RÅ 2007 not 23

Not 23. Ansökan av M.F. och A.K. samt Samfällighetsföreningen Dovhjortsvägen 18-74 m.fl. om rättsprövning av ett beslut om detaljplan. -Kommunfullmäktige i Lerums kommun (2002-10-03, § 98) beslutade att anta detaljplan för del av fastigheten Floda 3:17 m.fl. (Värmecentral i Floda) i Lerums kommun. - Av planhandlingarna framgick bl.a. följande. Lerums Energiproduktion AB (LEPAB) planerar att bygga en fjärrvärmeanläggning med biobränsleeldad värmecentral i Floda. Uppvärmningen av fastigheter i Floda tätort utgörs idag av ett antal oljeeldade mindre centraler som försörjer några skolor, flerfamiljshus och verksamheter. Genom att bygga en biobränsleeldad anläggning och ett fjärrvärmenät kan man skapa förutsättningar för lägre uppvärmningskostnader, minska beroendet av fossila bränslen samt erbjuda en ekologiskt hållbar lösning med minskat CO2-bidrag. Ett utbyggt fjärrvärmesystem stämmer överens med kommunens miljömål. Planen omfattar även en befintlig bostadsfastighet som ligger intill den planerade fjärrvärmecentralen. Denna fastighet planeras i samförstånd med den nuvarande ägaren att utökas så att en del av den angränsande trädbevuxna marken införlivas i fastigheten. Denna mark bedöms vara av vikt för boendemiljön och trivseln på fastigheten som i övrigt har ett ganska utsatt läge nära E 20 och som enda bostadsfastighet intill verksamheter som växthus och tennishall. - Kommunfullmäktiges beslut överklagades av bl.a. M.F. och A.K. samt Samfällighetsföreningen Dovhjortsvägen 18-74. - Samtliga klagande hade i likalydande skrivelser yrkat att kommunfullmäktiges beslut skulle upphävas och att Lerums kommun och LEPAB skulle anmodas att utreda och presentera. alternativa placeringar av panncentralen. De hade i allt väsentligt anfört följande. Enligt 1 kap. 6 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall mark, för att få användas för bebyggelse, från allmän synpunkt vara lämplig för ändamålet. Av 2 kap. 1 § PBL framgår att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka de är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. I 2 kap. 4 § PBL framhålls att bebyggelse skall utformas med hänsyn till behovet av parker och andra grönområden. I Lerums översiktsplan, ÖP 2000, anges (s. 174) att "Markområden skall användas för de ändamål som är de mest lämpade. Det innebär bland annat att med utgångspunkt från natur- och kulturvärden främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder. Lokalisering skall ske med hänsyn till hälso- och säkerhetsfrågor ... samt att förebygga störningar." På sidan 21 anges det angående grönstrukturer: "De gröna områdena mellan och inom tätorterna skall stärkas och utökas." Mot bakgrund av detta anser de att det inte kan vara förenligt med PBL, miljöbalken och ÖP 2000 att ta i anspråk parkmark och delar av en idrottsplats, vilken är den enda i området för Alléskolan, för att bygga en stor industribyggnad. Hela den träddunge, som avskärmar idrottsplatsen från motorvägen kommer att försvinna vid byggnationen. Den del av idrottsplatsen som eventuellt blir kvar kommer att ligga inom skyddszonen för panncentralen. Träddungen är också ett skydd för villabebyggelsen vid Dovhjortsvägen. Det finns alternativ till placeringen i Hyltorna vilket en arbetsgrupp med representanter för villaägarföreningen, Samfällighetsföreningen Dovhjortsvägen, Föräldraföreningen vid Violens förskola, experter och enskilda har undersökt. Denna grupp anser att målet med den planerade åtgärden, d.v.s. minskat koloxidutsläpp, kan uppnås genom en annan och bättre placering eller genom att förse Floda med naturgas. De vänder sig mot oviljan från ansvariga att utreda alternativa placeringar. - En panncentral är en miljöfarlig verksamhet och miljökonsekvenserna kommer att bli betydande. Någon fullständig miljökonsekvensbeskrivning har inte gjorts. Enligt 2 kap. 1 § skall bestämmelserna i 3 och 4 kap. samt 5 kap. 3 §miljöbalken tillämpas vid planläggning. I samrådsredogörelsen anför stadsbyggnadskontoret beträffande grönområdet och träddungen följande. "Dess största förtjänst förefaller att vara att avskärma bostadsområdena norr och öster om träddungen och sikten mot motorvägen och växthusområdet i väster." Den skärmar också av idrottsplatsen mot motorvägen. Panncentralen kommer att inskränka idrottsplatsen och dess funktioner. Panncentralen kan då inte vara förenlig med miljömålen och rekommendationerna i ÖP 2000 angående grönstråk. Genom träddungen flyter en bäck. Med panncentralen kommer den att kulverteras, vilket knappast kan vara förenligt med 3 kap.1, 3 och 6 §§miljöbalken och miljökvalitetsmål 4 i ÖP 2000. En miljökonsekvens, troligen av riksintresse, är vilken effekt panncentralen får på landskapsbilden. Panncentralen kan inte innebära en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder (se 2 kap. 2 § PBL). I ÖP 2000 markeras att man skall vara särskilt uppmärksam på landskapsbilden