RÅ 2004:14

Regeringen beslutade den 26 augusti 1993 att förbehålla sig prövningen av det sökta vattenföretagets tillåtlighet i enlighet med bestämmelsen i 11 kap. 3 § vattenlagen (1983:291).

Sedan vattendomstolen hållit huvudförhandling och syn avgav domstolen den 11 november 1993 yttrande till regeringen beträffande vattenföretagets tillåtlighet. Vattendomstolen konstaterade i yttrandet bl.a. att det av 3 kap. 6 § andra stycket lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser, naturresurslagen, framgick att vattenkraftverk inte får utföras i Långan på sträckan från Landösjön till Indalsälven, men att företaget enligt tredje stycket samma lagrum ändå kunde komma till stånd om det förorsakade endast obetydlig miljöpåverkan. Vattendomstolen fann, vid en sammantagen bedömning att vattenföretaget skulle komma att medföra endast obetydlig miljöpåverkan och att därför hinder mot företaget inte förelåg på grund av 3 kap. 6 § eller några andra bestämmelser i naturresurslagen. Hinder bedömdes heller inte föreligga mot företaget enligt vattenlagen. Vattendomstolen fann således att vattenföretaget var tillåtligt enligt vattenlagen och naturresurslagen.

Hos regeringen ägde härefter en omfattande skriftväxling rum med inhämtande av yttranden m.m. Utredningen i ärendet kompletterades vidare bl.a. genom att regeringen i september 1994 återlämnade ärendet till vattendomstolen, eftersom miljökonsekvensbeskrivningen

inte var tillräckligt utförlig. I augusti 1996 avgav vattendomstolen ett nytt yttrande i den delen. Den kompletterande miljökonsekvensbeskrivningen medförde inte att domstolen fann skäl att göra en annan bedömning än i det först avgivna yttrandet.

I yttrandena till regeringen redovisades bl.a. följande ståndpunkter. Fiskeriverket hade inte någon erinran mot företaget under förutsättning att det skedde en minimitappning och att en fiskväg återuppfördes i dammen. Inte heller Länsstyrelsen i Jämtlands län eller Kraftverksföreningen hade någon erinran mot vattendomstolens bedömning. Affärsverket svenska kraftnät, Närings- och teknikutvecklingsverket och Krokoms kommun tillstyrkte ansökan. Kammarkollegiet, Boverket och Naturvårdsverket anförde däremot att företaget inte var tillåtligt eftersom nedre Långan enligt naturresurslagen var skyddad mot vattenkraftsutbyggnad. Svenska naturskyddsföreningen avstyrkte ansökan. Riksantikvarieämbetet avstyrkte ansökan eftersom företaget medförde påtaglig skada på områdets kulturvärden som var av riksintresse samt då den befintliga anläggningen utifrån ett riksperspektiv hade ett stort teknikhistoriskt värde. Enligt ämbetets bedömning kunde projektet inte hänföras till endast obetydlig miljöpåverkan i naturresurslagens mening. Skrivelser kom vidare in till regeringen från Socialdemokraterna i Krokoms kommun, Offerdals hembygdsförening, Käloms byalag, Aspås centerkvinnor, Studieförbundet Vuxenskolan, Älvräddarnas samorganisation samt Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund.

