RÅ 2005:41

Länsrätten i Stockholms län

Finansinspektionen beslutade den 15 oktober 2001 att Lindab AB (bolaget) skulle erlägga en särskild avgift om 1 430 634 kr för underlåtenhet att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 4 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, AnmL. Som skäl för beslutet angav inspektionen följande. Bolaget, som enligt 1 § 5 AnmL var ett aktiemarknadsbolag till och med den 3 augusti 2001, omfattades fram till detta datum av bestämmelserna om anmälningsskyldighet enligt 4 §. Detta ärende gäller det förhållandet att bolaget inte inom föreskriven tid har anmält till Finansinspektionen att det under perioden den 25 maj 2000 - den 30 juni 2000 förvärvat egna aktier. Det finns därför förutsättning att besluta om att en särskild avgift skall tas ut. - Bolaget har uppgett att överträdelserna berott på att det varit av uppfattningen att det värdepappersbolag det anlitat för bl.a. informationsgivningen även åtagit sig att anmäla förvärven till Finansinspektionen. Vidare har bolaget uppgett att det måste anses vara fråga om ett ringa antal aktier och att förvärven skett under en begränsad tid. Mot bakgrund av dessa omständigheter hemställer bolaget att överträdelserna skall anses som ringa eller ursäktliga och att avgiften skall efterges. - Finansinspektionen finner att överträdelserna varken är ringa eller ursäktliga. Det finns heller inte synnerliga skäl som medför att inspektionen skall efterge avgiften. Skäl att fastställa avgiften till annat belopp än 1 430 634 kr föreligger således inte.

Bolaget överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade att det skulle upphävas, alternativt att den särskilda avgiften skulle efterges. Bolaget anförde bl.a. följande. Finansinspektionen har vid de aktuella förvärvstillfällena informerats genom telefax, via särskild sändlista från Börslistans Informationstjänst AB (BIT), om bolagets förvärv. Finansinspektionen har således erhållit en anmälan för vart och ett av bolagets förvärv av egna aktier, varför bolaget ej kan åläggas någon särskild avgift. Finansinspektionen har inte ifrågasatt att telefaxmeddelande tillställts Finansinspektionen och att innehållet i varje meddelande innehåller de uppgifter som Finansinspektionen efterfrågar vid en anmälan. Beträffande frågan huruvida telefaxmeddelanden kan ses såsom en anmälan i och för sig kan konstateras att det mellan parterna inte är tvistigt huruvida en anmälan kan ske på telefax. Ej heller är tvistigt att anmälan saknar uppgift om bolagets firma och adress. Bolaget var vid tidpunkten ett börsnoterat bolag. Anmälan är försedd med bolagets logotyp samt det finns en anvisning till bolagets ekonomi- och finansdirektör med angivande av telefonnummer. Det kan för Finansinspektionen inte råda någon tvekan vem anmälan avser och vem bolaget är. Genom gjord anmälan är syftet uppfyllt varför någon brist inte kan sägas åvila anmälan som sådan. Genom bolagets uppgifter är det styrkt att en anmälan på det sätt bolaget gjort gällande inkommit till Finansinspektionen inom den tidsrymd som insiderlagen (1990:1342) stadgade. Finansinspektionen har inte bestritt att sådan anmälan inkommit till inspektionen utan endast gjort gällande att nämnda telefaxmeddelanden inte kan ses som anmälan som sådan. Av insiderlagen eller av annan anvisning framgår inte att anmälan skall göras på annat sätt än till Finansinspektionen. Bolaget råder inte över hur Finansinspektionen anordnar hanteringen av inkommande post, telefaxmeddelanden etc. Finansinspektionen torde själv få stå risken av att man inte vid genomgång av inkomna telefaxmeddelanden hanterat uppgifter om förvärv av egna aktier innehållande samtliga uppgifter om förvärvets omfattning m.m. på annat sätt än såsom en anmälan. - Bolaget ifrågasätter om särskild avgift kan åläggas med stöd av AnmL vilken trädde i kraft den 1 januari 2001, dvs. efter de anmälningspliktiga förvärven. Bolaget kan inte meddelas sanktion enligt en lag som inte varit gällande vid tidpunkten för den påstådda överträdelsen. Av övergångsbestämmelserna till nämnda lag jämförda med övergångsbestämmelserna till insiderstrafflagen (2000:1086) framgår att insiderlagen upphävts. I övergångsbestämmelserna anges inte att insiderlagen fortfarande skulle vara gällande med undantag för den längre tidsfristen.

