RÅ 2006:89

W.T.M. överklagade beslutet och yrkade i första hand att länsrätten skulle undanröja beslutet och i andra hand att länsrätten skulle besluta att avgiften skulle efterges helt eller med ett belopp som länsrätten ansåg skäligt. Vid bifall till sin talan yrkade han ersättning för sina rättegångskostnader. Till stöd för sin talan anförde han följande. Han förvärvade 250 000 aktier i AB Novestra med likviddag den 31 augusti 2001. Han är bosatt i Chattanooga, Tennesse, USA. Under perioden den 31 augusti - 7 september 2001 var det tre helgdagar i USA. Den 31 augusti 2001 var en fredag varpå följde tre helgdagar (lördag, söndag och labor day). Den 4 september 2001 skickade han anmälan till Finansinspektionen med kurir genom Federal Express. Anmälan var inspektionen tillhanda tre dagar senare, den 7 september 2001. När han gjorde sin anmälan var han inte medveten om att tidsfristen i AnmL ändrats från 14 dagar till fem dagar. Denna lagändring trädde i kraft den 1 januari 2001. I samband med att han tillträdde styrelseposten i AB Novestra den 19 juni 2000 skickade Finansinspektionen information till honom, varigenom han bl.a. informerades om att anmälan om förvärv av aktier i AB Novestra skulle vara inspektionen till handa inom 14 dagar från förvärvet. Motsvarande meddelande skickades inte i samband med att tidsfristen för anmälningar ändrades till fem dagar. Finansinspektionens beslut skall undanröjas eftersom påförandet av den särskilda avgiften strider mot artikel 6 i Europakonventionen. Avgiftsskyldigheten är en straffliknande sanktion som är att likna vid en brottspåföljd i den mening som avses i artikeln. Påförandet av den särskilda avgiften strider mot Europakonventionen eftersom oskuldspresumtionen och proportionalitetsprincipen inte i tillräcklig utsträckning beaktats vid utformningen av avgiftsbestämmelserna eller i vart fall inte vid Finansinspektionens tillämpning av dem. Även om den särskilda avgiften inte är klassificerad som straff enligt svensk rätt är såväl förseelsens natur som den särskilda avgiftens karaktär och stränghet sådana att påförandet av den särskilda avgiften måste anses utgöra en anklagelse för brott i Europakonventionens mening. Även om överträdelsen inte strider mot artikel 6 i Europakonventionen skall avgiften efterges helt eller delvis med stöd av 23 § AnmL eftersom överträdelsen är ringa och/eller ursäktlig.

Finansinspektionen överklagade länsrättens dom och yrkade att inspektionens beslut den 16 september 2002 skulle fastställas samt anförde bl.a. följande. W.T.M:s överträdelse av anmälningsskyldigheten är varken ringa eller ursäktlig. Det föreligger inte heller i övrigt synnerliga skäl för eftergift av avgiften. Den skall därför inte efterges. Möjligheterna att fullgöra sin anmälningsskyldighet inom den föreskrivna tiden på fem dagar är många. Man kan faxa in sin anmälan. Man kan ägarregistrera sina aktier och därefter hos Finansinspektionen ansöka om befrielse från anmälningsskyldighet. Man kan med hjälp av en dosa anmäla ändringar i sitt innehav elektroniskt via inspektionens hemsida. Förarbetena framhåller två omständigheter som skall föreligga för att avgiften skall efterges på den grunden att överträdelsen är att anse som ringa. För det första skall det röra sig om ett mindre antal aktier och för det andra skall fristen ha försuttits med högst några dagar. Vad avser den första omständigheten har Finansinspektionen valt att tolka begreppet ringa inte med hänsyn till antalet aktier utan med hänsyn till köpeskillingens storlek. En försening på två dagar är godtagbar men endast i de fall där den anmälningsskyldige har förvärvat eller avyttrat aktier för ett vederlag som inte överstiger 100 000 kr.

