RÅ 2004:44

Länsrätten beslutade den 3 april 2000 att inhibera det överklagade beslutet i de delar det avsåg kamerorna nr 1, 3 och 4. Länsrättens beslut överklagades till Kammarrätten i Jönköping som den 10 maj 2000 beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Landstinget i Jönköpings län bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Kameraövervakningen är tänkt att ske vid akutmottagningens entré, entrérum, uppehållsrum och väntrum och har föranletts av dels säkerhetsskäl, dels det förhållandet att patienter kan bli akut sjuka och behöva hjälp. Vid ett flertal tillfällen under de senaste åren har våld eller hot om våld förekommit. Vad avser 1999-2000 finns redovisat följande; augusti 1999: två fall av våld mot personal; december 1999: två fall av våld mot personal; januari 2000: två fall av våld mot personal och februari 2000: ett fall med verbalt hot och hotfullt beteende mot personal. Det skall dock beaktas att sjukvårdspersonal har låg benägenhet att anmäla incidenter. Under 1997 uppmärksammades Yrkesinspektionen på problemet och föreskrifter meddelades om personlarm för personalen. Intresset av att bekämpa brott och förhindra olyckor väger tyngre än integritetsintresset. Alternativet till kameraövervakningen är att anställa tre väktare till en kostnad om cirka en miljon kr per år. Den summan kan göra betydligt större nytta inom vården. Vidare inställer sig frågan om inte övervakning genom personer som inte tillhör vården är väl så integritetskränkande som kameraövervakning.

Länsstyrelsen yttrade sig i målet och anförde bl.a. följande. Vid länsstyrelsens besök på akutmottagningen i samband med tillståndsprövningen kunde konstateras att mottagningen är svårövervakad från receptionen. Från landstingets sida klargjordes att någon personal inte kan avdelas för övervakning. Enligt länsstyrelsens uppfattning har det skapats en ljus, öppen och överblickbar akutmottagning bl.a. genom den planlösning som har använts och genom att vissa väggar består av glas. Trots dessa åtgärder blir mottagningen svår att överblicka från receptionsdisken. Säkerheten för personal och patienter bör gå före integritetsaspekten. Tillståndet ger inte någon rätt till inspelning och övervakningen sker av samma personal som har ansvaret för omhändertagandet och vården av patienterna. Denna personal har ett särskilt lagreglerat ansvar för integritets- och sekretessfrågor i anslutning till vårdarbetet.

Landstinget överklagade och yrkade att kammarrätten, med ändring av länsrättens dom, skulle fastställa länsstyrelsens beslut att medge tillstånd till allmän kameraövervakning på akutmottagningen. Landstinget anförde bl.a. följande. De incidentrapporter som ingivits speglar inte hela bilden eftersom alla incidenter, trots instruktion därom, tyvärr inte anmäls. Av tidigare ingiven arbetsmiljöenkät framgår att 12 procent av personalen blivit utsatta för våld eller hot om våld utan att anmäla detta. Motsvarande siffra för läkarna är 64 procent. Vid samtal med landstingets personal har dessutom framkommit att acceptanströskeln höjts successivt under senare år. Att angreppen mot personal är någorlunda väl dokumenterade beror på att personalen har en skyldighet att rapportera sådana incidenter. Det finns dock ingen skyldighet för personalen att rapportera angrepp mot patienter, varför sådana händelser över huvud taget inte finns med i statistiken. Det förekommer emellertid angrepp riktade mot patienter i en för såväl personal som patienter besvärande omfattning. Avsikten är att kunna tillkalla polis eller själva ingripa mot drogpåverkade och stökiga personer.

JK bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Landstinget har inte visat att övervakningsintresset väger över det berättigade integritetsintresse som gör sig gällande i förevarande fall, varför tillstånd till kameraövervakning inte bör meddelas. Länsrättens uppfattning är riktig. Någon utredning som styrker att angrepp mot patienter skulle förekomma i en besvärande omfattning har inte företetts och uppgiften ifrågasätts. Presenterad statistik utvisar att endast ett begränsat antal incidenter, som riktat sig mot personalen, har förekommit vid akutmottagningen sedan i vart fall augusti 1999.

Landstinget överklagade och yrkade att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens dom skulle fastställa länsstyrelsens beslut att medge tillstånd till allmän kameraövervakning av väntrum, uppehållsrum och inre entré (väntrum) till akutmottagningen vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Landstinget åberopade till stöd för sin talan vad det tidigare anfört i underinstanserna.

JK bestred bifall till överklagandet och hänvisade till vad han anfört i underinstanserna.

Regeringsrätten (2004-03-09, Lavin, Ersson, Dexe, Nord, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Reglerna i LAK om en särskild tillståndsprövning för användning av övervakningsutrustning syftar till att skydda enskilda mot integritetskränkningar som användningen av sådana tekniska hjälpmedel kan förorsaka. Tillstånd till allmän kameraövervakning skall enligt 6 § LAK meddelas om intresset av sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Om övervakningen behövs för att förebygga brott, förhindra olyckor eller andra därmed jämförliga ändamål skall detta särskilt beaktas. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad skall särskilt beaktas hur övervakningen skall utföras och vilket område som skall övervakas.

