RÅ 2004:98
Fråga om uppgifter om en enstaka namngiven persons vapeninnehav kunde lämnas ut till innehavare av en juridisk byrå med tillstånd att bedriva inkassoverksamhet.
G.O. begärde hos Polismyndigheten i Stockholms län att få uppgift om N. innehade några vapen. Polismyndigheten beslutade den 15 november 2002 under åberopande av 5 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) att den begärda uppgiften inte skulle lämnas ut ur vapenregistret.
Kammarrätten i Stockholm
G.O. överklagade och yrkade att begärda uppgifter skyndsamt skulle lämnas ut och anförde bl.a. följande. Apladalens Juridiska Byrå (byrån) ägs, administreras och drivs av honom ensam. Byrån ägnar sig bl.a. åt inkassoverksamhet. Framställningen om utfåendet av aktuella uppgifter syftar till att erhålla uppgifter angående en gäldenärs vapeninnehav för att kunna hänvisa dessa till utmätning genom berörd kronofogdemyndighets försorg för en klients räkning. Av telefonsamtal med beslutsfattaren vid polismyndigheten framgick att denne ansåg att sekretessen i 5 kap. 5 § sekretesslagen är särskilt restriktiv. Emellertid saknas såväl lagligt stöd som saklig grund för en sådan tillämpning. Vid sekretessprövningen bör beaktas att han har Datainspektionens tillstånd att bedriva inkassoverksamhet och att han under tiden 1955-1998 innehaft funktioner och fullgjort arbetsuppgifter tillkommande landsfiskal, stadsfiskal, landsfogde, distriktsåklagare, utmätningsman, polismästare, länspolismästare m.m. Vidare är han själv vapeninnehavare och erfaren skytt. Det bör påpekas att han driver byrån utan anställda och att alla byråns handlingar förvaras i kassaskåp i fastighet med ständig tillsyn och kontinuerlig bevakning. Möjligheten att begärda uppgifter skulle komma på avvägar bör således med rätta bedömas som marginell och i det närmaste utesluten. Upplysningsvis kan framhållas att landets kronofogdemyndigheter - vilka äger den självklara rätten att erhålla uppgifter om enskild persons vapeninnehav - uttalat stor uppskattning av att på grund av tung arbetssituation redan i ansökningsskedet få uppgifter om vad utmätningen skall omfatta.
Polismyndigheten avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Sekretessen enligt 5 kap. 5 § sekretesslagen gäller med ett omvänt skaderekvisit, dvs. presumtionen är för sekretess. Sekretessen viker bara om det står klart att en uppgift kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning. Vid skadeprövningen måste beaktas inte bara risken för att den som begär att få uppgifter utlämnade skall missbruka dessa, utan också att uppgifter kan komma på avvägar så att vapen sedermera hamnar hos någon som kan använda dem i brottsligt syfte.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2002-12-20, Lagebrant Torén, referent, Schön- Engqvist) yttrade: Den 1 januari 1987 infördes i 5 kap. 5 § sekretesslagen en bestämmelse som innebar att uppgifter i vapenregister hos polismyndighet skyddades av sekretess under förutsättning att det kunde antas att ett röjande av uppgifterna skulle medföra fara för att vapen kommer till brottslig användning. I förarbetena till lagstiftningen anfördes bl.a. följande (prop. 1986/87:3 s. 20). En ökad tillgänglighet till innehållet i vapenregistren är mindre lämplig från brottsförebyggande synpunkt eftersom vapnen är stöldbegärlig egendom. Det finns en risk att vissa personer, med utnyttjande av tryckfrihetsförordningens anonymitetsskydd, kommer att använda registren för att få veta var det finns vapen att stjäla. En ökning av vapenstölderna kan i sin tur medföra att antalet olagliga vapen i omlopp ökar. - Sekretesskyddet enligt bestämmelsen ansågs emellertid inte vara tillräckligt. Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1992 (SFS 1991:1182) omarbetades därför bestämmelsen och uppgifterna i vapenregistret försågs med ett starkare sekretesskydd. I stället för ett s.k. rakt skaderekvisit gäller nu ett omvänt skaderekvisit, vilket innebär att sekretess gäller för bl.a. uppgift i vapenregistret om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning. I förarbetena (prop. 1990/91:130 s. 49) konstaterades att det med relativt enkla metoder går att få uppgifter om många personers vapeninnehav ur databaserade register, vilket i sin tur medför en betydande risk för att uppgifterna kan användas för oseriösa ändamål. Vidare uttalades (a. prop. s. 50) att förutsättningen för sekretess tar sikte på att vapen skall komma till brottslig användning. Vid sekretessprövningen måste en myndighet beakta, inte bara risken för att den som begär att få uppgifterna utlämnade skall missbruka dessa utan även att uppgifter kan komma på avvägar så att vapen sedermera hamnar hos någon som kan använda det i brottsligt syfte. Det påpekades att det naturligtvis kan finnas berättigade intressen av att hämta uppgifter ur vapenregistret om vapeninnehav. Ett exempel angavs vara seriös forskning. Då skall uppgifter lämnas ut. - Kammarrätten gör följande bedömning. - G.O. har såvitt framkommit Datainspektionens tillstånd att bedriva inkassoverksamhet. G.O. har gjort gällande att han behöver uppgiften om en enskild persons vapeninnehav inom ramen för denna verksamhet. Avsikten har uppgetts vara att underrätta kronofogdemyndigheten om ifrågavarande person innehar vapen eller inte. - Vad G.O. sålunda och i övrigt anfört i målet medför emellertid inte att det står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning. Uppgifterna omfattas således av sekretess och överklagandet skall därmed avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Kammarrättsrådet Gammer var skiljaktig och anförde: I målet är fråga om uppgift om en viss namngiven persons vapeninnehav kan lämnas ut till G.O. Med hänsyn till vad som i målet är upplyst om G.O. och syftet med hans begäran står det enligt min mening klart att ifrågavarande uppgift kan lämnas ut till honom utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning. Jag anser därför att G.O:s överklagande skall bifallas.
