lagen.nu

RH 1994:14

I ett TV-program har påståtts att en läkare av kollegor kallats för kvackare. För detta yttrande och andra uttalanden av delvis samma innebörd har programutgivaren fällts till ansvar för yttrandefrihetsbrott, innefattande förtal, och har förpliktats att utge skadestånd till läkaren.

Den 3, 4 och 6 mars 1992 sände Sveriges Television, kanal 2, i nyhetsprogrammet ABC-nytt en serie inslag som handlade om plastikkirurgiska skönhetsoperationer utförda inom den privat bedrivna sjuk- och hälsovården.

I det program som sändes den 4 mars 1992 förekom leg. läkaren I.N. med såväl namn som bild. Han intervjuades på sin läkarmottagning - Lidingökliniken - varifrån interiörbilder också visades.

I.N. väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot S.K., som var ansvarig utgivare för programmen, och mot Sveriges Television AB. I.N. yrkade att S.K. skulle fällas till ansvar för grovt förtal alternativt förtal samt att denne och Sveriges Television AB skulle förpliktas att solidariskt utge skadestånd till honom för psykiskt lidande med 1 miljon kr. Han yrkade vidare att en fällande dom skulle återges i ABC-Nytt och i sex namngivna tidningar.

Som grund för sin talan åberopade I.N. att han i det inslag som ABC-Nytt sände den 4 mars 1992 påstods obehörigen utöva läkaryrket och ägna sig åt brottslig verksamhet. Enligt hans uppfattning var följande uttalanden i programmet brottsliga:

1.- Läkarkollegor kallar en plastikkirurg på Lidingö för kvackare . . .

2.- Fortsätter att dra in miljontals kronor trots flera varningar för felbehandlingar . . .

3.- Men han är inte medlem i föreningen Svenska Plastikkirurger . . .

4.- Två sängplatser där patienter brukar ligga kvar ett par nätter efter operation men det här är ett lagbrott som kan ge doktor I.N. böter eller fängelse . . .

5.- Läkare utför skönhetsoperationer utan nödvändiga kunskaper.

Uttalandena 1-4 var, enligt I.N., brottsliga dels var för sig, dels sammantagna medan uttalandet under 5 var brottsligt, inte för sig, men väl sammantaget med uttalandena 1-4.

I.N. hävdade att de påtalade uttalandena var ägnade att utsätta honom för andras missaktning genom att utpeka honom som brottslig eller eljest klandervärd i sitt levnadssätt. Det var inte försvarligt att lämna uppgifterna och dessa var varken sanna eller kunde sägas vila på skälig grund. Med hänsyn till att uppgifternas riktighet inte kontrollerats före sändningen och mot bakgrund av ABC-Nytts höga tittarsiffror var förtalsbrottet att bedöma som grovt.

S.K. och Sveriges Television AB bestred I.N:s talan. Intet skadeståndsbelopp vitsordades såsom i och för sig skäligt.

S.K. och Sveriges Television AB förnekade att uttalandet 1 - vilket var sant eller för vilket ABC-Nytt i vart fall haft skälig grund - innefattade ett påstående om att I.N. utövat läkaryrket utan att vara behörig därtill. Uttalandet 2 var sant, medan uttalandet 3 - vilket i och för sig inte utgjorde förtal och därför inte var brottsligt - beklagligtvis på grund av ett misstag var osant. Vad som sades genom uttalandet 4 var sant. I vart fall har ABC-Nytt haft skälig grund för uppgiften. Uttalandet 5 var sant. Det är dessutom allmänt hållet och pekar inte särskilt ut I.N.. Genomgående för samtliga uttalanden gäller att det varit försvarligt att lämna uppgift i saken, eftersom ABC-Nytt genom att ta upp detta ämne speglade ett allvarligt socialt, ekonomiskt och medicinskt samhällsproblem.

I händelse av fällande dom medgav Sveriges Television AB att återge domens slut i ABC-Nytt men bestred yrkandet att publicering skulle ske i angivna tidningar.

Målet handlades under medverkan av jury. Denna fann samtliga uttalanden vara brottsliga, det under punkten 1 som grovt förtal och övriga som förtal.

