RÅ 2006:66
Korttidsvistelse utanför det egna hemmet enligt 9 § 6 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kan beviljas för enbart rekreationsändamål (I) eller för enbart behov av avlösning av anhörig (II).
I
M.O., som omfattades av personkrets 3 enligt 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, var ensamstående och beviljad assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning, LASS. Han ansökte om insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet för att delta i arrangemanget "Fyra dagar i tropikerna" förlagt till Pite havsbad under tiden den 15-18 maj 2003. Socialnämnden i Luleå kommun avslog ansökan med motiveringen att rekvisiten för den begärda insatsen inte var uppfyllda.
I överklagande vidhöll M.O. att insatsen skulle beviljas honom och anförde bl.a. att genom insatserna korttidsvistelse och ledsagarservice öppnas en möjlighet - för den kategori funktionshindrade som omfattas av LSS - att resa och delta i lägerverksamhet samt att han hade samma behov som övriga samhällsmedborgare att kunna delta i gemenskap och därigenom öka möjligheterna till goda levnadsvillkor.
Länsrätten i Norrbottens län (2003-10-20, ordförande Höijertz) yttrade: Av socialförvaltningens utredning framgår att M.O. bor ensam i en lägenhet i Gammelstad och han har en hjärnskada till följd av en hjärnblödning i februari 1992. Han har beviljats personlig assistans med 63,5 timmar i veckan och det är således ostridigt att han tillhör personkretsen som omfattas av LSS. Han har därmed rätt till insatser enligt lagen om han behöver sådan hjälp i sin livsföring och om hans behov inte tillgodoses på annat sätt. Insatserna skall tillförsäkra honom goda levnadsvillkor (jfr 7 § LSS). Frågan blir därför om han kan anses ha ett behov av korttidsvistelse och om detta behov tillgodoses på annat sätt. - Insatsen korttidsvistelse syftar till att tillgodose den funktionshindrades behov av miljöombyte och rekreation och insatsen skall även ge den funktionshindrade möjlighet till personlig utveckling. Därigenom kan även anhöriga beredas avlösning i omvårdnadsarbetet (jfr prop. 1992/93:159 s. 178). Målet med insatsen är att den funktionshindrade skall få möjlighet att leva som andra (jfr 5 § LSS). - Vad gäller M.O:s behov av korttidsvistelse framgår av handlingarna att han inte tidigare beviljats insatser för rekreation och miljöombyte. Det framstår dessutom som angeläget att han beviljas sådan insats och inget har framkommit till stöd för att behovet tillgodosetts på annat sätt. Anförda besvär skall därför bifallas. - Länsrätten häver överklagat beslut med förklaring att M.O. bort beviljas den sökta insatsen.
Kammarrätten i Sundsvall
Socialnämnden överklagade och yrkade att kammarrätten med ändring av länsrättens dom skulle fastställa socialnämndens beslut. Nämnden anförde bl.a. följande. Syftet med korttidsvistelse utanför det egna hemmet är dels att anhöriga därigenom kan beredas avlastning i omvårdnadsarbetet, dels att den funktionshindrade personen skall erbjudas miljöombyte och rekreation. För att insatsen skall beviljas måste dessa två rekvisit vara uppfyllda. M.O. är ensamstående varför rekvisitet anhörigas avlastning ej är uppfyllt. - M.O. förelades att svara i målet men hördes inte av.
Domskäl
Kammarrätten i Sundsvall (2004-04-26, Pettersén, Ericsson, Törnered, referent) yttrade: Enligt 7 § LSS har personer som omfattas av lagens personkrets rätt till insatser i form av särskilt stöd och service enligt 9 § 1-9, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv. - Enligt 9 § 6 LSS är en insats för särskilt stöd och särskild service korttidsvistelse utanför det egna hemmet. - Av förarbetena (prop. 1992/93:159 s. 77 och 178) till LSS framgår bl.a. att syftet med korttidsvistelse utanför det egna hemmet är dels att den funktionshindrade personen skall erbjudas miljöombyte och rekreation, dels att anhöriga därigenom kan beredas avlösning i omvårdnadsarbetet. Insatsen kan därför delvis ses som ett alternativ till insatsen avlösarservice. - Uttalandet i förarbetena får tolkas så att syftet med korttidsvistelse utanför det egna hemmet är att den funktionshindrade får miljöombyte och rekreation samtidigt som anhöriga bereds avlösning i omvårdnadsarbetet. Båda förutsättningarna måste således vara uppfyllda (jfr RÅ 2003 ref. 79 III.). Då M.O. är ensamstående innebär den sökta insatsen inte till någon del avlösning för anhörig. Han är därför inte berättigad till den sökta insatsen. Överklagandet skall därför bifallas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer Socialnämndens i Luleå kommun beslut den 23 maj 2003 att avslå begärd korttidsvistelse.
