske på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång måste tillgripas skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås. Vidare måste de spaningsåtgärder som begränsar någon av de grundläggande fri- och rättigheter som avses i 2 kap. RF ha direkt stöd i lag; de kan inte grundas enbart på bestämmelserna i 8 & första stycket polislagen. Av förarbetena till polislagen' framgår att dessa allmänna principer skall ligga till grund för bedömningen av vilken spaningsmetod som skall användas.

Spaning kan avse en eller flera personer eller ett brott. Den sker i form av antingen yttre eller inre spaning.

Den yttre Spaningen kan ske enligt olika metoder. Det kan röra sig om bevakning av den aktuella personen eller en viss plats. Det kan också röra sig om skuggning av fordon.

Polisen har också under vissa förutsättningar möjlighet att begagna hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Dessa åtgärder, som betraktas som tvångsmedel, får dock vidtas endast om någon är skäligen misstänkt för brott med tämligen högt straffvärde och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. De kan således vidtas först sedan förundersökningen nått utredningsstadiet. Åtgär- derna får endast avse telefonapparat eller annan teleanläggning som innehas eller annars kan antas komma att användas av den misstänk— te. Frågor om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning prövas av rätten på ansökan av åklagare?

Polisen har också, sedan förundersökning inletts, viss möjlighet att använda beslagsinstitutet i spaningsarbetet3.

Inre spaning bedrivs med hjälp av olika dataregister. De uppgifter som finns i registren är givetvis till god hjälp i spaningsarbetef'.

* Prop. 1983/84:111 s. 47 och 78. 2 Bestämmelserna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning återfinns i 27 kap. 18 - 25 åå RB. 3 Se avsnitt 6.411. 4 Polismyndighetemas dataregister behandlas i avsnitt 8.8.

Spaningsmetodema får aldrig användas på ett sätt som innebär att en polisman begår en kriminaliserad handling för att efterforska eller avslöja ett brott. En polisman får inte heller provocera eller eljest förmå någon att inleda en brottslig verksamhet. Vidare får polismyn- digheten aldrig av spaningsskäl underlåta att vidta föreskrivna åtgärder mot brott eller en för brott misstänkt person. Detta hindrar inte att dessa åtgärder i bland kan skjutas upp om det är lämpligt. Så kan exempelvis en narkotikakurir som står under bevakning tilllåtas att passera en gränskontroll med narkotikan för att han skall leda polisen till de övriga medlemmarna i den brottsliga organisationen.

7.5. Tullrnyndighets spaningsbefogenhet

Enligt 13 & VSL får tullmyndighet inleda förundersökning rörande brott som avses i lagen. Det finns inte någon bestämmelse som uttryckligen ger tullmyndigheten rätt att bedriva spaning. En sådan befogenhet anses dock följa av bestämmelsen om rätt att inleda förundersökning.

En del spaningsverksamhet bedrivs ute på fältet, exempelvis genom skuggande av personer eller transporter eller dold bevakning från en fast kontrollpunkt av personer eller vissa lokaler. Tullmyn- digheten har också befogenhet att under vissa förutsättningar undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande!.

Mycket av spaningsarbetet görs dock med hjälp av olika datare- gister inom ramen för underrättelseverksamheten. Tullmyndigheten har bl.a. tillgång till ett eget spaningsregisterz. Med hjälp av dataregi- stren gör tullmyndigheten riskanalyser, som gör det möjligt att sätta in kontrollåtgärdema på rätt plats. Detta spaningsarbete fyller en mycket viktig funktion; det underlättar i hög grad arbetet ute på fältet.

1 Se 57 a & tullagen och 8 & im'egränslagen. 2 Tullens register-spaningsverksamhet m.m. behandlas i avsnitt 8.7.

7.6. Ekobrottsberedningens förslag om skattekriminal

Som nämnts i avsnitt 5.5.13 lämnar Ekobrottsberedningen i sin rapport Ds 1997123 ett förslag till lag om skattemyndigheters medverkan vid förundersökning, m.m. Enligt 2 & i detta lagförslag skall skattemyndigheterna, inom ramen för skattekriminalverk— samheten, bl.a. bedriva spaning i fråga om brott som avses i lagen. I sina överväganden konstaterar beredningen1 bl.a. att skattemyndig- heterna redan i dag utför en viss verksamhet som kan jämföras med polisens spaning, såsom att som ett led i skattekontrollen kontrollera produktionen vid en viss industrianläggning eller antalet anställda i en rörelse där det misstänks att svart arbetskraft används. De legala gränserna för denna kontrollverksamhet förefaller dock vara något oklara. Beredningen konstaterar vidare att behovet av yttre spaning säkert kommer att vara tämligen begränsat inom skattekriminal- verksamheten och att det därför huvudsakligen är en praktisk fråga om denna spaning skall utföras av skattekriminalen själv med egen personal eller om man hellre bör använda sig av polisens spaningsre- surser. Beredningen anför att spaning med personal från skattekrimi- nalen i praktiken endast kan komma i fråga i enkla fall där kvalifice- rad spaningskompetens är obehövlig och situationen framstår som ofarlig. Ekobrottsberedningen anför vidare att det bör ankomma på åklagaren att från fall till fall bedöma om han bör anlita biträde av polisen för spaningsuppgiften eller om denna bör utföras av skatte- kriminalens egen spaningspersonal, i den mån sådan finns tillgänglig.

7.7. Överväganden och förslag

7.7.1. Regeringsformen och Europakonventionen

I den mån spaningsverksamheten i sig inbegriper husrannsakan eller liknande intrång, undersökning av förtroliga försändelser eller hemlig avlyssning eller upptagning av förtroliga meddelanden, kan verksamheten innebära ett intrång i individens skydd enligt 2 kap.

' Se Ds 199723 5. 225.

6 & RF. Mot övriga spaningsåtgärder som står myndigheterna till buds, som skuggning av personer eller fordon eller spaning mot viss lokal, finns inget skydd i RFI. De spaningsbefogenheter beskatt- ningsmyndigheten kan tänkas behöva för punktskattekontrollen torde tillhöra den sistnämnda kategorien och således knappast vara av en sådan natur att de omfattas av nämnda grundlagsskyddz.

Artikel 8 i Europakonventionen omfattar skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens. I den mån spaningsåtgärdema inkräktar på detta skydd är artikeln naturligtvis tillämplig. Som nämnts ovan har Europadomstolen endast prövat vissa mycket speciella och långtgående spaningsåtgärder, som hemliga intrång i post- och telekommunikationssekretessen, vars syfte explicit varit att värna om statens säkerhet och att bekämpa brottslighet. Man kan dock sluta sig till att även tämligen långtgående spaningsåtgärder kan utgöra tillåtna inskränkningar av individens rätt till skydd enligt artikel 8, förutsatt att det finns en balans mellan rätten till skydd och nödvändigheten att använda åtgärderna för att skydda ett demokra- tiskt samhälle. Syftet med att tilldela beskattningsmyndigheten vissa särskilda kontrollbefogenheter av Spaningsliknande natur är ytterst att skydda landets ekonomiska välstånd genom att säkra skatteindriv- ningen, ett syfte som brukar tillmätas stor vikt i Europadomstolens praxis? Mot detta syfte torde den tämligen lindriga inskränkning av individens rättigheter, som de Spaningsliknande åtgärder som kan komma i fråga vid punktskattekontroller kan innebära, väga rätt lätt. Befogenhetema torde därför — i de fall de överhuvudtaget kan anses inkräkta på individens rättigheter enligt artikel 8 — kunna anses vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle och således tillåtna.