Jämtkraft AB anförde till stöd för sin ansökan i huvudsak följande. Företagets tillåtlighet enligt vattenlagen hade inte ifrågasatts, vilket innebar bl.a. att företaget inte kunde anses medföra sådan bestående förändring av naturförhållandena att någon betydande förlust från naturskyddssynpunkt kunde befaras. Oavsett om Jämtkraft fick tillstånd att genomföra det sökta företaget eller om bolaget genomförde en effektivisering av anläggningen inom ramen för det befintliga tillståndet var den förnyelse som krävdes densamma med undantag för den maskinella utrustningen. Den förändring som kunde ske beträffande djur- och växtarter inskränkte sig till en forssträcka på 250 meter som redan var starkt påverkad av befintlig anläggning och av genomförda sjöregleringar. Denna begränsade älvsträcka kunde inte anses unik i förhållande till hela den ca 3,5 mil långa älvsträckan som var skyddad. En samlad bedömning av det ansökta företaget jämfört med erforderlig förnyelse av redan lovgivet företag visade att en effektivisering var tillåtlig också enligt naturresurslagens bestämmelser. Utförandet av företaget skulle sysselsätta 17-18 årsarbetare. Därtill kom anlitande av 4-5 entreprenörer. Investeringsvolymen uppgick till cirka 40 miljoner kr. Ombyggnaden skulle komma att endast förorsaka obetydlig miljöpåverkan, en påverkan som uppenbart saknade betydelse för den undantagna älvsträckan i övrigt. Företaget tillhörde också den kategori av kraftverk som enligt energipropositionen borde uppmuntras med statsbidrag.

