RÅ 2004:9

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2002-10-03, Belfrage, Wijkman, referent, Ganting) yttrade: Enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen gäller sekretess i sådan särskild verksamhet hos myndighet som avser framställning av statistik för uppgift som avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Uppgift som behövs för forsknings- eller statistikändamål får dock lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider skada eller men. - Kammarrätten finner att den verksamhet hos Socialstyrelsen där de begärda uppgifterna förekommer är sådan särskild verksamhet som avses i 9 kap. 4 § sekretesslagen samt att uppgifterna avser enskilds personliga förhållanden som kan hänföras till denne. Vad U.H. anfört visar inte att uppgifterna behövs för forsknings- eller statistikändamål (jfr prop. 1994/95:200 s. 38). Med hänsyn härtill gäller sekretess för uppgifterna. Utlämnande kan därför inte ske. - Kammarrätten avslår överklagandet.

U.H. fullföljde sin talan och anförde bl.a. följande. Han anser att uppgifterna behövs för forsknings- och statistikändamål. De sammanställs på länsnivå i statistiska tabeller, där någon individ inte kan spåras, och kommer att vara till hjälp i kvalitetsuppföljningen. Genom den behandlande läkarens uppgifter om dödsorsak kommer det att framgå om samband finns mellan dödsorsak och Waranbehandling eller ej. Om det inte går att ta del av dödsorsaken och relatera den till behandlingen blir en uppföljning inte möjlig. Genom insamling av denna typ av kvalitetsmaterial under några år kan det mycket väl bli så att materialet senare kommer att ge underlag för vetenskapligt arbete. Oavsett om det kommer att leda till publicerade forskningsresultat eller ej, är det av vikt att dödsorsakerna kan presenteras med så stor noggrannhet som möjligt. Det är förvånansvärt att lagstiftningen tolkas så att den hindrar denna form av uppföljning, statistisk bearbetning och kommande forskning.

Socialstyrelsen avgav yttrande och anförde bl.a. följande.

För att tillgodose forskningens behov har möjligheten att lämna ut uppgifter som behövs för forskningsändamål införts. I detta sammanhang är, förutom 9 kap. 4 § sekretesslagen, bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen av stor betydelse. Av paragrafen framgår att sekretess gäller för personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen (1998:204) - PuL. För att en behandling av hälso- och sjukvårdsuppgifter, s.k. känsliga personuppgifter enligt 13 § PuL, skall vara tillåten ställs vissa krav enligt lagen. Som en följd härav har Socialstyrelsen som huvudregel att för att ett utlämnande av uppgifter för forskningsändamål skall kunna komma ifråga, skall det vara fråga om ett specifikt forskningsprojekt som - i det fall det inte inhämtas samtycke från den registrerade - bedömts och godkänts av en forskningsetisk kommitté (19 § andra stycket PuL). Visserligen är uppgift om avliden inte att anse som personuppgift i PuL:s mening, men i det fall den aktuella forskningen även innehåller uppgifter om levande tillämpar Socialstyrelsen denna regel.

- - -

Socialstyrelsen är väl medveten om det behov som framhålls av hälso- och sjukvården när det gäller utlämnande av uppgifter från i det här fallet dödsorsaksregistret. Av U.H:s skrivelse framgår klart och tydligt att uppgifterna är tänkta att användas för kvalitetsuppföljning av verksamheten. Det är således varken fråga om forsknings- eller statistikändamål enligt sekretesslagens mening. Under sådana förutsättningar saknas i dag möjlighet enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen att lämna ut de begärda uppgifterna. Socialstyrelsen anser inte heller att detta står i strid med det krav på kvalitetsuppföljning som följer av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (1996:24) om kvalitetssystem i hälso- och sjukvården.

Regeringsrätten (2004-01-16, Ragnemalm, Eliason, Hulgaard, Almgren, Nord) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 9 kap. 4 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess bl.a. i sådan särskild verksamhet hos myndighet som avser framställning av statistik för uppgift som avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Sekretessen är enligt huvudregeln absolut, dvs. den gäller oberoende av om det kan antagas medföra skada eller men för den enskilde att uppgiften lämnas ut. Uppgift som behövs för forsknings- eller statistikändamål och uppgift, som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller därmed jämförbart förhållande är direkt hänförlig till den enskilde, får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider skada eller men.