W.T.M. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Om antalet aktier avgör om anmälningsskyldighet överhuvudtaget föreligger, synes det vara konsekvent att det också är antalet aktier som skall tjäna som underlag för bedömningen om ansvaret helt eller delvis skall efterges. Det kan noteras att det är "några dagar" och inte "två dagar" som anges i motivuttalandet. Finansinspektionens minimalistiska tolkning visar på myndighetens praxis, vilken är att tolka 23 § AnmL mycket restriktivt. Samtliga förmildrande omständigheter måste beaktas vid en bedömning enligt 23 §. Finansinspektionens stelbenta och restriktiva tillämpning av AnmL är inte förenlig med lagen.

W.T.M. överklagade och yrkade att Regeringsrätten befriade honom från den särskilda avgiften och att han vid bifall till sin talan beviljades ersättning för sina rättegångskostnader. Han anförde bl.a. följande. Det skulle strida mot Europakonventionen att inte jämka avgiften till noll kr. Vid den tidpunkt då han gjorde sin anmälan saknades möjlighet att göra anmälningar via Finansinspektionens hemsida. Finansinspektionen hade inte informerat honom om att det gick att skicka anmälningar per fax eller att ägarregistrera aktier och därefter ansöka om befrielse från anmälningsskyldigheten. Enligt den information han fick från Finansinspektionen skulle anmälningsblanketten sändas i original. Han saknade anledning att anta att det fanns andra, enklare anmälningsmöjligheter än dem han informerats om. Han upprättade därför ett system för sina anmälningar som inkluderade sändningar med FedEx i stället för vanlig postgång för att säkerställa att anmälningarna kom in inom den frist om 14 dagar som Finansinspektionen informerat honom om. En försening om två dagar bör vara att betrakta som ringa, särskilt med hänsyn till att det var tre helgdagar i USA och tre dagars kurirbefordran från USA till Sverige mellan likviddagen och anmälningsdagen. - Mot bakgrund av att den särskilda avgiften är att jämställa med påföljd för brott skall den enskildes rättegångskostnader ersättas jämlikt grunderna för 31 kap. 2 § rättegångsbalken. Det skulle strida mot rättssäkerhetsgarantierna i Europakonventionen om en enskild person som orättfärdigt dömts till straff inte ersätts för de kostnader som denne haft för att rentvå sig själv.

Finansinspektionen bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Överträdelsen är varken ringa eller ursäktlig. Det föreligger inte särskilda skäl för jämkning. Påförandet av den särskilda avgiften strider inte heller mot Europakonventionen. Överträdelsen utgörs av en anmälan som är två dagar försenad och avser en transaktion omfattande 250 000 aktier för ett vederlag om 2 506 250 kr. En försening på två dagar avseende en så stor transaktion kan inte betraktas som ringa. Det åligger den anmälningsskyldige att känna till vilka regler som gäller. W.T.M. har inte saknat möjligheter att göra anmälan inom femdagarsfristen. - Det saknas förutsättningar att bifalla yrkandet om rättegångskostnader.

Regeringsrätten (2006-09-28, Sandström, Dexe, Stävberg, Kindlund, Lundin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 § första stycket AnmL skall den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag skriftligen anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till Finansinspektionen. Anmälan skall enligt 6 § 3 i tillämplig lydelse ha kommit in till inspektionen senast fem dagar efter det att ändring skett i aktieinnehavet. Enligt 20 § 1 skall inspektionen besluta att en särskild avgift skall tas ut av den som underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan. Avgiften beräknas enligt 21 § första stycket 1 till 10 procent av vederlaget för aktierna eller, om vederlag inte utgått, till 15 000 kr. Enligt 21 § andra stycket skall avgiften uppgå till lägst 15 000 kr och högst 350 000 kr.

