RÅ 2009:61

Socialnämnden i Ängelholms kommun avslog en ansökan om utökning av personlig assistans för V.S. Som skäl för beslutet angav nämnden följande. V.S. är beviljad personlig assistans enligt lagen (1993:389) om assistansersättning, LASS. Han har ansökt om utökning av personlig assistans hos Försäkringskassan men har inte fått ett beslut eftersom handläggningstiden är lång. I avvaktan på Försäkringskassans beslut ansöker V.S. om utökning av personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Kommunen har en skyldighet att besluta om personlig assistans vid ordinarie assistents sjukdom och vid tillfällig utökning av assistans samt i nya ärenden då assistans enligt LASS inte är en pågående insats.

Länsrätten i Skåne län

V.S. överklagade beslutet och anförde bl.a. att ansökan gällde en utökning av personlig assistans med elva timmar per vecka avseende dubbelbemanning i avvaktan på Försäkringskassans beslut.

Socialnämnden bestred bifall till överklagandet.

Domskäl

Länsrätten i Skåne län (2008-04-08, ordförande Ohlsson) yttrade: Enligt 2 § och 9 § 2 LSS är det kommunen - om inget annat har avtalats - som svarar för insatsen personlig assistans eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt LASS. - I förarbetena till LSS (se prop. 1992/93:159, s. 177) uttalas bl.a. följande. Om kommunen bedömer att den enskildes behov av assistans är större än vad Försäkringskassan beslutat ge assistansersättning för, vilket i praktiken kan inträffa t.ex. därför att den enskildes behov av stöd ökar vid vissa tidpunkter, kvarstår kommunens skyldighet enligt denna punkt att ge den enskilde assistans för överskjutande timmar. För den överskjutande delen får kommunen då inte ta ut någon avgift. Detsamma gäller självfallet om Försäkringskassan i första instans avslagit en ansökan om assistansersättning. Skulle beslutet senare ändras av högre instans kan kommunen få ersättning retroaktivt från Försäkringskassan. Kommunen har alltså ett yttersta ansvar för insatsen personlig assistans. För de olika situationer som assistansersättning inte kan utges men där behov ändå föreligger av personlig assistans har kommunen ansvar för såväl att faktiskt tillhandahålla assistansen som att finansiera denna. Det gäller i första hand de fall när behovet av personlig assistans inte överstiger 20 timmar i veckan. Det kan också gälla vid tillfälliga utökningar av insatsen, t.ex. under semesterresor eller när den ordinarie personliga assistenten är sjuk. - Länsrätten gör följande bedömning. - Kommunen är ytterst ansvarig att tillhandahålla insatsen personlig assistans genom LSS. Kammarrätten i Jönköping har i dom i målen nr 2289-2290-04 ansett att socialnämnden saknat grund att avslå den enskildes ansökan om personlig assistans enligt LSS i avvaktan på Försäkringskassans beslut och detta trots att behovet i det avgörandet inte var av tillfällig natur. I domen noterade kammarrätten att följden inte blir att kostnaderna för en stadigvarande insats vältras över på kommunen, eftersom sådana kostnader kan ersättas av Försäkringskassan. I det nu aktuella överklagade beslutet har socialnämnden inte gjort någon sakprövning av om V.S. ska vara berättigad till utökade insatser enligt LSS. Mot bakgrund av det anförda ska beslutet upphävas och målet visas åter till nämnden för erforderlig handläggning i enlighet med domskälen. - Länsrätten upphäver socialnämndens beslut och visar målet åter till nämnden för erforderlig handläggning i enlighet med domskälen.

Kammarrätten i Göteborg

Socialnämnden överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa socialnämndens beslut. Nämnden anförde bl.a. följande. V.S:s ansökan om utökad personlig assistans enligt LSS har avslagits i avvaktan på Försäkringskassans beslut. Utökningen av timmarna avser dubbelbemanning för att fritidsaktiviteter ska möjliggöras på ett säkert sätt. Det åligger inte kommunen att bekosta assistansersättning som inte täcks av den statliga ersättningen. I förarbetena till LSS stadgas tydligt att kommunen inte har ansvar för de timmar som överstiger 20 timmar per vecka, såvida behovet inte anses tillfälligt eller oförutsett. V.S:s grundläggande behov överstiger 20 timmar per vecka. Hans ansökan avser ett hjälpbehov som kan anses vara av varaktig karaktär. Kommunen är därmed inte skyldig att finansiera personlig assistans enligt LSS (jfr Kammarrättens i Sundsvall domar den 2 september 2005 i mål nr 1542-04 och den 4 december 2001 i mål nr 443-2001).

V.S. bereddes tillfälle att yttra sig men hördes inte av.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (2009-06-30, Edlund, Cedhagen, referent, Edström) yttrade: Kommunens ansvar för en enskild som är beviljad assistanstimmar enligt LASS inträder enligt 9 § 2 LSS bl.a. vid tillfälliga utökningar av insatsen, t.ex. under semesterresor eller när den ordinarie personliga assistenten är sjuk (se prop. 1992/93:159 s. 70 och 177 samt prop. 1996/97:146 s. 10). - Socialnämnden har inte sakprövat om V.S. ska vara berättigad till utökade insatser enligt LSS. Med anledning härav var det rätt av länsrätten att återförvisa målet till nämnden för sådan prövning. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Socialnämnden överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja underinstansernas domar och fastställa nämndens beslut. Socialnämnden anförde bl.a. följande. Kommunen har inte något ansvar för de timmar som överstiger 20 timmar per vecka, såvida behovet inte anses tillfälligt eller oförutsett. V.S:s grundläggande behov överstiger 20 timmar per vecka och hans ansökan avser ett hjälpbehov som är av varaktig karaktär. Därmed är inte kommunen skyldig att finansiera personlig assistans enligt LSS. Behovet ska tillgodoses genom assistansersättning enligt LASS. Försäkringskassan övervältrar kostnader på kommunen genom att fördröja handläggningen. Kassan har möjlighet att fatta ett interimistiskt beslut om handläggningstiden bedöms som lång.

Regeringsrätten (2009-10-15, Nordborg, Almgren, Knutsson, Jermsten, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 2 § och 9 § 2 LSS framgår, såvitt nu är aktuellt, att kommunen ska svara för insatsen biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt LASS. Denna reglering i LSS innebär att kommunen har det yttersta ansvaret för att alla som omfattas av lagens personkrets och som behöver personlig assistans får sådan assistans. Om någon som tillhör personkretsen i LSS hos en kommun har ansökt om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan insats enligt den lagen, är därför kommunen alltid skyldig att pröva rätten till assistans och i förekommande fall bevilja insatsen i den utsträckning som krävs för att den enskilde ska vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor (7 §). Detta gäller även om den funktionshindrade sedan tidigare är beviljad assistansersättning enligt LASS och oavsett om det är fråga om ett varaktigt behov hos den enskilde. Socialnämnden borde således ha prövat V.S:s ansökan.

Av utredningen framgår att Försäkringskassan numera har prövat och beviljat V.S. utökad assistansersättning från en tidpunkt som i tiden ligger före hans nu aktuella ansökan till kommunen. Det ytterligare antal timmar som Försäkringskassan godtagit överstiger det antal timmar som var aktuellt i hans ansökan till kommunen.

Mot denna bakgrund saknas skäl att återförvisa målet till socialnämnden för prövning av V.S:s ansökan utan målet ska skrivas av.