utmed E 20. - Byggnader skall placeras så att de inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Bebyggelsemiljön skall utformas med hänsyn till behovet av skydd mot trafikolyckor och andra olyckshändelser. Det går knappast inte att placera denna panncentral på den föreslagna tomten på ett sätt så att skyddszoner respekteras och avstånden till gator och vägar följer gällande bestämmelser. Placeringen av panncentralen medför att tunga lastbilar, som är 24 meter långa, cirka fyra gånger per vecka under vinterhalvåret kommer att köra in på von Proschwitz väg. Detta är en relativt smal lokal matargata som saknar gång och cykelbana. På denna gata har flera olyckor med gång- och cykeltrafikanter inblandade hänt. En del skolbarn går till och från Alléskolan längs denna gata. Enligt gatudirektören i Lerum planeras ingen gång och cykelbana längs denna gata inom den närmaste planeringshorisonten. - Kommunen ville tidigare, 1996/97, placera en återvinningsstation på Dovhjortsvägen, ca 100 meter från den aktuella platsen för panncentralen. Efter överklagande från närboende upphävde Länsrätten i Vänersborg beslutet. Länsrätten bedömde att återvinningsstationen hade sådan inverkan på trafiksäkerheten i området att den inte kunde accepteras. Denna dom ger vägledning i det nu aktuella fallet. - De finner också anledning att framföra invändningar mot samrådsförarandet. Redan i samband med att programmet för ny panncentral i Floda redovisades bildades en grupp i Hyltorna. Gruppen, bestående av bl.a. en f.d. planarkitekt och en civilingenjör, har bl.a. samrått med Miljö- och yrkesmedicin i Göteborg samt anlitat jurister för lagtolkningar. Gruppen har uppvaktat ansvariga politiker och deltagit i samrådsmöten och vid tre tillfällen lämnat skriftliga synpunkter till stadsbyggnadskontoret. Trots detta engagemang har medlemmarna upplevt att ansvariga politiker m.fl. försvårat och nonchalerat gruppens arbete. - Klagandena hade även redogjort för sin syn på problem kring emissioner, buller och hälsorisker till följd av den planerade panncentralen samt framfört åsikter kring rätten att överklaga kommunala beslut att anta en detaljplan. De har vidare anfört att en panncentral kommer att utgöra en estetisk störning, minska områdets attraktivitet med en ekonomisk förlust för bostadsägarna. - Länsstyrelsen i Västra Götalands län (2003-06-05) avslog, sedan företrädare för länsstyrelsen hade tagit del av förhållandena på platsen, överklagandena från bl.a. M.F. och avvisade överklagandena från bl.a. samfällighetsföreningen och A.K. Som skäl för sitt beslut anförde länsstyrelsen bl.a. följande. Ett beslut att anta eller ändra en detaljplan kan överklagas endast av den som berörs av beslutet exempelvis som fastighetsägare eller boende inom eller nära planområdet och under förutsättning att beslutet gått honom emot. Därutöver krävs, enligt 13 kap. 5 § PBL att den som överklagar ett planbeslut senast under planens utställningstid framfört synpunkter vilka inte har blivit tillgodosedda. Oavsett om nu angivna förutsättningar är uppfyllda anses vidare den ha klagorätt som anfört erinringar mot planen och som sedermera av kommunen, enligt bestämmelserna i 5 kap. 30 § PBL, underrättats om antagandebeslutet och erhållit anvisning om hur beslutet kan överklagas (Se RÅ 1991 ref. 80). - Samfällighetsföreningen Dovhjortsvägen 18-74 förvaltar gemensamhetsanläggningen Floda GA:3. Av Lantmäteriverkets fastighetsdatasystem framgår att ändamålet med denna gemensamhetsanläggning är att förvalta interna gångvägar, grönytor, lekplatser, spolplats, parkeringsplatser m.m. Gemensamhetsanläggningen har således att tillgodose de anslutna fastigheternas behov av helt andra nyttigheter än de frågor som tas upp i överklagandet. Mot bakgrund härav anser länsstyrelser att samfällighetsföreningen inte har rätt att överklaga antagandebeslutet. Såvitt framgår av handlingarna har inte heller samfällighetsföreningen underrättats om antagandebeslutet och erhållit anvisning om hur beslutet kan överklagas. Samfällighetsföreningens överklagande skall därför avvisas. - Beträffande A.K. och vissa andra klagande gäller att ingen av dessa bor i nära grannskap av planområdet. De har inte heller erhållit någon besvärshänvisning. Överklagandena skall därför avvisas. - Vad gäller överklagandena från M.F. och andra gör länsstyrelsen följande bedömning. - Följande utgångspunkter gäller för länsstyrelsens prövning av överklaganden. - PBL är grundad på principerna om decentralisering av beslutsfattandet och - inom vissa gränser - ett kommunalt självbestämmande i markanvändningsfrågor. I samband med tillkomsten av plan- och bygglagen underströk sålunda lagstiftaren att staten (dvs. i detta fall länsstyrelsen) vid prövning av överklaganden normalt inte i någon väsentlig mån bör rubba den huvudsakliga inriktningen av kommunernas markanvändningsbeslut. De bedömningar kommunen gjort i sina planer