RÅ 2009:10

Samfälligheten och Kommunal Norrbotten överklagade länsstyrelsens beslut hos länsrätten. Kommunal Norrbotten yrkade att samfälligheten skulle erhålla tillstånd och anförde följande. Vid de tillfällen kyrkobesökare reser sig under pågående gudstjänst eller andra arrangemang som sker i kyrkan har vaktmästaren ingen, eller begränsad, möjlighet att se präster, diakoner och övriga som arbetar i kyrkan. Detta är helt nödvändigt för att vaktmästaren skall kunna reglera ljud och/eller ljus i kyrkan. Med den föreslagna kameran kan vaktmästaren följa dessa via en monitor från sin arbetsplats. Denna monitor har inte övriga kyrkobesökare möjlighet att titta i.

Samfälligheten yrkade att få sökt tillstånd och anförde bl.a. följande. Manöverbordet för ljud- och ljusreglering som sköts manuellt av vaktmästaren har fått en ny placering. När församlingen står är överblicken alltför begränsad för att vaktmästaren skall kunna vara följsam och effektiv i ljudregleringen. Uppsala domkyrka har fått tillstånd till två kameror för denna typ av kommunikationslösning, en lös och en fast i koret. Syftet är inte övervakning av allmänheten. Om en förutsättning för att få tillstånd är en föreskrift att kommunikationsutrustningen endast får användas under pågående gudstjänst är det inget vi motsätter oss - det är ju vad vi avser - eller om det är någon annan gardering som behöver göras för att det inte skall finnas någon risk att allmänheten övervakas. Det handlar enbart om en intern kommunikation för att gudstjänstlivet skall kunna fungera. Präster och andra agerande i liturgin å ena sidan och vaktmästaren som reglerar ljud och ljus å andra sidan behöver kunna samarbeta smidigt, vilket kan ske med hjälp av denna internkommunikation. Får vi inte använda denna teknik kommer gudstjänstlivet i Luleå domkyrka att lida allvarlig skada och berörd personal att kontinuerligt utsättas för den påfrestning det innebär att försöka synkronisera ljudregleringen utan att kunna se tydligt vad som händer vid altaret / i koret. Den bildskärm som skulle komma i fråga är inte större än ca 1,3 x 1,8 dm och kommer att ligga nerfälld i manöverbordet, synlig enbart för vaktmästaren.

Justitiekanslern överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten, med ändring av länsrättens dom, skulle fastställa länsstyrelsens beslut att avslå samfällighetens ansökan om tillstånd. Till stöd för sin talan anförde Justitiekanslern bl.a. följande. Syftet med kameraövervakningen är av uteslutande praktisk natur. Under gudstjänster skyms nämligen vaktmästaren när kyrkobesökarna står upp i bänkarna och får därför problem att sköta sina uppgifter avseende ljud, ljus och kyrkoringning. Med hjälp av en kamera som är kopplad till en monitor vid vaktmästarens arbetsplats hoppas samfälligheten kunna avhjälpa problemet. Kameraövervakningen avser således inte något av de i 6 § lagen om allmän kameraövervakning angivna ändamålen. I en vidare mening får avsikten med kameraövervakningen anses vara att underlätta genomförandet av gudstjänster i Luleå domkyrka. Kameraövervakning i ett sådant syfte är självfallet legitimt men torde samtidigt endast kunna godtas om riskerna för integritetsintrång är helt försumbara. Först då kan det, enligt vad lagstiftaren uttalat, anses föreligga ett samhälleligt intresse av övervakningen. Den i målet ingivna ritningen visar att kameraövervakningen skall omfatta i stort sett hela området framför den första bänkraden i kyrkosalen. Övervakningen är således inte begränsad till själva koret. Alla som på något sätt agerar under gudstjänsterna inför församlingen ser ut att bli föremål för den tänkta övervakningen. Som några av flera tänkbara exempel kan nämnas personer som träder fram för att ta nattvarden, körmedlemmar och deltagare i dop- eller begravningsceremonier. Riskerna för integritetsintrång med en sådan övervakning kan inte anses försumbar i den mening som lagstiftaren får förmodas ha avsett. Vid det förhållandet föreligger inte förutsättningar att godkänna samfällighetens ansökan.

