Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås nya bestämmelser om preskription av skatte- brott i syfte bl.a. att minska möjligheterna för en misstänkt att komma undan lagföring för brottet.

Enligt gällande bestämmelser om s.k. åtalspreskription blir en brotts- misstänkt fri från påföljd om han inte har häktats eller fått del av åtalet inom viss tid från det att brottet begicks. Denna tid är för brott enligt _ skattebrottslagen (l97l:69) minst fem år. För andra brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna är den i många fall kortare.

Nu föreslås att preskriptionstiden för vissa brott mot skatte- och avgifts- författningarna förlängs till fem år. Vidare föreslås regler om att preskrip- tion av ett skattebrott skall kunna hindras redan genom att den misstänkte personligen delges en underrättelse om misstanke om brottet. Underrättel- sen måste delges vid en förundersökning som leder till allmänt åtal för brottet. Dessa regler kompletteras såvitt gäller vissa särskilt allvarliga brott. nämligen skattebedrägeri. grovt skattebedrägeri och brott enligt 31 5 första stycket kupongskattelagen (197016241. med bestämmelser om att preskriptionstiden för ett sådant brott under vissa förutsättningar skall kunna förlängas i det särskilda fallet. Den skall få förlängas om det inte gått att delge åtalet eller underrättelsen om brottsmisstanke på grund av att den misstänkte håller sig undan eller stadigvarande vistas utomlands. Förläng— ningen får omfatta högst fem år. Beslut i fråga om förlängning av preskrip- tionstiden skall fattas av tingsrätt.

Propositionen innehåller också förslag till följdändringar i fråga om eftenaxering eller annan efterbeskattning i samband med skattebrott.

] Riksdagen [984/85. ] saml. Nr 47

• Sida 2
•  Original

Prop. 1984/85: 47

I'J

Till sist föreslås en justering i skattebrottslagens bestämmelser om för- valtningsmyndigheters skyldighet att anmäla misstanke om skattebrott. De nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari l985.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 21), lagrå- dets yttrande (s. lll) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. l18).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 47

1. Förslag till

'.'—J

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69.)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebrottslagen (1971 : 69) dels att 14 och 17 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels'att i lagen skall införas tre nya paragrafer. 14 a— 14 c ss. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14.5

Utan hinder av 35 kap. 1 & brottsbalken får påföljd för brott enligt 3. 7. 8 eller 9 s ådömas. om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Påfölidfår ådömas för brott en- ligt denna lag utan hinder av att den misstänkte inte erhållit del av åtal för brottet inom den tid som atz_t:es 1'35 kap. I ; brottsbalken el- ler första stycket denna paragraf. om den misstänkte inom samma tid har ale/getts underrättelse om att han är skäligen misstänkt för brot- tet. Underrättelsen skall ha skett under en förundersökning som se- dermera lett till allmänt åtal mot den misstänkte för brottet. Den skall ha utfärdats av åklagaren och ange de omständigheter sotn utgör grund för misstanken. Delgivning- en skall ha skett på sätt som gäller för delgivning av stämning i brott- mål. Avvisas eller avskrivs mål mot någon om brott som han delgetts misstanke om enligt detta stycke skall ifråga om tm'ijligheten att åäö/na påföljd så anses som om delgivning av underrättelsen inte skett.

l4a5

För brott enligt .? eller—l # och för försök till sådant brottfår rätten på ansökan av åklagaren besluta om förlängning av den tid som anges i 35 kap. 1 5 brottsbalken . Beslut om förlängning får meddelas. om stämning eller underrättelse enligt 14 9" andra stycket (Utseende sådant brott inte har kunnat delges den misstänkte på grund av att han

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85: 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I. ltar saknat känt hemvist och det inte ltar kunnat klarläggas var ltan uppehållit sig.

2. inte har kunnat anträffas pä känt hemvist inom riket och det inte har kunttat klarläggas var han up- pehållit sig samt det kan antas att han hållit sig undan eller

:i. har stadigvarande vistats ut- omlands.

Ft'irlängningstiden skall bestäm- mas med hänsyn till vad som kort antas behövas för att delgivning skall ktmna ske med den misstänk- te. doek till minst sex månader. Vi- sar det sig att den bestämda tiden är otillräcklig, får rätten pä ansö- kan av åklagaren medge ytterligare förlängning.

Förlängning enligt denna para- graffär inte omfatta längre tid ätt sammanlagtfem år.

I4bs'

En ansökan enligt [4 a 5 skall ha kommit in till tingsrätten före ut- gången av den tid som begärs för- längd.

llar ansökningen getts in i rätt tid. bortfaller möjligheten att ådöma påföljd för brottet tidigast när beslut på grund av att.s"(')'krzirz_t.'ett föreligger. Om ansökningen inte bi- falls, skall ifråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om någon ansökan inte har gjorts.

l4eå'

Tingsrättens handläggning av mål enligt 14 a 5 är skriftlig. I hand— läggningen fär ingä muntlig för— handling när det kan antas vara till fördel för utredningen. Den miss— tänkte oeh hans försvarare skall be- redas tillfälle att yttra sig över äkla- garens ansökan om så katt ske.

Beslut varigenom en dmnstol lämnat en ansökan enligt 14 a # utan bifall får inte överklagas. Be- slut av tingsrätt att medge förläng- ning enligt 14 a åfår överklagas genom besvär. Besvärsinlagan

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85 : 47

'Jl

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall lta kommit in inom två veckor frän den dag då den missu'inkte. på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmäl. delgavs beslu— It'l.

! övrigt skall vad som är föreskri- vet i rättegängsbalken rörande brottmål gälla i tillämpliga delar.

175I

Förvaltningsmyndighetcr som handlägger frågor om skatter eller av- gifter skall göra anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt denna lag har begåtts. Detta gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd enligt denna lag eller om anmälan av annat skäl inte behövs.

Har i lag eller ijörordning med- delats bestämmelse som avviker från föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den ljanuari l985. De nya bestämmelserna i 14.5 andra stycket tillämpas endast på under- rättelser som delges efter ikraftträdandet.

' Senaste lydelse l983z460.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85: 47 ' 6

2. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 115 5 taxeringslagen(1956: 623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

115 sz

Fråga om eftertaxering prövas av länsrätt efter ansökan av taxeringsin- tendent. Kommun får ansöka om eftertaxering i fråga om kommunal in- komstskatt. Ansökan om eftertaxering upptages till prövning av den läns- rätt som har haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering det år ansökan avser.

Ansökan om eftertaxering skall ha kommit in till länsrätten inom fem år efter det år. då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans. Ansökan om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i taxeringsmål får dock upptagas till prövning, om den har kommit in inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vann laga kraft. Har den skattskyldige avlidit. skall ansökan om eftertaxering av hans dödsbo ha kommit in inom två år efter utgången av det kalenderår. då bouppteckning efter honom gavs in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skat- tebrott som avser hans taxering. får ansökan om eftertaxering för det år som brottet avser upptagas till prövning även efter utgången av den i andra stycket angivna tiden. Detsamma gäller. om eftertaxering medför att den skattskyldige enligt 12 & skattebrottslagen (l97l:69) är fri från ansvar för sådant brott. An- sökan skall ifall som har sagts nu ha kommit in före utgången av ka- lenderåret efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 & skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit. skall ansökan om eftertaxering av dödsboet ha kommit in inom sex månader från dödsfallet. Eftenaxering, som har åsatts efter åtal mot den skattskyl- dige. skall undanröjas av länsrät- ten. om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej. om åtalet ogillas med stöd av 12 & skatte- brottslagen.

' Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. 2 Senaste lydelse 1979: 175.

Har den skattskyldige. på sätt anges i l4é' andra stycket skatte- brottslagen (I97l:69), delgetts un- derrättelse om misstanke om brott som avser hans taxering eller har åtal väckts mot honom för sådant brott. får ansökan om eftertaxering för det år som brottet avser upptas till prövning även efter utgången av i andra Stycket angiven tid. Det- samma gäller. om tiden för att ådötna den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts ge- nom beslut enligt 14 a 5 skatte- brotts/(igen.

Ansökan om eftertaxering får också upptas till prövning efter ut- gången av i andra stycket angiven tid, om eftertaxeringen medför att den skattskyldige enligt 12 & skatte- brottslagcn är fri från ansvar för brott.

Ansökan enligt tredje stycket skall ha kommit in före utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Ansökan enligt fjärde stycket skall lta kommit in _lörc ut-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85: 47

Nuvarande lydelse

Tredje stycket skall tillämpas också ifall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skatte- brott som avser den juridiske perso- nens taxering eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 & skattebrottslagen .

Föreslagen lydelse

gången av kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 å skatte- brottslagen vidtogs. Har den skatt- skyldige avlidit. skall dock ansökan om eftertaxering av dödsboet ha kommit in inom sex månader från dödsfallet.

Eftertaxering. som har åsatts ef- ter ansökan enligt tredje stycket, skall undanröjas av länsrätten. om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett un- derrättelsen om brottsmisstanke el— ler beslutet om tidsförlängning el- ler, om åtal har väckts. åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte. om den skattskyldige ärfrifrån ansvar med stöd av 12 & skattebrottslagen.

Tredje-sjätte styckena skall ock- så tillämpas om brottet avser enju- ridisk persons taxen'ng och åtgärd som avses i tredje stycket har vidta- gits mot den som har företrätt den juridiska personen eller omföreträ- daren är fri från ansvar för sådant brott med stöd av 12 & skattebrotts- lagen.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1985.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85: 47 3

3. Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 81 äuppbördslagen (1953: 272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse

8153

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyl- dighet att inbetala skatt som innehållits för annan dömcs till böter eller. om gärningen rör betydande belopp eller annan försvårande omständighet föreligger. till fängelse i högst ett är.

[ ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket. Utan hinder av 35 kap. 1 & brottsbalken får påföljd för brott enligt denna paragraf ådömas. om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 55 andra stycket skattebrottslagen (1971 :69) tillämpas på brott enligt denna pa- ragraf.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1985. De nya bestämmelserna i 81 % fjärde stycket tillämpas endast på under- rättelser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. 1 Senaste. lydelse 1983: 77.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 47 9

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

'!

Härigenom föreskrivs att 28 & lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse l-"r'il'es'lagen lydelse 28 s?

Redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet att inbetala skatt som innehållits för annan dömes till böter eller. om gärningen rör betydande belopp eller annan försvårande omständighet föreligger. till fängelse i högst ett år.

1 ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Utan hinder ut' 35 kap. ] si brotts- balken får påföljd för brott enligt denna paragraf" öda/nas, mn den misstänkte ltäktats eller erhållit del av åta/jär brottet inom fem årfrån brottet.

Bestämmelserna i 14 .Q' andra stycket skattebmttslugen ( 197] :()9/ tillämpas på brott enligt denna pa— ragraf.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985. Den nya bestämmelsen i 28 & tredje stycket tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet. om inte möjligheten att ädöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna i 28% fjärde stycket tillämpas endast på under—' rättelser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1970:933. åenttste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. * Senaste lydelse 1971: 78.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 47 10

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom föreskrivs att 34 a 5 lagen (1967: 340) om prisreglering pä jordbrukets område' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 a 5

Den som till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift undandras döms till böter eller fängelse i högst två är. om inte gärningen är belagd med straffi lagen (1960: 418) om straff för varu- smuggling.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge dekla- ration eller annan därmed jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift döms till böter.

Detsamma gäller om en avgiftsskyldig som skall betala avgift till jord- bruksnämnden eller riksskatteverket eller om en tillverkare som är skyldig att använda en viss råvara uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller föreskriven skyldighet att föra och bevara rä- kenskaper och därigenom allvarligt försvårar jordbruksnämndens eller riksskatteverkets kontrollverksamhet.

1 ringa fall döms inte till ansvar enligt första—tredje styckena.

Bestämmelserna i 14 5 andra stycket skattebrottslagen(1971 :69) tillämpas på brott enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. De nya bestämmelserna i 34 a & femte stycket tillämpas endast på underrättelser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1984: 199. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 865.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 47 11

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 40 s lagen (1968: 430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 40 &?

Efterbeskattning får ske först sedan slutligt beslut om fastställelse av skatt har meddelats. Fråga om efterbeskattning skall väckas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända. Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett är efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit. påföres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efterbeskattning får ske endast om fraga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket boupp— Nuvarana'e lydelse teckning efter den skattskyldige lämnats in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skat- tehrott som avser mervärdeskatt för honom får. även efter utgången av den i första eller andra stycket angivna tiden. efterbeskattning ske för det år som brottet avser. Det- samma gäller. om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 & skattebrottslagen(197I:69) är fri från ansvar för sådant brott. Ef- terbeskattning som har sagts nu får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalender- året efter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 & skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit. skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prö- vas inom sex mänader från dödsfal- let. Efterbeskattning som har äsatts efter åtal mot den skattskyldige skall undanröjas av länsstyrelsen. om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej. om äta/et ogil- las med stöd av 12 & skattehrottslav gen.

' Lagen omtryckt 1979: 304. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885. — Senaste lydelse 1981: 127 .

Har den skattskyldige. på sätt anges i [4.5 andra stycket skatte- brottslagen (l97l:69), delgetts un- derrättelse om misstanke om brott som avser mervärdeskatt för ho- nom eller har åtal t-räckts mot lm- nom för sådant brott. fär efterbe- skattning ske för den redovisnings- period som brottet avser även efter utgången av i första stycket angi- ven tid. Detsamma gäller. om tiden föratt ddå/na den skattskyldige på- följd för sådant brott Itarft'irlängts

genom beslut enligt [4 a .ö' skatte- brat/slagen.

Eherln'rskattning får också ske efter utgången av ift'irsta stycket angiven tid. om dterbeskattningen medför att den skattskyldige enligt 12 # skattebrottslagen är fri från ansvar för brott.

Efterbeskattning enligt tredje stycket får ske endast om fråga där- om prövats före utgängen av kalen- deråret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Efterbeskattning enligt fjärde stycket får ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtgärd

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85: 47

Nuvarande lydelse

Tredje stycket skall tillämpas också ifall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skatte- brott sotn avser mervärdeskatt för den juridiske personen eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 s skattebrottslagen .

Föreslagen lydelse

som avses i 12 & skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avli— dit. skall dock fråga om efterbe- skattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning som har åsatts enligt tredje slyckct skall undanrö- jas av länsstyrelsen. om åtal inte väcks på grundval av denförunder- sökning som föranlett underrättel- sen om brottsmisstanke eller beslu- lt'l om tidsförliingniny eller. om åtal har väckts. åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte. om den skattskyl- dige ärfri från ansvar med stöd av 12.5 skattebrottslagen .

Tredje-sjätte styckena skall ock- så tillämpas om brottet avser mer— värdeskatt för en juridisk person och åtgärd som avses i tredje stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren är fri från an— svar för sådant brott tned stöd av 12.5 skattebrottslagen .

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1985.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 47 13

7. Förslag till Lag om ändring i kupongskattelagen (1970: 624)

Härigenom föreskrivs att 31 %* kupongskattelagen (l970:624)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3| &:

Den som uppsåtligen bryter mot 7 & andra stycket eller 14 & första stycket dömes, om åtgärden kan medföra för låg kupongskatt för honom eller den han företräder. till böter eller fängelse i högst två år eller. om brottet rör verkligt betydande belopp eller är av särskilt farlig art eller om annan synnerligen försvårande omständighet föreligger. till fängelse i högst sex är.

Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej för den som frivilligt rättar oriktig uppgift eller eljest fullgör underläten uppgiftsskyldighet.

] ringa fall dömes ej till ansvar enligt andra stycket.

Utan hinder av 35 kap. ] åbrotts- balken får påföljd för brott enligt andra stycket (Mö/nas. om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtaljör brottet innmfwn årj'rån brottet.

Bestänimelsct'na i 14 55 andra stycket skaHebrons/agan (l97l:69l tillämpas på brott enligt denna pa- ragraf. Bestämmelserna i 14 a'— 14 (' (xö skattt'brattslagen tillämpas också på brott enligtförxta styv/(vt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985. Den nya bestämmelsen i 31 & femte stycket tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet. om inte möjligheten att ädömä påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna i 3l s sjätte stycket tillämpas. såvitt gäller underrättelser om brottsmisstanke. endast på underrättelser som delges efter ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av lagens rubrik I974: 996. 3 Senaste lydelse I97lz98.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85: 47 14

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets områ- de

Härigenom föreskrivs att 21 & lagen (l974:226) om prisreglering på fiskets område1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 5

Den som till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift undandras. döms till böter eller fängelse i högst två år. om inte gärningen är belagd med straffi lagen ll960:418') om straff för varusmuggling.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge dekla- ration eller annan därmed jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift döms till böter.

Detsamma gäller om den som skall erlägga avgift enligt denna lag till annan än tullmyndighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller föreskriven skyldighet att föra och bevara rä- kenskaper och därigenom allvarligt försvårarjordbruksnämndens kontroll- verksamhet.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första - tredje styckena.

Bestämmelserna i 14 5 andra stycket skattebrottslagen (I97I.'69) tillämpas på brott enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. De nya bestämmelserna i Zl & femte stycket tillämpas endast på under- rättelser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt l984:200.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1984/85: 47 15

9. Förslag till Lag om ändring i utsädeslagen (1976: 298)

Härigenom föreskrivs att 7 få utsädeslagen(l976:298)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 &:

Den som till utsädeskontrollen uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att växtförädlingsavgift undan- dras döms till böter eller fängelse i högst ett är. Sker sädan gärning av grov oaktsamhet, döms till böter.

Den som till utsädeskontrollen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eller sort döms till böter. om inte gärningen är belagd med straff enligt första stycket.