Finansinspektionen bestred bifall till yrkandena och anförde bl.a. följande. Finansinspektionen erhåller dagligen ett stort antal telefaxmeddelanden av skilda slag. Det kan vara fråga om t.ex. begärda yttranden ställda till Finansinspektionen eller allmänna pressmeddelanden ställda till hela finansmarknaden. Om det inkomna faxmeddelandet gäller en ansökan eller anmälan till Finansinspektionen eller om det gäller ett redan anhängiggjort ärende handläggs meddelandet enligt gängse rutiner. Om telefaxmeddelandet är ett allmänt telefax, ofta distribuerat som ett s.k. gruppfax utan adressat, kan ett sådant meddelande inte anses ställt till Finansinspektionen. Exempel på sådana meddelanden är s.k. flaggningsmeddelanden om förvärv av aktier eller meddelande från företag om att ny verkställande direktör har utsetts. Sådana allmänna meddelanden kan inte anses som en anmälan till insynsregistret. Finansinspektionens uppfattning styrks av att meddelandena saknar underskrift och adressuppgift. De publika meddelandena registreras inte. Finansinspektionen kan därför inte vitsorda att samtliga bolagets telefaxmeddelanden om förvärv av egna aktier inkommit till myndigheten. Finansinspektionen vitsordar att det av bolaget åberopade telefaxmeddelandet innehåller samtliga de uppgifter som krävs i en anmälan enligt gällande lagstiftning med undantag för firma och adress. - Införandet av AnmL har inte inneburit någon ändring i sak såvitt avser bestämmelserna om särskild avgift med undantag för anmälningsfristens längd. Det föreligger därför inte något hinder mot att tillämpa bestämmelserna i den nya lagen på förhållanden före den 1 januari 2001.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (2002-06-12, ordförande Friberg) yttrade: - - - AnmL trädde i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna om särskild avgift i denna lag har i allt väsentligt ordagrant överflyttats från den tidigare gällande insiderlagen, bortsett från att anmälningsfristen förkortats från 14 dagar till fem dagar. Av övergångsbestämmelserna till den nya lagen framgår att den längre anmälningsfristen skall tillämpas för förvärv som skett före ikraftträdandet. Att påföra särskild avgift med tillämpning av nu gällande lag avseende förhållanden under tid då insiderlagen gällde kan därför inte anses stå i strid mot förbudet mot retroaktiv avgiftslagstiftning i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen. - Bolaget hävdar att telefaxmeddelande avseende vart och ett av de aktuella aktieförvärven i rätt tid inkommit till Finansinspektionen via ett s.k. gruppfax från BIT samt att varje sådant meddelande innehållit de uppgifter som krävs för anmälan enligt AnmL. Finansinspektionen har anfört att myndigheten inte registrerar inkomna gruppfax och därför inte kan vitsorda att telefaxmeddelanden inkommit på sätt som bolaget hävdar. Finansinspektionen vitsordar dock att det exempel på telefaxmeddelande som bolaget givit in innehåller de uppgifter som krävs i en anmälan förutom fullständig firma och adress. - Med hänsyn till vad som framkommit finner länsrätten att bolagets uppgifter får godtas. Länsrätten utgår således från att telefaxmeddelanden avseende varje förvärv, vars innehåll motsvarat det av bolaget ingivna exemplet, inkommit till Finansinspektionen i rätt tid. Vidare finner länsrätten att innehållet i meddelandena får anses uppfylla kraven i AnmL. - Fråga i målet är därmed om anmälan till Finansinspektionen kan anses ha skett när uppgift om förvärven endast kommit myndigheten till handa genom ett gruppfax som sänts ut av BIT. - I 4 § AnmL anges att anmälningsskyldigheten fullgörs genom att en skriftlig anmälan sker till Finansinspektionen. Av bestämmelsens ordalydelse följer, enligt länsrättens mening, att det skall vara fråga om en handling som - uttryckligen eller underförstått - är ställd till Finansinspektionen och varav det framgår att avsändaren syftar att göra en anmälan enligt nämnda lag. De aktuella faxmeddelandena har inte varit ställda till Finansinspektionen och det framgår inte att syftet varit att fullgöra anmälningsskyldigheten. Vid sådana förhållanden kan bolaget inte anses ha uppfyllt sin skyldighet att anmäla förvärven enligt AnmL. - På grund av vad som ovan anförts föreligger det grund att ålägga bolaget att betala särskild avgift. Om beloppets storlek råder inte tvist. Överträdelsen kan inte anses som ringa eller ursäktlig. Inte heller har det framkommit synnerliga skäl för eftergift. Bolagets överklagande skall således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm

Bolaget överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten med ändring av domen skulle upphäva Finansinspektionens beslut. Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Bolagets eventuella ansvar enligt insiderlagen är preskriberat vid utgången av juni månad 2002. Bolaget har gjort en viljeförklaring när man aktivt valt att på BIT:s sändlista inkludera Finansinspektionen i avsikt att Finansinspektionen skall meddelas när bolaget har anledning att meddela Finansinspektionen. Det måste anses omfatta en anmälan om förvärv av egna aktier. Bolaget har efterforskat vilka regler som gäller vid anmälan om förvärv av egna aktier och följt dessa och därigenom känt sig förvissat om att bolaget följt gällande lagar och förordningar. En myndighet skall i kontakt med allmänheten inta en positiv och serviceinriktad attityd samt ex officio efterforska syftet bakom allmänhetens kontakter med myndigheten i fråga.

Finansinspektionen bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Finansinspektionen har den 4 september 2001 underrättat bolaget och meddelat beslut den 15 oktober 2001, varför preskriptionen har avbrutits och de aktuella överträdelserna omöjligen kan ha preskriberats. Det kan inte rimligen krävas att Finansinspektionen har någon skyldighet att utreda huruvida sådana meddelanden som riktar sig till alla marknadens aktörer är avsedda att utgöra anmälningar till insynsregistret. Flaggningsmeddelanden kan inte tolkas som anmälningar. Det framgår inte heller av dem att de är avsedda att utgöra anmälningar.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2003-06-19, Gammer, Sjöberg, referent, Hermansson) yttrade: AnmL trädde i kraft den 1 januari 2001 och var således gällande vid tidpunkten för Finansinspektionens beslut att påföra bolaget särskild avgift. - Av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser har ansetts följa att bestämmande för vilka förvaltningsrättsliga föreskrifter - avseende både förfarandet och prövningen i sak - som skall tillämpas i ett mål eller ärende som regel är vilka föreskrifter som är i kraft när prövningen sker. Detta har ansetts gälla även vid prövning av besvär över beslut som fattats före ikraftträdandet av de föreskrifter som gällde vid besvärsprövningen. Undantag från dessa grundsatser kan dock vara uttryckligen föreskrivna i övergångsbestämmelser eller följa av uttalanden i motiven till lagstiftningen. Fall kan också tänkas där det av omständigheterna framgår att lagstiftaren inte avsett att de nya bestämmelserna skall tillämpas helt enligt de angivna grundsatserna i ett övergångsskede (se RÅ 1988 ref. 132, jfr RÅ 1996 ref. 57 och RÅ 2000 ref. 11). - Det saknas övergångsbestämmelser till AnmL med undantag för att den tidigare enligt insiderlagen gällande tidsfristen för anmälan skall tillämpas i fråga om anmälan om aktieinnehav eller ändring i innehavet som avser förhållanden före den 1 januari 2001. Det framgår inte av förarbetena eller i övrigt att insiderlagen i andra fall skall tillämpas efter den 1 januari 2001. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad som uttalats i bl.a. RÅ 1988 ref. 132 finner kammarrätten att bestämmelserna om anmälningsskyldighet och särskild avgift i AnmL, med undantag för tidsfristen för anmälan, efter den 1 januari 2001 skall tillämpas i mål och ärenden som rör särskild avgift. - I 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen anges att skatt eller statlig avgift ej får uttagas i vidare mån än som följer av föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten. När den i målet aktuella anmälningsskyldigheten uppkom för bolaget var insiderlagen tillämplig medan AnmL var, och fortfarande är, tillämplig vid tidpunkten för Finansinspektionens beslut. Den enda skillnaden i sak mellan bestämmelserna om anmälningsskyldighet och särskild avgift i insiderlagen och AnmL är tidsfristen för anmälan. Anmälan skall enligt insiderlagen göras inom 14 dagar medan en tidsfrist om fem dagar gäller enligt AnmL. Tidsfristen på 14 dagar skall enligt övergångsbestämmelserna till AnmL tillämpas i fråga om anmälan om aktieinnehav eller ändring i innehavet som avser förhållanden före den 1 januari 2001. Således var bestämmelser med samma innehåll tillämpliga vid såväl uppkomsten av bolagets anmälningsskyldighet som tidpunkten för Finansinspektionens beslut. Mot bakgrund härav anser kammarrätten att Finansinspektionens tillämpning av AnmL inte strider mot förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen. - Frågan uppkommer härefter om när bolaget skall anses ha gjort en anmälan om förvärv av egna aktier till Finansinspektionen. I 4 § AnmL, som motsvarar 9 § insiderlagen, anges att anmälan skall göras skriftligen till Finansinspektionen. I 1 § insiderförordningen (2000:1101), som motsvarar 12 § insiderlagen, anges vilka uppgifter anmälan skall innehålla. Bolaget har anfört att bolaget har fullgjort sin anmälningsskyldighet genom att BIT skickat ett