Stockholms tingsrätt (1993-03-22, chefsrådmannen Leif Carbell och rådmannen Agneta Almqvist) lämnade I.N:s talan helt utan bifall och anförde i domskälen:

Beträffande uttalandet 1 kan till en början konstateras att innebörden av ordet kvackare inte är entydig. I folkmun kan ordet helt enkelt beteckna den som utövar läkaryrket. Ibland kan det åsyfta att yrket utövas obehörigen. Vanligtvis ligger det samtidigt en värdering i uttrycket. Den som använder tillmälet vill göra gällande att den utpekade saknar den yrkesskicklighet som kan begäras av den som utövar ett yrke han ger sig ut för att behärska. Det behöver inte nödvändigtvis vara fråga om läkaryrket, men oftast är det i sådant sammanhang som uttrycket kommer till användning. Ibland kan man höra att den kallas för kvackare som vid sidan av sin ordinarie verksamhet - vad denna nu är - sysslar med något annat, som han egentligen inte har tillräcklig kompetens för. I allmänhet används uttrycket i nedsättande syfte och är oftast ägnat att utsätta den utpekade för andras missaktning. Typiskt sett utgör det förtal.

S.K. har uppgivit att den reporter som gjorde inslaget i ABC-Nytt, P.E., från två läkare fått höra att I.N. var en kvackare vid utövandet av sin specialitet plastikkirurgi. Sagda läkare får förutsättas ha känt till att I.N. är legitimerad läkare och att han i och för sig är formellt fullt behörig att driva sin plastikkirurgipraktik. Vad de åsyftat med uttrycket kvackare får sålunda antas ha varit något annat, bristande yrkesskicklighet hos I.N. eller att denne i deras ögon i övrigt bedrev sin verksamhet på ett sätt som förtjänade kritik.

När P.E. besökte docenten P.H., överläkare vid plastikkirurgiska kliniken, Sabbatsbergs Sjukhus, hade denne - utan ABC-Nytts medverkan - såsom ett åskådningsexempel på dålig plastikkirurgi visat fram patienten E.. För en lekman är det svårt att ha någon uppfattning om huruvida en plastikoperation är vällyckad eller ej. Man är här så gott som fullständigt hänvisad till de omdömen som lämnas av den erfarna sakkunskapen på området. När nu P.H. - som är en obestridlig auktoritet på området - ställde sig kritisk till operationsresultatet och även i övrigt från läkarhåll kritik riktades mot I.N:s verksamhet, finner tingsrätten att ABC-Nytts reporter - oavsett I.N:s formella kompetens - hade skälig grund för uppgiften att denne var mindre skicklig i sitt värv som plastikkirurg. Väl kan anmärkning riktas mot att detta förhållande uttrycktes på det onödigt tillspetsade sättet att I.N. kallades kvackare. Med hänsyn till det i målet ostridiga förhållandet att det inom den privatdrivna plastikkirurgiverksamheten förekommer missförhållanden, bl.a. med avseende på den medicinska och tekniska kompetensen hos utövarna, har det emellertid varit klart försvarligt att ABC-Nytt tog upp ämnet och lämnade uppgifter i saken. Tingsrätten fäster därför sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet och på syftet mera än framställningssättet. I åtanke av detta finner tingsrätten att uttalandet 1, att "läkarkollegor kallar en plastikkirurg på Lidingö för kvackare . . ." om än olämpligt inte bör bedömas såsom brottsligt.

Uttalandet 2 att I.N. "fortsätter att dra in miljontals kronor trots flera varningar för felbehandlingar . . ." har liksom ABC-Nytts inslag i dess helhet varit föremål för prövning i radionämnden. Hälso- och Sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) - det organ som utdelar varningar - angav, i samband med att HSAN år 1989 tilldelade I.N. en ytterligare varning, i sitt beslut att denne hade tilldelats två varningar under år 1989, trots att den ena varningen var undanröjd och den andra överklagad. Detta föranledde justitieombudsmannen att rikta allvarlig kritik mot HSAN. Mot bakgrund härav kunde inte radionämnden finna att brott förelåg mot radiolagen eller avtalet med staten.

Med hänsyn till de av radionämnden angivna omständigheterna finner tingsrätten att ABC-Nytt haft skälig grund för uttalandet 2. Vid sådant förhållande och då det, som framgått ovan, varit försvarligt att lämna uppgifter i saken, ska inte heller sagda uttalande bedömas såsom brottsligt.