G.O. fullföljde sin talan och anförde bl.a. följande. Han känner till att gäldenären är vapeninnehavare. Syftet med hans begäran om utlämnande av uppgifter ur vapenregistret är endast att han i en ansökan till kronofogdemyndigheten om utmätning - för att underlätta myndighetens handläggning av ärendet - önskar kunna specificera vilka vapen gäldenären innehar.
Rikspolisstyrelsen anförde i yttrande till Regeringsrätten bl.a. att Rikspolisstyrelsen noterat att det inte finns någon skyldighet för sökanden i utsökningsmål att till kronofogdemyndigheten uppge om det finns utmätningsbara tillgångar hos gäldenären. Rikspolisstyrelsen - som vidare hänvisade till vissa motivuttalanden i det aktuella lagstiftningsärendet - hade inte funnit att vad G.O. anfört borde leda till en annan bedömning än den Kammarrätten i Stockholm har gjort.
Regeringsrätten (2004-07-01, Billum, Eliason, Wennerström, Nord, Stävberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 5 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess för uppgift i ärende enligt vapenlagen (1996:67) samt hos polismyndighet i verksamhet, som avser förande av eller uttag ur vapenregister, för uppgift som tillförts registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.
I motiven till bestämmelsen anfördes bl.a. följande (prop. 1990/91:130 s. 50).
Förutsättningen för sekretess tar sikte på att vapen skall komma till brottslig användning. I likhet med utredningen anser jag att en myndighet måste beakta, inte bara risken för att den som begär att få uppgifterna utlämnade skall missbruka dessa utan även att uppgifter kan komma på avvägar så att vapen sedermera hamnar hos någon som kan använda det i brottsligt syfte. - - -
- - -
Givetvis gäller sekretess t.ex. när en terrororganisation försöker inhämta uppgifter för kartläggning av vapenförekomst även om det är fråga om att använda vapnen utomlands. Den nya avfattningen innebär också att främmande makt hindras från att via vapenregister och folkbokföringen söka kartlägga olika personers vapeninnehav.
Naturligtvis kan det finnas berättigade intressen av att hämta uppgifter ur vapenregistret och ur folkbokföringen om vapeninnehav. Ett exempel på detta är seriös forskning. Då skall uppgifter lämnas ut.
G.O. har i målet upplyst bl.a. att han har sin verksamhet i Värnamo där han driver en juridisk byrå och att han har Datainspektionens tillstånd att bedriva inkassoverksamhet. Han handlägger ett inkassoärende mot en gäldenär som är vapeninnehavare och bosatt i Norrtälje. G.O. önskar få specificerat vilka vapen innehavet avser för att kunna informera kronofogdemyndigheten om vilka utmätningsbara tillgångar som kan finnas hos gäldenären.
Regeringsrätten, som inte finner anledning att ifrågasätta de av G.O. lämnade uppgifterna om sina personliga förhållanden och om syftet med begäran, finner att det står klart att uppgifter om en enstaka namngiven persons vapeninnehav kan lämnas ut till G.O. utan fara för att vapnen kommer till brottslig användning. Överklagandet skall därför bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och Polismyndighetens i Stockholms län beslut och förordnar att den efterfrågade uppgiften skall lämnas ut till G.O. Det ankommer på polismyndigheten att lämna ut uppgiften.