i fråga om exploateringsgraden, tillgången till service, trafiksystemets standard och andra liknande kvalitetsfrågor bör staten vid sin prövning mycket sällan frångå i något väsentligt avseende (se prop. 1986/87:1 s. 365). Den prövning av överklaganden som Länsstyrelsen gör är alltså i enlighet med lagstiftarens intentioner begränsad. Prövningen inriktas väsentligen på om planärendet handlagts på ett formellt riktigt sätt och om de avvägningar som kommunen gjort mellan enskilda intressen och motstående allmänna eller enskilda intressen kan anses skäliga. - Vad beträffar den föreslagna detaljplanen har länsstyrelsen att pröva om planen, såsom den antagits av nämnden, kan godtas eller ej. Länsstyrelsen kan således inte pröva några alternativa placeringar av värmecentralen. - Klagandena har anfört att ansvariga politiker m.fl. har nonchalerat dem under samrådsförfarandet trots ett stort engagemang från dem. - I 5 kap. PBL finns det bestämmelser som reglerar vilket förfarande kommunen har att iakttaga vid antagandet av en detaljplan. Själva antagandebeslutet skall föregås av ett program, samråd och utställning. Samtliga dessa krav har kommunen uppfyllt. - Vad gäller samrådet framgår det av 5 kap. 21 § PBL att syftet med samrådet är att förbättra beslutsunderlaget och att ge möjlighet till insyn och påverkan. Om kommunen efter samrådet inte tillgodoser de synpunkter som lämnas kan detta i sig inte medföra att planbeslutet skall upphävas. - Klagandena har även anfört att någon fullständig miljökonsekvensbeskrivning inte har upprättats samt att 5 kap. 3 § miljöbalken skall tillämpas vid planläggning. - Enligt 5 kap. 18 § andra stycket PBL skall en miljökonsekvensbeskrivning upprättas om detaljplanen medger en användning av mark eller byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. - Av planbeskrivningen framgår bl.a. att värmecentralen är anmälningspliktig enligt miljöbalken. LEPAB har lämnat in en sådan anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnden som har godkänt verksamheten och förelagt LEPAB att vidta vissa försiktighetsmått. Stadsbyggnadskontoret har inför antagandet av den nu överklagade detaljplanen bedömt att den prövning som gjorts av miljö- och hälsoskyddsnämnden är tillräcklig för bedömning av planens påverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Någon särskild miljökonsekvensbeskrivning har därför inte upprättats. Länsstyrelsen delar stadsbyggnadskontorets bedömning. - I 5 kap. 3 § miljöbalken föreskrivs att kommuner och myndigheter vid planering och planläggning skall iaktta miljökvalitetsnormer. I förarbetena till lagrummet (prop. 1997/98:45, del II, s. 46) framhåller regeringen att det i bl.a. detaljplaner bör framgå hur miljökvalitetsnormer kan uppfyllas. Av planbeskrivningen framgår att miljö- och hälsoskyddskontoret har kontrollerat att gällande gräns- och riktvärden samt miljökvalitetsnormer inte överskrids. Planhandlingarna är således inte behäftade med något fel i detta hänseende. - Länsstyrelsen anser inte heller i övrigt att kommunens beslutsunderlag i planärendet är bristfälligt så att planbeslutet på den grunden skall upphävas. - Oavsett om ett beslut om antagande av detaljplan överklagas eller inte skall länsstyrelsen som statlig regional planmyndighet kontrollera om planen uppfyller vissa krav (se 12 kap. PBL). Länsstyrelsen skall besluta pröva planen om det vid kontrollen kan befaras att planbeslutet innebär att 1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap.miljöbalken inte tillgodoses, 2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt, 3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap.miljöbalken inte iakttas, eller 4. en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. - När det gäller den nu överklagade detaljplanen har länsstyrelsen som regional planmyndighet den 14 oktober 2002 beslutat att inte pröva kommunens. antagandebeslut. Det innebär att länsstyrelsen i denna egenskap bedömt att planen, genom att området tas i anspråk för den tänkta bebyggelsen, uppfyller ovan angivna krav. Med andra ord har länsstyrelsen bedömt att planen inte skadar några natur- eller kulturvärden av riksintresse eller av regional betydelse. Länsstyrelsen har inte heller bedömt att människors hälsa och säkerhet eller trafiksäkerhetsintresset åsidosätts. - Genom överklagandena har inte framkommit något som medför att länsstyrelsen nu som besvärsprövande myndighet gör någon annan bedömning i dessa frågor. - Det skall även anmärkas att länsstyrelsen (Beslut den 17 mars 2003) som besvärsprövande myndighet har bedömt att värmecentralen med de försiktighetsmått och begränsningar som framgår av Miljö- och hälsoskyddsnämndens i. Lerums kommun beslut den 8 maj 2001 uppfyller ändamålet med verksamheten med minsta intrång för människors hälsa och miljö. I denna bedömning togs även hänsyn till det förhållande att avståndet till närmaste bostad på fastigheten