Regeringen (Miljödepartementet, 2000-05-18) yttrade: Skälen för regeringens beslut. - Regeringen bedömer att ärendet kan avgöras i föreliggande skick. - Av 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken följer att regeringens prövning skall ske med tillämpning av bestämmelserna i vattenlagen (1983:291) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., naturresurslagen. - Enligt 3 kap. 1 § vattenlagen skall naturresurslagen tillämpas vid tillståndsprövning av ett vattenföretag. Långan nedströms Landösjön, dvs. nedre Långan, finns förtecknat i 3 kap. 6 § andra stycket naturresurslagen som ett av de områden som skall skyddas mot utbyggnad av vattenkraft. Av 3 kap. 1 § samma lag följer att de områden som finns förtecknade i kapitlet är av riksintresse i sin helhet med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena. Enligt bestämmelsen får exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-7 §§ samma kapitel och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. Enligt tredje stycket samma paragraf gäller detta dock inte vattenkraftverk som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan. Enligt förarbetena till naturresurslagen (prop. 1985/86:3 s. 186 f.) skall undantagsregeln i 3 kap. 6 § tredje stycket naturresurslagen tillämpas så att tillstånd till utbyggnad bör kunna lämnas för "smärre åtgärder som hänför sig till en redan företagen utbyggnad, t.ex. ersättningsbyggnader till ett befintligt kraftverk och ombyggnader eller effektiviseringar, under förutsättning att inverkan på naturmiljön inte sker i nämnvärd mån". Bedömningen av ett företags miljöpåverkan bör ske i förhållande till de bevarandevärden som utgjort motiv för att älvsträckan skall undantas från vattenkraftsutbyggnad (prop. 1985/86:3 s. 110). Frågan om nedre Långans skyddsvärde behandlas i bostadsutskottets betänkande 1983/84:BoU30 s. 14 där det framhålls att vattendraget är av stort intresse för det rörliga friluftslivet samt att området, som präglas av orördhet, utgör en säregen vildmark med höga naturvärden. - Först bör fastställas vilka hydrologiska förhållanden som bör ligga till grund för prövningen. Uppströms Långfors kraftstation har sedan början av 1940-talet uppförts regleringsmagasin vilka påverkar vattenföringen i nedre Långan på så sätt att vattenföringen vintertid är större än vad som skulle vara fallet utan regleringsmagasinen. För sommartid är förhållandet det motsatta. Oavsett vilket beslut som nu fattas i detta ärende kommer regleringsmagasinen att vara kvar. Företagets tillåtlighet skall därför enligt regeringens mening bedömas mot bakgrund av de nu rådande hydrologiska förhållandena. – Jämtkraft AB:s tillstånd att driva kraftstationen är förenat med en skyldighet för bolaget att underhålla anläggningen. Av handlingarna framgår att anläggningen är i så dåligt skick att det är nödvändigt att någon form av åtgärd vidtas för att ställa den i ordning. Det sökta företaget är dock av genomgripande omfattning och innebär inte att endast underhållsarbeten vidtas. I stället handlar det om att ersätta den befintliga anläggningen med en ny, både när det gäller byggnader och själva dammanläggningen. Den nya anläggningen skall förläggas till samma plats som den befintliga anläggningen och få en likartad utformning. Den nya anläggningen medför i sig själv inte någon miljöpåverkan av betydelse. En betydande skillnad är dock att den nya anläggningen skall avleda en väsentligt större mängd vatten från forsen. Med den begärda avledningsrätten skulle medelvattenföringen i forsen under sommarhalvåret minska med drygt 50 procent och under vinterhalvåret med nära 80 procent. - Den fråga regeringen i första hand har att ta ställning till är om en sådan ökad avledning av vatten leder till mer än en obetydlig miljöpåverkan och därmed medför att hinder mot företaget föreligger enligt naturresurslagen. Jämtkraft AB har som ett argument för att företaget skall tillåtas pekat på det förhållandet att Långforsen utgör endast en liten del, 250 meter, av den älvsträcka på 3,6 mil som skyddas enligt naturresurslagen. Frågan om företaget medför mer än obetydlig miljöpåverkan skall enligt regeringens mening inte bedömas enbart med den utgångspunkten att företagets påverkan ställs i relation till effekten på hela den skyddade sträckan utan en bedömning skall framför allt göras av hur företaget påverkar det avgränsade område som berörs av företaget, vilket i detta fall är själva Långforsen. Om det sökta företaget genomfördes skulle den synliga karaktären av forsen påverkas genom att mängden av fritt strömmande vatten minskar. Den medgivna minimitappningen skulle dock enligt regeringens bedömning innebära att denna effekt på landskapsbilden blir begränsad. Företaget medför sannolikt inte att livsbetingelserna i området för någon art ändras på ett sådant sätt att arten inte kan leva kvar i området. Det får bl.a. genom Fiskeriverkets utredning anses klarlagt att fisket inte tar någon betydande skada av företaget. I viss mån kan dock företaget antas leda till att populationerna av olika arter minskar. Detta gäller dock endast på en mycket begränsad yta och utan att några särskilt skyddsvärda arter hotas. Effekten på naturvärdena nedströms företaget får därför enligt regeringen bedömas som obetydliga mot bakgrund av att det avledda vattnet återförs till Långan 250 meter nedströms kraftstationen. Att beakta är vidare att Riksantikvarieämbetet har avstyrkt ansökan med hänvisning till att områdets kulturvärden enligt ämbetet är av riksintresse, bl.a. är anläggningen enligt ämbetet utifrån ett riksperspektiv av stort teknikhistoriskt värde. - Regeringen finner dock vid en sammanvägd bedömning att den miljöpåverkan projektet innebär inte bör utgöra hinder mot företaget. - Regeringen finner således att det ansökta företaget inte strider mot bestämmelserna i naturresurslagen. I enlighet med vad vattendomstolen fann vid sin prövning föreligger inte heller hinder mot företaget enligt vattenlagen. Regeringen tillåter därför Jämtkraft AB att utföra det sökta vattenföretaget. - Regeringen förutsätter att arbetena utförs med stor hänsyn till det aktuella områdets natur- och kulturvärden. - Ärendet återlämnas till miljödomstolen för erforderlig handläggning som bl.a. skall innefatta en närmare utformning av förutsättningarna för företaget.

Sedan regeringen fattat sitt beslut om tillåtligheten av en ombyggnad av Långfors kraftstation i enlighet med ansökningen inkom till regeringskansliet en till miljöminister Kjell Larsson ställd skrivelse från bl.a. Nedre Långans Fiskevårdsområdesförening i vilken begärdes att regeringens beslut skulle undergå rättslig prövning i Regeringsrätten. Skrivelsen överlämnades till Regeringsrätten.

