RÅ 2009:88

Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 23 augusti 2007 att under åberopande av 5 kap. 2 §, 3 § 6 och 6 §körkortslagen (1998:488) återkalla L.D:s körkortstillstånd och bestämma spärrtiden till 36 månader. Bakgrunden till beslutet var att L.D. enligt lagakraftvunnen dom gjort sig skyldig till mord genom att tillfoga en person en dödlig stickskada i bröstkorgens vänstra sida och bukhålan. L.D. var vid brottstillfället 15 år och nio månader gammal och vid tiden för länsstyrelsens beslut 16 år och åtta månader gammal.

Länsrätten i Stockholms län

L.D. överklagade länsstyrelsens beslut hos länsrätten och yrkade i första hand att beslutet skulle upphävas och i andra hand att spärrtiden skulle sättas ned väsentligt. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Det saknas grund för ett antagande att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Svea hovrätts dom om mord kan inte ensam läggas till grund för ett sådant antagande. Han har dömts till ett och ett halvt års sluten ungdomsvård för mord. Domen omfattar ingen annan brottslighet från hans sida och han förekommer, utöver nämnda dom, inte i belastningsregistret. Det är inte fråga om upprepat våld eller om en planerad gärning. Det är inte heller fråga om en gärning där dödens inträffande var avsikten. Återkallelse av körkort och körkortstillstånd ska ske om det med hänsyn till den brottslighet som någon dömts för kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Oavsett vilken brottslighet någon dömts för ska en helhetsbild av personen ifråga alltid utgöra grunden för en bedömning av hur denne kan komma att uppträda i trafiken. Det är inte själva brottet som sådant som ska föranleda att körkortsinnehav vägras. Den omständigheten att han är dömd för mord kan därför inte tas till intäkt för ett välgrundat resonemang utmynnande i att han kan antas komma att brista i trafiksäkerhetshänseende eller på annat sätt inte respektera trafikreglerna. Särskilt inte som det nu är fråga om körkortstillstånd och han följaktligen har hela körkortsutbildningen framför sig. Beträffande hans personliga förhållanden kan nämnas att han varken har alkohol- eller drogproblematik. Banden mellan familjemedlemmarna är mycket starka och hela familjen stödjer honom aktivt för att underlätta ungdomsvårdsvistelsen och förbereda honom inför utslussning och frigivning. Under alla omständigheter torde en spärrtid om 36 månader, det vill säga längsta möjliga spärrtid, anses alltför sträng. Att använda sig av den längsta möjliga spärrtiden torde väl förutsätta att det är fråga om flera grova gärningar.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (2007-11-29, ordförande Almerheim) yttrade: Det brott som L.D. gjort sig skyldig till medför enligt länsrättens mening att det kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Gärningen är sådan att körkortstillståndet rimligen ska återkallas. Vad som upplysts i målet om L.D:s personliga förhållanden m.m. utgör inte tillräckliga skäl för att låta honom behålla körkortstillståndet. Grund för återkallelse föreligger således. En varning kan inte anses vara en tillräcklig åtgärd. Körkortstillståndet ska därför återkallas och en spärrtid bestämmas. Enligt länsrättens uppfattning kan något annat än en mycket lång spärrtid inte komma i fråga. Vid en sammantagen bedömning av vad som framkommit i målet finner länsrätten inte skäl att sätta ned den av länsstyrelsen beslutade spärrtiden. - Överklagandet ska därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm

L.D. överklagade länsrättens dom och anförde i huvudsak följande. Det framgår av körkortslagens förarbeten att det är helhetsbilden av en person som ska utgöra grunden för bedömningen av om skäl föreligger för återkallelse. Visserligen är han dömd för ett mycket allvarligt brott. Det är dock fråga om en isolerad händelse med ett mycket kortvarigt händelseförlopp och med en mycket olycklig utgång, vilket inte var den direkta avsikten med gärningen. Under alla omständigheter saknas det stöd för att han som person i övrigt skulle vara omdömeslös eller hänsynslös. I körkortslagens förarbeten uttalas om spärrtiden vid återkallelse på grund av brottslighet som inte är trafikrelaterad att det är väsentligt att spärrtiden, med beaktande av vad som är acceptabelt från trafiksäkerhetssynpunkt, avpassas så att rehabiliteringssynpunkter tillgodoses. Normalt bör spärrtiden kunna bestämmas så att den löper ut ungefär samtidigt med villkorlig frigivning. Helhetsbilden av föraren är utslagsgivande för spärrtidens längd. En spärrtid om 36 månader innebär emellertid för honom att han efter att han verkställt sin påföljd måste vänta lika länge till innan han kan bli föremål för körkortstillstånd. En sådan ordning framstår inte som rimlig eller förenlig med uttalande i förarbetena. För att den maximala spärrtiden om 36 månader ska kunna komma i fråga torde det behöva vara fråga om flera grova gärningar och möjligen även i kombination med trafikrelaterade brott. Länsstyrelsens praxis torde i första hand avse vuxna personer som döms för mord och som innehar körkort, vilka, om förutsättningarna är för handen, får sitt körkort återkallat. Eftersom en vuxen person som döms för mord döms antingen till tio års fängelse eller livstid innebär detta således att vederbörande kan erhålla körkort efter återkallelsen långt innan verkställigheten är klar. I hans fall har påföljden bestämts till ett år och sex månader, vilket alltså innebär att en spärrtid om 36 månader motsvarar dubbla den tiden han verkställer sitt straff. En tillämpning av den praxis länsstyrelsen tillämpar innebär att en ung person drabbas hårdare såvitt avser spärrtid än en vuxen person. En vuxen person som döms för mord torde vidare ha ett begränsat behov av körkort under inledande 36 månader av verkställigheten. Detsamma kan inte sägas gälla för en yngre person.