meddelande till Finansinspektionen som innehåller de flesta av de uppgifter som krävs för en anmälan enligt 1 § insiderförordningen. Det aktuella meddelandet från BIT är inte ställt till Finansinspektionen och det framgår inte av detsamma att fråga är om en anmälan enligt den vid tidpunkten tillämpliga insiderlagen. Av meddelandet framgår inte heller bolagets organisationsnummer och adress. Meddelandet är slutligen inte underskrivet. Sammantaget finner kammarrätten att meddelandet inte uppfyller de grundläggande krav som måste ställas på hur en handling skall vara utformad för att utgöra en anmälan. - Bolaget får således anses ha fullgjort sin anmälningsskyldighet först när anmälan daterad den 14 juli 2000 kom in till Finansinspektionen den 17 juli 2000. Anmälan om aktiemarknadsbolags förvärv av egna aktier skall ha kommit in till Finansinspektionen senast 14 dagar efter det att den anmälningsskyldige förvärvat aktier i bolaget. Enligt förarbetena till AnmL bör tidpunkten för tidsfristens början hänföras till den tidpunkt då äganderätten till aktien övergår. Den kan beroende på förhållandena hänföras till likviddagen enligt avräkningsnota, avvecklingsdagen eller annan tidpunkt då äganderätten övergår (prop. 1999/2000:109 s. 68). - I förevarande fall har Finansinspektionen vid sin beräkning av tidsfristen för anmälan inte utgått från likviddatumen enligt de i målet föreliggande avräkningsnotorna utan från affärsdatumen. Kammarrätten anser, bl.a. mot bakgrund av ovan angivna förarbetsuttalande, att tidsfristen på 14 dagar skall räknas från likviddagen. Det innebär att anmälan till Finansinspektionen om förvärv med likviddatum från och med den 3 juli 2000 (3 transaktioner) i och med anmälan som kom in till Finansinspektionen den 17 juli 2000 har gjorts inom tidsfristen på 14 dagar. Den del om (28 461 + 350 000 + 28 749 =) 407 210 kr av den särskilda avgiften som Finansinspektionen påfört bolaget med anledning av dessa förvärv skall därför undanröjas. - Anmälan om förvärv med likviddatum mellan den 30 maj och den 30 juni 2000 har kommit in för sent till Finansinspektionen. I och med att bolaget den 6 september 2001 delgetts Finansinspektionens underrättelse den 4 september 2001 om att inspektionen överväger att besluta om särskild avgift utgör bestämmelsen om en tvåårig preskriptionstid i 22 § AnmL, som motsvarar 23 § insiderlagen, inte hinder mot påförande av särskild avgift. Det föreligger därför grund för att påföra bolaget särskild avgift med anledning av den för sena anmälan om förvärv med likviddatum mellan den 30 maj och den 30 juni 2000. - Den fråga som återstår är om det finns skäl för hel eller delvis eftergift av den del av den särskilda avgiften som påförts bolaget på grund av sistnämnda förvärv. Hel eller delvis eftergift kan enligt 23 § AnmL komma i fråga om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns synnerliga skäl. I förarbetena till 24 § insiderlagen, som innehöll de bestämmelser som nu återfinns i 23 § AnmL, anges följande om eftergift av särskild avgift. Om det gäller ett mindre antal aktier och fristen försuttits med högst några dagar får överträdelsen normalt anses vara ringa. I sådana fall bör avgift inte tas ut. Var gränsen skall dras i det enskilda fallet får överlämnas till rättstillämpningen att bestämma. Om anmälan inte ges in inom rätt tid och detta beror på omständigheter som den anmälningsskyldige inte rimligen kunnat råda över eller förutse bör överträdelsen anses vara ursäktlig. Området för att anse att det föreligger synnerliga skäl att efterge avgiften bör vara utomordentligt litet. Ett fall där eftergift skulle kunna komma i fråga på den grunden är när den anmälningsskyldiges ekonomiska förhållanden innebär att det framstår som oskäligt att ens ta ut den lägsta avgift som kan följa enligt paragrafen. Om affären i sådana fall dessutom rört endast ett mindre belopp bör eftergift kunna ske helt eller delvis. En annan situation där eftergift skulle kunna tänkas är när utredning pågår om insiderbrott (prop. 1995/96:215 s. 91). - I målet är fråga om ett stort antal förvärv av egna aktier och omfattande belopp. Med hänsyn härtill och vad som i övrigt framkommit i målet om omständigheterna kring bolagets förvärv av de egna aktierna och den för sena anmälan finner kammarrätten att bolagets underlåtenhet att anmäla förvärven i tid inte kan anses som ringa eller ursäktlig. Det föreligger enligt kammarrättens mening inte heller synnerliga skäl för eftergift. Den del av den särskilda avgiften som Finansinspektionen påfört bolaget med anledning av den för sena anmälan om förvärv av egna aktier mellan den 30 maj och den 30 juni 2000 skall därför inte efterges. - Kammarrätten undanröjer den del av den särskilda avgiften som Finansinspektionen påfört bolaget avseende förvärv av egna aktier med likviddatum från och med den 3 juli 2000, dvs. (28 461 + 350 000 + 28 749 =) 407 210 kr. - Kammarrätten avslår överklagandet i övrigt.

