RÅ 2007:74

Domskäl

Länsrätten i Göteborg (2006-06-27, ordförande Sanner) yttrade: Av 6 kap. 6 § första stycket SoL framgår att ett barn inte utan socialnämndens medgivande får tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om honom eller henne. Av andra stycket samma lagrum framgår att socialnämnden inte får lämna medgivande utan att förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda. Enligt 6 kap. 12 § första stycket SoL, i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 2005, får ett barn med hemvist utomlands inte utan socialnämndens medgivande tas emot i syfte att adopteras av någon som inte är barnets förälder eller har vårdnad om barnet. Enligt andra stycket samma bestämmelse får medgivande endast lämnas om den sökande är lämpad att adoptera. Vid den bedömningen skall särskild hänsyn tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adoptionens innebörd, sökandens ålder, hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala nätverk. - Av förarbetena (prop. 2003/04:131 s. 58 f.) till bestämmelsen framgår bl.a. följande. Det okända barnets behov skall sättas före de vuxnas längtan efter barn. Lämplighetsbedömningen skall göras med beaktande av samtliga omständigheter som är avgörande för adoptionen. Det är inte möjligt att ge en uttömmande beskrivning av vad som ingår i uttrycket "lämpad att adoptera". Den eller de som skall adoptera måste ha sådana personliga egenskaper och förmåga till samspel att adoptivbarnets särskilda behov kan tillgodoses. Den sökande skall ha tillräckliga kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov samt om innebörden av en adoption. Ett par som adopterar bör leva i en stabil relation. Det är vidare viktigt att den eller de som vill adoptera har ett fysiskt och psykiskt hälsotillstånd som medger att de kan fungera fullt ut i föräldrarollen. Båda sökandena i ett par skall ha så god hälsa att de var och en kan bedömas fungera fullt ut under barnets hela uppväxttid. Såväl par som ensamstående måste vidare ha ett väl fungerande socialt nätverk som är berett att vid behov ge stöd till familjen. Avseende sökandens ålder bör som framgår av rättsfallet RÅ 1995 ref. 67 ett generellt medgivande att ta emot ett barn för adoption i allmänhet inte ges till personer över 45 år och en riktpunkt bör vara att de som vill adoptera får vara högst 42 år då ansökan görs. Varje enskilt fall måste dock avgöras efter en sammanvägning av samtliga omständigheter i just det fallet. I enskilda ärenden kan det alltså finnas anledning att göra en annan bedömning (a. prop. s. 87). - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. J.A. och G.H. uppnår båda en ålder av 48 år under år 2006. De lever under goda sociala och ekonomiska förhållanden med ett väl fungerande socialt nätverk av släktingar och vänner. De har god hälsa, personer i sin närhet som de har god kontakt och umgås med samt är trygga som personer. De har båda tidigare erfarenheter av barn och G.H. har 18 års yrkeserfarenhet med tonåringar från skolvärlden. - Vid den muntliga förhandlingen anförde stadsdelsnämnden bl.a. följande. Det är enbart på grund av makarnas ålder som avslag på ansökan har beslutats. Genom ändringen av lagtexten har ålder blivit ett starkare kriterium då det skrivits in i lagen. Även om en sammanvägd bedömning skall göras måste varje kriterium bedömas var för sig. Anledningen till att man är restriktiv med medgivande vid högre ålder är bl.a. att det finns en risk att föräldrarna inte orkar längre fram då barnen och de blir äldre. Det finns också en tanke att man skall kunna stötta barnet längre fram i förhållande som mor- eller farförälder. I förevarande fall är parets ålder ett absolut hinder. - J.A. och G.H. anförde vid den muntliga förhandlingen bl.a. följande. De är båda vid god hälsa, liksom när de läkarintyg skrevs som finns i utredningen. G.H. har båda sina föräldrar i livet och de är 80 respektive 81 år och mycket aktiva. J.A. har sin mor, som är 72 år i livet. Fadern dog vid 78 års ålder och var aktiv i familjeföretaget fram till han var 76 år. Om de får medgivande att adoptera planerar de att flytta till ett hus i Småland. De vill gärna och har ekonomisk möjlighet att arbeta halvtid båda två. De anser att många av de problem som uppstår med barn grundar sig i att föräldrar och andra vuxna inte har tid för barnen. De känner sig båda mogna att adoptera efter en lång process fram till detta beslut. - Vid den muntliga förhandlingen har vittnesförhör hållits med B.Å.A. Hon är sedan många år god vän till J.A. och G.H., trebarnsförälder och arbetar som socionom. Hon anförde bl.a. att hon själv hade föräldrar som var 45 respektive 47 år när hon föddes, vilket hon inte upplevt som något negativt. Hon beskrev J.A. och G.H. bl.a. som trygga, stabila och kärleksfulla i sin relation. Som vänner anger hon att de är pålitliga och osjälviska. Hon bedömer dem som mycket lämpliga som föräldrar. - Länsrätten gör följande bedömning.

