RH 1997:88

Sågaren två i Flen handelsbolag (Sågarenbolaget) förvärvade i april 1989 fastigheten Flen Sågaren 2 och fick i juni samma år lagfart. Fastighetens lokaler hyrdes ut till Möbelhallen i Flen AB, som i september 1989 överlät rörelsen till Adana Marina AB (Adanabolaget). Det senare bolaget nyttjade lokalerna fr.o.m. den 1 oktober 1989 utan att ingå hyresavtal med fastighetsägaren.

Genom köpeavtal år 1989 sålde Sågarenbolaget fastigheten till Kommanditbolaget Dragonen 2 (Dragonenbolaget) med tillträde den 1 november 1989. Bolagsmän i Dragonenbolaget var Fastighets Aktiebolag Majgården (komplementär) och Furuhäll Holding Aktiebolag (med begränsad ansvarighet) och firmatecknare var Majgårdenbolaget. Genom en den 15 december 1989 dagtecknad påteckning på köpeavtalet transporterade Dragonenbolaget köpet till Kommanditbolaget Rågen 4, W. & Co (Rågenbolaget).

Sedan Rågenbolaget väckt talan mot Dragonenbolaget om återgång av transportköpet biföll Katrineholms tingsrätt genom en sedermera lagakraftvunnen dom bolagets talan.

Varken Dragonenbolaget eller Rågenbolaget hade sökt lagfart på fastigheten Flen Sågaren 2. Fastigheten blev den 19 september 1991 utmätt för Södermanlands Stadshypoteksförenings fordringar på Sågarenbolaget. Den såldes sommaren 1992 på exekutiv auktion till Stadshypoteksföreningen.

I målet är vidare ostridigt att Sågarenbolaget avregistrerats och tillgångarna utskiftats till bolagsmännen T.S. och T.K., varefter T.K. i mars 1993 överlåtit sin andel av det i målet aktuella fordringsanspråket till T.S..

T.S. yrkade vid Katrineholms tingsrätt förpliktande för Adanabolaget att till honom utge ersättning för bolagets nyttjande av fastigheten Flen Sågaren 2 under tiden den 1 januari 1990 - 30 juni 1992 med - så som han slutligt bestämt sin talan - 2 245 528 kr jämte ränta.

Adanabolaget bestred käromålet.

T.S. anförde bl.a.: Sågarenbolaget var ägare till fastigheten den angivna tiden och dess rättsanspråk mot Adanabolaget tillkommer nu T.S.. Alternativt var Dragonenbolaget att anse som ägare under denna tid. Dragonenbolaget har genom ett den 12 februari 1992 dagtecknat avtal överlåtit sitt fordringsanspråk mot Adanabolaget på grund av nyttjande av lokalerna till T.S. och T.K., varefter den senare överlåtit sin andel till T.S.. I båda fallen gör T.S. gällande att Adanabolaget genom konkludent handlande åtagit sig att svara för lokalkostnaderna och i andra hand att bolaget nyttjat lokalerna utan avtal i sådan omfattning att hyresvärden varit förhindrad att erbjuda dem till annan hyresgäst samt i tredje hand, att Adanabolaget enligt allmänna rättsgrundsatser är skyldigt att utge ersättning, därför att bolaget utan stöd i något avtal nyttjat hyresvärdens lokaler och därmed har ådragit sig skyldighet att ersätta hyresvärden skälig hyra för lokalerna.

