RÅ 2009:105

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (2005-01-19, nämndemännen Dahlberg, Bjurström och Lund) yttrade: Tillämpliga bestämmelser. - I 25 § första stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, anges följande. Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas med ett belopp per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster (dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning). I andra stycket anges följande. Dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning lämnas med högst det belopp som regeringen fastställer och lägst det belopp som bestäms enligt 24 § andra stycket, om inte annat följer av denna lag. Dagpenningen kan under de första 100 dagarna i en ersättningsperiod lämnas med en högre dagpenning än under resterande dagar. Den högsta dagpenningen kan begränsas i tiden för personer som utför deltidsarbete. - I 26 § ALF anges följande. Om inte annat följer av 25 § andra stycket eller 27 §, lämnas dagpenning med 80 procent av den sökandes dagsförtjänst under normalarbetstiden. - I 28 § ALF anges bl.a. att som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden i det förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes. - Enligt 29 § ALF avses med dagsförtjänst en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst, som den sökande före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var normal för den sökande. - I 49 § Inspektionens för arbetslöshetsförsäkringen föreskrifter (IAFFS 2004:1) om arbetslöshetsförsäkring anges följande. Som underlag för beräkning av dagsförtjänsten skall förutom lön räknas normalt förekommande ersättningar som beskattas som inkomst av tjänst. Andra tillfälliga eller inte regelbundet utgående ersättningar skall inte räknas. Inkomsten uppräknas enligt senaste gällande avtal om det arbete som har medräknats vid fastställandet av normalarbetstiden på grund av överhoppningsbar tid ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader från ansökan om ersättning. - I 50 § IAFFS 2004:1 anges följande. Den sökandes dagsförtjänst utgörs av den inkomst per dag som han eller hon har haft av det arbete som har medräknats vid fastställandet av normalarbetstiden. - Utredningen i målet. - I J-E.K:s anställningsavtal, daterat den 20 december 2000, anges bl.a. följande. Arbetstiden uppgår till 40 timmar per vecka. Lönen uppgår till 54 000 kr per månad. - I tillägg till anställningsavtalet, daterat den 20 december 2000, anges bl.a. följande. Arbetstagaren erhåller, utöver baslönen, bonus baserad på mål enligt EDS Balanced Scorecard policy, vilken vid full måluppfyllelse innefattar utbetalning av en bonus motsvarande maximalt 50 procent av baslönen, för den del av kalenderåret under vilken arbetstagaren varit anställd. Mål enligt policyn kommuniceras av överordnad chef. - I arbetsgivarintyg, utfärdat den 30 mars 2004, anges bl.a. följande. J-E.K. har varit anställd fr.o.m. den 15 januari 2001 t.o.m. den 7 april 2004. Utöver sin vanliga månadslön har J-E.K. under år 2003 till 2004 erhållit bonus om sammanlagt 597 675 kr. J-E.K:s lön avseende inkomståret 2003 var 58 100 kr per månad. - Länsrättens bedömning - Dagpenningen skall kompensera den lön som den anställde var van att få ut när denne arbetade. Utgångspunkten vid bestämmandet av dagpenningens storlek är dagsförtjänsten under normalarbetstiden. -I målet har framkommit att J-E.K. under ramtiden har erhållit bonus vid två tillfällen, i maj 2003 och i mars 2004, om sammanlagt 597 675 kr. Frågan i målet är om bonusen skall medräknas för beräkning av dagsförtjänsten. - Som underlag för beräkning av dagsförtjänsten skall förutom lön räknas normalt förekommande ersättningar som beskattas som inkomst av tjänst. Andra tillfälliga eller inte regelbundet utgående ersättningar skall inte räknas (49 § IAFFS 2004:1). Enligt praxis till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring borde härvid medräknas normalt förekommande ersättningar såsom tidlön, ackordslön eller ersättning för arbete på obekväm arbetstid, regelbundet utgående drickspengar samt naturaförmåner. Gratifikationer och andra liknande ersättningar, som i allmänhet inte utgår regelmässigt, borde däremot inte medräknas. Vid beräkningen av dagsförtjänsten skulle man bortse från semesterersättning och semestertillägg (jfr FÖD 1989:37). - J-E.K:s lön finns reglerad i anställningsavtal och i tillägg till anställningsavtal. Enligt avtalen erhåller J-E.K. dels en baslön och dels en resultatbaserad bonus. Bonusen betalas ut årligen efter det att det tidigare årets resultat har kunnat utvärderas. Med hänsyn härtill finner länsrätten att den resultatbaserade bonusen, i likhet med ackordslön och regelbundet utgående drickspengar, skall medräknas i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten. Överklagandet skall därför bifallas. - Med bifall till överklagandet ändrar länsrätten Akademikernas erkända arbetslöshetskassas beslut på så sätt att den av J-E.K. erhållna bonusen om 597 675 kr skall ingå i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten. - Det ankommer på arbetslöshetskassan att vidta de åtgärder som föranleds av denna dom.

