RÅ 2004:104

Juridisk person omfattas inte av reglerna om rättelse av felaktiga uppgifter i lagen om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet.

I juni 1999 registrerades Main Engineering AB (bolaget) i kronofogdemyndighetens utsökningsregister (numera utsöknings- och indrivningsdatabasen) för en obetald skatteskuld. Bolaget begärde hos kronofogdemyndigheten i Karlstad (KFM) att registreringen skulle tas bort eftersom bolaget inte fått någon betalningspåminnelse om den kvarstående skatten.

KFM avslog i beslut den 12 november 1999 bolagets begäran och anförde bl.a. följande. Skatteregistret innehöll en tid en felaktig adressuppgift. Det framgår inte i ärendet att bolaget informerat skattemyndigheten om sin nya adress. Att bolaget inte fått någon betalningspåminnelse beror därför inte på någon annan än bolaget. De aktuella uppgifterna i utsökningsregistret är därför riktiga.

Länsrätten i Värmlands län

Bolaget överklagade beslutet och yrkade dessutom att det inte skulle behöva betala avgifter hänförliga till den aktuella skatteskulden. Bolaget anförde bl.a. följande. Bolaget har inte anmält adressändringen till skattemyndigheten. Adressändring skedde till posten. Allteftersom post kom fel ändrade bolaget adressen till avsändarna. Bolaget trodde att myndigheterna automatiskt skulle få besked om den nya adressen efter att adressändring gjorts. Bolaget har inte fått slutskattesedeln, och inte heller några påminnelser. Skattemyndigheten fick tillbaka slutskattesedeln och lät ärendet med automatik rulla vidare. Om bolaget hade fått kännedom om skulden skulle det ha betalat.

Domskäl

Länsrätten i Värmlands län (2000-03-22, ordförande Johansson) yttrade: Datalagen (1973:289) upphörde att gälla den 24 oktober 1998 då personuppgiftslagen (1998:204) trädde i kraft. Enligt övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen skall dock datalagen gälla till och med den 30 september 2001 ifråga om behandling av personuppgifter som påbörjats före ikraftträdandet. - Övergångsbestämmelserna har vid överklaganden över kronofogdemyndighets beslut om rättelse av registeruppgifter tillämpats olika av olika länsrätter och kammarrätter. Praxis är således inte enhetlig. I förarbetena till personuppgiftslagen har emellertid gjorts vissa uttalanden av innebörd att frågan om när behandling av personuppgifter skall anses ha påbörjats knyts till den omständigheten att utsökningsregistret fanns i bruk den 24 oktober 1998 och att även behandling av nya personuppgifter då bör kunna omfattas av datalagen. Mot bakgrund av nu angivna förarbetsuttalanden gör länsrätten bedömningen att datalagen är tillämplig i förevarande fall. (Det kan antecknas att det i ett regeringsbeslut den 23 juni 1999, Fi 1999/2037, gjorts samma bedömning i ett liknande mål). - Med stöd av 22 a § förvaltningslagen kan kronofogdemyndighets beslut av nu aktuellt slag överklagas till länsrätten. - Enligt 8 § datalagen skall en registeransvarig utan dröjsmål företa skälig utredning om det förekommer anledning till misstanke att en personuppgift som ingår i ett personregister är oriktig eller missvisande. En oriktig eller missvisande uppgift skall rättas, ändras eller uteslutas. Motsvarande bör gälla även en juridisk person. - Länsrätten gör följande bedömning.

Först vid den muntliga förhandlingen har bolaget framfört yrkanden om att avgifter i samband med fordran skall tas bort. Frågan om grundavgift prövas av kronofogdemyndigheten och frågan om dröjsmålsavgift m.m. prövas i första hand av skattemyndigheten. Länsrätten kan inte ta upp dessa frågor till prövning i målet. Bolaget har att vända sig till respektive myndighet med sina yrkanden.