W.T.M., som hade insynsställning i aktiemarknadsbolaget AB Novestra, förvärvade 250 000 aktier i bolaget med likviddag den 31 augusti 2001. Han anmälde förvärvet skriftligen till Finansinspektionen den 7 september 2001. Anmälan skulle ha kommit in inom fem dagar, dvs. senast den 5 september 2001. W.T.M. har således anmält ändringen i aktieinnehavet för sent. Det finns därför grund för att besluta att särskild avgift skall tas ut. Frågan i målet är därmed om det finns förutsättningar för eftergift av den särskilda avgiften, som har beräknats till 250 625 kr.

Enligt 23 § AnmL i nu gällande lydelse får särskild avgift efterges helt eller delvis, om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl. Bestämmelsen gavs denna lydelse genom en ändring i AnmL, som trädde i kraft den 1 juli 2005 (SFS 2005:382). Ändringen innebär att den tidigare använda formuleringen "synnerliga skäl" ersatts av ”särskilda skäl”. Av övergångsbestämmelserna framgår att den nya lydelsen skall tillämpas även i fråga om särskild avgift som avser förhållanden före ikraftträdandet. Prövningen i detta mål av frågan om eftergift skall därmed ske med tillämpning av 23 § i nuvarande lydelse.

I äldre förarbeten till 23 § AnmL (prop. 1995/96:215 s. 91) angavs som exempel på när en överträdelse kunde anses vara ringa att fristen för en anmälan avseende ett mindre antal aktier försuttits med högst några dagar. En överträdelse kunde betraktas som ursäktlig om den berott på omständigheter som den anmälningsskyldige inte kunnat råda över eller förutse. Enligt samma förarbeten borde utrymmet för att anse att det förelåg synnerliga skäl att efterge avgiften vara utomordentligt litet. Ett fall där eftergift skulle kunna komma i fråga helt eller delvis angavs vara när den anmälningsskyldiges ekonomiska förhållanden innebar att det framstod som oskäligt att ens ta ut den lägsta avgiften och affären dessutom rört endast ett mindre belopp.

Eftergiftsbestämmelsen i dess äldre lydelse har belysts i rättsfallet RÅ 2004 ref. 17. Regeringsrätten fann att fråga om påförande av avgift av detta slag innefattar en anklagelse för brott i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen. Artikeln är således tillämplig på förfarandet avseende särskild avgift enligt AnmL. I avgörandet framhölls bl.a. att en konventionsenlig tillämpning av avgiftssystemet enligt AnmL fordrar att domstolarna i varje enskilt fall gör en nyanserad och inte alltför restriktiv bedömning av om förutsättningar finns för att helt eller delvis efterge den särskilda avgiften.

Av förarbetena avseende nu gällande lydelse av 23 § AnmL (prop. 2004/05:142 s. 155 f.) framgår att den ändrade formuleringen kan ses som en markering av Regeringsrättens uttalanden i det ovan nämnda rättsfallet, särskilt om att en nyanserad och inte alltför restriktiv bedömning skall göras. Det framhålls att tidigare förarbetsuttalanden härrör från en tid när anmälningsfristen uppgick till 14 dagar. Tidsfristen har sedan dess kortats betydligt och en något längre tidsutdräkt bör enligt propositionen kunna anses vara ringa och medföra nedsättning eller eftergift av avgiften.

W.T.M:s anmälan har kommit in två dagar för sent och gäller ett förvärv av 250 000 aktier för ett vederlag om ca 2,5 miljoner kr. Enligt Regeringsrättens uppfattning bör en anmälan som kommer in med mer än en dags försening och som avser en transaktion av denna förhållandevis stora omfattning kunna medföra att den särskilda avgiften efterges helt eller delvis endast om det i det enskilda fallet föreligger speciella omständigheter. I detta mål finns det anledning att särskilt beakta vad W.T.M. anfört om sina åtgärder för att få fram informationen till Finansinspektionen. Vid en samlad bedömning finner Regeringsrätten att den särskilda avgiften bör sättas ned till hälften, dvs. till 125 312 kr.

W.T.M:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader kan inte vinna bifall.