Frågan om tillämplig lagstiftning. Förutsättningarna för att lämna medgivande till adoption regleras i den ovan återgivna bestämmelsen i 6 kap. 12 § SoL. Bestämmelsen har fått ändrad lydelse den 1 januari 2005. Eftersom nämnden har anfört att lagen skärpts vad gäller ålderskriteriet har J.A. och G.H. yrkat att lagen i dess äldre lydelse skall tillämpas. Den inledande frågan länsrätten har att ställa sig är därför vilken lydelse av den aktuella lagstiftningen som är tillämplig i målet. I denna del gör länsrätten följande överväganden. J.A. och G.H. har under år 2001 lämnat in en ansökan om medgivande till adoption, vilken förnyats under år 2003. Stadsdelsnämnden har emellertid under februari 2005, till synes utan medverkan av paret, avslutat den under år 2001 initierade utredningen. När paret fått vetskap härom har den nu aktuella ansökan lämnats in i juni 2005. I punkten 2 av övergångsbestämmelserna till den nu diskuterade lagändringen (SFS 2004:770) anges att äldre föreskrifter skall gälla i ärenden där ansökan om medgivande har kommit in till socialnämnden före den 1 januari 2005. Eftersom den ansökan som lett till det nu överklagade beslutet kommit in under juni 2005 skall, med beaktande av nämnda övergångsbestämmelse, 6 kap. 12 § SoL tillämpas i dess lydelse sedan den 1 januari 2005. Länsrätten kan i och för sig anse att det är olyckligt att den utredning som initierats under år 2001 avslutats utan att paret fått möjlighet att yttra sig häröver, i all synnerhet som nämnden hävdat att lagen skärpts strax före det att ärendet avslutats. Länsrätten kan dock inte se att detta förhållande förändrar frågan om tillämplig lagstiftning. Länsrättens fortsatta prövning görs således med utgångspunkt i den nu gällande lydelsen av 6 kap. 12 § SoL.

Frågan om medgivande till adoption. Ett medgivande till att få adoptera ett barn med hemvist utomlands får lämnas endast om den sökande är lämpad att adoptera. Vid den bedömningen skall särskild hänsyn tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adoptionens innebörd, sökandens ålder, hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala nätverk. Av vad som framkommit i målet samt genom vad som förevarit vid den muntliga förhandlingen framgår att J.A. och G.H. har ett starkt och stabilt förhållande. De är friska och har ett väl fungerande nätverk runt sig, vari bl.a. inbegrips yngre syskon och syskonbarn. Samtliga av deras föräldrar har uppnått hög ålder. Paret har god ekonomi och innehar goda kunskaper om att bli adoptivförälder samt om adoptivbarns specifika behov. Såsom framgår av utredningen har de ett mycket starkt engagemang vad gäller adoptivbarn som såvitt framgår tar sin utgångspunkt i barnets behov. Mot denna bakgrund delar länsrätten stadsdelsnämndens bedömning att J.A. och G.H. utifrån de kriterier som nu lyfts fram är väl lämpade som föräldrar. - Stadsdelsnämnden har dock avslagit parets ansökan med hänvisning till deras ålder. Det är riktigt att J.A. och G.H. under år 2006 båda uppnår en ålder av 48 år, vilket är en ålder som överstiger den högsta rekommenderade för medgivande till adoption. Lagstiftaren har dock valt att inte inkludera någon absolut åldersgräns i den tillämpliga lagen. Såsom framgår av tillämpliga förarbeten och genom tillgänglig praxis finns det således en möjlighet att i viss omfattning kompensera hög ålder med andra faktorer (se prop. 2003/04:131 s. 87). Åldern är emellertid en mycket viktig faktor som måste få väga tungt vid den sammanvägda bedömning som skall göras. Enligt länsrättens mening kan paret i förevarande fall dock inte diskvalificeras från möjligheten till medgivande enbart på grund av sin ålder, såsom stadsdelsnämnden gör gällande. Beträffande frågan om adoptivföräldrarnas ålder är detta något som måste ställas i relation till barnets hela uppväxttid. Paret har ansökt om att få medgivande till att adoptera något äldre barn, dvs. från två år och uppåt, vilket ger paret några år tillgodo samtidigt som de med sin erfarenhet sannolikt är väl lämpade att ta emot ett eller två barn som är äldre än spädbarnsåldern. Även om det normalt sett ställs högre krav på adoptivföräldrar vid adoption av äldre barn bedömer länsrätten att valet av adoptivbarnens ålder i detta fall sammantaget talar till parets fördel, eftersom det innebär att paret kommer att vara yngre t.ex. när barnet (barnen) når tonårsåldern. Sammanfattningsvis finner länsrätten, med barnets bästa för ögonen, att parets alltigenom goda egenskaper väl kompenserar för deras ålder, vad gäller att adoptera barn i den sökta ålderskategorin. Med hänsyn härtill skall överklagandet bifallas. - Länsrätten bifaller överklagandet och lämnar J.A. och G.H. medgivande enligt 6 kap. 6 och 12 §§ SoL att ta emot ett två till fem år gammalt barn, eller ett två till sex år gammalt syskonpar, för adoption.