M.O. överklagade kammarrättens dom och fick anses yrka att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Om man skall gå helt strikt efter kammarrättens dom innebär det att han som ensamstående och funktionshindrad inte skall få samma möjligheter till miljöombyte, rekreation och personlig utveckling som de funktionshindrade som lever i familjegemenskap. Det är lika viktigt för honom som för andra samhällsmedborgare att kunna delta i gemenskap och skapa sig goda levnadsvillkor. Detta kan för hans del möjliggöras genom deltagande i läger och andra aktiviteter. Han har aldrig av Luleå kommun erbjudits eller tillfrågats om deltagande i någon som helst form av korttidsvistelse utanför det egna hemmet eller annat arrangemang.
Socialnämnden vidhöll sitt tidigare beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa kammarrättens dom. Nämnden anförde bl.a. följande. M.O. är beviljad assistansersättning enligt LASS med 85 timmar per vecka. Det personligt utformade stödet skall ge den funktionshindrade möjlighet att som andra i samhället delta i fritidsverksamhet. Insatsen personlig assistans möjliggör alltså för M.O. att delta i olika aktiviteter. Han har även i oktober 2003 beviljats tillfällig utökning av personlig assistans för att delta i en motsvarande resa. Resan kan vidare inte ses som korttidsvistelse i lagens mening.
Regeringsrätten (2006-10-25, Billum, Almgren, Stävberg, Lundin, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. M.O. tillhör personkrets 3 enligt 1 § LSS. Han har därmed enligt 7 § första stycket LSS rätt till insatser enligt 9 § 1-9, om han behöver sådan hjälp i sin livsföring och hans behov inte tillgodoses på annat sätt. Enligt 7 § andra stycket LSS skall den enskilde genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Korttidsvistelse utanför det egna hemmet är en av de insatser som anges i 9 § LSS (9 § 6).
LSS ersatte år 1994 lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., omsorgslagen, och innebar jämfört med den äldre lagen dels att den personkrets som omfattades av lagen utökades, dels att insatserna enligt lagen utökades och preciserades, främst genom införande av insatsen personlig assistans. Även i omsorgslagen förekom emellertid insatsen korttidsvistelse, nämligen som "korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa anhöriga i vård och tillsyn" (4 § första stycket 3 omsorgslagen).
I förarbetena till LSS (prop. 1992/93:159 s. 178) anges bl.a. följande. Syftet med korttidsvistelse utanför det egna hemmet är dels att den funktionshindrade personen skall erbjudas miljöombyte och rekreation, dels att anhöriga därigenom kan beredas avlösning i omvårdnadsarbetet. Insatsen kan därför delvis ses som ett alternativ till insatsen avlösarservice. Korttidsvistelse kan förläggas i korttidshem eller i annan familj - stödfamilj. Sommarläger och kortkurser kan också utgöra en form av korttidsvistelse. Korttidsvistelse bör kunna erbjudas både som en regelbunden insats och som en lösning vid akuta behov. Insatsen bör också kunna ses som ett led i att bryta ett ensidigt beroende mellan barn och föräldrar. - Propositionen innehåller inga uttalanden som tyder på att lagstiftaren avsett att inskränka tillämpningsområdet för insatsen jämfört med den tidigare omsorgslagen.
