RÅ 2004 not 49

Not 49. Ansökan av A.B. och T.Å. om rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan. - Kommunfullmäktige i Enköpings kommun beslutade den 31 oktober 2002 att anta detaljplan för fastigheterna Bergvreten 1:19 och del av Bergvreten 1:14 m.fl. i Enköping. Detaljplanen syftade till att området skulle kunna utnyttjas för boende för personer med behov av särskild vårdomsorg. Planområdet skulle bebyggas med tre envåningshus med en sammanlagd lokalyta om 900 kvm. Enligt gällande detaljplan var området avsett som park eller plantering. - Beslutet överklagades av ett flertal personer, bl.a. A.B. och T.Å., den senare i egenskap av ägare av fastigheten Bergvreten 1:33. -Länsstyrelsen i Uppsala län (2003-03-18)avvisade A.B:s överklagande med motiveringen att hans fastighet inte var belägen så i förhållande till planområdet att han kunde anses berörd av planen på sådant sätt att han hade rätt att överklaga beslutet och anförde därefter i sakfrågan följande. Enligt 5 kap. 18 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall en detaljplan grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt. Bestämmelsen skall enligt 5 kap. 32 § samma lag tillämpas även när detaljplaner ändras eller upphävs. - Den aktuella detaljplanen har inte föregåtts av något program. Länsstyrelsen finner med hänsyn till att fråga är om detaljplaneändring av mindre omfattning, till sakfrågans ringa omgivningspåverkan och till den omfattande behandling som sakfrågan ändå blivit föremål för vid kommunens beredning av planärendet att avsaknaden av program i förevarande fall inte utgör formellt hinder mot detaljplanen. - PBL bygger på principen om decentralisering av beslutsfattandet och kommunal självbestämmanderätt i frågor som rör bland annat riktlinjer för markanvändningen i kommunen. Således föreskrivs i 1 kap. 2 § PBL att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som besvärsprövningen innefattar i många fall stannar vid en prövning av om ett överklagat kommunalt beslut ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen. Det ovan sagda föranleder en väsentlig begränsning av den materiella prövning som skall göras i ett överklagningsärende. - För att mark skall få användas för bebyggelse skall den enligt 1 kap. 6 § PBL vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet. Lämplighetsprövningen sker vid planläggning eller i ärenden om bygglov eller förhandsbesked. Enligt 1 kap. 5 § PBL skall vid prövningen både allmänna och enskilda intressen beaktas. Enligt 2 kap. 1 § PBL skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Vid planläggning skall bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken tillämpas. - Länsstyrelsen beslutade den 26 november 2002 att inte pröva kommunens antagandebeslut den 31 oktober 2002 enligt reglerna härom i 12 kap. PBL. - Länsstyrelsen finner vid en sådan bedömning som skall ske i ärendet enligt 5 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. att åtgärden enligt detaljplanen går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning av markresurserna samt med den för området gällande kommunala översiktsplanen. Länsstyrelsen gör vidare den bedömningen att åtgärden enligt detaljplanen inte kan antas medföra några sådana betydande olägenheter för ägarna till fastigheterna Bergvreten 1:18, 1:3 och 1:33 att hinder mot detaljplanen enligt 3 kap. 2 § PBL härigenom föreligger. Mot bakgrund härav och då enligt länsstyrelsens uppfattning det överklagade beslutet ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen i hithörande fall, finner länsstyrelsen att skäl för ändring av det överklagade detaljplanebeslutet inte föreligger. - A.B., L.T., T.Å. m.fl. överklagade och anförde bl.a. att planändringen inte var förenlig med en ändamålsenlig struktur av bebyggelse och grönområden eller med behovet av parker och andra grönområden. De ansåg även att det förelåg brister i förfarandet eftersom planändringen inte hade grundats på ett planprogram. - Regeringen (2003-09-04, Miljödepartementet) avslog överklagandena och yttrade: Vad först gäller länsstyrelsens beslut att avvisa vissa A.B:s och vissa andra personers överklaganden finner regeringen att dessa klagande inte bor i sådan närhet till planområdet att de på den grunden har rätt att överklaga kommunens beslut att anta planen. Det har inte heller framkommit att de på annan grund kan anses så berörda av planbeslutet att de har rätt att överklaga det. Överklagandena bör därför avslås i den delen. - Regeringen prövar ärendet i sak på talan av T.