Floda 3:214 endast uppgår till ca 50 meter. I samma beslut förelade länsstyrelsen LEPAB att bygga in bränslefickan i syfte att motverka damning och buller vid lossning av bränsle. Länsstyrelsens beslut är överklagat hos Vänersborgs Tingsrätt, Miljödomstolen. - Klagandena har anfört att von Proschwitz väg är en relativt smal lokal matargata som saknar gång och cykelbana. På denna gata har flera olyckor med gång- och cykeltrafikanter inblandade hänt. En del skolbarn går till och från Alléskolan längs denna gata. Enligt gatudirektören i Lerum planeras ingen gång och cykelbana längs denna gata inom den närmaste planeringshorisonten. Med anledning av detta vill länsstyrelsen anföra följande. Enligt den antagna detaljplanen skall en gång- och cykelväg anordnas på den norra sidan av von Proschwitz väg genom planområdet. Eftersom kommunen skall vara huvudman för allmän plats inom området åligger det kommunen, enligt 6 kap. 26 § andra stycket PBL, att efter hand som bebyggelsen färdigställs i enlighet med planen ställa i ordning gator och andra allmänna platser så att platserna kan användas för avsett ändamål. - När det gäller frågor beträffande ianspråktagandet av grönområden och detaljplanens oförenlighet med ÖP 2000 är detta exempel på frågor som i första hand rör det kommunala planmonopolet och som således faller inom kommunens självbestämmanderätt. - Vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter i ärendet anser länsstyrelsen inte att en ändrad markanvändning och bebyggelse i enlighet med planen medför att klagandenas enskilda intresse som närboende innebär att deras närmiljö påtagligt försämras eller medför sådana olägenheter för dem att planen inte kan godtas. - M.F. och A.K. samt Samfällighetsföreningen för Dovhjortsvägen 18-74 m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - Boverket avgav yttrande i ärendet den 29 januari 2004. - Samfällighetsföreningen m.fl. inkom härefter med skrivelser i ärendet. - M.F. och A.K. samt andra anförde bl.a. följande. De ansåg inte att det kan vara förenligt med PBL och miljöbalken att bygga en panncentral på parkmark i ett villaområde och därigenom göra ett allvarligt intrång på områdets enda idrottsplats. De ange att det finns ett starkt allmänt intresse av att bevara den nuvarande parken och idrottsplatsen intakt. Verksamheten vid idrottsplatsen är expanderande. - Etablering av en värmecentral kommer att medföra olägenheter av olika slag. Det är därför angeläget att andra lokaliseringsalternativ undersöks. Mot lokaliseringen till det nu aktuella området talar bl.a. de störningar i form av buller, utsläpp av hälso- och miljövådliga partiklar, stoft och kväveoxider m.m. samt de säkerhetsrisker som anläggningen kan medföra för dem som bor eller uppehåller sig i närheten. Transporter till och från panncentralen skall enligt planbeskrivningen ske med 24 meter långa lastbilar som skall köra in på en relativt smal lokalgata som saknar gång- och cykelbana. Anläggningen och dess skorsten kommer att störa den nuvarande landskapsbilden. Anläggningen kommer också i övrigt att innebära en förfulning av området. Eftersom det finns godtagbara alternativ som medför mindre störningar, intrång och olägenheter och som kan genomföras till icke orimliga merkostnader borde den intresseavvägning som skall ske resulterat i en annan lokalisering. Kommunen har inte låtit utreda några verkliga alternativ och inte heller gjort någon miljökonsekvensbeskrivning av alternativ till den föreslagna lokaliseringen. Detaljplanens lokalisering av anläggningen står i strid mot såväl allmänna som enskilda intressen. - De flesta som bor i Hyltorna - ca 1 000 personer - är starkt emot den föreslagna lokaliseringen. Protestlistor har överlämnats till de ledande politikerna men protesterna har inte haft någon effekt. Länsstyrelsen har också kommit att bli en part i målet genom sin involvering och sina ställningstaganden under planprocessen. Länsstyrelsens prövning i sakfrågan är otillfredsställande bl.a. därför att konflikten mellan olika allmänna intressen inte uppmärksammats. - Kommunen har avgränsat planområdet alltför snävt och att den aktuella tomtplatsen inte är tillräckligt stor för den planerade anläggningen. Den i detaljplanen ingående villafastigheten är vidare med hänsyn till läget i omedelbar anslutning till panncentralen inte lämplig för användning som bostad. - A.K. anförde vidare i sitt överklagande att han inte accepterade länsstyrelsens beslut att han inte var besvärsberättigad. - Samfällighetsföreningen för Dovhjortsvägen 18-74 angav bl.a. följande. Det är föreningens syfte är att tillvarata de i området boendes intressen av boendemiljön och att en placering av panncentralen i närheten av bostadsområdet kommer att påverka miljön i detta område. Föreningen har vidare försökt att aktivt tillvarata de boendes intressen genom att tidigt engagera sig i frågan om panncentralen. Föreningen bör av