Frågan i målet är om M.O., såsom ensamstående och beviljad assistansersättning enligt LASS, hade rätt till insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Lagtexten innehåller inga begränsningar för när rätt till insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet kan föreligga. Av förarbetena framgår endast att insatsen främst är tänkt för situationer då den funktionshindrades anhöriga är i behov av avlösning men även för att tillgodose behov hos den funktionshindrade själv att komma till en annan miljö. Enligt Regeringsrättens mening saknas därmed grund för att kräva att båda de nu angivna rekvisiten skall vara uppfyllda. Korttidsvistelse bör således kunna komma i fråga för att tillgodose såväl behov av avlösning som behov av enbart miljöombyte eller rekreation. En annan sak är att utrymmet för vuxna ensamstående att göra anspråk på denna insats för sin rekreation kan vara mer begränsat av andra skäl. Vuxna som inte lever i familjegemenskap och som har sådana stora funktionshinder och stödbehov att LSS är tillämplig måste ha sin tillvaro organiserad på ett sådant sätt att de kan få sitt behov av stöd och service tillgodosett, t.ex. genom personlig assistans. Assistans kan då ges även för rekreationsändamål (jfr 9 a § andra stycket LSS).
Avgörande för om rätt till insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet föreligger i ett visst fall är om den enskilde har behov av just en sådan insats och detta behov inte tillgodoses på annat sätt. Vid denna bedömning måste i fråga om vuxna beaktas - förutom den enskildes egna förutsättningar och därmed behov - även sådana andra insatser enligt LSS vilka skall tillgodose delvis samma behov, främst om den enskilde har personlig assistans som möjliggör för honom eller henne att ta del i aktiviteter av olika slag.
Av utredningen i det aktuella målet framgår att M.O. är beviljad assistansersättning och därmed är tillförsäkrad personligt stöd som kan utnyttjas för bl.a. deltagande i olika aktiviteter. Vid tillfälliga behov av ytterligare assistans kan utökad personlig assistans begäras. Mot bakgrund härav finner Regeringsrätten att M.O. inte kan anses ha behov av insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet för att tillförsäkras goda levnadsvillkor. Vid sådant förhållande saknas anledning att gå in på frågan om den begärda insatsen kan anses som korttidsvistelse i den mening som avses i LSS (jfr RÅ 2003 ref. 79 III).
Överklagandet skall därför avslås.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.
II
L.H., född år 2000, omfattades av personkretsen enligt 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och bodde tillsammans med modern och en nioårig halvbror. Föräldrarna A.J. och K.H. ansökte i januari 2003 om insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet för L.H. Socialnämnden i Västerviks kommun avslog ansökan då hon inte ansågs ha behov av sökt insats.
I överklagande hos länsrätten vidhöll föräldrarna att de var i behov av avlösning i omvårdnaden av L.H.
Länsrätten i Kalmar län
Socialnämnden vidhöll det överklagade beslutet.
Domskäl
Länsrätten i Kalmar län (2003-07-03, ordförande Pettersson) yttrade: I målet är ostridigt att L.H. tillhör personkretsen enligt 1 § 1 LSS. - Av socialnämndens utredning framgår följande. L.H. bor i lägenhet tillsammans med sin mamma och en halvbror som är nio år. Föräldrarna har gemensam vårdnad men lever åtskilda sedan ett år tillbaka. Båda föräldrarna bor i Västervik men K.H. arbetar i Stockholm under veckorna. Han arbetar även vissa helger. A.J. har ytterligare två barn från tidigare äktenskap som nu har eget boende. Även K.H. har två barn från tidigare äktenskap som bor hos honom varannan helg. Eftersom L.H. inte bor hos sin pappa sker det mesta av hans umgänge när han besöker L.H. hemma hos A.J. - L.H. går på förskola i veckorna mellan kl 7.30 - 15.00. Eftersom hon behöver mycket stöd har en extraresurs tillsatts. Vad gäller extraresursen växlar man mellan olika personal för att L.H. inte skall bli låst till en och samma person. Tillsammans med barnhabiliteringen besöker L.H. simhallen en gång per vecka. Utöver dessa insatser