RÅ 2009 not 32

Not 32. Ansökan av C.A. med flera ang. rättsprövning av ett beslut rörande detaljplan. -Kommunfullmäktige i Kalmar kommun (2007-03-27) antog detaljplan för ny väg 573 Kristvallavägen, förbi Trekanten, Kalmar kommun. -Detaljplanen innebar i huvudsak att det skapades möjlighet att bygga en ny sträckning av del av väg 573, Kristvallavägen. Den nya vägen som förlades i västra delen av Trekantens samhälle skulle anordnas med planskild korsning under järnvägen och anslutas till nuvarande väg 573 ca en km norr om järnvägen. Nuvarande Kristvallavägs plankorsning med järnvägen skulle stängas när den nya vägen var byggd och ersattas av en port för gång- cykeltrafik. Detaljplanen, som hanterats med vanligt planförfarande hade föregåtts av program. Till planen fanns fogad en miljökonsekvensbeskrivning med bilagda separata utredningar av bullerkonsekvenser och konsekvenserna av grundvattensänkning vid planskildheten. Av denna framgick att befintliga brunnar inte beräknades bli påverkade, men att om så ändå skulle bli fallet skulle fastighetsägarna hållas skadeslösa. - Antagandebeslutet överklagades av bland annat H.B., Å.B., E.K., B.A., U.D., J.E., J.G., N.K. och S.K. samt av bland andra C.A., D.M., M.B., R.B., L.R., R.R., CV. och F.V. - Å. och H.B. anförde och redovisade i sin skrivelse bl.a. följande. De bedriver hästhållning, träning, säljer tjänster och tillbehör för hästnäringen samt miljövänligt jordbruk. Det var med tvekan de köpte fastigheten eftersom den redan hade vissa begränsningar. Dessa kände de till, men att nu belastas med ytterligare inskränkningar känns övermäktigt. De hävdar sammanfattningsvis att de är mycket beroende av marken på huvudblocket kring gården med två gräsplaner för hoppning och dressyr, konditionsträningsbana samt specialdränerad paddock. Huvudblocket till fastigheten kommer att beskäras och inringas på olika kanter. De samlade konsekvenserna av projektet och hastighetsökning på järnvägen blir sådana att de ser stora svårigheter att bedriva sin verksamhet och att de, om. detaljplanens lösning blir verklighet, måste flytta. De redovisar konsekvenserna i form av markbrist och att bl.a. paddocken kommer att få stor störning av vägen. De redovisar att de tar dricksvatten ur egen brunn och fruktar att den kan förorenas eller sina på grund av vägbygget och den pumpning som skall ske och anför vidare att planen borde anses som mycket riskfull när man skall gräva en ny vägförbindelse genom ett vattenskyddsområde vidare ner i en tunnel där det tidigare varit en sjö. Miljökonsekvensbeskrivningen tar inte upp eller analyserar alla risker som kan orsakas av det projekt detaljplanen avser hävdar de. De anför att de blir tvungna att sälja fastigheten för att bedriva verksamheten på annan gård i framtiden. De hävdar också att detaljplanen estetiskt är en ren katastrof för landsbygds/samhällsbilden. - E.K. anförde bl.a. följande. Hans fastighet ligger i ett gammalt egnahemsområde och är ett av de äldsta husen. Han har ägt fastigheten sedan 1952 och har lagt ner ett omfattande arbete på att renovera men ändå behålla fastighetens egnahemskaraktär, vårda trädgården och skapa en trivsam boendemiljö. Fastigheten är att betrakta som en idyll! Att Kalmar kommun planerar en ny sträckning av Kristvallavägen precis i hans tomtgräns endast några meter från hans hus är fruktansvärt och gör honom mycket upprörd och bedrövad. - B.A. ifrågasatte den beslutsordning som tillämpats samt anförde bl.a. följande. Bestämmer samhällsbyggnadsnämnden vad som skall beslutas i kommunstyrelse och kommunfullmäktige? Tidsvinsten på Kust- till Kustbanan på några minuter överväger inte detta vägbygges nackdelar och det finns en opinion mot vägbygget från de boende utmed den planerade vägen. De positiva argument som framförts överväger inte nackdelarna, man flyttar bara problemet från ett ställe till ett annat. Detaljplanen borde inte få vinna laga kraft och vägbygget inte heller komma till utförande. - I en gemensam skrivelse som undertecknats av ett stort antal fastighetsägare, både sådana som erhållit kommunens beslut med besvärshänvisning och sådana som erhållit det för kännedom anfördes och framhölls bl.a. följande. Om man ändå vill lägga pengar på att bygga en ny väg bör Trekanten avlastas helt genom att dra vägen utanför samhället. Vägproblemet flyttas bara från ett ställe till ett annat i Trekanten. De klagande har valt sina bostäder med omsorg för att få bo i en lugn och rofylld miljö långt från större vägar och varit beredda att betala ett högre pris för det lugna och avskilda läget. Flera boende som berörs har små barn och många har också husdjur och det rimliga med en ny väg där hastigheten tillåts vara 70 km/h kan ifrågasättas. - Detaljplanen hotar det lokala näringslivet på landsbygden. Lilla Brogårdens företagsverksamhet med hästar och de investeringar som gjorts skulle spolieras. - Vidare framhölls följande. Flera hushåll söder om järnvägen har egna brunnar. Byggandet av den tilltänkta vägtunneln innebär en sänkning av grundvattennivån som ingen av de sakkunniga de klagande talat med kan säga vad den innebär för vattenbalansen