RH 1994:79
Målsägande har - sedan handläggningen av målet vid tingsrätten avslutats - i hovrätten begärt och tillerkänts ersättning för sin inställelse vid tingsrätten avseende förlorad arbetsinkomst.
M.A. hördes som målsägande vid en huvudförhandling vid Eskilstuna tingsrätt i anledning av åtal mot en person för våld mot tjänsteman.
Eskilstuna tingsrätt (1993-06-18, tingsfiskalen Karin Eriksson samt nämndemännen Iris Harrysson, Berit Karlström och Ingvar Sjöberg) tillerkände M.A. ersättning av allmänna medel för inställelsen med 189 kr, varav 129 kr för resa och 60 kr för uppehälle.
M.A. anförde besvär och yrkade ersättning för förlorad arbetsinkomst med 300 kr. Han anförde därvid att han först efter rättegången fått klart för sig att han till följd av inställelsen fått vidkännas ett löneavdrag från sin arbetsgivare.
Domstolsverket yrkade att besvären skulle avvisas med hänvisning till att tingsrätten hade avgjort målet och att M.A. där tillerkänts begärd ersättning.
Svea hovrätt (1993-09-08, hovrättslagmannen Rolf Holmquist, hovrättsrådet Swen Westberg och t.f. hovrättsassessorn Monica Rodrigo, referent) biföll M.A:s talan och anförde därvid följande.
En målsägande som skall höras vid en huvudförhandling i brottmål i anledning av åklagarens talan är vid vite skyldig att inställa sig vid förhandlingen (45 kap. 15 § första stycket rättegångsbalken). Enligt 37 kap. 3 § tredje stycket jämfört med 36 kap. 24 § andra stycket rättegångsbalken har en sådan målsägande rätt till ersättning av allmänna medel för inställelsen.
I lagstiftningen finns inte någon regel av innebörd att ett vittnes eller en målsägandes ersättningsyrkande för att kunna bifallas skall framställas senast vid en viss tidpunkt. I domstolspraxis torde dock regeln i 18 kap. 14 § rättegångsbalken om skyldighet för part att framställa yrkande om ersättning för rättegångskostnad innan handläggningen avslutas ha tillämpats analogivis även i fråga om vittnen och målsägande. (Jfr också 22 § rättshjälpslagen, 1972:429, om rätt till ersättning för biträde).
En förutsättning för en väl fungerande rättskipning är att målsäganden, vittnen och andra som skall höras i rättegången inställer sig vid domstolen och är beredda att lojalt medverka till att denna får ett så fullständigt underlag som möjligt för sina ställningstaganden. Att inställa sig i en domstol innebär emellertid för åtskilliga människor svårigheter eller uppoffringar av något slag vid sidan av det obehag som själva domstolsförhöret kan innebära. Det är därför viktigt att frågor om rätt till ersättning för inställelsen behandlas på ett smidigt och - så långt reglerna medger - generöst sätt.
M.A. har en lagstadgad rätt till ersättning av allmänna medel för sin inställelse vid tingsrätten. Det är visserligen angeläget från flera utgångspunkter att samtliga ersättningsanspråk framställs innan rättegången avslutas men någon lagregel eller på lag grundad föreskrift om att ersättningsyrkandet för att kunna beaktas skall framställas före huvudförhandlingens slut finns inte. Inte heller framgår av utredningen i målet att M.A. fått besked om att han måste framställa alla anspråk vid förhandlingen vid äventyr att han annars inte skulle få ytterligare ersättning. I sådant fall hade han kunnat kontrollera hos sin arbetsgivare om något löneavdrag skulle komma att göras. Hovrätten finner att M.A. under de angivna förhållandena nu inte kan förvägras ersättning för inkomstförlust föranledd av inställelsen vid tingsrätten.
På grund av det anförda tillerkänner hovrätten M.A. ersättning också för tidsspillan med 300 kr.
Det ankommer på tingsrätten att betala ut beloppet till M.A.