Adanabolaget anförde bl.a.: Det var inte Sågarenbolaget utan Dragonenbolaget som var ägare av fastigheten under den ifrågavarande tiden. Vid tiden för Dragonenbolagets överlåtelse av fordringen till T.S. och T.K. hade Furuhäll Holding AB den 17 januari 1991 utträtt ur Dragonenbolaget utan att ersättas med annan bolagsman och Dragonenbolaget var därför enligt 2 kap. 28 § lagen om handelsbolag och enkla bolag likvidationspliktigt från den 17 juli 1991. I den återstående bolagsmannen Fastighets AB Majgården hade en person vid namn G.I. inträtt som ensam styrelseledamot. Det är G.I. som har undertecknat överlåtelsen av fordringen till T.S. och T.K.. Han överskred därvid sin befogenhet enligt 2 kap. 18 § nyssnämnda lag. Överlåtelsen var inte behövlig för en ändamålsenlig avveckling av Dragonenbolaget. Dessa förhållanden, som medför rättshandlingens ogiltighet, har T.S. och T.K. vid överlåtelsen insett eller i allt fall bort inse. - Enligt sin ordalydelse avser överlåtelseavtalet endast en hyresfordran och det förelåg inte något hyresförhållande mellan Adanabolaget och någon annan. Det strider i allt fall mot tro och heder att åberopa den överlåtelsen, varför överlåtelsen är ogiltig enligt 33 § avtalslagen. Slutligen har Dragonenbolaget inte lidit någon skada av svarandebolagets nyttjande av lokalerna.

T.S. genmälde bl.a.: Varken han eller T.K. insåg eller hade bort inse att Dragonenbolaget var likvidationspliktigt, att G.I. överskred sin befogenhet eller att överlåtelsen av fordringen till honom och T.K. inte behövdes för en ändamålsenlig avveckling av Dragonenbolaget. Ett åberopande av rättshandlingen strider inte mot tro eller heder.

Katrineholms tingsrätt (1994-10-27, lagmannen Carl Behrman samt rådmännen Bertil Svahn och Ingrid Andersson) förpliktade Adanabolaget att till T.S. betala 2 245 528 kr jämte ränta samt att utge ersättning för motpartens rättshjälpskostnader.

I sina domskäl anförde tingsrätten bl.a. följande.

Genom tingsrättens lagakraftvunna tredskodom har avgjorts att fastigheten under tiden den 1 januari 1990 - den 30 juni 1992 ägdes av Dragonenbolaget.

Genom vad T.S. berättat under sanningsförsäkran och genom T.K:s och G.I:s vittnesmål rörande omständigheterna vid avtalets tillkomst den 12 februari 1992 finner tingsrätten inte visat att T.S. - eller T.K. - vare sig insett eller bort inse att G.I. saknat befogenhet eller behörighet att företa den ifrågavarande rättshandlingen på Dragonenbolagets vägnar.

Avtalet har utformats och ingåtts av personer utan juridisk skolning. Det får anses naturligt att sådana personer, när de avser ersättning för nyttjande av byggnad, använder sig av ordet "hyra" oavsett om detta ord är den juridiskt korrekta benämningen i det enskilda fallet. Det förhållandet att avtalet den 12 februari 1992 enligt ordalydelsen avser överlåtelse enbart av "vår hyresfordran" bör därför enligt tingsrättens mening inte tillmätas sådan betydelse att en fordran avseende annan ersättning för nyttjande av byggnad skall anses utesluten enligt avtalet. - Tingsrätten finner inte visat att omständigheterna vid avtalets tillkomst varit sådana att det kan anses stridande mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa avtalet.

Ostridigt är att Adanabolaget har kvarblivit i lokalerna samt att Adanabolaget utan att ingå något nytt hyresavtal har nyttjat lokalerna till den 30 juni 1992. Adanabolaget har därmed ådragit sig skyldighet att ersätta fastighetsägaren, vars rätt förvärvats av T.S., motsvarande skälig hyra för lokalerna (NJA 1993 s. 13).

Tingsrätten finner mot den av T.S. förebringade bevisningen inte annat visat än att det av honom yrkade beloppet får anses utgöra skälig ersättning för Adanabolagets nyttjande av lokalerna under tiden den 1 januari 1990 - 30 juni 1992.

Adanabolaget överklagade tingsrättens dom. Bolaget yrkade därvid ogillande av T.S:s talan i tingsrätten. - T.S. bestred ändring.

Svea hovrätt (1996-02-14, hovrättslagmannen Gerhard Wikrén samt hovrättsråden Ulla Erlandsson, Nils Genell och Gunilla Persson, referent) upphävde tingsrättens dom och ogillade T.S:s talan.