Stadsdelsnämnden överklagade hos kammarrätten och yrkade att länsrättens dom skulle upphävas och stadsdelsnämndens beslut fastställas. Nämnden anförde bl.a. följande. Vid en sammanvägning av kriterierna i 6 kap. 12 § SoL skall J.A. och G.H. inte anses lämpade att adoptera. De var 46 respektive 47 år när ansökan om medgivande till adoption lämnades in. Nämnden anser att makarnas i sammanhanget höga ålder, vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter, medför att de inte är lämpade att adoptera på sätt som de ansökt.

J.A. och G.H. ansåg att överklagandet skulle avslås.

Kammarrätten höll muntlig förhandling.

Kammarrätten i Göteborg (2007-01-08, Svensson, Hansson, referent, Hedberg) yttrade: Av 6 kap. 12 § SoL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 2005, som skall tillämpas i målet, framgår följande. Ett barn med hemvist utomlands får inte utan socialnämndens medgivande tas emot i syfte att adopteras av någon som inte är barnets förälder eller har vårdnaden om barnet. Medgivande får lämnas endast om den sökande är lämpad att adoptera. Vid den bedömningen skall särskild hänsyn tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adoptionens innebörd, sökandens ålder, hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala nätverk. - Före lagändringen gällde enligt 6 kap. 12 § SoL att medgivande fick lämnas endast om den eller de som ville adoptera hade tillfredsställande kunskaper om barn och deras behov och hade blivit informerade om den planerade adoptionens innebörd. - Den nya lydelsen av 6 kap. 12 § SoL ansluter till artikel 5 i Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, där det stadgas att en adoption inom konventionens tillämpningsområde skall ske endast om den mottagande statens behöriga myndigheter har fastställt att de tilltänkta adoptivföräldrarna är behöriga och lämpade att adoptera. I förarbetena till lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen anges följande (prop. 1996/97:91 s. 53). Prövningen av de sökandes lämplighet vid adoptionstillfället måste även innefatta en bedömning av deras förmåga att fungera som tonårsföräldrar. Detta innebär bl.a. att de sökandes ålder och hälsotillstånd måste ställas i relation till de krav som kan komma att ställas på dem om 15-20 år. - Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA (numera Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA) har i Handbok för socialnämnder uttalat följande. Enligt NIA:s mening bör ett generellt medgivande att ta emot ett barn för adoption i allmänhet inte ges till personer över 45 år. En regel att utgå ifrån är att utländska adoptivbarns familjesituation inte bör avvika från andra barns situation i Sverige. Det åberopas ofta i dessa sammanhang att en större andel av alla barn i dag föds av kvinnor över 40 år än tidigare. Det bör dock framhållas att det ändå är ett förhållandevis litet antal barn som föds av kvinnor över 40 år. Adoptivbarnet bör inte sättas i en speciell situation i högre grad än vad adoptionen i sig själv innebär. Det kan finnas särskilda omständigheter som talar för att socialtjänsten bör acceptera en något högre ålder på sökande av adoptivbarn, t.ex. släktskap mellan adoptivbarn och adoptant eller att en relation redan etablerats mellan de blivande adoptivföräldrarna och barnet, även om barnet fortfarande finns i ett annat land. Undantag bör också kunna göras för särskilt kvalificerade makar som kan ge ett speciellt barn ett hem. Särskilt kvalificerade innebär i dessa fall att makarna t.ex. har en betydande barnerfarenhet som visat deras förmåga att möta barn i olika situationer och att de har kunskaper om separationers och andra traumatiska upplevelsers betydelse för barns och ungdomars utveckling. Regeringsrätten har i ett fall (RÅ 1995 ref. 67) som avsåg SoL i dess tidigare lydelse uttalat att rätten delar NIA:s bedömning att ett generellt medgivande att ta emot barn för adoption i allmänhet inte bör ges till personer över 45 år. Regeringsrätten ansåg att frågan därefter var om kvinnan, som fyllt 45 år, hade en personlig lämplighet och social situation som var sådan att den kompenserade hennes ålder. Kvinnan fick det sökta medgivandet. - Utredningen om internationella adoptioner uttalade i sitt betänkande inför ändringen av SoL bl.a. följande (SOU 2003:49 s. 230 ff.). Enligt vår mening kan, ur barnets perspektiv, hög ålder hos dem eller den som vill adoptera i sig vara ett tillräckligt skäl för att ett medgivande inte skall lämnas. Adoptivbarn har i stort sett alltid äldre föräldrar än biologiska