i framtiden. Norr om järnvägen går vägförslaget genom ett landskapsavsnitt som aldrig tidigare korsats av en större väg och som består av brukad åkermark med från natursynpunkt värdefulla småbiotoper. - Man pekade även på det kulturhistoriska värdet av den gamla egnahemsbebyggelsen vid Östra Brogårdsgatan och Pappenhagens väg liksom att Lilla Brogården är en kulturhistoriskt värdefull gårdsanläggning. Rekreationsvärdet av det berörda landskapsavsnittet påverkades negativt och man ansåg att en förbättring av trafiksäkerheten längs nuvarande Kristvallavägen och i nuvarande järnvägskorsning är bättre än att bygga en helt ny väg där boendevärden, företagsvärden, miljövärden och kulturmiljövärden äventyras. - I en särskild skrivelse från fastighetsägare utmed Östra Brogårdsgatan och Pappenhagens väg framhölls följande. Det av vägprojektet berörda området har olika värden. Många Trekantenbor använder området för rekreation. En väg med 1600 fordon per dygn och hastigheten 70 km/h är ett drastiskt, ingrepp i en tidigare ostörd miljö och en ökad risk för de boende. Orättviseaspekten anges vara stor när man flyttar vägen från det nuvarande läget där de som köpt sina hus varit medvetna om det vägnära läget till ett område som aldrig tidigare genomkorsats av en större vägdragning. Avslutningsvis önskar de att länsstyrelsen godkänner samtliga boende på Östra Brogårdsgatan och Pappenhagens väg som sakägare. De anför vidare att de anser att formella fel har begåtts i hanteringen, då endast några få av de boende längs dessa gator fick någon information när vägärendet verkar ha aktualiserats. - Länsstyrelsen i Kalmar län (2007-06-13) avvisade överklagande från bland andra C.A., D.M., M.B., R.B., L.R., R.R., C.V. och F.V. samt M.B. och R.B. och avslog överklagandena från bland andra H.B., Å.B., E.K., B.A., U.D., J.E., J.K., N.K. och S.K. och fastställde kommunfullmäktiges beslut. - Som motivering för sitt beslut anförde länsstyrelsen inledningsvis följande. Vid prövning av frågor enligt plan och bygglagen (1987:10),PBL, skall enligt 1 kap. 5 § PBL både allmänna och enskilda intressen beaktas. Enligt 5 kap. 2 § PBL skall, vid utformningen av en detaljplan, skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genom förande. En grundläggande princip i plan- och bygglagstiftningen är dock att kommunen själv inom vida ramar äger avgöra hur mark- och vattenområden skall användas och hur miljön ska utformas i den egna kommunen. Stor vikt skall således tillmätas de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. Kommunen har, enligt 2 kap. 2 § PBL vid såväl planläggning som vid enskilda ärenden, ansvaret för att med beaktande av natur- och kulturvärden främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas. - Länsstyrelsen har enligt 12 kap. 1 § PBL ett särskilt ansvar för att bevaka att kommunens beslut om detaljplaner och områdesbestämmelser tillgodoser riksintressen, att reglering av mellankommunala frågor samordnas, att miljökvalitetsnormer iakttas och att bebyggelse inte blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa och behovet av skydd mot olyckshändelser. Oberoende av om en plan överklagas eller ej skall länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då kommunens beslut kom in till länsstyrelsen besluta huruvida en prövning enligt 12 kap. l § skall ske eller ej. Länsstyrelsen har 2007-04-20 beslutat att inte pröva kommunens beslut enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL. - Länsstyrelsens prövning av överklagande av kommunens beslut att anta en detaljplan är väsentligen begränsad till en prövning av om kommunen gjort en rimlig avvägning mellan de allmänna intressena och motstående enskilda intressen eller motstående enskilda intressen sinsemellan liksom om kommunen handlagt ärendet på ett formellt riktigt sätt. - Länsstyrelsen skall enligt 8 kap. 13 § PBL vid prövning av besvär över ett beslut att anta en detaljplan antingen fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen medgett det får dock beslutet upphävas i viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande får ändringar av ringa betydelse göras. Av lagens förarbeten (prop. 1985/86:1 sid. 827) framgår att sådana ändringar endast kan avse rena förbiseenden, tanke- eller skrivfel eller liknande. Däremot bör justeringar som innebär sakliga ändringar av någon planbestämmelse inte kunna göras. - I klagoskrivelsen från B.A. ifrågasättes den av kommunen tillämpade beslutsordningen. Länsstyrelsen finner att beredningen inför fullmäktiges beslut skett i enlighet med vad som föreskrivs i kommunallagen och PBL. - Av handlingarna i ärendet framgår att detaljplanen föregåtts av ett planprogram. Samråd om planprogrammet ägde rum under tiden 27 juni 2003 till den 3 september 2003. Ett informationsmöte med allmänheten hade dessförinnan ägt rum den 9 april 2003. Offentligt samrådsmöte hölls torsdagen den 21 augusti 2003 på Trekantens skola. Berörda markägare samt ett stort antal organisationer underrättades genom brev om detta samrådsmöte. Allmänheten i övrigt informerades genom kungörelseannons i dagstidning. - Länsstyrelsen finner att