dessa skäl anses vara berättigad att överklaga beslutet att anta detaljplanen. - Boverket, vars handläggare besökt platsen, redogjorde i sitt yttrande inledningsvis bl.a. för vissa bestämmelser i PBL som avsåg kommunens ansvar för den fysiska planeringen, om den intresseavvägning som skall ske, om de allmänna intressen som skall beaktas samt om PBL:s krav på upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning. - Boverket anförde vidare följande. När det gäller redovisningen av planens konsekvenser hänvisar Boverket till att Stadsbyggnadskontoret i Lerums kommun bedömt att den prövning som gjorts av miljö- och hälsoskyddsnämnden vid anmälan enligt miljöbalken är tillräcklig och att någon särskild miljökonsekvensbeskrivning därför inte har upprättats. Boverket vill dock framhålla att planbeskrivningen under rubriken "miljökonsekvenser" behandlar frågor om planens påverkan på bl.a. naturmiljö, hälsa/säkerhet och miljökvalitetsnormer. - Boverket vill vidare framhålla att detaljplanen sätter ramarna för tillåten påverkan medan frågan om hur verksamheten kommer att bedrivas inte i första hand är en planfråga utan en fråga som prövas enligt miljöbalken. PBL innehåller inte något krav på att alternativ till en föreslagen lokalisering skall redovisas i en miljökonsekvensbeskrivning. I ett fall som det nu aktuella gäller det bl.a. att redovisa om platsen tål den förändrade markanvändning som planen medger. - Boverket bedömer att utredningen i ärendet trots brister ger ett tillräckligt underlag för avvägningar mellan de intressen som talar för respektive emot den antagna planen. Bristerna är enligt Boverket inte av den arten att förutsättningar för att anta planen inte föreligger. Boverket anser sammanfattningsvis att den överklagade planen bör fastställas. - M.F. och andra kom därefter in med i huvudsak likalydande skrivelser i ärendet. De framhöll därvid bl.a. att de ansåg att Boverkets utredning i ärendet hade allvarliga brister i flera avseenden och att Boverkets slutsatser inte var sakligt underbyggda. - De påtalade vidare behovet av att utreda alternativ till den nu föreslagna lokaliseringen - alternativ som på ett bättre sätt kunde tillgodose ändamålet och som kunde medföra mindre olägenheter i form av störningar för omgivningen och mindre risker från trafiksäkerhetssynpunkt m.m. I annat fall kunde kommunen inte anses ha uppfyllt de krav som skulle beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse. - I andra skrivelser framhöll vidare skilda klagande följande. Hanteringen av ärendet är en stor katastrof som inte präglats av något hänsynstagande till sunt förnuft. De ställer sig frågande till hur det kan godtas att lokalisera en panncentral så nära som 50 meter från ett bostadshus när det inte är möjligt att få ha häst på en bostadstomt. - Såväl lagstiftare som politiker har formulerat en rad mål för samhällsplaneringen. Det gäller bl.a. mål om minsta intrång och olägenhet och om att förebygga störningar, att skydda människors hälsa mot skador, att inte försämra levnadsförhållandena, att grönområden skall stärkas och utökas, att estetiska värden särskilt skall beaktas, att trafiksäkerheten skall främjas samt att minska bullret. De anser att dessa mål i praktiken visat sig inte betyda någonting. Målen är viktiga för medborgarna men nonchaleras av makthavarna när det kommer till praktisk tillämpning. - Regeringen (2004-06-17, Miljödepartementet) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut bl.a. följande. Länsstyrelsen har beslutat att inte pröva överklagandena av bl.a. Samfällighetsföreningen Dovhjortsvägen 18-74 och A.K. Vad gäller beslutet att avvisa överklagandet av A.K. finner regeringen att länsstyrelsens beslut är riktigt. Hans överklagande till regeringen bör således avslås. - Beträffande överklagandet av Samfällighetsföreningen Dovhjortsvägen 18-74 gör regeringen den bedömningen att föreningen är så berörd av planen att föreningen får anses ha rätt att överklaga beslutet. Samfällighetsföreningen har framfört invändningar som i huvudsak överensstämmer med vad som prövats av länsstyrelsen på talan av övriga klaganden. Det saknas med hänsyn härtill anledning att nu återförvisa ärendet till länsstyrelsen för prövning. - Vid prövning av ärendet i sak finner regeringen att överklagandena i detaljplaneärendet nu kan avgöras utan någon ytterligare utredning. - Vid planläggning enligt PBL skall såväl allmänna som enskilda intressen beaktas. PBL ställer därvid krav på såväl att de olika intressena skall vägas mot varandra som formerna för hur det skall ske. PBL anger också i övrigt under vilka former planläggning skall äga rum. Den prövning som skall ske i detta ärende är huruvida planläggningen och planutformningen står i överensstämmelse med bestämmelserna i PBL. Vissa av de frågor som tas upp i överklagandena är av sådan art att de kan komma att prövas i andra sammanhang. - Enligt 5 kap. 18 § andra