Nedre Långans Fiskevårdsområdesförening ansökte därefter även om rättsprövning av regeringens beslut med yrkande att beslutet skulle upphävas och ärendet återförvisas till regeringen för ny behandling. Föreningen anförde bl.a. följande. Det sökta vattenföretaget skulle förorsaka mer än obetydlig miljöpåverkan och var därför inte tillåtligt enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen. Beslutet stred också mot EG-rätten (Habitatdirektivet 92/43/EEG) och de bestämmelser som gällde för miljökonsekvensbeskrivningar.

Regeringsrätten (2004-01-29, Lindstam, Almgren, Melin, Stävberg, Kindlund), som den 15 oktober 2003 höll syn vid Långforsen i närvaro av företrädare för sökandeföreningen och Jämtkraft AB, yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234).

Vattenlagen och naturresurslagen upphävdes i samband med att miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999. Av 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken följer emellertid att bestämmelserna i vattenlagen och naturresurslagen skulle tillämpas i ärendet hos regeringen samt att bestämmelserna i de upphävda lagarna skall tillämpas även vid rättsprövningen av regeringens beslut.

Enligt 3 kap. 1 § vattenlagen får ett vattenföretag inte komma till stånd, om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter. Enligt samma lagrum skall naturresurslagen tillämpas vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag.

Av 3 kap. 6 § andra stycket naturresurslagen framgår att vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte får utföras i Långan nedströms Landösjön, dvs. på sträckan från Landösjön till Indalsälven (nedre Långan). I tredje stycket samma lagrum anges dock att bestämmelsen i bl.a. andra stycket inte gäller vattenföretag som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan. Prövningen av vattenmål sker i första instans av vattendomstol (numera miljödomstol). Regeringen får emellertid enligt 11 kap. 3 § vattenlagen förbehålla sig prövningen av företagets tillåtlighet i fråga om sådant vattenföretag som avses i 3 kap. 6 § tredje stycket naturresurslagen. Har regeringen gjort ett sådant förbehåll - vilket är fallet beträffande det nu aktuella vattenföretaget - skall enligt 13 kap. 42 § vattenlagen vattendomstolen med eget yttrande överlämna frågan om företagets tillåtlighet till regeringen.

Av utredningen i målet framgår att Långfors kraftstation består av en spärrdamm över Långan omedelbart uppströms Gysåns inflöde, intagskanal, maskinstation och utloppskanal. Jämtkraft AB har begärt tillstånd att bygga om kraftstationen med ny överfallsdamm, skibordsdamm, utskovsdamm, intag, maskinstation och utvidgad utloppskanal och att i samband därmed få riva motsvarande äldre anordningar. I samband med ombyggnaden skall en effektivisering och effektutbyggnad företas. Den beräknade effekten hos kraftstationen skall höjas från 2 GWh till 11,7 GWh per år.

Beträffande vattenföringen framgår av de uppgifter som lämnats av Jämtkraft AB följande. Vattenföringen i Långforsen beräknas minska på en sträcka av 250 m. Under reglerade förhållanden (tiden 1945-1987) har medelvattenföringen under ett normalår beräknats till 36 m3/s. Med undantag för vårflödesmånaderna maj och juni har medelvattenföringen normalt uppgått till ca 31 m3/s. Av vattenföringen har ca 8 m3/s avletts till kraftstationen och ca 23 m3/s runnit i älvfåran. Enligt ansökningen innebär vattenföretaget att upp till 30 m3/s av vattenföringen skall avledas till kraftstationen. En viss minimivattenföring skall dock alltid finnas i älvfåran, nämligen 10 m3/s under tiden den 1 juni - den 30 september och 5 m3/s under övrig tid. Enligt dessa uppgifter skulle vattenföretaget således medföra en minskning av medelvattenföringen i forsen under sommarmånaderna med nära 60 procent och under vinterhalvåret med nära 80 procent.