Bolaget har varit betalningsskyldigt för kvarstående skatt för taxeringsåret 1998. Då skatten inte betalats i rätt tid är de uppgifter som tagits in i utsökningsregistret riktiga. Det framgår att bolaget betalat så fort bolaget fått kännedom om skattekravet. Skattemyndigheten har skickat ut slutskattsedel och påminnelser, men eftersom skattemyndighetens adressuppgift inte var korrekt har slutskattsedel och betalningspåminnelserna inte nått bolaget. Eftersom bolaget tydligt visat att det inte varit betalningsovilligt och då skattemyndigheten inte gått vidare och sökt kontakt med ställföreträdaren för bolaget när betalningspåminnelserna kommit i retur anser länsrätten att anteckningen av bolagets skuld i utsökningsregistret är missvisande enligt 8 § datalagen och att uppgiften därför skall uteslutas ur registret.

Länsrätten prövar inte frågan om grundavgift eller dröjsmålsavgifter.

Länsrätten bifaller överklagandet i övrigt och förordnar att uppgiften om den aktuella skatteskulden skall uteslutas ur utsökningsregistret.

Ordföranden var skiljaktig och anförde bl.a. följande. Bolagets aktuella skatteskuld var inte betald när den lämnades för indrivning till KFM. Den skuld som förts in i utsökningsregistret är inte oriktig och därmed inte heller registeruppgiften. - Trots att någon slutskattsedel inte nått bolaget har bolaget inte försökt kontakta skattemyndigheten eller ändra sin adress hos skattemyndigheten före restföringstillfället. Inte heller har man utnyttjat tillfället att uppge sin riktiga adress när man lämnade in deklarationer. Eftersom skattemyndigheten skickat betalningspåminnelser till den adress som bolaget hade som uppgiven har kravet på utskickad betalningspåminnelse före överlämnande till KFM fullgjorts. Utsökningsregistret skall inte användas för kreditupplysningsändamål - att så ändå sker är en följd av offentlighetsprincipen - utan skall enligt 1 § utsökningsregisterlagen (1986:617) användas inom exekutionsväsendet för bl.a. verkställighet enligt utsökningsbalken, indrivning enligt lagen om statliga fordringar eller av myndigheter utanför exekutionsväsendet. Den aktuella registeruppgiften kan mot bakgrund av det anförda inte anses missvisande. - Således anser jag att överklagandet skall avslås vad gäller uteslutning ur utsökningsregistret. I övrigt är jag ense med majoriteten.

KFM överklagade hos kammarrätten och anförde. Den aktuella registeruppgiften är inte missvisande och därför skall den inte uteslutas ur utsökningsregistret. Riktiga men missvisande uppgifter kan över huvud taget inte rättas vad gäller juridiska personer då 8 § datalagen inte gäller juridiska personer. Stöd för rättelse av oriktiga uppgifter för juridiska personer finns i förarbetena till utsökningsregisterlagen (prop. 1985/86:155 s. 31). Det saknas stöd i gällande rätt för vad länsrätten kommit fram till i sin dom; att det går att rätta och utesluta missvisande men i och för sig riktiga uppgifter för juridiska personer. Restföring skall inte underlåtas då skälet till att betalningsuppmaning före restföring inte kommer den skattskyldige tillhanda uppenbart ligger på den skattskyldige. Skattemyndigheten har gjort rätt som restfört aktuell skuld trots att två försändelser till bolaget kommit i retur då bolaget genom insända handlingar haft möjlighet att upplysa skattemyndigheten om sin nya adress istället för att skicka in nya handlingar med den gamla felaktiga adressen. Mot denna bakgrund har det inte funnits anledning för skattemyndigheten att göra ytterligare utredning om bolagets adress före restföringstillfället.

Bolaget ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet.