1 ringa fall döms inte till ansvar enligt första eller andra stycket.

Utan hinder at'35 kap. ] # brotts- balken får påföljd för brott enligt första .s'tyc'ketjifirsta meningen ädö- mas. om den misstänkte häktats el- ler erhållit del av åtal för brottet inom fem årfrån brottet.

Bestämmelserna i 14 9" andra stycket skattebrottslagen (197! ,'69) tillämpas på brott enligt första sryeketjörsta meningen.

Denna lag träder i kraft den ljanuari l985. Den nya bestämmelsen i 7 s fjärde stycket tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet. om inte möjligheten att ådöma påföljd har bonfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna i 7 s femte stycket tillämpas endast på underrät- telser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

: Senaste lydelse av lagens rubrik 1979: 298. * Senaste lydelse 1984: 560.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85: 47 to

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyl- dighet beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs att 25 s' lagen (1982: 1006) om avdrags- och upp— giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar skall ha nedan an- givna lydelse.

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse 25 5

En uppdragsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att i föreskriven tid till länsstyrelsen betala in ett belopp som har innehål- lits. döms till böter. Om gärningen rör betydande belopp eller någon annan försvårande omständighet föreligger. döms till fängelse i högst ett år.

[ ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.

Utan hinder av 35 kap. I 35 brotts— balken får påföljd för brott enligt denna paragraf ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av äta/för brottet inom fem ärfrån brottet.

Bestämmelserna i 14 _6 andra stycket skattebrottslagen (I97l.'69) tillämpas på brott enligt denna pa- rag/af.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985. Den nya bestämmelsen i 25 s" tredje stycket tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i 255 fjärde stycket tillämpas endast på under- rättelser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: 47 11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 s lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Har den skattskyldige åtalats för skattebrott som avser skatt enligt de författningar som anges i 1 kap. 1 ?; första stycket 1. får beskatt- ningsmyndigheten meddela beslut om efterbeskattning även efter ut- gången av de tider som anges i 10 och II 55. Detsamma gäller om ef- terbeskattning medför att den skattskyldige en1igt 12 & skatte- brottslagen (197l:69) är fri från an- svar för sådant brott. Beslutet om efterbeskattning får i sådana fall inte meddelas senare än under ka- lenderåret efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 å skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit. får beskatt- ningsmyndigheten inte meddela be- slut om efterbeskattning av döds- boet senare än sex månader från dödsfallet. Efterbeskattning som har påförts efter åtal mot den skatt- skyldige skall undanröjas av be- skattningsmyndigheten. om åtalet inte bifalls till någOn del. Detta gäl- ler dock inte om åtalet ogillas med stöd av 12 & skattebrottslagen.

2 Riksdagen [984/85. ] saml. Nr 47

Föreslagen lydelse

Har den skattsky1dige, på sätt anges i 14 .é' andra stycket skatte- brottslagen ”971.691. delgetts un— derrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt de författ- ningar som anges i 1 kap. 1 5 första stycket 1 eller enligt lagen (IO—84.409) om avgift på gtiidselme- del eller har åtal väekts mot honom för sådant brott. får beskattnings- myndigheten meddela beslut om ef- terbeskattning för den redovis- nings—period eller den skattepliktiga händelse som brottet avser även ef- ter utgången av i 105 angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott ltar förlängts ge- nom beslut enligt 14 a 5 skatte- brottslagen. .

Beskattningsmyndigheten får också meddela beslut om efterbe- skattning efter utgången av i 10 55 angiven tid. om efterbeskattningen medför att den skattskyldige enligt 12 & skattebrottslagen är fri från an- svar för brott.

Beslutet om efterbeskattning en— ligtjörsta stycket får inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslutet om efterbeskattning enligt andra stycketjår inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då åt- gärd som avses i 12 & skattebrotts- lagen vidtogs. Har den skattskyldi- ge avlidit. får beskattningsmyn- digheten dock inte meddela beslut om efterbeskattning av dödsboet senare än sex månader från döds- fallet.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85: 47

Nuvarande lydelse

Första stycket skall tillämpas också ifall då den som har företrätt en juridisk person åtalats för skat— tebrott som avser den juridiska per- sonens skatt eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 % skattebrottslagen.

l8 Ft'iresla_t:en lydelse

Efterbeskattning som har påförts enligt_/ärsta stycket skall undanrö— jas av beskattningsmyndigheten. om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning el- ler. om ätal ltar väckts. åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte om den skattskyldige ärfrifrån ansvar med stöd av 12 s skattebrottslagen.

Första-fjärde styckena skall ock- så tillämpas om brottet avser en ju- ridisk persons skatt och åtgärd som avses [första stycket ltar vidtagits mot den som har företrätt den juri- diska personen eller om jöreträda— ren är fri från ansvar för sådant brott med stöd av 12 % skattebrotts- lagen.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985..

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85: 47 12 Förslag till

19

Lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 20,5 lagen ( 1984: 668) om uppbörd av socialav— gifter från arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 205 Den lokala skattemyndigheten får ålägga en arbetsgivare betalningsskyl- dighet för ett utgiftsärs avgifter inom sju år efter utgiftsärets utgång. Har en arbetsgivare avlidit får betalningsskyldighet dock inte åläggas dödsboet enligt 2295 om inte frågan prövats inom två är efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning blivit ingiven för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för skattebrott. som avser arbetsgivar- avgifterna. får den lokala skatte- myndigheten även efter utgängen av i första stycket angiven tid ålägga betalningsskyldighet för det utgiftsår som brottet avser. Det- samma gäller när betalningsskyl- dighet skall åläggas på grund av åt- gärd som avses i 12.5 skattebrottsla- gen (l97l.'69).

Betalningsskyldighet får inte åläggas efter utgången av kalender- året eftcr det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12.5 skatte- brottslagen vidtogs. Har arbetsgi- varen avlidit skall fräga om betal- ningsskyldighet för dödsboet prö- vas inom sex mänader frän dödsfal- let. Ett beslut om betalningsskyl- dighet som meddelas sedan arbets- givaren har åtalats skall undanrö- jas av den lokala skattemyndighe— ten om åtalet inte bifalls till någon del. Detta gäller dock inte om åta- let ogillas med stöd av 125 skatte- brottslagen.

l-lar arbetsgivaren. på sätt anges i 14.94 andra stycket skattebrottsla— gen (197l:()9). delgctts underrättel- se om misstanke om brott som avser arbetsgivaravgifterna eller har åtal väckts mot honom för så- dant brott. får den lokala skatte- myndigheten ålägga betalningsskyl- dighet för det utgiftsär som brottet avser även efter utgången av i förs- ta stycket angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådörna ar- betsgivaren på/öUdjör sådant brott ltarjörlt't'ngts genom beslut enligt 14 a .é' skattebrottslagen.

Den lokala skattemyndiglteten

får också ålägga betalningsskyldig-

het efter utgången av i första stycket angiven tid när sådan skyl- dighet skall åläggas på grund av åt- gärd som avses i 12 s skattebrottsla- gen.

Betalningsskyldighet enligt and- ra stycket får inte åläggas efter ut- gången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärder- na först t-'idt0_t.-:s. Betalningsskyldig- ltet enligt tredje stycket får inte åläggas efter utgången av kalen- deråret eftw det då åtgärd som avses i 12s skattebrottslagen vid- togs. l-lar arbetsgivaren avlidit skall dock fråga om betalningsskyldighet för dödsboet prövas inom sex mä- nader frän dödsfallet.

Ett beslut om betalningsskyldig- het som meddelas enligt andra

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85: 47

Nuvarande lydelse

Andra och tredje styckena skall också tillämpas om den som har fö- reträtt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiska personens arbetsgivaravgifter eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av llä skattebrottslagen.

Föreslagen lydelse

stycket skall undanröjas av den 10- kala skattemyndighcten. om åtal inte väcks på grundval av denför- undersökning som föranlett under- rättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tids/örlängning eller. om åtal har väckts, åtalet inte bi- falls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte om arbets- givaren ärfrifrån ansvar med stöd av 12.5 skattebrottslagen.

Andra — femte styckena skall också tillämpas om brottet avser en juridisk persons arbetsgivaravgifter och åtgärd som avses i andra stycket har vidtagits mot den som har företrätt denjuridiska personen eller om företrädaren är fri från an- svar för sådant brott med stöd av 12.5 skattebrottslagen.

Denna lag trädcri kraft den ljanuari 1985. De nya bestämmelserna i 20 % andra—sjätte styckena skall ha motsva- rande tillämpning i fråga om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift enligt 15 lagen (1982z423) om allmän löneavgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1984/85: 47 21

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-08

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden [.Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Hjelm-Wallén. Peterson. An- dersson. Boström. Gradin. Dahl. R.Carlsson, Holmberg. Hellström.

Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om preskriptionshinder vid skattebrott, m.m.

2.1. Allmänna utgångspunkter för en reform

-.I.I Inledande synpunkter

Det straffrättsliga sanktionssystcmet är det yttersta medlet i kampen mot skatte- och avgiftsundandragandet. Höga krav måste därför ställas på att lagföringen är effektiv. I detta avseende har det visat sig finnas klara brister på skattebrottsomrädet. Uppmärksamheten har särskilt riktats mot det förhållandet att misstänka skattebrottslingar kan bli fria från ansvar för brott genom att lämna landet under en ganska kon tid. Orsakerna till att systemet inte fungerar tillfredsställandc på skatteområdet är att skattebrot- ten på flera sätt intar en särställning i processuellt hänseende. vilket medför att brotten inte sällan hinner preskriberas innan lagföring kan ske.

Till att börja med är det ett utmärkande drag för skattebrotten att de inte avser ingrepp i den enskildes intressesfär. De har därför inte samma förutsättningar att upptäckas så snart efter förövandet som brott mot enskilda.

Skattebrotten kräver ofta också längre utredningstider än brott inom andra områden. Främst gäller detta mål av större omfattning men även andra mål kan fordra lång handläggning när de innehåller komplicerade skatterättsliga frågor. Åklagaren kan ofta inte förlita sig enbart på den skatterättsliga utredningen eftersom det i brottmålet också uppkommer frågor om de subjektiva rekvisiten för ansvar. Även i fråga om de objektiva rekvisiten för åtal måste åklagaren normalt göra en egen bedömning med delvis andra hänsynstaganden än i skattemålet. Åklagaren anses nämligen i brottmålet ha strängare beviskrav beträffande t.ex. utelämnade inkomster än vad taxeringsintendenten hari skattemålet.

Ett annat betydelsefullt förhållande som skiljer skattebrottsprocessen från förfarandet i traditionella brottmål är det samband som finns mellan skattebrottmålet och själva skattefrågan. Det centrala skattebrottet. skat- tebedrägcriet. är nämligen konstruerat som ett s.k. effektbrott. Detta inne- bär i huvudsak att ansvar för skattebedrägen' kan inträda först sedan det visats att den skattskyldige tillfogat det allmänna en ekonomisk skada i form av uteblivna skatter eller avgifter genom en oriktig uppgift. Tingsrät- terna anser sig till följd härav i de flesta fall böra avvakta resultatet av en pågående skatteprocess innan ansvarsfrågan avgörs.

Lagstiftningsätgärder har nyligen vidtagits i syfte att minska handlägg— ningstiden i skattebrottmålen (prop. 1982/83:134. JuU 36. rskr 378. SFS

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 47 23

1983:460). Fr.o.m. den 1 juli 1983 gäller en ny regel (15 s") i skattebrottsla- gen (1971:69). SkBL. enligt vilken den allmänna domstolen får vilande- förklara ett mål om brott enligt SkBL i avvaktan på utgången av en skatteprocess endast i den mån denna är av avgörande betydelse för bedömningen av brottmålet. Samtidigt infördes en del andra regler som syftar till att få fram snabbare avgöranden av sådana skattefrågor som är av väsentlig betydelse för en förundersökning eller en rättegång rörande skattebrott. Det Står emellertid klart att dessa åtgärder för att påskynda handläggningen av skattebrottmålen inte är tillräckliga för att undanröja bristerna i fråga om lagföringen. De speciella förhållanden som enligt vad jag nyss har beskrivit kännetecknar skattebrotten kommer alltjämt att lämna stort utrymme för den misstänkte att på förundersökningsstadiet sabotera utredningen eller hålla sig undan så att åtal inte hinner delges inom preskriptionstiden.

Kommittén föreslår att det införs särskilda regler om åtalspreskription vid skattebrott som skall råda bot på nuvarande missförhållanden. Jag äri likhet med de flesta remissinstanserna ense med kommittén om att det behövs en särreglering på området. Men innan jag går närmare in på kommitténs förslag skall jag redogöra för huvuddragen i den nuvarande ordningen och de diskussioner som tidigare förts i ämnet.

2.1.2. Gällande ordning

Inom straffrätten förekommer två former av preskription. åtalspreskrip- tion och påföljdspreskription. Allmänna bestämmelser härom ges i 35 kap. brottsbalken. BrB.

Åtalspreskription är det samlade begreppet för den typ av prespriptions- bestämmelser som medför ansvarsfrihet för brottet. Institutet åtalspresk- ription enligt 35 kap. BrB innebär inte något förbud mot att åtala men väl ett förbud för domstolen att döma till påföljd för brottet om preskription har inträtt. Med påföljdspreskription menas att påföljd som har ädömts någon bortfaller om åtgärder för verkställighet inte har vidtagits inom viss tid som varierar efter påföljdens art och längd.

Idet här sammanhanget är det främst bestämmelserna om åtalspreskrip— tion som är av intresse. Den grundläggande bestämmelsen finns i 35 kap. 1 & BrB. som föreskriver att påföljd inte får ådömas, med mindre den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom viss tid från brottet. Denna tid är bestämd till olika antal är beroende på det straff som högst kan följa på brottet. Preskriptionstiden är två år, om på brottet inte kan följa svårare straff än fängelse i ett år. fem år. om svåraste straffet är högre men inte över fängelse i två är. tio år. om svåraste straffet är högre men inte över fängelse i åtta år, femton år om svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år och slutligen tjugofem år. om fängelse på livstid kan följa på brottet.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 47 24

Preskriptionstiden löper enligt 35 kap. 4 & BrB från den dag då brottet begicks. Om det för ådömande av påföljd förutsätts att en särskild verkan av handlingen inträtt. räknas dock tiden från den dag då sådan verkan inträdde.

Kravet att den misstänkte skall ha fått del av åtal för brottet innebär att han personligen skall ha delgetts stämningen i brottmålet. Detta framgår indirekt av 33 kap. 6 & rättegångsbalken. RB.

I BrB finns vidare bestämmelser. 35 kap. 6 5. om absoluta preskriptions- tider. som blir tillämpliga om någon preskriptionshindrande åtgärd vidta- gits inom föreskriven tid men rättegångsförfarandet av någon anledning drar ut på tiden. Enligt paragrafen får påföljd i intet fall ådömas sedan viss tid har förflutit från den dag då brottet begicks eller effekten av det inträdde. Tiden är fem år, om inte svårare straff än böter kan följa på brottet samt tiden för ådömande av påföljd bestäms enligt 35 kap. l ä 1 BrB. femton år. om i annat fall än som nu sagts fängelse över två år inte kan följa på brottet och 30 år i övriga fall.

De brottsbalksbestämmelser om preskription som här redovisats skall tillämpas också i fråga om brott inom specialstraffrättens område. alltså även på brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna, men endast i den mån inte avvikande regler har meddelats. Sådana Specialregler finns bl.a. i 14 å SkBL beträffande preskriptionstidens längd. Där föreskrivs att påföljd för brott enligt 3, 7. 8 eller 9 & SkBL får ådömas utan hinder av vad som sägs i 35 kap. l & BrB. om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet. Denna undantagsbestämmelse medför att preskriptionstiden för brott enligt SkBL är minst fem år. De brott som träffas av bestämmelsen och som sålunda har getts en längre preskriptions- tid än enligt BrB är skatteförseelse samt uppbördsbrotten oredlig upp- bördsredovisning, bristande uppbördsredovisning och vårdslös uppbörds- redovisning. Reglerna om preskriptionstid innebär för skattebrottens del att preskriptionstiden är fem år för alla brott enligt SkBL utom för grovt skattebedrägeri (4 &) och grovt fall av försvårande av skattekontroll (10 5). för vilka tiden är tio år.

De tidigare nämnda reglerna i 35 kap. 4 & BrB om utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden får anses innebära att preskriptionstiden börjar löpa t.ex. vid s.k. aktivt skattebedrägeri enligt 2 & första stycket SkBL när det felaktiga debiteringsbeslut som den oriktiga uppgiften föran- lett fattades och vid försök till aktivt skattebedrägeri - eftersom i detta fall någon effekt inte uppkommer av den brottsliga handlingen - den dag då den oriktiga uppgiften lämnades.

2.1.3. Tidigare behandling av reglerna om åra/spreskriprion

De nuvarande bestämmelserna i BrB om vilka åtgärder som har den verkan att preskriptionstiden för ett brott avbryts går tillbaka till straffla- gens regler på området. I samband med den nya rättegångsbalkens till

• Sida 25
•  Original

IJ 'Jl

Prop. 1984/85: 47

komst väcktes frågan om att införa andra preskriptionshindrandc åtgärder än häktning och delgivning av åtal. Frågan behandlades i betänkanden av processlagberedningen (SOU 1944:9 och 10).

