RH 1998:41
När tingsrätt ombesörjt delgivning av tredskodom genom stämningsman har svaranden ansetts delgiven tredskodomen, till följd varav återvinningsfristen börjat löpa, oavsett om käranden begärt att tingsrätten skulle ombesörja delgivning eller inte.
Landskrona tingsrätt meddelade den 8 juli 1988 i mål mellan V.B. kärande, och R.S. svarande, tredskodom varigenom R.S. förpliktades att till V.B. betala 15 000 kr jämte ränta och att ersätta V.B. för rättegångskostnader. Tingsrätten ombesörjde därefter att R.S. delgavs tredskodomen, vilket skedde den 29 juli 1988 genom stämningsman.
R.S. ansökte den 6 februari 1998 om återvinning av tredskodomen.
Landskrona tingsrätt (1998-02-11, rådmannen Stellan Fors) avvisade återvinningsansökningen såsom för sent inkommen.
Roland S överklagade tingsrättens avvisningsbeslut och yrkade att det skulle upphävas.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1998-04-29, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Lars Elmqvist och hovrättsassessorn Gert Råberg, referent) lämnade överklagandet utan bifall. Hovrätten motiverade sitt beslut på följande sätt.
Part mot vilken tredskodom getts kan ansöka om återvinning inom en månad från den dag då domen delgavs honom. Vid återvinning skall handläggningen av målet fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp.
Av tingsrättens akt i mål T 139-88 framgår att tingsrätten ombesörjt att R.S. delgetts tredskodomen och att detta skett den 29 juli 1988 genom stämningsman.
Enligt 2 § delgivningslagen sker delgivning under pågående rättegång genom rättens försorg. Part kan dock med rättens tillstånd själv få ombesörja delgivning. Beträffande delgivning av tredskodom finns särskilda bestämmelser i 33 kap. 5 § rättegångsbalken enligt vilka tredskodom delges genom rättens försorg endast om den innebär att fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i lös eller fast egendom, om den part som yrkat tredskodom begärt det eller om part beviljats rättshjälp.
I tingsrättens mål T 139-88 mellan V.B. och R.S. i vilket tredskodomen meddelades, har det inte varit fråga om att fastställa att fordran utgår med särskild förmånsrätt och ingen av parterna har haft rättshjälp. Av tingsrättens akt framgår inte att V.B. begärt att tingsrätten skulle ombesörja delgivning av tredskodomen. Fråga uppkommer då om vilken betydelse tingsrättens delgivning av tredskodomen har för fristen att söka återvinning.
I rättspraxis (NJA 1981 s. 988) har antagits att delgivning inte har skett på det sätt som förutsätts för att återvinningsfristen skall börja löpa när domstolen översänt en tredskodom i syfte att iaktta en föreskrift om expediering (jfr NJA 1979 s. 481). Högsta domstolen har i ett annat rättsfall (NJA 1982 s. 188) uttalat att delgivning av tredskodom inte har skett när tappande part mottagit domen för delgivning från vinnande part, som hade rättshjälp, och denne inte hade erforderligt medgivande av rätten att själv verkställa delgivning av domen.
Bestämmelsen att rätten självmant skall delge en tredskodom då part har haft rättshjälp infördes i samband med delgivningslagens ikraftträdande den 1 januari 1971 och tillkom för att domstolen behöver besked om tidpunkten för domens lagakraftvinnande för att kunna slutbehandla rättshjälpsfrågorna. Bestämmelsen att rätten självmant skall delge en tredskodom om fordran skall utgå med särskild förmånsrätt infördes år 1949 för att eliminera vissa olägenheter i samband med det exekutiva förfarandet. I båda dessa fall har reglerna således tillkommit för att tillgodose domstolars och andra myndigheters intresse av att känna till när en tredskodom vinner laga kraft.
Bestämmelsen att tredskodom delges av rätten endast på begäran av part tillkom vid rättegångsbalkens införande på initiativ av lagrådet, som i samband härmed uttalade: "I processlagberedningens motiv uttalas, att de i denna och nästföljande paragraf givna bestämmelserna om delgivning i rättegång böra tillämpas även beträffande delgivning av meddelad tredskodom. Emellertid är det ej sällan överflödigt att tredskodom delgives den, mot vilken domen givits. Rätten bör därför ej självmant vidtaga några åtgärder för verkställande av sådan delgivning utan avvakta att framställning därom göres från den vinnande partens sida. Och för sådana fall då delgivning erfordras synes det icke heller vara av behovet påkallat att part, som önskar själv ombesörja åtgärden, skall inhämta tillstånd därtill hos rätten. Lagrådet hemställer om jämkning av lagtexten i enlighet med vad nu sagts." (NJA II 1943 s. 425). Vid delgivningslagens införande uttalade departementschefen att han då inte såg någon anledning att gå ifrån de synpunkter som lagrådet uttalat och anslöt sig till det förslag som framlagts att särskilda förutsättningar skall gälla för att 2 § första stycket delgivningslagen skall bli tillämplig beträffande delgivning av tredskodom i allmänhet (NJA II 1971 s. 56 f).
Bestämmelsen har således tillkommit för att domstolarna inte onödigtvis skall lägga resurser på delgivning av tredskodomar. Om en domstol utan begäran av part har ombesörjt delgivning av en tredskodom i allmänhet, bör en sådan delgivning inte frånkännas den verkan att återvinningsfristen börjar löpa (NJA 1981 s. 988 motsatsvis; jfr dock RH 1995:13). Oavsett om V.B. begärt att tingsrätten skulle ombesörja delgivning eller inte, bör därför R.S. anses delgiven tredskodomen den 29 juli 1988 i följd varav återvinningsfristen har löpt ut långt före det R.S. återvinningsansökan inkom till tingsrätten den 6 februari 1998.
R.S:s överklagande kan med hänsyn till det anförda inte vinna bifall.