I sina skäl anförde hovrätten bl.a. följande.

I målet är ostridigt att Sågarenbolaget under år 1989 till Dragonenbolaget sålt fastigheten Flen Sågaren 2. Det har inte gjorts gällande att köpet gått åter genom avtal eller domstols dom eller att fastigheten på nytt överlåtits till Sågarenbolaget. Dragonenbolaget skall därför anses ha varit ägare till fastigheten under tiden januari 1990 - juni 1992.

Hovrätten har därefter att pröva giltigheten av överlåtelsen till T.S. och T.K. den 12 februari 1992 av Dragonenbolagets påstådda fordran på Adanabolaget.

Adanabolaget har i den delen i hovrätten anfört följande: Vid tidpunkten för överlåtelsen var Fastighets AB Majgården ende bolagsman i Dragonenbolaget. Så hade varit fallet sedan den 17 januari 1991, vilket fått till följd att Dragonenbolaget skall anses ha trätt i likvidation den 17 juli 1991. Enär överlåtelsen av fordringen inte kan anses som en sådan åtgärd som fick företas av Dragonenbolaget i likvidation och då T.S. och T.K. insett eller bort inse dessa omständigheter, är överlåtelsen inte giltig mot Adanabolaget och T.S. kan därför inte fordra betalning av Adanabolaget. Till detta kommer att G.I. inte var behörig att företräda Fastighets AB Majgården, eftersom han var ende styrelsemedlem i detta bolag och suppleant saknades. Behörig företrädare för Dragonenbolaget kom därigenom att saknas.

T.S. har vitsordat uppgiften att G.I. var den ende styrelseledamoten i Fastighets AB Majgården och att suppleant saknades. Han har emellertid invänt, att dessa omständigheter inte medförde att G.I. var obehörig att företräda bolaget och därmed teckna firman även i Dragonenbolaget. Han har vidare gjort gällande att överlåtelsen av hyresfordringen utgjort en tillåten avvecklingsåtgärd i Dragonenbolaget och att varken han själv eller T.K. insett eller bort inse att Dragonenbolaget var i likvidation eller att G.I. överskred sina befogenheter.

Av 8 kap. 1 § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385) framgår, att ett aktiebolags styrelse får bestå av så få styrelsemedlemmar som en eller två endast under förutsättning att en suppleant finns. Styrelsen företräder bolaget och tecknar dess firma (11 §). Kravet på suppleant i angivna fall infördes vid nuvarande aktiebolagslags tillkomst med tanke på de olägenheter som kan uppstå, om någon i en styrelse med en eller två ledamöter avlider eller får förhinder, se aktiebolagsutredningens betänkande Förslag till aktiebolagslag m.m. (SOU 1971:15) s. 204. Om bolaget inte till registreringsmyndigheten har anmält sådan behörig styrelse som skall finnas enligt lagen, förordnar myndigheten enligt 13 kap. 4 a § aktiebolagslagen att bolaget skall träda i likvidation. Hovrätten finner med hänvisning till vad som nu sagts att G.I. skall anses ha ägt behörighet att företräda aktiebolaget vid överlåtelsetillfället samt att som styrelse för detta teckna firman för Dragonenbolaget i likvidation.

I målet är ostridigt att Dragonenbolaget i enlighet med bestämmelsen i 2 kap. 28 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag trädde i likvidation den 17 juli 1991, eftersom antalet bolagsmän sex månader dessförinnan gått ned till en. Enligt 35 § i samma kapitel får i sådant fall, såvitt är av intresse i detta mål, rörelsen fortsättas eller annars rättshandlingar eller andra åtgärder vidtas endast i den mån det behövs för en ändamålsenlig avveckling.