Ordföranden, chefsrådmannen Sandström, anmälde skiljaktig mening. Hon var enig med majoriteten fram till sista stycket i domen och anförde därefter följande. J-E.K:s månadslön finns reglerad i anställningsavtalet. Enligt ett tillägg till anställningsavtalet erhåller J-E.K., utöver baslönen, en resultatbaserad bonus. Enligt min mening kan denna resultatberoende bonus, som i J-E.K:s fall har utgått en gång per år, inte anses vara en sådan regelbundet utgående ersättning som skall medräknas i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten. Jag anser därför att arbetslöshetskassan haft fog för sitt beslut att inte medräkna bonusen i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten. Överklagandet skall alltså avslås.

I överklagande yrkade arbetslöshetskassan att kammarrätten skulle ändra länsrättens dom och fastställa kassans beslut om dagsförtjänst.

J-E.K. bestred bifall till överklagandet.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) anförde i yttrande till kammarrätten bl.a. följande. IAF:s uppfattning är att dagpenningen skall kompensera den lön som den försäkrade var van att få ut när han arbetade. Tillfälliga eller inte regelbundet utgående ersättningar skall inte beaktas. Utgångspunkten vid bestämmande av dagpenningen är dagsförtjänsten under normalarbetstiden. Den bonus som J-E.K. erhållit har utbetalats endast en gång per år och utgör enligt IAF:s uppfattning inte sådan regelmässigt utgående ersättning som skall medtas vid fastställande av dagsförtjänsten.

I yttrande härefter till kammarrätten anförde J-E.K. bl.a. följande. I hans fall har lönen enligt anställningsavtalet utgjorts av två tredjedelar fast lön och en tredjedel bonus där bonusen utbetalats varje år efter det att man kunnat verifiera att årets uppställda verksamhetsmål uppnåtts på samma sätt som ett vanligt ackord. Detta innebär att både den fasta lönen och bonusen utgjorde den normala ersättningen för anställningen under de år som han var anställd på företaget.

Kammarrätten i Stockholm (2006-02-09, Jansson, Linnander, Ek Oldsjö, referent, samt nämndemännen Andersson och Viking) yttrade: Dagpenning avser att kompensera för den lön den försäkrade var van att erhålla när han arbetade. Av detta följer att endast mer regelbundna ersättningar kan ligga till grund för beräkningen av dagpenning. Ett motsatt synsätt skulle kunna leda till att den försäkrade kan bli överkompenserad i förhållande till den ersättning han normalt erhållit för sitt arbete. - Den bonus som J-E.K. erhållit under sin anställningsperiod är reglerad i tillägg till hans anställningsavtal och har utgått årligen. Bonusen har även redovisats i arbetsgivarintyget. Bonusen är därmed enligt kammarrätten att bedöma som en sådan normalt förekommande ersättning för arbete som skall beaktas vid beräkning av dagpenning. Att bonusen utbetalas endast en gång per år föranleder inte till annan bedömning. Arbetslöshetskassans överklagande skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Regeringsrätten kammarrättens och länsrättens domar.

Föredraget 2009-04-01, föredragande Jonsson, målnummer 2445-06