Proeesslagberedningen föreslog att preskription skulle avbrytas när åt- gärd för brottets beivrande vidtogs. Sådan åtgärd skulle anses vara vidta— gen då den misstänkte fått del av åtalet eller då han vid förundersökning som lett till allmänt åtal underrättats om den mot honom riktade misstan- ken. Bakgrunden till beredningens förslag var att allmänt åtal enligt den nya rättegångsbalken skulle föregås av en förundersökning som var så fullständig att målet kunde avgöras vid en huvudförhandling. Följden av detta var att allmänt åtal enligt den nya ordningen vanligen anställdes på ett senare stadium av brottsundersökningen än tidigare. Beredningen an- förde att förundersökningen är en del av rättegången i vidsträckt mening och att brottmålsförfarandet från preskriptionssynpunkt får anses inlett redan genom förundersökningen. Med hänsyn därtill skulle det enligt be- redningen inte vara följdriktigt att låta preskriptionen avbrytas först genom åtalet. Beredningens förslag togs oförändrat upp i prop. 19461329.

Saken behandlades av första lagutskottet (lLU 1946159). som förordade att de dittillsvarande principerna för preskriptionens avbrytande - häktning eller delgivning av åtal - skulle bibehållas. Utskottet underströk betydelsen av att reglerna om åtalspreskription är klara och enkla i tillämpningen och att i sådant avseende företräde otvivelaktigt måste ges åt ett system där preskription bryts genom åtal framför ett där den avgörande tidpunkten är när den misstänkte underrättas om misstanken för ett brott. Utskottet anförde vidare att det måste beaktas att det i propositionen föreslagna systemet skulle komma att medföra en förlängning av preskriptionstiderna ' vilket det saknades anledning till. Riksdagen godkände lagutskottets utlå- tande.

Frågan om till vilka åtgärder preskriptionstidens avbrytande skulle kny- tas övervägdes på nytt under förarbetena till BrB. Strafflagbercdningen anförde i sitt slutbetänkande (SOU [956255 5. 367 ff) att preskription borde hindras på ett tidigare stadium än det då den misstänkte delgavs åtalet. Strafflagberedningen anslöt sig till den mening som företrätts av process- lagberedningen. sålunda att preskription skulle hindras när den misstänkte vid förunderökning som lett till allmänt åtal fick del av misstanken om brott.

] propositionen med förslag till brottsbalk (prop. 1962:10. 5. C 408 ff) anförde departementschefen emellertid att det enligt hans uppfattning inte förelåg tillräcklig anledning att bryta med det system som riksdagen antog år 1946. En övergång till den ordning som strafflagberedningen förordat skulle. enligt departementschefen, i många fall komma att innebära en betydande förlängning av preskriptionstiderna och medföra risk för vissa komplikationer. bl.a. torde oklarhet lätt kunna uppkomma huruvida delgi- ven misstanke har avsett den gärning för vilken åtal väckes. Departe-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85: 47 26

mentschefen konstaterade dock. att de möjligheter den rådande ordningen gav en misstänkt att genom eget handlande förhindra preskriptionens avbrytande kunde leda till föga tillfredsställande resultat och att vid brott mot skattestrafflagen de gällande reglerna lett till att alltför kort tid står till åklagarens förfogande innan preskription inträder. Dessa omständigheter borde. fortsatte departementschefen. dock inte föranleda en omläggning av preskriptionsreglerna i allmänhet, titan brotten mot skattestrafflagen borde göras till föremål för en särskild reglering såvitt avser preskription. Första lagutskottet (lLU 1962242 5. 87) anslöt sig till departementschefens synpunkter. Riksdagen följde utskottet.

Justitieutskottet (JuU) har med anledning av motioner i ämnet vid två tillfällen under senare tid behandlat reglerna om åtalspreskription.

I ett betänkande under hösten 1981 (JuU 1981/8214') slog utskottet fast att reglerna om åtalspreskription måste vara klara och enkla så att de inte vållar tillämpningssvårigheter. Detta gällde enligt utskottet inte minst be- träffande reglerna om hur preskriptionstiden avbryts. Utskottet ansåg att de bedömningar som legat bakom statsmakternas tidigare beslut om vilka åtgärder som skall utgöra preskriptionshinder alltjämt äger giltighet. En annan sak är. påpekade utskottet, att särlösningar stundom kan påkallas för särskilda typer av brott.

] ett betänkande i mars 1983 (_JuU 1982/83:22) behandladejustitieutskot- tet en motion som riktade intresset på situationer där den för skattebrott misstänkte lämnar landet för att utomlands avbida utgången av preskrip- tionstiden. I motionen fördes fram tanken på en sådan lagändring att preskriptionstiden för skattebrott avbryts när det konstateras att den miss- tänkte har lämnat landet. Enligt utskottets mening var motionsförslaget, som ligger i linje med de förslag som lagts fram av USS i betänkandet Preskriptionshinder vid skattebrott. värt att pröva i samband med bered- ningen av USS-förslaget.

2.1.4. Inriktningen av lagsti/iningsåtgärderna

Kommittén anser att den kritik som har riktats mot de nuvarande regler- na om preskription vid skattebrott i hög grad är berättigad. [ enlighet härmed lägger kommittén fram förslag till reformerade bestämmelser om åtalspreskription vid vissa brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna och till vissa följdändringar av skatteprocessucllt slag. Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande.

Preskriptionstiderna föreslås bli enhetliga för alla brott mot författning- arna på skatte- och avgiftsområdet genom att de utsträcks från två till fem år utom för dem som tillhör kategorin ordningsförseelser.

Kommittén föreslår vidare att en ny preskriptionshindrande åtgärd in- förs. Redan delgivning av underrättelse om brottsmisstanke med den miss- tänkte skall hindra preskriptionsinträde vid skattebrott. För att preskrip— tionshindrande verkan skall inträda skall underrättelsen avfattas skriftligt

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85: 47 27

och innehålla uppgift om de omständigheter som grttndar skälig misstanke om brottet. Den måste dessutom ha delgetts under en förundersökning som leder till allmänt åtal.

Kommittén föreslår också att den allmänna domstolen under speciella förutsättningar skall få meddela beslut om förlängning av preskriptionsti- den för ett skattebrott. Har en underrättelse om brottsmisstanke inte kunnat delges på grund av att den misstänkte har avvikit eller på annat sätt hållit sig ttndan skall sålunda domstolen i brottmålet få besluta om förläng- ning av preskriptionstiden under så lång tid — högst fem år - som ytterligare behövs för delgivning av underrättelsen. En förutsättning för beslutets giltighet skall enligt förslaget vara att det har fattats under den ordinarie preskriptionstiden.

På det skatteprocessuclla planet föreslår kommitten främst den ändring- en att de nuvarande reglerna om eftertaxering/efterbeskattning i samband med åtal för skattebrott upphävs och ersätts med regler som tillåter att eftcrtaxering/efterbeskattning sker inom tio år under förutsättning att det handlar om betydande belopp i undanhållen skatt eller avgift. Också tids- fristen för besvär i särskild ordning föreslås bli förlängd till tio år för de fall där det rör sig om betydande skattebelopp.

Slutligen föreslår kommitten att skyldigheten att bevara deklarationsun- derlag. som regleras i 20 & taxeringslagen (1956:623). TL. förlängs från nuvarande sex till elva år.

Kommitténs förslag om ändring av preskriptionsreglerna har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen av betänkandet. Några remissinstanser redovisar dock en avvisande hållning. De riktar sin kritik särskilt mot att det är fråga om en särreglering för skattebrotten och ser hellre att preskriptionsreglerna ses över beträffande all brottslighet. Remissutfallet på kommitténs förslag till följdändringar i det skatteproces- suella systemet är mera blandat. De starkaste invändningarna i den här delen avser de förutsättningar som föreslås gälla för den tioåriga tidsfristen för eftertaxering m.m. Många förordar att den förlängda tidsfristen skall få användas endast i mera kvalificerade fall av skatte- eller avgiftsundandra- ganden.

Jag är ense med kommittén om att de speciella förhållanden som råder på skatteområdet kräver särskilda preskriptionsregler för att man' skall kunna beivra skattebrotten i önskvärd utsträckning. Kommitténs under- sökningar av det nuvarande preskriptionssystemets praktiska tillämpning på skattebrott ger belägg för detta. En särreglering för speciella områden är också den väg som har anvisats av riksdagen när frågan om generella ändringar av preskriptionsreglerna tidigare har diskuterats.

När det gäller inriktningen av lagstiftningsåtgärderna kan jag också i huvudsak ansluta mig till kommitténs förslag. Det innebär att jag i likhet med kommittén förordar särregler i tre avseenden. nämligen i fråga om dels preskriptionstiderna. dels de åtgärder som skall vara preskriptions-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/85: 47 28

hindrande, dels möjligheterna att förlänga preskriptionstiden. Jag kommer i det följande att behandla dessa tre frågor var för sig. Därefter tarjag upp följdändringarna i fråga om eftertaxering o.d.

2.2. Preskriptionstiderna

Kommittén föreslår att preskriptionsfristerna görs enhetliga för i stort alla skattebrott. För de brott inom skatte- och avgiftsområdet där det i dag förekommer preskriptionstider som avviker från den minimitid om fem år som gäller för brotten enligt SkBL föreslås en utsträckning av tiden till fem år. En sådan förlängning bör enligt kommittén ske i fråga om betalnings- brott enligt 8l & uppbördslagen (l953:272)_ UBL. och 28 lå lagen (1958z295) om sjömansskatt. SjL. samt beträffande brotten enligt 31 & kupongskatte- lagen (l970:624). KupL. 34 a & lagen (l967z340l om prisreglering på jord- brukets område och 21 å lagen (l974:226) om prisreglering på fiskets område. Däremot bör de nuvarande korta preskriptionstiderna behållas oförändrade vid brott som närmast kan karaktäriseras som ordningsför- seelser.

Det stora flertalet remissinstanser godtar kommitténs förslag i den här delen.

För egen del anser jag i likhet med kommittén att enhetliga preskrip- tionsbestämmelser bör gälla för i princip alla skattebrott. Ett steg i den riktningen togs nyligen för betalningsbrott enligt 81 & UBL (prop 1982/83:84. SkU 20, rskr 139. SFS 1983177). Därigenom skapades förut- sättningar för ett effektivt beivrande av de brotten, för vilka den tidigare förhållandevis korta preskriptionstiden fick till följd att åtal ofta inte hann väckas.

Kommitténs förslag bör nu genomföras fullt ut. En femårig preskrip- tionstid bör sålunda gälla för de av kommittéen angivna brotten. En ut- sträckt preskn'ptionstid bör också gälla för det i 25 5 lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, AUL. upptagna brottet avseende underlåtenhet att betala in belopp som har innehållits enligt lagen. Straffbestämmelserna där är utformade i över- ensstämmelse. med de motsvarande föreskrifterna i 81 & UBL angående arbetsgivarna. Vidare bör förlängning ske i fråga om uppsåtligt brott enligt 7 & första stycket utsädeslagen (1976:?.98l. Enligt den bestämmelsen kan den. som i samband med statsplombcring av utsäde avger oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att växtförädlingsavgift undandras, dö- mas till böter eller fängelse i högst ett år.

Jag delar också kommitténs uppfattning att de straffbestämmelser som omfattar ordningsförseelser eller i övrigt mindre allvarliga brott bör lämnas utanför regleringen.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1984/85: 47 29

2.3 Underrättelse om brottsmisstanke som preskriptionshinder

2.3.1. Allmänt

Kommittén föreslår att nya bestämmelser om preskriptionshinder införs vid skattebrott. Delgivning med den för skattebrott misstänkte av en skriftlig underrättelse om misstanken skall jämställas med delgivning av åtal och alltså medföra att preskriptionen av brottet förhindras. För att denna verkan skall inträda skall den misstänkte ha underrättats om miss- tanken vid en förundersökning som leder till allmänt åtal för brottet. Underrättelsen skall enligt förslaget utfärdas av förundersökningsledarcn och innehålla de omständigheter som utgör grund för misstanken om brott.

Huvuddelen av remissinstanserna godtar förslaget att en särskild presk- riptionshindrande åtgärd införs vid skattebrott och att den får den utform- ning som kommittén föreslår.

Kritiska röster saknas emellenid inte. Bl.a. framhålls att de skäl som kommittén anför för sitt förslag inte överväger de principiella betänklighe- ter som kan resas från rättssäkerhetssynpunkt. Från några håll förordas i stället en generell förlängning av preskriptionstiden i SkBL. Några remiss- instanser anser att en bättre utväg är att anknyta preskriptionstidens bör- jan för de centrala skattebrotten till den tid då det i skattefrågan föreligger ett lagakraftägande utslag.

För egen del får jag anföra följande. Somjag tidigare nämnt uppkommer med gällande preskriptionsbestäm- melser stora problem vid skattebrotten med hänsyn till deras speciella natur framför allt från utredningssynpunkt.

En möjlig utväg och den som kanske i första hand kommer i åtanke är att generellt förlänga preskriptionstiderna vid skattebrott. En sådan lösning har många fördelar. Den innebär i förhållande till kommitténs förslag en avsevärd förenkling i lagtekniskt hänseende och medför vidare att det nuvarande preskriptionsinstitutet behålls intakt. En generell förlängning av preskriptionstiderna innebär emellertid enligt min mening att man i alltför Stor utsträckning avlägsnar sig från den grundläggande principen om sambandet mellan brottets svårhet och preskriptionstidens längd. Med en sådan lösning angrips inte heller orsakerna till problemen inom den nuva- rande ordningen. Man bör i stället rikta in lagstiftningsåtgärderna på så- dana misstänkta som genom sitt agerande försöker omintetgöra eller för- svåra en brottsprocess. Detta talar för att lagstiftningen bör ta sikte på de preskriptionshindrande åtgärderna.

Betydelsen av att reglerna om åtalspreskription är klara och enkla i tillämpningen har ofta understrukits. Såväl den misstänkte som de berörda myndigheterna skall utan större svårighet kunna avgöra huruvida preskrip- tionstiden har upphört att löpa. Man bör enligt min mening fästa särskilt avseende vid dessa synpunkter. Preskriptionshindret bör alltså knytas till en omständighet som är lätt att tidsbestämma och som också den misstänk- te har information om.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1984/85: 47 30

Vad jag nu framfört pekar mot den lösning som kommittén förordat. nämligen att delgivning med den misstänkte av en särskild skriftlig under- rättelse om skälig brottsmisstanke skall ha preskriptionshindrande verkan. Genom att delgivning sker kan myndigheterna, inkl. domstolen. och den misstänkte med lätthet konstatera vid vilken tidpunkt preskriptionshindret har inträtt. Med denna lösning när man också en enhetlig och lättillämpad ordning. Som preskriptionshindrande faktum införs då endast en ytterliga- re åtgärd i förhällande till nuvarande system. Även kravet att misstankarna skall ha viss styrka uppfylls. eftersom den särskilda underrättelsen får användas bara när det föreligger skälig brottsmisstanke. Med hänsyn till det anförda föreslårjag att kommitténs förslag genomförs.

2.3.2. Villkoren för preskriprimrsh[nder

För att acceptera att en underrättelse om misstanke för brottet skall förhindra preskriptionen bör — såsom kommittén föreslagit - gälla att förun- dersökningen skall ha lett till allmänt åtal för brottet. I annat fall skulle den misstänkte under avsevärd tid tvingas leva i ovisshet om den en gång riktade misstanken kommer att fullföljas med åtal. trots att det vid den gjorda förundersökningen konstaterats att misstanken inte varit tillräckligt stark för detta. En sådan konsekvens undviks sålunda om det föreskrivs att underrättelsen skall ha delgetts vid en förundersökning som lett till allmänt åtal för brottet.

I det angivna villkoret bör ligga att det är just den förundersökning. under vilken den misstänkte delgavs underrättelsen. som skall ha följts av åtal för brottet. Avslutas en förundersökning utan åtal. bör alltså en under- rättelse som delges i samband med denna inte ha någon betydelse i presk- riptionsavseende ens om en ny förundersökning leder till åtal för samma brott. lnleds en ny förundersökning. exempelvis på grund av att nya omständigheter kommer fram i fallet. bör däremot inget hindra att den misstänkte delges en underrättelse om brottsmisstanke en andra gång. nu med preskriptionshindrande verkan om åtal följer på denna förundersök- ning. Jag vill framhålla att det enligt min mening inte finns skäl att befara att möjligheten att förhindra preskription genom en underrättelse om brottsmisstanke kommer att användas av en åklagare så. att denne skulle fördröja en förundersöknings avslutande och därmed hålla frågan om preskriptionens inträde svävande i förhoppning om att nya bevis kommer fram. Detta motverkas bl.a. av regeln i RB att förundersökningen skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger (23 kap. 4 & andra stycket).

Den preskriptionshindrande verkan. som delgivning av åtal eller häkt- ning har enligt gällande regler. är begränsad till det brott som har föranlett åtgärden. Med brottet avses den gärning som beskrivs i stämningansök- ningen resp. häktningsbeslutet. Bindningen mellan brottet och den presk- riptionshindrande åtgärden bör behållas även när det gäller underrättelse

• Sida 31
•  Original

Prop. 1984/85: 47 St

om brottsmisstanke. Preskriptionen bör sålunda hindras endast beträffan- de det brott som misstanken och underrättelsen avser. Det är därför viktigt att underrättelsen innehåller uppgifter om de omständigheter som ligger till grund för bedömningen att det föreligger skälig misstanke om brott. Upp- gifterna måste anges noggrant. Preskriptionshindrets begränsning till brot- tet innebär vidare att åklagaren vid kommande åtal i princip blir bunden till den gärningsbeskrivning som har uttryckts i underrättelsen om brottsmiss- tanke. Några remissinstanser. bl.a. riksåklagaren. har med hänsyn härtill ansett att endast åklagare skall vara behörig att utfärda underrättelsen. Jag delar den uppfattningen.

