RÅ 2006 not 160

Not 160. Ansökan av E.N. och L.N. om rättsprövning av beslut ang. medgivande till fastighetsbildning. - E.N. och L.N., ägare till fastigheten Egnared 2:2 i Falkenbergs kommun, begärde hos Lantmäterimyndigheten i Hallands län att mark tillhörande Egnared 2:1genom fastighetsreglering skulle tillföras Egnared 2:2. Den ifrågavarande marken hade upplåtits av kyrkan och behandlats som tomtmark. Sökandena utgick från att strandskyddsbestämmelserna inte hindrade en fastighetsreglering; om så ändå var fallet anhölls om dispens enligt 7 kap. 18 § miljöbalken. Lantmäterimyndigheten underställde frågan om undantag länsstyrelsens prövning. -Länsstyrelsen i Hallands län (2004-10-13) beslutade med stöd av 3 kap. 2 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, att medge undantag för fastighetsreglering avseende det område som berördes av strandskydd på Egnared 2:2 och viss närmare angiven del av Egnared 2:1, avgränsat av stängsel. Däremot medgavs inte undantag för området söder om stängslet. - E.N. och L.N. överklagade beslutet. - Regeringen (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, 2005-05-19) avslog ansökningen och anförde som skäl för sitt beslut bl.a. följande. Av handlingarna i ärendet framgår att inom hela det markområde som är aktuellt i ärendet gäller strandskydd. Vidare framgår att den norra delen av markområdet som tillhör Egnared 2:1 och som ligger innanför befintligt stängsel är ianspråktagen som privat trädgård. En fastighetsreglering innebärande att denna del av markområdet överförs från Egnared 2:1 till 2:2 kan därför inte antas komma att medföra en förändring eller försämring av allmänhetens tillgänglighet till strandområdet och bedöms inte heller inverka menligt på bevarandet av goda livsvillkor för växt- och djurlivet. - När det gäller den del av området som ligger utanför befintligt stängsel och ner mot Björsjön kan detta markområde däremot inte anses vara ianspråktaget som tomt. Markområdet kan mera betraktas som naturmark och får anses vara allemansrättligt tillgängligt. En fastighetsreglering i detta område skulle innebära att ett allemansrättsligt tillgängligt område skulle tas i anspråk, vilket skulle strida mot ett av strandskyddets syften. Det faktum att området saknar särskilt utpekade naturvärden utgör enligt regeringens mening inte sådana särskilda skäl som krävs för att medge undantag från strandskyddsbestämmelserna, särskilt inte mot bakgrund av att strandskyddet bör ses i ett långsiktigt perspektiv. Regeringen finner därför, vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen, att det inte har framkommit några särskilda skäl för att medge undantag från strandskyddsbestämmelserna. Överklagandet bör därför avslås. - E.N. och L.N. ansökte om rättsprövning och anförde bl.a. följande. Regeringen verkar inte ha beaktat de konkreta omständigheterna i fallet utan grundat sitt beslut på en principiell inställning om att varje strandområde har ett synnerligen högt skyddsvärde. Det aktuella strandområdet saknar emellertid särskilt utpekade naturvärden och är inte attraktivt för allmänheten. - Regeringsrätten (2006-10-25, Lavin, Dexe, Hamberg, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i förevarande mål. - Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Det klandrade beslutet gäller om undantag från strandskyddet kan medges för genomförande av fastighetsreglering i enlighet med vad E.N. och L.N. har yrkat. Vid prövningen aktualiseras bl.a. tillämpning av 3 kap. 2 § FBL och 7 kap. 18 § miljöbalken. Bestämmelserna ger de beslutande myndigheterna en viss frihet vid bedömningen. - Vad som förekommit i målet visar enligt Regeringsrättens mening inte att regeringen felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som den aktuella lagregleringen ger eller att beslutet är oförenligt med den s.k. proportionalitetsprincipen (jfr RÅ 1996 ref. 44). Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-10-05, H. Larsson)