Fiskevårdsområdesföreningen har i yttrande till Regeringsrätten lämnat uppgifter om beräknad vattenföring i Långan efter en företagen ombyggnad och därvid angett minskningen i flödet under sommarperioden till ca en tredjedel och under övrig tid till ca 60 procent. Föreningens beräkningar baseras på uppmätta dygnsmedelvärden vid Landödammen för perioden 1989-1999. Landödammen ligger ca 7 km uppströms Långforsen och är den närmast ovan denna fors belägna regleringsdammen.

Vattendomstolen har i sitt till regeringen den 11 november 1993 avgivna yttrande beträffande tillåtligheten av vattenföretaget konstaterat att hinder föreligger mot företaget enligt 3 kap. 6 § andra stycket naturresurslagen men att företaget kan få komma till stånd enligt tredje stycket i nämnda lagrum om det förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan. För att avgöra vad som är obetydlig miljöpåverkan uttalade domstolen att den därvid måste utgå från de bevarandevärden som utgjort motiv för beslutet att undanta nedre Långan från vattenkraftsutbyggnad. Domstolen anger att skälen för beslutet finns angivna i bostadsutskottets betänkande 1983/84:BoU30, vari framhålls att nedre Långan är av stort intresse bl.a. för rekreation och rörligt friluftsliv, fritidsfiske och därmed sammanhängande turism samt områdets höga naturvärde (s. 14). Vattendomstolen uttalade därefter att den såg som sin uppgift att bedöma och besvara huruvida det aktuella vattenföretaget kommer att påverka nämnda intressen på mer än ett obetydligt sätt.

Efter huvudförhandling i målet och syn på platsen och mot bakgrund av den erfarenhet vattendomstolen har av minimitappningar gjorde domstolen den bedömningen att den föreslagna minimitappningen räcker för att ge sträckan en fortsatt karaktär av fors. Vattendomstolen ansåg vidare att landskapsbilden inte kommer att påverkas annat än obetydligt av vattenföretaget. Sammantaget gjorde vattendomstolen bedömningen att hinder mot vattenföretaget inte föreligger på grund av bestämmelserna i 3 kap. 6 § naturresurslagen. Inte heller i övrigt fann domstolen hinder föreligga mot det aktuella vattenföretaget.

Som Regeringsrätten anfört i rättsfallet RÅ 1993 ref. 44 innebär prövningen av frågan om ett vattenföretag orsakar "endast obetydlig miljöpåverkan" i den mening som avses i 3 kap. 6 § tredje stycket naturresurslagen uteslutande en tolkning och tillämpning av denna lagregel. I prövningen ingår därför inte någon form av lämplighetsöverväganden. I rättsfallet uttalade Regeringsrätten vidare att redan den omständigheten att begreppet ”obetydlig miljöpåverkan” används i lagtexten måste ge vid handen att en mycket restriktiv bedömning åsyftas.

Vid den prövning som skall göras bör först utrönas bakgrunden till den tillämpliga rättsregeln.

I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1985/86:3) anges bl.a. följande. Huvudprincipen är att de älvar och älvsträckor som enligt riksdagens beslut är undantagna från vattenkraftsutbyggnad skall anges i naturresurslagen och omfattas av förbud att utföra vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverföring för kraftändamål (a. prop. s. 108). I vissa av dessa älvar och älvsträckor finns emellertid redan vattenkraftanläggningar. Ett undantag från utbyggnad bör inte innebära att smärre åtgärder som hänför sig till exempelvis redan företagen reglering helt skall förhindras. Ersättningsbyggnader, ombyggnader och effektiviseringar bör kunna tillåtas om de har endast obetydlig miljöpåverkan, dvs. om åtgärderna endast i ringa utsträckning påverkar de bevarandevärden som utgjort motiv för att älven eller älvsträckan skall undantas från vattenkraftsutbyggnad (a. prop. s. 110).