Uttalandet 3, "men han är inte medlem i föreningen Svenska Plastikkirurger", är ostridigt osant. I.N. var när inslaget sändes medlem i denna förening (rätteligen "Svensk plastikkirurgisk förening"). Däremot var han inte medlem i Svensk förening för estetisk plastikkirurgi, den förening uti vilken medlemskap enligt överläkaren P.H. utgjorde en stark garanti för att en läkare hade saklig kompetens inom plastikkirurgin. ABC-Nytt har uppenbarligen blandat ihop de två föreningarna och av misstag kommit att ange en annan förening än den reportern faktiskt åsyftade och beträffande vilken uppgiften om bristande medlemskap var sann. Sammanblandningen framstår som ursäktlig med hänsyn till föreningarnas namnlikhet. Följden har blivit att programinslaget på denna punkt brustit i saklighet, något som radionämnden utifrån sitt ansvarsperspektiv också påtalat. Från tryckfrihetsstraffrättslig synpunkt bör emellertid beaktas att reportern - upphovsmannen till uttalandet "på grund av misstag icke handlat uppsåtligt" (Axberger, Tryckfrihetens gränser s. 97 med hänvisning till SOU 1947:60 s. 156). Ett beriktigande av uppgiften skedde också i närmast följande ABC-Nytt dagen därpå. Vid en bedömning utifrån de yttre omständigheter under vilka programinslaget tillkommit och det syfte som med hänsyn härtill genom uttalandet ådagalagts (Axberger a.a. s. 99 ff) finner tingsrätten att uttalandet 3 inte bör bedömas som brottsligt.

Uttalandet 4 angående Lidingö-klinikens sängplatser och hur länge patienter brukat ligga kvar inom kliniken grundas enligt vad S.K. uppgivit på meddelanden från två källpersoner, dels till reportern P.E., dels till honom själv. Uppgiften att patienter låg inne längre än ett dygn och att detta utgör ett lagbrott är så speciell och anknyter så nära till specialförfattningar för detta område att den knappast torde kunna vara påhittad av reportern eller någon annan inom ABC-Nytts redaktion. Den torde istället med all sannolikhet emanera från någon eller några som har speciella insikter angående vad som gäller inom den medicinska privatvården. Den såsom vittne hörda sjuksköterskan H.B. har uppgett att, såvitt hon känner till, längre eftervård än under en natt inte förekommit vid kliniken. Tingsrätten noterar emellertid att hennes erfarenhet av Lidingö-kliniken inte sträcker sig längre bakåt i tiden än en månad före sändningen av ABC-Nytts inslag om densamma. S.K:s uppgifter kan därför inte härigenom anses vederlagda. Så är inte heller fallet med hänsyn till vad I.N. och dennes hustru uppgivit i saken; de har ett alltför starkt intresse i saken för att någon avgörande betydelse ska kunna tillmätas deras uppgifter härvidlag. ABC-Nytt har sålunda haft i vart fall skälig grund för uttalandet 4. Med hänsyn härtill och då, som tidigare framhållits, det varit försvarligt att lämna uppgifter i saken, ska inte heller uttalandet 4 bedömas som brottsligt.

Vid tingsrättens ovan redovisade bedömning beträffande uttalandena 1-4 tagna var för sig och då uttalandet 5 inte tillför dessa något väsentligt ytterligare, är inte heller uttalandena 1-5 sammantagna brottsliga såsom förtal.

Rådmannen Lars Ivarsson var skiljaktig och anförde:

Beträffande uttalandet 1 kan till en början konstateras, såsom majoriteten anfört, att innebörden av ordet kvackare inte är entydig. Jag delar här den uppfattning som redovisas i domen.

När det aktuella programinslaget påannonseras sägs bl.a. att läkarkollegor kallar en plastikkirurg på Lidingö för kvackare. Den plastikkirurg som avses med uttrycket kvackare är I.N.. I det programinslag som följer efter påannonseringen förekommer en intervju med I.N.. Tillmälet kvackare, sett i sitt sammanhang med programinslaget i dess helhet, har uppenbarligen använts i nedsättande syfte och har varit ägnat att utsätta I.N. för andras missaktning. Uttalandet innefattar enligt min mening sådant förtal som i princip utgör yttrandefrihetsbrott. Fråga är då om det med hänsyn till omständigheterna varit försvarligt att lämna uppgifter i saken. Om så är fallet har tingsrätten att pröva spörsmålet om uppgifterna varit sanna eller om det åtminstone funnits skälig grund för dem.

