RÅ 2007:83

J.M. överklagade beslutet och yrkade att länsrätten skulle upphäva det. Försäkringskassan bestred bifall.

J.M. överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och återförvisa målet till försäkringskassan för vidare handläggning. Hon anförde bl.a. följande. Hon gör i första hand gällande att hon genom det ingångna anställningsavtalet omfattas av den arbetsbaserade försäkringen för föräldrapenning över lägstanivån fr.o.m. den 4 oktober 2001 och i andra hand att hon enligt EG-rätten omfattas av motsvarande förmåner. Eftersom det svenska socialförsäkringssystemet inte medger personer, som uppbär Marie Curie Individual Fellowship (Marie Curie-stipendium) inom det femte ramprogrammet, försäkring för föräldrapenning utöver lägstanivån blev hon anställd vid Lunds universitet. Detta var en åtgärd i syfte att fullfölja den svenska statens och Lunds universitets åtagande att bereda Marie Curie- stipendiaterna samma rätt till sociala förmåner som en i värdlandet anställd arbetstagare. Förfarandet är förankrat inom EU (se prop. 1996/97:173). Den omständigheten att anställningsavtalet har träffats retroaktivt gör inte avtalet mindre värt, eftersom förhållandet mellan Lunds universitet och henne är att jämställa med förhållandena mellan parterna i ett anställningsavtal. Finansieringen av anställningen är inte styrande vid bedömningen av om ett anställningsförhållande är för handen eller inte. Anställningens innehåll av forskning och egen förkovran är långt ifrån unikt. Universitet anställer studenter, vars enda uppgift är att fullfölja sin forskarutbildning fram till licentiat- eller doktorsexamen i s.k. doktorandanställningar. - Den aktuella situationen är fullt jämförbar med att en forskningsstiftelse efter utlysning delar ut ett stipendium till en enskild sökande för finansiering av forskarutbildning, alternativt efter ansökan beviljar en institution ett forskningsanslag som innebär finansiering av en doktorandanställning i ett projekt. Hon hade i sin anställning vid universitetet ett arbetsinnehåll och en arbetssituation fullt jämförbar med en forskare med en anställning finansierad av externa forskningsanslag. Det civilrättsliga arbetstagarbegreppet är tvingande. Finansiering är i Sverige ett faktum av underordnad betydelse vid en bedömning av om ett arbetstagar-arbetsgivarförhållande är för handen. Hon bör därför rimligtvis omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71. - Marie Curie-stipendierna är en del av EU:s forskningsprogram. Hon antogs under EU:s femte ramprogram. Villkoren för detta ramprogram fastslås främst i Europaparlamentets och rådets beslut nr 182/1999/EG den 22 december 1998, i rådets beslut (1999/65/EG) den 22 december 1998 och (1999/173/EG) den 25 januari 1999 samt i kommissionens förordning (EG) nr 996/1999 den 11 maj 1999. Baserat på villkoren i dessa dokument har arbetsprogram och modellavtal för Marie Curie-stipendiater utarbetats. Sverige har som medlemsland i EU accepterat inte bara nämnda beslut och förordning utan även arbetsprogram och modellavtal. Enligt arbetsprogrammet skall varje part - den part som träffar avtal med kommissionen om att ta emot en Marie Curie-stipendiat - garantera att den antagna stipendiaten täcks av samma socialförsäkringssystem som en anställd (arbetsprogrammet s. 10). Detta upprepas även i kontraktet som skrivs mellan kommissionen och det mottagande universitetet (se art. 3.1 (c)). Universitetet saknar såväl praktiska som lagliga möjligheter att teckna en annan garanti eller att i övrigt ikläda sig ett motsvarande åtagande gentemot den enskilde forskaren. Däremot har universitetet en laglig möjlighet att anställa forskaren för utförande av forskningsarbete. - Marie Curie-stipendier för finansiering av forskning vid ett svenskt universitet utgår endast till forskare från andra EU- länder. Eftersom det utifrån arbetsvillkor och arbetsinnehåll föreligger ett enligt svensk rätt civilrättsligt bindande arbetsgivar- arbetstagarförhållande mellan henne och Lunds universitet strider det mot de grundläggande friheterna enligt EG-rätten att vägra henne försäkringsförmåner som är jämförbara med anställda forskares vid svenska universitet.