Vad beträffar de nämnda bevarandevärdena kan följande antecknas. I prop. 1983/84:160 om fortsatt vattenkraftsutbyggnad föreslogs att nedre Långan skulle ingå som en del av den riksomfattande plan för vattenkraftförsörjningen som avsåg att tillgodose ett av riksdagen tidigare fattat beslut om vattenkraftens roll till år 1990. För detta vattendrag fanns då planer på en viss utbyggnad av vattenkraften. I sitt förslag till riksdagen om beslut med anledning av regeringens proposition fann emellertid bostadsutskottet att nedre Långan inte borde ingå som en del av denna plan (bet. BoU 1983/84:30 s. 14 f.). På grundval av vad som anförts i ett par motioner i ärendet uttalade utskottet att Långan är ett av de sista kvarvarande strömfiskevattnen av någon storlek i Östersunds närhet och att älvsträckan har de största utvecklingsmöjligheterna för ett ökat fritidsfiske och därmed sammanhängande turism. Under beredningen av ärendet hade utskottet dessutom tillförts synpunkter som innebar att en utbyggnad av nedre Långan skulle medföra att mycket höga bevarandevärden skulle omintetgöras. Långan och området i dess närhet ansågs vara av stort intresse för rekreation och rörligt friluftsliv och ha en säregen vildmark och höga naturvärden. Dessutom angavs att området präglas av en orördhet eftersom bebyggelsen vid älvens stränder är praktiskt taget obefintlig. Utskottet förordade att nedre Långan inte skulle tas med i planen. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.

I den ovan nämnda propositionen om hushållning med naturresurser (prop. 1985/86:3) föreslogs bl.a. att vissa älvar och älvsträckor skulle omfattas av ett förhöjt skydd mot exploatering. I regeringens förslag fanns emellertid inte nedre Långan medtagen som en av de älvsträckor som skulle omfattas av naturresurslagens skyddsbestämmelser. Vid riksdagsbehandlingen hemställde dock bostadsutskottet att bl.a. nedre Långan skulle tas med i uppräkningen av skyddade älvsträckor. Utskottet hänvisade till sitt och riksdagens tidigare ställningstagande i frågan och anförde att nedre Långan borde ha det skydd som blir följden av att sträckan uttryckligen anges i naturresurslagen. Utskottet tillade att riksdagen genom ett sådant ställningstagande skulle fullfölja sina beslut beträffande dessa älvsträckor (bet. BoU 1986/87:3 s. 34). Riksdagen godtog utskottets förslag, varigenom nedre Långan således kom att ingå i uppräkningen av skyddade älvar och älvsträckor i 3 kap. 6 § naturresurslagen.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Regeringen har i sitt beslut uttalat att det sökta företaget är av genomgripande omfattning och innebär att den befintliga anläggningen ersätts av en ny, både vad gäller byggnader och själva dammanläggningen. Regeringen drar därvid den slutsatsen att den nya anläggningen inte i sig själv medför någon miljöpåverkan av betydelse. Regeringen anför dock att en betydande skillnad är att den nya anläggningen skall avleda en väsentligt större mängd vatten från forsen. Med utgångspunkt i detta konstaterande och den effekt på medelvattenföringen i forsen som den begärda avledningsrätten skulle medföra har regeringen funnit att den fråga som regeringen i första hand hade att ta ställning till var om denna ökade avledning av vatten leder till en mer än obetydlig miljöpåverkan. Vid en sammanvägd bedömning fann regeringen att den miljöpåverkan projektet innebär inte bör utgöra hinder mot företaget.

Regeringens prövning har således avsett främst den miljöpåverkan som den ökade vattenavledningen föranleder. Prövningen bygger bl.a. på det yttrande som vattendomstolen avgett i tillåtlighetsfrågan, vilket yttrande har begränsats till en bedömning av vattenföretagets påverkan på de rekreationsvärden och naturvärden som angetts i vissa förarbeten till den aktuella lagtexten i naturresurslagen. Regeringens slutsats i övrigt innebär endast ett konstaterande av att den nya anläggningen i sig själv inte medför någon miljöpåverkan av betydelse.