stycket PBL skall en miljökonsekvensbeskrivning upprättas om en detaljplan medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med mark och vatten och andra resurser. - Av handlingarna i ärendet framgår bl.a. att frågan om etablering av en panncentral i Floda varit föremål för utredning sedan 1998. Detaljplanen grundar sig på ett i oktober 2000 utarbetat program som anger utgångspunkter och mål för planläggningen. I programmet redovisas två alternativa lägen för panncentralen. Programmet anger också att en översiktlig analys och utvärdering av ytterligare alternativ har skett i ett tidigare skede. Programmet har varit föremål för samråd och en samrådsredogörelse har upprättats. Kommunstyrelsens arbetsutskott har därefter beslutat godkänna programmet för upprättande av en detaljplan enligt det alternativ som innebär en lokalisering av anläggningen till ett läge norr om von Proschwitz väg och väster om Dovhjortsvägen. Den upprättade detaljplanens planbeskrivning innehåller bl.a. en redovisning av planens miljökonsekvenser varvid bl.a. hänvisas till det beslut som kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd fattat med anledning av energibolagets anmälan av den planerade verksamheten enligt miljöbalken. Detta beslut innebär ett föreläggande om vissa i beslutet angivna försiktighetsmått avseende bl.a. buller, transporter och utsläpp till luften. Planbeskrivningen innehåller även en redovisning av planens inverkan på bl.a. naturmiljön. - Regeringen finner att den beskrivning av projektets påverkan på miljön m.m. som redovisats i programhandlingar, i samrådshandlingar och i planbeskrivningen kan anses tillräcklig för den prövning som skall ske i detta ärende. Regeringen finner vidare att underlagshandlingarna i övrigt till sin omfattning och sitt sakliga innehåll kan godtas. Det material som föreligger får således anses utgöra ett tillräckligt underlag för regeringens prövning. - Regeringen finner inte att de omständigheter som de klagande redogjort för vad avser bl.a. länsstyrelsens ställningstaganden under planprocessen eller detaljplaneområdets avgränsning är av den art att planen bör upphävas av formella skäl. Vad de klagande anfört om myndigheternas handläggning i övrigt utgör enligt regeringens mening inte heller skäl att upphäva beslutet att anta detaljplanen. - Syftet med detaljplanen är enligt planbeskrivningen att möjliggöra anläggande av en fjärrvärmeanläggning med en biobränsleeldad värmecentral i Floda. Härigenom skapas förutsättningar att ersätta ett antal mindre oljeeldade värmecentraler som i dag försörjer skolor, flerfamiljshus och verksamheter. Den planerade anläggningen avser vidare att skapa förutsättningar för lägre uppvärmningskostnader och ett minskat beroende av fossila bränslen. Anläggningen ger enligt planbeskrivningen också möjligheter att erbjuda en ekologiskt hållbar lösning och minskade C02-utsläpp. Ett utbyggt fjärrvärmesystem ligger även i linje med kommunens miljömål. - Regeringen konstaterar att det är ett väsentligt allmänt intresse att en anläggning med motsvarande verksamhet och funktion kan komma till stånd. Den detaljplan som överklagats till regeringen syftar till att tillgodose detta intresse. Regeringen konstaterar vidare att den utbyggnad av en värmecentral som tillgodoseendet av de allmänna intressena kräver är av en sådan omfattning att den, oavsett var den lokaliseras eller hur den placeras och gestaltas, kommer att innebära vissa intrång och olägenheter vad gäller olika allmänna och enskilda intressen. Aven en sådan utbyggnad bör dock kunna godtas under förutsättning att utbyggnaden av anläggningen inte medför oacceptabla intrång eller olägenheter vad gäller berörda allmänna och enskilda intressen. I detta sammanhang bör särskilt beaktas möjligheterna att undvika bullerstörningar, utsläpp av hälso- och miljöfarliga gaser och partiklar, trafikfaror samt möjligheterna att garantera en godtagbar boendemiljö i övrigt för närmast berörda fastighetsägare. - Regeringen konstaterar att planområdet är beläget invid en huvudgata - von Proschwitz väg - som i sin tur löper parallellt med och strax intill väg E20. Planområdet är därmed utsatt för störningar i form av buller och avgaser från trafiken. - Av planhandlingarna framgår att det område som skall tas i anspråk för värmecentralen i gällande detaljplaner i huvudsak utgörs av mark för idrotts- respektive parkmarksändamål. Inom området för idrottsändamål finns inom det föreslagna planområdet enligt planbeskrivningen en kulstötningsring. Huvuddelen av idrottsområdet bestående av en tennisanläggning, en fotbollsplan, löparbanor och en längdhoppsgrop ligger utanför detaljplanen. Idrottsanläggningen betjänar bl.a. Alléskolans elever. Planbeskrivningen anger i övrigt att det pågår ett planarbete som syftar till att utöka idrottsområdet österut för att inrymma de delar av idrottsanläggningen som måste flyttas när värmecentralen