kräver L.H:s handikapp extra besök hos läkare, ortopedverkstad och insatser av logoped samt specialpedagog. - Föräldrarna A.J. och K.H. uppger följande. Oberoende av hur deras familjesituation ser ut är de i behov av avlastning i omvårdnadsarbetet runt L.H. Deras gemensamma föräldraansvar räcker inte till för att få tillräckligt goda levnadsvillkor. För att på ett bra sätt kunna ta hand om L.H. har de behov av avlastning och utrymme för avkoppling. - Av förarbetena till LSS (prop. 1992/93:159 s. 77) framgår följande. Genom korttidsvistelse skall anhöriga kunna ges avlösning och utrymme för avkoppling. För den funktionshindrade personen kan korttidsvistelsen både tillgodose behov av miljöombyte och rekreation och ge möjlighet till personlig utveckling. Insatsen bör också kunna ses som ett led i att bryta ett beroendeförhållande mellan barn och föräldrar. - Länsrätten gör följande bedömning. - L.H. är tre år. Alla vardagar vistas hon på dagis sju och en halv timme. Dagis har på grund härav tilldelats extra personalresurser. Vidare besöker hon simhallen en gång per vecka. Hennes behov av miljöombyte/rekreation får därmed anses tillgodosett. - A.J. är ensamstående och har förutom L.H. en nioårig son. Behov av avlastning får anses föreligga för hennes del. Enligt handlingarna sker K.H:s umgänge med L.H. nästan uteslutande då han besöker henne hemma hos A.J. Föräldrarna har gemensam vårdnad och därmed enligt föräldrabalken ett gemensamt ansvar. Genom det gemensamma föräldraansvaret bör A.J:s behov av avlastning och avkoppling kunna tillgodoses. - Skäl att frångå det överklagade beslutet föreligger inte. - Länsrätten avslår överklagandet.
A.J. vidhöll i överklagande hos kammarrätten sin talan och anförde följande. Hon har hand om L.H. hela tiden i veckorna, utom då dottern är på dagis, och även större delen av helgerna. L.H. kräver konstant uppsikt.
Socialnämnden bestred bifall till överklagandet.
Kammarrätten i Jönköping (2004-04-27, Alkman, Lihuvudh, Berg, referent) yttrade: Det är i målet ostridigt att L.H. omfattas av den personkrets som avses i LSS. Därmed föreligger rätt för henne till bl.a. korttidsvistelse utanför det egna hemmet enligt 9 § 6 LSS, om hon behöver sådan hjälp och hennes behov inte tillgodoses på annat sätt. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att insatsen kan komma i fråga för att ge anhöriga avlösning och utrymme för avkoppling. - L.H. är född i maj 2000 och hade vid tiden för nämndens beslut ännu inte fyllt tre år. För ett så litet barn har föräldrarna ett stort ansvar för att tillse att barnets behov blir tillgodosedda. L.H:s funktionshinder i form av psykisk utvecklingsstörning medför emellertid ett betydligt större behov av omvårdnad än vad som gäller beträffande ett normalt barn i motsvarande ålder. Även med beaktande av att L.H. vistas på daghem måndag - fredag 7,5 timmar per dag anser kammarrätten att föräldrarna har behov av avlastning i sådan grad att rätt till korttidsvistelse utanför det egna hemmet föreligger för L.H. Överklagandet skall därför bifallas. - Kammarrätten bifaller överklagandet och förklarar att L.H. har rätt till insats i form av korttidsvistelse utanför det egna hemmet. Det ankommer i första hand på socialnämnden att besluta om insatsens omfattning och utformning.
Regeringsrätten
Socialnämnden överklagade och yrkade att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens dom skulle fastställa nämndens beslut. Till stöd för sin talan anförde nämnden bl.a. följande. L.H. har inte behov av miljöombyte eftersom hon är så ung och dessutom vistas på dagis måndag till fredag mellan kl. 7.30 och 15.00. A.J:s behov av avlastning och avkoppling kan tillgodoses genom den gemensamma vårdnad om L.H. som hon har tillsammans med fadern. Inget av kriterierna miljöombyte för enskild eller avlastning för vårdnadshavarna föreligger, vilket gör att kammarrättens beslut strider mot de förarbeten som ligger till grund för beviljande av insats enligt 9 § 6 LSS. Nämnden kvarstår vid sin uppfattning att båda kriterierna måste vara uppfyllda för att insatsen skall kunna beviljas.
A.J. bestred bifall till nämndens överklagande.