Å. och L.T. Vid denna prövning finner regeringen att detaljplanen inte kan anses medföra olägenheter av sådan betydelse för dem att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de framfört om strukturen på bebyggelsen eller om behov av parker och andra grönområden utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklaganden skall upphäva planbeslutet. Regeringen finner mot bakgrund av detaljplanens begränsade omfattning och de samråd som föregått planarbetet att enbart den omständigheten att ett särskilt planprogram inte upprättats inte utgör tillräckliga skäl att upphäva planbeslutet. Vad klagandena anfört om länsstyrelsens handläggning och prövning eller deras invändningar i övrigt utgör inte heller skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - A.B. och T.Å. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet och återförvisa ärendet till regeringen för erforderlig behandling. Till grund för sin talan anförde de bl.a. följande. Beslutet stred mot 22 § förvaltningslagen (1986:223), eftersom A.B. felaktigt hade förklarats sakna talerätt trots att han äger en fastighet som ligger nära planområdet och därför får anses vara berörd av kommunens beslut. Vidare stred beslutet mot 5 kap. 18 § första stycket PBL på så sätt att det inte kan anses ha varit onödigt att upprätta ett sådant program som det talas om i lagrummet. Slutligen stred beslutet mot 2 kap. 2 och 4 §§ PBL, eftersom planläggningen inte var förenlig med vare sig en ändamålsenlig struktur av bebyggelse och grönområden eller behovet av parker och andra grönområden. - Regeringsrätten (2004-03-16, Lavin, Dexe, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - A.B., vars fastighet inte gränsar till planområdet, har av länsstyrelsen och regeringen inte ansetts berörd av planbeslutet på ett sådant sätt att han har rätt att överklaga detta. Regeringens beslut i denna del har inte visat sig felaktigt och skall därför stå fast. - Enligt 5 kap. 18 § första stycket PBL skall en detaljplan grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt. Ett sådant program kan enligt förarbetena (prop. 1994/95:230 s. 74 och 117) anses onödigt huvudsakligen i de fall där detaljplanen är av sådan beskaffenhet att den skulle kunna behandlas enligt reglerna om enkelt planförfarande. I vissa fall bör det dock vara möjligt att undvara program även om förutsättningarna för enkelt planförfarande inte är uppfyllda. Som exempel på när så kan vara fallet nämns att kommunen i översiktsplan dragit upp sådana riktlinjer för detaljplanearbetet att innebörd och konsekvenser kan utläsas tillräckligt tydligt. Det får då också förutsättas att förslaget till detaljplan har stöd i översiktsplanen och att det är förenligt med länsstyrelsens granskningsyttrande över översiktsplanen. - Den aktuella situationen motsvarar inte något av de exempel som anges i förarbetena på fall där det kan anses vara onödigt att en detaljplan föregås av ett program. Av utformningen av bestämmelsen i 5 kap. 18 § första stycket PBL följer emellertid att tillämpningen inte begränsas till de i förarbetena lämnade exemplen. I stället måste kravet på program bedömas med utgångspunkt i planeringssituationen i det enskilda fallet. Bestämmelsen ger således beslutsfattarna ett visst handlingsutrymme. Mot bakgrund av den aktuella detaljplanens begränsade omfattning och de samråd som föregått planarbetet får bedömningen att program kunnat undvaras i förevarande fall anses ligga inom ramen för det handlingsutrymme som PBL ger i detaljplaneärenden. - Vad gäller T.Å:s talan i övrigt kan konstateras att de tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Det har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden. - Regeringsrätten finner således att regeringens beslut inte kan anses strida mot någon rättsregel på det sätt som T.Å. angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2004-02-18, T. Lindvall)

*REGI

*INST