Som jag tidigare har sagt bör det fästas stort avseende vid synpunkten att den misstänkte skall få vetskap om att preskriptionstiden för brottet har slutat löpa. Detta uppnås om underrättelsen om brottsmisstanke delges personligen med den misstänkte. För att underrättelsen skall få preskrip- tionshindrande verkan bör det därför vara en förutsättning att den delges i samma ordning som gäller för delgivning av stämning i brottmål.

Den nu redovisade och av utredningen förordade lösningen minskar klart möjligheterna för den misstänkte att uppnå preskription av brottet genom att förhala förundersökningen. Även sabotagehandlingar i skatte- processen får minskad verkan eftersom preskriptionshinder kan framkallas redan på förundersökningsstadiet. Behovet av en skärpning av reglerna om åtalspreskription vid skattebrott bör därför också enligt min mening kunna tillgodoses genom bestämmelser i enlighet med den angivna lösningen. Denna följer för övrigt i allt väsentligt de huvudprinciper som f.n. gäller enligt BrB.

2.3.3. Tillänzpningsområder

Vad gäller tillämpningsområdet för bestämmelserna om underrättelse om brottsmisstanke föreslär kommittén att institutet skall kunna användas ifråga om alla brott enligt SkBL. UBL. KupL och SjL samt brotten enligt 34 a 5 lagen om prisreglering på jordbrukets område och enligt 21 & lagen om prisreglering på fiskets område. Detta innebär att preskription skall kunna förhindras genom delgivning av en underrättelse om brottsmiss- tanke även beträffande vissa brott av böteskaraktär som inte berörs av förslaget om en till fem år förlängd preskriptionstid. De nya bestämmelser- na blir däremot inte heltäckande beträffande brotten mot skatte-och av- giftsförfattningarna. Ett flertal brott. t.ex. det i 120 & första stycket TL upptagna brottet avseende underlåtenhet att fullgöra kontrolluppgiftsskyl- dighet enligt 37 % samma lag. kommer enligt förslaget att lämnas utanför regleringen.

Kommitténs förslag innebär vidare att brott enligt lagen (l960:4l8) om straff för varusmuggling, VSL. och i övrigt brott rörande skatter eller avgifter som fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull lämnas utanför regleringen. Också de skattebrotten närliggande valutabrotten un-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1984/85: 47 32

dantas. Vad gäller valutabrotten bör man enligt kommitténs mening över- väga att införa särskilda bestämmelser om preskriptionshinder även för dessa. Kommittén anser emellertid att det faller utanför dess uppdrag att föreslå åtgärder på valutasidan.

Det föreslagna tillämpnrngsområdet godtas eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Från något enstaka håll ifrågasätts dock om de nya bestämmelserna skall vara tillämpliga på brott med endast böter i straffskalan. Ett par remissinstanser förordar att regleringen omfattar ock- så valutabrotten. Vad gäller brotten inom tullverkets område påpekar generaltullstyrelsen att styrelsen inte känner till något fall där preskription av brott enligt VSL inträtt på grund av att den misstänkte avvikit till utlandet och att det bl.a. därför inte är påkallat att ta med sådana brott.

För egen del villjag först slå fast att reformbehovet är särskilt angeläget i fråga om de centrala skattebrotten. Å andra sidan är det önskvärt med en enhetlig reglering inom hela skatte- och avgiftsområdet. Vad gäller tullver- kets beskattningsverksamhet bör framhållas att för denna gäller särskilda bestämmelser beträffande både förfarandet och brottsansvar. Vid misstan- ke om brott enligt VSL är det vidare i de flesta fall tullmyndighet som med stöd av 13 å VSL inleder förundersökning rörande brottet, vilket bidrar till att tiden från brottstillfället till den tidpunkt då åtal väcks i allmänhet inte blir oacceptabelt lång. Med hänsyn till dessa förhållanden finns det enligt min mening inte tillräckliga skäl att nu införa särskilda regler om preskrip- tionshinder på tullverkets område. Inte heller i fråga om valutabrott ärjag beredd att nu lägga fram något förslag.

När det gäller att avgränsa tillämpningsområdet i övrigt ligger det enligt min mening närmast till hands att göra bestämmelserna tillämpliga anting- en på alla brott inom förevarande område eller på endast de brott för vilka preskriptionstiden är lägst fem år. När fråga är om ett brott av närmast ordningskaraktär förefaller det inte påkallat att förhindra preskription ge- nom att tillgripa institutet underrättelse om brottsmisstanke. särskilt med tanke på att institutet utgör ett avsteg från annars gällande regler om preskriptionshinder och de ändrade reglerna främst bör ta sikte på den allvarliga brottsligheten. Detta talar för det senare alternativet. dvs. att bestämmelserna skall få tillämpas bara i fråga om brott som har. eller enligt mitt förslag får, en preskriptionstid om minst fem år. Genom att låta alla sådana brott på förevarande område omfattas av bestämmelserna om underrättelse om brottsmisstanke blir ordningen dessutom lättöverskådlig.

Jag föreslår att nya bestämmelser om preskriptionshinder införs för brott mot skatte- och avgiftsförfattningar i enlighet med vad jag nu anfört. Bestämmelserna bör tas in i SkBL. I UBL. SjL. KupL. lagarna om prisreglering på jordbrukets och fiskets område. utsädeslagen och AUL bör hänvisning ske till bestämmelserna i SkBL. Jag återkommer i special- motiveringen till bestämmelsernas närmare utformning.

• Sida 33
•  Original

'_'.) '.»)

Prop. 1984/85: 47

2.4. Förlängning av preskriptionstiden 2.4.1 Allmänt

Kommittén föreslår att det införs möjligheter till förlängning av preskrip- tionstiden i fall då den misstänkte avvikit eller på annat sätt håller sig undan och en underrättelse om brottmisstanke på grund därav inte kunnat delges. Ett beslut om förlängning skall på talan av åklagare få meddelas av domstol. Preskriptionstiden skall få förlängas med så lång tid som behövs för delgivning av underrättelsen. Den får dock inte förlängas med mer än sammanlagt fem år.

Flertalet remissinstanser ställer sig bakom också detta förslag. Några remissinstanser anser emellertid att den föreslagna möjligheten i alltför hög grad avviker från nuvarande principer på preskriptionsområdet. Bl.a. an- förs att preskriptionstiden alltid bör kunna beräknas på förhand. Som alternativ lösning föreslås från ganska många håll att man skall frångå kravet på personlig delgivning beträffande den preskriptionshindrande åt- gärden: med ett enklare delgivningsförfarande skulle det inte finnas något behov av att kunna förlänga preskriptionstiden. Några remissinstanser menar att förslaget har den svagheten att ett beslut om förlängning får tillgripas endast när en underrättelse om brottsmisstanke inte kunnat delges och alltså inte när stämningen inte kunnat delges. I flera yttranden framförs invändningar från administrativa utgångspunkter.

Enligt min mening är det uppenbart att det krävs särskilda insatser för att komma till rätta med problemen med misstänkta som på ett uppseende- väckande sätt försöker hålla sig utanför rättssystemet. Förhållandena är allvarligast i fråga om sådana misstänkta som efter brottet lämnar landet ' för att utomlands invänta utgången av preskriptionstiden. I dessa fall rör det sig ofta om betydande belopp som undandragits. Sådana förfaranden får stor publicitet i massmedia och det torde av allmänheten uppfattas som stötande att vår rättsordning inte kraftfullare kan ingripa mot denna typ av brottslighet. Detta får utan tvivel till följd att den allmänna skattemoralen skadas. Av allmänprevcntiva skäl är det sålunda motiverat med ytterligare skärpningar av preskriptionsreglerna. Detta gäller särskilt i utlandsfallen.

Kommittén har diskuterat möjligheten att komma till rätta med de nuva- rande olägenheterna beträffande fallen då en misstänkt håller sig undan genom att lätta på kravet på personlig delgivning. En möjlighet är enligt kommittén att föreskriva att delgivning skall anses ha skett med den misstänkte ett visst antal dagar efter det att handlingarna har avsänts med ordinarie postgång till den misstänktes senast kända adress. En annan utväg. som kommittén pekat på och som enligt några remissinstanser närmare borde övervägas. är att tillåta delgivning med annan än den sökte eller kungörelsedelgivning.

Som jag tidigare sagt har kommittén dock stannat för lösningen att undanhållande från den misstänktes sida bör mötas med regler om förläng-

3 Riksdagen [984/85. ] sum/. Nr 47

• Sida 34
•  Original

Prop. 1984/85: 47 34

ning av den ordinarie preskriptionstiden under domstolens överinseende. Kommittén har ansett att dess förslag ligger mer i linje med de rättstradi- tioner som finns inom den svenska preskriptionsrätten. Jag anser också för egen del att man i första hand bör välja en lösning som så nära som möjigt ansluter till de nuvarande huvudprincipcrna. Kommitténs förslag innebär vidare att frågan om preskriptionstidsförlängning prövas av domstol vilket är en fördel från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till de ingripande verkningar en preskriptionstidsförlängning kan medföra för den misstänk- te. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag.

Förlängning av preskriptionstiden bör sålunda kunna ske genom ett särskilt beslut som meddelas av domstol. En fråga om förlängning av preskriptionstiden bör prövas på ansökan av åklagare av den domstol som är behörig att pröva det kommande målet om ansvar för brottet.

Kommittén föreslår att en förlängning skall få beslutas när underrättel- sen om brottsmisstanke inte har kunnat delges på grund av att den miss- tänkte avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Det nya institutet skall däremot inte kunna användas när åtal är väckt och delgivning av stämning- en i brottmålet misslyckas. Eftersom denna delgivning i normalfallet ligger på domstolen är det enligt kommittén olämpligt att denna också skall avgöra när delgivning inte går att genomföra.

Mot detta har en del remissinstanser reagerat. Det framhålls att det ter sig stötande att en förlängning får tillgripas endast vid förundersökningen och därmed väl mot den som är skäligen misstänkt för ett brott men inte mot den gentemot vilken misstanken är så stark att åtal har väckts för motsvarande brott.

Jag anser också att det är olämpligt att begränsa möjligheten till presk- riptionstidsförlängning till fall då delgivningen av en underrättelse om brottsmisstanke misslyckas. För åklagarnas del kan en sådan begränsning leda till att de. när det finns skäl att befara delgivningssvårigheter. väljer att inte väcka åtal trots att tillräckligt underlag för det finns. Att i sådana situationer avvakta med åtal för att i stället utfärda underrättelse om brottsmisstanke och vid misslyckad delgivning gå till domstol och få beslut om förlängning av preskriptionstiden är inte önskvärt. Det är enligt min mening i och för sig principiellt tilltalande att den instans som har ansvaret för delgivningen inte dessutom skall med bindande verkan pröva om del- givning varit ogenomförbar. Men eftersom förlängningsfrågan skall avgö- ras av domstol anser jag att det därmed ges garantier för att den rättsliga prövningen sker på ett korrekt sätt. Härtill kommer att jag - vilket jag senare återkommer till - i motsats till kommittén föreslår att domstolens beslut i förlängningsfrågan skall få överklagas särskilt. Härigenom byggs ytterligare rättssäkerhetsgarantier in. Med hänsyn till detta anser jag inte att det möter något hinder att låta domstolen besluta om förlängning av preskriptionstiden om delgivning av åtalet av närmare angivna skäl inte har kunnat verkställas.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1984/85: 47

'.)J lJl

Jag föreslår således att institutet preskriptionstidsförlängning skall få användas vid misslyckade delgivningsft'irsök i fråga om såväl underrättelse om brottsmisstanke som stämning i brottmålet.

2.4.2. Villkoren _förförlängning

Ett förlängningsbeslut skall enligt kommitténs förslag få fattas när del- givning inte kunnat ske på grund av att den misstänkte avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Remissinstanserna lämnar i allmänhet förslaget på denna punkt utan erinran. Förslaget har dock föranlett bl.a. påpekan- den om att flera av de exempel som nämns i betänkandet på fall där avvikande får anses föreligga inte torde kunna hänföras under uttrycket "avvikit eller på annat sätt håller sig undan" samt att enbart delgivnings- svårigheter inte bör tas som intäkt för att någon håller sig undan.

Jag ansluter mig i huvudsak till kommitténs uppfattning om i vilka fall en förlängning av preskriptionstiden bör få ske. Med hänsyn till den stora betydelse ett förlängningsbeslut kan få finns det emellertid enligt min mening skäl att redan i lagtexten ange förutsättningarna på ett så klart och utförligt sätt som möjligt. Vid avfattningen av denna bör man kunna utgå ifrån de närliggande bestämmelserna om förlängning av preskriptionstid i fråga om preskription av skattefordringar. Dessa bestämmelser. 7 5 i lagen om preskription av skattefordringar m.m.. tar nämligen upp i stort samma frånvarosituationer som är aktuella i det här sammanhanget.

Frånvarosituationerna bör delas upp i tre olika fall. Möjlighet till presk- riptionstidsförlängning bör till att börja med finnas om den misstänkte saknar känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han uppehåller sig. En annan situation är den att den misstänkte inte kan anträffas på känt hemvist inom riket. För detta fall bör dessutom gälla. förutom att det inte har kunnat klarläggas var han uppehåller sig. att det kan antas att han håller sig undan. Det tredje fallet bör omfatta de situationer då den miss- tänkte stadigvarande vistas utomlands. En fråga är om man för förlängning i det senare fallet skall kräva att det bakom utlandsvistelsen kan antas finnas ett direkt syfte från den misstänkte att hålla sig undan svenska myndigheter eller om man skall nöja sig med att varje utlandsvistelse av stadigvarande natur kan medföra en förlängning.

Jag vill då först framhålla att det särskilt är sådana fall där den misstänk- te lämnar landet för att utomlands invänta utgången av preskriptionstiden som allmänt väcker anstöt och som därför starkt bidrar till att en generell skärpning av preskriptionsreglerna vid skattebrott är påkallad. Delgivning- en med den som reser utomlands och vistas där en längre tid blir ofrånkom— ligen försenad och försvårad oavsett syftet med utlandsvistelsen. Mot den bakgrunden och då det vid utformningen av regelsystemet bör vara en strävan att samma förutsättningar skall gälla för alla misstänkta oberoende av åtkomlighetcn för svenska myndigheter. bör en stadigvarande utlands- vistelse i princip alltid få medföra en förlängning av preskriptionstiden.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1984/85: 47 36

Man vinner då också den fördelen att de bevisproblcm. som ofta skulle uppkomma kring frågan om anledningen till att den misstänkte vistas utomlands. undviks.

En förlängning skall emellertid som tidigare antytts inte få beslutas endast på den grunden att en utlandsvistelse är konstaterad eller att något av de övriga två frånvarofallen visats föreligga. En ytterligare förutsättning bör vara att frånvaron är orsaken till att delgivning inte har kunnat verk- ställas. Det innebär i fråga om var och en av de skilda situationerna att myndigheterna måste försöka få till stånd en delgivning enligt de delgiv- ningsmetoder som står till buds innan frågan om förlängning kan aktualise- ras. Denna förutsättning bör sålunda normalt också gälla för utlandsfallen.

2.4.3 Förlr'ingningstid m.m.

Tiden för ett förlängningsbeslut får enligt kommittéförslaget inte bestäm- mas längre än vad som är erforderligt för att delgivning skall kunna ske med den misstänkte. Som riktmärke vid bestämmandet av förlängningsti- den bör enligt kommittén gälla att fristen inte utsträcks längre än vad som i normalfallet krävs för delgivning i det land eller på den ort där den miss- tänkte befinner sig. Den praxis som utbildats beträffande delgivning i utlandet får enligt kommittén därvid vara vägledande. I betänkandet redo- visas de normala tiderna för delgivning i utlandet. Av redovisningen fram- går att tiden för delgivningsförfarandet i de utomnordiska länderna i all- mänhet är mellan två och sex månader. Visar det sig att den medgivna förlängningen är otillräcklig anser kommittén att domstolen efter en ny framställning av åklagaren skall få medge ytterligare förlängning. Som en yttersta gräns för förlängningen föreslår kommittén fem år räknat från den tidpunkt då den ordinarie preskriptionsf'risten löper ut. En grundläggande förutsättning för att förlängning över huvud taget skall kunna medges är enligt förslaget att framställningen skall ha kommit in till domstolen innan preskription inträtt enligt övriga regler. Därtill bör. anser kommittén, komma att domstolen inom samma tid skall ha meddelat sitt beslut om förlängning.

Ett par remissinstanser kritiserar förslaget om att preskriptionstiden inte får förlängas med längre tid än som är nödvändigt för att delgivning skall kunna ske med den misstänkte. En remissinstans, hovrätten för Västra Sverige. föreslår i stället att beslut om förlängning skall ske med ett år i sänder och med den av kommittén föreslagna yttersta gränsen om fem år.

För egen del gör jag följande bedömning. Jag ansluter mig till grundtanken att preskriptionstiden inte bör få ut- sträckas längre än som i en liknande situation vanligen behövs för att delgivning skall kunna ske. Förlängningsinstitutet bör emellertid samtidigt - utan att i nämnvärd grad ge avkall på kravet på förhållandevis korta förlängningstider - ordnas så att det inte blir otympligt och betungande för myndigheterna.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85: 47 37

En ordning som vad gäller utlandsfallen innebär att tiden alltid skall bestämmas med hänsyn till vad som i normalfallet erfordras för delgivning i det aktuella landet förefaller mig väl stel. Det kan sålunda inte vara rimligt att begränsa förlängningarna till två—tre månader. Korta förlängningar medför en betydande arbetsbelastning för åklagare och domstolar utan att ge någon påtaglig fördel för den enskilde. Jag föreslår därför att kommit- téns förslag. dvs. att förlängning skall ske med så lång tid som kan beräk- nas gå åt för delgivning, får bilda huvudregel och att denna kompletteras med en regel om en minsta förlängningstid om sex månader. Jag föreslår vidare att man genomför kommitténs förslag att den totala tiden för för- längning aldrig får överstiga fem år. Förslaget om en absolut gräns om fem år har inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen.