anläggs. - Med hänsyn till närheten till väg E20 bedöms i planbeskrivningen parkområdet inte ha något värde för ren rekreation. Inom den del av planområdet där värmecentralen avses att uppföras är marken i stort sett plan och mer eller mindre igenvuxen med halvstora och små träd och undervegetation. Större träd mellan värmecentralen och den befintliga villan i planområdets västra del har mätts in och ansetts utgöra värdefulla element i närmiljön. På plankartan har 15 träd särskilt markerats och givits en planbeteckning innebärande att de skall bevaras - dock får sjuka och skadade delar avlägsnas efter samråd med botanisk expertis. Marklov krävs i övrigt för fällning av träd med en brösthöjdsdiameter som är större än 45 cm. Detaljplanen innehåller i övrigt bestämmelser som innebär att det skall finnas en vegetationsridå på minst tre meter som avgränsar den egentliga värmecentralen mot idrottsområdet i norr och mot bäckfåran i öster, samt mot bostadshuset i väster. Detaljplanen innehåller också en bestämmelse som anger att särskild omsorg skall läggas vid utformningen av den planerade anläggningen. - Med hänsyn till bl.a. nu nämnda förhållanden finner regeringen inte skäl att ändra eller upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen av det skälet att detaljplanen syftar till att reglera markanvändningen inom områden som enligt gällande detaljplaner utgörs av mark för idrotts- och parkmarksändamål. - Den överklagade detaljplanen redovisar ett inom planområdet beläget bebyggt område - Floda 3:216 - som mark för bostad och kontor. På området finns i dag ett enbostadshus. Planen anger att fastigheten skall kompletteras med ett markområde omedelbart norr och öster om fastighetens norra respektive östra gräns. Fastigheten kommer att i norr och i öster gränsa till den nya värmecentralen. Mellan fastigheten och det markområde som får bebyggas med en värmecentral finns ett område som inte får bebyggas och inom vilket plankartan redovisar ett antal träd som skall bevaras. - I planbeskrivningen anges att den planerade värmecentralen fullt utbyggd skall innehålla två biobränsleeldade och två oljeeldade pannor. Till en början byggs enbart en biobränslepanna om ca 2 MW och två oljepannor om vardera 2 MW. I Boverkets Allmänna råd (1995:5), Bättre plats för arbete, anges ett riktvärde om 200 meter för fastbränsleeldade förbränningsanläggningar med en effekt upp till 10 MW. Avståndet mellan bostadsfastigheten och värmecentralen är betydligt kortare än nämnt avstånd. I de allmänna råden anges att om hanteringen av fastbränsle inte ger störningar t.ex. genom inbyggnad, kan skyddsavståndet minskas i avsevärd mån. Vidare anges att råden avser normalfall och de skyddsavstånd som erfarenhetsmässigt ger problemfria förhållanden. Riktvärdena är att betrakta som utgångspunkter för bestämning av skyddsavstånd och en lokal anpassning måste alltid ske bl.a. med hänsyn till terrängförhållanden och vegetation. I råden redovisas även förslag till åtgärder för att begränsa störningarna och därmed behovet av större skyddsavstånd. - Regeringen finner inte att detaljplanens utformning vad avser avståndet mellan den befintliga villafastigheten och den planerade värmecentralen kan anses medföra sådana olägenheter för de klagande att planen inte kan godtas av det skälet. - Enligt 12 kap. PBL skall länsstyrelsen pröva kommunens beslut att anta en detaljplan om det kan befaras att beslutet innebär bl.a. att en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Regeringen konstaterar därvid att länsstyrelsen genom sitt beslut den 14 oktober 2002 inte funnit skäl att pröva kommunens beslut att anta detaljplanen i nämnda avseenden. - Detaljplanen innehåller en bestämmelse - ml - som innebär att verksamheten inte får vara störande för de närmast belägna bostäderna. Den inom området planerade verksamheten är av sådan art och omfattning att den faller inom miljöbalkens tillämpningsområde. Miljö- och hälsoskyddsnämndens arbetsutskott i Lerums kommun har, efter det att energibolaget anmält verksamheten, beslutat att med stöd av 27 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd förelägga verksamhetsutövaren om försiktighetsmått vad avser bl.a. buller och utsläpp till luften. Regeringen finner att den reglering av verksamheten som sker genom detaljplanen är tillfyllest för den prövning som skall ske i detaljplaneärendet. - Enligt planbeskrivningen kommer den planerade verksamheten att generera trafik i form av periodisk tillsyn minst en gång per dag. Därutöver beräknas bränsleleveranser normalt ske två till tre gånger per vecka under vintertid - under övrig tid mera sällan. Bränsleleveranserna planeras ske med 24 meter långa lastbilar med släp. In- och utfart till och från anläggningen skall ske från huvudgatan - von Proschwitz väg - och Älgvägen. Genom att anordna olika in- och utfarter behöver inte lastbilarna vända inne på värmecentralens