RH 1993:156
Fråga om ärende om utseende av skiljeman enligt lagen (1929:145) om skiljemän var av sådan beskaffenhet att ersättning för rättegångskostnad vid tingsrätten borde utgå.
Enligt 23 § i ett mellan G.L. K.A. M.R. och L.T. den 30 juni 1988 ingånget konsortieavtal skulle tvister rörande giltigheten och tillämpningen av avtalet samt andra tvister härrörande ur detta avgöras av skiljenämnd enligt gällande lag om skiljemän.
G.L. anförde i ansökan, som den 5 oktober 1992 inkom till Helsingborgs tingsrätt, att K.A. och medparter underlåtit att utse skiljeman samt yrkade att tingsrätten måtte utse sådan. K.A. och medparter bestred i förklaring bifall till ansökningen och uppgav att de numera utsett advokaten U som sin skiljeman.
G.L. genmälde att han inte kunde godkänna U som skiljeman eftersom U såsom rådgivare åt det bolag som avsågs med tvisten fick anses jävig. Han yrkade ersättning för rättegångskostnader.
Helsingborgs tingsrätt (1992-12-22, chefsrådmannen Hans Tillberg, rådmannen Erik Essén och hovrättsfiskalen Lotta Jonsson) utsåg advokaten A, som förklarat sig villig därtill, till skiljeman samt anförde vidare: Ärendet är inte av sådan beskaffenhet att ersättning för rättegångskostnader bör utgå. G.L:s yrkande om ersättning härför lämnas därför utan bifall.
G.L. besvärade sig och yrkade bifall till sitt vid tingsrätten framställda yrkande om ersättning för rättegångskostnader. K.A. och medparter bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1993-05-25, hovrättsråden Björn Eilard, Bengt Nilsson och Sten Pålsson samt t.f. hovrättsassessorn Stefan Reimer, referent) förpliktade med ändring av tingsrättens beslut K.A. och medparter att solidariskt utge 6 000 kr till G.L. i ersättning för hans rättegångskostnader vid tingsrätten samt anförde: Enligt 11 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall beträffande ärende i allt, varom ej i lagen är särskilt föreskrivet, rättegångsbalkens regler om tvistemål lända till efterrättelse i den mån de är tillämpliga. Härvid bör enligt förarbetena beaktas olika ärendens beskaffenhet och syftet med de bestämmelser som är aktuella (jfr NJA II 1947 s. 91 f och 113). För att bestämmelserna om rättegångskostnad enligt 18 kap.rättegångsbalken skall vara tillämpliga i ett ärende krävs enligt förarbetena att det i ärendet föreligger ett partsförhållande (s. 92 f).
I ärende om utseende av skiljeman föreligger ett partsförhållande, vilket även framgår av 26 § lagen (1929:145) om skiljemän, vari anges att sökandens motpart skall lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet. I förevarande fall föreligger därutöver en intressemotsättning mellan klaganden och hans motparter, vilken föranlett en inte obetydlig skiftväxling under ärendets handläggning vid tingsrätten. Ärendet är med hänsyn till det anförda av sådan beskaffenhet att de för tvistemål gällande reglerna om rättegångskostnad bör tillämpas.