Vid sin bedömning av frågan om överlåtelsen är att anse som en tillåten avvecklingsåtgärd utgår hovrätten från det ostridiga, att Dragonenbolaget enligt köpeavtalet med Sågarenbolaget utfäst sig att överta fastigheten belastande skuld på 3 miljoner kr, att så inte skett och att kreditgivaren därför krävt fullgörelse av Sågarenbolaget och sedermera av T.S. och T.K. personligen. Mot bakgrund härav godtar hovrätten T.S:s uppgift att de den 12 februari 1992 hade en fordran gentemot Dragonenbolaget. - Adana har i denna del anfört att Dragonenbolaget hade andra skulder, däribland en skuld till Rågenbolaget på över 7 miljoner kr och att överlåtelsen av fordringen redan därför inte kunde anses ingå i en ändamålsenlig avveckling. Mot detta har T.S. invänt att skulden till Rågenbolaget uppgick till högst 4 miljoner kr samt att det bolaget medgett att han fick "driva in sin fordran".

En ändamålsenlig avveckling av ett enmansbolag i likvidation syftar bl.a. till att bolagets tillgångar förvandlas i pengar och att bolagets samtliga kända skulder betalas med användning av dessa. En överlåtelse av bolagets enda och, som i detta fall, betydande tillgång till en av fordringsägarna kan normalt inte ses som en åtgärd som behövs för en ändamålsenlig avveckling. Omständigheterna vid överlåtelsen, sådana de återgivits genom T.S:s, T.K:s och G.I:s berättelser i målet, motsäger också att överlåtelsen var en åtgärd som varit behövlig för en ändamålsenlig avveckling. Det upprättade avtalet har vidare undertecknats endast av Dragonenbolagets företrädare och innehåller heller inte någon förklaring från mottagarnas sida, att den överlåtna fordringen gått i avräkning på deras fordran gentemot Dragonenbolaget. Hovrätten finner det därför inte visat att överlåtelsen var tillåten enligt 2 kap. 35 § första stycket handelsbolagslagen.

Även om rättshandlingen är otillåten får den enligt andra stycket i nämnda lagrum åberopas mot Adanabolaget av T.S., om han och T.K. varken kände till eller borde ha känt till de omständigheter som medförde att rättshandlingen var otillåten. Vid den bedömningen skall även beaktas att kungjord registrering enligt 19 § handelsregisterlagen (1974:157) skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omständigheterna framgår att han varken haft eller bort ha vetskap därom.

T.S. och T.K. har innehaft och drivit i vart fall ett handelsbolag, som sedermera avvecklats. De bör bl.a. därigenom ha haft kännedom om det som gäller i fråga om firmateckning och registrering. Av betydelse för bedömningen av deras påstådda goda tro är också, att uppgörelsen med Dragonenbolaget avsett ett mycket stort belopp, över 2 miljoner kr. De har uppgivit att de införskaffade ett registreringsbevis för Fastighets AB Majgården före sammanträffandet med G.I.. Av ett av T.S. i målet ingivet och åberopat registreringsbevis avseende Dragonenbolaget framgår, att Fastighets AB Majgården var ende bolagsman samt att det den 17 januari 1991 i handelsregistret antecknats den ändringen, att bolaget skall drivas som handelsbolag enligt 28 § handelsbolagslagen. Hänvisning har sålunda uttryckligen gjorts till bestämmelsen om likvidationsinträde sex månader efter det att antalet bolagsmän nedgått till en. Redan på grund härav borde T.S. och T.K. ha känt till att bolaget var i likvidation när överlåtelsen skedde. Härtill kommer att det som förekom vid deras sammanträffande med G.I. borde ha gett dem anledning att närmare efterhöra bolagets situation, särskilt med tanke på det mycket stora beloppet. Hovrätten finner således annat inte visat, än att T.S. och T.K. borde ha insett att Dragonenbolaget var i likvidation och att överlåtelsen inte kunde vara en tillåten likvidationsåtgärd enligt 2 kap. 35 § andra stycket handelsbolagslagen.

Hovrätten finner sammanfattningsvis att T.S. inte har styrkt det påstådda förvärvet av en fordran mot Adana. Hans talan skall därför ogillas.

Målnummer T 1886/94