RÅ 2004:145
Avgångsvederlag, som utgått efter det att en anställning upphört, har inte ansetts kunna ligga till grund för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst.
Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslutade den 2 juli 2001 att M.P:s sjukpenninggrundande inkomst (SGI) skulle fastställas till 0 kr fr.o.m. den 10 maj 2001 och att hon till följd härav inte var berättigad till sjukpenning för sjukdomsfall som anmälts sistnämnda dag. I beslut efter omprövning den 27 augusti 2001 fann kassan inte anledning att ändra det tidigare beslutet. I beslutet angavs bl.a. följande. M.P. blev uppsagd från sin anställning i april 1998 och arbetet upphörde den 30 juni samma år. Hon uppbar därefter tolv månaders uppsägningslön, dvs. till den 30 juni 1999, och slutligen avgångsvederlag till den 30 november 2000. Hon anmälde sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen i november 2000. Med hänvisning till att M.P. inte inom sex månader från det att hon slutat sitt förvärvsarbete den 30 juni 1999 anmält sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen fann kassan att beslutet fattats i enlighet med gällande bestämmelser.
Länsrätten i Stockholms län
M.P. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade att hon skulle vara berättigad till sjukpenning. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. att hon på arbetsförmedlingen blev upplyst om att innan avgångsvederlaget gick ut registrera sig i god tid.
Försäkringskassan fann inte skäl att ändra sitt beslut.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (2001-12-13, ordförande Sturk) yttrade: Enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, är sjukpenninggrundande inkomst den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. - Av 3 kap. 5 § tredje stycket 3 AFL framgår att under tid som anges under 1-6 får den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. - Av 1 § förordningen (2000:1418) om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst vid studier eller arbetslöshet framgår att i denna förordning anges när skyddsbestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 5 § tredje stycket 1 och 3 AFL skall tillämpas för en försäkrad som studerar eller är arbetslös. - I 3 § samma förordning stadgas att skyddsbestämmelserna skall tillämpas för en försäkrad som är helt eller delvis arbetslös före ingången av den månad han eller hon fyller 65 år och som är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten samt 1. aktivt söker sådant arbete och är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, eller 2. söker arbete på det sätt som Riksförsäkringsverket föreskriver. - Enligt 1 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om sjukpenninggrundande inkomst skall vid beräkning av SGI beaktas endast sådan inkomst som den försäkrade kan antas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete under minst sex månader i följd av eget årligen återkommande arbete. - I 3 § samma föreskrifter stadgas att den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten inte skall sänkas och får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för försäkrad som inte fyllt 65 år och som avbryter sitt förvärvsarbete för kortare tid än sex månader i följd. Ändras den försäkrades inkomst efter det att hans SGI fastställts och överensstämmer den inte vid den tidpunkt då sjukperioden inträffar med fastställd SGI, får denna likväl sänkas till den nivå den skulle ha haft om försäkringskassan hade känt till de ändrade inkomstförhållandena. - Länsrätten gör följande bedömning. - M.P. innehade en anställning som avslutades den 30 juni 1999. Hon anmälde sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen den 27 november 2000. För att M.P. skall få behålla sin tidigare fastställda SGI krävs att hon inom sex månader från den dagen hon avbröt sitt förvärvsarbete anmälde sig såsom arbetssökande på arbetsförmedlingen (jfr Kammarrättens i Stockholm dom den 14 september 1999, mål nr 2358-1997). Det saknar härvidlag betydelse att hon efter anställningens upphörande under ytterligare en period erhållit avgångsvederlag från arbetsgivaren. Med hänsyn härtill och vad som i övrigt framkommit i målet finner länsrätten att M.P. inte skall behålla sin tidigare fastställda SGI. Enär SGI:n nu fastställts till 0 kr utgår därmed inte någon sjukpenning för nu aktuella sjukperiod. Överklagandet skall således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Hos kammarrätten fullföljde M.P. sin talan.
Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde följande: Av 3 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om sjukpenninggrundande inkomst, i dess lydelse före den 1 januari 2001, framgår bl.a. vad som avses med SGI-skyddad tid. En fastställd SGI skall inte sänkas för den som är arbetslös och anmäld hos arbetsförmedlingen som arbetssökande samt är beredd att anta ett arbete i den omfattning som motsvarar fastställd SGI. SGI-skyddad tid föreligger även för den som avbryter sitt förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader. - Tiden för SGI-skydd i 3 § Riksförsäkringsverkets föreskrift (RFFS 1998:12) ändrades den 1 januari 2001 till att omfatta kortare tid än tre månader i följd i stället för kortare tid än sex månader i följd enligt föreskriftens lydelse från den 1 juli 1998. - Av betänkandet Förmån efter inkomst SOU 1997:85 s. 196, framgår bl.a. följande. I samband med inskrivningen av en försäkrad skall försäkringskassan besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen och i tillämpliga fall fastställa den försäkrades SGI. För att få en SGI fastställd krävs som tidigare framgått att man har en inkomst av eget arbete. En fastställd SGI skall omprövas vid ändrade förhållanden, t.ex. när inkomstförhållandena ändras. Om den försäkrade inte längre har inkomst av arbete skall denne som regel inte omfattas av sjukpenningförsäkringen. Reglerna om SGI- skyddad tid utgör avsteg från denna huvudregel och innebär att en försäkrad får behålla sin SGI även om hon eller han inte längre förvärvsarbetar. - M.P:s anställning upphörde den 30 juni 1999. Hon anmälde sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen den 7 november 2000. Enligt försäkringskassans mening har M.P. inte rätt att kvarstå i sin SGI fr.o.m. den 30 juni 1999 eftersom hon inte anmälde sig till arbetsförmedlingen som arbetssökande inom sex månader beräknat från förvärvsavbrottet. Enligt försäkringskassans uppfattning saknar det betydelse att M.P. efter anställningens upphörande erhållit avgångsvederlag från arbetsgivaren t.o.m. den 30 november 2000.- De nya reglerna om SGI-skyddad tid som trädde i kraft den 1 januari 2001 påverkar inte M.P:s SGI. Hennes anställning avslutades den 30 juni 1999 och tiden för SGI-skydd har upphört.
Kammarrätten i Stockholm (2003-02-03, Hallberg, Avellan-Hultman, referent, Ersten samt nämndemännen Marcusson och Hellgren) yttrade: - Relevanta bestämmelser om SGI framgår av länsrättens dom. - Riksförsäkringsverket anger i vägledning 2002:4 att avgångsvederlag enligt verkets uppfattning inte är en lön utan en form av skadestånd enligt lagen (1982:90) samt att avgångsvederlaget därför inte är inkomst av förvärvsarbete och kan därmed inte läggas till grund för SGI. Verket hänvisar till stöd för sin uppfattning till Kammarrättens i Stockholm dom den 18 maj 1998 i mål nr 7778-1996. I samma vägledning anges också följande. I bestämmelserna om SGI-skydd beskrivs situationer när en försäkrad kan behålla en SGI som kan fastställas på inkomster innan förvärvsavbrott. Tjänstledighet utan lön är inte en sådan situation, vilket medför att den tjänstledige inte omfattas av något specifikt SGI- skydd. - Däremot kan en person omfattas av andra SGI-skydd under tjänstledigheten, t.ex. SGI-skydd vid studier eller SGI-skydd enligt tremånadersregeln (3 kap. 5 § tredje stycket 1 AFL och 3 § första stycket 3 RFFS 1998:12). Motsvarande gäller även för personer som uppbär avgångsvederlag efter att anställningen upphört. - Enligt kammarrättens uppfattning är vissa ytterligare bestämmelser av intresse för bedömning av nu aktuell fråga. - Genom SFS 1997:241 infördes en ny bestämmelse i 6 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring om att med förvärvsarbete avses även tid då sökanden haft annan ersättning än pension på grund av anställningens upphörande (avgångsvederlag). Vidare stadgas i nämnda paragraf att tid med avgångsvederlag