programarbetet bedrivits på sätt som står i överensstämmelse med föreskrifterna i 5 kap. 20-21 §§ plan- och bygglagen. Vad som anförts om formella fel i form av bristande information då vägärendet aktualiserades 2003 kan därför inte utgöra grund för ifrågasättande av kommunens beslut. - Rätt att överklaga kommunens beslut om detaljplan har enligt 13 kap. 5 § PBL den som senast under utställningstiden framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda. Emellertid har i ett planärende inte alla rätt att överklaga som på något sätt själva anser sig direkt eller indirekt berörda av ett beslut. För att vara klagoberättigad skall, man enligt praxis vara direkt berörd. Således är sakägare - den som äger fastighet som ingår i eller gränsar till ett planområde - alltid klagoberättigad. Bostadsrättshavare, hyresgäster och boende (på nämnda fastigheter) samt hyresgästorganisation har samma ställning. Sakägare finns normalt upptagna i den till en plan hörande fastighetsförteckningen och skall alltid erhålla kommunens beslut med besvärshänvisning. De som erhållit beslutet med hänvisning om hur man överklagar är alltid berättigade att överklaga beslutet om de tidigare yttrat sig i planärendet och beslutet i något avseende gått dem emot. Även andra än de direkta sakägarna kan emellertid av prövningsmyndigheten tillerkännas klagorätt, detta kan till exempel gälla ägare eller boende vid en väg som till följd av en detaljplan får en helt annan trafiksituation än tidigare med ökat buller och andra störningar som följd. - Länsstyrelsen konstaterar att ingen av de klagande som, enligt vad som redovisats ovan, erhållit kommunens beslut för kännedom är ägare till fastigheter som gränsar till planområdet eller på annan grund kan anses så direkt berörda att de är att anse som klagoberättigade. För samtliga som undertecknat den gemensamma skrivelsen gäller visserligen att den upplevda allmänna miljön i området kommer att påverkas när det byggs en ny väg i jordbrukslandskapet och genom befintliga skogsdungar, men detta utgör inte tillräcklig grund för att vara berättigad överklaga planbeslutet. En förändring av det slag som detaljplanen möjliggör får accepters i ett samhälle under utveckling. Överklagandena från C.A. med flera skall därför avvisas och inte tas upp till vidare prövning. - Under rubriken ”Sakfrågan” anförde länsstyrelsen vidare följande. Den i ärendet aktuella vägsträckningen har inte direkt stöd i kommens översiktsplan, men i denna redovisas att en planskild korsning med järnvägen på sikt är i samband med vilket nödvändig. Detaljplanen har föregåtts av ett programarbete. Inledningsvis redovisades härvid två principiellt olika lägen för en ny sträckning av väg 573. Ett läge längre västerut än det senare valda, vilket förordas i flera klagoskrivelser, förkastades i ett tidigt skede innan det ovannämnda formella programsamrådet genomfördes. I handlingarna anges skälet till att ett västligare alternativ förkastats vara dels att banverket träffat avtal om stängning av vissa överfarter dels kostnads- och miljöskäl. Någon närmare redovisning av dessa skäl finns inte i handlingarna. Även större omväg för boende norr om järnvägen till service i Trekanten anförs som skäl för att förkasta ett västligare läge. I programhandlingarna redovisas alternativa utformningar av det valda vägalternativet samt ett noll-alternativ och ett noll-alternativ med s.k. helboms-anläggning med magnetslinga. Även om det enligt länsstyrelsens uppfattning varit lämpligt att i samband med programsamrådet närmare redovisa de i ett tidigt skede övervägda alternativen finner länsstyrelsen inte skäl ifrågasätta att det valda vägalternativet ur allmän synpunkt är det sammantaget lämpligaste. Länsstyrelsen konstaterar att detaljplanen redovisar en vägomläggning som ur övergripande samhällsynpunkt framstår som lämplig och som medför betydande fördelar. Det kan i sammanhang som detta inte alltid undvikas att enskilda drabbas på ett sätt som för dem upplevs medföra betydande nackdelar. - Å. och H.B. som bedriver hästhållning, träning, säljer tjänster och tillbehör för hästnäringen samt miljövänlig jordbruk utvecklar i sitt överklagande hur planen medför betydande negativ påverkan på deras fastighet och möjligheten att fortsatt bedriva verksamheten. De anför att de kan bli tvungna att sälja fastigheten och bedriva verksamheten på annan gård i framtiden. - Länsstyrelsen konstaterar att fastigheten Ljungby-Brogården 1:90 är den som mest påtagligt påverkas av detaljplanen i form av ianspråktagande av mark för genomförande av planen. Cirka ett ha av huvudblocket på fastigheten tas i anspråk. Som en följd av planen får kommunen rätt att lösa den mark som erfordras för vägprojektet. Redan vid programsamrådet om programmet påtalade Å. och H.B. konsekvenserna för den av dem bedrivna verksamheten på fastigheten om det nu aktuella vägalternativet skulle realiseras och redovisade krav på åtgärder och ekonomisk kompensation. De har senare vid plansamrådet hänvisat till detta yttrande. - I kommunens samrådsredogörelse för program och plan och i utlåtandet har deras synpunkter beträffande