En grundläggande förutsättning för att förlängning över huvud taget skall få medges måste — som kommittén också föreslår — vara att åklaga- rens ansökan härom kommer in till domstolen innan brottet är preskriberat enligt vanliga regler. Enligt kommittén skall dessutom krävas att domsto- len har meddelat beslutet om preskriptionstidsförlängning innan åtals- preskription inträtt. Överåklagaren i Stockholm har särskilt tagit upp den- na fråga och ansett att det skulle vara lämpligare att låta tidpunkten för ansökans ingivande vara avgörande. eftersom i annat fall den situationen kan uppstå att domstolen anser sig tvingad att fatta beslut på ett material som den anser ofullständigt och egentligen vill ha kompletterat.

Den av kommittén föreslagna ordningen anserjag i och för sig ha många fördelar. Den framstår som enkel och lättillämpad. Vid utgången av den ordinarie preskriptionstiden är det klarlagt huruvida preskription har in- trätt eller inte. Frågan om det skall vara ett villkor att beslutet har medde- lats inom den ordinarie preskriptionstiden hänger emellertid nära samman med vad som föreslås gälla beträffande möjligheten till besvär över beslu- tet. Av skäl som jag strax kommer att utveckla anserjag — till skillnad från kommittén — att sådan bcsvärsrätt bör finnas. Frågan om beslutstidpunk- ten kommer då i ett annat läge. En bcsvärsrätt måste nämligen ges en utformning som medför att det under viss tid efter utgången av den ordina- rie preskriptionstiden kan komma att råda osäkerhet om vad som slutligen kommer att gälla. Så kan ju exempelvis ett beslut av tingsrätten om förlängning efter besvär komma att upphävas av över—instansen efter det att den ordinarie tiden gått ut. Ovissheten kommer att kvarstå fram till dess att beslutet vinner laga kraft. Med hänsyn härtill saknas det enligt min mening vägande skäl att hålla fast vid regeln att domstolens beslut om förlängning skall ha meddelats inom en bestämd tid. Jag anser således att det bör vara en tillräcklig förutsättning att ansökningen om preskriptionstidsförlängning ges in före utgången av den ordinarie preskriptionstiden. Domstolarna bör givetvis ändå handlägga målen om förlängning med stor skyndsamhet för att så långt möjligt begränsa den tid varunder preskriptionsfrågan hålls öppen.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1984/85: 47 38

Kommittén har somjag nyss berört ansett att talan inte skall få föras mot domstolens avgörande i mål om förlängning av preskriptionstid eller. med andra ord, att rättens beslut omedelbart skall vinna laga kraft. Bakgrunden till detta är det krav på snabbhet i förfarandet som enligt kommitten är nödvändigt för en processuell åtgärd av förevarande slag. Denna kommit- téns uppfattning har mött kraftig kritik från några remissinstanser som hävdat att rättssäkerheten kräver att den enskilde kan få ett förlängnings- beslut överprövat.

Jag finner också för egen del att det från rättssäkerhetssynpunkt inte är godtagbart att ett förlängningsbeslut inte skall kunna bli föremål för sär— skild prövning i högre instans. Enligt min mening är intresset av snabbhet i förfarandet inte så framträdande att den enskilde i strid mot vedertagna fullföljdsregler skall fråntas möjligheten att i högre rätt få ett beslut om förlängning av preskriptionstiden prövat. Jag föreslår därför att den miss- tänkte skall få föra talan mot ett beslut om förlängning. Däremot fmnerjag det bl.a. av praktiska skäl inte motiverat att tillåta en överprövning av ett beslut varigenom domstolen ogillat eller på annat sätt inte bifallit en ansökan om förlängning. Ett sådant beslut bör alltså omedelban vinna laga kraft. I fråga om fullföljden mot bifallsbeslut bör i huvudsak Rst regler om talan mot lägre rätts beslut gälla. Med hänsyn till att rättegångsförfar- andet med anledning av en ansökan om förlängning av preskriptionstiden ofta torde utmärkas av att den misstänkte inte är medveten om vad som pågår bör dock en speciell regel gälla beträffande besvärstiden. För att den misstänkte skall kunna utnyttja rätten att anföra besvär över ett beslut varigenom åklagarens ansökan bifallits bör utgångspunkten för beräkning av besvärstiden sålunda vara den dag då han fick del av beslutet.

Vad gäller tillämpningsområdet för bestämmelserna om beslut om presk- riptionstidsförlängning bör detta enligt min mening bli detsamma som jag förordat beträffande reglerna om underrättelse om brottsmisstanke. Jag föreslår sålunda att bestämmelserna om preskriptionstidsförlängning skall tillämpas på brott enligt SkBL och därutöver på de. brott för vilka jag tidigare föreslagit en enhetlig preskriptionstid på fem är.

2.5. Följdändringar beträffande eftertaxering m.m.

2.5.1. Bakgrund

Förslaget att preskriptionshinder skall inträda vid delgivning av under- rättelse om brottsmisstanke får efterverkningar på det skatteprocessuella planet. eftersom det i fråga om möjligheterna till eftertaxering. efterbe- skattning och motsvarande förfarande enligt lagen (19591552l om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. AVGL. finns en koppling mellan brotts- och skatteprocessen.

Jag skall här i korthet redogöra för innebörden av ifrågavarande bestäm- melser och då främst vad gäller eftertaxering.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1984/85: 47 39

För att eftertaxering skall få ske krävs att den enskilde har lämnat ett oriktigt meddelande till myndigheterna och att detta föranlett att skatt påförts med för lågt belopp. Det skall således föreligga ett orsakssamman- hang mellan det oriktiga meddelandet och den för låga debiteringen. En ytterligare förutsättning är att den tillkommande debiteringen inte avser ett ringa belopp. För mervärdeskattens och punktskatternas del gäller vidare att efterbeskattning inte skall äga rum om "det med hänsyn till omständig- heterna framstår som uppenbart oskäligt". Här föreligger således ett vill- kor av skälighets- eller billighetskaraktär som saknas på den direkta be- skattningens och socialavgifternas område.

För eftertaxering gäller vissa tidsfrister som anges i 115 och 116 5.5 TL. Normalt gäller att ansökan om eftertaxering skall ha kommit in till domsto- len inom fem år från utgången av det taxeringsår då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans. Domstolen har därefter ytterligare ett år på sig att avgöra saken.

Andra tidsfrister för ansökan om eftertaxering finns i fråga om tre fall. Två av fallen är av mindre intresse i det här sammanhanget. Det ena fallet avser en kortare tid för eftertaxering av vissa dödsbon och det andra en särskild fristberäkning för eftertaxering av skattskyldiga som har lämnat oriktigt meddelande i taxeringsmål som är anhängigt vid domstol.

Det tredje undantagsfallet gäller förlängd tid för ansökan om eftertaxer- ing i situationer som har anknytning till skattebrott. Har den skattskyldige åtalats för sådant brott. får ansökan om eftertaxering för det år som åtalet avser göras fram till utgången av kalenderåret efter det då åtal väcktes. Har den skattskyldige avlidit gäller att ansökan om eftertaxering av döds- boet skall ha kommit in inom sex månader från dödsfallet. Även om ätal inte väcks gäller en motsvarande förlängd tidsfrist. om den skattskyldige enligt 12 & SkBL är fri från ansvar för brottet därför att han själv anmält saken till myndigheterna (frivilligt tillbakaträdande). Framställningen om eftertaxering skall då ha kommit in till domstolen före utgången av kalen- deråret efter det då den frivilliga åtgärden vidtogs.

En eftertaxering som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige skall enligt 115 & tredje stycket TL undanröjas. om åtalet ogillas helt och ogil- landet inte sker på grund av ett sådant frivilligt tillbakaträdande som enligt 12 & SkBL medför ansvarsfrihet för gärningen. För att en eftertaxering som har beslutats före domen i brottmålet skall stå fast är sålunda förut- sättningen antingen att åtalet bifalls eller att det ogillas med stöd av 12 & SkBL.

Enligt 115 & fjärde stycket TL gäller de förlängda tidsfristerna i anslut- ning till åtal för skattebrott även i fråga om framställning om eftertaxering som riktas mot en juridisk person. Ett villkor för detta är att den som företrätt den juridiska personen har åtalats för skattebrott som avser den juridiska personens taxering.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85: 47 40

Den utökade tidsfristen för eftertaxering vid skattebrott infördes i sam- band med 1971 års sanktionsreform på skatte- och avgiftsområdet och föranleddes främst av att åtalsfristen för grovt skattebrott ökades från fem till tio år.

Bestämmelserna om eftenaxering i TL har tjänat som förebild vid ut- formningen av motsvarande institut inom skatte- och avgiftsområdet i övrigt. Föreskrifter härom finns i fråga om mervärdeskatten i 38—41 åå lagen (1968z430) om mervärdeskatt, ML. för punktskatternas del i 20 och 21 åå lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. LFK. och beträffande arbetsgivaravgifterna i 14 & AVGL. Vad gäller punktskatter bör framhållas att enligt prop. 1983/84:71 avses LFK den 1 juli 1984 ersättas med en lag kallad lag om punktskatter och prisreglerings— avgifter. LPP. [ lagförslaget regleras efterbeskattning i 4 kap. 7—13 åå. De förlängda tidsfristerna i samband med åtal för skattebrott regleras i fråga om mervärdeskatt, punktskatter och arbetsgivaravgifter i 40 å andra och tredje styckena ML. 121 5 andra och tredje styckena LFK (4 kap. 12 & LPP enligt nämnda prop. 1983/84171”) resp. 14 & femte och sjätte styckena AVGL. Bestämmelserna har samma innebörd som de i 115 & tredje och fjärde styckena TL.

Av redogörelsen för gällande rätt framgår att de särskilda, förlängda tidsfristerna för eftertaxering och liknande åtgärder är knutna till den tidrymd som i det särskilda fallet står till åklagarens förfogande för väck- ande av åtal för brottet. Denna tidrymd är för de flesta brotten enligt SkBL fem år. Domstolens möjlighet att härefter döma till påföljd för något av dessa brott kvarstår fram till 15 år från den dag då brottet begicks. Denna s.k. absoluta preskriptionstid löper alltså i dessa fall under ytterligare tio år efter det att åtalsfristen har gått ut. För grovt skattebedrägeri däremot är ätalsfristen tio år och domsfristen 30 år.

Mitt förslag till nya bestämmelser om åtalspreskription skulle med oför- ändrade regler om eftertaxering medföra bl.a. följande. Har den skattskyl- dige med preskriptionshindrande verkan delgetts underrättelse om brotts- misstanke inom den ordinarie preskriptionstiden om fem år. har åklagaren möjlighet att ända fram till utgången av den absoluta preskriptionstiden, dvs. ytterligare tio år. låta åtala honom för brottet. Den utsträckta tiden för väckande av åtal skulle få den effekten att senaste tidpunkt för taxeringsin- tendenten att ansöka om eftertaxering förskjuts framåt i motsvarande grad. Är det fråga om brottet grovt skattebedrägeri skulle det röra sig om en tidsförlängning för ansökan om eftertaxering om uppemot 20 år. En tids- mässig utvidgning skulle inträda inte bara för möjligheten att åsätta efter- taxering utan också för förvaltningsdomstolens skyldighet att undanröja en eftertaxering som har åsatts med stöd av de särskilda bestämmelserna beträffande fall av skattebrott. Ogillas åtalet i sin helhet skallju eftertaxer- ingen undanröjas och detta oavsett hur lång tid som har förflutit sedan domen i eftertaxeringsmålet vann laga kraft.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 47 41

2.5.2. Eflertuxeringsfrislen vid bmi! Allmän!

Det är uppenbart att nu berörda betydande tidsförlängningar och de därmed ökade olägenheterna med "öppna” eftertaxeringsbeslut inte kan accepteras utan måste mötas med ändringar i reglerna om eftertaxering. Kommittén är också inne på den linjen. Enligt kommittén talar principiella skäl mot den nuvarande bindningen mellan de olika processerna. Det kan enligt kommittén inte vara rimligt att såsom f.n. är fallet frågan om efter- taxering efter femårsfristens utgång skall vara beroende av en enskild tjänstemans beslut att åtala eller av den allmänna domstolens bedömning av rent objektiva brottsförutsättningar. Enligt kommitténs mening strider f.ö. kopplingen av eftertaxeringen till skattebrottsprocessen mot grundsat— sen att skatteprocessen - till följd av att det centrala skattebrottet. skatte- bedrägeri. har utformats som ett effektbrott - skall styra brottsprocessen.

Mot denna bakgrund har kommittén förordat att skatteprocessen ges en helt självständig ställning i förhållande till skattebrottsproeessen. Kommit- te'n föreslår att den nuvarande huvudregeln om en femårsfrist för ansökan om eftertaxering behålls för normalfallen men att det för kvalificerade fall av skatteundandraganden införs en tioårsfrist. Dessa allvarliga fall skall inte vara beroende av åklagarens ställningstagande i åtalsfrågan eller ut- gången i en skattebrottsprocess. Som villkor för eftertaxering i dessa fall skall i stället gälla att den oriktiga skatten uppgår till betydande belopp.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till förslaget om en brytning av eftertaxeringens samband med skattebrottsprocessen. Däremot föresprå- kar flertalet av dem som yttrat sig i frågan att den förlängda tidsfristen . förbehålls mer kvalificerade fall av skatteundandragande än kommitten förordat. Många instanser avvisar eller ifrågasätter förslaget främst från rättssäkerhets- och kostnadssynpunkter.

Somjag redan sagt ärjag ense med kommittén och remissinstanserna om att de nya bestämmelserna i SkBL om preskription bör föranleda en anpassning av vissa föreskrifter på skatte- och avgiftsområdet. Detta gäller de nämnda föreskrifterna om eftertaxering enligt TL. om efterbeskattning enligt ML och LFK (LPP) samt om motsvarande åtgärd enligt AVGL. Av förenklingsskäl kommerjag i det följande att mest tala om eftertaxering. Men om inte annat framgår av sammanhanget avserjag med eftertaxering också de motsvarande begreppen.

Eftertaxering bör inte få komma i fråga under en så avsevärd tid som skulle bli följden om de gällande bestämmelserna om eftertaxering läm- nades oförändrade. Frågan är om anpassningen kan ske genom smärre jämkningar av de nuvarande bestämmelserna eller om det krävs mer ge- nomgripande ändringar. Jag delar kommitténs grunduppfattning att för- fattningsändringarna bör hållas inom ramen för vad som kan anses som nödvändigt med hänsyn till de ändrade förutsättningarna för när åtal för skattebrott får väckas. Men även om kommittén sålunda velat begränsa

• Sida 42
•  Original

Prop. 1984/85: 47 42

reformen får de förslag som den stannat inför anses som tämligen långtgå- ende. Förslagen innebär ju att frågan om skattebrott inte får någon som helst inverkan på skattemålet och att således en i princip ny typ av eftertaxeringsmöjlighet införs. Kommitténs avsikt med en sådan reglering är att samtidigt eliminera vissa brister i det nuvarande systemet.

När man skall ta ställning till efter vilka huvudlinjer lagstiftningen på taxeringsområdet bör utformas. måste man numera beakta att det inom skatteförenklingskommittén (B l982:03) pågår ett omfattande utrednings- arbete som bl.a. syftar till att rationalisera taxeringsförfarandet och skatte- processen. Denna kommitté kommer att göra en översyn av reglerna om tidsfrister beträffande såväl ordinarie besvär som eftertaxering och andra besvär i särskild ordning. Med hänsyn till det utredningsarbetet finns det enligt min mening skäl att nu vara mycket återhållsam när det gäller att ändra reglerna om eftertaxering. Man bör därför inte f.n. utöka eftertaxe- ringsmöjligheterna så att eftertaxering kan ske under längre tid endast under den ytterligare förutsättningen att ett visst beloppsvillkor avseende undandragen skatt är uppfyllt. Enligt min mening bör man i stället söka en lösning som närmare knyter an till den nuvarande regleringen.

De gällande bestämmelserna om förlängd eftertaxeringstid tillkom som jag tidigare sagt i samband med att preskriptionstiden för grovt skattebrott ökades från fem till tio år. Härigenom blev det möjligt att också efter utgången av den ordinarie femårsfristen eftertaxera den som gjort sig skyldig till grovt skattebedrägeri. Ett grovt skattebrott som leder till fäl- lande dom kan därför även om det uppdagas sent i princip alltid föranleda en riktig beskattning och alltså förhindra att den skattskyldige gör en ekonomisk vinst på grund av brottet. Det är enligt min mening i första hand synpunkter av det här slaget som bör vara vägledande vid utformningen av de nya bestämmelserna. Jag anser alltså att det är viktigt att samordningen med SkBLzs bestämmelser görs så att eftertaxering också efter en ändring av reglerna om åtalspreskription i princip alltid kan ske när någon döms till ansvar för skattebrott avseende hans taxering.

Villkoren

Mina förslag om ändring i reglerna om åtalspreskription innebär att åtal- för skattebrott kan väckas senare än f .n., om en underrättelse om brotts- misstanke har delgetts den misstänkte eller om domstolen har beslutat förlänga preskriptionstiden för brottet. Den som fälls till ansvar för skatte- brott avseende sin taxering efter ett åtal som har föregåtts av någon av de nämnda preskriptionshindrande åtgärderna bör i enlighet med vad jag nyss berört också kunna eftertaxeras för det aktuella året. Möjligheten till eftertaxering bör emellertid samtidigt tidsbegränsas så att eftertaxering inte åsätts senare än som är motiverat med hänsyn till att den skattskyldige inte skall kunna göra oskäliga vinster.