beräknas med utgångspunkt i avgångsvederlagets storlek i förhållande till den sökandes genomsnittliga inkomst per månad i anställningen under en viss period. Slutligen stadgas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen. Tillägget trädde i kraft den 1 juli 1997. Bestämmelserna överfördes sedan till 13 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. I 20 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring har Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) bemyndigats att meddela föreskrifter om beräkningen av tid med avgångsvederlag. AMS har i 24 § AMSFS 1997:13 meddelat föreskrift i denna fråga innebärande att hela avgångsvederlaget skall divideras med den sökandes genomsnittliga månadsinkomst under det senaste året i den anställning från vilken ersättningen härrör och sedan läggas ut i tiden med början från första dagen efter anställningens upphörande. Hela avgångsvederlaget måste således numera tas i anspråk innan ersättning från arbetslöshetsförsäkringen kan komma i fråga. - I förarbetena (prop. 1996/97:107 s. 93) till aktuella bestämmelser i lagen om arbetslöshetsförsäkring anges bl.a. följande. Endast den som saknar förvärvsinkomster betraktas som arbetslös i ALF-lagens och KAS-lagarnas mening. Till förvärvsinkomster räknas lön, uppsägningslön, avgångsvederlag och andra ersättningar som utbetalas av arbetsgivaren på grund av anställningsförhållandet. Under den tid sådana förvärvsinkomster lämnas är vederbörande inte berättigad till arbetslöshetsersättning men skall å andra sidan tillgodoräknas tiden för uppfyllande av det arbetsvillkor som uppställs som kvalifikationsgrund för en ersättningsperiod. Genom en utveckling i praxis har avgångsvederlagen kommit att behandlas något annorlunda än andra förvärvsinkomster, nämligen på det sättet att den tid under vilken vederbörande anses som arbetslös har begränsats till den uppsägningstid som gäller för denne enligt anställningsskyddslagens regler, dvs. högst sex månader, även om vederlaget omfattat betydligt fler månader. Samordningen mellan arbetslöshetsersättningarna och avgångsvederlagen bör ske genom att tid med avgångsvederlag skall räknas som förvärvsarbete i fråga om tillgodoräkningsbar tid för uppfyllande av arbetsvillkoret. Det bör åstadkommas genom att avgångsvederlaget beräknas avse en viss tid från anställningens upphörande. Utgångspunkten bör vara avgångsvederlagets storlek i förhållande till storleken av den försäkrades genomsnittliga månadsinkomst i anställningen under en viss period. En konsekvens av att avgångsvederlaget omräknas till viss tid som skall räknas som förvärvsarbete är att personen för samma tid inte är att anse som arbetslös i ALF-lagens och KAS-lagens mening och följaktligen inte heller är berättigad till arbetslöshetsersättning. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Genom utveckling i praxis gällde redan före den 1 juli 1997 att för viss del av den tid för vilken avgångsvederlag utgick ansågs vederbörande inte som arbetslös, men fick å andra sidan tillgodoräkna sig tiden som arbetad tid. Genom de nya bestämmelser som infördes den 1 juli 1997 och de uttalanden som gjordes i propositionen har numera tydligt uttalats att avgångsvederlag är att jämställa med ersättning för förvärvsarbete. Vid sådant förhållande bör det, enligt kammarrättens uppfattning, inte komma ifråga att i annan socialförsäkringslag definiera aktuellt begrepp på annat sätt. I vart fall bör det inte ske utan stöd i lag. - Kammarrätten finner därför att tid med avgångsvederlag skall jämställas med tid med förvärvsarbete (eget arbete). - M.P. uppbar avgångsvederlag för tiden t.o.m. den 30 november 2000. Hon anmälde sig till arbetsförmedlingen fr.o.m. den 27 samma månad. Försäkringskassan saknar därmed fog för sänkning av M.P:s SGI. Hennes överklagande skall således bifallas. - Med bifall till överklagandet undanröjer kammarrätten underinstansernas avgöranden.