7.7.2. Behovet av ny lagstiftning

Sedan transportkontrollagen trädde i kraft den 1 juli 1996 och till och med december 1996 har som tidigare nämnts 1 776 kontroller gjorts. Utfallet av kontrollerna är mycket blygsamt; endast i fem fall har beslut om transporttillägg mot förare fattats. Detta beror enligt

] Förutsatt givetvis att åtgärderna inte utgör led i att exempelvis utöva sådant tvång mot medborgare som är förbjudet enligt 2 kap. 2 & RF. 2 Förhållandet mellan integritetskyddet enligt 2 kap. 3 5 RF och underrättel— severksamheter behandlas i avsnitt 8.2. 3 Se bla. Europadomstolens dom beträffande Funke m.fl. mot Förbunds- republiken Tyskland. Denna dom behandlas i avsnitt 5.313.

tillämpama på att man dels inte kan följa varorna med stöd av spaningsbefogenheter, dels inte har tillgång till underrättelsekanaler.

Beskattningsmyndighetens kontroller av förflyttningar av punktskattepliktiga varor skulle i hög grad underlättas och effektivi- seras om det fanns en möjlighet att med hjälp av spaningsåtgärder ta fram riskprofiler och göra riskanalyser. På detta sätt skulle man kunna rikta en stor del av kontrollerna mot vissa kontrollvärda objekt. Genom detta skulle uppnås dels att träffsäkerheten blir bättre, dels att färre transporter där allt är i sin ordning behöver besväras av transportkontroller.

Det är väsentligt att beskattningsmyndigheten verkligen kan följa de aktuella varornas förflyttningar. Det kan exempelvis inträffa att det i vissa situationer är lämpligare att låta en transport, som man är intresserad av att kontrollera, fortsätta sin färd i stället för att genast stoppa den; på så sätt kanske man lättare kan fastställa vem som är skattskyldig eller åtminstone hitta dem som har ekonomisk vinning av agerandet. Det kan också finnas behov av en möjlighet att rikta spaningsåtgärder mot en viss lokal.

Det finns således enligt vår bedömning ett stort behov av vissa spaningsmöjligheter inom ramen för punktskattekontrollen. Beskatt- ningsmyndighetens befogenheter behöver dock inte vara särskilt långtgående. Sådana tvångsmedel som hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning bör naturligtvis inte komma i fråga. Det torde inte heller finnas något behov av så långtgående spaningsåtgär- der för punktskattekontrollen. Vi anser att spaningsbefogenheten överhuvud-taget skall användas med försiktighet och omdöme. Det måste alltid föreligga proportionalitet mellan det intrång i enskilds integritet som åtgärden innebär och syftet med åtgärden. Den föreslagna proportionalitetsbestämmelsen i 1 kap. 8 & lagförslaget avses givetvis omfatta också dessa befogenheter].

Även om det således inte blir fråga om särskilt långtgående befogenheter, bör de enligt vår mening lagregleras; det är inte lämpligt att de legala gränserna för en verksamhet som i något hänseeende kan innebära integritetsintrång inte är klart preciserade.

] Se även avsnitt 4.2.

7.7.3. Spaningsliknande åtgärder som metod i kontrollverksamheten

Vi föreslår att det införs en bestämmelse enligt vilken beskattnings- myndigheten får befogenhet att utföra vissa särskilda åtgärder av spaningskaraktär. Bestämmelsen bör lagtekniskt utformas så att myndigheten får vissa klart angivna befogenheter. Det är viktigt att slå fast att endast de befogenheter som framgår direkt av lagtexten får användas.

De spaningsbefogenheter som beskattningsmyndigheten har behov av är enligt vår uppfattning skuggning av person och möjlig- heten att hålla uppsikt över det som är eller kan antas vara yrkesmäs— sig transport och lokal eller annan plats där det kan antas att punktskattepliktiga varor yrkesmässigt tas emot, avsänds, tillverkas, bearbetas eller förvaras. Myndigheten bör även ha befogenhet att ställa frågor (se 4 kap. 1 & lagförslaget).

För skuggning av person och bevakning av det som är eller kan antas vara yrkesmässig transport föreslår vi inte något krav på att det skall föreligga skäl att anta att punktskattepliktiga varor har samband med objektet. Ett sådant krav skulle innebära en effektivitetshäm- mande inskränkning och göra bestänmrelsen svårtillämplig. Det är också rimligt att ribban inte ligger högre än för beslut om transport- kontroll. Det bör dock påpekas att de Spaningsliknande åtgärderna är avsedda att användas för kontroll av yrkesmässig hantering av punktskattepliktiga varor. Det är inte vår avsikt att myndigheten skall kunna skugga personer som för in eller antas föra in varor för sitt privata bruk. Vidare skall befogenheten att skugga personer givetvis användas med stor urskiljning.

Befogenheten att ställa frågor bör innebära en rätt att ställa frågor både till företag och allmänheten. Myndigheten bör exempelvis ha rätt att fråga en kioskägare om han erbjudits att köpa obeskattade cigarretter eller en en person som arbetare med lastning om han lastat punktskattepliktiga varor på ett transportmedel. Det är viktigt att understryka att den som tillfrågas inte är skyldig att svara och att beskattningsmyndigheten inte tilldelas några maktmedel för att få svar. Trots detta bör befogenheten att ställa frågor framgå direkt av lagen eftersom den kan innebära intrång i den tillfrågades eller annan persons integritet.

Åtgärderna skall givetvis få vidtas på offentlig plats. De bör också få vidtas på plats som inte är tillgänglig för allmänheten; det kan exempelvis finnas behov av att vidta dem i hamnområden, på flygplatser och bangårdar och ombord på färjor eller i affärslokaler.

De föreslagna Spaningsliknande befogenheterna är självklart avsedda att kunna användas som självständiga institut och inte bara i direkt samband med transport- och lokalkontroller. Med hjälp av dessa befogenheter skall kontrollvärda objekt kunna väljas ut för en senare punktskattekontroll, exempelvis i form av en transport- eller lokalkontroll.

8

Punktskattekontrollregistret m.m.

Förslag: Ett punktskattekontrollregister inrättas. I detta register får vissa uppgifter från transport- och lokalkontroller registreras. Vidare får vissa uppgifter rörande omhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande samt beslut att påföra transporttillägg läggas in i registret. Beskattningsmyndigheten ges också rätt att registrera vissa belastningsuppgifter i punktskattekontrollregistret.

Punktskattekontrollregistret får inte innehålla uppgift om enskilds ras, etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemsskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.

Punktskattekontrollregistret får användas vid transport- och lokalkontroll, vid handläggning av skattebeslag eller skatteför- verkande , vid utövandet av de särskilda Spaningsliknande kontroll- befogenhetema och vid tillståndsprövning av upplagshavare och registrerade varumottagare.

Beskattningsmyndigheten föreslås få terminalåtkomst till tullmyndighetemas spaningsdiarium, körkortsregistret samt skepps- och båtsregistren. Vidare föreslås beskattningsmyndig- heten få rätt till utdrag ur eller upplysning om innehållet i polis- register.

Beskattningsmyndigheten föreslås få rätt att ta del av vissa uppgifter rörande yrkesmässiga transporter ur transportföretagens bokningsregister. Sådana uppgifter får tas in och bearbetas i punktskattekontrollregistret. Uppgifterna ur bokningsregistren får lämnas med hjälp av ADB, men något krav på detta uppställs inte. Det överlämnas till transportföretagen och beskattningsmyndig- heten att komma överens om formerna för överlämnande av upp- gifter.