• Sida 43
•  Original

Prop. ]984/85: 47 43

Avgörande för den gällande tidsgränsen för eftertaxering är den tidpunkt då åtal väcks. Ansökan om eftertaxering skall ha kommit in före utgången av kalenderåret därefter. Denna tidsfrist torde inte välla skattemyndighe- terna några problem. eftersom det i samband med att åtal väcks normalt finns ett utredningsundcrlag som är tillräckligt också för skatteprocessen. Ett sådant underlag bör i regel också kunna föreligga inom ganska kort tid efter det att någon preskriptionshindrande åtgärd har vidtagits med anled- ning av brottsmisstanke. eftersom det annars inte torde finnas tillräckliga förutsättningar för att anse att det föreligger skälig brottsmisstanke mot den skattskyldige. En regel som innebär att yrkande om eftertaxering får framställas inom ganska kort tid efter det att någon preskriptionshindrande åtgärd har vidtagits bör därför medföra att skattemyndigheterna i princip alltid får tillräcklig tid för att ta fram det underlag som behövs för proces- sen om eftertaxering. Jag föreslår därför att regeln utformas med den gällande bestämmelsen som förebild så att ansökan om eftertaxering får göras inom ett år från utgången av kalenderåret efter det då åtal väcktes eller någon annan preskriptionshindrande åtgärd vidtogs. Eftersom en sådan åtgärd måste företas innan den ordinarie preskriptionstiden har löpt ut. medför inte regeln att den nuvarande bortre tidsgränsen för eftertaxe- ring förskjuts. Även om det skulle gälla en sent väckt misstanke om grovt skattebedrägeri måste nämligen åklagaren ha agerat i preskriptionsfrågan inom tio år från det att brottet begicks.

Sambandet mellan eftertaxering och domen [ skattebrott/nålet

Frågan är då om man bör behålla den nuvarande ovillkorliga regeln om att en friande dom i brottmålet — under förutsättning att ansvarsfriheten inte grundas på ett frivilligt tillbakaträdande — skall föranleda att en eftertaxering. som har åsatts med stöd av de särskilda fn'stbestämmcl- serna, skall undanröjas. Det är i och för sig önskvärt att brottmålsdomens avgörande inverkan på eftertaxeringen minskas eller helt slopas. Kommit— tens förSIag till eftertaxeringsbestämmelser har också innebörden att sam- bandet bryts och förslaget har i det här avseendet fått ett positivt motta- gande av remissinstanserna.

Med den lösning som jag nyss har förordat beträffande förutsättningarna för åsättande av eftertaxering är det emellertid enligt min mening inte lämpligt att i nuläget göra en frikoppling från brottmålet. Visserligen finns det mycket som talar för att eftertaxering skall stå fast åtminstone i vissa av de situationer som nu är aktuella även om den misstänkte inte fälls till ansvar. Att han går fri från straff kanju t.ex. bero på att han lyckats hålla sig undan lagföring. Jag anser dock att det mesta talar för att man t.v. behåller kopplingen till brottmålet. Som jag tidigare har antytt är det i denna del fråga om en provisorisk lösning i avvaktan på resultatet av skatteförenklingskommitténs arbete.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/85: 47 44

Mitt förslag är alltså att en eftertaxering som har åsatts med stöd av de särskilda fristbestämmelserna också i fortsättningen skall undanröjas om den skattskyldige inte fälls till ansvar för skattebrottet. Har eftertaxeringen åsatts efter att preskriptionen av brottet har hindrats genom att den skatt- skyldige dclgetts en underrättelse om brottsmisstanke eller efter att presk- riptionstiden för det har förlängts. bör sålunda eftertaxeringen undanröjas om brottsmisstanken inte följs av åtal.

2.6. Övriga frågor

Kommitténs förslag om en tioårig frist för eftertaxering m.m. när skat- teundandragandet avser betydande belopp kräver enligt kommitten för- fattningsändringar även i ett par andra avseenden.

Den ena ändringen rör tidsfristerna för besvär i särskild ordning enligt 100 ä TL och 55 & ML. Kommittén föreslår av främst rättviseskäl att dessa tidsfrister förlängs så att de enskilda får en motsvarande möjlighet att söka ändring om den oriktigt påförda skatten uppgår till betydande belopp eller annars särskilda skäl föreligger.

Den andra ändringen avser de bestämmelser som reglerar hur länge en skattskyldig skall bevara räkenskaper eller annat skriftligt material som ligger till grund för beskattningen. Kommittén föreslår bl.a. en ändring i 20 & TL så att den skattskyldige åläggs att bevara deklarationsunderlaget under elva i stället för f.n. sex år. Kommittén anser vidare att en motsva- rande förlängning måste ske i fråga om myndigheternas bevarande av deklarationer m.m. Den här delen av kommittéförslaget har f.ö. väckt stark kritik vid remissbehandlingen. Bl.a. betonas det att förslaget medför ökade kostnader för både det allmänna och de enskilda.

Mitt förslag i fråga om möjligheterna till eftertaxering/efterbeskattning efter den ordinarie fristens utgång innebär till skillnad från kommitténs att dessa möjligheter också i fortsättningen skall vara knutna till SkBL:s bestämmelser. Antalet eftertaxeringar o.d. med stöd av de särskilda frist- bestämmelserna torde därför vara mycket litet även efter den ändrade ordningen. Med hänsyn härtill finns det enligt min mening inte anledning att nu ändra reglerna om besvär i särskild ordning. Jag anser inte heller att bevaringstiden beträffande deklarationer m.m. behöver utsträckas. Även i detta sammanhang vill jag erinra om det utredningsarbete avseende bl.a. frågor om bcsvärsregler och besvärstider som pågår inom skatteförenk- lingskommittén.

2.7. Ikraftträdande

Kommittén föreslår att de nya reglerna inom strafflagstiftningen får användas också beträffande redan begångna brott under förutsättning att preskription inte har inträtt vid ikraftträdandet. Kommittén föreslår över-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85: 47 45

gångsregler i enlighet med detta. Ändringarna som berör skatte- och av- giftslagstiftningen föreslås däremot bli tillämpliga utan några särskilda övergångsregler. Utan sådana regler kommer. påpekar kommittén. de förlängda tidsfristerna för ansökan om eftertaxering m.m. att medföra att det blir möjligt att använda administrativa sanktioner i form av skatte- eller avgiftstillägg i vissa situationer. där detta enligt gällande rätt inte kan ske. Kommittén syftar på sådana fall som avser stora skatte- eller avgiftsbelopp men som i dag inte kan föranleda påföljd enligt SkBL. Kommittén anser att dessa följder av dess förslag fär accepteras av processtekniska skäl.

Remissinstanserna lämnar i allmänhet kommittéförslagen rörande över- gångsbestämmelserna utan erinran. Ifråga om de straffprocessuella försla- gen förordar dock ett par instanser övergångsbestämmelser av innebörd att påföljd inte får ådömas för brott begånget före ikraftträdandet, om straff skulle vara att anse som förfallet vid bedömning efter den lag som gällde då brottet begicks. Även kommitténs förslag på skatte— och avgiftsområdet föranleder kritik från några häll. Därvid anmärks att ändringarna inte bör leda till eftertaxering om sådan inte är möjlig enligt de nuvarande reglerna och att några retroaktiva effekter vad gäller påförande av skatte- eller avgiftstillägg inte bör komma i fråga.

För egen del får jag anföra följande. Bestämmelserna om utsträckning av preskriptionstiden till fem år vid vissa brott. exempelvis vid brott enligt 28 & SjL. bör tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet under förutsättning att preskrip- tion inte inträtt dessförinnan enligt äldre bestämmelser. En sådan tillämp- ning är i enlighet med straffrättsliga principer och valdes f.ö. vid förläng- ningen av preskriptionstiden för betalningsbrott enligt 8l & UBL.

En underrättelse om brottsmisstanke enligt l4 & andra stycket SkBL bör få där avsedda verkningar endast om underrättelsen har delgetts efter ikraftträdandet. Införandet av detta rättsinstitut och institutet beslut om förlängning av preskriptionstiden torde i övrigt inte föra med sig några övergångsproblem. lnstituten bör få användas beträffande ifrågavarande skattebrott som vid ikraftträdandet ännu inte har preskriberats.

Ändringarna avseende tidsfristerna för ansökan om eftertaxering. beslut om efterbeskattning och motsvarande åtgärd enligt AVGL är inte av det slaget att några särskilda övergångsbestämmelser behövs. Eftertaxering o.d. bör sålunda få åsättas med stöd av de nya reglerna även i fråga om beskattningsår som har gått ut vid ikraftträdandet.

Reglerna om ikraftträdandet bör utformas med hänsyn till vad jag nu sagt. Beträffande den av kommittén berörda frågan om användning av administrativa sanktioner i vissa fall där detta enligt nuvarande bestämmel- ser inte kan ske. vill jag nämna att en sådan användning inte torde bli aktuell med den av mig förordade ordningen.

Jag föreslår att den nya lagstiftningen träder i kraft den I juli l984.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 47 46

Utah—wu)

14.1. Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (l971:69)

14 5

Det nya andra stycket i paragrafen innehåller de föreslagna specialbe- stämmelserna om preskriptionshinder. De innebär att preskription vid brott enligt SkBL förhindras redan genom att den misstänkte delges skrift- lig underrättelse om att han är skäligen misstänkt för brottet. För att underrättelsen skall ha preskriptionshindrande verkan krävs dessutom att den delgetts vid förundersökning som lett till allmänt åtal för brottet.

En förutsättning för att metoden med skriftlig underrättelse skall få användas är att det föreligger skälig misstanke mot den misstänkte om brott. Den styrka som bevisningen mot den misstänkte måste ha nått motsvarar vad som enligt 23 kap. 18 & RB skall föranleda att den misstänk- te. då han hörs under förundersökningen. underrättas om misstanken. Så snart utredningsmaterialet ger tillräckligt underlag för att anse att skälig brottsmisstanke föreligger mot den misstänkte får delgivning av den skrift-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85: 47 47

liga brottsmisstanken ske. Något förhör med den misstänkte behöver alltså inte hållas före delgivningen.

Det är i regel lämpligt att delgivning av den skriftliga underrättelsen sker vid det förhör. då den misstänkte enligt 23 kap. 18 s RB skall underrättas om att han är skäligen misstänkt för brottet. Delgivning kan dessutom ske på något av de sätt som föreskrivs för delgivning av stämning i brottmål.

Uppehåller sig den misstänkte i något annat nordiskt land får åklagar- myndigheten rikta en framställning om delgivning av den skriftliga brotts- misstanken direkt till den myndighet i detta land som ombesörjer delgiv- ning i brottmål. För denna situation gäller bestämmelserna i cirkuläret (197530!) till statsmyndigheterna angående inbördes rättshjälp mellan Sverige. Danmark. Finland. Island och Norge genom delgivning och bevis- upptagning. Vistas den misstänkte i utomnordiskt land bör utrikesdeparte— mentet anlitas för delgivning enligt kungörelsen (1933:618) angående biträ- de av utrikesdepartementet för delgivning av handlingar i utlandet.

För att preskription skall hindras skall delgivningen av den skriftliga underrättelsen om brottsmisstanke ha skett vid förundersökning som lett till allmänt åtal. Avslutas en förundersökning utan att åtal följer. förlorar således en delgivning av skriftlig brottsmisstanke sin preskriptionshind- rande verkan även om ny förundersökning senare inleds.

En delgivning av skriftlig underrättelse om brottsmisstanke vid förun- dersökningen hindrar i vissa fall inte preskription trots att förundersök- ningen lett till allmänt åtal. Om målet avvisas eller avskrivs är nämligen delgivningen utan verkan i preskriptionsavseende. Detta följer av 35 kap. 3 & BrB.

Det föreskrivs vidare att den skriftliga underrättelsen skall utfärdas av åklagare och ange de omständigheter som utgör grund för misstanken om brott. Bestämmelsen ställer krav på att grunden för misstanken individuali- seras. eftersom den preskriptionshindrande verkan av delgivningen av brottsmisstanken är begränsad till brottet. dvs. den konkreta gärning som den misstänkte enligt åklagarens beskrivning begått. Någon fullständig gärningsidentitet mellan den skriftliga underrättelsen och den stämnings- ansökan som sedermera ges in till domstolen behöver dock inte föreligga. En justering av gärningsbeskrivningen som inte går utöver vad som enligt 45 kap. 5 & RB anses tillåtet i fråga om åtal bör nämligen få göras.

lala?

I paragrafen finns föreskrifter av innebörd att preskriptionstiden enligt 35 kap. 1 $. BrB eller 14 % SkBL i vissa fall får förlängas.

Enligt bestämmelserna får rätten på framställning av åklagare besluta om förlängning av preskriptionstiden, om åtalet eller underrättelsen om brottsmisstanke inte har kunnat delges av närmare angivna skäl som är att hänföra till den misstänktes förhållanden. En förlängning förutsätter därför normalt att åtgärder har vidtagits i syfte att få till stånd en delgivning med den misstänkte.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85 : 47 48

De i de tre punkterna i första stycket angivna rekvisiten för att beslut om förlängning skall få meddelas stämmer överens med dem som har tagits upp i 7 5 första stycket 2-4 lagen om preskription av skattefordringar m.m. och som anger förutsättningarna för förlängning av preskriptionstiden be- träffande skattefordringar i frånvaro- och utlandsfallen. Rekvisiten i de båda paragraferna bör ges samma innebörd. Bl.a. de uttalanden som gjordes i prop. l981/82:96 med förslag till lag om preskription av skatte- fordringar m.m. (s. 63 f.) bör därför gälla också i fråga om tillämpningen av rekvisiten i förevarande paragraf.

Eftersom en förutsättning för förlängning är att delgivning inte har kunnat ske. måste i regel delgivningsförsök ha gjorts innan förlängningsv beslut får meddelas. Om den misstänkte stadigvarande vistas utomlands och brottsmisstanken framkommer eller åtal väcks så sent under den ordinarie preskriptionstiden att den tid som kvarstår innan preskription inträder understiger vad som i normalfallet behövs för delgivning i det land där den misstänkte befinner sig, bör en förlängning kunna ske utan att något delgivningsförsök först görs.

Ett förlängningsbeslut får fattas redan i början av den ordinarie preskrip- tionstiden. Det ligger emellertid i sakens natur att behovet av en förläng- ning uppkommer först i slutet av perioden när det visat sig omöjligt att med de normala rutinerna få kontakt med den misstänkte.

Enligt andra stycket ankommer det på domstolen att bestämma för- längningstiden med hänsyn till den tid som kan antas behövas för att delgivning skall kunna ske med den misstänkte. Den får dock inte förläng- as med mindre än sex månader och enligt paragrafens tredje stycke aldrig utsträckas med mer än fem år.

Det är svårt att på förhand bedöma hur lång tid som kan tänkas tas i anspråk för delgivningen i ett visst fall. Vägledande bör vara den tid — med viss marginal — som normalt åtgår för delgivning i det land eller på den ort där den eftersökte vistas. Vid sin bedömning bör domstolen väga in de upplysningar som finns kring den misstänkte. var hans familj befinner sig. anställningsförhållanden etc. Också sådana omständigheter som i vilken omfattning och under hur lång tid han sökts bör tillmätas betydelse. Har resultatlösa delgivningsförsök gjorts endast under en kort period före den ordinarie fristens utgång finns det sällan anledning att endast på grund härav utsträcka tiden särskilt långt. Är det däremot fråga om en utlandsvis— telse på okänd ort eller har myndigheterna utan framgång sökt den miss- tänkte en längre tid finns förutsättningar för en annan bedömning. Domsto- len bör också beakta att alltför korta förlängningar riskerar att bli ohanter- liga med hänsyn till att åklagaren kanske tvingas att ge in ett flertal framställningar om förlängning beträffande samme misstänkte och till den möjlighet som finns att anföra besvär över ett förlängningsbeslut.

Räcker den medgivna förlängningen inte till för att delge den sökte stämningen eller underrättelsen om brottsmisstanke får åklagaren göra en förnyad framställning om förlängning.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85: 47 49

Tredje stycket anger att förlängningstiden inte i något fall får utsträckas med mer än sammanlagt fem år. Tiden räknas från den tidpunkt då den ordinarie preskriptionsfristen löper ut.

[4 b .5

l paragrafen ges vissa regler om rättsverkningarna av en ansökan om förlängning av preskriptionstiden.

En ansökan om förlängning måste göras före utgången av den ordinarie preskriptionstiden eller — såvitt gäller en förnyad framställning — den tid som gäller enligt det senaste beslutet om förlängning.

Ges en ansökan in till behörig tingsrätt före utgången av preskriptionsti— den. preskriberas enligt andra stycket brottet tidigast när beslut på grund av ansökningen föreligger. Om en ansökan ges in kon tid innan åtalsprcsk- ription skulle inträda. förhindrar bestämmelsen preskription av brottet innan domstolen hunnit fatta beslut om förlängning. Om domstolen lämnar ansökningen utan bifall, med vilket avses också att den avvisas eller återkallas. skall emellertid preskriptionstiden löpa som om framställningen inte hade gjorts. I detta fall hindrar alltså ansökningen inte preskriptionen. Bestämmelsen innebär t.ex. också att en underrättelse om brottsmiss- tanke. som delges efter att den löpande preskriptionsfristen gått till ända men under tiden för domstolens behandling av framställningen om förläng- ning, kommer att sakna rättslig verkan i preskriptionsfrägan, såvida inte framställningen bifalls.

14 (' €

Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolens handläggning av mål om förlängning av preskriptionstiden och om fullföljd.

