RÅ 2008 not 74

Not 74. Överklagande av Stockholms kommun, Kista stadsdelsnämnd, i mål om uppbärande av retroaktivt beviljad socialförsäkringsersättning. - Försäkringskassan avslog den 29 september 2005 en framställning från Kista stadsdelsnämnd i Stockholms kommun om ersättning enligt 17 kap. 1 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, för försörjningsstöd som betalats ut till G.S. för tiden mars - september 2005. Stadsdelsnämnden överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län.Länsrätten i Stockholms län (2006-04-28, ordf. Hägerström),som tog upp Försäkringskassan och G.S. som motparter, avslog överklagandet och anförde följande. För att en socialnämnd ska vara berättigad att uppbära en av Försäkringskassan retroaktivt beviljad ersättning ska den försäkrade i väsentlig mån ha fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Enligt RÅ 2001 ref. 58 ska hela den tid som den retroaktiva ersättningen avser beaktas vid bedömningen av om den försäkrade i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd. - Av handlingarna i målet framgår att G.S. beviljats retroaktiv sjukersättning med 3 349 kr per månad för tiden mars - september 2005, dvs. med total 23 443 kr. Vidare framgår att han under den sju månader långa retroaktivitetsperioden erhöll totalt 20 856 kr, fördelat på dels försörjningsstöd i nivå med riksnorm samt bistånd till SL-kort och sjukvård under de två första månaderna dels, under efterföljande fem månader, reducerat bistånd i form av matpengar och SL-kort samt tandvårds- och medicinkostnader. - Mot bakgrund av vad som således är upplyst i målet om G.S. personliga förhållanden under den aktuella perioden samt med hänsyn tagen till att den av Försäkringskassan utbetalade förmånen under retroaktivitetsperioden uppgått till 23 443 kr, finner länsrätten att han under perioden mars - september 2005 inte kan anses i väsentlig mån ha fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. Överklagandet skall således avslås. - Stadsdelsnämnden överklagade länsrättens dom.- Kammarrätten i Stockholm (2006-07-03, Hallberg, Englund, Jonsson) undanröjde länsrättens dom och anförde följande. Av 17 kap. 1 § andra stycket AFL framgår att om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) utan villkor om återbetalning får socialnämnden från Försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till dennes försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser. Försäkringskassan ges härigenom en möjlighet att före utbetalning av en retroaktivt beviljad ersättning till en enskild samordna denna ersättning med tidigare av socialnämnd utgivet ekonomiskt bistånd i den mån förutsättningar för samordningen är uppfyllda. Ett bifall till socialnämndens framställning innebär att den enskilde får en ersättning som är lägre än vad han annars skulle ha fått utbetalad. Den enskilde har då en rätt att överklaga Försäkringskassans beslut. Ett avslag på socialnämndens framställning innebär att den enskilde får den retroaktivt beviljade ersättningen enligt AFL utan reduktion. - I förevarande mål har nämnden överklagat Försäkringskassans avslagsbeslut till länsrätten. Varken av lagtext eller förarbeten framgår att socialnämnden tillerkänts någon rätt att inträda som part i ärendet mellan Försäkringskassan och den enskilde enligt 17 kap. 1 § andra stycket AFL. Socialnämndens överklagande till länsrätten skulle därför ha avvisats av länsrätten. Länsrättens dom skall därför undanröjas. - Kista stadsdelsnämnd överklagade kammarrättens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle besluta att kommunen var part i målet och visa det åter till kammarrätten för prövning i sak. Till stöd för sin talan anförde nämnden bl. a. följande. Regeln i 17 kap. 1 § andra stycket AFL är direkt riktad mot socialnämnden och ger socialnämnden en viss rättighet. Det är socialnämnden som har det primära intresset av denna regel. Ett beslut om att avslå en från socialnämnden gjord framställning om ersättning enligt 17 kap. 1 § andra stycket AFL är således direkt riktat mot socialnämnden. Beslutet går nämnden emot och det angår nämnden. För det fall att socialnämnden inte har rätt att överklaga dessa beslut står socialnämnden rättslös i denna fråga och det finns inte någon möjlighet att få Försäkringskassans beslut överprövat. För det fall att Försäkringskassan avslår socialnämndens framställning utgår ersättning i stället till den enskilde som därmed uppbär dubbel ersättning, dels från Försäkringskassan, dels från kommunen. Detta leder till att Försäkringskassan som myndighet kan göra egna lagtolkningar och hänvisa till egna interna rättsliga ställningstaganden som direkt förtar socialnämndens rätt enligt lag, men det saknas möjlighet för nämnden att få dessa beslut överprövade. - G.S., som beretts tillfälle att yttra sig i målet, avhördes inte. - Regeringsrätten (2008-04-28, Eliason, Lundin, Fernlund, Jermsten, Stenman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen utan villkor om återbetalning får socialnämnden, enligt 17 kap. 1 § andra stycket AFL i lagrummets lydelse före den 1 juli 2007, från Försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt AFL, till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till dennes försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser. - Enligt 20 kap. 11 § AFL får beslut av Försäkringskassan i ärenden om försäkring enligt lagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut som Försäkringskassan fattar i ett avräkningsärende är ett beslut i ett ärende om försäkring. - Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får beslut överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas (jfr 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen /1971:291/). När, i ett fall som det förevarande, socialnämnden med stöd av lag initierar ett ärende hos Försäkringskassan måste beslutet i ärendet anses angå nämnden på ett sådant sätt att den - om övriga förutsättningar är uppfyllda - har rätt att överklaga det. Så har bestämmelsen också tillämpats i praxis (jfr RÅ 2001 ref. 58). Nämndens motpart i ett mål där nämnden överklagar ett beslut av Försäkringskassan hos länsrätten är den enskilde, inte Försäkringskassan (se RÅ 2002 ref. 68 och RÅ 2007 ref. 21). - Eftersom beslutet gått nämnden emot har den rätt att överklaga det. Det var därför riktigt av länsrätten att pröva nämndens överklagande. Däremot borde länsrätten inte ha behandlat Försäkringskassan som motpart. - På grund av det anförda ska kammarrättens beslut undanröjas och målet visas åter till kammarrätten för förnyad handläggning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer Kammarrättens i Stockholm beslut den 3 juli 2006 och visar målet åter till kammarrätten för förnyad handläggning. (fd 2008-01-23, Hoffstedt).