8.1. Inledning

Insamling, lagring, bearbetning och användning av information är viktiga inslag när det gäller myndigheters kontrollverksamhet. När man bygger upp ett kontrollsystem fo'r punktskatter är det således viktigt att dessa frågor inte glöms bort. Inforrnationsinsamling m.m. av person- uppgifter kan dock innebära ingrepp i den personliga integriteten — särskilt när den sker med stöd av ADB. Inledningsvis kommer därför RF och artikel 8 i Europakonventionen m.m. att beröras. Dessutom ges en redogörelse för innehållet i dataskyddsdirektivetl.

8.2. Regeringsformen

Redan i 1 kap. 2 & tredje stycket RF anges att den enskildes privatliv och familjeliv skall värnas av det allmänna. Från den 1 januari 1989 finns även i fri- och rättighetskatalogen i 2 kap. RF en bestämmelse om skydd för den enskildes personliga integritet vid dataregistrering av personuppgifter. I 2 kap. 3 & andra stycket anges således

Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare an gi ves i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databe-

handling.

Bestämmelsen har utformats som ett direktiv till lagstiftaren. Till skillnad från de flesta fri- och rättighetsreglema i 2 kap. RF, som ålägger det allmänna att inte vidta åtgärd annat än om det finns stöd i lag för dessa, åläggs genom bestämmelsen i 2 kap. 3 & andra stycket RF lagstiftaren en skyldighet att aktivt stifta och vidmakthålla en datalagstiftning. Stadgandet kan inte tillämpas direkt av myndigheter- na. I förarbetena till bestämmelsen anges att denna skall uppfattas så att lagstiftningen på dataorrrrådet skall utgöra en verklig och allvarligt menad skyddslagstiftning för den enskilde?

Det är svårt att närmare avgränsa vad som avses med begreppet personlig integritet i 2 kap. 3 & andra stycket RF. I förarbetena till lagstiftningen angavs att begreppet inte skall uppfattas som något

I Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995. 2 Se prop. 1987/88:57 s. 11.

statiskt utan att begreppet mycket väl kan ha olika innebörd vid skilda tidpunkter och förhållanden].

Bestämmelsen i 2 kap. 3 © RF omfattar inte juridiska personer. Även andra bestämmelser i RF kan vara av intresse när det gäller uppgiftslämnande till myndighet. Enligt 8 kap. 3 & RF måste föreskrif- ter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Riksdagen har dock stora möjligheter att delegera denna normgivningskompetens, vilket också gjorts. Således kan regeringen utan hinder av vad som stadgas i 8 kap. 3 & RF — med stöd av 8 kap. 7 & samma lag — efter bemyndigan- de i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt bl.a. vad avser in- eller utförsel av varor. Detsamma gäller skydd för personlig integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automa- tisk databehandling. Enligt 8 kap. 9 & RF kan regeringen efter bemyndi- gande i lag genom förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara.

8.3. Europakonventionen m.m.

8.3.1. Artikel 8 och dataskyddsfrågor

Som tidigare redogjorts förl innehåller artikel 8 två delar. I den första delen fastslås bl.a. att envar har rätt till skydd för sitt privatliv. Detta skydd omfattar även frågor om enskilds skydd mot registrering i dataregister m.m.3. Frågan om registrering av enskilda har varit uppe till bedömning av Europakommissionen? I ett mål, Leander mot Sverige, har Europadomstolen närmare preciserat vad som inbegrips i rätten till skydd för privatlivet. Detta mål behandlas i nästa avsnitt.

I artikehis andra punkt stadgas att offentlig myndighet inte får störa åtnjutandet av den rättighet som finns angiven i första punkten. Undantag från detta kan göras om det är nödvändigt i ett demokratiskt

] Se prop 1987/88:57 5.11. 2 Artikel 8 finns redovisad i avsnitt 5.3.1.

3 Även myndighets upprättande av personakter omfattas av skyddet i artikel 8. I fallet Gaskin mot Storbritannien prövades frågan om rätten för enskild att ta del av handlingar i akt angående hans fosterhemsvård m.m. " Frågan om registrering av enskild finns behandlad i van Dijk och van Hoof s. 369-370.

samhälle bl.a. med hänsyn till landets ekonomiska välstånd och förebyggandet av brott. Ytterligare ett krav är att undantaget finns står i överensstämmelse med lag'. När det gäller vad som inbegrips i begreppet nödvändigt i ett demokratiskt samhälle har staten ett tolkningsutrymme? En rimlig balans mellan statens och enskildas intressen måste upprätthållas.

I samband med att vissa ändringar gjordes i datalagen (19731289) år 1981 diskuterades i propositionen innebörden för Sveriges del av vissa internationella överenskommelser. Bakgrunden till uppkomsten av Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (data- skyddskonventionen), som år 1980 antogs av Europarådets minister- kommitté, berördes. Bl.a. anfördes?

---Det internationella arbetet har ägt rum mot bakgrund av att skyddet för den personliga integriteten vid användningen av ADB anses kunna härledas från överenskommelser om mänskliga rättigheter. Inom Europarådet antog således rådets minister- kommitté 1973 och 1974 två resolutioner om dataskydd -—- I dessa resolutioner åberopades artikel 8 i den Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. --- Det internationella samarbetet på dataskyddsområdet inom Europarådet har senare resulterat i en konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

Innehållet i dataskyddskonventionen, som får anses vara en precisering av det skydd artikel 8 i Europakonventionen ger vid ADB-användning, redovisas nedan i avsnitt 8.3.3.

8.3.2. Leander mot Sverige

Leander fick arbete som vikarierande museitekniker på ett museum som låg i ett militärt område, men han fick lämna tjänsten p.g.a. vad som framkommit vid en personalkontroll enligt personalkontrollkungörelsen

] Vad som avses med begreppet stå i överensstämmelse med lag behandlas i avsnitt 5.3.1.2. 2 Statens tolkningsutrymme enligt artikel 8 synes vara olika stort beroende på vilken rättighet som år ifråga. Det är därför svårt att ge en säker bild av vilket tolkningsutrymme staten har i en viss fråga (se avsnitt 5.3.4). 3 Prop. 1981/82:189 s. 41.

(19691466). I Europadomstolen gjorde Leander gällande att hans rätt till privatliv enligt artikel 8 hade kränkts; resultatet av personalkontrol- len, som innebar att han förlorade sin anställning, hade medfört sociala problem för honom, särskilt eftersom han hade en familj att försörja. Han hade också förvägrats att ta del av vad som fanns registrerat om honom i säkerhetspolisens register. Europadomstolen yttrade.

48. It is uncontested that the secret police-register contained information relating to Mr. Leander 's private life.

Both the storing and the release of such information, which were coupled with a refusal to allow Mr. Leander an opportunity to refute it, amounted to an interference with his right to respect for private life as guaranteed by Article 8 5 [.

Europadomstolen framhöll att både lagring och användning av information i ett register som innehåller uppgifter om någons privatliv — kopplat till en vägran att låta den som registrerats ta del av registrets innehåll innefattade ett intrång i rätten till respekt för privatlivet som garanteras i artikel 8.1'.

8.3.3. Dataskyddskonventionen

Dataskyddskonventionen trädde i kraft den 1 oktober 1985, då kravet att fem medlemsstater måste tillträda konventionen var uppfyllt. Sverige har undertecknat konventionen. Även om konventionstexten inte är direkt tillämplig rätt i Sverige har den ändå viss betydelse när det gäller att bestämma innebörden av den svenska rätten.