Enligt första stycket är förfarandet i tingsrätten vid handläggningen av ett mål om förlängning av preskriptionstid skriftligt. Men också muntlig förhandling och därmed muntlig bevisning kan få förekomma. För det krävs att tingsrätten finner en muntlig förhandling fördelaktig från utred- ningssynpunkt. Måltypen är emellertid sådan att det sällan torde finns anledning att besluta om muntlighet. I princip skall den misstänkte och hans försvarare lämnas tillfälle att yttra sig över åklagarens ansökan. I många fall torde det emellertid vara ogörligt. Om det t.ex. helt saknas uppgift om var den misstänkte finns måste ett förlängningsbeslut kunna meddelas utan att något försök görs att låta honom få del av ansökningen. Målet bör avgöras så snart som möjligt. Därför bör någon omfattande skriftväxling inte få förekomma.

Av andra stycket framgår att domstolen skall avgöra målet genom be- slut. Där föreskrivs att talan inte får föras mot domstolens beslut om beslutet innebär att preskriptionstiden inte förlängs. Lämnas åklagarens ansökan om förlängning utan bifall vinner således rättens beslut omedel- bart laga kraft. Vidare ges där en regel om att tingsrättens slutliga beslut att 4 Riksdagen [984/85. I sum/. Nr 47

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: 47 50

medge förlängning får överklagas genom besvär som skall ha kommit in inom två veckor från det att klaganden fick del av beslutet.

De regler angående domstolens handläggning som härutöver behövs får genom bestämmelsen i tredje stycket hämtas från RB. Den hänvisningen är också ett uttryck för att en fråga om förlängning av preskriptionstiden får anses ingå som ett förprocessuellt förfarande till rättegången i brottmålet.

Av hänvisningen till RB följer att tingsrätten vid sin handläggning av ett mål om preskriptionstidsförlängning är domför med en lagfaren domare och att den domstol som är behörig att pröva ansvarsfrågan beträffande ifrågavarande brott även är behörig att ta upp en ansökan om förlängning av preskriptionstiden för brottet.

4.2. Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

De justeringar som jag har föreslagit i fråga om eftertaxering föranleder ändringar i 115 & tredje och fjärde styckena TL. Huvudregeln i andra stycket om att tidsfristen för ansökan om eftertaxering normalt är fem år behålls alltså oförändrad.

Den i tredje stycket första meningen angivna möjligheten att efter ut- gången av den ordinarie femårsfristen ansöka om eftertaxering om den skattskyldige har åtalats för skattebrott som avser hans taxering komplet- teras nu så att eftertaxering kan komma i fråga även efter att någon av de åtgärder rörande preskription som föreslås i SkBL har företagits. Ansökan om eftertaxering skall sålunda få göras också i de fall då den skattskyldige enligt 14 å andra stycket SkBL har delgetts underrättelse om brottsmiss- tanke eller då den allmänna domstolen enligt 14 a & SkBL har beslutat förlänga preskriptionstiden. Vad gäller underrättelsen om brottsmisstanke bör det noteras att det för att en ansökan om eftertaxering skall få tas upp till prövning är tillräckligt att underrättelsen har delgetts på föreskrivet sätt. Det krävs alltså inte att förundersökningen har följts av åtal för brottet.

Liksom f.n. skall en ansökan om eftertaxering i fall av åtal eller frivilligt tillbakaträdande ha kommit in före utgången av kalenderåret efter det då åtalet väcktes eller den frivilliga åtgärden vidtogs. En motsvarande gräns föreslås i ett nytt femte stycke gälla för ansökan om eftertaxering som bygger på en delgivning av underrättelse om brottsmisstanke eller ett domstolsbeslut om förlängning av preskriptionstiden. I samtliga dessa situationer måste en ansökan om eftertaxering normalt ha kommit in senast året efter det att den första av de ifrågavarande åtgärderna — delgivning av underrättelse om brottsmisstanke. förlängning av preskrip- tionstiden eller åtal — företogs med anledning av brottsmisstanken. Före- kommer det senare ytterligare någon åtgärd av det här slaget kommer denna inte att medföra att den senaste dagen för ansökan om eftertaxering flyttas fram. Detta innebär att ett sent väckt åtal för ett skattebrott. för

• Sida 51
•  Original

Prop. 1984/85: 47 51

vilket preskription inte har inträtt därför att åtalet har föregåtts av en delgivning av en underrättelse om misstanke för brottet. inte får någon betydelse beträffande frågan om ansökan om eftertaxering har kommit in i rätt tid.

De nuvarande bestämmelserna i tredje stycket om undanröjande av eftertaxering kompletteras så att även en eftertaxering. som har åsatts efter att åtgärd som avses i 14% andra stycket eller 14 asi SkBL har vidtagits. skall undanröjas om den skattskyldige inte fälls till ansvar för brottet. Undanröjande skall ske så snart det är klart att åtgärden inte fullföljs med åtal. Bestämmelserna om detta bildar ett nytt sjätte stycke.

De nu föreslagna ändringarna har föranlett viss justering av det nuvaran- de fjärde stycket.

4.3. Övriga lagförslag

Förslaget om enhetliga preskriptionstider för de allvarligare brotten mot skatte- och avgiftsförfattningarna avser en förlängning av preskriptionsti- den så att den blir lägst fem år om fängelse ingår i straffskalan för brottet. I fråga om dessa brott skall det också vara möjligt att hindra preskriptionsin- träde genom att på samma sätt som föreslås i 14 å andra stycket SkBL beträffande brotten enligt SkBL delge den misstänkte en skriftlig underrät- telse om misstanke för brottet. Vidare skall preskriptionstiden för ifrågava- rande brott kunna förlängas i överensstämmelse med de föreslagna be- stämmelserna i 14 a — 14 c åå SkBL. I enlighet med detta föreslås nu ändringar i 81 & UBL. 28 & SjL. 34 a 5 lagen om prisreglering påjordbru- kets område. 31 & KupL. 21 5 lagen om prisreglering på fiskets område, 7 & utsädeslagen och 25 & AUL.

Bestämmelser om särskilda tidsfrister för efterbeskattning och utta- gande av avgift i samband med åtal för skattebrott finns f.n. i 21 & LFK. 14 åAVGL och 40 & ML. I berörda bestämmelseri AVGL och ML ändras nu kopplingen till brottsprocessen så att den stämmer med vad jag föreslår ifråga om eftertaxering enligt 115 & TL. Vad gäller punktskatterna bör den motsvarande ändringen göras i LPP som avses gälla från den 1 juli 1984. En sådan ändring görs därför i 4 kap.'12 & LPP.

Kommitténs sammanfattning av sitt förslag

Betänkandet utgör en fjärde etapp i utredningens arbete. Det innehåller förslag till reformerade bestämmelser om s. k. åtalspreskription vid brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna.

Bakgrunden till de förslag som utredningen nu lägger fram utgör svårig- heterna att inom gällande processordning beivra skattebrotten på ett från det allmännas synpunkt godtagbart sätt. Regelsystemen i rättegångsbalken och brottsbalken har utformats med tanke på de traditionella brotten. När de tillämpas på skattebrotten med deras från straffrättslig synpunkt sär- egna uppbyggnad uppkommer vissa processuella olägenheter.

Enligt gällande preskriptionsordning blir en misstänkt fri från straff om han inte har häktats eller fått del av åtalet viss tid från det att brottet begicks. Denna regel har visat sig medföra vissa komplikationer vid hand- läggningen av Skattebrott. Orsakerna är flera. Skattebrotten upptäcks — till skillnad från de traditionella brotten — inte sällan relativt lång tid efter det att brottet har förövats. Förundersökningcn tar ofta lång tid i anspråk beroende på den skatterättsliga undersökning och process som föregår eller löperjämsides med denna. De komplicerade frågor som förekommeri skattebrottmål av allvarligare beskaffenhet medverkar också till att förun- dersökningen drar ut på tiden.

Nu angivna omständigheter medför att åklagaren många gånger först i slutskedet av preskriptionstiden får sådant underlag för den fortsatta processen att han kan väcka åtal. I dessa fall kan den misstänkte genom att hålla sig undan en kortare tid bli fri från straff.

De undersökningar som utredningen har låtit företa visar att det inte är ovanligt att den som misstänks för skattebrott utnyttjar de nu nämnda svagheterna i det processuella systemet. För att komma till rätta med dem föreslår utredningen att redan delgivning av underrättelse om brottsmiss- tanke med den misstänkte skall hindra preskriptionsinträde vid skatte- brott. Underrättelsen skall vara skriftlig och innehålla de omständigheter som utgör grund för misstanken om brott.

Bestämmelsen att delgivning av brottsmisstanke skall hindra preskrip- tion måste enligt utredningens mening kompletteras. En miSstänkt kan nämligen också uppnå straffrihet genom att hålla sig undan i detta samman- hang. Kommer t.ex. omständigheter som medför ansvar för brott fram redan i inledningsskedet av skattemyndigheternas kontrollarbete kan den misstänkte för att uppnå preskription undvika all kontakt med polis- och åklagarmyndigheterna.

Betydande praktiska svårigheter föreligger när det gäller att få reda på var en person uppehåller sig och att delge honom handlingar. Särskilt gäller detta om personen vistas utomlands. Det framgår bl. a. av undersök- ningar av efterlysnings- och delgivningspraxis som utredningen låtit företa.

• Sida 53
•  Original

'Jl ',)J

Prop. 1984/85: 47

Utredningen har valt att möta de nu nämnda svårigheterna med bestäm- melser om förlängning av preskriptionstid. Har underrättelse om brotts- misstanke inte kunnat delges pä grund av att den misstänkte har avvikit eller på annat sätt hållit sig undan föreslås att domstolen i brottmålet skall få besluta om förlängning av preskriptionstiden under så lång tid — högst fem år — som ytterligare behövs för att delge underrättelsen. Ärende om förlängning tas upp av domstolen på åklagarens begäran och avgörs efter skriftlig handläggning genom beslut.

Förslaget om nytt preskriptionshinder vid skattebrott får följdverkningar på det skatteprocessuella planet. De förlängda tidsfrister för eftertaxering etc., som sedan år I972 står det allmänna till buds då åtal för skattebrott väcks efter den normala femårstidens utgång. kommer nämligen att ut- sträckas i viss mån. Det gäller särskilt i de fall där misstanke kan delges men förundersökningen försenas eller omöjliggörs därför att den misstänk- te håller sig undan.

Utredningen föreslår att de nämnda följdverkningarna regleras på så sätt att framställning om eftertaxering m.m. får göras inom tio år under förut- sättning att det handlar om betydande belopp i undanhållen skatt eller avgift. De nuvarande reglerna om eftertaxering i samband med åtal för skattebrott skall enligt förslaget upphävas. [ fortsättningen kommer såle- des alla frågor om eftertaxering o.d. bli en rent skatterättslig angelägenhet. Den situationen att en eftertaxering som har fastställts efter den normala tidsfristens utgång undanröjs om åtal för skattebrott ogillas kommer där- igenom inte att uppstå.

Som en konsekvens av förslaget om tioårig eftertaxeringsfrist föreslår utredningen att tidrymden för besväri särskild ordning —— s.k. extraordinä- ra besvär — skall förlängas till tio år för de fall där det handlar om betydande skattebelopp. Ändringen berör enbart den enskildes besvärsrätt enligt 100 & taxeringslagen och 55 & lagen om mervärdeskatt.

Slutligen föreslår utredningen att skyldigheten att bevara deklarations— underlag, som regleras i 20 & taxeringslagen. skall förlängas till elva år.

Samtliga-ändringsförslag föreslås träda i kraft den ljanuari 1981.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 47

54

Bilaga .?

Kommitténs författningsförslag

11454

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning. avgiven till ledning vid hans taxering. lämnat oriktigt med- delande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föran- lett att skatt enligt uppbördslagen (19531272) på grund av taxeringen påförts den skattskyldige eller hans make eller. vad angår förmögen— hetsskatt. annan med honom sam- taxerad person med för lågt belopp skall rättelse ske genom eftertaxe- ring. Sådan rättelse skall också ske. när skattskyldig har lämnat oriktigt meddelande i mål om sin taxering. Eftertaxering mä dock ej åsättas. om den skatt som icke påförts är att anse såsom ringa.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning. avgiven till ledning vid hans taxering, lämnat oriktigt med— delande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föran- lett att skatt enligt uppbördslagen (19531272) på grund av taxeringen påföns den skattskyldige eller hans make eller. vad angår förmögen- hetsskatt. annan med honom sam- taxerad person med för lågt belopp, skall rättelse ske genom eftertaxe- ring. Sådan rättelse skall oeksä ske. när skattskyldig har lämnat oriktigt meddelande i mål om sin taxering. Har den skattskyldige avlidit. sker rätta/.te genom (f/iertaxering nr dödsboet. Eftertaxering må dock ej äsättas. om den skatt som icke pä- förts är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall äsättas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen äsättas med tillämp- ning av 21 &.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning. om skattskyldig. ehuru uppgiftspliktig. underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplys- ning.

4 Senaste lydelse l978: 196.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 47

Nuvarande lydelse

63

Föreslagen lydelse

iiSs5

Fråga om ejiertaxering prövas av länsrätt efter ansökan av laxe- ringsintendent. Kommun för ansö- ka om eftertaxering i fråga om kommunal inkomstskatt. Ansökan om eftertaxering upptages till pröv- ning av den länsrätt som har haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering det år ansö- '.'an avser.

Ansökan om eftertaxering skall ha komtnit in till länsrätten inom fem år efter det år. då taxeringen rätteligen bort verkställas ijörsta instans. Ansökan om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i taxeringsmälfär dot-k upptagas till prövning. om den har kommit in inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vann laga kraft. Har den skattskyldige avlidit, skall ansökan om eftertaxering av hans dödsbo ha kommit in inom två år efter utgång- en av det kalenderår. då boupp- teckning efter honom gavs in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skat- tebrott som avser hans taxering. får ansökan om eftertaxering för det år som brottet avser upptagas till prövning även efter utgången av den i andra stycket angivna tiden. Detsamma gäller. om eftertaxering medför att den skattskyldige enligt 12 å skattebrottslagen (I97l:69)' är frifrån ansvarj'ör sådant brott. An- sökan skall i fall som har sagts nu ha kommit in före utgången av ka- lenderåret efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 € skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit. skall an- sökan om eftertaxering av döds- boet ha kommit in inom sex måna- der från dödsfallet. Eftertaxering. som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige. skall undanröjas av

5 Senaste lydelse 1979: 175.

Fråga om eftertaxering skall väckas inom fem år efter utgången av det taxeringsår dä taxeringen rätteligen borde ha skett. Tidsfris- ten är dock tio år om den skatt, som inte har påförts. uppgår till bety- dande belopp.

Utan hinder av föreskrifterna i första stycket får fråga om efter— taxering på grund av oriktigt med— delande i taxeringsmål väckas inom ett är efter utgången av det år, då dom i taxeringsmålet vann laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit. skall fråga om eftertaxering av dödsboet vår-kas inom två år efter utgången av det kalenderår. då bouppteckning efter den avlidne gavs in för registrering.

• Sida 64
•  Original

Prop. [984/85: 47 Nuvarande lydelse

länsrätten. om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej, om åtalet ogillas med stöd av 12 35 skat- tebrottslagen.

Tredje stycket skall tillämpas också ifall då den sotn harjöretrält juridisk person åtalats för skatte- brott som avser denjaridiske perso- nens taxering eller ärfri från an- svar för sådant brott på grund av lZ # skattebrottslagen.

64

Föreslagen lydelse

116 &”

Eftertaxeringfår ej ske, om fråga därom ej har prövats av länsrätten inom ett årfrån den dag ansökan om eftertaxering senast skall ha kommit in.

Fråga om eftertaxering prövas av den domstol. som är behörig att avgöra besvär över den skattskyldi- ges taxering för det år eftertaxe- ringen avser. Prövningen sker på framstt't'llning av taxeringsinten- dent och, såvitt avser kommunal itt- komstskatt. även av kommun.

Mål om eftertaxering skall avgö- ras inom ett år efter utgången av det kalenderår då fråga om efter- taxering senast skall vara väckt.

Föreskrifterna i denna lag om besvär angående taxering skall i tillämp- liga delar gälla i fråga om besvär rörande eftertaxering.

Denna lag träder i kraft den I januari l98l.

" Senaste lydelse 1979: 175.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85: 47

tionsbeskattning

Härigenom föreskrivs att 21 & lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 &?

Efterbeskattning må icke ske. med mindre beskattningsmyndighe— ten meddelat beslut därom inom fyra år efter utgången av den i 19 & första stycket stadgade tiden för fastställande av skatt. Efterbeskatt- ning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt må dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vun- nit laga kraft. Har den skattskyldige avlidit. åsätts efterbeskattningen hans dödsbo. dock att sådan efter- beskattning ickc må ske med mind- rc beskattningsmyndigheten med- delat beslut därom inom två år efter utgången av det kalenderår. under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skat- tebrott som avser hans skatt må. även efter den ijörsta stycket an- givna tiden. efterbeskattning ske för det år som brottet avser. Det- samma gäller. om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 & skattebrottslagen (l971:69) är fri från ansvar för sådant brott. Ef- terbeskattning som ltar sagts nufår dock ske endast om fråga därom prövatsjöre utgången av kalender- året efter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 S* skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit. skal/frå- ga om efterbeskattning av döds- boet prövas inom sex månader/rån dödsfallet. Efterbeskattning som har åsatts efter åtal mot den skatt-

Efterbeskattning må icke ske. med mindre beskattningsmyndighe- ten meddelat beslut därom inom fyra år efter utgången av den i 19 & första stycket stadgade tiden för fastställande av skatt. Tidsfristen är dock nio år om den skatt. som inte harfaststållts. uppgår till betydan- de belopp.