Bolaget överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja den särskilda avgiften alternativt återförvisa målet till kammarrätten för förnyad handläggning. Bolaget anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. AnmL hade inte trätt i kraft vid tidpunkten då bolaget förvärvade aktuella aktier och kan därför inte tillämpas. Bolaget har påförts en straffavgift utan uttryckligt stöd i lag. - Finansinspektionen har vitsordat att de handlingar som BIT på bolagets uppdrag gett in till inspektionen uppfyller alla krav som rimligen kan ställas på anmälningar enligt AnmL, med undantag av att adress saknas. Något formellt krav på hur en anmälan skall se ut, utöver att den skall vara skriftlig, finns inte. Inspektionens enda invändning mot att godta handlingarna som anmälningar enligt AnmL är att de inkommit på ett faxnummer som inspektionen inte anser vara korrekt för ingivande av anmälan. - Regeringsrätten har fastslagit att Europakonventionen är tillämplig vid uttagande av avgift enligt AnmL. Tillämpningen måste ske konventionsenligt, dvs. med möjlighet till eftergift grundad på omständigheter i det enskilda fallet. I beaktande av att bolaget ostridigt informerat marknaden, att bolaget vidare ostridigt gjort "anmälan" till inspektionen, att bolaget inte haft för avsikt att undanhålla information, att vinstintresse saknas och att de rekvisit och grunder som AnmL bygger på är uppfyllda bör, om bolaget brutit mot lagen, avgiften efterges helt. Kammarrätten har underlåtit att göra en samlad bedömning av de skäl för eftergift som nämnts.