Syftet med dataskyddskonventionen är att säkerställa respekten för grundläggande fri- och rättigheter, särskilt den enskildes rätt till personlig integritet i samband med automatisk databehandling av personuppgifter i allmän och enskild verksamhet.

De centrala delarna i dataskyddskonventionen är artiklarna 4 -11, vilka innehåller de grundläggande principerna för dataskydd. Varje konventionsstat skall vidta de åtgärder som behövs för att dess nationella lagstiftning skall innehålla materiella regler som motsvarar dessa principer. I artikel 5 anges vissa krav på arten av de personupp- gifter som undergår automatisk databehandling:

1 Europadomstolen gjorde därefter en prövning enligt artikel 8.2. Den prövningen utmynnade i att det inte förelegat något brott mot artikel 8 i det aktuella fallet.

Personuppgifter som undergår automatisk databehandling skall: a) ha erhållits och skall behandlas på ett korrekt och lagligt sätt; b) lagras för särskilt angivna och lagliga ändamål och inte an— vändas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål;

c) vara ändamålsenliga, relevanta och in te onödiga för de ända- mål för vilka de lagras;

d) vara riktiga och, om nödvändigt, hållas aktuella;

e) bevaras på ett sådant sätt att de registrerade personerna inte kan identifieras under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål för vilket dessa uppgifter lagras.

Enligt artikel 6 får personuppgifter som avslöjar rasursprung och politiska åsikter samt uppgifter som rör hälsa eller sexualliv inte databehandlas såvida den nationella lagen inte ger ett ändamålsenligt skydd. Detsamma gäller personuppgifter som hänför sig till att någon dömts för brott. Lämpliga säkerhetsåtgärder skall, enligt artikel 7, vidtas för att skydda personuppgifter gentemot oavsiktlig eller otillåten förstörelse, oavsiktlig förlust samt otillåten tillgång, ändring eller spridning. I artikel 8 finns ytterligare skyddsåtgärder föreskrivna. Enligt denna artikel skall var och en få veta om ett ADB-baserat personregister finns och vilket huvudsakligt ändamål ett sådant register har. Vidare skall var och en kurma få upplysning om vem som är registeransvarig och var den registeransvarige har sitt säte eller hemvist. Varje person skall också ha rätt att med rimliga mellanrum och utan alltför stora kostnader kunna få bekräftat om personuppgift om honom finns i registret. Var och en har också rätt att kräva att uppgifter rättas eller raderas om de har behandlats i strid med lag. I artikel 8 föreskrivs också att beslut som rör rätten att få bekräftelse på att person förekommer i registret och rätten att kräva att uppgifter rättas eller raderas skall kunna överklagas.

I artikel 9 finns undantag och inskränkningar i tillämpningen av artiklarna 5, 6, och 8 inskrivna:

[) Undantag från bestämmelserna i artiklarna 5, 6 och 8 i denna konvention får göras endast i den utsträckning som anges i denna artikel. 2) Avvikelse från bestämmelserna i artiklarna 5, 6 och 8 i denna konvention får göras endast om sådan avvikelse medges i partens nationella lagstiftning och den är nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att:

a) skydda statens säkerhet, den allmänna säkerheten, statens penningintressen eller brottsbekämpning;

b) skydda den registrerade personen eller andra personers fri- och rättigheter.

3) Inskränkningar i utövandet av de rättigheter som anges i artikel 8 (b), ( c) och (d) får göras i lag när det gäller automatise- rade personregister som används för statistikändamål eller för vetenskapliga forskningsändamål, om det uppenbarligen inte föreligger någon risk för intrång i de registrerades personliga integritet.

8.4. Dataskyddsdirektivet

Redan i dataskyddsdirektivets ingress fastslås följande.

2) Systemen för databehandling av uppgifter är tillför männi— skornas skull. Oavsett fysiska personers medborgarskap eller hemvist måste systemen respektera dessa personers grundläggan— de fri- och rättigheter — särskilt rätten till privatliv och bidra till ekonomiska och sociala framsteg, handelns utveckling och enskilda personers välfärd

10) Ändamålet med den nationella lagstiftningen om behandling av personuppgifter är att skydda grundläggande fri- och rättig— heter, särskilt den rätt till privatlivet som erkänns både i artikel 8 i den europeiska konventionen och i gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper. Av denna anledning får tillnärmningen av denna lagstiftning inte medföra någon inskränkning i det skydd de ger, utan skall istället syfta till att garantera en hög skyddsni— vå inom gemenskapen.

11) De principer om skydd för enskilda personers fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatlivet, som detta direktiv innehåller, utgör en precisering och en förstärkning av principer- na i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

Syftet med dataskyddsdirektivet är att skapa en gemensam hög nivå på integritetsskyddet för att därigenom möjliggöra ett fritt flöde av personuppgifter medlemsländerna emellan. I direktivets första artikel uttalas att medlemsstaterna skall skydda fysiska och juridiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv, i samband med behandlingen av personuppgifter. Medlemsstaterna får inte hindra eller förbjuda det fria flödet av personuppgifter mellan medlemsstaterna av skäl som har samband med detta skydd.

Direktivet gäller enligt artikel 3 behandling av personupp gifter1 med hjälp av ADB samt annan behandling av uppgifter rörande personer som ingår i eller kommer att ingå i ett register? Direktivet gäller inte för sådan verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten. Inte heller gäller dataskyddsdirektivet enskilda fysiska personers verk- samheter av rent privat natur eller sådant som har samband med privatpersoners hushåll.

I artikel 6 fastslås vilken kvalitet uppgifterna i ett register skall hålla. I artikelns första moment anges vad medlemsstaterna är skyldiga att föreskriva i detta hänseende i sin nationella lagstiftning. Det andra momentet anger att det åligger den registeransvarige att säkerställa att de föreskrifter som skall meddelas enligt första momentet följs. Uppräkningen av vad medlemsstaterna skall föreskriva i lagstiftningen är relativt omfattande. Medlemsstaterna är skyldiga att föreskriva att personuppgifter skall behandlas på ett korrekt och lagligt sätt. Vidare måste medlemsstatema föreskriva att personuppgifter endast får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att senare behandling av uppgifterna inte får ske på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Det åligger även medlemsstaterna att föreskriva att personuppgifter skall vara adekvata och relevanta3 samt att personuppgiftema skall vara riktiga, och om nödvändigt, aktuella. Slutligen åligger det medlemsstaterna att föreskriva att personuppgifter skall förvaras på ett sådant sätt som förhindrar identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka uppgifterna samlades in eller för vilka de senare behandlades.

I artikel 7 finns principer för uppgiftsbehandling. Även här åligger det medlemsstatema att föreskriva att personuppgifter skall behandlas

] Med personuppgifter avses varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar person. En identifierbar person är en person som kan identifieras, direkt eller indirekt, framförallt genom hänvisning till ett identifikationsnum- mer eller till en eller flera faktorer som är specifika för hans fysiska, fysiologis- ka, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet (se artikel 2 a). 2 Med behandling av personuppgifter avses varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas beträffande personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, till exempel insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samköming, blockering, utplåning eller förstöring( se artikel 2 b) De får 1nte omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål för vilka de har samlats in och för vilka de senare behandlas.

på visst sätt. Det åligger medlemsstaterna att föreskriva att personupp— gifter endast får behandlas i vissa fall. Dessa är om den registrerade otvetydigt har lämnat sitt samtycke, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra rättslig förpliktelse som åvilar den registeransvarige, om behandlingen är nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade, om behandlingen är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift som är av allmänt intresse eller som är ett led i myndighetsutövning som utförs av den registeransvarige eller tredje man till vilka uppgifterna har lämnats ut eller slutligen om behandlingen är nödvändig för ändamål som rör berättigade intressen hos den registeransvarige eller hos den tredje man som uppgifterna har lämnats ut].