påverkan på verksamheten på Ljungby-Brogården 1:90 behandlats på ett mycket summariskt sätt. Någon gemensam samrådsredogörelse för program- och planskedet med förslag med anledning av synpunkterna, så som sägs i 5 kap. 21 § PBL, finns inte utan hänvisning sker till kommentarerna i programskedet. I dessa behandlas överhuvudtaget inte vad som anfördes på sidorna 5-9 i B:s yttrande. Dricksvattenbrunnen på 1:90 finns inte redovisad i miljökonsekvensutredningen och vad som i den frågan anfördes vid programsamrådet kommenteras varken i samrådssammanställningen eller i utlåtandet. Skulle brunnen på 1:90 påverkas blir emellertid kommunen ersättningsskyldig. - Länsstyrelsen konstaterar att betydande delar av huvudblocket på B:s fastighet tas i anspråk för vägen och att närliggande del av fastigheten kan påverkas på ett sätt som ytterligare inverkar menligt på möjligheten att utveckla den verksamhet som B:s bedriver. - Allmänintresset av det aktuella vägprojektet får emellertid anses vara sådant att det överväger de nackdelar det innebär för Å. och H.B:s fastighet och verksamhet. Länsstyrelsen har härvid beaktat de ersättningsregler som gäller mark som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats. Om frivillig överenskommelse inte kan träffas i ersättningsfrågan regleras ersättningen enligt expropriationslagen varvid förutom minskningen av fastighetens marknadsvärde även skada i övrigt skall ersättas. Överklagandet av Å. och H.B. bör därför avslås. - U.D., E.K. och B.A. är ägare till fastigheter som gränsar till eller ligger i omedelbar anslutning till planområdet i delen norr om järnvägen. Bostadshuset på Ljungby-Brogården 1:7 ligger c:a 60 m från vägmitt och avskiljs från själva vägen av ett område avsett för dagvattendamm. Bostadshuset på Ljungby-Brogården 1:84 ligger c:a 30 m från vägmitt och bostadshuset på Skäryd 1:11 ligger c:a 50 m från vägmitt. - Den bullerutredning som redovisas i utställningshandlingarna har enligt vad länsstyrelsen inhämtat från den anlitade konsultfirman utgått från en skyltad hastighet på 50 km/h på avsnittet upp förbi Ljungby-Brogården 1:84. Enligt beskrivningen avses emellertid hastigheten redan norr om Pappenhagens väg vara 70 km/h, varför redovisningen i handlingarna inte innefattar en korrekt beräknad bullersituation för hela vägsträckan. För fastigheten Ljungby-Brogården 1:84 kan detta ha medfört att bullersituationen underskattats, även om ekvivalentnivån vid fasad sannolikt vid en korrekt beräkning inte kommer att överskrida 55 db (A). Ytterligare del av tomten på fastigheten Ljungby-Brogården 1:84 kommer dock att drabbas av en maximalnivå över 70 dB(A). Det är enligt länsstyrelsens uppfattning uppenbart att förhållandena vid denna fastighet ytterligare måste analyseras och behovet av åtgärder allvarligt övervägas. Länsstyrelsen förutsätter att erforderliga åtgärder vidtas för att säkerställa att bullersituationen på fastigheten faller inom gällande riktvärden. Det kan härvid inte vara en utgångspunkt att uteplats skall ligga på frånsidan i förhållande till vägens läge. För de övriga ovan nämnda fastigheterna kommer bullernivåerna att ligga under de gällande riktvärdena varför vad som anförts om oacceptabel bullernivå inte kan utgöra grund för upphävande av kommunens beslut. - Fastigheterna Ljungby-Brogården 1:69, Ljungby-Brogården 1:67, Ljungby-Brogården 1:65 och Ljungby-Brogården 1:64 ligger vid anslutningen av den nya väg 573 till Nya Vägen, i princip det ställe där Gamla Vägen ansluter i dag. Fastigheterna kommer att utsättas för ökade störningar i form av buller, ljus och avgaser. Enligt till planen hörande bullerutredning kommer fastigheterna att utsättas för en ekvivalent bullernivå vid fasad om 55-60 dB(A). Enligt gällande riktvärden är detta nivåer som överskrider vad som normalt skall godtas, men som i vissa fall får accepteras förändring av befintlig trafikled. Även maximalnivån kommer att överskrida gällande riktvärden. Åtgärder är motiverade, men effektiva sådana går knappast att åstadkomma då en obruten bullerskärm inte går att bygga eftersom fastigheterna måste ha utfarter mot Nya Vägen. Planen redovisar möjlighet att bygga bländskydd på fastigheterna, vilket i någon mån även kan medföra viss bullerdämpning. Enligt kommunens utlåtande kommer kommunen att bekosta sådant om det efterfrågas av fastigheterna. - Länsstyrelsen finner att förhållandena på ovannämnda fastigheterna kommer att bli väsentligt försämrade beträffande främst bullerpåverkan, och behov av ytterligare åtgärder än redovisad möjlighet till ljusavskärmning kan inte uteslutas, t.ex. i form av fönsterbyte i fasad mot nya vägen. Behov av sådana åtgärder prövade mot gällande riktvärden - kan avgöras slutligt efter att vägen byggts. Länsstyrelsen utgår från att i sådant fall väghållaren ansvarar för kostnaderna för erforderliga åtgärder. Med beaktande av samhällsintresset finner länsstyrelsen med dessa överväganden inte skäl bifalla klagandenas yrkanden om upphävande av kommunens beslut. - Fastigheterna Harby 3:118 och Harby 3:119 vilka ligger vid Syster Mimmis gata kommer att få en väsentlig förändring närmiljön. Området