RH 1996:56
Åklagaren har, sedan mer än tio år förflutit från det att påstått grovt skattebedrägeri fullbordats, justerat gärningsbeskrivningen från att ha avsett s.k. passivt skattebedrägeri till att avse s.k. aktivt sådant. Den justerade gärningsbeskrivningen har inte ansetts kunna innefattas av den ursprungliga och då justeringen har skett efter det att preskriptionstiden för brottet löpt ut, har åtalet ogillats.
Åklagaren yrkade ansvar å L.S. för grovt skattebedrägeri och brott mot uppbördslagen. I fråga om skattebedrägeri angav åklagaren följande gärningsbeskrivning.
"Såsom ansvarig ställföreträdare för enskilda firman Expressbolaget, med verksamhet i Stockholm, har L.S. under januari 1982 respektive januari 1983 till ledning för myndighets beslut i fråga om arbetsgivaravgifter, för utgiftsåren 1981 respektive 1982, uppsåtligen till Riksförsäkringsverket avgivit arbetsgivaruppgifter med oriktiga uppgifter. L.S. har därigenom föranlett att han påförts arbetsgivaravgifter med 217 805 kr respektive 590 395 kr för lågt belopp avseende de aktuella utgiftsåren. Riksförsäkringsverket har fattat beslut i enlighet med de avgivna arbetsgivaruppgifterna den 15 januari 1983 respektive den 15 januari 1984.
Gärningarna är att bedöma såsom grova då de avser mycket betydande belopp."
Åklagaren åberopade därvid 2 och 4 §§skattebrottslagen (1971:69).
Stockholms tingsrätt (1995-03-30, rådmannen Lars Rabe samt nämndemännen Stig Svensson, Kurt Fredriksson och Ulla Stampes-Frosteryd) dömde L.S. för de åtalade gärningarna till fängelse ett år och sex månader.
L.S. fullföljde talan och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen.
Åklagaren bestred ändring.
Svea hovrätt (1996-04-10, hovrättsråden Birgitta Widebäck och Ingrid Fenborn, tf. hovrättsassessorn Fredrik Ludwigs, referent, samt nämndemännen Gunilla Ehlin och Sune Björklund) ogillade åtalet avseende grovt skattebedrägeri och bestämde påföljden för brott mot uppbördslagen till sextio dagsböter. I domskälen uttalade hovrätten följande angående åtalet för grovt skattebedrägeri.
L.S. delgavs stämningsansökningen i februari 1988. Vid tingsrättens huvudförhandling i mars 1995 justerade åklagaren gärningsbeskrivningen till att avse s.k. aktivt skattebedrägeri enligt domsbilaga 1 till tingsrättens dom.
L.S. har anfört att de gärningar som åtalet avser - efter åklagarens ändringar - är preskriberade.
Åklagaren har bestritt att gärningarna är preskriberade och anfört följande. Det är även efter justeringen fråga om samma perioder och samma belopp. Det är också samma lagrum som åberopas. Beträffande de i målet aktuella beloppen har L.S. de facto varit passiv i det att han inte deklarerat dessa belopp. På så sätt föreligger ingen faktisk skillnad i gärningsbeskrivningarna som båda kan sägas överensstämma med handlingssättet. Vid bedömningen av om en justering skall anses tillåten i detta avseende bör beaktas att en motsvarande justering av en brottsbeskrivning i en underrättelse till misstänkt enligt 14 § skattebrottslagen - som ges i preskriptionshindrande syfte - torde vara tillåten att göra vid avgivandet av den följande stämningsansökningen (Prop. 1984/85:47, s. 47).
Hovrättens bedömning.
Enligt 45 kap. 5 § tredje stycket rättegångsbalken har åklagaren möjlighet att ändra beskrivningen av den gärning han påtalar ansvar för i den utsträckning identitet kan sägas föreligga mellan de beskrivna gärningarna. En ändring som innebär att det nya gärningspåståendet går utöver vad som påståtts tidigare måste dock delges den tilltalade innan preskription inträder för den aktuella gärningen (jfr NJA 1987 s. 194).
De nu aktuella ändringarna skedde sedan mer än tio år förflutit från det att de påstådda gärningarna fullbordades, dvs. efter det att preskriptionstiden löpt ut för ansvar för grovt skattebedrägeri. En ändring vid den tidpunkten är således möjlig endast om den nya gärningsbeskrivningen kan sägas innefattas av den förra.
I förevarande fall har åklagaren ändrat gärningsbeskrivningen från att ha avsett s.k. passivt skattebedrägeri till s.k. aktivt sådant. Ändringen innebär i objektivt hänseende att påståendet om att L.S. underlåtit att lämna in deklaration ändrats till att han avgivit deklaration med oriktiga uppgifter samt i subjektivt hänseende att påståendet om att L.S. handlat med direkt uppsåt utvidgats till att han handlat uppsåtligen. Den gjorda justeringen har i och för sig varit tillåten enligt 45 kap. 5 § tredje stycket rättegångsbalken. Emellertid kan enligt hovrättens mening den justerade gärningsbeskrivningen i ovan angivna hänseenden inte anses innefattas i den tidigare.
Eftersom L.S. fått del av det ändrade åtalet först sedan mer än tio år förflutit från det att de påstådda brotten fullbordades kan påföljd inte ådömas för den gärning åtalet slutligt kommit att avse, dvs. enligt den justerade beskrivningen.
Åtalet för grovt skattebedrägeri skall i enlighet med det sagda lämnas utan bifall.