Finansinspektionen bestred bifall till överklagandet.

Regeringsrätten (2005-07-01, Dexe, Stävberg, Kindlund, Lundin, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vid den tid då bolaget förvärvade de egna aktierna och då det skulle fullgöra skyldigheten att anmäla förvärven gällde insiderlagen. Denna lag har upphävts och i den i målet aktuella delen ersatts av AnmL, som trädde i kraft den 1 januari 2001. I sistnämnda lag finns bestämmelser om anmälningsskyldighet (4 och 6 §§), särskild avgift (20 och 21 §§) och eftergift av sådan avgift (23 §), vilka motsvarar vad som gällde enligt insiderlagen. Fristen för att göra anmälan, som behandlas i 6 §, har dock förkortats från fjorton till fem dagar. Av övergångsbestämmelserna till AnmL framgår att den längre fristen gäller även fortsättningsvis för förvärv före ikraftträdandet.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2004 not. 54 med hänsyn till överensstämmelsen mellan reglerna i insiderlagen och AnmL funnit att bestämmelserna i AnmL om särskild avgift - med det undantag som anges i övergångsbestämmelserna - också får tillämpas på förhållanden före den 1 januari 2001. Vad gäller förevarande mål kan därför konstateras att, som kammarrätten och länsrätten också funnit, AnmL är tillämplig.

Enligt 4 § första stycket AnmL skall ett aktiemarknadsbolag som innehar egna aktier - med ett här inte aktuellt undantag - skriftligen anmäla innehavet och ändring i innehavet till Finansinspektionen. Enligt 20 § 1 skall inspektionen besluta att en särskild avgift skall tas ut om någon underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan. Av den i målet tillämpliga regleringen följer som berörts att en anmälan skulle ha kommit in till inspektionen senast fjorton dagar efter det att anmälningsskyldighet uppkommit. Vid underlåtenhet att göra anmälan beräknas enligt 21 § första stycket avgiften till 10 procent av vederlaget för aktierna eller, om vederlag inte har utgått, till 15 000 kr. Enligt 21 § andra stycket skall avgiften uppgå till lägst 15 000 och högst 350 000 kr.

Vid sidan av skyldigheten att anmäla vissa aktieförvärv enligt AnmL föreligger en skyldighet för svenska aktiebolag som förvärvar eller överlåter egna aktier att enligt 4 kap. 6 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument anmäla förvärvet eller överlåtelsen till svensk börs eller auktoriserad marknadsplats där aktierna är noterade, s.k. flaggningsskyldighet. Uppgifter om förvärvet eller överlåtelsen skall offentliggöras i den omfattning och på det sätt regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen föreskriver.

Bolaget har gjort gällande att det fullgjort sina skyldigheter enligt AnmL genom att s.k. flaggningsmeddelanden enligt lagen om handel med finansiella instrument, vilka innehållit flertalet av de uppgifter som skall tas upp i en anmälan enligt AnmL, sänts till Finansinspektionen inom den aktuella tiden. Regeringsrätten instämmer emellertid i kammarrättens och länsrättens bedömning att de åberopade handlingarna inte kan anses som anmälningar enligt AnmL. Bolaget har således anmält ändringarna i aktieinnehavet för sent. Det finns därför grund för att påföra bolaget särskild avgift.