väster om gatan som i dag utgör betesmark kommer att genomkorsas av en trafikled, som till viss del kommer att gå i schakt. Närmast fastigheterna, på västra sidan om Syster Mimmis gata, kommer dock fastigheterna att avskiljas från vägområdet av ett som natur betecknat område. De berörda fastigheterna kommer inte att påverkas av buller överstigande gällande riktvärden. - Länsstyrelsen konstaterar att fastigheterna visserligen får en påtagligt förändrad närmiljö, dock inte mer än vad som måste accepteras i ett samhälle under förändring. - Sammanfattning. Detaljplanen har överklagats av ett stort antal ägare till fastigheter som inte är att anse som direkt berörda och som därför inte är berättigade att överklaga kommunens beslut. Deras överklaganden skall därför avvisas. - Detaljplanen har överklagats av ett antal sakägare eller därmed jämställda fastighetsägare varav vissa kommer att bli påtagligt påverkade av det vägprojekt som planen möjliggör. Från jordbruksfastigheten Ljungby-Brogården 1:90 kommer att tas i anspråk mark på sätt som avsevärt kan påverka den på fastigheten bedrivna rörelsen. Några andra klagandes fastigheter kommer att utsättas för bullerstörningar på gränsen till vad som skall behöva accepteras. Länsstyrelsen finner emellertid att allmänintresset av den omläggning av väg 573 som planen möjliggör är så stort att överklagandena bör avslås och kommunens beslut att antaga planen fastställas. -Länsstyrelsens beslut överklagades dels av A.K., B.K., G.F., I.K., dels av C.A., D.M., M.B., R.B., L.R., R.R., C.V. och F.V. vilkas talan hade avvisats av länsstyrelsen samt dels av B.A., Å.B., U.B., J.E., J.G., E.K., N.K. och S.K. - B.A. anförde bl.a. följande. Den planerade vägen utgör ett grovt intrång i den miljö och den natur som finns. Boende utmed vägen får genomlida ett allvarligt intrång och fastighetsägare söder om vägen får ett vägschakt alldeles intill trädgårdens kant till följd av den genomgång som planeras under järnvägen. Vidare kan de bullermätningar som teoretiskt tagits fram ifrågasättas då dessa har bedömts med utgångspunkt från vägen till husknuten. Mätningen av avståndet tycks vara något godtycklig. Handläggningen av ärendet har också skett med anmärkningsvärd nonchalans mot fastighetsägarna, samråd med varje fastighetsägare har inte skett, åsikter och önskemål har inte beaktats, delgivningen av anslagen har undertecknats av en tjänsteman på länsstyrelsen utan att ange vad han har för funktion. Dessutom ifrågasätter han om den tjänsteman som har undertecknat beslutet har rätt att göra det. - I en gemensam skrivelse yrkade N.K. med flera att regeringen skulle godkänna samtliga undertecknande fastighetsägare som sakägare i vägfrågan, att regeringen skulle ange vilket metertal från bostad/tomtgräns som krävdes för att bli betraktad som sakägare samt prövade vilka som skulle kunna anses vara sakägare avseende byggnationen igenom Trekantens reservvattentäkt. De yrkade även att regeringen skulle upphäva detaljplanen, pröva hur vägbyggnationen genom vattentäkten var förenlig med miljömålet "Grundvatten av god kvalitet" och EU:s vattendirektiv, prövade om grundvattensänkningen vid tunnelbygget och schaktningsarbetet intill bensinmacken var förenlig med miljökvalitetsmålet samt EU:s vattendirektiv och utredning om utökat grundvattenskydd. Dessutom ville de att regeringen skulle pröva om en länsväg kunde anses vara av sådan dignitet att den fick skära igenom en reservvattentäkt när det fanns andra alternativ samt kontrollera vilka avtal som hade träffats av kommunen. N.K. med flera anförde att de som överklagat var fastighetsägare i samhället Trekanten och skattebetalare i Kalmar kommun. De ansåg därmed att de hade besvärsrätt när ett ingrepp i samhällets reservvattentäkt skedde. Vissa fastighetsägare hade även egna brunnar. Det hade även förekommit olika uppgifter från länsstyrelsen respektive kommunen angående hur långt avståndet var mellan den nya vägsträckningen och C.V:s och F.V:s fastighet. - N.K. med flera anförde därutöver bl.a. följande. Vägproblemet har flyttats från ett ställe till ett annat. Trafiken kommer att öka på Nya vägen och därmed kommer tung trafik att passera skola, fritidsgård och boende. Dessutom är bullerutredningen grundad på felaktiga uppgifter avseende högsta tillåtna hastighet. Vidare har de olika alternativen för dragning av Kristvallavägen inte givits samma förutsättningslösa utredning och kommunen har inte redovisat hur bedömningen mellan alternativen har utförts. Vägen, som är en länsväg, kommer att gå igenom Trekantens reservvattentäkt och det finns andra bättre förbifartsalternativ. En annan valmöjlighet är att behålla den nuvarande sträckningen och göra den mera trafiksäker. Att förbättra trafiksäkerheten på den befintliga Kristvallavägen, anlägga gång- och cykelvägar, samt bygga en säkrare väg- och järnvägskorsning har inte heller utretts i samma omfattning som det valda alternativet. Detaljplanen bör således upphävas p.g.a. de bristfälliga redovisningarna av de olika vägalternativen, detaljplanens nackdelar på reservvattentäkten, hotet mot företagsverksamheten på Lilla