I sammanhanget kan nämnas att det tidigare fanns vissa ytterligare undantag från den absoluta sekretessen, bl.a. för uppgifter som avsåg avliden. Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 april 2001 (SFS 2001:101) och som syftade till att anpassa bestämmelserna i sekretesslagen till Rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik, har dessa undantag upphört att gälla.

Den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen - innebärande att i och för sig sekretessbelagda uppgifter får lämnas ut till en annan myndighet efter en intresseavvägning - gäller inte i fråga om sekretess enligt bl.a. 9 kap. 4 § sekretesslagen.

U.H. har från Socialstyrelsens dödsorsaksregister begärt uppgift om dödsorsak beträffande vissa namngivna patienter. Uppgifterna skall sammanställas i statistiska tabeller och användas för kvalitetsuppföljning inom vården. Erfarenheter från behandlingen av tidigare, numera avlidna patienter skall utnyttjas vid behandlingen av nya patienter.

Den verksamhet vid Epidemiologiskt Centrum där de begärda uppgifterna förekommer måste enligt Regeringsrättens mening anses utgöra en sådan särskild verksamhet hos Socialstyrelsen som avser framställning av statistik (jfr bilagan till förordningen /2001:100/ om den officiella statistiken). Uppgifter i dödsorsaksregistret omfattas således av 9 kap. 4 § sekretesslagen. Eftersom det enligt huvudregeln gäller absolut sekretess är en förutsättning för att uppgifterna - som är direkt hänförliga till den enskilde - över huvud skall kunna lämnas ut att de behövs för forsknings- eller statistikändamål.

Vad som avses med forskningsändamål har inte preciserats i lagtexten. I förarbetena till bestämmelsen sägs rörande detta undantag endast att det kan finnas behov av att genombryta sekretessen i vissa andra särskilda fall, såsom för forskning om yrkessjukdomar (prop. 1979/80:2 Del A s. 264). Ledning för fastställande av begreppets innebörd får därför sökas på annat håll.

I 2 § lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ges en definition av vad som avses med forskning enligt den lagen. Med forskning avses där vetenskaplig forskning samt utvecklingsarbete på vetenskaplig grund. I förarbetena till bestämmelsen anförs att avgränsningen bl.a. bygger på OECD:s riktlinjer. Vidare påpekas att fråga uppkommer om gränsdragningen mellan vetenskaplig forskning och t.ex. kvalitetssäkring och resultatuppföljning. Därvid hänvisas till 31 § hälso- och sjukvårdslagen enligt vilken bestämmelse kvaliteten i verksamheten inom hälso- och sjukvården systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och säkras. Sådan och liknande verksamhet avses inte utgöra forskning i lagens mening (prop. 2002/03:50 s. 90 f. och 192).

Även i 3 § lagen (1998:543) om hälsodataregister, som handlar om för vilka ändamål personuppgifter får behandlas, görs en skillnad mellan uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av hälso- och sjukvård å ena sidan och forskning och epidemiologiska undersökningar å andra sidan.

Ett påpekande om att begreppet forskning inte får förväxlas med uppföljning, utvärdering eller kvalitetssäkring görs också i förarbetena till lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten (prop. 2000/01:80 s. 138).

Den åtskillnad som sålunda i olika sammanhang görs mellan forskning å ena sidan och uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring å andra sidan bör enligt Regeringsrättens mening upprätthållas även vid tillämpning av den nu aktuella bestämmelsen i sekretesslagen. Som U.H. själv påpekat skall uppgifterna användas vid uppföljning av lämnad vård. De kan således inte lämnas ut med hänvisning till att de behövs för forskningsändamål. Det förhållandet att uppgifterna i en framtid kan komma att användas inom forskningen ändrar inte denna slutsats.

Möjligheten att lämna ut uppgifter för statistikändamål infördes genom en lagändring år 1995. I motiven till lagändringen (prop. 1994/95:200 s. 38) betonades att det främst var fråga om uppgifter i mindre känsliga register och att möjligheten till utlämnande borde tillämpas mycket restriktivt såsom hade varit fallet med den närliggande bestämmelsen om utlämnande för forskningsändamål. Främst torde uppgiftslämnande till andra statistikansvariga myndigheter ha åsyftats. Det förhållandet att uppgifter inom ramen för uppföljning, utvärdering och liknande verksamhet sammanställs statistiskt kan inte anses innebära att uppgifterna används för statistikändamål i den mening som avses i 9 kap. 4 § sekretesslagen.

Överklagandet skall således avslås.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2003-12-10, föredragande D. Johansson, målnummer 5778-02