Länsstyrelsen bestred bifall till överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2008-06-04, Schött, Lagebrant Torén, Lokrantz, referent) yttrade: Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. L.D. dömdes den 31 januari 2007 av Huddinge tingsrätt för dråp till sluten ungdomsvård sex månader. Domen överklagades hos Svea hovrätt som den 20 april 2007 i en numera lagakraftvunnen dom dömde honom för mord till sluten ungdomsvård ett år och sex månader. Av domen framgår bl.a. att gärningen föregicks av att han i samband med att han gick hemifrån tog med sig en drygt 33 cm lång kniv som kom till användning vid dödandet och att han oprovocerat angrep en person i underläge. När det gäller valet av påföljd antecknades att minimistraffet för mord är fängelse tio år, vilket motsvarar den påföljd som hade kommit i fråga om L.D. varit vuxen. Vid brottstillfället var han emellertid endast 15 år och nio månader. Bl.a. med beaktande av hans ålder och i viss mån att han som en direkt följd av brottsmisstanken omhändertagits enligt lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och under viss tid placerats i ett s.k. LVU-hem bestämdes påföljden till sluten ungdomsvård. - Av 5 kap. 3 § 6 körkortslagen följer att ett körkort ska återkallas om det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Detsamma gäller för körkortstillstånd (5 kap. 2 §). I stället för återkallelse ska körkortshavaren varnas i sådana fall som avses i 5 kap. 3 § 2-6, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd (5 kap. 9 §). - Körkortsingripanden anses traditionellt företagna av trafiksäkerhetsskäl. Det är emellertid svårt att hävda att ett körkortsingripande som görs med anledning av allmän brottslighet är en ren trafiksäkerhetsåtgärd. Brottets art och omständigheterna vid brottets begående ger en indikation på hur sträng åtgärd som behövs för att nå syftet; ju allvarligare brott och sämre ansvarsmedvetande, desto strängare åtgärd för att väcka och vidmakthålla förarens ansvarskänsla. Till grund för bedömningen av vad som fordras för att nå inskärpningseffekten måste dock helhetsbilden av personen i fråga beaktas. Det kan här särskilt noteras att domstolen i en rättegång angående körkortsingripande inte ska göra någon ny prövning av själva brottet (jfr prop. 1975/76:155 s. 101 f., RÅ 2000 ref. 65 och RÅ 2006 ref. 48). - Det brott som L.D. gjort sig skyldig till är av kvalificerat slag och präglas av stor hänsynslöshet och uppenbar bristande respekt för en annan människas liv. Det vittnar också om sådana egenskaper hos honom att det kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Vad som framkommit om hans person och den situation han befinner sig i förändrar inte denna bedömning. Grund för att återkalla hans körkortstillstånd föreligger därför. Särskilda skäl att meddela varning föreligger inte. - Av 5 kap. 6 § körkortslagen följer att vid körkortsåterkallelse enligt 5 kap. 3 § 1-6 ska bestämmas en tid inom vilken ett nytt körkort inte får utfärdas (spärrtid). Spärrtiden ska vara lägst en månad och högst tre år. - Av förarbetena till körkortslagen framgår att även beträffande spärrtidens längd ska helhetsbilden av föraren vara utslagsgivande. I regel bestäms dock spärrtiden schablonmässigt i proportion till överträdelsens svårighetsgrad på samma sätt som straffet och i mindre grad med hänsyn till en prognos i det enskilda fallet om ett framtida trafikfarligt beteende. Spärrtiden kan dock - om det är godtagbart från trafiksäkerhetssynpunkt - avpassas så att bl.a. rehabiliteringssynpunkter tillgodoses. Om reglerna om villkorlig frigivning tillämpas bör hänsyn kunna tas härtill. Med denna utgångspunkt bör normalt spärrtiden kunna bestämmas så att den löper ut ungefär samtidigt med frigivning (prop. 1975/76:155 s. 101 f. och RÅ 2000 ref. 65). Det finns anledning att här erinra om att situationen för den som inte tidigare innehaft körkort inte är densamma som för någon som redan inrättat sin livsföring efter körkortsinnehavet eller kanske är beroende av detta för sin försörjning och sedan får körkortet återkallat. De spärrtider som tillämpas vid återkallelse av körkort kan därför inte ge omedelbar ledning vid återkallelse av körkortstillstånd (RÅ 1989 not. 113). - Som L.D. påtalat kan det faktum att spärrtiden för en morddömd vuxen i regel löper ut långt innan verkställigheten av påföljden är klar medan förhållandet är det motsatta för en morddömd ungdom uppfattas som att den senare drabbas hårdare än den förre vid ett körkortsingripande. Medan brottsbalken uttryckligen reglerar möjligheten att vid påföljdsbestämningen ta hänsyn till den tilltalades ålder saknar körkortslagen motsvarande regler vid bestämmande av spärrtidens längd. Ålder torde dock vara en faktor som kan beaktas vid helhetsbedömningen av en förare. - Såvitt framgår av utredningen i målet sköter sig L.D. visserligen väl på Bärby ungdomshem. Med hänsyn till brottet och vad som i övrigt framkommit i målet anser kammarrätten dock att något annat än en lång spärrtid inte kan komma ifråga. Härvid har särskilt beaktats att L.D. inte tidigare innehaft körkort och att det i målet inte finns några rehabiliteringsaspekter eller någon villkorlig frigivning att ta hänsyn till. Enligt kammarrättens mening finns i det här fallet inte heller skäl att låta L.D:s ålder påverka spärrtidens längd i sänkande riktning. Vid en sammantagen bedömning finner kammarrätten att den av underinstanserna bestämda spärrtiden får anses väl avvägd. - Kammarrätten avslår överklagandet.

L.D. överklagade kammarrättens dom och yrkade i första hand att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet om återkallelse av hans körkortstillstånd och i andra hand att spärrtidens längd skulle sättas ned väsentligt. Till stöd för sin talan hänvisade han till de omständigheter och grunder han tidigare åberopat i målet samt anförde bl.a. följande. Det saknas grund för att anta att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Svea hovrätts dom kan inte ensam läggas till grund för ett sådant antagande. I varje fall är den av länsstyrelsen beslutade spärrtiden alldeles för lång.

Länsstyrelsen i Stockholms län bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Våldsbrott är i regel en sådan typ av brott som innebär att en persons lämplighet som förare av körkortspliktigt fordon kan ifrågasättas. L.D. har gjort sig skyldig till mord, vilket är ett brott av sådan kvalificerad art att ingripande i form av återkallelse av körkortstillstånd normalt ska ske. Av Svea hovrätts dom framgår att den kniv L.D. använde vid brottet hade ett 19,5 cm långt blad och en total längd på 33,2 cm. Av obduktionsprotokollet framgår att ett revben helt kapats av knivhugget. Enligt rättsläkaren krävs det en avsevärd kraft och ett bra grepp om kniven för att åstadkomma detta. Hela bladet hade trängts igenom den avlidnes kropp. L.D. var vid tidpunkten för gärningen 15 år och nio månader gammal. Även om han inte nått personlig mognad som en vuxen måste han ha räknat med att ett knivhugg av det slag han utdelade med stor sannolikhet kunde leda till döden. Skadans art samt det sätt på vilket den tillfogats den avlidne visar att L.D. i vart fall måste ha varit helt likgiltig för om personen skulle dö eller inte. Genom den brottsliga gärning L.D. gjort sig skyldig till får han anses ha visat sådan brist på omdöme och hänsyn till andra att det kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Han kan inte anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Grund för återkallelse av hans körkortstillstånd föreligger således. Minimistraffet för mord är fängelse tio år, vilket är den påföljd som hade kommit i fråga om L.D. varit vuxen vid brottstillfället. Den omständigheten att han vid aktuellt tillfälle var 15 år och nio månader ger inte anledning att göra en mildare bedömning vid bestämmandet av spärrtid.