område. - Regeringen konstaterar att kommunen i sitt beslut om föreläggande med stöd av 27 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd bl.a. reglerat frågan om under vilka tider som transporter till och från anläggningen får äga rum. Regeringen konstaterar vidare att detaljplanen reglerar frågan om in- och utfart mot von Proschwitz väg på ett sådant sätt att enbart en avgränsad del av den planerade tomtplatsens gräns mot vägen får användas för in- och utfart. - Detaljplanen redovisar en gång- och cykelväg på den norra sidan om von Proschwitz väg. I dag hänvisas cyklister till den befintliga vägbanan och gående till vägrenen eftersom det saknas trottoar. Enligt planbestämmelserna är kommunen huvudman för allmän plats. Av 6 kap. 26 § andra stycket PBL följer bl.a. att kommunen efter hand som bebyggelsen färdigställs i enlighet med planen skall ställa i ordning gator och andra allmänna platser för vilka kommunen är huvudman så att platserna kan användas för avsett ändamål. De allmänna platserna skall enligt 6 kap. 27 § PBL till bredd, höjdläge och utformning i övrigt stämma överens med detaljplanen. - Regeringen finner inte att planens konsekvenser vad avser trafikfrågornas reglering utgör skäl att upphäva detaljplanen. Regeringen gör samma bedömning när det gäller invändningarna om den planerade värmecentralens inverkan i övrigt på områdets boendemiljö och på landskapsbilden. - Sammanfattande bedömning - Regeringen finner enligt vad som redovisats i det föregående inte att vad klagandena anfört i fråga om planförfarande och om myndigheternas handläggning i övrigt utgör skäl att upphäva beslutet att anta detaljplanen. - Att tillskapa effektiva och rationella system för uppvärmning av lokaler och bostäder samt att begränsa användningen av fossila bränslen är av stort allmänt intresse. En uppbyggnad av en fjärrvärmeanläggning baserad på eldning med biobränslen i enlighet med den aktuella detaljplanen innebär samtidigt bl.a. att en kulstötningsring och tidigare orörd natur måste tas i anspråk. En utbyggnad kommer också att medföra olägenheter för boende och verksamheter i anslutning till anläggningen. Regeringen finner vid den avvägning som skall göras i ärendet att en utbyggnad av den nya värmecentralen med den lokalisering och placering som kommunen valt kan godtas med hänsyn till den prövning som skall ske i detta ärende. Regeringen finner således inte att detaljplanens utformning kan anses innebära en felaktig avvägning mellan olika berörda allmänna och enskilda intressen. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen. Den planerade nya verksamheten inom planområdet är sådan att den faller inom tillämpningsområdet för miljöbalken. - Sammanfattningsvis finner regeringen att överklagandena bör avslås. - M.F. och A.K. samt Samfällighetsföreningen Dovhjortsvägen 18-74 m.fl. ansökte om rättsprövning. A.K. yrkade, som hans talan fick förstås, att regeringens beslut skulle upphävas såvitt det avsåg frågan om han hade haft rätt att överklaga kommunfullmäktiges beslut. De andra sökandena yrkade att regeringens beslut skulle upphävas såvitt det avsåg frågan om antagande av detaljplan. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. Placeringen av en stor panncentral i ett grönområde med en idrottsplats medför intrång, störningar och olägenheter som inte är förenliga med reglerna i 2 kap. PBL och 3 kap.miljöbalken. Panncentralen kommer att placeras ca 50 meter från tennishallen, vilket strider mot Boverkets rekommendationer om skyddsavstånd. Tennishallen kommer att bli ett sportcenter med omfattande aktiviteter för barn och ungdom. En närliggande villa på Älgvägen är inte lämplig som bostad i närheten av värmecentralen. Anläggningen kommer att medföra ökad tung trafik på en gata som används av skolbarn. Kommunen har inte på ett tillfredsställande sätt utrett alternativa placeringar. Området är redan stört av biltrafiken på E 20, varför man bör vara återhållsam med att skapa nya störningar. Det är ett starkt allmänintresse att bevara grönområdet och idrottsplatsen intakta. Boverkets utredning i ärendet är undermålig och är inte användbar som underlag för beslut. Kommunen har varit helt avvisande till alla synpunkter och förslag som de boende framfört. Det har varit brister i kommunens hantering under samrådsförfarandet. - Regeringsrätten (2007-02-23, Sandström, Dexe, Stävberg, Lundin, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i målet. - Enligt 1 § i 1988 års lag skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Av utredningen i målet framgår att A.K. bor på sådant avstånd från planområdet att han saknar talerätt. Regeringens beslut är således riktigt i denna del. - I målet har inte heller framkommit att regeringen i sitt beslut om detaljplanen skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som M.F. m.fl. angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2007-01-24, Liljeros)