Försäkringskassan ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet.

Kammarrätten inhämtade yttrande från Riksförsäkringsverket, som anförde följande. En Marie Curie-stipendiat kan inte anses arbeta i den mening som avses i 3 kap. 4 § SofL. Enligt 13 § 9 samma kapitel är den som uppbär Marie Curie-stipendium försäkrad för inkomstgrundad ålderspension samt inkomstrelaterad sjukersättning, aktivitetsersättning och efterlevandepension. I prop. 1998/99:119 anges i motiveringen till nyssnämnda lagrum att bestämmelsen har införts för att möjliggöra intjänande av ålderspensionsrätt m.m. för den som inte blivit försäkrad direkt genom förvärvsarbete. Om en Marie Curie-stipendiat skulle anses arbeta i Sverige skulle en specialbestämmelse för intjänande av pensionsförmåner vara överflödig. - I den kontraktsmodell för Marie Curie-stipendier som bifogats ärendet framgår av artikel 3 att avtalet skall beskriva rättigheter och skyldigheter för båda avtalsparterna. Avtalet skall särskilt ange att stipendiaten är omfattad av det sociala trygghetssystem som anställda i landet omfattas av eller av ett socialt trygghetssystem som är jämförbart till nivå och omfattning. Avtalet säger inte att stipendiaten skall omfattas av landets nationella lagstiftning, utan ger som alternativ ett system som i nivå och omfattning är jämförbart. I Vägledning till Marie Curie-stipendiater hänvisas till artikel 3 och anges att kontraktet måste täcka frågan om social trygghet. Stipendiaten skall vara omfattad av de sociala trygghetssystem som anställda i landet omfattas av eller av ett socialt trygghetssystem som är jämförbart till nivå och omfattning. Frågan om social trygghet måste tas upp i samtliga avtal. Vidare tas som administrativ angelägenhet för stipendiaten upp att han skall klargöra statusen av sin sociala trygghet. Sverige har i sin nationella lagstiftning när det gäller Marie Curie-stipendiater valt att låta den allmänna försäkringen omfatta endast de nämnda pensionsförmånerna. Hur avtalsparterna väljer att uppfylla avtalet till övriga delar vad gäller social trygghet bör därför enligt verkets mening falla utanför den allmänna försäkringens ansvarsområde. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71, som reglerar samordning av medlemsländernas system för social trygghet, reglerar endast lagval för anställda och egenföretagare och omfattar därför inte Marie Curie-stipendiater. - De skilda konsekvenser i socialt trygghetshänseende som beror på om en person är anställd som forskare och därmed att betrakta som anställd enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 eller Marie Curie-stipendiat och därmed inte att betrakta som anställd strider enligt verkets mening inte mot EG-rätten. En svensk medborgare som uppbär Marie Curie-stipendium i Sverige skulle inte heller i motsvarande situation åtnjuta de förmåner som är beroende av arbete.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom. Kassan anförde i huvudsak följande. Frågan i målet är om det förhållandet att J.M. i sin egenskap av Marie Curie- stipendiat inte är försäkrad för föräldrapenning över lägstanivån utgör en diskriminering på grund av hennes nationalitet och att hon därför inte kan vägras sådan försäkring på den grunden. - Enligt bilaga 1 till förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall varje person i Sverige som är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring anses vara anställd respektive egenföretagare i den mening som avses i förordningens artikel 1 a ii. Av 3 kap. 5 § SofL framgår att den som arbetar i Sverige bl.a. omfattas av LAF. Enligt 2 kap. 7 § SofL avses med arbete i Sverige vid tillämpning av den lagen förvärvsarbete i verksamhet här i landet. En Marie Curie-stipendiat kan inte anses förvärvsarbeta i Sverige (se prop. 1998/99:119 s. 188). En Marie Curie-stipendiat omfattas därför inte av LAF och kan då inte heller anses som anställd i den mening som avses i förordning 1408/71. Följaktligen är bestämmelserna om likabehandling i förordning 1408/71 inte tillämpliga i målet.