Regeringsrätten (2006-10-25, Billum, Almgren, Stävberg, Lundin, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. L.H., född år 2000, tillhör personkrets 1 enligt 1 § LSS. Hon har därmed enligt 7 § första stycket LSS rätt till insatser enligt 9 § 1-9, om hon behöver sådan hjälp i sin livsföring och hennes behov inte tillgodoses på annat sätt. Enligt 7 § andra stycket LSS skall den enskilde genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Korttidsvistelse utanför det egna hemmet är en av de insatser som anges i 9 § LSS (9 § 6).
LSS ersatte år 1994 lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., omsorgslagen, och innebar jämfört med den äldre lagen dels att den personkrets som omfattades av lagen utökades, dels att insatserna enligt lagen utökades och preciserades. Även i omsorgslagen förekom emellertid insatsen korttidsvistelse, nämligen som "korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa anhöriga i vård och tillsyn" (4 § första stycket 3 omsorgslagen).
I förarbetena till LSS (prop. 1992/93:159 s. 178) anges bl.a. följande. Syftet med korttidsvistelse utanför det egna hemmet är dels att den funktionshindrade personen skall erbjudas miljöombyte och rekreation, dels att anhöriga därigenom kan beredas avlösning i omvårdnadsarbetet. Insatsen kan därför delvis ses som ett alternativ till insatsen avlösarservice. Korttidsvistelse kan förläggas i korttidshem eller i annan familj - stödfamilj. Sommarläger och kortkurser kan också utgöra en form av korttidsvistelse. Korttidsvistelse bör kunna erbjudas både som en regelbunden insats och som en lösning vid akuta behov. Insatsen bör också kunna ses som ett led i att bryta ett ensidigt beroende mellan barn och föräldrar. - Propositionen innehåller inga uttalanden som tyder på att lagstiftaren avsett att inskränka tillämpningsområdet för insatsen jämfört med den tidigare omsorgslagen.
Frågan i målet är om L.H., som vid tiden för ansökan var knappt tre år och bodde tillsammans med sin mamma och en nioårig halvbror, hade rätt till insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Lagtexten innehåller inga begränsningar för när rätt till insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet kan föreligga. Av förarbetena framgår endast att insatsen främst är tänkt för situationer då den funktionshindrades anhöriga är i behov av avlösning men även för att tillgodose behov hos den funktionshindrade själv att komma till en annan miljö. Enligt Regeringsrättens mening saknas därmed grund för att kräva att båda de nu angivna rekvisiten skall vara uppfyllda. Korttidsvistelse bör således kunna komma i fråga för att tillgodose såväl behov av avlösning som behov av enbart miljöombyte eller rekreation.
Avgörande för frågan om rätt till insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet föreligger i ett visst fall är om den enskilde har behov av just en sådan insats och detta behov inte tillgodoses på annat sätt. Vid denna bedömning måste i fråga om små barn särskilt beaktas det ansvar som vårdnadshavare har för omvårdnaden av barnet (6 kap. 1 § och 2 § andra stycket föräldrabalken).
Av utredningen i målet, vid tiden för ansökan, framgår bl.a. följande. L.H:s föräldrar har gemensam vårdnad om L.H. men lever åtskilda. Fadern, som bor i samma stad som L.H., arbetar vardagar och även vissa helger i Stockholm. Han har två barn från ett tidigare äktenskap som bor hos honom varannan helg. L.H. vistas måndag till fredag i förskola mellan kl. 7.30-15.00. Modern har inte mycket stöd från anhöriga. Hennes föräldrar är avlidna och hennes sociala nätverk är begränsat.
För ett så litet barn som det är frågan om i målet har föräldrarna gemensamt ett stort ansvar för att se till att barnets behov blir tillgodosedda. L.H:s funktionshinder i form av psykisk utvecklingsstörning har emellertid medfört ett avsevärt större behov av omvårdnad än vad som normalt gäller beträffande ett barn i samma ålder. Det är ostridigt i målet att modern, som ensam har det dagliga ansvaret för L.H., behövt avlastning dels för egen del, dels för att kunna tillgodose det andra hemmavarande barnets behov. Regeringsrätten finner med hänsyn till omständigheterna i målet att detta behov inte har kunnat tillgodoses på annat sätt och att hon därmed har haft behov av avlastning i sådan omfattning att rätt till korttidsvistelse utanför det egna hemmet förelegat för L.H. Socialnämndens överklagande skall därför avslås.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.