Kammarrätten i Göteborg (2002-04-04, Nyström, Edström, Bontin, referent) yttrade: Såsom länsrätten har angett har datalagen definitivt upphört att gälla den 1 oktober 2001. Datalagen har ersatts av personuppgiftslagen. Uppgifter om juridiska personer omfattas inte av personuppgiftslagen (jfr SOU 1997:39 s. 338). - Frågan om gallring av uppgift om juridisk person i utsökningsregistret kunde tidigare bedömas enligt reglerna i utsökningsregisterlagen. Möjlighet till rättelse av uppgift om juridisk person saknades i utsökningsregisterlagen. Lagens förarbeten (prop. 1985/86:155 s. 31) medgav inte heller någon möjlighet till rättelse av uppgift om juridisk person. Dessa uttalanden angav att datalagen var subsidiärt tillämplig på utsökningsregisterlagen. Datalagen omfattade dock inte uppgifter om juridiska personer. - Även utsökningsregisterlagen har upphört att gälla den 1 oktober 2001 och den har ersatts av lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet. Lagen saknar regler om rättelse av uppgift om juridisk person. 2 kap. 6 § nämnda lag innehåller däremot bestämmelser om gallring som även omfattar uppgifter om juridiska personer. Utsökningsregistret heter numera utsöknings- och indrivningsdatabasen. - Kammarrätten har i ett tidigare avgörande, mål nr 3880-1999, redogjort för rådande praxis avseende gallring av uppgift om juridisk person i utsökningsregistret. Enligt uppgifter som kammarrätten då inhämtade från Riksskatteverket har beträffande juridiska personer 11 § utsökningsregisterlagen tillämpats vid gallring i förtid i registret. Detta har skett när det i registret funnits en uppenbart felaktig uppgift, t.ex. då förväxling skett av två juridiska personer, eller då en betalning har gjorts i rätt tid, men betalningen har "kommit bort" hos skattemyndigheten. Något stöd för att ett bolag skulle ha rätt att få gallring i förtid har inte ansetts föreligga. - Kammarrätten gör följande bedömning. Såsom länsrätten har konstaterat är de i målet aktuella uppgifterna om bolaget som tagits in i utsökningsregistret riktiga eftersom skatten inte har betalats i rätt tid. Någon möjlighet till rättelse eller möjlighet att gallra dessa uppgifter i förtid finns inte enligt gällande lagstiftning eller praxis. Överklagandet skall därför bifallas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer KFM:s beslut att betalningsanmärkning som påförts bolaget med anledning av aktuell skuld inte skall tas bort.

kammarrätten

Bolaget överklagade och yrkade att kammarrättens dom skulle undanröjas samt anförde bl.a. följande. Eftersom målet snarast handlar om en försumlighet att göra adressändring, är åtgärden att utfärda en betalningsanmärkning som potentiellt kan hota enskildas försörjningsmöjligheter summarisk och kränkande. Vidare är skattemyndighetens rutiner bristfälliga. Man kan med en knapptryckning få fram namnet på företrädare för ett företag och därmed en adress. En kunnig handläggare hade utan tvekan gjort en sådan sökning. Skattemyndigheten har dessutom fått tillbaka sina brev och därmed varit informerad om att adressen måste vara felaktig alternativt känt till att företaget inte fått kännedom om fordran. Slutligen har företaget behandlats godtyckligt, eftersom den automatiska hanteringen inneburit att förhållandet med felaktig adress inte uppmärksammats av skattemyndigheten.

Bolaget yrkade vidare återbetalning av den avgift som betalats till skattemyndigheten.

KFM ansåg att kammarrättens dom skulle fastställas och anförde följande. Enligt gällande lagstiftning saknas möjlighet till rättelse eller möjlighet att gallra uppgifter om juridiska personer. Felaktiga uppgifter om juridiska personer i utsöknings- och indrivningsdatabasen är idag ett problem. KFM vill inte ta bort felaktiga uppgifter om juridiska personer om det inte finns uttryckligt lagstöd eftersom KFM bedömer att detta skulle strida mot offentlighetsprincipen. I en dom från Kammarrätten i Stockholm, mål nr 6334-2001, nämns 26 och 27 §§förvaltningslagen (1986:223) och reglerna om självrättelse och omprövning som ett lagrum som kan ge stöd för rättelse av felaktiga uppgifter om juridiska personer. KFM anser att detta lagrum endast kan avse beslut som fattas av kronofogdemyndigheterna. Beslut från en skattemyndighet att överlämna en skuld till en kronofogdemyndighet för indrivning tillhör inte denna kategori.

Regeringsrätten (2004-10-27, Lavin, Eliason, Almgren, Nord, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet gäller möjligheterna till rättelse av uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen.