Samfälligheten bestred ändringsyrkandet och anförde bl.a. följande. I ett regeringsbeslut den 15 november 1984 (790-84) beviljades tillstånd att bruka övervakningskamera i Uppsala domkyrka. Tillståndet förenades med villkor att kameran fick brukas endast under gudstjänst, dock inte under nattvardsgång, och att kameran aldrig fick riktas mot gudstjänstbesökare. Syftet med övervakningskameran var i detta fall detsamma som i det nu aktuella målet. Samfälligheten har full förståelse för kyrkobesökarnas rätt till integritet i kyrkan och är därför beredd att underkasta sig motsvarande villkor. Riskerna för integritetsintrång blir då helt försumbara och förutsättningarna för tillstånd till kameraövervakning i Luleå domkyrka är därmed uppfyllda. Syftet är att vaktmästaren, även när sikten är skymd, skall kunna se vad som händer framme vid koret under pågående gudstjänst och därmed kunna sköta sina arbetsuppgifter så att ljus- och ljudreglering skall kunna fungera tillfredsställande. Med de restriktioner för kameraövervakningen som samfälligheten har accepterat är det endast de personer (präster, diakoner, kyrkvärdar, textläsare och förbedjare) som själva aktivt agerar i gudstjänstens liturgi som kommer att vara synliga för vaktmästaren. Det är dessa personers egna önskemål om en god kommunikation mellan dem och vaktmästaren som gör att integritetsriskerna måste anses helt försumbara. Det kan inte vara mer integritetskränkande att synas på en liten monitor som övervakas endast av vaktmästaren och som finns i samma lokal som kameran än att befinna sig vid koret och synas inför andra kyrkobesökare.

Justitiekanslern genmälde bl.a. att regeringsbeslutet rörande Uppsala domkyrka inte bedömdes enligt lagen om allmän kameraövervakning utan enligt dåvarande lagen (1977:20) om TV-övervakning. I den senare lagen uppställdes andra krav för att övervakning skulle få äga rum än i den nu gällande lagen. Den i målet aktuella frågeställningen om kameraövervakningen medför endast försumbara integritetsrisker var inte aktuell i 1984 års ärende.

Luleå Kyrkliga Samfällighet överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom samt fastställa länsrättens dom. Samfälligheten anförde bl.a. följande. Det primära syftet med kameraövervakningen är att förbättra den interna kommunikationen mellan vaktmästaren och de personer som medverkar vid gudstjänster och andra aktiviteter i kyrkan. Det är viktigt att kunna använda sig av moderna tekniska hjälpmedel för att få ett fungerande och flexibelt gudstjänstliv. I många församlingar finns behov av att få använda kameraövervakning för att underlätta för vaktmästaren att kunna sköta ljud, ljus och klockringning m.m. Syftet med övervakningen är även att förhindra eller i vart fall minimera riskerna för brandtillbud. Kommunal Norrbotten har i ett yttrande i målet lämnat en utförlig redogörelse för de fördelar från brandskyddssynpunkt som den önskade kameraövervakningen skulle medföra. Samfälligheten delar den uppfattningen. Som framgår av 6 § lagen om allmän kameraövervakning ska särskilt beaktas om övervakningen behövs för att förhindra olyckor. Det är viktigt att framhålla att samfälligheten inom ramen för lagen (2003:778) om skydd mot olyckor fullgör sitt systematiska brandskyddsarbete med det ansvar som följer av den lagen. Kameraövervakningen ska inte ses som ett alternativ till detta arbete utan mer som en positiv bieffekt till det som är huvudsyftet med övervakningen.

