RH 1998:32
Fråga om häktning för ytterligare brott av den som redan är häktad som misstänkt för brott. Tillika fråga om tid, inom vilken åtal skall väckas bör vara gemensam för den samlade brottslighet som en häktning avser.
Den 23 februari 1998 häktade Göteborgs tingsrätt L-G.L. såsom på sannolika skäl misstänkt för tillgrepp av fortskaffningsmedel, vårdslöshet i trafik och olovlig körning. Åtal skulle väckas senast den 9 mars 1998.
Den 25 februari 1998 häktade samma tingsrätt (rådmannen Kenneth Ström) genom det överklagade beslutet L-G.L. såsom på sannolika skäl misstänkt även för narkotikabrott och lämnade åklagaren tillstånd att meddela beslut om restriktioner. Åtal skulle väckas senast den 11 mars 1998.
Den 27 februari 1998 lämnade Hovrätten för Västra Sverige L-G.L:s överklagande av beslutet den 23 februari 1998 utan bifall.
L-G.L. överklagade även tingsrättens beslut den 25 februari 1998 och yrkade att hovrätten skulle undanröja beslutet och avvisa åklagarens häktningsyrkande. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle ogilla häktningsyrkandet eller i vart fall bl.a. upphäva beslutet om restriktioner.
Åklagaren bestred samtliga yrkanden.
Hovrätten för Västra Sverige (1998-03-04, hovrättslagmannen Nils-Olof Berggren samt hovrättsråden Claes Lindskog och Pär Zelano, referent) ändrade i huvudsaken endast på så sätt tingsrättens beslut att hovrätten bestämde att åtal skulle väckas senast den 9 mars 1998 och anförde följande.
Såvitt kan utläsas av tingsrättens protokoll har tingsrätten prövat häktning av L-G.L. endast på grund av nytillkomna brott och inte på grund av den samlade brottsligheten.
Som framgår av rättsfallet NJA 1983 s. 894, har hinder inte ansetts möta mot att den som redan är häktad som misstänkt för brott blir häktad för även annan brottslighet eller att en gärning för vilken misstänkt häktats i senare häktningsbeslut blir rubricerad på annat sätt än i det ursprungliga beslutet. Som framgår av Högsta domstolens skäl utgör domstolens ställningstagande till arten och omfattningen av de brott som häktningen avser inte enbart ett skäl för frihetsberövandet utan bör i stället betraktas som en del av själva häktningsbeslutet (jfr även Högsta domstolens skäl i rättsfallet NJA 1989 s. 747 samt prop. 1986/87:112 s. 62).
Mot denna bakgrund har hinder inte förelegat för tingsrätten att pröva om L-G.L. skulle vara häktad jämväl för ytterligare brottslighet. Tingsrätten har bestämt särskild tid, inom vilken åtal skall väckas, för den nytillkomna brottsligheten. Enligt hovrättens bedömning bör en gemensam tid, inom vilken åtal skall väckas, bestämmas för den samlade brottslighet som en häktning avser.
Så hade också blivit fallet om tingsrätten vid den förhandling som föregick det överklagade beslutet, delvis genom omprövning av häktningsbeslutet den 23 februari 1998, prövat frågan om häktning för den samlade brottsligheten.
Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten har gjort när det gäller fråga om häktning av L-G.L. såsom på sannolika skäl misstänkt för narkotikabrott. Överklagandet skall därför i den delen lämnas utan bifall.
Med hänvisning till vad som nyss har sagts bör emellertid tingsrättens beslut ändras på så sätt att tiden för åtals väckande bestäms till samma tid som angetts i häktningsbeslutet den 23 februari 1998.