I artikel 8.1 anges att medlemsstatema skall förbjuda behandlingen av särskilda kategorier av uppgifter, nämligen personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemsskap i fackförening samt uppgifter som rör hälsa och sexualliv. I artikelns andra moment anges till vilka delar föreskrifterna i första momentet inte gäller. I artikel 9 regleras förhållandet mellan behandlingen av personuppgifter och yttrandefri- heten.

Det åligger medlemsstaterna att föreskriva informationsplikt till förmån för den registrerade i vissa fall som anges i artikel 10 och 11. En relativt långtgående informationsplikt slås fast både vad gäller information vid insamling av uppgifter från den registrerade (artikel 10) och information när uppgifterna inte har samlats in från den registrerade (artikel 11). I det sistnämnda fallet behöver staten inte föreskriva informationsplikt gentemot den registrerade om registrering eller utlämnande uttryckligen föreskrivs i en författning (se artikel 11.2).

I artikel 12 anges att det åligger medlemsstaterna att säkerställa att varje registrerad — utan hinder och med rimliga intervall samt utan större tidsutdräkt eller kostnader — bl.a. kan få bekräftelse på om uppgifter om honom behandlas eller inte av den registeransvarige. Den registrerade har också rätt att få kännedom om den logik som använts när uppgifter som rör honom behandlas på automatisk väg.

I artiklama 16 och 17 finns bestämmelser om sekretess och säkerhet vid behandling. Artikel 21 behandlar medlemsstaternas skyldighet att

' I det sistnämnda fallet är uppgiftsbehandling tillåten endast om intresset av att behandla uppgifterna uppvägs av den registrerades intressen eller dennes grundläggande fri- och rättigheter.

vidta åtgärder för att tillse att behandlingar görs offentligt tillgängliga. Bestämmelser om rättslig prövning, skadeståndsansvar och sanktioner finns i artiklarna 22-24.

Medlemsstaterna har, enligt artikel 13, rätt att genom lagstiftning begränsa de skyldigheter och rättigheter som framgår av artiklarna 6.1, 10, 11.1, 12 och 21 i fall då en sådan begränsning är nödvändig med hänsyn till bl.a. statens säkerhet. En begränsning kan också göras om den är nödvändig med hänsyn till ”---ett viktigt ekonomiskt eller finansiellt intresse hos en medlemsstat eller hos Europeiska unionen, inklusive monetära frågor, budgetfrågor och skattefrågor --- (se artikel 13.1 e).

8.5. Datalagen m.m.

8.5.1. Gällande rätt

Datalagen reglerar användandet av personregister. Med personregister avses i datalagen register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller personuppgifter som kan hänföras till den som avses med uppgiften. En personuppgift definieras som en upplysning som avser enskild person.

Personregister får inrättas och föras endast av den som har anmält sig hos Datainspektionen och fått särskild licens eller tillstånd (se 2 & datalagen). Tillstånd av Datainspektionen behövs dock inte för personregister som beslutats av Riksdagen eller regeringen (se 2 a & första stycket 1 datalagen). Personregister, som skatteregistren och polisregistren m.fl., faller således utanför datalagens tillståndskrav.

Utöver licens behövs tillstånd från Datainspektionen bl.a. för att inrätta och föra personregister som skall innehålla personuppgifter som inhämtats från något annat personregister (se 2 å andra stycket 4 datalagen). Tillstånd krävs dock inte om registreringen av uppgifterna eller utlämnandet av dessa sker med stöd av författning, Datainspektio- nens beslut eller den registrerades medgivande.

I 7 & datalagen finns de allmänna bestämmelser som gäller för att personregister skall få inrättas och föras. Reglerna är tillämpliga på alla register, oberoende av om det krävs tillstånd från Datainspektionen för att inrätta eller föra registret. I paragrafen föreskrivs att personregister skall föras så att otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet inte uppkommer. Därvid skall bl.a. särskilt beaktas att registret förs för

ett särskilt ändamål, att inte andra uppgifter registreras än de som står i överensstämmelse med registrets ändamål samt att uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål, vad som gäller enligt lag eller annan författning eller enligt den registrerades medgivande.

1 10 & datalagen finns bestämmelser om registerutdrag till enskild. Enligt denna bestämmelse skall den registeransvarige på begäran av enskild så snart det kan ske underrätta denne om innehållet i person- uppgift som ingår i personregistret och som innefattar upplysning om honom eller om att sådan uppgift inte förekommer i registret. En begäran om underrättelse skall vara egenhändigt undertecknad av den enskilde. Har underrättelse lämnats till enskild behöver den registeran- svarige inte lämna en ny underrättelse till samma enskild förrän tolv månader därefter. Underrättelsen skall lämnas utan kostnad för den enskilde.

8.5 .2 Förslag till ny persondatalag

Datalagskommitte'n lämnade i april 1997 sitt slutbetänkande SOU 1997:39 Integritet Offentlighet Informationsteknik. I betänkandet frnns ett förslag till ny persondatalag]. Förslaget till persondatalag bygger i stora delar på dataskyddsdirektivet. De särskilda registerförfattningama har däremot inte behandlats av kommittén; Datalagskommitte'n påpekar dock att registerförfattningama måste ses över under de närmaste åren och anpassas till den nya persondatalagenz.

1 förslaget till persondatalag finns en uttömmande uppräkning av de fall då personuppgifter får behandlas. Personuppgifter får enligt för- slaget alltid behandlas om den registrerade lämnat sitt samtycke. I annat fall krävs att behandlingen är nödvändig för vissa angivna ändamål; dessa överensstämmer med uppräkningen i artikel 7 i dataskyddsdirek-

1 Förslaget bör, enligt Datalagskommitte'n, träda i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas fullt ut på de behandlingar som påbörjas därefter. För behandlingar som redan pågår bör enligt förslaget datalagen gälla till den 1 oktober 2001. Beträffande vissa delar av förslaget till ny persondatalag föreslås särskilda övergångsbestämmelser. 2 I 2 'g' förslaget till ny persondatalag stadgas: Om det i en annan lag eller förordning finns bestämmelser som avviker från denna lag, skall dessa bestämmelser gälla. Denna bestämmelse innebär att registerförfattningama inte berörs (se även SOU 1997139 5. 208 ff.)

tivetl. För behandlingen av känsliga personuppgifter gäller särskilda regler. Som känsliga personuppgifter anses sådana upp-

gifter som rör — hälsa eller sexualliv,

— ras eller etniskt ursprung,

— politiska åsikter, — religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemsskap i fackförening.

Uppgifter om lagöverträdelser, brottmålsdomar m.m. får i princip behandlas bara av myndigheter; regeringen eller den myndighet regeringen förordnar kan dock föreskriva undantag från detta. Person- nummer skall liksom idag få användas bara när detär klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl.

De som registreras skall få kännedom om behandlingen av person- uppgifter. När uppgifterna hämtas in från någon annan källa än den registrerade, behöver information inte lämnas bl.a. om registrering eller utlämnande av uppgifter är författningsreglerat.