Brogården, trafiksituationen på Nya vägen samt de felaktiga uppgifterna i bullerutredningen. N.K. med flera hade även redovisat en sammanfattning över fördelar och nackdelar mellan de olika förbifartsalternativen. - Kommunen hade den 11 april 2008 yttrat sig i ärendet. Kommunen anförde bl.a. följande. Bullerutredningen som SWECO VBB gjorde den 28 februari 2006 utgår från att hastigheten ändras från 70 km/tim till 50 km/tim ca 50 meter norr om Ljungby-Brogården 1:84. Förbi denna fastighet har beräkningen utgått från en skyltad hastighet av 50 km/tim. Pga. ett förbiseende har planbeskrivningens och bullerutredningens hastighetsangivelser inte samordnats. Kommunen har därför låtit utföra en ny bullerutredning den 20 mars 2008. Nya isolinjer, som utgår från hastigheten 70 km/tim förbi Ljungby-Brogården 1:84, och fasadvärden har tagits fram. Härvid konstateras att fastigheten får fasadvärden på 52 dBA på första våningen och 55 dBA på andra våningen. Mark- och planeringsenheten, som ansvarar för utbyggnad av vägen, kommer att se till att riktvärdena för maximal ljudnivå inomhus, nattetid och på uteplats klaras. Vad avser Skäryd 1:11 innebär den nya bullerberäkningen ingen förändring gentemot den gamla. - Regeringen (Miljödepartementet, 2008-06-18) tog inte upp överklagandena av A.K., B.K., G.F. och I.K. och avslog överklagandena i övrigt. - Som skäl för sitt beslut anförde regeringen bl.a. följande. Inledningsvis konstaterar regeringen att A.K. med flera inte har överklagat kommunens beslut att anta detaljplanen till länsstyrelsen. Deras överklagande till regeringen bör därför inte tas upp till prövning. - Regeringen har först att pröva om länsstyrelsens beslut att avvisa överklagandena av C.A., D.M., M.B. och R.B., L.R., R.R. samt C. och F.V. är riktigt. - En grundläggande förutsättning för att frågan om ett planbeslut ska tas upp till prövning är att den klagande tillhör den krets som har rätt att överklaga beslutet. I ärendet har inte framkommit att C.A. med flera bor eller är fastighetsägare inom eller direkt angränsande till planområdet. Frågan är då om klagandena på annan grund har rätt att överklaga antagande beslutet. Beslut avseende detaljplan anses angå ägare till fastigheter i nära grannskap om de är särskild berörda med hänsyn till arten och omfattningen av den aktuella åtgärden, natur- och trafikförhållandena på platsen m.m. - Regeringen finner att C.A. med flera bor i sådan närhet av planområdet och får anses så berörda av detaljplanen att de har rätt att överklaga antagandebeslutet. Länsstyrelsen borde därför inte ha avvisat deras överklagande. Med hänsyn till att deras invändningar hos länsstyrelsen i huvudsak överensstämmer med vad som prövats av länsstyrelsen på talan av andra klaganden anser regeringen att deras överklagande nu kan prövas i sak av regeringen. Det saknas därmed anledning att överlämna ärendet i den delen till länsstyrelsen för ny behandling. - Regeringen konstaterade vid sin prövning av ärendet i sak att kommunen antagit två separata detaljplaner för Kristvallavägen och Trekantens stationsområde samt anförde vidare följande. Detaljplanerna ska öka kapaciteten och trafiksäkerheten på Kust- till kustbanan mellan Kalmar och Emmaboda dels genom att nuvarande järnvägskorsning i Trekanten stängs dels genom att järnvägskorsningen med den nya förbifartsvägen blir planskild. Regeringen finner med hänsyn till förhållandena i området att förevarande detaljplan och den angränsande detaljplanen för Trekantens stationsområde inte behöver bedömas i ett sammanhang. Vid prövningen av den aktuella detaljplanen har regeringen enligt 13 kap. 8 § första stycket PBL att antingen fastställa eller upphäva kommunens antagandebeslut i dess helhet. I ärendet kan regeringen således inte pröva andra förbifartsalternativ eller alternativet att behålla den nuvarande sträckningen av vägen. Regeringen kan inte heller kontrollera vilka avtal som kommunen har ingått. Det är inte heller möjligt för regeringen att i detta ärende pröva om överklagandeprocessen fungerar korrekt. - Vad gäller invändningarna mot planförfarandet kan konstateras att det av planhandlingarna framgår att klagandena haft möjlighet att framföra synpunkter på detaljplanen innan denna antogs. Regeringen finner inte att det framkommit att handläggningen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. Att hänsyn inte tagits till de kringboendes synpunkter eller att det finns ett motstånd mot detaljplanen utgör inte skäl till annat ställningstagande. Vad som framförts om delgivningen och undertecknandet av länsstyrelsens beslut utgör inte heller skäl till annan bedömning. - Regeringen finner att det underlag som utarbetats i samband med detaljplanearbetet är tillräckligt för den prövning som ska ske i ärendet. Vägen kommer att passera inre och yttre skyddsområdet för Trekantens reservvattentäkt. Av planhandlingarna framgår att geotekniska undersökningar samt utredningar om grundvattensänkningens omfattning har utförts. Vidare framgår det av miljökonsekvensbeskrivningen hur dagvattnet ska hanteras. För att förhindra föroreningar från bl.a. vägdagvatten kommer, vilket även