J.M. bestred bifall till överklagandet. Hon åberopade vad hon anfört i länsrätten och kammarrätten.

Regeringsrätten (2008-01-10, Nordborg, Stävberg, Lundin, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Föräldraförsäkringen utgör en del av socialförsäkringen. Vem som omfattas av socialförsäkringen regleras i SofL. Enligt 1 kap. 1 § grundas rätten till ersättning på bosättning eller förvärvsarbete i Sverige om inte något annat särskilt anges. Enligt 2 kap. 1 § första stycket skall vid tillämpning av lagen en person anses vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under en längre tid än ett år skall, enligt andra stycket, anses vara bosatt här, om inte synnerliga skäl talar mot det. För bl.a. studerande gäller särskilda bestämmelser. Enligt 2 kap. 5 § skall således den som kommer till Sverige för att studera inte anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktorander.

Med arbete i Sverige avses enligt 2 kap. 7 § SofL vid tillämpningen av lagen förvärvsarbete i verksamhet här i landet.

Enligt 4 kap. 6 § lagen om allmän försäkring utges föräldrapenning med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenning eller med ett lägre belopp. Under den tid som är aktuell i målet benämndes föräldrapenning på den lägre nivån föräldrapenning på garantinivå.

I 3 kap. SofL regleras vilka försäkringar som är bosättningsbaserade och vilka som är arbetsbaserade. Enligt 3 kap. 1 § 2 SofL, i tillämplig lydelse, var den som var bosatt i Sverige försäkrad för föräldrapenning på garantinivå. För att någon skulle ha rätt till föräldrapenning över garantinivå krävdes enligt 3 kap. 4 § SofL att han eller hon arbetade i Sverige.

I kapitlets avsnitt om den arbetsbaserade försäkringen finns föreskrifter som gäller speciella försäkringssituationer. Bland dessa finns i 3 kap. 13 § 9 en regel som föreskriver att den som uppbär ett Marie Curie-stipendium är försäkrad för vissa angivna pensionsförmåner.

Marie Curie-stipendier är forskarstipendier som utgår som ett led i EU:s stöd till forskning och utveckling. De ingår bland åtgärderna i de olika ramprogrammen för unionens verksamhet inom området forskning m.m. Det s.k. individuella Marie Curie-stipendium som J.M. uppbar omfattades av det femte ramprogrammet, som gällde för tiden 1998-2002, och av rådets beslut 1999/173/EG av den 25 januari 1999. Av bilaga III till beslutet framgår att kommissionen betalar ut stipendiet till värdinstitutionen, i detta fall Lunds universitet. Där anges också att värdinstitutionen skall sörja för att stipendiaten omfattas av landets sociala trygghetssystem eller får ett jämförbart skydd. Förhållandet mellan J.M. och Lunds universitet reglerades i ett avtal från november 2000, vilket enligt uppgift från universitetet bygger på ett modellavtal som utarbetats av kommissionen. Av handlingarna framgår att stipendiebeloppet i januari 2001 var 28 300 kr i månaden.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Målet gäller i första hand frågan om J.M. i sin egenskap av Marie Curie- stipendiat i Sverige omfattas av den arbetsbaserade socialförsäkringen och därmed har rätt till föräldrapenning som motsvarar hennes sjukpenning.

Avgörande för bedömningen av om J.M. utförde förvärvsarbete är vilka villkor som faktiskt gällde för hennes verksamhet. Att det i SofL:s regler om speciella försäkringssituationer finns en föreskrift om inverkan av Marie Curie-stipendier på stipendiatens pensionsrätt påverkar inte den bedömningen.

Av handlingarna i målet framgår att J.M. uppbar ersättning av samma storlek och var verksam på samma villkor som andra forskare på motsvarande nivå samt att hon hade samma skyldigheter gentemot universitetet som andra forskare. Detta innebär att hon måste anses ha utfört förvärvsarbete i den mening som avses i 2 kap. 7 § SofL. Hon har därmed rätt till föräldrapenning från den arbetsbaserade socialförsäkringen för tiden fr.o.m. den 4 oktober 2001.