Justitiekanslern bestred bifall till överklagandet och yrkade för egen del att Regeringsrätten skulle fastställa kammarrättens dom. Justitiekanslern anförde bl.a. följande. Samfälligheten har anfört att syftet med övervakningen inte endast är att underlätta genomförandet av gudstjänster utan även att förhindra eller i vart fall minimera riskerna för brandtillbud. Kommunal Norrbotten har i sitt yttrande lämnat en utförlig redogörelse för arbetsförhållandena för vaktmästare som tjänstgör i Luleå domkyrka och om brandsäkerheten i kyrkan. Kommunal har anfört att brandtillbud har förekommit då man under gudstjänst har tänt ett stort antal ljus och då många människor har rört sig med ljus i händerna. - Justitiekanslern ifrågasätter inte att det, särskilt under de gudstjänster då levande ljus tänds, finns en brandrisk. Justitiekanslern vill dock erinra om att det vid bedömningen av om övervakningen behövs, enligt förarbetena, är av betydelse att veta vilka alternativa och kompletterande åtgärder som står till buds. Allmän kameraövervakning ska inte ses som ett hjälpmedel som ska användas i stället för andra säkerhetsåtgärder eller förebyggande insatser. Om kompletterande förebyggande eller säkerhetsfrämjande åtgärder har försummats kan det därför komma att påverka bedömningen av behovet av allmän kameraövervakning (se prop. 1997/98:64 s. 28). - Någon utredning, som ger belägg för att möjligheten att åstadkomma en bättre ordning genom andra åtgärder har uttömts eller har visat sig vara otillräckliga, har inte presenterats i målet. Alternativa åtgärder skulle kunna vara t.ex. att införa rutiner så att endast ett mindre antal människor rör sig med ljus i händerna samtidigt, att placera brandfilt och/eller brandsläckare framme vid koret, att särskilt påminna dem som deltar i gudstjänster i vilka levande ljus används om brandriskerna eller helt enkelt att avstå från att tända ett stort antal ljus när många människor befinner sig i kyrkans främre del. Hur vaktmästaren ska förhindra brandtillbud genom att övervaka händelsen på en monitor längst bak i kyrkan framstår som oklart. För de personer som deltar i gudstjänsten och som befinner sig i kyrkans främre del torde det vara enkelt att upptäcka ett eventuellt brandtillbud och att göra vaktmästaren uppmärksam på detta.

Kommunal Norrbotten har yttrat sig i målet och anfört bl.a. följande. Under gudstjänster och andra förrättningar i kyrkan har vaktmästaren att ansvara för att brandföreskrifterna efterlevs. Detta innebär bl.a. att ansvara för allmänhetens säkerhet, att se till att lokalerna utryms på ett säkert sätt och att vid en eventuell brand svara för att minimera riskerna för både människor och egendom. - Vid gemensam ljuständning i kyrkans främre del är brandrisken överhängande. Många människor rör sig med ljus i händerna och nära ljushållare med levande ljus. Barn går bland vuxna och då en vuxen håller ett tänt ljus i handen är det ofta i jämnhöjd med barnens hår. En kameraövervakning som ger uppsikt över koret, ljusstakarna och den stora ljusgloben förbättrar vaktmästarens möjligheter att se och därmed förhindra brandtillbud. Kommunal Norrbotten förordar att tillstånd till kameraövervakning i domkyrkan beviljas.

Regeringsrätten (2009-02-02, Heckscher, Eliason, Stävberg, Lundin, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Reglerna i lagen om allmän kameraövervakning om tillståndsprövning för användning av övervakningsutrustning syftar till att skydda enskilda mot de integritetskränkningar som övervakningen kan förorsaka. Tillstånd till allmän kameraövervakning ska enligt 6 § lagen meddelas om intresset av sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Vid bedömningen av intresset av allmän kameraövervakning ska särskilt beaktas om övervakningen behövs för att förebygga brott, förhindra olyckor eller därmed jämförliga ändamål. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad ska särskilt beaktas hur övervakningen ska utföras och vilket område som ska övervakas.

Regeringsrätten gör samma bedömning som kammarrätten när det gäller frågan om tillstånd till kameraövervakning i domkyrkan i syfte att underlätta för vaktmästaren att sköta sina arbetsuppgifter med ljud, ljus och klockringning i samband med gudstjänster.

Samfälligheten har i Regeringsrätten tillagt att kameraövervakningen även har till syfte att förhindra eller i vart fall minimera riskerna för brand. En kameraövervakning som har till syfte att förhindra olyckor har i och för sig ett sådant ändamål som särskilt ska beaktas vid bedömningen av frågan om tillstånd. Övervakningen får dock inte användas som ett hjälpmedel i stället för andra säkerhetsåtgärder eller förebyggande insatser (prop. 1997/98:64 s. 28). Av utredningen i målet framgår inte vilka andra säkerhetsåtgärder eller förebyggande insatser som eventuellt har vidtagits eller om dessa har visat sig otillräckliga. Tillstånd till kameraövervakning kan därför inte heller ges i syfte att minska riskerna för brand.

Överklagandet ska således avslås.