anges i en särskild planbestämmelse, täta diken på ömse sidor av vägen att finnas. Frågor om vilka åtgärder i övrigt som kan behövas för att undvika skador för närliggande områden får prövas i samband med planens genomförande. Regeringen anser därmed att det är tillräckligt utrett i ärendet att det går att lösa frågan om reservvattentäkten och dagvattensänkningen för att planen ska kunna godtas. - Regeringen konstaterar att området kring Ljungbyån, som ligger utanför planområdet, är ett s.k. Natura 2000-område, dvs. det har av Europeiska kommissionen valts ut som ett område av intresse för gemenskapen enligt rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, det s.k. art- och habitatdirektivet. Regeringen finner dock, med hänsyn till de värden som avses skyddas och avståndet till planområdet, att genomförandet av planen inte kan komma att ha en betydande påverkan på miljön för Natura 2000-området. Av handlingarna i ärendet framgår även att Kust- till kustbanan är av riksintresse för kommunikation. - Vidare konstaterar regeringen att länsstyrelsen i beslut den 20 april 2007 inte funnit skäl att pröva kommunens 'antagandebeslut enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL. Detta innebär att länsstyrelsen funnit att exploateringen enligt detaljplanen tillgodoser berörda områden av riksintresse enligt bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken och är lämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa samt till behovet av skydd för olyckshändelser. Regeringen finner inte, med beaktande av vad klagandena anfört, skäl att frångå länsstyrelsens ställningstagande vad gäller dessa frågor. Vad klagandena framfört om länsstyrelsens handläggning och bedömningar utgör inte heller skäl att upphäva länsstyrelsens beslut. - Regeringen finner mot bakgrund av kommunens yttrande den 11 april 2008 att olägenheterna för klagandena i form av buller inte är så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. För de fastigheter som ligger vid anslutningen av vägen till väg 578 konstaterar regeringen dock att de kommer att påverkas negativt av ökad bullernivå. Regeringen förutsätter i likhet med länsstyrelsen att väghållaren ansvarar för kostnaderna för erforderliga åtgärder. Vilka närmare föreskrifter eller åtgärder i övrigt som kan behövas för att undvika skador eller olägenheter som kan uppstå i området får prövas i samband med planens genomförande. - När det gäller detaljplanens påverkan på fastigheten Ljungby-Brogården 1:90 gör regeringen följande bedömning. Detaljplanen innebär att en del av fastigheten Ljungby-Brogården 1:90 tas i anspråk till mark för väg och bilservice. På Ljungby-Brogården 1:90 driver Å. och H.B. hästverksamhet och miljövänligt jordbruk. Regeringen instämmer i länsstyrelsens bedömning att den verksamhet som Å. och H.B. bedriver på fastigheten avsevärt kan komma att påverkas av det vägprojekt som planen möjliggör. Betydande delar av huvudblocket på fastigheten tas i anspråk för vägen och närliggande del av fastigheten kan påverkas på ett sätt som ytterligare inverkar menligt på möjligheten att utveckla verksamheten. Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår att sammantaget har kommunen bedömt att den i detaljplanen föreslagna vägsträckningen (alternativ UA1) bedöms vara det vägförslag som ger bäst linjeföring och trafiksäkerhet. Förbifartsalternativet medför relativt sätt liten påverkan på befintliga brukningsförhållanden. I och med att vägen följer västra kanten av Trekantens samhälle avskärs inga större brukningsenheter. Detaljplanen kommer dock att medföra intrång på den östra delen av Ljungby-Brogården 1:90 samt på några andra fastigheter. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att ifrågasätta kommunens bedömning att det finns behov av att öka säkerheten och kapaciteten på Kust- till kustbanan på delen Kalmar-Emmaboda. Regeringen finner vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen att fördelarna med planutformningen överväger de nackdelar den kan medföra för Å.B. Regeringen har därvid beaktat de ersättningsregler som gäller mark som enligt en detaljplan ska användas för allmän plats. Vidare finner regeringen att de olägenheter som detaljplanen kan medföra för Å.B. i form av bl.a. påverkad boendemiljö inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad Å.B. anfört i övrigt utgör inte heller skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet av Å.B. bör därför avslås. - Vid ärendets prövning i övrigt finner regeringen, vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen, att de olägenheter som detaljplanen kan medföra för de övriga klagandena inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört om förändrad när- och boendemiljö, ökad trafikmängd och påverkan på reservvattentank utgör inte skäl för att upphäva planbeslutet. Inte heller vad klagandena framfört om kommunens handläggning eller bedömningar eller vad de anfört i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - B.A., C.A., D.M., H.B., Å.B., M.B., R.B., U.D., J.E., J.G., A.K., B.K., E.V., N.K., S.K., L.R., R.R., C.V. och F.V. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. De anförde bl.a. följande. Miljökonsekvensbeskrivningen är bristfällig och bör göras om. Den tar inte upp hotade och sällsynta arters eventuella förekomst i området. C.A. har funnit sandödla, en art som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv, vid Skäryd omedelbart väster om den tänkta väglinjen för den nya Kristvallavägen samt vid Källstorps allé som är beläget en kilometer sydost om detaljplaneområdet. De båda fynden tyder på att sandödla förekommer i de lämpliga biotoperna kring Kristvallaåsen, vattentäkten och det tilltänka vägområdet. Hon har även funnit ekoxe i närheten av fastigheten Ljungby-Brogården 1:84. Ekoxen är en s.k. Natura 2000-art och finns med på den svenska rödlistan över hotade och sällsynta arter. Kalmar kommun har träffat ett avtal med ett antal lantbrukare, vilket medfört att kommunen avfärdat ett alternativ för sträckning av väg 573. Regeringsrätten bör pröva om regeringen gjort sig skyldig till ett formellt fel genom att inte kontrollera detta avtal. Vidare har regeringen inte motiverat på vilket sätt vägdragningen genom vattentäkten samt grundvattensänkningen vid tunnelbygget skulle vara förenlig med EU:s vattendirektiv. Även frågan om det klandrade beslutet strider mot hushållningsbestämmelserna i PBL och miljöbalken bör prövas av Regeringsrätten. De sökande bör vara att se som sakägare eftersom detaljplanen medför ingrepp i samhällets reservvattentäkt. Regeringsrätten bör också pröva om regeringen begått ett fel som inte krävt att Kalmar kommun ska ge sakägarna och de klagoberättigade den av dem begärda redovisningen av de allmänna och enskilda intressen som ligger till grund för Kalmar kommuns val av vägalternativ, vilket senare utarbetats till detaljplanen. Regeringens beslut att inte pröva B.K:s, A.K:s och I.K:s överklaganden var felaktigt då dessa undertecknat överklagandet till länsstyrelsen och till regeringen samt inlämnat synpunkter i tid till kommunen under detaljplanens utställningstid. - Regeringsrätten fann i beslut den 4 november 2008 att regeringens beslut innefattar en sådan prövning av Å.B:s och H.B:s civila rättigheter att de har rätt att ansöka om rättsprövning. Övriga sökande förelades att inkomma med en skriftlig redogörelse för på vilket sätt regeringsbeslutet innefattade en prövning av deras civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. - De sökande anförde i denna fråga följande. De har valt sina boenden med omsorg och har bostäder som ligger på avstånd från större vägar. De har även fått betala extra för bostädernas placering. Med anledning av detaljplanen kommer deras fastigheters marknadsvärde att sjunka. Det är inte klarlagt att det vägalternativ som valts och som drabbar dem är det bästa för Trekantens samhälle. B.K. och A.K. samt S.K. och N.K. bor vid Nya vägen där ca 800 fordon per dygn passerar. Genomförs detaljplanen kommer det på Kristvallavägen att passera ca 1 180 fordon per dygn, bl.a. stora långtradare. Även Å.B. och H.B. får klart ökade fordonsmängder förbi sina hus. Trafiksituationen för dem blir ohållbar med kraftigt ökade fordonsmängder och risk för bländning kvällstid med fordonslyktor riktade rakt mot bostäderna. Vid tunnelbygget under järnvägen ska grundvattennivån sänkas fyra meter. Brunnarna på J.E:s och J.G:s, Å.B:s och H.B:s, B.K:s och A.K:s samt S.K:s och N.K:s fastigheter kan komma att sina. Hastigheten kommer genom den nya Kristvallavägen att öka från 50 km/h till 70 km/h vilket medför ökade bullernivåer för fastighetsägarna vid Östra Brogårdsgatan, Pappenhagens väg, Syster Mimmis gata m. fl. Till följd av detaljplanen kommer Östra Brogårdsgatans nuvarande två utfarter att reduceras till en. Detta medför att Ljungby-Brogården 1:4 får en ökad trafik över sin tomt när de boende i västra delen av gatan ska ta sig ut på den nya vägen. - Regeringsrätten (2009-03-10, Heckscher, Nordborg, Eliason, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § ska Regeringsrätten upphäva regeringens beslut om beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - C.A., D.M., M.B., R.B., L.R., R.R. C.V. och F.V. kan med hänsyn till vad som framgår i målet, främst till avståndet mellan det detaljplanelagda området och deras fastigheter, inte anses vara berörda på ett sådant sätt att beslutet innefattar en prövning av deras civila rättigheter och skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Deras ansökningar ska därför avvisas. - A.K. och B.K. är enligt vad som kommit fram i målet inte ägare till någon fastighet i området. De har inte i övrigt framfört något som skulle medföra att de har rätt att ansöka om rättsprövning. Även deras talan ska därför avvisas. - Övriga sökande får anses ha rätt att ansöka om rättsprövning. I målet har dock inte kommit fram att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som de sökande har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar C.A:s, D.M:s, M.B:s, R.B:s, A.K:s, B.K:s, L.R:s, R.R:s, C.V:s och F.V:s ansökningar om rättsprövning. - Regeringsrätten förklarar såvitt avser övriga sökandes ansökningar att regeringens beslut ska stå fast. (fd I 2009-02-05, Ritseson)