barn. För att adoptivfamiljen inte skall bli alltför avvikande och för att minska risken för att hälsa och ork sviktar hos adoptivföräldrarna, anser vi att det är nödvändigt med en åldersgräns. Redan i dag rekommenderar NIA att ett generellt medgivande inte skall lämnas till den som är 45 år eller äldre. Regeringsrätten har ställt sig bakom denna rekommendation. Beslutsfattarna har dock svårigheter att följa rekommendationen, vilket tyder dels på svårigheter att tillämpa ett tydligt barnperspektiv, dels på otydligheter i lagstiftningen. För att markera att barnets bästa är det som skall avgöra om ett medgivande skall lämnas, och då det i regel inte är förenligt med ett adoptivbarns bästa med gamla föräldrar, anser vi att en övre åldersgräns skall införas i SoL i enlighet med alternativ 2, dvs. 42 år vid ansökningstillfället. - I propositionen (prop. 2003/04:131 s. 60 f.) uttalades därefter följande. Utgångspunkten i ett resonemang om en övre åldersgräns måste, enligt regeringen, vara det okända barnets bästa. Ur detta perspektiv är det av vikt att föräldrarna inte har en alltför hög ålder i förhållande till barnets ålder när barnet anländer till det nya hemmet. Föräldrarna/föräldern skall, under åtskilliga år framåt ha styrka och flexibilitet att möta barnets speciella behov. Det är viktigt att åldersstrukturen i adoptivfamiljen inte alltför mycket skiljer sig från de flesta andra familjers. Regeringen delar i mångt och mycket utredningens synpunkter om vilken övre åldersgräns som bör tillämpas, men anser att flexibiliteten i bedömningarna riskerar att minska om åldersgränsen slås fast i lag. - I specialmotiveringen anförs vidare följande (s. 87). Genom lagändringen betonas ändå betydelsen av sökandens ålder. En riktpunkt bör vara att den som söker medgivande är högst 42 år vid ansökan, men att det kan finnas skäl att göra en annan bedömning i det enskilda fallet. Som framgår av rättsfallet RÅ 1995 ref. 67 bör ett generellt medgivande att ta emot ett barn för adoption i allmänhet inte ges till personer över 45 år. Varje enskilt fall måste dock avgöras efter en sammanvägning av samtliga omständigheter i just det fallet. I enskilda ärenden kan det alltså finnas anledning att göra en annan bedömning. Ett exempel på en situation då det kan finnas skäl att frångå riktpunkten är, i det fall det är ett par som ansöker om medgivande, att en av sökandena är något äldre än 42 år. Ett annat exempel är adoption av ett syskon. Ytterligare ett exempel är adoption av ett känt barn såsom exempelvis släktingbarn eller sommarbarn. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Liksom länsrätten finner kammarrätten att det är SoL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 2005 som skall tillämpas i målet. - Enligt tidigare praxis lämnades medgivande till adoption normalt inte om den sökande var äldre än 45 år. Efter ändringen av SoL nämns ålder uttryckligen som en av de faktorer som skall beaktas vid bedömningen av om den sökande är lämpad att adoptera. Även om någon åldersgräns inte infördes i lagen, sägs det i förarbetena att en riktpunkt bör vara att den sökande är högst 42 år vid ansökan. Fortfarande kan det i det enskilda fallet finnas skäl att göra en annan bedömning. De undantag som nämns i förarbetena avser situationer där en särskild omständighet ger skäl att avvika från den rekommenderade högsta åldern. Någon möjlighet att, som enligt tidigare praxis, pröva om andra faktorer såsom personlig lämplighet och social situation kan kompensera en i sammanhanget för hög ålder, nämns emellertid inte. Huruvida en sådan avvägning fortfarande kan göras är således oklart, men det är kammarrättens uppfattning att utrymmet är begränsat. Av det nu anförda följer att, då fråga inte är om någon sådan situation som enligt förarbetena eller annars kan utgöra skäl för undantag, hög ålder hos den sökande kan bli avgörande i fråga om medgivande till adoption skall lämnas. - J.A. och G.H. var vid sin ansökan om medgivande 47 respektive 46 år. Även om de i många avseenden synes ha goda förutsättningar att bli föräldrar till ett adopterat barn, överstiger deras ålder den högsta rekommenderade enligt såväl tidigare praxis som senare förarbetsuttalanden. Någon särskild situation av det slag som nämnts tidigare är inte för handen. J.A. och G.H. kan därmed inte anses lämpade att adoptera och sökt medgivande till adoption kan inte lämnas. Överklagandet skall bifallas. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens dom och fastställer nämndens (numera Sociala resursnämnden) beslut.