RH 1999:137
Museiförening har inte ansetts bedriva verksamhet med sådant ändamål att den bör åtnjuta skattebefrielse enligt 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
G.W. förordnade genom testamente att all hans kvarlåtenskap skulle tillfalla Museiföreningen Stockholm-Roslagens Järnvägar.
Uppsala tingsrätt (1998-12-09, rådmannen Erik Göransson) fann vid registreringen av bouppteckningen efter G.W. att Museiföreningen Stockholm-Roslagens Järnvägar (föreningen) inte var befriad från arvsskatt enligt 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt och fastställde skatt på testamentslotten enligt skatteklass III.
Föreningen överklagade tingsrättens beslut och yrkade att föreningen skulle befrias från arvsskatt, på den grunden att den är en sådan sammanslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning. Till stöd härför anförde föreningen bl.a. följande. Föreningen bedriver sin verksamhet på en av Uppsala kommun ägd järnväg och har som ändamål att bevara järnvägsmaterial från i första hand Roslagsbanenätet och som en följd härav att också bedriva etnologisk dokumentation och forskning. Föreningen utger publikationen "Roslagsexpressen", av vilken framgår att föreningen forskar och dokumenterar vad som förevarit i och omkring järnvägen. Föreningen har vidare förvärvat gamla stationsbyggnader, på vilka äldre byggmetoder, färg och liknande, måste användas vid restauration och reparationer. Statens Kulturråd lämnar statsbidrag till museijärnvägar enligt förordningen (1984:579) om statsbidrag till museijärnvägar. Föreningen har sålunda erhållit medel till vagnhall, bangårdsutbyggnad, flyttning av järnvägsmagasin, utbyggnad av lokstall och uppförande av hall för rälsbussar. Riksantikvarieämbetet har anslagit medel till fasadrenovering av stationshuset i Marielund. Under år 1998 erhöll föreningen anslag med 250 000 kr från Uppsala kommun och 50 000 kr från Länsstyrelsen i Uppsala län. Föreningen bedriver undervisning för utbildning av lokförare i gammal ångloksteknik. Statens Järnvägar har numera ingen utbildning av förare av ånglok. Samtliga reparationer och renoveringar av material utförs i föreningens egen verkstad, varigenom en gången tids verkstads- och arbetskunnande bevaras.
Föreningen åberopade i hovrätten flera nummer av tidningen "Roslagsexpressen", Statens Kulturråds kartläggning av statsbidraget till museijärnvägar för tiden 1980/81--1993/94 samt föreningens årsredovisning för år 1998 och budget för år 1999.
Kammarkollegiet bestred ändring och anförde bl.a. följande. Inga särskilda villkor var knutna till testamentet, varför avgörande för bedömningen var det ändamål som framgick av föreningens stadgar. Enligt dessa var föreningens huvuduppgift att bevara järnvägsmaterial från i första hand Roslagsbanenätet och skapa och trafikera en museijärnväg på någon del av detta. Detta syntes också i praktiken vara föreningens huvudsakliga uppgift. Av ingivna handlingar framgick också att föreningen gav ut skrifter av kulturhistoriskt innehåll. Kollegiet vitsordade att föreningen främjade allmännyttiga, kulturella ändamål, men ansåg inte att föreningens huvudsakliga uppgift var att främja vetenskaplig forskning. Kammarkollegiet åberopade innehållet i föreningens stadgar.
Hovrätten inhämtade yttrande från Riksantikvarieämbetet, som anförde att föreningens verksamhet var av stor betydelse för bevarandet av den regionala kulturmiljön och som en del av järnvägarnas kulturarv, men att verksamheten inte syntes uppfylla förutsättningarna för vetenskaplig forskning eller undervisning i den mening som avses i 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Svea hovrätt (1999-12-09, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Carl Henrik Ehrenkrona, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Anna-Maj Hultgård) lämnade överklagandet utan bifall och anförde följande skäl.
I föreningens stadgar, § 1, anges att föreningen "är en ideell förening vars huvuduppgift är att bevara järnvägsmaterial från i första hand Roslagsbanenätet, och att skapa och trafikera en museijärnväg på någon del av detta". Föreningens huvudsakliga ändamål synes därmed vara att bedriva ett slags kulturminnesvård. Frågan om i vilken utsträckning kulturminnesvård kan anses innefatta ett främjande av vetenskaplig forskning i den mening som avses i 3 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt har inte fått något entydigt svar, vare sig i förarbetena till lagen (prop. 1941:192) eller i rättspraxis (se rättsfallen NJA 1965 s. 73 och NJA 1968 s. 158). I förarbetena till motsvarande bestämmelse i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (prop. 1942:134 s. 48) uttalas att kulturminnesvård i regel lär kunna hänföras till vetenskaplig forskning. Äldre rättspraxis i anslutning till denna bestämmelse ger visst stöd för en generös syn på vad som ligger i begreppet främjande av vetenskaplig forskning (se bl.a. RÅ 1946 fi 283 och RÅ 1946 fi 285, jfr SvJT 1956 ref. s. 17). Det finns enligt hovrättens mening anledning att ge detta begrepp samma tolkning i de båda lagarna. Hovrätten finner mot bakgrund härav att även införskaffandet och bevarandet av kulturhistoriskt intressanta föremål under vissa betingelser kan anses främja vetenskaplig forskning på ett sätt som medför befrielse från skattskyldighet. Avgörande för frågan om skattefrihet har beviljats synes ha varit kvaliteten på och omfattningen av den kulturminnesvårdande insatsen. Vidare har det tillmätts betydelse om verksamheten har bedrivits med anknytning till ett museum. Slutligen måste främjandet av vetenskaplig forskning utgöra det huvudsakliga syftet med verksamheten.
Museiföreningen Stockholm-Roslagens Järnvägar har till ändamål och bedriver en kulturminnesvårdande verksamhet som på ett betydande sätt bidrar till kunskaper om inte blott enstaka föremål av järnvägshistoriskt intresse, utan belyser en hel historisk järnvägsmiljö. Föreningen gör därmed otvivelaktigt en värdefull kulturhistorisk insats. Avgörande för bedömningen av om skattefrihet föreligger är dock om föreningen kan sägas ha till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig forskning eller undervisning. Utgångspunkten måste här bli vad som anges i föreningens stadgar och hur verksamheten praktiskt har bedrivits. Hovrätten konstaterar därvid att föreningen inte är knuten till någon vetenskaplig verksamhet vid universitet eller högskola. Inte heller har något framkommit som visar att verksamheten i någon betydande grad legat till grund för någon vetenskaplig forskning. Mot bakgrund härav och Riksantikvarieämbetets yttrande i saken finner hovrätten att föreningen inte kan anses som en sådan sammanslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning. Skäl för skattebefrielse föreligger därmed inte.