Utan hinder av föreskrifterna i första stycket får fråga om efter- beskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas inom ett år efter utgången av det år. då dom i målet vann laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit. åsätts efterbeskattningen hans dödsbo, dock att sådan efterbe- skattning ickc må ske med mindre beskattningsmyndigheten meddelat beslut därom inom två år efter ut- gången av det kalenderår. under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 863. 3 Senaste lydelse 1978: 198.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85z47 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyldige skull undanröjas av be- skattningsmyndig/teten. om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller doek ej. om åtalet ogillas med stöd av 12 ä' skattebrottslagen.

Andra stycket skall tillämpas också ifall då den som harfäreträtt juridisk person åtalats för skatte- brott som avser den juridiske persa- nens skatt eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av [2 # skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1981.

68

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 47 69

10 Förslag till Lag om ändring i lagen (l959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. rn.

Härigenom föreskrivs att 14 & lagen (19591552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.I skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 &?

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för beräkning av avgiftsunderlag. lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsun- derlag för honom ickc blivit be- stämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall riksförsäkringsverket bestämma det avgiftsunderlag. som genom berörda förfarande undan- dragits. Sådant avgiftsunderlag nrå dock ej bestämmas om vad som un- dandragits är att anse såsom ringa.

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning. avlämnad till ledning för beräkning av avgiftsunderlag. lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsun- derlag för honom icke blivit be- stämt eller blivit bestämt till för lågt belopp. skall riksförsäkringsverket bestämma det avgiftsunderlag. som genom berörda förfarande undan- dragits. Detsamma gäller när ar- betsgivare har länrnat oriktig upp- gift i mål om avgift. Avgiftsunder- lagfår dock inte bestämmas om vad som har undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i föregå- ende stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräkning av avgiftsunderlagct. skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämpning av 10 &.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare. ehuru uppgiftspliktig. underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplys-

ning.

Avgiftsunderlag som avses i den- na paragraf må ieke bestämmas ef- ter utgången av sjätte året efter ut- giftsåret. l-lar arbetsgivaren avlidit. påföres avgiftsunderlaget hans dödsbo. dock att sådan påföring icke må ske med mindre fråga där- om prövats inom två år efter ut- gången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Avgiftsunderlag får inte bestäm- mas enligt denna paragraf efter ut- gången av sjätte året efter utgifts- året. Tidsfristen är dock elva år om det avgiftsunderlag. som inte har bestämts. uppgår till betydande be- lopp.

' Lagen omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 938. 2 Senaste lydelse 1978: 200.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 47

Nuvarande lydelse

Har arbetsgivaren åtalats för skattebrott som avser hans arbets- givaravgift må. även efter utgång- en av den ifjärde stycket angivna tiden. avgiftsunderlag bestämmas för det utgiftsår. som brottet avser. Detsamma gäller, om'bestämman- de av avgiftsunderlag medför att arbetsgivaren enligt 12 5? skatte- brottslagen (197I:69) ärfrifrån an- svarför sådant brott. Avgiftsunder- lag som nu har sagts må dock icke bestämmas med mindre fråga där— om prövatsföre utgången av kalen— deråret efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 & skatte- brottslagen vidtogs. Har arbetsgi- varen avlidit skall fråga om påfö- ring av avgiftsunderlag för döds- boet prövas inom sex månader från dödsfallet. Avgiftsunderlag som påförts efter åtal mot arbetsgivaren skall undanröjas av riksförsäk- ringsverket, om åtalet ej bifalles till någon del. Detta gäller dock ej om åtalet ogillas med stöd av 12 å skat- tebrottslagen.

Femte stycket skall tillämpas också ifall då den som harföreträtt juridisk person åtalats för skatte- brott som avser denjuridiske perso- nen påfört avgiftsunderlag eller är fri från ansvarför sådant brott på grund av 12 # skattebrottslagen.

70

Föreslagen lydelse

Utan hinder av föreskrifterna i första stycket får fråga om bestäm- mande av avgiftsunderlag på grund av oriktig uppgift i mål om avgift prövas inom ett år efter utgången av det år. då målet vann laga kraft.

Har arbetsgivaren avlidit, på- föres avgiftsunderlaget hans dödsbo. dock att sådan påföring icke må ske med mindre fråga där- om prövats inom två år efter ut- gången av det kalenderår. under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1981.

• Sida 71
•  Original

Sammanfattningsvis vill lagrådet anföra följande. De föreslagna nya preskriptionsreglerna avser frågor som är av grundläggande betydelse för det straffrättsliga preskriptionsinstitutet i dess helhet. Förslagen innebär att för skattebrottens del i viktiga hänseenden skulle komma att gälla andra _ regler för preskriptionens avbrytande och bestämmande än för andra brott. En sådan särreglering inger betänkligheter av principiell natur och leder också lätt till att systemet blir alltför komplicerat och svåröverskådligt. lnte minst av nu nämnda skäl är det vidare angeläget se till att man inte inom ramen för en dclreform av nu aktuellt slag väljer någon lösning som senare visar sig vara mindre ändamålsenlig eller direkt olämplig för an- vändning i annat sammanhang. De invändningar från angivna utgångs- punkter som kan riktas mot förslaget om att en delgiven underrättelse om brottsmisstanke skall medföra preskriptionsavbrott har enligt lagrådets mening mindre tyngd än de som föreligger när det gäller förslaget om möjlighet att förlänga preskriptionstiden i vissa fall. En generell tillämp- ning av den ordning som det förstnämnda förslaget innebär har sålunda tidigare förordats av bl.a. processlagberedningen och strafflagberedning- en. Därtill kommer att den nu föreslagna ordningen angående underrättel- sens innehåll. delgivning och verkan synes undanröja flertalet av de olä- genheter som beaktades vid besluten att inte genomföra de båda bered- ningarnas förslag. Vid dessa förhållanden finner lagrådet att de skäl som kan anföras mot förslaget i denna del inte har sådan avgörande styrka att lagrådet vill motsätta sig att det läggs till grund för lagstiftning.

8 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 47

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 47 1 14

Vad åter gäller förslaget om en förlängning av preskriptionstiden i vissa fall så har redan anmärkts att den förordade regleringen skulle komma att omfatta en betydligt vidare krets av personer än som enligt remissproto- kollet egentligen äri blickpunkten i detta sammanhang. nämligen personer som avsiktligt håller sig undan. särskilt i utlandet. i avvaktan på preskrip- tionstidens utgång. Det står vidare klan att regleringen därtill också skulle komma att omfatta åtskilliga brott med ett straffvärde som är förhållande- vis lågt vid jämförelse med svårare skattebrott och i synnerhet med vissa grova brottsbalksbrott. Enligt förslaget får den misstänkte visserligen rätt att anföra besvär mot ett beslut om förlängning av preskriptionstiden. Värdet av en sådan ordning är emellertid enbart illusoriskt om han inte får vetskap om beslutet före besvärstidens utgång. Eftersom besvärsrätten därtill torde få till följd att frågan om förlängningsbeslutet inte kan prövas i en efterföljande brottmålsproeess utgör besvärsrätten i ett sådant fall en direkt nackdel från rättssäkerhetssynpunkt.

Om man vill söka en mer generell lösning på problemet med avsiktligt undanhållande i avvaktan på preskriptionstidens utgång - för vilket inte bara principiella utan måhända även kriminalpolitiska skäl kan anföras — synes det mot bakgrund av vad nyss sagts böra bli aktuellt att uppställa vissa kvalificerande kriterier avseende såväl undanhållandet som brottet. I så fall finns måhända också anledning ytterligare överväga om inte den rättsföljd som därvid kan komma i fråga är att kravet på personlig delgiv- ning efterges och att beslut härom i det enskilda fallet sedan får prövas antingen i särskild besvärsordning eller i brottmålsprocessen.

Nu redovisade omständigheter liksom tidigare anförda synpunkter inne- fattar så allvarliga betänkligheter mot förslaget om förlängning av preskrip- tionstiden i vissa fall att lagrådet inte kan tillstyrka detsamma. I den mån ' en reform. som enbart omfattar förslaget angående underrättelse om brottsmisstanke. inte anses tillräcklig för att komma till rätta med de särskilda problem som råder för skattebrottens del på grund av undanhål- landen synes insatserna därför hellre böra ges den formen att preskrip- tionstiderna för skattebrotten eller vissa av dem förlängs ytterligare i den omfattning som behövs. Även om en sådan ordning också kan möta vissa betänkligheter är en reglering i enlighet härmed enligt lagrådets mening att föredra framför en lösning som innebär att även det här särskilt kritiserade delförslaget om förlängningsbeslut genomförs.

Vid behandlingen i det följande av enskildheterna i förslaget utgår lagrå- det från de förutsättningar. på vilken lagrådsremissen bygger.

l4å

Lagrådet föreslår att andra stycket. för att den avsedda innebörden skall komma fram tydligare. formuleras påföljande sätt: "Påföljd får ådömas för brott enligt denna lag utan hinder av att den misstänkte inte erhållit del av åtal för brottet inom den tid som anges i 35 kap ] & brottsbalken och första

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 47 l l5

stycket denna paragraf, om den misstänkte inom samma tid har delgivits underrättelse om att han är skäligen misstänkt för brottet. Underrättelsen skall ha skett under en förundersökning som sedermera lett till allmänt åtal mot den misstänkte för brottet. Den skall ha utfärdats av åklagaren och ange de omständigheter som utgör grund för misstanken. Delgivningen skall ha skett på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål. Avvisas eller avskrivs mål mot någon som delgivits underrättelse om misstanke enligt detta stycke skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om delgivning av underrättelsen ej skett."

l specialmotiveringen till paragrafen framhålls att den preskriptionshind— rande verkan av att en underrättelse om misstanke delges den misstänkte är begränsad till den "konkreta gärning som den misstänkte enligt åklaga- rens beskrivning begått". men att det inte behövs någon fullständig gär- ningsidentitet mellan den gärning som angetts i underrättelsen och den som sedermera redovisas i stämningsansökningen. Enligt specialmotiveringen bör nämligen få göras en justering av gärningsbeskrivningen som inte går utöver vad som "enligt 45 kap. Så RB" anses tillåten i fråga om åtal. Lagrådet utgår från att detta uttalande avser endast tredje stycket av nämnda lagrum.

l4bå

För att den avsedda innebörden av första stycket skall komma till tydligare uttryck föreslår lagrådet att stycket formuleras på följande sätt: "En ansökan enligt l4aä skall ha kommit in till tingsrätten före utgången av den tid som begärs förlängd."

Andra stycket. vars första mening har förebild i 95 lagen (l982: 188) om preskn'ption av skattefordringar m. m.. synes inte medföra någon särskild rättsverkan. Innebörden av ätalspreskription är enligt 35 kap. l & brottsbal- kcn och det föreslagna andra stycket i 14 5 av skattebrottslagen att påföljd inte får ådömas om de där angivna åtgärderna inte företagits inom föreskri- ven tid. Av formuleringen av l4aå följer att i där avsett fall det inte kan komma i fråga att ådöma påföljd med mindre domstolen bifallit åklagarens ansökan om förlängning. Själva ansökningen kan därför inte, i motsats till vad som kan vara fallet när det gäller tillämpning av lagen om preskription av skattefordringar m. m.. få någon särskild rättsverkan beträffande åtals- preskriptionen. Lagrådet förordar att andra stycket i förevarande paragraf utgår såsom obehövligt.

l4cå

Tingsrättens beslut att förlänga preskriptionstiden skall enligt det remit- terade förslaget få överklagas av den misstänkte. Departementschefen har som motiv för denna ordning anfört att det från rättssäkerhetssynpunkt inte är godtagbart att ett sådant beslut inte skall kunna bli föremål för särskild prövning i högre instans.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85:47 116

I denna fråga, som lagrådet berön i det föregående. vill lagrådet anföra ytterligare. Processen i förlängningsärendet kommer enligt sakens natur att bli tämligen summarisk och i de flesta fall torde den misstänkte vara helt ovetande om ärendet. Beslutet om förlängning vinner visserligen laga kraft först viss tid efter det att den misstänkte fått del av beslutet. men med hänsyn till de uppställda förutsättningarna för förlängning torde i de flesta fall — bortsett från den situationen att den misstänkte vistas stadigvarande utomlands — delgivning med honom få ske genom sådant förfarande som beskrivs i 12 eller 155 delgivningslagen. Ofta torde därför förlängningsbe- slut vinna laga kraft utan att den misstänkte känner till att ett sådant beslut har fattats.

Eftersom sålunda förlängningsbeslutet får överklagas särskilt torde det därmed också vara uteslutet att någon omprövning av preskriptionsfrågan skall få göras i det följande brottmålet. Ehuru det oftast är först i brottmå- let som den misstänkte har tillfälle att lämna domstolen en egen redogörel- se för de förhållanden som domstolen tidigare bedömt motivera beslutet om förlängning av preskriptionstiden, torde sålunda en sådan redogörelse enligt den föreslagna ordningen falla utanför ramen för brottmålet. Detta kan leda till stötande konsekvenser. Mot bakgrund av förlängningsproces- sens summariska karaktär kan det ju lätt inträffa att de omständigheter som åberopats till stöd för förlängningen blivit felaktigt bedömda. och det synes därför inte godtagbart att domstolen i den från rättssäkerhetssyn- punkt viktiga preskriptionsfrågan inte skall kunna beakta den fylligare utredning i detta hänseende som går att få fram när den misstänkte har möjlighet att belysa saken från sina utgångspunkter

Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådet en lösning efter följande riktlinjer. Om man. såsom departementschefen anfört i specialmotivering- en. betraktar förlängningsfrågan som "ett förprocessuellt förfarande till rättegången i brottmålet". ligger det nära till hands att tillåta domstolen att i brottmålet. då handläggningen sker i vanliga former och den misstänkte således har möjlighet att på vedertaget sätt göra sin stämma hörd. på hans begäran ompröva förlängningsbeslutet. En sådan ordning förutsätteri sin tur att detta beslut inte får särskilt överklagas. Vidhåller domstolen i brottmålet sitt beslut att förlänga preskriptionstiden torde talan häremot få föras endast i samband med talan mot domen i målet. Om domstolen å andra sidan skulle finna att förutsättningar för förlängning av preskrip- tionstiden rätteligen inte förelegat och därför upphäver beslutet därom. synes det stå bäst i överensstämmelse med remissförslaget i övrigt. att talan mot upphävandebeslutet inte får föras.

Biträdes vad lagrådet sålunda anfört kan andra stycket i paragrafen förslagsvis utformas på följande sätt: "Tingsrättens beslut i mål enligt l4a.$ får inte överklagas särskilt. Innebär beslutet att förlängning medges får detta dock omprövas i mål om ansvar för brottet om den misstänkte begär det. Upphäver tingsrätten därvid sitt beslut får talan häremot inte föras.”

• Sida 117
•  Original

Prop. 1984/85: 47 1 17

Med den av lagrådet förordade lösningen synes innehållet i tredje stycket lämpligen kunna tas in som en sista mening i första stycket.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 47 1 18

Utdrag FlNANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984—10—1 8

Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden l. Carlsson, Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson. Anders- son. Boström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl, R. Carlsson, Holm- berg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om preskriptionshinder vid skattebrott, m.m.

lnnehållsförteckning

00405

_ Propositionen ................................................ Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Propositionens lagförslag ......................................

1 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971 : 69) ....... 2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) ........ 3 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272) ........ 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt . 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område ....................................... Förslag till lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt Förslag till lag om ändring i kupong skattelagen (1970: 624) . . . . Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område ........................................... Förslag till lag om ändring utsädeslagen (1976: 298) ........... Förslag till lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar ..... Förslag till lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisreglerings avgifter ................................. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare .............................

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1984-03-08 .........

Inledning ................................................. Allmän motivering ........................................ 2.1 Allmänna utgångspunkter för en reform .................. .1.l Inledande synpunkter ............................. .l.2 Gällande ordning ................................. .l.3 Tidigare behandling av reglerna om åtalspreskription .1.4 Inriktningen av lagstiftningsåt gärderna ............. Preskriptionstiderna ................................... Underrättelse om brottsmisstanke som preskriptionshinder . 2.3.1 Allmänt ......................................... 2.3.2 Villkoren för preskriptionshinder ................... 2.3.3 Tillämpningsområdct ............................. 2.4 Förlängning av preskriptionstiden ....................... 2.4.1 Allmänt ......................................... 2.4.2 Villkoren för förlängning .......................... 2.4.3 Förlängningstid m.m. ............................. 2.5 Följdändringar beträffande eftertaxering m.m. ............ 2.5.1 Bakgrund ....................................... 2.5.2 Eftertaxeringsfristen vid brott ..................... 2.6 Övriga frågor ......................................... 2.7 Ikraftträdande .........................................

Upprättade lagförslag ......................................

l—J I'J IQ lx)

IJ IJ 'N Y'J

Specialmotivering ......................................... 4.1 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (1971 : 69) . . . 4.2 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

4.3 Övriga lagförslag ......................................

|”) ..6

16

17

19

21

21

'>') '>')

7”)

..—

23 24 26

,, L

29 29 30 31 33 33 35 36 38 38 41 44 44

46

46 46 50

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 47 127

5 Hemställan ............................................... 51 6 Beslut ................................................... 51 Bilaga 1 Kommitténs sammanfattning av sitt förslag .......... 52 Bilaga 2 Kommitténs författningsförslag .................... 54 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena .............. 71 Bilaga 4 De remitterade förslagen .......................... 93 Utdrag av lagrådets protokoll 1984-04-02 ........................ l l 1 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1984-10-18 ......... 118 1 Anmälan av lagrådsyttrande ................................ 118 2 Anmälningar om brott ..................................... 123 3 Hemställan ............................................... 124 4 Beslut ................................................... 125

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

• Sida 128
•  Original