I dåvarande utsökningsregisterlagen fanns i 1 § bestämmelser om att det skulle föras dels ett centralt utsökningsregister för hela landet, dels ett regionalt utsökningsregister för varje region. I 4 § fanns bestämmelser om vilka uppgifter som skulle anges för fysiska personer och i 5 § om vilka som skulle anges för juridiska personer. Lagen innehöll inte några bestämmelser om rättelse av oriktiga eller missvisande uppgifter i registret men i dåvarande datalagen fanns i 8 § en skyldighet att rätta oriktiga eller missvisande uppgifter i personregister. Denna bestämmelse gällde således för utsökningsregistren men tog endast sikte på uppgifter om enskilda personer (jfr 1 § datalagen).

Utsökningsregisterlagen upphörde att gälla den 1 oktober 2001 då lagen om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet (databaslagen) trädde i kraft. Några övergångsbestämmelser av intresse för nu förevarande mål finns inte. Enligt 1 kap. 1 § andra stycket gäller bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ samt 2 kap. även vid behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna.

Huvudregeln i databaslagen är således att lagens bestämmelser endast gäller för fysiska personer. Bakgrunden till detta torde vara att registerlagarnas syfte i första hand är att skydda den personliga integriteten. Statsmakterna har vid flera tillfällen uttalat att i de fall register med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll inrättas, bestämmelser skall meddelas i form av lag. Detta anses skola gälla särskilt i de fall uppgifterna i registret sprids externt i icke obetydlig omfattning (se t.ex. prop. 1990/91:60 s. 58, 1990/91:KU11 s. 11 och prop. 1997/98:44 s. 41). I motiven till 8 § i den dåvarande datalagen uttalades att det uppenbarligen var av stor betydelse att de personuppgifter som finns i ett personregister är riktiga, vilket bl.a. hänger samman med de möjligheter som datatekniken ger att använda en uppgift i många olika sammanhang och att finna uppgifter även efter lång tid (prop. 1973:33 s. 131 ff.). I 23 § fanns en bestämmelse om rätt till skadestånd för den som tillfogats skada genom att ett personregister innehöll oriktig eller missvisande uppgift. Motsvarande bestämmelser finns numera i 28 och 48 §§personuppgiftslagen.

I 3 kap. 3 § databaslagen finns en hänvisning till personuppgiftslagens regler om rättelse och skadestånd. I 3 kap. 4 § finns en bestämmelse om rätt att överklaga en myndighets beslut om bl.a. rättelse. Som ovan framgått omfattar dessa bestämmelser inte juridiska personer. Det förhåller sig vidare så att personuppgiftslagen, till vilken databaslagen hänvisar i detta hänseende, endast gäller för fysiska personer.

Det förhållandet att databaslagen saknar bestämmelser om rättelse av felaktiga uppgifter såvitt avser juridiska personer kan rimligen inte i sig innebära att en juridisk person skall kunna vägras att få en felaktig uppgift rättad (jfr 26 § förvaltningslagen). Frågan är dock om de ifrågavarande uppgifterna var felaktiga.

Skattemyndigheten har genom beslut, som tillställts klaganden genom slutskattsedeln, fastställt att bolaget har en skatteskuld. Till slutskattsedeln har fogats en betalningsanmaning. Sedan skulden inte reglerats i tid, har skattemyndigheten ansökt om indrivning hos KFM, som registrerat uppgifterna i utsöknings- och indrivningsdatabasen. Som KFM funnit var dessa uppgifter korrekta, eftersom skulden inte var betald. Det förhållandet att bolaget inte hade nåtts av betalningsanmaningen därför att skattemyndighetens uppgifter om bolagets adress var felaktiga medför inte att de i databaserna införda uppgifterna kan anses ha fått ett felaktigt innehåll. Bolagets talan skall därför avslås.

Bolagets yrkande om återbetalning av den avgift som betalats till skattemyndigheten kan inte lagligen bifallas av Regeringsrätten. Yrkandet skall därför avvisas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår bolagets talan och fastställer det slut kammarrättens dom innehåller.

Regeringsrätten avvisar yrkandet om återbetalning av avgiften.

Föredraget 2004-09-02, föredragande Ehrnrooth, målnummer 2771-02

Anm. Samma dag avgjordes mål nr 1889-03 där omständigheterna var likartade och utgången densamma.