Vid denna bedömning aktualiseras frågan om det finns förutsättningar att efterge avgiften. Särskild avgift får efterges helt eller delvis under förutsättningar som anges i 23 § AnmL. Genom lagen (2005:382) om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, som trädde i kraft den 1 juli 2005, har bestämmelsen ändrats i ett avseende. Enligt den nya lydelsen får särskild avgift efterges helt eller delvis, om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl. Lagändringen innebär att uttrycket "särskilda skäl" har ersatt den tidigare använda formuleringen "synnerliga skäl". Av övergångsbestämmelserna framgår att den nya lydelsen skall tillämpas även i fråga om särskild avgift som avser förhållanden före ikraftträdandet. Den ändrade regleringen medför att prövningen i detta mål av frågan om eftergift nu skall ske med tillämpning av 23 § i dess nya lydelse.

Eftergiftsbestämmelsen i sin äldre lydelse har belysts av Regeringsrätten i RÅ 2004 ref. 17. Regeringsrätten fann i rättsfallet att artikel 6 i Europakonventionen är tillämplig på förfarandet för uttagande av särskild avgift enligt AnmL. Ansvar får då inte utkrävas helt automatiskt när de objektiva rekvisiten är uppfyllda, utan den enskilde måste ha möjlighet till någon form av försvar, som grundas på subjektiva förhållanden. Regeringsrätten framhöll vidare att en konventionsenlig tillämpning av avgiftssystemet fordrar att domstolarna i varje enskilt fall gör en nyanserad och inte alltför restriktiv bedömning av om förutsättningar finns för att helt eller delvis efterge den särskilda avgiften.

Den nya lydelsen av 23 § AnmL kan enligt förarbetena (prop. 2004/05:142 s. 155 f.) ses som en markering av Regeringsrättens uttalanden i nyssnämnda rättsfall, särskilt om att en nyanserad och inte alltför restriktiv bedömning skall göras. Avgiften bör enligt propositionen kunna sättas ned redan på den grunden att avgiften framstår som oskäligt hög i sig, vilket lätt blir fallet när det blir fråga om flera avgifter på grund av att det rent tekniskt rör sig om flera innehavsförändringar inom en och samma transaktion, t.ex. vid emissioner eller om ett värdepappersinstitut fullgör en köp- eller säljorder genom flera delavslut. Genom att rekvisitet synnerliga skäl bytts ut mot särskilda skäl finns ett ökat utrymme för att beakta förmildrande omständigheter i de enskilda fallen (a. prop. s. 180).

Vad gäller bolagets aktieförvärv och beräkningen av avgifterna i detta mål framgår av handlingarna bl.a. följande. Bolaget förvärvade - varvid bortses från förvärv som kammarrätten funnit att bolaget anmält i rätt tid - under en sammanhängande period om 32 dagar under maj och juni år 2000 egna aktier vid sammanlagt 17 tillfällen. Det totala vederlaget uppgick till 12 579 890 kr. Enligt kammarrätten skall särskild avgift tas ut med sammanlagt 1 023 424 kr. Vid avgiftsberäkningen har beträffande ett av förvärven hänsyn tagits till begränsningsregeln i 21 § andra stycket om att avgift får uppgå till högst 350 000 kr.

Antalet ändringar i ett aktieinnehav kan som i detta fall vara av stor betydelse vid avgiftsberäkningen eftersom varje ändring bedöms för sig. När en avgiftsfråga hänför sig till mer än en innehavsändring kan det enligt Regeringsrättens uppfattning finnas anledning att pröva om det sammanlagda avgiftsbeloppet framstår som godtagbart med hänsyn till att beloppet eventuellt skulle ha blivit markant lägre om innehavsändringarna varit färre. En sådan mer nyanserad bedömning bör göras i ett fall som det förevarande där ett flertal aktieförvärv skett under en förhållandevis kort tid. Regeringsrätten finner att omständigheterna sammantagna är sådana att det finns skäl att delvis efterge avgiften.

Den bör sättas ned till hälften, dvs. till 511 712 kr.