RÅ 2008:51
Förutsättningar för att påföra skattetillägg har inte ansetts föreligga då en skattskyldig i sin självdeklaration yrkat avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med ett tio gånger för högt belopp och det yrkade avdraget motsvarade två tredjedelar av deklarerad löneinkomst. Inkomsttaxering 2003.
Länsrätten i Södermanlands län
I.L. yrkade i sin självdeklaration vid 2003 års taxering avdrag för resor till och från arbetet med 148 352 kr. Sedan dåvarande skattemyndigheten (numera Skatteverket) vid granskning av deklarationen begärt upplysningar om avdragsyrkandet meddelade I.L. att rätt avdragsyrkande skulle vara 14 835 kr och att beloppet i deklarationen var en felskrivning. Skattemyndigheten beslutade att påföra I.L. skattetillägg med 40 procent av den skatt som belöper på (148 352 - 14 835 =) 133 517 kr.
I.L. överklagade nämnda beslut och yrkade att hon skulle befrias från skattetillägget. Till stöd för överklagandet anförde I.L. bl.a. följande. Avdragsyrkandet är ett oriktigt yrkande och en misskrivning. Att så är fallet bör ha framgått klart om ärendet hade utretts tillräckligt. Av deklarationen framgår att hon har sin bostad i Ärla och att hennes arbetsgivare är Södermanlands läns landsting. Arbetsplatsen är Mälarsjukhuset vilket har kunnat kontrolleras. Avståndet bostad- arbete, 3,8 mil fram och åter, går att kontrollera. Hon anser att bestämmelsen i 5 kap. 6 § första stycket 2 taxeringslagen (1990:324), TL, om befrielse från skattetillägg är tillämplig eftersom yrkandet avseende reseavdraget framstår som orimligt.
Skatteverket ändrade vid omprövning inte sitt beslut. Till stöd för beslutet och till bemötande av överklagandet anförde Skatteverket bl.a. följande. I.L. har genom att skriva ett felaktigt belopp i deklarationen lämnat en oriktig uppgift. Skatteverket har inte haft någon möjlighet att upptäcka felet eftersom det av deklarationen inte framgår hur hon räknat fram avdraget och var hon arbetar. Det faktum att avdraget framstår som högt i förhållande till inkomsten föranleder ingen annan bedömning eftersom det inte uppenbart framgår av deklarationen att det är fråga om felräkning eller misskrivning. Skatteverket anser inte heller att befrielse från skattetillägget kan ske på grund av att felaktigheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet.
Domskäl
Länsrätten i Södermanlands län (2004-09-29, ordförande Ekholm) yttrade: Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns oriktig, skall skattetillägg tas ut (5 kap. 1 § TL). - Skattetillägg tas inte ut vid rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen. Med uppenbar felräkning eller misskrivning menas att felet skall vara så iögonfallande att det inte kan undgå att upptäckas vid en normal deklarationsgranskning. - Skattetillägg tas inte heller ut i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak (5 kap. 4 § TL, s.k. öppet yrkande). - Enligt 5 kap. 6 § TL skall den skattskyldige befrias helt från skattetillägg 1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig, 2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller 3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget. - Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt. - Länsrättens bedömning. - Det felaktiga avdragsyrkandet i deklarationen är en oriktig uppgift som enligt 5 kap. 1 § TL utgör grund för att påföra skattetillägg. - I.L:s yrkande i deklarationen framstår inte som orimligt vid en normal deklarationsgranskning. Felaktigheten kan därför inte anses som en uppenbar misskrivning. Det är inte heller fråga om ett öppet yrkande. Grund saknas för att inte ta ut skattetillägg med stöd av 5 kap. 4 § TL. - Varken uppgiftens art, sedd för sig eller tillsammans med övriga omständigheter i målet, eller någon annan särskild omständighet utgör skäl för befrielse från skattetillägget. Felaktigheten skulle, om den hade godtagits, ha medfört en betydande skattevinst. Mot bakgrund härav framstår det inte som oproportionerligt att ta ut skattetillägget. Vid angivna förhållanden och då utredningen i övrigt inte heller ger vid handen att grund för befrielse från skattetillägg med stöd av 5 kap. 6 § TL föreligger, skall I.L:s överklagande avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Från domen var en nämndeman skiljaktig och anförde: Enligt min mening är det med hänsyn till omständigheterna stötande att ta ut skattetillägg. I.L. bör därför befrias från skattetillägget.
