RÅ 2002:20

Länsrätten i Kalmar län

Vattenpalatset i Mönsterås AB (bolaget) gjorde i sin deklaration avdrag med 11 819 895 kr för "bokförda intäkter som inte är skattepliktiga". Någon ytterligare upplysning lämnades inte. Efter utredning fann skattemyndigheten att 10 635 495 kr av beloppet avsåg driftsbidrag från Mönsterås kommun under åren 1989-1992. Bolagets underskott av näringsverksamhet sattes därför ned till 1 372 403 kr mot deklarerade 12 007 898 kr. Bolaget påfördes senare skattetillägg.

Bolaget överklagade skattemyndighetens beslut om skattetillägg. Bolaget ansåg att det inte fanns förutsättningar för skattetillägg på grund av skattemyndighetens utredningsskyldighet. Alternativt yrkades eftergift av skattetillägget eller att detsamma skulle sättas ned till hälften eftersom den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av uppgifter i räkenskapsschemat.

Skattemyndigheten omprövade sitt beslut utan att ändra det och överlämnade handlingarna i ärendet till länsrätten.

Domskäl

Länsrätten i Kalmar län (1996-03-25, ordförande Abrahamsson) yttrade: För att avgöra om det finns förutsättningar att påföra bolaget skattetillägg krävs en avvägning mellan vad som är oriktig uppgift i sak och vad som är ett oriktigt yrkande. Det kan möjligen hävdas att oriktigheten i det här aktuella fallet går att hänföra till båda slagen. Att bedöma dessa mellanfall är ytterst vanskligt. Regeringsrätten har i ett av de rättsfall som bolaget åberopat (RÅ 1981 1:25) uttalat att en riktpunkt vid bedömningen av mellanfallen bör vara risken för att oriktigheten kommer att vilseleda skattemyndigheten med avseende på de faktiska förutsättningar som förorsakat det oriktiga yrkandet. Länsrätten anser att det funnits en sådan risk som varit ganska påtaglig. - Enbart att det av deklarationsmaterialet klart framgår att de lämnade uppgifterna är ofullständiga har i praxis inte ansetts medföra sådan utredningsskyldighet från skattemyndighetens sida att skattetillägg uteslutes. Bolaget har inte presenterat det vägrade avdraget på sådant sätt att skattemyndigheten haft en ovillkorlig utredningsskyldighet. Det har inte varit möjligt att rätta deklarationen med ledning av uppgifter i räkenskapsschemat eller annat tillgängligt underlag. Det har således funnits förutsättningar att påföra skattetillägg på sätt som skett. - Bolaget har alternativt yrkat eftergift av skattetillägget men inte åberopat något som skulle kunna medföra att den oriktiga uppgiften anses ursäktlig. Från och med 1992 års taxering finns en möjlighet till eftergift av skattetillägg också när uttag av sådant skulle vara uppenbart oskäligt. Lagstiftaren har i stort sett överlåtit till praxis att avgöra när bestämmelsen skall tillämpas (prop. 1991/92:43 s. 87 f.). Denna praxis är ännu sparsam. Helt klart är att bestämmelsen måste tillämpas restriktivt. Bolaget har inte lämnat någon som helst förklaring till det inträffade. Länsrätten finner inte att det påförda skattetillägget är uppenbart oskäligt. Länsrätten avslår överklagandet.

Bolaget fullföljde sin talan och påstod att det av länsrättens dom inte framgick att yrkandet om nedsättning av skattetillägget prövats.

Skattemyndigheten bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Jönköping (1998-12-30, Englund, Stridbeck, referent, Mattson) yttrade: I länsrättens dom anges yrkandet om nedsättning av skattetillägget och bl.a. att det inte varit möjligt att rätta deklarationen med ledning av uppgifter i räkenskapsschemat eller annat tillgängligt underlag. Kammarrätten konstaterar att länsrätten således har beaktat frågan om nedsättning av skattetillägget. Kammarrätten fastställer länsrättens dom.