Syftet med programinslaget var att visa på avarter inom plastikkirurgin och att åskådliggöra de sociala, ekonomiska och medicinska problem som uppkommit främst under de senaste åren. Inslaget var det andra i en serie av tre program. Som ett åskådningsexempel på dålig plastikkirurgi hade överläkaren P.H., som intervjuades i det första programmet, tagit fram patienten E.. I det första programmet riktades kritik mot operationsresultatet. Det var I.N. som hade opererat E.. I.N. valde själv att träda fram i det andra programmet.

Yttrandefriheten innefattar frihet att kritiskt granska och värdera alla som frivilligt träder fram på den offentliga scenen eller som har ett ekonomiskt utbyte av en verksamhet. För en lekman är det svårt att ha någon uppfattning huruvida resultatet av en plastikoperation är vällyckat eller ej. Det har enligt min mening funnits ett betydande allmänintresse av att företeelser inom plastikkirurgin belyses på ett allsidigt och nyanserat sätt. Vid angivna förhållanden har det varit försvarligt att lämna uppgifter i saken.

Som har framgått av det föregående krävs det emellertid för frihet från straff även att uppgifterna visas vara sanna eller att uppgiftslämnaren haft skälig grund för dem. Bevisbördan ligger på den tilltalade (jfr Axberger, Tryckfrihetens gränser, sid. 240 och 241).

Av utredningen framgår att I.N. sedan 1979 har svensk specialistkompetens i plastikkirurgi. Det är också utrett att I.N. före sändningen av inslaget den 4 mars 1992 lämnat dokumentation till ABC- Nytt om sin kompetens inom plastikkirurgin. Påståendet att I.N. är en kvackare, i den betydelse som uttrycket använts i programinslaget, är självfallet osant. Det har inte heller funnits skälig grund för detta nedsättande påstående. Den omständigheten att ABC-Nytt sagt sig återgiva ett uttalande av läkarkollegor föranleder ej annat bedömande.

På grund av det anförda finner jag, i likhet med juryn, att S.K. såvitt avser uttalandet 1 gjort sig skyldig till yttrandefrihetsbrott innefattande förtal. Det förhållandet att uttalandet fått stor spridning talar för att brottet ska anses som grovt. Hänsyn bör emellertid tas till att det bakomliggande syftet varit att belysa ett samhällsproblem. Jag finner därför, till skillnad från juryn, att förtalsbrottet ej är att anse som grovt.

Uttalandet 4 innefattar ett påstående att I.N. gjort sig skyldig till lagbrott genom att ha patienter inneliggande på sin klinik utan erforderligt tillstånd av länsstyrelsen. Det sägs sålunda att det finns "två sängplatser där patienter brukar ligga kvar ett par nätter efter operation men det här är ett lagbrott som kan ge doktor I.N. böter eller fängelse". Det citerade uttalandet för närmast tanken till att sådan eftervård var vanligt förekommande.

Som tidigare framgått har det varit försvarligt att lämna uppgifter i saken. Fråga är då om de uppgifter som avses med uttalandet 4 varit sanna eller skäligen grundade.

Såväl I.N. som hans hustru har bestämt förnekat att det på Lidingökliniken bedrivits sådan eftervård som erfordrar tillstånd från länsstyrelsen. Den som vittne hörda sjuksköterskan H.B. har uppgett att, såvitt hon känner till, längre eftervård än under en natt inte förekommit på kliniken. Det bör emellertid noteras att H.B:s erfarenhet av Lidingökliniken inte sträcker sig längre tillbaka i tiden än en månad före sändningen av inslaget. Mot denna bevisning står S.K:s uppgifter från två källor om att patienter vårdats längre tid på kliniken än ett dygn.

Jag finner ej visat att det förekommit att patienter vårdats längre tid än ett dygn på Lidingökliniken. Det är ej heller visat att ABC-Nytt haft skälig grund för påståendet att I.N. gjort sig skyldig till lagbrott.

Det anförda leder till att jag ansluter mig till juryns bedömning att S.K. såvitt avser uttalandet 4 gjort sig skyldig till yttrandefrihetsbrott innefattande förtal.