Kammarrätten i Stockholm
I.L. överklagade länsrättens dom hos kammarrätten och yrkade i första hand att skattetillägget skulle undanröjas. I andra hand yrkade hon att målet skulle återförvisas till länsrätten för prövning. Hon yrkade även ersättning med 15 000 kr enligt lagen (1989:479) om ersättning i ärenden och mål om skatt, m.m., ersättningslagen.
Skatteverket bestred bifall till överklagandet.
I.L. anförde i själva sakfrågan bl.a. följande. Det borde ha varit uppenbart för Skatteverket att hon inte haft resekostnader på nästan 150 000 kr mot bakgrund av att Skatteverket vet var hon har sin bostad och arbetsplats samt har tillgång till tidigare års deklarationer. Att felet kunnat uppstå beror dessutom delvis på deklarationsblankettens utformning där man numera inte summerar de olika beloppen. Reseavdrag sker vidare med schablonartade belopp och behöver inte alltid stå i överensstämmelse med faktiskt havda kostnader. I den meningen är hennes felskrivning enbart att betrakta som ett öppet yrkande och utgör därmed inte grund för skattetillägg. Skulle oriktig uppgift ändå befinnas föreligga finns grund för eftergift. I de nya reglerna om skattetillägg samt den rättspraxis som utvecklats på senare tid betonas vikten av en generös och nyanserad tillämpning. Mot den bakgrunden är det obegripligt att Skatteverket anser att hennes uppenbara felskrivning skall bestraffas med nära 19 000 kr i skattetillägg vilket för henne nästan är lika mycket som två månadslöner netto. En sådan bestraffning motsvaras i det närmaste av 40 dagsböter vilket i straffvärde motsvaras av relativt allvarliga våldsbrott. Detta kan inte vara skäligt och i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen. På grund av Skatteverkets klumpiga handläggning har hon fått betydande kostnader för biträde. Hon har dels behövt biträde för att förstå skattetilläggsreglerna, dels för att förstå de processuella frågor som Skatteverket förorsakat. Skatteverkets handläggning kommer dessutom att innebära en avsevärd tidsutdräkt innan målet slutligen kan avgöras.
Skatteverket anförde bl.a. följande. I.L. har lämnat oriktig uppgift till ledning för sin taxering. Det framgår inte av deklarationsblanketten var hon har sin arbetsplats eller hur hon har räknat ut reseavdraget. Vid en normal deklarationsgranskning har Skatteverket således inte haft möjlighet att upptäcka felet. Därmed har I.L. inte gjort ett öppet yrkande. Att avdrag beräknas enligt en schablon innebär inte heller att avdraget skall betraktas som ett öppet yrkande. Det felaktiga avdraget skulle om det godtagits ha medfört en betydande skattevinst för I.L. Det är därför inte oproportionerligt att ta ut skattetillägget och därmed inte oskäligt. För det fall att I.L. skulle befinnas ha rätt till ersättning vitsordar Skatteverket ett belopp om 7 460 kr vilket motsvaras av timkostnadsnormen enligt Domstolsverkets föreskrifter. Skatteverket har inga synpunkter på yrkandet om återförvisning.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2005-10-18, Regner, Dinnetz, Lindeberg, referent) yttrade: Skäl att återförvisa målet till länsrätten saknas. - Kammarrätten finner i likhet med länsrätten att det föreligger grund för påförande av skattetillägg och att tillräckliga skäl för befrielse från skattetillägget saknas. - I.L. har inte vunnit bifall till sina yrkanden i målet. Med hänsyn härtill samt då det heller inte i övrigt föreligger förutsättningar att bevilja henne ersättning för biträdeskostnader skall hennes yrkande härom avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Kammarrätten avslår yrkandet om ersättning för biträdeskostnader.