Regeringsrätten (2009-11-19, Billum, Nordborg, Kindlund, Jermsten, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 3 § 6 körkortslagen ska ett körkort återkallas om det med hänsyn till ett brott som inte är trafikrelaterat och som körkortshavaren har gjort sig skyldig till, kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. I stället för att körkortet återkallas i ett sådant fall ska körkortsinnehavaren enligt 5 kap. 9 § första stycket varnas, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Om körkortet återkallas ska det enligt 5 kap. 6 § bestämmas en tid inom vilken ett nytt körkort inte får utfärdas (spärrtid). Spärrtiden ska vara lägst en månad och högst tre år. Av 5 kap. 2 § framgår att nyss nämnda bestämmelser också gäller körkortstillstånd.

Beträffande frågan om hur allmän brottslighet ska beaktas i ärenden om körkortstillstånd anges i förarbetsuttalanden att det inte är brottet som sådant som ska föranleda att körkortsinnehav vägras. I stället bör helhetsbilden av personen i fråga utgöra grunden för en bedömning av hur han kan komma att uppträda i trafiken. Vid kvalificerad brottslighet - som t.ex. har bedrivits yrkesmässigt eller har varit särskilt grov, långvarig eller hänsynslös - bör innehav av körkort i regel vägras. Stor vikt bör fästas vid personliga förhållanden och hur bilden av personens framtid ter sig. Inte sällan är vederbörande beroende av körkort i sitt arbete, och förarbehörigheten kan vara en förutsättning för hans anpassning. Förhållanden som utgör hinder mot att en person får körkort bör också föranleda körkortsåterkallelse (prop. 1975/76:155 s. 72-73 och 87).

Regeringsrätten gör följande bedömning.

L.D. har dömts för mord. Som kammarrätten funnit är brottet av kvalificerat slag och präglas av stor hänsynslöshet och uppenbar brist på respekt för en annan människas liv. Det vittnar om sådana egenskaper hos L.D. att det kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Detta gäller även med beaktande av att han endast var 15 år och nio månader gammal då brottet begicks.

Som skäl för att ändå underlåta att återkalla körkortstillståndet har L.D. anfört att han avser att påbörja en praktik inom hantverksbranschen, att han vill läsa fordonsprogrammet på gymnasiet och att det är viktigt att han får börja övningsköra så snart som möjligt. Därmed får L.D. anses ha visat att han har visst behov av körkortstillstånd. Å andra sidan måste beaktas att han inte tidigare haft körkort utan endast körkortstillstånd under en kort period. Han har således på inget sätt hunnit inrätta sin livsföring efter körkortsinnehav.

Mot bakgrund av vad som kommit fram om L.D:s personliga förhållanden och med hänsyn till omständigheterna kring brottet finner Regeringsrätten att någon annan åtgärd än återkallelse av körkortstillståndet inte kan komma i fråga.

Beträffande spärrtidens längd gör Regeringsrätten följande bedömning. Omständigheterna är sådana att annat än en lång spärrtid är uteslutet. L.D. har inte tidigare innehaft körkort. Det finns inga rehabiliteringsaspekter att ta hänsyn till. Inte heller finns det skäl att låta L.D:s ålder påverka spärrtidens längd i sänkande riktning. Den allvarliga brottslighet han gjort sig skyldig till visar att det krävs en längre tid innan han nått en sådan personlig mognad att körkortsinnehav bör kunna aktualiseras för hans del. Sammantaget finner Regeringsrätten att det saknas skäl att bestämma spärrtiden till mindre än tre år. L.D:s överklagande ska därför avslås.