Av regeringens beslut framgår att vattenföretaget beskrivits så att det avser att ersätta den befintliga anläggningen med en ny och att detta gäller såväl byggnader som själva dammanläggningen. En motsvarande beskrivning finns i vattendomstolens yttrande till regeringen.

Utredningen i målet ger emellertid vid handen att ingreppen är mer omfattande än vad som framgår av regeringens beskrivning av vattenföretaget. De mest betydande avvikelserna avser anläggning av dels ett s.k. flodutskov i skibordsdammen, dels en kombinerad väg/damm över intagskanalen i anslutning till stationsbyggnaden. Flodutskovet avses få en bredd av ca 6,5 m och kräver att en ny kanal med samma bredd och en längd på ca 40 m anläggs mellan intagskanalen och älvfåran. Den kombinerade vägen/dammen ansluter från dalsluttningen och växer i höjd i förhållande till den sluttande marken för att vid stationsbyggnaden nå en höjd på ca 2,5 m över vattenytan vid intagskanalen. Av viss betydelse i sammanhanget får också anses vara att utloppskanalen kommer att breddas och fördjupas i hela sin längd på ca 200 m.

Som ovan nämnts innebär det i lagtexten införda begreppet "obetydlig miljöpåverkan" att en mycket restriktiv bedömning av vattenföretagets tillåtlighet skall ske. Det valda uttryckssättet medför inte att det vid prövningen kan bortses från vare sig annan miljöpåverkan än sådan som uttryckligen nämnts i förarbetena när älvsträckan skyddades eller sådana effekter på miljön som inte kan antas bli bestående.

Vad först gäller vattenföretagets påverkan på de rekreations- och naturvärden som lagts till grund för beslutet att skydda älven från ytterligare utbyggnad kan konstateras att vattenföringen i Långforsen kommer att reduceras avsevärt. Flödet i forsen kan, enligt de beräkningar som sökanden gjort och vilka lämnats obestridda i målet, antas komma att minska med ca en tredjedel under sommarmånaderna och med ca två tredjedelar under övrig tid jämfört med det flöde som skulle förekomma om det nuvarande tillståndet utnyttjades fullt ut. Det förefaller klart att en så kraftig minskning av vattenflödet i en fors av Långforsens långsträckta karaktär kommer att i mer än obetydlig utsträckning påverka det intryck som forsen ger.

När det gäller vattenföretagets miljöpåverkan i övrigt är det visserligen antagligt att, som sökanden påstått, en restaurerad överfallsdamm och ett minskat vattenflöde vid en jämförelse med de förhållanden som för närvarande råder på platsen negativt kan påverka älvens fiskbestånd och det biologiska livet i övrigt. Det kan däremot inte anses utrett att en mera påtaglig sådan påverkan också kan riskeras om jämförelsen i stället görs med den situationen att den befintliga anläggningen sätts i stånd.

Det står dock klart att de anläggningar som utbyggnaden skulle omfatta innebär ett ingrepp av inte ringa omfattning i miljön vid Långforsen. Det förefaller vidare sannolikt att åtgärderna när de genomförs kan i mer än obetydlig utsträckning, genom t.ex. grumling, påverka det biologiska livet i och nedströms forsen. Något underlag för att bedöma om åtgärderna kan förorsaka störningar på längre sikt föreligger dock inte.

Vid en sammantagen bedömning av nu redovisade omständigheter kan Regeringsrätten inte komma till annan slutsats än att vattenföretaget kommer att medföra mer än en obetydlig miljöpåverkan. Regeringens beslut att tillåta vattenföretaget är således inte lagligen grundat och skall därför upphävas.