Överröstad i dessa frågor är jag i övrigt ense med majoriteten.

I.N. överklagade domen och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan, varvid han dock satte ned yrkandet om ersättning för psykiskt lidande till 250 000 kr.

S.K. och Sveriges Television AB bestred ändring.

Svea hovrätt (1993-12-14, hovrättslagmannen Rolf Holmquist, hovrättsrådet Olof Bremberg, referent, och t.f. hovrättsassessorerna Inger Ingvarson och Monica Rodrigo) dömde S.K. enligt 5 kap. 1 § 1 st yttrandefrihetsgrundlagen jämfört med 7 kap. 4 § 14 p tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 1 § brottsbalken för yttrandefrihetsbrott innefattande förtal till 60 dagsböter. S.K. och Sveriges Television AB förpliktades att solidariskt utge skadestånd till I.N. med 100 000 kr. Sveriges Television AB ålades att i ABC-Nytt återge ett sammandrag av hovrättens dom.

I domskälen anförde hovrätten.

Det kritiserade inslaget i ABC-Nytt inleds med att reportern säger: "God kväll. Läkarkollegor kallar en plastikkirurg på Lidingö för kvackare. Själv skäms han inte ett ögonblick, utan fortsätter att dra in miljontals kronor trots flera varningar för felbehandlingar."

Därefter återges ett inslag i ABC-Nytt från föregående dag, då patienten "E." visade upp sina bröst efter en plastikkirurgisk operation. Det påstås att hon fått fula ärr efter operationen.

Efter detta kommer interiörbilder från I.N:s klinik och det sägs att det var där som den nyssnämnda operationen gjordes. Vidare sägs: "Kliniken omsätter miljoner kronor varje år. Klinikens läkare och ägare visar en mängd diplom, främst från USA, men han är inte medlem i Föreningen Svenska Plastikkirurger. Han har två gånger varnats av Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd för felbehandling, men det vill inte doktorn tala om."

I.N. kommer därefter till tals i en kort sekvens, där han bland annat uttalar att alla inte kan bli nöjda med resultatet av en plastikoperation.

Reportern säger därefter: "På Lidingö-kliniken finns det två sängplatser där patienter brukar ligga kvar ett par nätter efter en operation, men detta är ett lagbrott som kan ge dr I.N. böter eller fängelse. För att ha patienter inneliggande krävs tillstånd av länsstyrelsen. Vad säger då Socialstyrelsen om att läkare utför skönhetsoperationer utan nödvändiga kunskaper?"

Programinslaget avslutas med att en representant för Socialstyrelsen förklarar att han tänker tillse att den aktuella verksamheten granskas.

Det intryck som tittaren får av det kritiserade programinslaget är att I.N. är en oseriös och inkompetent läkare som skor sig på sina patienter. Budskapet illustreras i början och slutet av programinslaget med sedelbuntar som slängs på ett operationsbord.

Det är enligt hovrättens mening klart att det är I.N. som åsyftas med påståendena att läkarkollegor kallar en plastikkirurg på Lidingö för kvackare, dvs en person som ägnar sig åt något som han saknar kompetens för. Detta uttalande har utan tvekan varit ägnat att utsätta I.N. för andras missaktning. Detsamma gäller påståendena - som inte heller kan syfta på någon annan än I.N. - att han fortsätter att dra in miljontals kronor trots flera varningar för felbehandlingar och att han gjort sig skyldig till brott genom att låta patienter ligga kvar på kliniken ett par nätter efter operation.

Den avslutande frågan till Socialstyrelsen om läkare som utför skönhetsoperationer utan nödvändiga kunskaper får också sedd i sitt sammanhang anses innefatta ett påstående om att I.N. tillhör denna kategori läkare. Uppgiften måste för denne bedömas vara i stort sett lika kränkande som att bli kallad för kvackare.

Uppgiften om att I.N. inte var medlem av "Föreningen Svenska Plastikkirurger", varmed förmodligen avsågs "Svensk plastikkirurgisk förening", har troligen lämnats för att ge belägg för påståendet att denne saknade erforderlig kompetens. I målet är emellertid upplyst att det finns kompetenta plastikkirurger som står utanför föreningen. Uppgiften var således betydelselös och kan sedd för sig inte anses ha varit kränkande för I.N..