Bolaget överklagade kammarrättens dom och yrkade att beslutet om skattetillägg skulle undanröjas. I första hand åberopades som grund att bolaget inte hade lämnat någon oriktig uppgift. Bolaget ville särskilt framhålla det omöjliga förhållandet att det yrkade avdraget för ej skattepliktiga intäkter uppgick till ett belopp som var mer än dubbelt så stort som bolagets totala intäkter det aktuella året. När avdraget för bokförda intäkter som inte var skattepliktiga vida översteg de bokförda intäkterna borde det föranleda skattemyndigheten att utreda avdraget. I andra hand åberopades att grund för eftergift förelåg. Om Regeringsrätten inte fann att skattetillägget skulle undanröjas yrkade bolaget att tillägget skulle nedsättas till hälften. Slutligen yrkade bolaget ersättning med 31 200 kr för sina biträdeskostnader i Regeringsrätten enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m., ersättningslagen.

Prövningstillstånd meddelades.

Riksskatteverket (RSV) tillstyrkte bifall till bolagets förstahandsyrkande och anförde bl.a. följande. Bolaget har under rubriken "Bokförda intäkter som inte är skattepliktiga" yrkat avdrag med 11 819 895 kr samtidigt som bolaget i räkenskapsschemats resultaträkning redovisat totalt bokförda intäkter om 5 151 376 kr. Uppgifterna är såvitt RSV förstår oförenliga och indikerar såsom sådana med styrka att en felredovisning måste föreligga från bolagets sida, eftersom skattefria intäkter ska bokföras just som intäkter. Härmed har för skattemyndigheten uppkommit en utredningsskyldighet som innebär att oriktig uppgift inte lämnats, i följd varav skattetillägg rätteligen inte kan påföras. RSV tillstyrker också att biträdesersättning beviljas med yrkat belopp om Regeringsrätten finner att skattetillägg inte skall utgå.

Regeringsrätten (2002-05-17, Ragnemalm, Hulgaard, Schäder, Melin, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) i den i målet tillämpliga lydelsen skall skattetillägg påföras en skattskyldig, om han i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande som han under förfarandet avgett till ledning för taxeringen har lämnat uppgift som befinns oriktig.

Enligt 3 kap. 1 § samma lag skall skattemyndigheten se till att ärendena blir tillräckligt utredda.

Av handlingarna framgår bl.a. följande. I sin självdeklaration vid 1993 års taxering har bolaget under rubriken "Bokförda intäkter som inte är skattepliktiga" yrkat avdrag med 11 819 895 kr; det för förklarande upplysningar avsedda utrymmet under den påföljande texten - "Finns redovisade i räkenskapsschemat under benämningen, eller vid kod" - har lämnats blankt. Samtidigt har bolaget i räkenskapsschemats resultaträkning redovisat rörelseintäkter om totalt 5 151 376 kr. Sedan skattemyndigheten uppmärksammat de motstridiga uppgifterna och begärt förklaring om vad det yrkade avdraget avsåg, har bolaget upplyst att det var fråga om driftbidrag från Mönsterås kommun som uppburits under åren 1989-1992 samt att bolaget de föregående åren tagit upp bidragen i deklarationen och även beskattats för dem, trots att de enligt bolagets uppfattning rätteligen inte var skattepliktiga.

Regeringsrätten konstaterar inledningsvis att bolagets avdragsyrkande saknat rättslig grund. De uppgifter som bolaget lämnade efter förfrågan av skattemyndigheten visar nämligen att avdragsbeloppet till stor del hänförde sig till tidigare beskattningsår samt att bolaget gjort en oriktig rättslig bedömning vad gäller skatteplikten för uppburna driftbidrag.

Det framstår emellertid som närmast uteslutet att det i deklarationen utan närmare förklaring framställda yrkandet om avdrag för bokförda men inte skattepliktiga intäkter, som uppenbarligen inte gick att förena med den samtidigt lämnade uppgiften om totalt bokförda intäkter uppgående till mindre än hälften av det yrkade avdraget, skulle godtas av skattemyndigheten utan närmare utredning. Med hänsyn härtill, och då bolaget sedan skattemyndigheten vid fullgörandet av sin utredningsskyldighet begärt förklaring lämnat klargörande besked om det yrkade avdraget, kan förutsättningar för påförande av skattetillägg inte anses föreligga. Bolagets talan skall därför bifallas.

Vid sådant förhållande finner Regeringsrätten att bolaget bör beviljas ersättning enligt ersättningslagen för sina biträdeskostnader i Regeringsrätten med yrkat belopp.