I.L. överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja skattetillägget och bevilja ersättning för biträdeskostnader i målet med 31 250 kr inklusive mervärdesskatt, varav 16 250 kr avsåg kostnader i Regeringsrätten. Hon anförde bl.a. följande. Hon arbetar som undersköterska i Eskilstuna och har varje år yrkat avdrag för resor till och från arbetet. Av hennes deklaration framgår att inkomsten från landstinget uppgår till 221 795 kr. I rutan för resor till och från arbetet har hon gjort ett fel och yrkat avdrag med 148 352 kr i stället för 14 835 kr (244 dagar x 3,8 mil x 16 kr = 14 835,2). På grund av detta misstag har hon påförts skattetillägg med 18 769 kr. Misstaget är uppenbart för envar som granskar uppgifterna. Tidigare var deklarationsblanketten så utformad att den skattskyldige vid en summering skulle ha upptäckt sitt misstag. Med den nuvarande utformningen sker ingen summering av den skattskyldige utan denna görs av Skatteverket. I äldre praxis kan hennes misstag närmast liknas vid ett sådant summeringsfel som i vart fall då skulle ha inneburit att skattetillägget hade eftergivits. Skattetillägg ska inte tas ut vid rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen. Med att något "uppenbart framgår" förstås enligt förarbetena (prop. 1971:10 s. 269) sådan felräkning eller misskrivning som direkt framgår av deklarationen. Avgörande för om felaktigheten ska anses som uppenbar är att den är så iögonfallande att den som granskar uppgiften med normal noggrannhet inte kan undgå att upptäcka felaktigheten. En uppgift ska inte anses vara oriktig om uppgiften är så orimlig att den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut. Det finns fall där den skattskyldiges uppgifter visserligen inte är vare sig riktiga eller tillräckliga för att ett korrekt taxeringsbeslut ska kunna fattas men så anmärkningsvärda att de får anses ge upphov till en klar utredningsskyldighet för Skatteverket. Det borde framstå som orimligt att en person som har en hemadress i närheten av sitt arbete skulle kunna ha kostnader för resor mellan bostad och arbete som uppgår till mer än två tredjedelar av bruttolönen.
Skatteverket tillstyrkte att påfört skattetillägg skulle undanröjas samt att ersättning för biträdeskostnader medgavs I.L. med sammanlagt 12 500 kr inklusive mervärdesskatt. Skatteverket anförde bl.a. följande. Avdraget för resor uppgår till 148 352 kr. Det finns inga uppgifter i deklarationen som anger vilket färdmedel som använts. Beloppet är visserligen högt men sett isolerat inte så orimligt att det framstår som uteslutet att Skatteverket skulle ha godtagit det utan särskild utredning. Däremot måste frågan besvaras om dessa mycket höga kostnader är rimliga i förhållande till den redovisade lönen om 221 795 kr. Det bör ha varit i det närmaste uteslutet att Skatteverket utan särskild utredning skulle ha godtagit ett så högt avdrag i förhållande till storleken på redovisad inkomst. Det torde därför ha uppkommit en sådan särskild utredningsskyldighet som har betydelse för frågan om oriktig uppgift föreligger. I.L. har därmed inte lämnat oriktig uppgift varför överklagandet bör bifallas.
Regeringsrätten (2008-06-25, Nordborg, Eliason, Kindlund, Fernlund, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 1 § första stycket TL, i den vid 2003 års taxering tillämpliga lydelsen, ska skattetillägg tas ut om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns oriktig.
Enligt 3 kap. 1 § TL ska Skatteverket se till att ärendena blir tillräckligt utredda.
I.L. har i sin självdeklaration utan närmare förklaring yrkat avdrag för resor till och från arbetet med 148 352 kr. Avdragsbeloppet har sedermera rätteligen visat sig uppgå till endast 14 835 kr. I.L. kan genom sitt felaktiga avdragsyrkande inte anses ha fullgjort sin deklarationsskyldighet med tillräcklig noggrannhet. Det framstår emellertid som närmast uteslutet att yrkandet med hänsyn till beloppets storlek och dess relation till redovisad löneinkomst skulle ha godtagits av Skatteverket utan närmare utredning. I samband med att verket fullgjort sin utredningsskyldighet har I.L. lämnat klargörande besked om det yrkade avdraget. Förutsättningar för påförande av skattetillägg kan därför inte anses föreligga.
I.L. har yrkat ersättning enligt ersättningslagen med 31 250 kr för sina biträdeskostnader. Eftersom I.L. vunnit bifall till sitt yrkande och målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen är hon berättigad till skälig ersättning för sina kostnader. Regeringsrätten finner att ersättning bör utgå med yrkat belopp.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet och undanröjer det påförda skattetillägget.
Regeringsrätten beviljar I.L. ersättning av allmänna medel med 31 250 kr.