Vid prövningen av integritetsintresset är det enligt lagens förarbeten (prop. 1997/98:64 s. 27 ff.) av stor betydelse vad kameraövervakningen skall innefatta. När det t.ex. är fråga om att behandla eller bevara bilder som förmedlas av kamerorna eller att avlyssna eller ta upp ljud vid användningen av dessa ökar riskerna för intrång i enskildas personliga integritet. Tillståndsprövningen enligt nu aktuell lagstiftning skall vara mindre restriktiv än tidigare, när ändamålet med övervakningen är att förebygga brott, förhindra olyckor eller därmed jämförliga ändamål. Detta innebär dock inte att integritetsintressena får eftersättas. Enligt förarbetena skall kameraövervakning inte ses som ett hjälpmedel som skall användas i stället för andra säkerhetsåtgärder eller förebyggande insatser. Om sådana åtgärder eller insatser försummats kan detta därför komma att påverka behovet av allmän kameraövervakning.

Frågan i målet är om tillstånd bör meddelas för att använda tre fast monterade kameror för övervakning dygnet runt av tre väntrum vid Länssjukhuset Ryhovs akutmottagning. Kamerorna skall vara anslutna till en monitor i akutmottagningens reception. Ändamålet med övervakningen uppges vara att förstärka säkerheten och tryggheten för patienter och deras anhöriga samt för sjukhusets egen personal. Avsikten är att en anställd snabbt skall kunna tillkalla polis eller själv ingripa när drogpåverkade och störande personer besöker akutmottagningen. Ett annat syfte uppges vara att någon av de anställda omedelbart skall kunna ge vård om hälsotillståndet akut försämras hos någon som befinner sig i väntrummen.

Regeringsrätten har prövat flera mål om tillstånd att bedriva allmän kameraövervakning enligt LAK. I RÅ 2000 ref. 52 medgavs inte övervakning i taxibil i fall där kameraövervakningen skulle innefatta både ljudupptagning och inspelning av bilder. I RÅ 2000 ref. 61 tilläts däremot kameraövervakning, som innefattade rätt att behandla och i viss utsträckning bevara bilder, kvälls- och nattetid av torg (I) och av gångväg genom park (II). I RÅ 2001 ref. 39 medgavs tillstånd att i ett parkeringshus i centrala Stockholm använda övervakningskamera för inspelning och bevarande av bilder. Vidare medgavs i RÅ 2003 ref. 7 tillstånd att i ett museum som ställer ut stöldbegärliga och oersättliga föremål använda övervakningskamera för att spela in och under viss tid bevara bilder.

Av utredningen i målet framgår att det finns flera dokumenterade fall av våld och hot om våld mot anställda i akutmottagningens lokaler. Av en arbetsmiljöenkät får anses framgå att det också förekommit oanmälda fall av våld och hot om våld mot anställda på akutmottagningen. Landstinget har vidare gjort gällande att detsamma förekommit även mot patienter och deras anhöriga. Enligt Regeringsrättens mening saknas anledning att betvivla att inte bara anställda utan också patienter och deras anhöriga drabbats och även framdeles riskerar att drabbas av brottsliga och störande beteenden i nu aktuella utrymmen. Det andra syftet med kameraövervakningen, dvs. att förbättra möjligheterna till ett snabbt ingripande om en väntande patients hälsotillstånd akut försämras, får anses vara ett angeläget intresse för såväl patienter som anställda.

Ett sjukhus akutmottagning är en sådan plats där integritetsintresset allmänt sett gör sig starkt gällande. Vid bedömningen av risken för integritetsintrång måste emellertid också vägas in att de som kan komma att utsättas för kameraövervakning i huvudsak är samma personer som övervakningen har till syfte att skydda och hjälpa. Vidare skall övervakningen utföras av samma personer som har ansvaret för omhändertagandet och vården av de väntande patienterna. Det är i förevarande fall inte heller fråga om rätt att spela in bilder som förmedlas av kamerorna eller att ta upp och avlyssna ljud vid användningen av dessa.

Kameraövervakning får dock inte ses som ett hjälpmedel som skall användas i stället för andra säkerhetsåtgärder eller förebyggande insatser. Vid bedömningen av om övervakningen behövs i det aktuella fallet är det därför av betydelse att veta vilka alternativa åtgärder som står till buds. Utredningen ger i den delen vid handen att det skett en ombyggnad av akutmottagningen för att göra denna ljus, öppen och överblickbar, bl.a. genom att vissa väggar består av glas. Trots detta är, enligt länsstyrelsen som besökt mottagningen, väntrummen svåra att överblicka från receptionen. Någon annan planlösning som tillgodoser behovet av uppsikt är enligt landstinget inte möjlig att åstadkomma. Enligt Regeringsrättens mening får landstinget - när det gäller alternativ till kameraövervakning - anses ha vidtagit de åtgärder som kan anses rimliga.

Regeringsrätten finner således vid en samlad bedömning av omständigheterna att det finns ett behov av kameraövervakning i väntrummen på akutmottagningen och att detta behov väger tyngre än det intrång i den personliga integriteten som övervakningen innebär. Landstingets överklagande skall därför bifallas.