Hovrätten finner således att de av I.N. under punkterna 1, 2 och 4 påtalade uttalandena sammantagna men också var för sig samt punkt 5 sammantagen med de nämnda punkterna har varit ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Uttalandena innefattar därmed sådant förtal som sägs i 5 kap. 1 § 1 st brottsbalken och 7 kap. 4 § 14 p tryckfrihetsförordningen och som genom hänvisningen till sistnämnda lagrum i 5 kap. 1 § 1 st yttrandefrihetsgrundlagen utgör yttrandefrihetsbrott. Fråga är då om det enligt den undantagsregel i bestämmelserna som leder till ansvarsfrihet kan anses ha varit försvarligt att lämna uppgifterna och, om denna fråga besvaras jakande, uppgiftslämnaren kan visa att uppgifterna var sanna eller att han hade skälig grund för dem.

Syftet med programinslaget har uppenbarligen varit att belysa avarter inom plastikkirurgin och att visa vilka svåra konsekvenser som en felbehandling kan få för enskilda patienter. Ämnet har haft ett betydande allmänintresse och det måste anses ha varit försvarligt att i sammanhanget närmare belysa en enskild läkares verksamhet för att konkretisera uppgifterna i programinslaget. Som nyss nämnts fordras det emellertid för ansvarsfrihet att det visas att uppgifterna har varit sanna eller att det funnits skälig grund för dem. Bevisbördan för detta ligger på den programansvarige.

Vad först gäller uppgifterna under punkterna 1 och 5 om I.N:s kompetens framgår av utredningen i målet att han fick svensk läkarlegitimation år 1972, specialistkompetens i handkirurgi år 1978 och specialistkompetens i plastikkirurgi år 1979, att han doktorerat vid Lunds universitet år 1982 på en avhandling i handkirurgi och att han efter en mångårig praktik på flera sjukhus utomlands och i Sverige sedan 1984 driver en privatklinik i Lidingö. Vittnesmål i hovrätten av legitimerade läkarna P-G.O. och B.N. visar också att I.N. har ett gott renomme bland sina kollegor i Sverige och även utomlands inom samma specialitet.

När det gäller patienten E., vars bröst uppvisades som exempel på dåligt utförd plastikkirurgi, föreligger intyg från bland andra de danska plastikkirurgerna P. F-A. och B.J., vilka båda sett foton på E:s bröst före och efter operationen samt också det postoperativa ärret som visades i programinslaget. Enligt intygen är operationsresultatet normalt och håller väl internationell standard samt är ärret klart bättre än genomsnittet. P-G.O. och B.N., som endast sett operationsärret i TV-upptagningen, har framfört liknande synpunkter i fråga om ärret.

Hovrätten finner att uppgifterna i programinslaget om I.N:s bristande kompetens saknar all grund och att det i stället förhåller sig så att denne är väl kvalificerad för sitt yrke som plastikkirurg. Även om det vore sant att, som påstås i programmet, läkarkollegor kallat I.N. för kvackare, rättfärdigar denna omständighet likväl inte att uttalandet vidarebefordrades.

Beträffande uttalandet under punkten 2 att I.N. "fortsätter att dra in miljontals kronor trots flera varningar för felbehandlingar" finner hovrätten av skäl som tingsrätten anfört att ABC-Nytt haft skälig grund för uttalandet.

Vad slutligen angår uttalandet under punkten 4 att I.N. har gjort sig skyldig till brott genom att ha patienter liggande kvar på sin klinik utan erforderligt tillstånd av länsstyrelsen har S.K. och Sveriges Television AB inte åberopat någon som helst bevisning för nämnda påstående utan hänvisat till att de inte kan röja sina källor. Den bevisning som I.N. förebringat på denna punkt - vittnesmål av hans hustru H. och av sjuksköterskan H.B. - talar fastmera för att påståendet är grundlöst.

Sammanfattningsvis finner hovrätten således att S.K. inte har styrkt att de för I.N. kränkande uttalandena under punkterna 1, 4 och 5 varit sanna eller att det funnits skälig grund för dem. Såsom ansvarig utgivare av programmet ABC-Nytt kan S.K. inte undgå ansvar för yttrandefrihetsbrott innefattande förtal.

ABC-Nytt är ett nyhetsprogram som enligt Sveriges Television AB ses av i genomsnitt 390 000 tittare varje dag. Uppgifterna om I.N. har således fått stor spridning. Enligt hovrättens mening kan det inte med hänvisning till programinslagets nyhetsvärde anses ha varit ursäktligt att inte före sändningen den 4 mars 1992 underkasta uppgifterna en kritisk granskning och närmare undersöka deras riktighet. Det hade exempelvis varit mycket enkelt att hos Socialstyrelsen begära uppgifter om I.N:s kvalifikationer som plastikkirurg. Anmärkningsvärt i det sammanhanget är att nyhetsredaktionen inte tagit någon notis om de uppgifter om sin kompetens som I.N. enligt vad han oemotsagt uppgivit tillställt redaktionen per telefax före sändningen. Först påföljande dag sände ABC-Nytt ut ett meddelande av innehåll att I.N. själv sagt sig vara medlem av Svensk Plastikkirurgisk Förening och ha behörighet att arbeta som plastikkirurg. Denna rättelse ger genom sin utformning ett halvhjärtat intryck.

Nu anförda omständigheter gör att förtalsbrottet måste bedömas som allvarligt. Det kan likväl inte anses grovt. Någon mera ingripande påföljd än ett kännbart bötesstraff är inte erforderlig.

Vid denna prövning av ansvarsfrågan är I.N. berättigad att få ersättning för det psykiska lidande som de otillåtna yttrandena orsakat honom. Han har uppgivit att han blev väldigt upprörd efter programmet och att han senare blev nedstämd och deprimerad, vilket ledde till att han inte kunde arbeta på två veckor.

Överläkaren L.B., specialist i psykiatri, har i intyg uppgivit att I.N. den 8 mars 1992 sökte jourmottagningen vid Danderyds psykiatriska klinik för en akut krisreaktion. Enligt intyget befann sig I.N. i ett psykomotoriskt spänningstillstånd där den psykiska aktiviteten i stort sett helt var inriktad på att avvärja och motverka följderna av det som upplevdes som en grav attack på falska grunder av en mycket mäktig organisation. I.N. upplevde sig som hotad och skadad, misstänkliggjord inför medarbetare, kollegor och patienter. Hans tillstånd var av den svårighetsgraden att det var uteslutet att han skulle kunna arbeta som plastikkirurg. Han sjukskrevs därför i tre veckor.

Det är enligt hovrättens mening uppenbart att ABC-Nytts uttalanden om I.N. inneburit en svår kränkning av dennes heder och anseende som läkare. Uttalandena har lämnats i ett medium med stor genomslagskraft och har nått en personkrets, där han är känd av många och varifrån flera av hans patienter kommer. Mot denna bakgrund är det förståeligt att han reagerat så häftigt som han gjort.

Det är svårt att i pengar uppskatta det psykiska lidande som I.N. har blivit utsatt för. Eftersom något bestående psykiskt men inte synes ha uppkommit, finner hovrätten emellertid att ett högre skadestånd för psykiskt lidande än 100 000 kr inte kan dömas ut.

Vad slutligen angår I.N:s yrkande att en fällande dom skall återges förutom i ABC-Nytt även i ett antal tidningar framgår av 5 kap. 4 § 3 st yttrandefrihetsgrundlagen att rätten, när någon döms för förtal i ett radioprogram, på yrkande av motparten kan besluta att domen skall återges helt eller delvis i ett radioprogram i samma sändningsverksamhet. Denna bestämmelse får anses ta över stadgandet i 5 kap. 6 § skadeståndslagen om skyldighet för den som döms för bl.a. ärekränkning att bekosta tryckning av dom i målet i en eller flera tidningar. Hovrätten finner därför att Sveriges Television AB endast bör åläggas att i programmet ABC-Nytt återge ett sammandrag av hovrättens dom.

Målnummer B 1203/93

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1993-12-14
Målnummer
B1203-93
Lagrum
5 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen
7 kap. 4 § 14 p. tryckfrihetsförordningen
5 kap. 1 § brottsbalken
Rättsfall
NJA 1987 s. 285
RH 1989:117
RH 1991:20
RH 1992:58
Litteratur
Sökord
Förtal
Skadestånd
Tryckfrihetsmål
Yttrandefrihet
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation