RÅ 2004:16

R., född 1991, har diagnosen autism. R:s mor, L.A., och far är tillsammans med ytterligare en person personliga assistenter till R. Denne har valt att anordna sin assistans genom MejDej-kooperativet. Som arbetsgivare för de personliga assistenterna förvaltar och administrerar kooperativet den assistansersättning som R. uppbär. Enligt avtal med kooperativet skall brukaren, dvs. R., själv vara arbetsledare för sina assistenter. Den arbetsledande uppgiften har enligt avtalet överlåtits på L.A.. För arbetsledaruppgiften har L.A. av kollektivet tillerkänts en högre timlön för vilket kostnaden uppgår till 2,20 kr per assistanstimma.

Kristianstads läns allmänna försäkringskassa avslog R:s ansökan om förhöjd assistansersättning utöver schablonbeloppet på grund av högre timkostnad. Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande. Oavsett ålder och funktionshinder kan det inte anses rimligt att ett barn kan fungera som arbetsledare. Denna uppgift inryms till stor del i det ansvar man har som vårdnadshavare. Uppgiften som arbetsledare för ett funktionshindrat barn anses därmed inte utgöra en sådan särskild assistansinsats som avsetts berättiga till assistansersättning utöver schablonbeloppet.

Länsrätten i Skåne län

R. överklagade beslutet.

Försäkringskassan fann inte skäl att ändra sitt tidigare beslut.

Domskäl

Länsrätten i Skåne län (1999-04-28, ordförande Olofsson) yttrade: I 10 § andra stycket lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) stadgas följande. Om det föreligger särskilda skäl kan försäkringskassan, efter ansökan, besluta att en ersättningsberättigad skall få ersättning med ett högre belopp än det som regeringen fastställt. Detta belopp får dock inte överstiga det fastställda beloppet med mer än tolv procent. - I 5 § förordningen (1993:1091) om assistansersättning stadgas bl.a. att det belopp som enligt 10 § LASS skall utges per timme skall under år 1998 vara 168 kr. - I 5 § Riksförsäkringsverkets (RFV) föreskrifter (RFFS 1993:24) om assistansersättning stadgas att som förutsättning för att assistansersättning skall utges med förhöjt timbelopp gäller att den ersättningsberättigade kan visa att den beräknade genomsnittliga timkostnaden för assistansen överstiger det av regeringen fastställda timbeloppet. Av RFV:s allmänna råd 1997:2 framgår bl.a. följande. Undantagsvis kan det förekomma att den fastslagna ersättningsnivån är otillräcklig. Så kan vara fallet om den ersättningsberättigade är i behov av en kvalificerad assistent, assistenter som behöver särskild utbildning eller dylikt. Det kan t.ex. behövas personal med speciell kompetens, det kan också krävas någon form av arbetsledning för att samordna assistansen och ge assistenterna stöd i arbetet. Många har valt att anordna sin assistans via brukarkooperativ. Det är angeläget att brukarna själva (eller deras anhöriga) kan besluta om på vilket sätt de vill anordna assistansen och att schabloniseringen inte leder till att denna möjlighet inskränks. Det understryks samtidigt att prövningen av den högre ersättningen skall ske individuellt från fall till fall med beaktande av de särskilda behov den enskilde kan ha och de särskilda kostnader detta kan medföra. I det fastställda schablonbeloppet ingår normala kostnader för lön, administration, utbildning och omkostnader för assistenten. - - - Länsrätten gör följande bedömning. – R. är beviljad schablonbeloppet 164 kr per timme i assistansersättning. I schablonbeloppet ingår normala kostnader för lön, administration, utbildning och omkostnader för assistenten. I ansökan om förhöjd timkostnad anges lönekostnader, inklusive bl.a. semesterersättning och OB-ersättning, till 144,50 kr. Därutöver har angivits 8,97 kr per timme utöver schablonbeloppet som kostnader för arbetsledning och OB- ersättning. – Det är ostridigt att R. har ett arbetsledaransvar för sina assistenter. Med hänsyn till R:s ålder är det L.A. som utövar dessa arbetsledaruppgifter. Det föreligger därför sådana särskilda skäl som medför att ersättning kan lämnas utöver den fastställda ersättningsnivån. - Av de ca 50 timmar per vecka som R. är beviljad assistansersättning är 44 timmar förlagda till tid som kan berättiga till OB-tillägg. Större delen av de beviljade assistanstimmarna är således förlagda till obekväm arbetstid. Det föreligger även här särskilda skäl att bevilja högre ersättning än den fastslagna ersättningsnivån. - De av L.A. angivna beloppen om 2,20 kr avseende kostnad för arbetsledare och 6,77 kr avseende OB-ersättning är inte ifrågasatta och får godtas. - Länsrätten förordnar med ändring av det överklagade beslutet att R. har rätt till assistansersättning med 172,97 kr per assistanstimme från och med den 24 mars 1998.

Kammarrätten i Göteborg

Försäkringskassan (dåmera Skåne läns allmänna försäkringskassa) överklagade och yrkade att kammarrätten skulle förklara att R. ej var berättigad till förhöjd assistansersättning beträffande kostnader för arbetsledning. Kassan anförde bl.a. följande. Om det finns särskilda skäl kan en funktionshindrad efter ansökan beviljas timersättning med ett högre belopp än schablonbeloppet. Enligt förarbetena anses som särskilda skäl att det kan behövas personal med speciell kompetens. Det kan också behövas någon form av arbetsledning för att samordna assistansen eller ge assistenterna stöd i arbetet. Uppgiften att vara arbetsledare för sitt funktionshindrade barns assistenter utgör emellertid inte en sådan särskild insats som berättigar till assistansersättning utöver schablonbeloppet. Vårdnadshavaren har ett eget ansvar för barnets personliga förhållanden och att se till att barnets behov blir tillgodosedda.

R. bested bifall till överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (1999-11-23, Nilsson, Ericsson, referent, Jönsson samt nämndemännen Elwin och Måvholm) yttrade efter att ha redogjort för de bestämmelser och föreskrifter som återgivits i länsrättens dom: Det är ostridigt att det åligger R. att ha arbetsledaransvar för sina assistenter. Frågan i målet är om R:s behov av arbetsledning medför att det föreligger sådana särskilda skäl som motiverar att assistansersättning skall utgå med högre belopp än det som regeringen fastställt. Vårdnadshavare till barn med funktionshinder har, liksom andra vårdnadshavare, ansvar enligt föräldrabalken för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov blir tillgodosedda. Oavsett R:s funktionshinder är det inte rimligt att ett så litet barn skall fungera som arbetsledare för sina assistenter. Denna uppgift får i stället anses omfattad av det ansvar en förälder har som vårdnadshavare. Den omständigheten att L.A. har ett arbetsledaransvar för sin sons personliga assistenter utgör därför inte sådana särskilda skäl som medför att ersättning skall utgå med högre belopp än den fastställda ersättningsnivån jämte tillerkänd OB-ersättning. - Kammarrätten förordnar med ändring av länsrättens dom att R. är berättigad till assistansersättning med 170,77 kr per assistanstimme från och med den 24 mars 1998.

L.A. överklagade och yrkade att sonen R. skulle medges assistansersättning med ytterligare 2,20 kr per assistanstimma och anförde bl.a. följande. MejDej-kooperativet kräver att medlemmen själv leder och fördelar det dagliga arbetet för de personliga assistenterna, tillsätter vikarie vid ordinarie assistents sjukfrånvaro, schemalägger assistenternas arbetstid, ansvarar för internkontroll av arbetsmiljön, utbildar och fortbildar de egna personliga assistenterna samt kontrollerar tidrapporter och liknande. Eftersom R. på grund av sitt funktionshinder själv inte kan vara arbetsledare har kooperativet godkänt att hon är det i hans ställe. För detta har kooperativet beviljat henne en högre lön för vilket kostnaden uppgår till 2,20 kr per assistanstimma. Enligt RFV:s allmänna råd (1998:6) om assistansersättning kan högre ersättning beviljas när den assistansberättigades funktionshinder inte själv tillåter honom att leda arbetet. Vårdnadshavare till barn med funktionshinder har liksom andra föräldrar ansvar enligt föräldrabalken för barnets personliga förhållanden. Försäkringskassan har också vid fastställandet av R:s behov av assistans med hänvisning till föräldraansvaret gjort ett avdrag med fyra timmar per dag. Att vara arbetsledare för sitt barns personliga assistenter är inte något som normalt ingår i föräldraansvaret.

RFV medgav bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. MejDej- kooperativets krav på att brukaren själv eller någon annan i hans ställe är arbetsledare för assistenterna ligger helt i linje med grundtanken med ett brukarkooperativ, nämligen att brukarna själva skall vara delaktiga i utformningen av assistansen. En sådan tillämpning av 10 § andra stycket LASS som inte medger förhöjd ersättning för en brukare som inte själv kan vara arbetsledare för sina personliga assistenter, men som ändå vill ha assistansen ordnad genom ett brukarkooperativ, skulle innebära just en sådan inskränkning i rätten att välja anordnare som lagstiftaren uttryckligen motsatt sig (jfr socialutskottet 1996/97:SoU7y). Det är inte heller rimligt med en ordning som innebär att vuxna brukare, som inte kan vara arbetsledare för sina assistenter, beviljas förhöjd assistansersättning för att kunna delegera uppgiften till någon annan, medan ett barn inte ges samma möjligheter med hänvisning till att arbetsledning ingår i föräldraansvaret. Att vara arbetsledare för sitt barns personliga assistenter är en uppgift som helt och hållet betingas av barnets funktionshinder varför den inte kan omfattas av ett normalt föräldraansvar.

Regeringsrätten (2004-02-06, Nordborg, Eliason, Ersson, Dexe, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 10 § första stycket LASS utbetalas assistansersättning månadsvis med visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar som assistans lämnats. Assistansersättning utges med det belopp per timme som regeringen fastställer för varje år. Om det föreligger särskilda skäl kan försäkringskassan, enligt andra stycket samma paragraf, besluta att en ersättningsberättigad skall få högre ersättning än den regeringen fastställt. Detta belopp får dock inte överstiga det fastställda beloppet med mer än tolv procent.

Möjligheten att få högre ersättning enligt 10 § andra stycket infördes samtidigt som assistansersättningen fastställdes till ett visst belopp per timme. Vid behandlingen av regeringens förslag till en schabloniserad assistansersättning uttalade socialutskottet (1996/97:SoU7y, se 1997/98:SoU4 s. 7) att det var nödvändigt med en möjlighet att få en högre ersättning än schablonen och anförde som exempel den situationen då det krävdes någon form av arbetsledning för att samordna assistansen och ge assistenterna stöd i arbetet. Utskottet anförde vidare att det var angeläget att brukarna själva eller deras anhöriga kunde besluta om på vilket sätt de ville ordna assistansen och att schabloniseringen av ersättningen inte inskränkte möjligheten att välja brukarkooperativ som anordnare. Utskottet underströk också att prövningen av den högre ersättningen skall ske individuellt från fall till fall med beaktande av de särskilda behov som den enskilde kan ha och de särskilda kostnader detta kan medföra.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Det är ostridigt i målet att R. för sina personliga assistenter har ett arbetsledaransvar som inte kan fullgöras av honom och som därför överlåtits på hans mor. Frågan i målet är om R:s behov av hjälp med den arbetsledande uppgiften innebär att han är berättigad till en högre assistansersättning.

Vårdnadshavare till barn med funktionshinder har, liksom andra vårdnadshavare, ett ansvar enligt föräldrabalken för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov blir tillgodosedda (jfr prop. 1992/93:159 s. 65). Omfattningen av detta ansvar varierar givetvis beroende på barnets ålder, utveckling och omständigheterna i övrigt. R. var vid tidpunkten för ansökan om förhöjd ersättning sex år gammal. Det arbetsledaransvar det är fråga om i förevarande fall omfattar, förutom föräldrarna, endast ytterligare en person. Denna arbetsuppgift, som utförs av R:s mor, kan inte anses vara av den omfattningen att den går utöver det ansvar enligt föräldrabalken som åvilar en vårdnadshavare för ett barn i R:s ålder. Särskilda skäl att medge förhöjd assistansersättning föreligger således inte. Överklagandet skall därför avslås.