Regeringsrätten
Riksförsäkringsverket (RFV) överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut att bestämma M.P:s SGI till 0 kr fr.o.m. den 10 maj 2001. RFV anförde bl.a. följande. Avgångsvederlag kan inte hänföras till sådan inkomst av eget arbete som avses i 3 kap. 2 § AFL, eftersom avgångsvederlaget utges först efter det att anställningen upphört. Avgångsvederlaget är snarare att likna vid en form av skadestånd; jfr Riksförsäkringsverkets Vägledning 2002:4 Sjukpenninggrundande inkomst s. 39. Om man jämställer avgångsvederlag med inkomst av eget arbete vid beräkning av SGI skulle detta även innebära ett avsteg från sjukpenningens grundläggande syfte; att kompensera en inkomstförlust som uppstår på grund av nedsatt arbetsförmåga. Den som beviljats avgångsvederlag uppbär ju detta oavsett eventuellt nedsatt arbetsförmåga. RFV vill även framhålla att det förhållandet att avgångsvederlag inte utgör inkomst av eget arbete enligt 3 kap. 2 § AFL inte innebär att den som är arbetslös och uppbär avgångsvederlag inte får behålla den SGI som han eller hon haft under anställningen. Även den som uppbär avgångsvederlag under arbetslöshet har rätt att få behålla sin tidigare SGI under förutsättning att han eller hon är aktivt arbetssökande och är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Den som avbryter sitt förvärvsarbete har dock rätt att under alla förhållanden kvarstå i sin tidigare SGI under tre månader i följd; jfr 3 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om sjukpenninggrundande inkomst. Något lagligen grundat hinder för den som uppbär avgångsvederlag att vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen finns inte.
M.P. förelades att svara på RFV:s överklagande men hördes inte av.
Regeringsrätten (2004-03-17, Nordborg, Eliason, Hulgaard, Wennerström, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om avgångsvederlag som en försäkrad uppbär efter det att en anställning upphört utgör sådan inkomst som enligt 3 kap. 2 § AFL kan läggas till grund för beräkning av SGI.
Enligt 3 kap. 2 § AFL är SGI den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Enligt 1 § i RFFS 1998:12 skall vid beräkning av SGI endast sådan inkomst beaktas som en försäkrad kan antas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete under minst sex månader i följd eller av eget årligen återkommande arbete. Som framgår av underinstansernas avgöranden finns vissa bestämmelser till skydd mot sänkning av SGI. Allmänt gäller enligt 3 § i RFFS 1998:12 att en försäkrad kan avbryta sitt förvärvsarbete eller minska sin arbetstid under högst tre månader i följd (före den 1 januari 2001, sex månader i följd) utan negativa konsekvenser för SGI. Den som är arbetslös kan också behålla sin SGI, om han eller hon är arbetssökande och anmäld som sådan hos arbetsförmedlingen (se numera 3 kap. 5 § tredje stycket 3 AFL, 3 § förordningen /2000:1418/ om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst vid studier eller arbetslöshet samt 3 § RFFS 1998:12).
M.P. uppbar lön från sin arbetsgivare för tid t.o.m. den 30 juni 1999. Hennes anställning får då anses ha upphört. Hon erhöll härefter avgångsvederlag fram till den 30 november 2000 och anmälde sig strax före nämnda dag som arbetssökande på arbetsförmedlingen. Regeringsrätten instämmer i RFV:s uppfattning att avgångsvederlag inte kan anses som sådan inkomst av eget arbete som avses i 3 kap. 2 § AFL. Inte heller föreligger någon av de författningsreglerade situationer som medger att M.P. skulle kunna få behålla sin SGI. Det saknas därför enligt gällande bestämmelser förutsättningar för att låta henne behålla sin SGI. Den omständigheten att avgångsvederlag är att anse som inkomst av förvärvsarbete i annat sammanhang inom socialförsäkringsområdet föranleder inte någon annan bedömning. Överklagandet skall därför bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Med bifall till RFV:s överklagande upphäver Regeringsrätten kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller.