RH 1995:129

Åklagaren yrkade ansvar å M.N. för stöld under påstående att denne i omklädningsrummet till gymnastiksalen på en skola olovligen med tillägnelseuppsåt ur C.N:s kläder tagit dennes bankomatkort, varefter M.N. omgående samma dag medelst kortet genom en av bankens automater olovligen lyft tillhopa 3 400 kr.

M.N. förnekade gärningen.

Malmö tingsrätt (1995-06-02, hovrättsassessorn Åsa Liljeroth samt nämndemännen Anna Ferdell, Gert Frostander och Britt-Inger Kimrin) dömde M.N. för stöld till villkorlig dom jämte trettio dagsböter. I domskälen anförde tingsrätten bl.a. följande.

I målet har M.N. och målsäganden C.N. hörts. Vittnesförhör har hållits med gymnastikläraren V.E.. Som skriftlig bevisning har åberopats kontoutdrag avseende C.N:s konto med SE-Banken varav framgår att det genom bankens automat vid Kronprinsen lyfts beloppen 2 000 kr respektive 1 400 kr kl 11.26 respektive kl 11.27 den 2 december 1994.

C.N. har uppgett: Han och M.N. har tidigare varit klasskamrater. De umgicks i skolan men inte privat. Vid några tillfällen var de tillsammans då någon av dem tog ut pengar på sina respektive bankkort, bl.a. på Gustav Adolfs Torg och även på Kronprinsen. Den 30 november 1994 tog C.N. ut 100 kr på Bankomaten vid posten mitt för Hansakompaniet. M.N. var då med. Då uttaget gjordes stod de och pratade. C.N. slog in sin kod med höger hand och M.N. stod intill honom på vänster sida. C.N. har efteråt tänkt att M.N. kan ha sett vilken kod C.N. slog in. Han tänkte dock inte på saken då. Den 2 december 1994 hade de gymnastik från kl 10.45. C.N. var med på gymnastiken. M.N. och någon tjej deltog inte. C.N. hade före lektionen hängt av sina kläder i omklädningsrummet. Enligt uppgift från gymnastikläraren var ytterdörren till omklädningsrummet låst. I fickan på sina byxor hade han sin plånbok. Han hade inte använt bankomatkortet sedan den 30 november 1994. Eftersom han inte saknat kortet utgår han ifrån att det låg i plånboken, där han brukar förvara det. Efter gymnastiklektionen klädde han på sig som vanligt. Plånboken fanns på samma plats som den legat tidigare. Dagen därpå tog han ut pengar på Bankomaten men märkte inte att det saknades pengar eftersom han inte fick någon minneslapp. Någon tid senare tog han på nytt ut pengar på Bankomaten. Han upptäckte då att det saknades pengar på kontot. Han blev först förvånad och tog därför ett extra kontoutdrag, vilket dock visade samma behållning. Det var en stor summa pengar som saknades och han visste att han inte själv tagit ut så mycket pengar. Endast hans föräldrar och bror vet koden till kontot och han ringde därför hem för att höra om möjligen de tagit ut några pengar. Det hade de emellertid inte gjort. Sedan han kontrollerat med banken att det inte blivit något fel började han fundera över vem som kunde ha tagit ut pengarna. Han kom på att M.N. varit med då han några dagar tidigare tagit ut pengar och misstänkte att M.N. då sett hans kod. Han drog sig också till minnes att M.N. vid ett tillfälle i slutet av november beklagat sig över att han hade ont om pengar. C.N. talade med gymnastikläraren och fick veta att M.N. inte deltagit i gymnastiken den 2 december 1994. Han pratade inte med M.N. om saken och sade inte till någon vem han misstänkte. Vid något tillfälle frågade hans lärare hur det gått med saken. M.N. undrade då vad som hänt. C.N. berättade att han föregående fredag blivit bestulen på pengar från kontot. M.N. rättade då honom och frågade om det inte var fredagen dessförinnan. C.N. fick uppfattningen att M.N. kände till vad som hänt. Efter händelsen var M.N. inte så mycket i skolan och efter ett tag bytte han skola.

M.N. har uppgett: Den 30 november 1994 skulle han hämta ett dataspel som han beställt. Han tog ut pengar på Gustav Adolfs Torg. Därefter tog C.N. ut pengar på vägen till Caroli. Vid uttaget stod M.N. 1-2 meter snett bakom C.N. på vänster sida. Han såg inte när C.N. fick ut pengarna och var inte heller intresserad av det. Dessutom stod C.N. i vägen så att han inte kunde se något. M.N. brukar alltid säga att han är fattig. Eftersom han fått studiebidrag den 30 november 1994 hade han emellertid pengar. Den 2 december 1994 skulle de mycket riktigt ha gymnastik. Eftersom M.N. använde penicillin var han befriad från gymnastiken. Han var dock närvarande i gymnastiklokalerna hela tiden. Dels satt han och tittade på de andra som deltog. I något skede blev han ombedd att döma då några elever spelade fotboll. Då de inte ville ha honom som domare gick han i stället in i styrketräningslokalen, som ligger intill den stora gymnastiksalen. Han pratade där med några klasskamrater. En tid efter händelsen hörde han att fröken frågade C.N. hur det gått med målet. Han frågade då C.N. vad som hänt och C.N. berättade att någon tagit ut pengar på hans bankomatkort. C.N. nämnde också när det skett men M.N. kommenterade inte tidpunkten. Detta var första gången han hörde talas om stölden. Han frågade inte närmare hur det gått till och han diskuterade inte heller saken med C.N. vid senare tillfällen. Efter sportlovet 1995 bytte han skola. Han hade aldrig trivts på den skola han gick i och sedan han fått en lapp om att han var misstänkt tyckte han att det var obehagligt att gå kvar.

V.E. har uppgett: Hon har inför vittnesförhöret kontrollerat den pärm hon för över närvaro vid gymnastiklektionerna. Enligt sina anteckningar deltog C.N. hela lektionen den 2 december 1994. M.N. var inte ombytt och deltog ej. Lektionen pågick mellan kl 10.45 och 12.05. Hon minns att eleverna under senare delen av lektionen spelade innebandy. Vid sådana tillfällen brukar hon alltid låta de som inte deltar i lektionen fungera som domare. Hon har en minnesbild av att M.N. då inte var där. Detta är emellertid något som hon inte kan ange säkert. Som lärare är det omöjligt att ha kontroll över de elever som inte deltar i gymnastiken. Det finns olika lokaler, både gymnastiksal och styrketräningsrum. Omklädningsrummets ytterdörr var låst med smäcklås. Man kommer bara in i omklädningsrummet från gymnastiksalen. Det har visat sig vara lätt att komma in i omklädningsrummen och låsen har bytts ut. Då V.E. fick höra talas om stölden ville hon gärna tala med M.N.. Han kom emellertid inte till hennes lektioner efter den 2 december 1994. Han slutade senare på skolan.

Tingsrätten gör följande bedömning

Genom C.N:s uppgifter i förening med vad V.E. berättat är utrett att C.N. inte själv kan ha gjort uttagen den 2 december 1994. M.N. har bara några dagar före uttagen varit med C.N. då denne via Bankomat tog ut pengar på kontot. Mot bakgrund av C.N:s uppgifter om deras inbördes placering, vilka uppgifter tingsrätten anser förtjänar större tilltro än M.N:s, är utrett att M.N. haft möjlighet att iaktta vilken kod C.N. slog in. M.N. har också haft möjlighet att under gymnastiklektionen, vid vilken han inte deltog, ta bankomatkortet ur C.N:s plånbok, snabbt bege sig till Kronprinsen och ta ut pengarna samt återställa kortet innan gymnastiklektionen var slut. Det kan således konstateras att M.N. haft såväl möjlighet att ta kortet som att ta ut pengar på detsamma. Tingsrätten har emellertid även att bedöma om det finns någon annan tänkbar förklaring till hur uttagen kan ha gått till.

På grund av vad som framkommit i målet kan i och för sig inte uteslutas att C.N. förlorat sitt bankomatkort på annat sätt än genom att det togs från plånboken under pågående gymnastiklektion. Det är inte heller omöjligt att någon person lyckats ta sig in via den låsta ytterdörren till omklädningsrummet. Eftersom kortet uppenbarligen lagts tillbaka i plånboken anser tingsrätten emellertid att det kan uteslutas att någon helt okänd person, efter att ha tillgripit eller hittat kortet, gjort uttagen på detsamma. Återstår då att bedöma om någon annan för C.N. känd person använt kortet.

Enligt C.N. var koden till kortet - bortsett från att M.N. haft möjlighet att se vilka siffror han slog in i samband med uttaget den 30 november 1994 - inte känd av andra än hans föräldrar och bror. Att någon av C.N:s familjemedlemmar utnyttjat kortet och därefter låtit det gå så långt som till rättegång mot M.N. bedömer tingsrätten som så osannolikt att det kan lämnas därhän. I målet har inte framkommit att någon annan på obehörigt sätt kunnat få vetskap om koden. Det måste med hänsyn till omständigheterna anses högst osannolikt att någon - utan att i förväg känna till koden - lyckats få ut pengar på kortet.

M.N. har efter händelsen betett sig på ett sätt som, om han var oskyldig, förefaller anmärkningsvärt. Således har han inte vid något tillfälle efter stölden varit med på V.E:s gymnastiklektioner. Han har inte heller i förhållandet till C.N., som trots allt var hans kamrat, visat något som helst intresse för hur saken förlöpte.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet anser tingsrätten att det inte finns någon annan tänkbar eller rimlig förklaring till uttagen av pengarna på C.N:s konto än att M.N. förfarit på sätt åklagaren påstått. Åtalet skall bifallas. Gärningen skall bedömas på sätt åklagaren angett.

M.N. överklagade och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1995-10-26, hovrättspresidenten Bo Broome, hovrättsrådet Roger Bergforsen, referent, och tf. hovrättsassessorn Anna Rubensson samt nämndemännen Curt Carping och Tranje Danielsson) ogillade åtalet och anförde i sina domskäl följande.

I hovrätten har M.N. och C.N. hörts på nytt och berättat i allt väsentligt i överensstämmelse med vad som står antecknat i tingsrättens dom. Vidare har banduppspelning av vittnesförhöret vid tingsrätten med V.E. ägt rum.

Det finns ingen bevisning i målet i form av t.ex. fingeravtryck eller vittnesuppgifter som positivt knyter M.N. till tillgreppet av kontokortet eller uttagen från Bankomaten. Vad som är upplyst om M.N:s reaktion och handlande efter händelsen får anses ha inget eller ringa bevisvärde.

Bevisningen i målet bygger i stället nästan helt på en bedömning utifrån ett visst händelseförlopp av hållbarheten i antagandet att M.N. är gärningsman, jämfört med alternativa hypoteser om vem som gjorde uttagen. Enligt hovrättens mening krävs mycket starka skäl för att en bevisning av enbart detta slag skall kunna leda till fällande brottmålsdom.

Även om det antas att kontokortet av någon utomstående togs ur C.N:s kläder i omklädningsrummet till gymnastiklokalerna, är att beakta att flera personer har haft möjlighet att utföra tillgreppet. Hur många det rör sig om och vilka de var är inte närmare känt. Att M.N. hörde till denna krets kan i och för sig inte vara annat än en utgångspunkt för bedömningen av hans skuld.

Det enda som därutöver talar för att M.N. tillgrep kortet och gjorde uttagen är det förhållandet att han ett par dagar dessförinnan har haft möjlighet att avläsa kortets kod. Även om detta i kombination med M.N:s möjlighet att tillgripa kortet är besvärande för honom kan därigenom inte andra förklaringsmöjligheter anses med tillräcklig grad av säkerhet uteslutna. Åtalet är alltså inte styrkt, och M.N. skall följaktligen frikännas.

Målnummer B 757/95