RH 1998:77

B.S. (född 1978) åtalades vid Helsingborgs tingsrätt för hets mot folkgrupp enligt följande gärningspåstående: B.S. har onsdagen den 30 april 1997 på bl.a. Bjäregatan i Helsingborg omkring kl. 20.15 burit en röd armbindel utanpå sin jacka på vänster arm. Bindeln var försedd med en nazistisk symbol - en s.k. varghake i svart korsad av ett stående svärd i svart mot en vit botten. Symbolen representerar en våldsinriktad ideologi med idéer om rasöverlägsenhet och rashat. B.S. har genom att på allmän plats väl synligt bära denna armbindel uppsåtligen spridit ett meddelande som hotar och uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. B.S. har vid tillfället, genom att bära aktuell armbindel, betett sig på ett sätt som varit ägnat att väcka förargelse hos allmänheten.

Åklagaren gjorde i andra hand gällande att gärningen skulle bedömas som förargelseväckande beteende.

B.S. erkände gärningen och uppgav i huvudsak följande. Han och hans fyra kamrater, två killar och två tjejer, var på väg från hans dåvarande bostad på Skånegatan i Helsingborg till stadsdelen Söder där de skulle festa lite, eftersom det var valborgsmässoafton. Han var den aktuella kvällen klädd i en grön bomberjacka, svart tröja, svarta byxor, svart keps och svarta kängor av militärmodell med stålhätta. En av hans kamrater bar liknande klädsel. Han satte på sig armbindeln cirka 100 meter från sitt hem på Skånegatan. Han kan inte erinra sig om de mötte några andra personer på vägen. När han såg polisbilen på Bjäregatan - han hade då haft armbindeln på sig högst fem minuter och promenerat en kort sträcka - tog han av sig den och stoppade den i fickan. Han hade precis köpt den av en kompis och det var första gången han provade den. Han hade tänkt att ha den på sig vid demonstrationer och konserter. Han hade i vart fall inte tänkt att behålla den på sig när de kom ner till centrum, eftersom han förstod att det då skulle ha blivit slagsmål. Anledningen till att han bar armbindeln vid tillfället var att han ville visa var han står i samhället. Symbolen är ett uttryck för vit makt. Han vet att killarna som han var tillsammans med vid tillfället har samma ideologiska uppfattning som han själv. Han känner inte till vad tjejerna tyckte, han har inte någon kontakt med dem längre.

Åklagaren förevisade den i beslag tagna armbindeln och åberopade en av polisen upprättad PM. Av denna framgick bl.a. att varghaken användes i olika varianter av SS-frivilliga i Holland, bland annat Waffen SS- divisionen Landstorm Nederland, och av SS-divisionerna Polizei och Das Reich, samt att symbolen används av organisationen Vitt Ariskt Motstånd och att den ingått i emblemet för de rasistiska tidningarna Werwolf och Storm.

Vittnesförhör hölls med polisassistenten U.K. Hon uppgav i huvudsak följande. Tillsammans med en kollega patrullerade hon vid tillfället i polisbil. Det var vid 20.00-tiden, när de körde Bjäregatan söderut, som de passerade ett gäng ungdomar. Hon reagerade för att flera av ungdomarna var klädda i bomberjackor och hade skor med tåhättor och att en av dem bar en armbindel på vänster arm. Då personen i fråga, B.S, såg dem tog han snabbt av sig armbindeln och lade den i sin ficka. Gänget gick sedan vidare och de stoppade dem på Nedre Holländaregatan. B.S. visade då armbindeln som han hade i fickan och berättade för henne att symbolen på armbindeln var en varghake och att han var på väg ner till centrum. Det var fortfarande ljust ute vid tillfället. Det var inte särskilt mycket folk på Bjäregatan då de såg B.S. och hans kompisar. Såvitt hon minns fanns där någon bil och några fotgängare. Hon minns emellertid inte var de befann sig i förhållande till B.S. och dennes kamrater. Nere i centrum var det mycket folk ute på gatorna.

Helsingborgs tingsrätt (1998-04-14, t.f. rådmannen Helén Andersson samt nämndemännen Dagmar Forsberg, Britt Rönn och John Utvall) ogillade åtalet. I domskälen anförde tingsrätten:

Den som i uttalande eller annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller sådan grupp av personer med anspelning på ras hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse skall ådömas ansvar för hets mot folkgrupp. Enligt praxis (se bl.a. NJA 1996 s. 577) kan en sådan åsiktsyttring indirekt manifesteras genom att vederbörande bär ett emblem eller uppträder i viss klädsel. I förvarande fall har den armbindel B.S. burit i kombination med de kläder han haft på sig utan tvekan kunnat kopplas till en sådan åsiktsriktning som - även med en restriktiv tolkning - utgör ett meddelande enligt nämnda bestämmelse.

För att B.S. skall ådömas ansvar krävs emellertid också att meddelandet har spritts. I och för sig är det inte erforderligt att meddelandet sprids till allmänheten även om spridning inom den helt privata sfären inte är avsedd att träffas av straffsanktioner. Enligt vad som uttalats i förarbetena är emellertid ett meddelande spritt i lagens mening först när det nått ut till mer än ett fåtal personer.

Utredningen i målet har inte med tillförlitlig säkerhet klarlagt att andra personer än dem som B.S. var i sällskap med vid tillfället - vilket i och för sig får förutsättas - har lagt märke till att B.S. burit armbindeln. Det är således inte visat annat än att meddelandet spritts till ett fåtal personer, av vilka två haft samma åsiktsriktning som B.S. själv. Mot bakgrund härav kan ansvar för gärningen, såvitt gäller påstående om ansvar för hets mot folkgrupp, inte vinna bifall.

Åklagaren har i andra hand gjort gällande att B.S:s agerande är att bedöma som förargelseväckande beteende. Nämnda brott är emellertid inte att anse som en åsiktsförbrytelse och skall inte fungera som en yttrandefrihetsbegränsning. Med hänsyn härtill och då ingenting i B.S:s beteende i övrigt varit ägnat att väcka förargelse hos allmänheten skall åtalet således ogillas i sin helhet.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bifalla åtalet. B.S. bestred ändring.

Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen på så sätt att han i sista meningen lade till ordet offentligen efter ordet armbindel.

B.S. och U.K. hördes på nytt i hovrätten och berättade väsentligen på det sätt som antecknats i tingsrättens dom. B.S. tillade: Han tror att han och hans kamrater mötte en fotgängare medan han bar armbindeln. Någon bil kan också ha kört förbi. Han tar numera avstånd från de nazistiska åsikter som han tidigare hade.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1998-10-26, hovrättslagmannen Martin Borgeke, hovrättsrådet Boel Havelius, referent, hovrättsassessorn Nils Petter Ekdahl samt nämndemännen Ulla Herbert och Eva Ehnberg) ändrade tingsrättens dom och dömde B.S. för hets mot folkgrupp enligt 16 kap. 8 § brottsbalken och bestämde med tillämpning av 29 kap. 7 § brottsbalken påföljden till 100 dagsböter.

I domskälen anförde hovrätten:

Lika med tingsrätten anser hovrätten att armbindeln utgör ett meddelande som uttrycker missaktning för en viss folkgrupp och således omfattas av straffbestämmelsen i 16 kap. 8 § brottsbalken (jämför NJA 1996 s. 577). Frågan är då om B.S. vilket krävs för straffansvar, genom att bära armbindeln kan anses ha spritt detta meddelande i den bemärkelse som avses i bestämmelsen. För att så skall ha skett krävs enligt lagstiftaren att meddelandet har vidarebefordrats utanför den helt privata sfären och att det har nått ut till en grupp personer, som utgör mer än ett fåtal. Det krävs dock inte att uttalandet görs offentligen eller bland allmänheten (se prop. 1986/87:151 s. 109-110).

B.S. gick tillsammans med sina kamrater på en inte helt avsides gata i Helsingborg. Det var valborgsmässoafton och fortfarande ljust. Fotgängare och bilister kunde förväntas vara på väg mot stadens centrum för att se på valborgsmässoeldar eller fira helgen på annat sätt. Den som vid ett sådant tillfälle och på en sådan plats bär en armbindel av det aktuella slaget har inte själv kontroll över vilka personer som tar del av det meddelande som armbindeln förmedlar. Bengt S måste därför anses ha vidarebefordrat sitt meddelande utanför den privata sfären och till mer än ett fåtal personer, dvs. utanför en sådan krets av personer inom vilket ett spridande av rasistiska meddelanden inte är straffbart. Meddelandet är därför spritt i den mening som avses i 16 kap. 8 § brottsbalken och B.S. skall följaktligen fällas till ansvar för hets mot folkgrupp. Brottet får dock, med hänsyn till att B.S. bar armbindeln endast under en kort stund och utan att uppträda provocerande på något annat sätt, betraktas som ringa varför påföljden skall bestämmas till böter. Vid bestämmandet av antalet dagsböter skall beaktas att B.S. vid brottet endast var nitton år gammal.

Målnummer B 483/98