Den registrerade skall ha rätt att på begäran en gång per kalenderår erhålla registerutdrag. Detta skall lämnas utan kostnad för honom. Den persondataansvarige skall på begäran korrigera personuppgifter som är felaktiga, missvisande eller ofullständiga eller annars inte har behand- lats enligt de bestämmelser som gäller.

8.6. ADB-användning inom skattemyndigheten

Skatteförvaltningen använder ADB i stor utsträckning i sin verksamhet. Bestämmelserna om skatteregistren finns i skatteregisterlagen (1980:343). Ett centralt skatteregister förs för hela riket. Vidare förs regionala skatteregister för varje län. RSV förfogar över det centrala skatteregistret. Skattemyndigheten i respektive län förfogar över det centrala skatteregistret såvitt gäller uppgifter som hänför sig till länet samt över det regionala registret för länet.

Skatteregistren får, enligt ] å andra stycket skatteregisterlagen, vid beskattning användas bl.a. för samordnad registerföring av identifie-

' Se förslaget till 10 & persondatalag i SOU 1997z39.

ringsuppgifter beträffande fysiska och juridiska personer, revisions- och annan kontrollverksamhet, taxering samt uppbörd. Registren skall underlätta planeringen, samordningen och uppföljningen av revisions- och kontrollverksamheten på hela skatteområdet. Skatteregistren får inte användas för brottsutredande verksamhet.

Skattemyndighetema har även terminalåtkomst till vissa myndighe- ters register. Bl.a. har skattemyndigheterna terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret beträffande uppgifter om personer som förekommer i ärende hos kronofogdemyndigheten]. Skattemyndigheten har även terminalåtkomst till Alkoholinspektionens register?

8.6.1. Det centrala skatteregistret

Det centrala skatteregistrets innehåll finns reglerat i 5-9 åå skatte- registerlagen. Registret omfattar en stor mängd uppgifter, av vilka några redovisas här. Beträffande fysiska personer innehåller registret bl.a. uppgifter om personnummer, namn, adress, civilstånd, nationalitet och registrering enligt mervärdesskattelagen. För juridiska personer och för enkelt bolag, partsrederi och utländskt bolags filial i Sverige finns bl.a. uppgifter om organisationsnummer, namn, firma, adress, säte och juridisk form samt registrering enligt mervärdesskattelagen. Vidare får bl.a. uppgifter om innehav av skattsedel, anståndsbeslut, beskattnings- beslut och utrnätningsbeslut registreras. I det centrala skatteregistret finns även uppgifter om att fordran mot viss person registrerats hos kronofogdemyndigheten, uppgifter om antal anställda i företag och de anställdas personnummer och uppgifter om omsättning i näringsverk- samhet. I registret finns också uppgifter om fastighetsbeteckningar och uppgifter om fastighetsförvärv och ägare till fastigheter. Uppgifter från det centrala bilregistret3 om innehav av fordon, fordons registrerings- nummer, märke, typ och årsmodell får också tas in i skatteregistret. Det centrala skatteregistret får innehålla relativt långtgående uppgifter beträffande revisions- och kontrollverksamhet. Således får registret, enligt 7 & 2 skatteregisterlagen, innehålla uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat sammanträffande enligt

1 8 & utsökningsregisterlagen (l986:617). 2 Se vidare avsnitt 8.9.4. 3 Bilregistret förs av Vägverket med stöd av ADB, se vidare 70-86 55 bilregisterkungörelsen (19721599) samt bilaga 1 till kungörelsen.

bl.a. 3 kap. 7 & taxeringslagen'; för varje sådant besök får tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts registreras. Vidare får det centrala skatteregistret, enligt 7 g 14 skatteregisterlagen, innehålla uppgift om tid och plats för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser. Även upp- gifter om planerat besök eller annat sammanträffande enligt bl.a. 3 kap. 7 & taxeringslagen får registreras.

I samband med en ändring av skatteregisterlagen år 1994 infördes de nämnda möjlighetema till ADB-stöd i revisions- och kontrollverk- samhet; syftet var att skatteregistret skulle kunna användas i sådan verksamhet för framtagande av kontrollvärda förhållanden genom urval. Skatteregisterlagen får således numera användas även för urvalskontroller och vid genomförandet av revision eller kontroll. I författningskommentaren angavs därvid följande om ändringen av ändamålsbeskrivningeni l & skatteregisterlagen?

Ändringen i paragrafen föranleds av att skatteregistret skall få användas i samtliga stadier av revisions- och kontrollverksamhe— ten. I begreppet revisions- och kontrollverksamhet ligger också att registret får användas för att genom urvalssökningar ta fram kontrollvärda skattskyldiga. Registret skall ocksåfå användas när kontrollen genomförs. Detta innebär bl.a. att revisorer vid

revision skall kunna ta med sig uppgifter ur skatteregistret i en bärbar persondator. Om det anses nödvändigt för att garantera ADB-säkerheten har Datainspektionen möjlighet att meddela de ytterligare föreskrifter som kan behövas (]fr 6 39 datalagen [1973:289]).

Bestämmelser om terminalåtkomst till det centrala skatteregistret återfinns i 10 & skatteregisterlagen. RSV har terminalåtkomst3 till det

1 I 3 kap. 7 åtaxeringslagen anges följande om taxeringsbesök: "Om några uppgifteri en självdeklaration behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med den skattskyldige om att sådan avstämning skall göras vid ett besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av fastighet, inventarier eller annat som är av betydelse för taxeringskontrollen ". 2 Se prop. 1993/94:224 s. 25. Se även 5. 22—23 i samma proposition. 3 Terminalåtkomst får endast finnas för de ändamål som anges i l & skatte- registerlagen.

centrala skatteregistrets hela innehåll. Vidare har samtliga skattemyn- digheter terminalåtkomst till vissa basuppgifter ur registret, s.k. riksåtkomst. Skattemyndighetema har vidare medgivits riksåtkomst när det av praktiska skäl ansetts finnas behov av sådan åtkomst till uppgifterna, t.ex. mervärdesskatte- och arbetsgivaruppgifter. Till de flesta uppgifterna i registret, bl.a. uppgifter från kontrolluppgifter och flertalet uppgifter från självdeklarationer, får enligt 10 å andra stycket, terminalåtkomst endast finnas i den mån uppgiften hänför sig till länet eller rör skattskyldig som beskattas i länet.

I samband med att beskattningen av punktskatter den 1 juli 1993 fördes över från RSV:s beskattningsavdelning till Särskilda skattekon- toret i Ludvika (SSK) ändrades bl.a. 10 å andra stycket skatteregister- lagen. I författningskommentaren till ändringen anfördes bl.al.

Såväl vid övergripande planering som vid planering av enskilda revisionsobjekt, normalt företag, har punktskattekontoret behov av att få en så bra bild som möjligt av de företag som kan bli föremål för revision. Beslut om revision registreras i revisionsre- gistret, som är ett delregister i det centrala skatteregistret. Härigenom får skattemyndigheterna och beskattningsavdelning- en2 nödvändig kännedom om varandras revisions- och kontroll- verksamhet. Det förekommer att punktskatterevisioner samordnas med skattemyndighetens revisionsverksamhet. Exempel på sådana är företag som omfattas av den samordnade planmässiga revisionsverksamheten. Därmed avses den revisionsverksamhet som utförs hos de 200 största koncernerna i landet. Innan en revision påbörjas tas regelmässigt fram olika terminaluppgifter som anger den reviderades status och skattesituation. Uppgifter— na kan sedan påverka revisionens inriktning beroende på uppgifternas innehåll i relation till företaget och ändamålet med revisionen. Punktskatteregistret3 innehåller huvudsakligen uppgifter om deklarerade och inbetalade punktskatter. Utöver punktskatter erlägger företagen som regel även skatter som förekommer i det centrala skatteregistret, t.ex. mervärdeskatt. Punktskatter inräknas i beskattningsvärdet för mervärdeskatt. Mot bakgrund bl.a. härav är det av väsentlig betydelse för punktskattekontoret att ta del av dessa uppgifter innan revision avseende punktskatter påbörjas. Under revisionen kan det fnnas anledning att kontrollera uppgifter som inte finns i punktskattere- gistret men väl i det centrala skatteregistret. Vid punktskatterevi- sioner, t.ex. vid revision avseende reklamskatt, erhålls inte sällan

' Prop. 1992/93:196 s. 68-69. 2 Tidigare handlades punktskattema av RSV:s beskattningsavdelning. 3 Angående detta register se avsnitt 8.6.5 nedan.

dessutom information om andra skattskyldiga som inte är men som borde vara registrerade för reklamskatt. Eftersom uppgifter saknas om dessa i punktskatteregistret är det av synnerlig vikt att uppgifter om dessa kan hämtas ur det centrala skatteregistret.

Uppgifter till skatteregistren' får hämtas in från andra register med hjälp av ADB. Detta framgår av 14 & skatteregisterlagenz, som har utformats i enlighet med vad som föreskrivs 2 å andra stycket 4 datalagen? Skattemyndighetema får en rad uppgifter från andra register på ADB-medium för bearbetning i skatteregistret, t.ex. kontrolluppgif- ter och specifikation över kvarstående skatt som betalats genom skatteavdrag. Paragrafen ger stöd för att uppgifter hämtas in till skatteregistret både på ADB-medium och genom överföring via telenätet?

I 19 & skatteregisterlagen fmns bestämmelser om gallring av skatteregistret. Med vissa särskilt angivna undantag skall sådana uppgifter som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras när sju år gått från utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut. Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det år under vilken revisionen avslutades.

8.6.2. Förslag till ändringar i skatteregisterlagen

RSV inkom under hösten 1996 med en framställan om ändring i skatteregisterlagen till Finansdepartementet. Förslaget tog framförallt sikte på det behov som fmns för revisions- och annan kontrollverksam- het men punktskattekontrollfrågor föll helt utanför verkets framställan.

Finansdepartementet har i prop. 1996/9711 16 upprättat ett förslag till ändring i skatteregisterlagen, som i relativt stor utsträckning baseras på RSV:s framställan. I propositionen föreslås bl.a. att uppgifter om företagsledare i fåmansföretag, uppgifter om trafiktillstånd m.m., vissa uppgifter ur Patent- och registreringsverkets aktiebolagsregister, uppgifter om tillstånd enligt alkohollagen m.m., vissa uppgifter från länsarbetsnämndema, vissa uppgifter från GTS och tullmyndighetema rörande företag som handlar med tredje land samt vissa uppgifter från Riksförsäkringsverket skall få registreras i det centrala skatteregistret.

] Även regionala skatteregister avses. 2 Tidigare återfanns denna bestämmelse i 9 a 5 skatteregisterlagen.

3 Se ovan avsnitt 8.5.1. 4 Se prop. 1993/94:224 s. 17 och 25.

Uppgifter om misstanke om brott, domar i brottmål och uppgifter från Skattemyndighetemas diarier rörande anmälningar om misstänkta brott, företrädaransvar och anmälan avseende auktoriserade eller godkända revisorer skall dock inte i nuläget få registreras i det centrala skatteregi- stret. Flertalet remissinstanser avstyrkte RSV:s förslag om registrering av nämnda uppgifter. Eftersom det i RSV:s framställan inte redovisa- des några överväganden rörande det principiellt lämpliga i att registrera uppgifter om brott och brottsmisstanke i det centrala skatteregistret, fann regeringen att frågan om registrering av denna kategori av uppgifter behöver utredas vidare. Regeringen delade således remissin- stansemas bedömning att det inte nu går att ta ställning till RSV:s framställan i dessa delar. I propositionen föreslås även bestämmelser om bevakningsmarkeringar i registret; en be-vakningsmarkering skall enligt förslaget kunna knytas till visst företag och innebär att företaget automatiskt genereras som en urvalsträff inom den tid som anges när markeringen registrerades. Förslaget omfattar också frågor om terminalåtkomst. Samtliga skattemyndigheter skall få ha terminalåt- komst till uppgifter som hämtas in från Patent- och registreringsverket. I fråga om övriga uppgifter skall en skattemyndighet endast ha terminalåtkomst till uppgifterna i den mån de avser en skattskyldig i länet. Vid revision är dock terminalåtkomsten utvidgad beträffande uppgifter om ett företags delägare som är bosatt i ett annat län än där det reviderade företaget beskattas.

Även om förslagen i prop. 1996/97:116 inte ger skattemyndigheter- na rätt att registrera belastningsuppgifter m.m. är det ändå ett relativt långtgående ändringsförslag. Som motivering till förslagen anförs bl.a. följ ande'.

Det är väsentligt att myndigheterna har goda kontrollmöjligheter och att kontrollen sker i så nära anslutning som möjligt till den händelse som skall registreras. Det kan därigenom undvikas att skatte- och avgiftsskulden ackumuleras och till slut resulterar i att staten går miste om betydande intäkter. Aven från brottsförebyg- gande synpunkt är det angeläget att skattemyndigheten ges förbättrade möjligheter att snabbt kunna skaffa sig information om näringsidkare som inte fullgör sina skyldigheter för att härefter kunna vidta lämpliga åtgärder. Genom att man snabbt upptäcker misstänkta brottsliga förfaranden kan även bekämp- ningen av den ekonomiska brottsligheten såväl intensifieras som göras effektivare. De föreslagna ändringarna i skatteregisterla—

1 Se prop. 1996/97:116 s. 45 f.

gen kan enligt regeringens mening utgöra ett ledi att tillgodose dessa syften.

8.6.3. De regionala skatteregistren

I de regionala skatteregistren får, enligt 11 & första stycket skatteregis- terlagen, uppgifter om identitet, taxeringsår, beskattningsår m.m. finnas'. Vidare fmns uppgifter om att skatteärenden omprövats eller överklagats samt domstols beslut i dessa register. Registren får också, enligt 11 å andra stycket samma lag, innehålla handlingar som kommit in eller upprättats i ett ärende som hänför sig till länetz. Som sökbeg- repp får endast ärendebeteckning och beteckning på handlingen användas.

RSV och respektive skattemyndighet får ha terminalåtkomst3 till uppgifter som anges i 11 5 första stycket skatteregisterlagen. Det skattekontor som skall handlägga ett ärende får ha terminalåtkomst till uppgifter som nämns i 11 5 andra stycket skatteregisterlagen. Skatte- kontoret får också ha terminalåtkomst till handling som finns i ett ärende vid ett annat skattekontor om det behövs för handläggningen av ett ärende.

I 20 & skatteregisterlagen finns bestämmelser om gallring av de regionala skatteregistren.

8.6.4. SEED-registret

Enligt artikel 15 a i cirkulationsdirektivet4 skall myndigheterna i varje medlemsstat införa en elektronisk databas som skall innehålla ett register över personer som är godkända upplagshavare eller registrera-

1 Som sökbegrepp får endast personnummer, organisationsnummer, namn, firma, ärendebeteckning, beskattningsår, inkomstår, redovisningsperiod, handläggande enhet, datum och uppgift om var i handläggningsgången ärendet befinner sig användas (13 5 skatteregisterlagen). 2 En sådan handling får innehålla uppgift som avses i 4 5 eller 6 5 andra stycket datalagen endast om enskild lärrmat uppgiften eller om den behövs för handläggningen av ärendet. 3 Terminalåtkomst får endast timme för de ändamål som anges i l & skatte-

registerlagen. 4 Artikel 15 a har införts i cirkulationsdirektivet genom rådets direktiv

92/1 08/EEG.

de varumottagare och över de lokaler som är godkända som skatte- upplag. Detta register brukar benämnas SEED-registret. Registret skall enligt artikelns andra moment innehålla det registreringsnummer som utfärdats av behöriga myndigheter beträffande personen eller lokalerna, namn på och adress till personerna eller lokalerna, den kategori av varor som får hållas eller tas emot av personen eller i lokalerna, adressen till de behöriga myndigheter som kan kontaktas för ytterligare upplysningar samt dagen då registreringsnumret utfärdats och i förekommande fall då det upphört att gälla. Uppgifterna i varje lands SEED-register skall lämnas till behöriga myndigheter i de andra medlemsländerna; om de inte automatiskt vidarebefordras skall de tillhandahållas på uttrycklig begäran från en medlemsstat. Uppgifterna i registret får endast användas till att avgöra om personen eller lokalerna godkänts och registrerats eller inte. De behöriga myndigheter- na i varje enskilt EG-land skall tillförsäkra att personer som är involverade i omsättningen av skattepliktiga varor inom EU har rätt att inhämta bekräftelser på de uppgifter som registrerats i enlighet med artikeln. Alla uppgifter som lämnats med stöd av artikeln skall åtnjuta samma sekretesskydd som liknande uppgifter har enligt den aktuella medlemsstatens lagstiftning; detta hindrar dock inte att den behöriga myndigheten i det EG-land som begår uppgiften kan använda den för näraliggande ändamål, om detta är tillåtet enligt den utlämnande statens lagstiftning.

Sverige har införlivat artikel 15 a genom bestämmelser i 6 kap. 11 & LSE, 36 & LAS och 36 & LTS. Registret förs av Skattemyndig- heten i Dalarnas län. Nedan ges en kortare beskrivning av innehållet i de svenska lagreglema.

Ändamålet med det svenska SEED-registret anges i de ovannämnda lagarna vara att tillhandahålla skattskyldiga och behörig myndighet i Sverige eller annat EG-land uppgifter om godkännande och registrering av personer som godkänts som upplagshavare eller som är registrerade varumottagare samt över godkända skatteupplag. Avsikten med registret är således att skattskyldiga och myndigheter i Sverige och i andra EG-länder skall kunna få besked om huruvida registrering och godkännande föreligger i aktuella avseenden. Detta kan ske på telefon, med post eller telefax eller genom användande av ADB-teknikl.

Registret skall innehålla uppgifter om den registrerades namn, registreringsnummer, adress, skatteupplagets registreringsnummer och adress, vilken kategori av varor som den registrerade får ta emot eller

' Se prop. 1994/95:56 s. 107-108.

som får lagras på skatteupplaget, beskattningsmyndighetens adress och datum för godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid.

Uppgifterna i registret får inhämtas med hjälp av databehandling. I samband med att lagstiftningen om SEED-registret infördes1 angavs att uppgifter om upplagshavare, registrerade varumottagare och skatteupplag skulle inhämtas från det personregister som används vid beskattningen av bl.a. skattskyldiga för punktskatter? En särskild föreskrift om att uppgifterna i registret får lämnas från ett annat register som förs hos beskattningsmyndigheten infördes därför.

Gallring av uppgifterna i SEED-registret skall göras sju år efter utgången av det kalenderår som upplagshavaren eller varumottagaren inte längre innehar tillstånd att vara upplagshavare eller registrerad varumottagare.

Användningen av SEED-registret inom gemenskapen försvåras idag av att det kan vara stor eftersläpning när det gäller registrering av uppgifter i vissa länders register. Eftersläpningen gör att SEED- registret i flertalet fall, enligt de företrädare för beskattningsmyndighe- ten vi talat med, inte anses vara tillförlitligt beträffande uppgifter om utländska upplagshavare, registrerade varumottagare och skatteupplag.

8.6.5. Register för beskattningsmyndigheten

Skattemyndigheten i Dalarnas län är registeransvarig för personregist- ret BRIS (Besluts-, Redovisnings- och Informationssystem för det Särskilda skattekontoret) enligt tillstånd meddelat av Datainspektionen den 21 juni 19933. Detta register används vid uppbörd och annan administration av punktskatter. Ändamålet med BRIS-registret är diarieföring, bokföring, skatteadministration, revision och betalnings- kontroll. Uppgifter i BRIS kan också utgöra underlag för vissa utbetalningar. Registerinnehållet, som är begränsat, innehåller bl.a. olika identifieringsuppgifter, uppgifter om redovisningsperioder och beskattningsår? BRIS får exempelvis inte, som det centrala skatte-

* Prop. 1994/95:56 s. 107. 2 Angående detta register, se avsnitt 8.6.5. 3 Se Datainspektionens beslut nämnda dag med dnr 1939-93. 4 Registeransvaret för personregistret BRIS överfördes till Skattemyndigheten i Dalarnas läni samband med att Särskilda skattekontoret i Ludvika bildades. Tidigare kallades registret för punktskatteregistret; RSV var registeransvari g. BRIS innehåll baseras till största delen på vad det ursprungliga punktskattere-

registret, användas för urvalskontroller vid revision eller annan kontroll.

8.6.6. Utredning beträffande register för skattebrottsutredningar

Ekobrottsberedningen har som tidigare nämnts i Ds 1997:23 intagit ståndpunkten att utredningar av skattebrott i framtiden skall handhas av en skattekriminal inom skattemyndigheten.

En särskild utredare har fått i uppdrag att utreda vilka register en kommande skattekriminal vid Skatteförvaltningen kan ha behov av för skattebrottsutredningar samt föreslå den författningsreglering av registren som är motiverad]. I uppdraget ingår också att undersöka behovet av tillgång till uppgifter hos andra myndigheter samt att se över infonnationsutbytet mellan bl.a. tullmyndighetema och skatteför- valtningen. Utredaren skall redovisa sitt arbete före utgången av november 1997.

8.7. ADB-användning inom tullen

8.7.1. Tullregistret

l tullmyndighetens verksamhet ingår att fastställa och uppbära tull m.m. I denna verksamhet använder sig tullmyndigheten av tullregistret som förs med stöd av tullregisterlagen (19901137). Tullregistret får också användas för fullgörande av övervaknings-, kontroll- och revisionsuppgifter inom tulhnyndighetens område.

Tullregistret innehåller bl.a. vissa uppgifter rörande import och export, identitetsuppgifter för fysiska och juridiska personer och uppgifter om identitetsbeteckningar för transportmedel. I registret återfinns också uppgifter om registrering hos Skattemyndigheten i Dalarnas län av importörer som är skattskyldiga avseende vissa punktskatter. Samtliga tullmyndigheter har terminalåtkomst till tull-

gistret, inrättat 1983, fick innehålla. Se Datainspektionens beslut den 6 juli 1983 (dnr 527-83) och den 28 november 1984 (dnr 2704-83). ' Dir. 1996z89.

registret. Annan myndighet än GTS får dock endast ta del av de uppgifter som behövs i myndighetens verksamhet. Fr